subjektivisten skrev:
Jag är sugen att veta vilken prylar som du har som verkar kunna tänka och ändra sig beroende på vilken skiva man spelar.
Jag tror att KarlXII tänker lite som jag gör, alltså att det som händelsevis råkar finnas på en CD egentligen inte är någon referens alls.
Det som finns där speglar bara just den teknikerns smak, och möjligen finansdirektörens smak, i just det skivbolaget. Någon liten skärva av artisten kan undantagsvis ha slunkit med också ...
Ett uppförande som tas upp på masterband kan ju låta precis hursomhelst efter att ha gått igenom en skivstudio med efterföljande mastring.
Samma masterband kan bli till tio olika CD från tio olika skivbolag, varav ingen av dem låter lika, eller lika det ursprunglliga uppförandet.
Visst kan jag förstå att det kan vara kul att försöka kartlägga olika skivbolag och deras tekniker, och sedan försöka jämföra med hur det borde ha låtit när man hör artisten live .... men men .....
En CD innehåller en teknisk signal, som i bästa fall liknar den musik som avsågs att spelas in.
För att återge den tekniska signalen korrekt behövs en anläggning som inte lägger till färgningar, en transparent anläggning för återgivning av tekniska signaler.
För att återge musiken som gav upphov till nämnda tekniska signal behövs dessutom möjligheten att fritt kunna lägga på olika färgningar, en färgande anläggning för transparent återgivning av musiken.
När den tekniska signalen är rätt omfärgad så har man möjligen närmat sig en relativt bra ofärgad återgivning av själva musiken. Riktigt ofärgat blir det aldrig, men det kan bli väldigt bra ändå.
Om man bara litar på den tekniska signalen från en CD, och försöker få den opåverkat återgiven, så får man en kraftig sameness.
Olika sameness från olika skivbolag, och från olika tekniker. Det blir oerhört tröttande i längden, låter trist och tråkigt. NS10-sameness är en typ, komprimerings-sameness är en annan. Dessutom teknikers personliga preferenser.
Varför vill man lyssna på en viss teknikers smak?
Om jag inte alls vet hur artisten brukar låta så känns det bättre, för mig, att använda min egen smak. Tids nog kanske jag lär mig hur artisten egentligen vill ha det och kan färga ljudet så att det blir så naturtroget som möjligt.
Men som sagt, det krävs en transparent anläggning, som har förmågan att färga ljudet på de sätt som behövs för varje skadad CD.
Som Richard nästan brukar säga:
En CD-produktion kan aldrig förbättra musiken, den kan bara koda den till en teknisk signal. Vanligen kodas den till en allt annat än perfekt teknisk signal.
Det bästa är väl förstås att försöka färga om själva skivan direkt, att läsa in den i datorn och lägga på olika filter tills det blir acceptabelt, och sedan bränna om den.
Då kan man sedan spela av skivan nästan ofärgat i sin anläggning, och även i andras anläggningar som kanske inte har möjligheten att återge färgade skivor ofärgat.
.
ⓘ De gustibus non est disputandum.