Fråga om F/E-lyssning

[Laila]

Tack !

Blev lite orolig ett tag.

[Almen]

Hehe, du blev litet sur nästan, det är inte ofta.

[Laila]

O vad vet du om det !

[Moment-23]

Jag har upplevt en del cd spelare som ljusa eller "spetsiga". Kan det vara så att en del tillverkare "fuskar" och gör apparaterna så att de spelar med mer energi i diskanten för att man ska få en illusion av att det låter "klarare"? En sorts fusk transparens alltså?

Mja, självaste sammansättningen av ordet "fusktransparens" skvallrar om att ordet "transparens" (som det används vid F/E-lyssning) har missförståtts. Transparens är inte ett värdeord bland alla andra. Det är inte ett ljudkvalitetsbeskrivande ord. Det är ingenting man lyssnar efter*.

Det beskriver en länks förmåga att återge det man skickade in i den.

*I F/E-lyssningen lyssnar man inte efter transparens, man lyssnar efter skillnader, vad de än vara må. Hittar man skillnader så har man visserligen visat att transparens inte föreligger, men det är inte transparensen i sig man lyssnar efter.

Det var inte så jag menade. Jag har förstått transparensbegreppet och F/E lyssning, men det finns en stor värld där ute där termer och begrepp används på annat sätt än här.
Det är många tillverkare som påstår att deras apprater är transparenta, dvs inte färgar signalen, men endast ett fåtal av dessa klarar verkligen uppgiften. Det visar LTS tester/lyssningar tydligt.

Det påstås också ofta att en cd spelare spelar "klart och rent" (för att skilja den från konkurrenterna som då skulle spela grumligt och smutsigt ). Det är dessa båda förhållanden jag reagerar på. JAG tror alltså inte att man kan uppnå transparens eller avsaknad av färgning genom att fuska, men jag funderade på om det är så att en del tillverkare gör det och därmed också (felaktigt) sätter likhetstecken mellan "rent och klart" och transparent/ofärgat.

Två sådana cd spelare som jag upplevt som spetsiga i ljudet är hk (cd 970?) och cambridge audio c740. Båda dessa har liknande konstruktion med uppsampling till 384khz. Om detta har något med saken att göra vet jag inte men jag vet flera som upplever dessa som klara och rena i ljudet medans jag själv upplever dem som hissade i diskanten och spetsiga.

[Svante]

Mja, självaste sammansättningen av ordet "fusktransparens" skvallrar om att ordet "transparens" (som det används vid F/E-lyssning) har missförståtts.

JAG tror alltså inte att man kan uppnå transparens eller avsaknad av färgning genom att fuska, men jag funderade på om det är så att en del tillverkare gör det och därmed också (felaktigt) sätter likhetstecken mellan "rent och klart" och transparent/ofärgat.

Hehe, det var nog därför som jag fegade och uttryckte mig på akademiskt vis i passiv form. Sån där form där man undviker att tala om VEM som har missförstått.

[DQ-20]

Detta i motsats till att vissa hävdade att man kan använda nästan vilken skräpanläggning som helst.

/ B

"Vissa"? Inte upphovsmannen Öhman hoppas jag. Eller någon annan som är praktiskt bevandrad i metoden. Däremot har det hävdats att man kan iterera sig fram till bättre och bättre transmissionslänkar. Det är alltså ingen logisk svaghet hos metoden utan en (uppenbar) praktisk begränsning som du pekar på (som dessutom variera beroende på källan till färgningen). Så frågan kvarstår: vilka logiska invändningar har du mot metoden?

/D

[IngOehman]

Precis.

Och om man för ett ögonblick bortser ifrån Bill50x's farhågor och tittar
på verkligheten istället, så finner man faktiskt att detekterbarheten av
små fel ofta snarare ökar än minskar när de multipliceras med olinjära
beteenden från någon annan del i kedjan.

Det kan man förstås ändå se som en svaghet, men då glömmer man
syftet med en F/E-lyssning. Det handlar om att detektera förändringar,
både sådana som man söker för att man kanske gillar sådant sound,
och sådana som KAN komma att störa i framtiden, så att man kan välja
bort dem.

Saken är då den, att de kombinationseffekter som kan verka som "fel-
förstärkare" även kan uppkomma genom kombination av programmaterial
och testobjekt. Detekterar man i en F/E-lyssning något lättare på grund
av lyssningskedjan, så kan man vara rätt säker på att det finns något
programmaterial som ställer samma krav på testobjektet.

Kort sagt: Man behöver inte vara överdrivet bekymmrad över den övriga
kedjans egenskaper, det är snarare så att den främsta poängen med
F/E-lyssning att de INTE signifikant påverkar resultatet (såsom sker vid
normal lyssning på apparater som bara jämförs mot varandra i en kedja,
vars egenskaper dramatiskt påverkar hur man uppfattar testobjektet).

Det man behöver vara mest noga med är att se till så att de fel man vill
kunna detektera hamnar över hörseltröskeln. Det ställer vissa krav på
lyssningens ljudtrycksförmåga och bandbredd, men också på testarnas
förstånd, erfarenhet och deras insikt i fenomenen. Det hjälper dem ju
även att välja lämpligt programmaterial.


Vh, iö

[Piotr]

Detsamma kan sägas gälla för det på hifispråk "holografiska djup" som påstås finnas i verkligheten. Det är i verkligheten nästan omöjligt att peka ut de enskilda instrumenten i en konsertsal- djupet lyser också med sin frånvaro....

H. Richard.

Hupp hupp.. stopp, backa bandet... nu går det för fort.

Den där får du fundera över igen Richard!



/Peter

Vad skall jag fundera över ?

Det du skrev och (o)riktigheten i det!

Vad är det som gör att du tror att "holografiskt djup" samt "pin-point perspektiv" existerar i verkligheten?

Jag tror inte jag vet för jag har undersökt det.

Har du tagit denna information från den högtstående hifipressen, månne ?

Jag läser inte hifipress... faktiskt.se ingen press alls dock en del faktaböcker, läroböcker, vetenskapliga artiklar m.m.

Fundera över detta, ett litet slag, Piotr !

Tack det har jag gjort för länge sedan.

( eller jag kanske misstolkar dig- du kanske är medveten om att dessa "floskler" endast existerar i huvudet på de förvirrade hifiskribenterna- isådanafall ber jag om ursäkt. )

Mig behöver du inte be om ursäkt.. kanske de hifiskribenter du rackar ner på?



/Peter

[Richard]

Vad är det som gör att du tror att "holografiskt djup" samt "pin-point perspektiv" existerar i verkligheten?

piotr skrev:
Jag tror inte jag vet för jag har undersökt det.

Berätta gärna hur du gått tillväga!
( jag antar att du inte kan- eftersom holografiskt djup/pinpoint -perspektiv inte existerar i verkligheten....)

H. Richard.

[Richard]

En öronöppnare för mig var första gången jag besökte Umeås, då nybyggda konserthus för bara ett fåtal år sedan. Det var symfoniorkestern som spelade och jag satt mitt i salongen. Min spontana upplevelse var att det lät lika hårt och illa som många av mina cd-inspelningar gjorde hemma.
Eftersom jag är pianist vet jag ju att ett piano kan upplevas som låtande ganska hårt i en konsertsal- speciellt om man är van ett "gosigt" ljud från sin hemmaanläggning.

Om man besöker ett operahus, för att lyssna till litet klassisk skönsång, kan man också väldigt ofta uppleva sopranernas solistsång som påträngande och ganska- med "hifispråk" mellanregisterbetonade.

Eftersom ljudupplevelsen "live" kan betraktas som helt oantastlig med avseende på minimerad "sameness" och maximal "high fidelity", kan man kanske dra slutsatsen att det är såhär det skall låta- om man vill ha ett "öppet föster" i ljudbilden hemmavid. Det som låter illa i verkligheten, låter illa på inspelningen. Så skall det vara.
Många instrument i en symfoniorkester låter ganska skärande och hårt i verkligheten- speciellt vid ff- utbrott samt i de fall kompositören med vilje har skrivit musiken för att som en effekt, få det att låta hårt och brutalt.
Detta är ganska vanligt med speciellt modern klassisk musik- där man som lyssnare i salongen ibland duckar vid de kraftiga, okomprimerade, ljudeffekterna som kan åstadkommas av en kompetent symfoniorkester.

-------------------------------------------------------------------------------------
Detsamma kan sägas gälla för det på hifispråk "holografiska djup" som påstås finnas i verkligheten. Det är i verkligheten nästan omöjligt att peka ut de enskilda instrumenten i en konsertsal- djupet lyser också med sin frånvaro....

Dahlqvist skrev:

Perspektivmässigt är det precis som Richard skriver närmast ommöjligt att med precision lokalisera instrumenten i en symfoniorkester. Verkligheten har en betydligt större rumslighet. Med ögonens hjälp är det lätt att följa instrumenten men inte med öronen. Det räcker med att sluta ögonen för att få klart för sig hur dålig hörseln är alena. Lyssnar man på mindre instrumentgrupper blir det förstås enklare.

Trevligt att du med många fler (undertecknad också) insett att "pinpoint-perspektiv" samt "holografiskt djup" inte existerar i verkligheten.

Under min något oupplysta tid under 80-90 talet trodde jag dock att det fanns- eftersom de hifitidningar jag då ibland läste påstod det.
jag tyckte dock att det var en aning märkliga påståenden, eftersom varje konsertbesök jag gjorde inte kunde generera denna upplevelse av "djup" eller "pin point-perspektiv". Det lät ju bara.... musik.

H. Richard.

[Richard]

Moment 23 skrev:

Det påstås också ofta att en cd spelare spelar "klart och rent" (för att skilja den från konkurrenterna som då skulle spela grumligt och smutsigt ). Det är dessa båda förhållanden jag reagerar på. JAG tror alltså inte att man kan uppnå transparens eller avsaknad av färgning genom att fuska, men jag funderade på om det är så att en del tillverkare gör det och därmed också (felaktigt) sätter likhetstecken mellan "rent och klart" och transparent/ofärgat.

Två sådana cd spelare som jag upplevt som spetsiga i ljudet är hk (cd 970?) och cambridge audio c740. Båda dessa har liknande konstruktion med uppsampling till 384khz. Om detta har något med saken att göra vet jag inte men jag vet flera som upplever dessa som klara och rena i ljudet medans jag själv upplever dem som hissade i diskanten och spetsiga.

[/quote]

Det finns också exempel på många cd-spelare som gör tvärtom, dvs. färgar med ett mjukt, komprimerat ljud. Ofta, men inte alltid, kommer dessa från de engelska öarna. Om man jämför en cd-spelare med påstått "hissad diskant" med en dylik komprimerande cd-spelare är det lätt att dra slutsatsen att diskanten låter vasst- eftersom den referensspelare man använder färgar varmt, gosigt och komprimerat.
Det kan mycket väl vara så att den cd-spelare som låter "vasst" i den givna setupen kanske i verkligheten färgar ljudet minst.

Det hela beror till stor grad på hur kringkomponenter, högtalare, samt referensspelare låter (ofärgat eller inte ).

Den enda relativt opartiska testen för att verkligen se hur det ligger till, är att testa signalkällan (cd:n ) med F/E metoden. Något som kan göras med ganska stor precision, ( oavsett vad metodens belackare påstår ) ,även om det är svårare än att testa förstärkare.

H. Richard.

[Morello]

Detta i motsats till att vissa hävdade att man kan använda nästan vilken skräpanläggning som helst.

/ B

"Vissa"? Inte upphovsmannen Öhman hoppas jag. Eller någon annan som är praktiskt bevandrad i metoden. Däremot har det hävdats att man kan iterera sig fram till bättre och bättre transmissionslänkar. Det är alltså ingen logisk svaghet hos metoden utan en (uppenbar) praktisk begränsning som du pekar på (som dessutom variera beroende på källan till färgningen). Så frågan kvarstår: vilka logiska invändningar har du mot metoden?

/D

Din sista frågan är väl av typen interregatio?

[BB]

Trevligt att du med många fler (undertecknad också) insett att "pinpoint-perspektiv" samt "holografiskt djup" inte existerar i verkligheten.

Under min något oupplysta tid under 80-90 talet trodde jag dock att det fanns- eftersom de hifitidningar jag då ibland läste påstod det.
jag tyckte dock att det var en aning märkliga påståenden, eftersom varje konsertbesök jag gjorde inte kunde generera denna upplevelse av "djup" eller "pin point-perspektiv". Det lät ju bara.... musik.

Allting är relativt. Sitter du mitt i en stor hörsal är ditt påstående i stort korrekt. Sitter du bakom ett par högklassiga monotorhögtalare ute på fältet och spelar in med endast 2 mikrofoner till exempel, så domierar direktljudet och du kan få en hisnande djup-upplevelse.

//BB

[phon]

Jag tror Richard menar det ljud som kommer direkt från orkestern, och inte av högtalare återgivet ljud.

Fast det kanske vore en annorlunda liveshow att ha orkestern spelandes bakom glasvägg och ljudet återgivet i salongen, pinpointat och holograferat.

Nästan som på bio ... hmmm ... då kan man ju ha det på bio istället, orkestern i London och tittarna världen runt.

Här simmar nog en död hund ..... undrar om inte det här redan har gjorts ...

.... en massa gånger till och med, jag har ju själv gjort det flera gånger ....

Ingen sol är ny på himlen, eller vad dom brukar säga ....

[Moment-23]

Det finns också exempel på många cd-spelare som gör tvärtom, dvs. färgar med ett mjukt, komprimerat ljud. Ofta, men inte alltid, kommer dessa från de engelska öarna. Om man jämför en cd-spelare med påstått "hissad diskant" med en dylik komprimerande cd-spelare är det lätt att dra slutsatsen att diskanten låter vasst- eftersom den referensspelare man använder färgar varmt, gosigt och komprimerat.
Det kan mycket väl vara så att den cd-spelare som låter "vasst" i den givna setupen kanske i verkligheten färgar ljudet minst.

Det hela beror till stor grad på hur kringkomponenter, högtalare, samt referensspelare låter (ofärgat eller inte ).

Den enda relativt opartiska testen för att verkligen se hur det ligger till, är att testa signalkällan (cd:n ) med F/E metoden. Något som kan göras med ganska stor precision, ( oavsett vad metodens belackare påstår ) ,även om det är svårare än att testa förstärkare.

H. Richard.

Richard, jag vet allt det där du skriver om för 100:ade gången. Det är inte alls det jag är ute efter.
Alltså vad jag har för referens (vilket inte är linn i detta fall) har ingen som helst betydelse. Det har inte heller någon som helst betydelse om just de två spelare jag nämnde är ofärgande.

Det som HAR betydelse och det som min frågeställning rörde är om tillverkare fuskar och överdriver diskanten i syfte att försöka göra ljudet mer "klart och rent" och dessutom likställer detta med ett ofärgat ljud.

På denna frågeställning kan man svara att man tror att det är så eller att man inte tror att det är så och ange varför man tror eller inte tror det.
Man kan tom svara att man VET om det förhåller sig så eller inte och då ger man naturligtvis lite mer belägg för det än om man bara svarar att man tror/inte tror på de förhållanden jag beskrivit.

På detta sätt blir svaren lite bättre i fas med frågeställningen

[DQ-20]

Så frågan kvarstår: vilka logiska invändningar har du mot metoden?

/D

Din sista frågan är väl av typen interregatio?

Interrogatio menar du kanske (=retorisk fråga)? Det tror jag inte. Såvida jag inte utan min vetskap redan svarat på frågan själv. Bill50x framför ju att "vissa" skulle säga något utan uppenbar evidens. Jag har ju inte följt alla f/e-debatter men några har jag varit inne och vevat och kan inte riktigt känna igen detta påståenden av någon som är rimligt insatt. Dessutom menar Bill50x att det finns logiska invändningar men jag kan inte hitta några i hans argumentation. Eftersom han just framhållit logiska problem som en viktig invändning så undrar ju givetvis vilka dessa är. Kanske finns det det, kanske har han fått saker om bakfoten, vad vet jag? Det är därför jag frågar.

/D

[Richard]

Det finns också exempel på många cd-spelare som gör tvärtom, dvs. färgar med ett mjukt, komprimerat ljud. Ofta, men inte alltid, kommer dessa från de engelska öarna. Om man jämför en cd-spelare med påstått "hissad diskant" med en dylik komprimerande cd-spelare är det lätt att dra slutsatsen att diskanten låter vasst- eftersom den referensspelare man använder färgar varmt, gosigt och komprimerat.
Det kan mycket väl vara så att den cd-spelare som låter "vasst" i den givna setupen kanske i verkligheten färgar ljudet minst.

Det hela beror till stor grad på hur kringkomponenter, högtalare, samt referensspelare låter (ofärgat eller inte ).

Den enda relativt opartiska testen för att verkligen se hur det ligger till, är att testa signalkällan (cd:n ) med F/E metoden. Något som kan göras med ganska stor precision, ( oavsett vad metodens belackare påstår ) ,även om det är svårare än att testa förstärkare.

H. Richard.

Richard, jag vet allt det där du skriver om för 100:ade gången. Det är inte alls det jag är ute efter.
Alltså vad jag har för referens (vilket inte är linn i detta fall) har ingen som helst betydelse. Det har inte heller någon som helst betydelse om just de två spelare jag nämnde är ofärgande.

Det som HAR betydelse och det som min frågeställning rörde är om tillverkare fuskar och överdriver diskanten i syfte att försöka göra ljudet mer "klart och rent" och dessutom likställer detta med ett ofärgat ljud.

På denna frågeställning kan man svara att man tror att det är så eller att man inte tror att det är så och ange varför man tror eller inte tror det.
Man kan tom svara att man VET om det förhåller sig så eller inte och då ger man naturligtvis lite mer belägg för det än om man bara svarar att man tror/inte tror på de förhållanden jag beskrivit.

På detta sätt blir svaren lite bättre i fas med frågeställningen

Teoretiskt kan kanske uppsampling/omsampling av den digitala signalen ibland försämra ljudet. Dylika hyss är ju modeord vid försäljning av vissa cd-spelare, numera. Sony playstation 3 ( som jag äger ) låter t.ex. sämre vid uppsampling än med funktionen avslagen, enligt min subjektiva upplevelse.

H. Richard.

[Richard]

Jag tror Richard menar det ljud som kommer direkt från orkestern, och inte av högtalare återgivet ljud.

Huvudet på spiken.

Tänkte skriva mera, men din mening ovan förklarar vad jag menade väldigt bra.

[IngOehman]

Trevligt att du med många fler (undertecknad också) insett att "pinpoint-perspektiv" samt "holografiskt djup" inte existerar i verkligheten.

Under min något oupplysta tid under 80-90 talet trodde jag dock att det fanns- eftersom de hifitidningar jag då ibland läste påstod det.
jag tyckte dock att det var en aning märkliga påståenden, eftersom varje konsertbesök jag gjorde inte kunde generera denna upplevelse av "djup" eller "pin point-perspektiv". Det lät ju bara.... musik.

Allting är relativt. Sitter du mitt i en stor hörsal är ditt påstående i stort korrekt. Sitter du bakom ett par högklassiga monotorhögtalare ute på fältet och spelar in med endast 2 mikrofoner till exempel, så domierar direktljudet och du kan få en hisnande djup-upplevelse.

//BB

Håller med fullständigt, men vill lägga till att sådana upplevelser är tillgängliga även live, i många fall.

Vill även påminna om att det finns väldigt stora skillnader mellan olika konserthus, och mellan olika platser i dem. Och framförallt handlar det då om tidsfönstret mellan direktljud och tidiga reflexer. Ju mindre som händer under de första 20 ms efter direktljudet, desto lättare har vår hörsel att bilda sig en exakt fokuserad och i alla tre dimensioner bestämd position för de i orkestern ingående ljudkällorna.

En riktigt torr (för att vara musik-)lokal som operan i Stockholm kan avlyssnad från tredje raden (balkong) ge en svindlande precision på alla ljudhändelser (Jag älskar den, för dess förmåg att förmedla musiken dynamiskt nästan explosivt, samtidigt som den är i grunden varm och oskräning och faktiskt dessutom fungerar prima för tal/sång). Konserthuset avlyssnat från kungliga logen, eller från femte raden parkett är också väldigt rumsligt högupplöst, men på 20:e raden parkett är så inte fallet.


Vh, iö

[enJohn]

Jag förstår inte riktigt vad Richard menar med att holografiskt ljud inte finns i verkligheten? Alltså, om jag sitter och blundar samtidigt som exempelvis mina barn leker, nog hör jag dem på ett rätt "holografiskt" vis, dvs. kan avgöra var de är, hur de står vända osv. Eller, vad är det jag inte fattar?

/en john

[Richard]

Jag förstår inte riktigt vad Richard menar med att holografiskt ljud inte finns i verkligheten? Alltså, om jag sitter och blundar samtidigt som exempelvis mina barn leker, nog hör jag dem på ett rätt "holografiskt" vis, dvs. kan avgöra var de är, hur de står vända osv. Eller, vad är det jag inte fattar?

/en john

Det jag talar om avser "holografiskt djup"...

[enJohn]

Det jag talar om avser "holografiskt djup"...

Ja, förslåt, men jag fattar ändå inte? Nog tycker jag mig kunna höra även i djupled (sannolikt beroende på att jag identifierar reflexer från väggar mm.)? Eller, menar du att själva termen är felaktig, men att det fenomen som brukar åsyftas finns? Eller... vad?

/en john, helt oholografisk

[Piotr]

Vad är det som gör att du tror att "holografiskt djup" samt "pin-point perspektiv" existerar i verkligheten?

piotr skrev:
Jag tror inte jag vet för jag har undersökt det.

Berätta gärna hur du gått tillväga!
( jag antar att du inte kan- eftersom holografiskt djup/pinpoint -perspektiv inte existerar i verkligheten....)

H. Richard.

Det är ju som så att det finns saker i verkligheten som faktiskt.se finns där även fast du inte upplevt det. Jag vet inte hur du har komit fram till det du skriver men det får mig att tro att du inte spenderat tid att undersöka samt fundera kring det hela.

Jag har naturligtvis studerat ljudkällor i olika miljöer och då är det lätt att konstatera att det finns många situationer som ger hög precision i placering utav en ljudkälla. Naturligtvis är jag nyfiken och uppmärksam på konserter av olika slag men har även med vänner spelat och sjungit i olika miljöer där vi också spelat in händelsen. Vi har släpat med oss inspelningsutrustning ut i det fria, på skolgårdar, i tunnelbanan, små och stora hemmastudios (10-100kvm) , stora hallar, inne i bilar m.m.

Du får nog ta och revidera din uppfattning.


/Peter

[Kaffekoppen]

Berätta gärna hur du gått tillväga!
( jag antar att du inte kan- eftersom holografiskt djup/pinpoint -perspektiv inte existerar i verkligheten....)

H. Richard.

Du låter ruskigt säker så jag tror det är dags att du berättar varför det inte finns. Det verkar vara flera som undrar hur du resenerar Richard.

[Richard]

Berätta gärna hur du gått tillväga!
( jag antar att du inte kan- eftersom holografiskt djup/pinpoint -perspektiv inte existerar i verkligheten....)

H. Richard.

Du låter ruskigt säker så jag tror det är dags att du berättar varför det inte finns. Det verkar vara flera som undrar hur du resenerar Richard.

Skall jag förklara varför glass smakar gott, varför solen skiner ibland och varför jag brukar bli litet hungrig vid 17 snåret ?

Självklarheter !

skämt åsido.
Innan du sätter morgonkaffet i vrångstrupen skall jag försöka förklara mig.

Kanske en aning tillspetsade inlägg från min sida, kan erkännas. Ihuvudsak dock korrekta. ( som signaturen BB skriver )

Här kommer ett till, tillspetsat inlägg:

Det jag vänder mig emot är alla dessa upplevelser som "hifitoken" upplever framför sin anläggning- "Wow, vilket häftigt djupperspektiv", "vilken underbar klangfärg" " samt ibland " vilken underbar diskantlyster".

Inte sällan försöker "hifigalningen" tweaka dessa upplevelser, tex genom att koppla in en precisionsklocka i sin cd-spelare, byta op-kretsar i analogutgångarna, pilla på motkopplingen, köpa dyra gravt färgande kablar för tusentals kronor, byta pickuper till dylika med " mer diskantlyster", "aura", eller " halo".

Besöker jag ett konserthus finns bara musiken- inget perspektiv, klangfärg, eller luftig diskant. Det finns inget " holografiskt djup".
Endast musiken existerar.

Enligt min subjektiva uppfattning är stereosystemfelen alltför grava vid dekodningen till 2-kanalsåtergivningen, för en helt korrekt konsertsal-upplevelse. Man kan komma nära- men inte om man snöar in på "holografiskt djup", "diskantpiff" och "stampa takten-nojja".

Med ett kompetent 5.1 system kan du dock, enligt min uppfattning, komma mycket närmare verkligheten.

Detta är naturligtvis endast mina subjektiva upplevelser. Du må tycka annorlunda, naturligtvis, käre kaffekopp.

[Harryup]

Menar du att du vill ha en färgning av inspelningen vid uppspelning så att det låter som om du sitter själv i konserthuset? Som IÖ beskrivit det så blir det ju lite svårt eftersom det inte finns ett standariserat konsert-ljud.
Klagar du på inspelning eller uppspelning? Om det är uppspelning så finns det "djup" på skivan så skall det väl finnas vid uppspelningen. Eller?

mvh/Harry

[shifts]

Det måste vara svårt att kalla ett original holografiskt, om det inte är dess enda syfte. Syftar inte ordet holografiskt på att det handlar om en avbild? Det må vara hänt att jag märker ord, men jag tycker det är fel användning av ordet i några av inläggen.[/i]

[BB]

Det måste vara svårt att kalla ett original holografiskt, om det inte är dess enda syfte. Syftar inte ordet holografiskt på att det handlar om en avbild? Det må vara hänt att jag märker ord, men jag tycker det är fel användning av ordet i några av inläggen.[/i]

Det finns inte ett original om det är ursprungsframförandet i konsertsalen du syftar på. Det finns lika många ”original” som det finns lyssningsplatser och på varenda lyssningsplats råder olika förutsättningar vad avser avstånd till scenen, lyssningsvinkel, reflexioner, absorbtioner, och direktljudsproportioner kontra reflekterat ljud.

En holografisk upplevelse är en konsekvens av goda akustiska omständigheter som utöver själva musiken, ger lyssnaren en tredimensionell upplevelse. Genom att mikrofonerna placeras närmare scenen än publiken, minskas mängden reflekterat ljud till förmån för det direkt ljudet. En konsekvens av detta är att mikrofonerna (i bästa fall) kan plocka upp tidsrelaterade mikrodetaljer som lyssnaren ute i salongen inte har en chans att höra.

Observera att jag här pratar om en extremt litet antal mikrofoner, i annat fall får man multikanlasmono vilket effektivt saboterar tredimesionaliteteten.

En slutsats man kan dra är att teoretiskt sett, (med hjälpa av kunniga tekniker och bästa tänkbara inspelningsutrustning) går det att göra en inspelning som om den senare avkodas på en tillräckligt bra anläggning, i själva verket ger en kvalitativt bättre upplevlese än den du får i konsertsalen, såvida du inte sitter på ”första parkett”.

En CD-skiva med material, stereofoniskt inspelat under ett publikt framträdande i offentlig miljö är väl om något ett försök att skapa en avbild av vad som tilldrog sig därstädes?

//BB

[BB]

Besöker jag ett konserthus finns bara musiken- inget perspektiv, klangfärg, eller luftig diskant. Det finns inget " holografiskt djup". Endast musiken existerar.

Det där påståendet gör att i alla fall jag ifrågasätter om du någonsin besökt ett konserthus i samband med ett framförande?

//BB

[shifts]

BB: Jo, det låter som du skriver lite så som jag tänkte. Det jag menar är att jag tycker inte att liveframträdande är holografiskt oavsett hur bra det låter eftersom det händer där och då. Men att en återgivning skulle kunna vara en holografisk avbild tycker jag dock definitivt!

Jag menar alltså inte att det inte finns djup, detaljer och noga placerade ljudkällor live.