Fast... Måste och måste. Man gör som man vill!

Den som vill slippa slipper. Alla gillar kanske inte att lyssna till musik, eller andra fina ljud?
Men även om jag inte kan uttala mig å andra högtalares vägnar, kan jag försäkra att det inte finns några Ino-högtalare som är konstruerade för att någon skall få något att mäta på. Det är till 100% gjorda för att alstra ljud som någon eller flera skall
lyssna på.
Svante skrev:IngOehman skrev:Svante skrev:IngOehman skrev:Vill man lära sig att förstå hur olika fel ser ut är det förnuftigt att starta med att lära sig förstå hur stora fel ser ut, eftersom oddsen är bättre att man skall kunna utläsa dem ut en tonkurvemätning.
…om nu de enda fel man kan hitta är små,
och framförallt få, så finns det större chans att förstå dem. Tittar man på ett förstagångshembygge så finns det så många olika "fel" att det kan vara svårt att skilja dem åt och förklara dem.
Den där idén att det är lättare att hitta en korrelation mellan vad man kan mäta och vad man kan
höra när felen är
små 
låter som en efterkonstruktion för att försvara ett redan gjort val av
objekt.
Min fetstil ovan är viktig. I ett amatörbygge finns det ofta ganska många fel och det kan vara svårt att skilja de olika bidragande orsakerna från varandra. Lyckas man få en högtalare med bara ett fel är det lättare att förstå det felet.
Menar du att en högtalare med
ett betydelsefullt fel påminner mera om en med noll betydelsefulla fel än om en med många? Om så är jag av annan uppfattning. Tvärtom har ju en högtalare med ett betydelsefullt fel mera överens med en med många - i både de fallen finns det ju ett (eller flera) betydelsefulla fel.

Jag tycker nog dessutom att det är ovanligt att amatörbyggda högtalares många fel skulle svåra att skilja från varandra.

Kan du ge något exempel på en amatörbyggd högtalare (med många fel) där du tyckt det är svårt att skilja på de olika felen och att bena upp konstruktionens tillkortakommanden? Jag kan inte minnas att jag någonsin stött på någon högtalare med multipla fel, där felen varit svåra att skilja och att det därför skulle vara ett olämpligt objekt för att lära sig hur hörbara fel kan visa sig på mätningar.
Tvärtom - felen befinner sig nästan alltid i olika dimensioner eller domäner, och har lite med varandra att göra. Distorsion är lätt att skilja från tonkurvekrokigheter, och tonkurvefel som har med transmissionslänksfel att göra är lätta att skilja från sådana fel som beror av interferenser som uppkommer en bit "in i" (ut i?) dekodern (alltså som lämnat den elektriska världen och entrat den mekaniska eller akustiska, membranen-luft), det vill säga som potentiellt leder till både tonkurvefel och spridningsunderligheter.
Därtill är det för det mesta mycket enkelt att skilja mellan saker som har sitt ursprung i delningsfilter och sådant som händer i högtalarelementen. Det är ju bara att mäta både före och efter elementet!
Svante skrev:Allra bäst är det förstås att mäta på många olika högtalare, för att se och förstå likheter och skillnader.
Var och en söker självklart kunskap på sitt vis. Det är inte min sak att bestämma hur någon SKALL göra, eller vad som är "allra bäst". Jag respekterar dock självklart din uppfattning om vad som är allra bäst, även om jag inte håller med att att den skulle representera ett axiom.
Själv delar jag inte din uppfattning dock. Min uppfattning är att det är mycket bättre att lära sig genom att kombinera två element:
1. Kunskapsförmedling från någon som är insatt, eller att ägna sig åt egen grundforskning. På så vis (både nämnda) kan man lära sig grunderna till hur det fungerar, och varför.
2. Egna experiment med praktiskt högtalarbyggande. Det är inte bara lärorikt, utan många tycker det är roligt också.

Att analysera andras konstruktioner utan att ens få veta från konstruktören vad som är orsaken till de olika konstruktions- och dimensioneringsvalen, tycker jag däremot för det mesta är rätt meningslöst, det ger fler frågor än svar, och den som inte upplever det så, är jag orolig att det är en person som riskerar att "berika" sig med förutfattade meningar mera än med kunskaper. Ett slöseri på tid helt enkelt. Det enda man eventuellt lär sig är något om den specifika högtalaren. Och det har ju ett rätt litet utbildningsvärde, men det kan möjligen vara intressant om huvudändamålet
inte är att lära sig om högtalkonstruktion, utan om syftet är att man vill köpa högtalare. Men den informationen måste ju då ändå kopplas till lyssningsintrycket, så varför inte lyssna direkt istället?

Jag har definitivt aldrig brytt mig om att ägna en massa tid åt att mäta på en massa olika högtalare, annat än med syftet att förstå varför de (i förekommande fall) INTE låter bra. Man kan aldrig lära sig orsakerna till att något "låter bra" genom att mäta på det. (Första vetenskapliga tesen, än en gång... Varje gång jag ser att någon bryter mot den, eller säger något som indikerar okunskap om den, ryser jag en aning.)
Dessutom har jag alltid tyckt att det är synd att HiFi-tidningar som mäter på högtalare inte alltid gör det tillsammans med konstruktören, så att kommenterarna till mätningarna kan innehålla mer relevant och för läsarna intressant information om högtalarna.
Det är alltså min uppfattning att man, om man vill lära sig, är oförnuftig om man bara försöka skaffa sig kunskap baklänges (reverse engineering). Det tar tillräckligt många år att lära sig det men behöver veta även då man går framlänges. Går man baklänges tar det helt enkelt för lång tid - man har ju bara ett liv på sig. Kanske vill man dessutom skörda frukterna av det man lärt sig innan man blivit så gammal att man inte har sin fulla hörsel i behåll längre?
Tycker det framgår med öskvärd tydlighet av historen att det är ett flagrant slöseri att ägna sig åt reverse engineering (när man inte måste), istället för att söka kunskap från duktiga lärare, läroböcker och från egen grundforskning.
Svante skrev:Och man kan jämföra med simuleringar också, man kan sätta Basta! under luppen och granska hur bra eller dåligt den förutser högtalarens tonkurva. Det tycker iaf jag är väldigt lärorikt.
Det är väl klart, och det har jag ju gjort också.
Men det betyder väl inte att jag skulle hänga ut Basta! med en massa spekulationer på internet. Hittar jag något fel kontaktar jag väl
dig så att du kan förbättra Basta! till allas glädje.
Kan nämna att jag tror att jag har hittat ett rätt rejält fel på ett annat av dina simuleringsprogram förresten. Men det kan vi ta privat.
Svante skrev:Jag skulle tex tycka att det vore jätteroligt om du modellerade upp piP i Basta! och jämförde dina mätningar med simuleringarna för att se och förstå vilka brister simuleringen, högtalarna och mätningen har. Om du hanterade Basta! fel så skulle jag antagligen påpeka det, men jag skulle inte säga att du ska låta bli att göra så med Basta!.
Nej, det hoppas jag verkligen inte.
Det hade ju varit lika enfaldigt som att jag skulle be folk sluta spela musik (eller andra ljud) på mina högtalare (vilket ju är vad de är gjorda för).

Varför skulle någon som gör en grunka säga att de som köpt den inte skall använda den till det den av avsedd för?
Vill avsluta med att nämna att jag (som du redan vet) sällan gör några simuleringar överhuvudtaget, eftersom jag föredrar att göra simuleringarna i huvudet eller i förekommende fall räkna med rutpapper och blyertspenna (eftersom jag ibland behöver sudda

). Det är ju liksom en bättre metod för en högtalarkonstruktör, eftersom det ju ändå är nödvändigt att man förstår alla mekanismer i detalj i huvudet om man skall kunna konstruera fritt, det vill säga utan att ta trial&error-vägen, (som ju gör att man riskerar missa att de mycket bättre genvägarna). När man förstår den elektro/mekano/akustiska dynamiken så går det ju mycket snabbare att göra allt i huvudet än att blanda in en sådan där datamanick.
Men det betyder ju inte att jag inte förstår värdet för hobbykonstruktörer (som kanske inte behärskar fysiken nog för att kunna beräkna och förutsäga akustiska beteenden i huvudet (eller i förekommande fall med hjälp av rutpapper och blyertspenna)) att få hjälp av ett kvalificerat högtalarsimuleringsprogram, som t ex just Basta!.
Kan även berätta att jag faktiskt lekt en del med Basta! just för att jag tänkt att det kunde vara av värde för dig att få veta om eventuella fel som jag kanske skulle upptäcka. Men jag har inte hittat några av någon större betydelse.
Basta! verkar vara ett bra hjälpmedel för den som vill kunna simulera högtalare utan att förstå hur de fungerar. Det jag gillade bäst med Basta! är att det ju har en del "mjuka" kompensationer av olika typer, vilket gör att man som användare faktiskt får hjälp att förstå att allting inte är så fyrkantigt och lättförutsägbart som vissa simuleringspogram (andra) kan lura sina användare att tro.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).