prolinn skrev:IngOehman skrev:Kort sagt: Det vore bra om alla lärde sig vad HiFi betyder.
Om alla insåg att HiFi är en förkortning av High Fidelity, som ju
betyder hög trohet (mot originalet).
Då kunde man uppnå minst två saker:
1. Saker som låter illa på grund av dålig återgivning slutar att
kallas HiFi.
2. HiFi ställs inte mot musiken - utan framställs som den goda
förutsättning för musikens återgivning som det är.
Därmed inte sagt att det är okomplicerat. Det finns definitivt
anläggningar som presterar väl ur ett fåtal tekniska synvinklar
med som förmedlar musik väldigt dåligt*.
Det betyder dock inte att det är det de gör bra som drabbar
musiken - det betyder tvärtom att det finns en massa andra
saker som INTE hanteras tekniskt väl av apparaten!
Hög fidelitet handlar om frånvaron av fel, inte att något enskilt
hanteras rätt.
Vh, iö
- - - - -
*Det kan därför finnas skäl att var skeptisk till gamla tumregler
som t ex "HiFi enligt DIN 45 500", som ju inte alls är någon
garant för att fideliteten är hög, på riktigt.
Precis. Problemet är som jag ser det är hur man skall mäta!? Hur vet man vilka mätningar som är relevanta för hur apparaterna presterar ur ett musikåtergivningsperspektiv? Jag (och många med mig) hävdar att tunedem är en effektiv selektionsmetod.
Jag tycker det du skriver är mycket nyktert. Och om jag får bortse ifrån den sista meningen du skriver så tycker jag det är mycket viktiga frågor du väcker. När det gäller den sista meningen du skriver så har jag förstås inga invändningar mot den heller, den är ju subjektiv så jag kan bara notera vad du upplevt och hävdar.
Men huruvida den är effektiv eller inte beror förstås vilka krav man har, och kanske huruvida man ens vet vilka krav man faktiskt KAN ställa...

Det största svagheten som jag kan se med metoden är, att även om man kan känna sig säker på att man valt "det man föredrar" bland det som funnits att välja mellan så vet man inte något av dessa tu saker:
1. Man vet inte om man hade tyckt samma sak i en annan kombination, ej heller om man gjort det med annat programmaterial.
(Man kanske känner sig övertygad om att man hade gjort det, man man kan inte veta att så är fallet. Jag är övertygad (på grund av erfarenhet om motsatsen) om att man inte kan vara säker på det, och att det till och med är rätt lätt att arrangera uppställningar som gör att man (blidt lyssnat) väljer olika beroende på vilka de andra apparaterna i kedjan är, och beroende på vilket programmaterial man använder.)
2. Man får ingen information om vad som skulle kunna ha varit - hur nära "sanningen" man är, om man får skriva så. Man får ju inte veta hur apparaten hade kunnat låta, om den varit perfekt.
Hur säker man än är på att man "valt rätt" bland de alternativ som stått till buds att välja mellan - har man ändå ingen aning om hur mycket apparaten man valt begränsar möjligheterna att höra musiken som den var. Alltså hur långt vidare man kan nå, med avseende på just den länken i kedjan.
Vill även mena att det är tveksamt om man kan kalla tunedem en "metod". Metoden är ju den gamla vanliga; "lyssna och tyck". Det enda som kännetecknar tunedem därutöver är att någon annan bestämt vilka värderingskriterier man skall ha.

Ingenting hindrar dessutom att man gör en F/E-lyssning, och lyssnar efter just de saker som tunedem-filosofin säger är viktiga!

Skillnaden mot att göra det i en lyssna-och-tyck-situation är att man får veta HUR apparaten påverkar musiksignalen. Man har, precis som när man gör en lyssna-och-tyck-lyssning, frihet och möjlighet att lyssna efter precis vad man vill!

Mitt förslag är att man lyssnar efter det man bryr sig om.
prolinn skrev:F/E-test är kanske en annan bra metod, men jag kan inte se att den är lika effektiv för att selektera ut de bästa apparaterna ur musikåtergivningshänseende. Den tycks vara mer generell, vilket kan vara bra, men inte säkert!?
Allt beror ju på vad man är ute efter.
Är man bara ute efter att få veta hur en ny apparat upplevs (subjektivt alltså) fungera i en specifik anläggning med specifikt programmaterial, så är F/E-lyssning nära på det sämsta man kan ägna sig åt. Det fokuserar ju helt på "själva apparatens egenskaper", och säger mera om vilket potential till återgivning man skaffar sig med apparaten, än hur den kommer att passa till sammans med en lång kedja av potentiallt jättefärgande apparater.
Poängen med det är att man slipper fastna i en ond cirkel där man köper apparater som inte för återgivningen framåt, utan istället alltid väljer den apparat som är så nära som möjligt att färga "lika mycket som alla de andra apparaterna + inspelningarna TILLSAMMANS(!)" men som gör det precis tvärtom. (I varje fall om man föredrar den återgivning som är så lik ursprunget som möjligt.)
F/E-lyssningen garanterar inte att gör ett val som gör att man i vilken anläggning som helst kommer att föredra apparaten. Det gör inte tunedem heller, eller någon annan lyssningen enligt lyssna-och-tyck-metoden.
F/E-lyssning gör att man får veta hur de specifika apparaten beter sig. Det gör att man kan bygga sig en kedja med så stor fidelitet som möjligt, sett ur vilken aspekt man vill! (tunedem-mässigt t ex, om man värderar det man hör i F/E-lyssningen enligt sådana kriterier).
Så då frågan man sig - vill man ha en apparat som i sig släpper igenom musiken med maximal fidelitet, eller vill man ha en som man i det specifika sammanhanget (som råder för tillfället anläggningsmässigt) föredrar?
Det är ju en foilosofisk fråga, och för mig är det lätt att besvara. Jag vill ha en apparat som släpper igenom musiken så bra som möjligt. Ty - en som kompenserar fel i andra delar av anläggningen kan jag inte föredra framför att ta hand om de andra felen i anläggningen.
Helt enkelt för att jag tror mera* på att summan av två (eller flera) väldigt transparenta apparater blir något som stör musiken lite, än på oddsen att två (eller flera) färgande apparaterns summa skall bli tillräckligt bra för att föra mig så nära musiken som jag vill komma.
*Det är mer än en tro - det är min erfarenhet. Jag har ju provat alla vägar som stått till buds att prova, och resultaten har varit helt entydiga: Se till varje länks* egenskaper för sig, så sköter sig helheten av sig själv!

(Man får dock inte glömma att man behöver helt andra infallsvinklar mot transmissionslänkar än mot enkoder/dekoderlänkar. Det är bara de förstnämnda som lämpar sig för F/E-lyssning av vanlig sort.)
prolinn skrev:Hade du någon kommentar ang. hur man väljer mellan olika icke transparenta apparater? Det är ju detta som är kärnunkten.
Javisst, och jag har aldrig ens förstått hur den frågan kan vara en svårighet: Man väljer såklart det man föredrar!
Vilka kriterier det inkluderar väljer man också, alldeles själv, som man vill.
Och det inkluderar självklart att man kan följa en skola som säger at man skall stampa tankten och/eller sjunga med, om man vill det. Men det inkluderar inte att man kan bestämma att alla skall det. Att det skall vara även andras kriterier, eller att det skulle gå att objektivit leda i bevis att det är "de rätta", "de bästa" eller "de seriösa" kriterierna.
prolinn skrev:Jag känner inte till någon absolut (hörbart) transparent apparat och därför är jag beroende av att välja med hjälp av någon effektiv metod.
Jag är inte säker på att jag förstår logiken i det uttalandet.

Nog kan det vara en poäng att undersöka tranparensen/färgningarna (motsatsparet) hos en apparat, att alltså isolera apparatens färgningar så att man kan välja mellan olika apparaters färgningar - även om ingen apparat skulle släppa igenom musiken med perfekt transparans?
Eller missförstår jag dig? Kanske det är just en sådan metod du skrev att den kan var bra?
prolinn skrev:Att bara gå på hur man tycker att det låter helt subjektivt har jag inte mycket förtroende för. Det är allt för vanskligt och beroende av för många okontrollerbara parametrar.
Hmmm. Menar du alltså att det inte är "hur du tycker att det låter" som du bedömer när du lyssnar enligt tunedem?
Det menar jag nog att det är. Trots allt.
Du kanske menar (/tror på, /är övertygad om) att det finns någon naturlag (eller en avancerad kombination av dem) som gör att en apparat bara kan förstöra musiksignalen så att vi också uppfattar att rytmen och melodiken försämrats, och därför är det en sorts objektiv måttstock.
Jag kan inte argumentera mot din övertygelse, det vill säga inte lägga fram något bevis som du skulle acceptera, för att du har fel. Men jag har många erfarenheter av blinda lyssningar som visar att det inte är på det viset. Som visat att förvrängande apparater införda i en kedja, kan rendera subjektiva, positiva vitsord från lyssnare även när det gäller uppfattning om musikalitet i framförandet.
Så jag är skeptisk, det vill säga delar inte din övertygelse.
Men som sagt: De frågor du ställer är förnuftiga att ställa, och jag har ställt dem. Många gånger. Jag har inte nått samma slutsatser som jag får intrycket att du kommit fram till.
Vh, iö
- - - - -
PS. De slutsatser jag kommit fram till är att man till och med med enkla mätinstrument (om man gjort tillräckligt många och heltäckande mätningar) kan man få mycket bra indikationer på hur en transmissionslänksapparat faktiskt kommer att upplevas - på alla sätt som medelvärde för dess bruk i många olika anläggningar. Mycket bättre än med några "lyssna-och-tyck-lyssningar" (oavsett om de gjorts sålunda att lyssnarna lyssnar hur de vill eller med specifika instruktioner om vad de skall lyssna efter). De senare säger väldigt lite om hur apparaten ifråga presterar som enskildhet, det vill säga något om hur den kommer att påverka musikåtergivningen i andra kedjor.
Men inga mätningar ersätter en lyssning. Med lyssning hör man allt samtidigt, och det är det enda sättet att veta att man inte förbigått något som till och med kan vara ett sort fel.
Jag brukar ibland säga att:
1. Man lyssnar för att få veta ATT det är som det är (med F/E-omkoppling så att man lyssnar efter apparatens egenskaper och inte allting på en gång inklusive programmaterialet), och,
2. Man mäter för att få veta vad man skall göra åt det.

Så, egentligen behöver man inte mäta något alls för att kunna recensera en apparat, men det kan underlätta. Främst genom att spara tid.
Har man sett något i en mätning så kan man ju leta efter det när man lyssnar. Har man inte sett mätningen kan det ta mycket längre tid innan man upptäcker felet/färgningen (jag talar hela tiden om F/E- och blind lyssning, så det går inte att suggerera sig till att höra en effekt bara för att man sett något i en mätning. Bildförfarandet gör ju att man kan inbilla sig hur mycket man vill utan att det hjälper en ett dugg när man inte har facit på vad som är F och E
