Först ut var Thåström - mannen, myten, legenden. Konserten blev lite seg, mest pga att han körde
alltför mkt material ifrån "Skebokvarnsvägen" men oxå pga värmen och den tidiga timmen (ljuset).
Nåväl, trots "Märk hur vår skugga" lyckades Pimme inte få fart på publiken förrän han överraskande
spelade "Neråtsång", i en sällsynt laddad version. Denna låt, tillsammans med "Jag är en idiot" och
framförallt "Du ska va president" räddade tillställningen från att kunna glömmas bort innan Kent
äntrade scenen. Särskilt avslutande Imperiet-klassikern "Du ska va president" berörde något alldeles
extra, då han hade den goda smaken att bygga låten på Sällskapets fantastiska "Ravic", med ett
smått sensationellt resultat. Här visade slutligen Pimme att han fortfarande kan glöda på riktigt...
Kent är numera ett väloljat maskineri som för länge sedan tappat förmågan att beröra och överraska
men denna fantastiska sommarkväll lyckades man i alla fall med att glimta till vid tre tillfällen (precis
som Thåström, lustigt nog), nämligen i "Berlin", "Ingenting" och i "Dom andra". Gott så men mer än
till ett "med tvekan godkänt" räckte det inte...
Betyg
Thåström: 3
Kent: 2
