Bill50x skrev:Den absolut största myten är att den skillnad man upplever som störst är den viktigaste. Jämför tex frekvensgång i högtalare/lyssningsrum med andra dist-former i en CD-spelare.
Om du tror att det finns en sådan myt, så tror jag att du har missförstått vad andra har sagt eller skrivit.
Det som är sant är, att det fel som man upplever som mest störande är det viktigaste felet att göra något åt, om man vill att det skall bli mindre störande. Inga konstigheter utan rak logik.
Bill50x skrev:Den näst största myten är att apparater inte kan påverka hur man upplever artistens musikalitet. Har man en gång hört ett fonogram i en bra anläggning kan man sedan spela i vilken skit som helst. Lyssnar man första gången på en artist i en skitanläggning är det stor risk att man inte uppskattar artisten.
Är inte det där något som kan vara personberoende tror du?
Jag har noterat att musiker oftast är de som ställer sig mest frågande till uttalanden i stil med det du kommer till, och jag måste sälla mig till dem.
Min erfarenhet är att jag får samma intryck av musiker rent musikaliskt, i princip oavsett anläggning, (nästan*) oavsett inspelningens kvaliteter och oavsett om det är live eller en inspelning av samma live händelse. Mycket annat kan ändras, men det skall mycket till för att jag skall uppleva att det är svårt att höra hur det spelades. En radio på köksbordet räcker för det mesta gott.
*Det enda som tycks ha kapacitet att ordentligt skada hörbarheten av musikaliteten vid framförandet är kompressorer.
Om du upplever saken på ett annat sätt har jag inget skäl att ifrågasätta att du av något skäl har svårt att "höra igenom" de förvrängningar som en anläggning kan ställa till med när det gäller musikalitete i framförandet, men det får mig att fundera på om det kanske kan vara som så, att du talar om saker och kallar dem "artistens musikalitet", som kanske egentligen är reaktioner som hör hemma hos dig, och snarare handlar om hur du påverkas av ljudet?
Men det är förstås svårt att veta. Så jag kan bara gissa.
Bill50x skrev:Den tredje största myten är "sameness" dvs att om en apparat är färgande så kommer alla fonogram låta lika. Men hela tesen bakom f/e-lyssning är ju just att det (inom rimliga gränser) inte spelar någon roll hur test-setupen låter för det är ju skillnaden som testobjektet skapar som man önskar detektera. Detsamma borde ju då rimligen gälla för fonogrammen i en given anläggning.
/ B
Jag tror det där är ännu ett exempel på att du tror att du har läst saker som faktiskt ingen har skrivit, eller också har du inte förstått det du har läst.
Det finns mig veterligt ingen som har skrivit att det finns några färgningar som ger sådan sameness att när man spelar genom apparaterna "så kommer alla fonogram låta lika" (ordagrant citerat från dig).
Däremot som blir samlade uppevelse av olika fonogram mera lika varandra ju mera samness kedjan ställer till med, men det betyder ju inte att musiken någonsin blir samma.

(Vilket torde vara nödvändigt för att få alla fonogram att låta likadant...)
Kort sagt: Lika och likna är olika saker, även om orden har vissa likheter. Lika är utan skillnader. Mera lika däremot, betyder att de börjar likna varandra.
Orsaken till att saker ofta låter mera lika (börjar likna) varandra i en färgande anläggning, är att felet som läggs till alltid är lika och alltid finns där, inte att de skillnader som finns mellan fonogrammen i sig minskar. (Jag skulle kunna skriva en halv avhandling om mental polidentifikation och karakterisering av olinjäriteter, men sådant passar ju inte så bra på ett internetforum...)
Jag är inte säker på att du förstår vad jag menar, men kanske. Jag håller tummarna.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).