Vad har hänt med Linn?

[Floyd]

Och vad föredrear du själv i en lika puckad jämfrelse:

Måste säga att jag som ny på detta forum blir rätt förvånad över tonen här ibland... ordet puckad känns otroligt onödigt - åtminstone om man vill ha en hyfsat vettig stämning på ett forum. (Min subjektiva uppfattning.)

Mvh

M

Välkommen till faktiskt.se............

det där var väl en jävligt puckad kommentar

Ja, det var det.....men fullt berättigad.

[Bill50x]

Och vad föredrear du själv i en lika puckad jämfrelse:

1. Itzhak Perlman i ett akustikst sett bra komserthus (metoden "bra förutsättningar där de mest behövs")?

eller...

2 Itzhak Perlman spelandes i trapphusets enté i ett höghus och du själv lyssnandes på fjärde våningen ("source first")?

Om IP är värd att lyssna på överhuvudtaget spelar miljön mindre roll. Är han (?) kass spelar det inte någon roll var jag lyssnar, kass är kass.

/ B

[Tengil]

Om IP är värd att lyssna på överhuvudtaget spelar miljön mindre roll.
/ B

Ip trivs bäst med basmoduler, annars kan den låta lite fattig

Vh Christer

[Jax]

Vad vill man helst höra:

1. Itzhak Perlman i ett normalbra, men klart trivsamt (även akustiskt) vardagsrum

eller

2. xxx (halvtallangfull andraårs elev på musikhögskolan) i ett rum med nära nog perfekt akustik

Alla måste inte alls föredra alternativ ett, men alternativ ett representerar alltså source first och alternativ 2 vad många tror sig förespråka. Någon som inte håller med? Dessa skillnader anser jag finns mellan olika signalkällor! Någon som inte håller med?

Kanske skulle ta en omröstning!? Om jag hinner så fixar jag det senare.

Lägger du upp en omröstning bör du ha med alla fyra alternativen eftersom du ändrar 2 parametrar.

[Conan]

Om IP är värd att lyssna på överhuvudtaget spelar miljön mindre roll. Är han (?) kass spelar det inte någon roll var jag lyssnar, kass är kass.

Med över 9 000 inlägg på ett forum för hifi-entusiaster förefaller det mig något underligt att kvaliteten på återgivningen är av "mindre roll" för dig...

[shifts]

Om IP är värd att lyssna på överhuvudtaget spelar miljön mindre roll. Är han (?) kass spelar det inte någon roll var jag lyssnar, kass är kass.

Med över 9 000 inlägg på ett forum för hifi-entusiaster förefaller det mig något underligt att kvaliteten på återgivningen är av "mindre roll" för dig...

Men vill man lyssna om musiken är dålig? Helst inte säger jag (och det tror jag var vad Bill50x menade).

[Bill50x]

Om IP är värd att lyssna på överhuvudtaget spelar miljön mindre roll. Är han (?) kass spelar det inte någon roll var jag lyssnar, kass är kass.

Med över 9 000 inlägg på ett forum för hifi-entusiaster förefaller det mig något underligt att kvaliteten på återgivningen är av "mindre roll" för dig...

Nu blev ju Itzhak Perlman ändrad till "xxx (halvtallangfull andraårs elev på musikhögskolan)" i prolinns inlägg så då faller ju mitt resonemang.

En bra artist är alltid bättre än en sämre, oavsett hur det låter rent ljudmässigt. Men inget är svart/vitt förstås, det beror alltid på hur mycket sämre musikaliskt och hur mycket sämre ljudmässigt det låter.

Men visst är återgivningskvaliteten viktig. Utan den åsikten skulle ingen ljudmässig utveckling ha skett och vi skulle fortfarande spelat vaxrullar....

/ B

[Greensleeves]

Vad har hänt med Linn?

Jag vet tyvärr inte.

[IngOehman]

Men om nu ett fel finns i elektroniken (vilket det gör då intenting är perfekt) är det enlig mig att "åtgärda felen där de finns" att byta elektroniken till bättre grejjer.
På samma sätt som att fixa akustiken är att "åtgärda felen där de finns".
Dvs, båda sakerna leder mot ett bättre ljud i rummet.

Men om man pratar om felen i rummet - vad föranleder dig då att föreslå
byte av CD-spelare?

Och menar du att "ingenting är perfekt" skall tolkas som att "all elektronik
ger hörbara fel"? Jag frågar så jag skall slippa tolka, för det vill jag
aldrig göra.


Vh, iö

Vad vill man helst höra:

1. Itzhak Perlman i ett normalbra, men klart trivsamt (även akustiskt) vardagsrum

eller

2. xxx (halvtallangfull andraårs elev på musikhögskolan) i ett rum med nära nog perfekt akustik

Alla måste inte alls föredra alternativ ett, men alternativ ett representerar alltså source first och alternativ 2 vad många tror sig förespråka. Någon som inte håller med? Dessa skillnader anser jag finns mellan olika signalkällor! Någon som inte håller med?

Oj!

Om du tror att det är din Linn-spelare som spelar violinen så behöver du uppdatera dina kunskaper rejält.


Frågan var varför man skall byta en länk som spelar fonogrammet (inte violinen) när det största problemet i kedjan är lyssingsrummet?

Artisten som spelar får förmodas vara samma i båda fallen.

Den enda orsak som verkar finnas (av dina "argument" att döma) är att du tror på en dogm om att saker är på ett visst sätt - att det är viktigare tidigare i kedjan. Bara för att vissa saker är viktigare (t ex artist och komposition) behöver de inte vara det på grund av var de finns i kedjan.

Vissa saker har större betydelse/är känsligare/mera kritiska än andra på grund av vad de är, inte på grund av var de är. Om du funderar riktigt hårt på det så tror jag du kommer att inse att det enda som hindrar dig från att ta till dig dessa självklarheter är din blinda tro på en dogm.


Vh, iö

[Greensleeves]

Medan kombattanterna i denna tråd stärker sig för fortsatta meningsutbyten, vill jag blott anföra lite allmänna tankegångar.

Först som sist: det skulle vara magnifikt att få höra Itzhak Perlman på violin, i ett normalbra, trivsamt och akustiskt lämpligt vardagsrum... Finge jag dessutom höra Yo-Yo Ma på celloviolin - och det lämpliga vardagsrummet lämpligt nog var just mitt vardagsrum, blevo jag sannolikt riktigt upprymd.

När sedan den oerhört svåra frågan kom om vilka hifi-apparater jag skulle vilja spela deras musik på - väl de lämnat min enkla boning, och jag blott hade cd-skivor med deras musikartisteri att tillgå - är för mig svaret givet: de hifi-apparater som låter mig komma allra närmast det ljud mitt hörselminne angav var det ljud jag faktiskt hörde när grabbarna Itzhak och Yo-Yo var på besök sistens...

Jag undrar lite försynt om Linn-grundaren Ivor Sigmund Tiefenbrun verkligen inte skulle vilja det han med..? I det fall han väl fått tillfälle att lyssna till pojkarna efter att de varit så vänliga och gjort en avstickare till Skottland innan färden västerut, vill säga... efter att ha besökt lilla mig...

(Jag kan för övrigt meddela att jag upplever det som himla trivsamt att skriva i den här lite småkåserande formen... )

Nå. Räcker det då med att ha haft grabbarna Perlman & Ma på besök, att ha bildat sig en uppfattning om hur deras spelande låter, för att i slutändan få (garanterat) goda lyssningsstunder i klass med deras spelande väl de åkt iväg igen..?
Nja, knappast, och det är väl här problemen börjar (här kommer alltså min stora chans att uppvisa en smula verklighetsförankring...).

För det första kommer de levande legenderna aldrig till mitt vardagsrum, utan torde alltid spela i för ändamålet lämpliga lokaler, dvs goda lyssningsrum.

För det andra har jag inte (ännu åtminstone) en anläggning med ljudåtergivningsmässigt transparenta hifi-apparater.

Hur ska jag lösa problemet? Jag får naturligtvis försöka skapa mig ett gott lyssningsrum, samtidigt som jag byter ut pinal efter pinal i hifin - inte mot pjäser som låter bra i förhållande till de övriga i stapeln - utan låter bra i sig, dvs transparent.

Sedan då? Ja, sedan är det bara att lyssna..! Vad ska jag lyssna på då..? Det fina är, att då kan jag lyssna på vad som helst! Då är jag nämligen i den situationen att vare sig lyssningsrum eller ljudåtergivningsanläggning färgar eller rentav förstör ljudåtergivningen.
I bästa fall behöver det inte bli så dyrt heller, som det ex blir att köpa välkända och i hifi-kretsar ofta omtalade high-end anläggningar (här vore det ju rätt kul att få protokollfört att jag minsann inte underlät mig till någon nedsättande kommentar ang något specifikt hifi-företag som möjligen kan vara kända för att bl a konkurrera med hjälp av sin prisbild; aldrig billigt, alltid dyrt... ordentligt dyrt...).

Alltså. Gott lyssningsrum, och transparent ljudande stereo. Är det verkligen så enkelt..? Nja, kanske till hälften. Den halva som förhoppningsvis är lite enklare, är anskaffningen av anläggningen. Via de lyssningstester som LTS gör, går det förhoppningsvis att få tag i en hel hifi-kedja med transparenta eller snudd på transparenta hifi-apparater (såvida inte fabrikanten pga branschens snabba modeväxlingar har hunnit plocka bort varan ur produktion innan Greensleeves har hunnit slå till med köp, naturligtvis..! ).

Därutöver finns utmaningen med att skapa ett lyssningsrum som förhoppningsvis inte försämrar ljudåtergivningen, åtminstone inte alltför mycket. Denna utmaning kan säkert vara betydande, och få en fullvuxen bjässe att darra i knäna... innebär då detta att jag ska backa inför utmaningen..? Nej, jag får försöka göra mitt bästa, och se skapandet av detta goda lyssningsrum på sikt.

De allmänna tankegångarna är härmed avslutade. Tack för ordet!

[IngOehman]

Den jag skullle vilja ha spelandes i mitt vardagsrum är tyvärr omöjligare, för han lever inte längre - Jascha Heifetz.

Å Andra sidan har jag hört många andra, både här och där (i olika lokaler) och jag kan gläda mig själv med vetskapen att musiker och deras prestationer överraskar rätt ofta, åt båda hållen. Jag har hört världsstjärnor prestera ointressanta saker, men också nästan fullständiga okändisar prestera underverk. (Inklusive elever på musikhögskolan.)

En av de största musikupplevelser jag har haft var en stråkkvartett bestående av fyra unga och förhållandevis nybakade musiker som dessutom bara haft några dagar på sig att studera in verket! (Ravel.) Få saker jag hört ångrar jag mer att jag inte spelade in, eller att det inte spelade in. Jag skulle ge en halv förmögenhet för att få höra det en gång till. Jag har hört verket många gånger (många hundra) med olika musiker, inklusive några av de allra bästa, t ex Stan Rickers fantastiska inspelning av Sequoia-kvartetten spelades verket, men inte ens det kan mäta sig med de fyra nybakades skapelse.


Vh, iö

[KarlXII]

Den jag skullle vilja ha spelandes i mitt vardagsrum är tyvärr omöjligare, för han lever inte längre - Jascha Heifetz.

Å Andra sidan har jag hört många andra, både här och där (i olika lokaler) och jag kan gläda mig själv med vetskapen att musiker och deras prestationer överraskar rätt ofta, åt båda hållen. Jag har hört världsstjärnor prestera ointressanta saker, men också nästan fullständiga okändisar prestera underverk. (Inklusive elever på musikhögskolan.)

En av de största musikupplevelser jag har haft var en stråkkvartett bestående av fyra unga och förhållandevis nybakade musiker som dessutom bara haft några dagar på sig att studera in verket! (Ravel.) Få saker jag hört ångrar jag mer att jag inte spelade in, eller att det inte spelade in. Jag skulle ge en halv förmögenhet för att få höra det en gång till. Jag har hört verket många gånger (många hundra) med olika musiker, inklusive några av de allra bästa, t ex Stan Rickers fantastiska inspelning av Sequoia-kvartetten spelades verket, men inte ens det kan mäta sig med de fyra nybakades skapelse.


Vh, iö

Det är himla märkligt det där.
Vad är det egentligen som skapar den där effekten, då man riktigt hör att musikerna spelar eller sångarna sjunger som om deras liv stod på spel eller som om det var sista gången de överhuvudtaget skulle få musicera? Jag talar om den där Paul Potts-effekten som skär kliniskt genom olika medium och ger en fantastisk lyssningupplevelse, hur ljudmässigt misshandlat den än är...

[IngOehman]

Ändå finns det en gräns för hur mycket även den bästa musiken tål att
misshandlas.

Gränsen har för det mesta passerats när en kompressor kommer in i
bilden. Det överlever ingen musik oskadad, även om olika kompressorer
är väldigt olika destruktiva. Ett exempel är just Paul Potts CD, som inte
kommer ens i närheten av TV-framträdandet, ej heller med hur han är
live (lika bra som på TV).

Så inte är artisten allt och tekniken inget inte. Men man måste skilja på
fel och fel.

Det är märkvärdigt hur stora fel man tål när de är i "rätt" dimension, det
vill säga man hör bra musik utmärkt genom både brus, smalbandighet,
lågordnad (kvadratiska och kubiska termer) distorsion och monofonicitet.

Men när dynamiken skadas och/eller tiden rubbas går allt åt skogen, och
det blir inte längre givet att bra musik illa framförd är roligare än musik
som bara är trevlig, men som återges perfekt. Ändå kan det vara mera
spännande att lyssna på den där bästa musiken, och gissa så bra man
kan. Det är ju kanske ändå den man är mest nyfiken på.


Vh, iö

[KarlXII]

Ändå finns det en gräns för hur mycket även den bästa musiken tål att
misshandlas.

Gränsen har för det mesta passerats när en kompressor kommer in i
bilden. Det överlever ingen musik oskadad, även om olika kompressorer
är väldigt olika destruktiva. Ett exempel är just Paul Potts CD, som inte
kommer ens i närheten av TV-framträdandet, ej heller med hur han är
live (lika bra som på TV).

Så inte är artisten allt och tekniken inget inte. Men man måste skilja på
fel och fel.

Det är märkvärdigt hur stora fel man tål när de är i "rätt" dimension, det
vill säga man hör bra musik utmärkt genom både brus, smalbandighet,
lågordnad (kvadratiska och kubiska termer) distorsion och monofonicitet.

Men när dynamiken skadas och/eller tiden rubbas går allt åt skogen, och
det blir inte längre givet att bra musik illa framförd är roligare än musik som bara är trevlig, men som återges perfekt. Ändå kan det vara mera
spännande att lyssna på den där bästa musiken, och gissa så bra man
kan. Det är ju kanske ändå den man är mest nyfiken på.


Vh, iö

Nu skriver du det där som om det vore ett vedertaget och bevisat faktum. Är det så, eller är det dina subjektiva åsikter?

Det vore faktiskt kul att se detta bevisat.
Är det någon som skulle kunna ta youtubeklippet från Paul Potts första framträdande i Britain's got talent och komprimera bort "feelingen" i det? Ja, eller något annat bra stycke som brukar vara njutbart i princip oberoende av medium.

[Magnuz]

Det går inte att bevisa, det är individuellt. Möjligen skulle man kunna göra ett experiment där man utsatte en grupp lyssnare för musik som var "förstörd" på lite olika sätt och sedan be dem ange vilken version som gav den största upplevelsen. Kanske skulle man då kunna se någon sorts tendens bland svaren.

[phloam]

Alltså. Gott lyssningsrum, och transparent ljudande stereo. Är det verkligen så enkelt..? Nja, kanske till hälften.

Jag tycker det fattas nåt i den ekvationen...! Bra rum och ljud? ok. Men - jag vill ha med själva apparaten och dess karaktär som en viktig del av upplevelsen.

Nu vet jag att många protesterar, men tänk då på screen's tråd om Jukeboxen han fick. Ett strålande exempel på rätt musik - rätt ljud - rätt apparat. (Tyvärr är kanske rätt rum lite knepigt då den kanske skulle stått i nåt 50-talsfik ) Allt detta ger en enormt bra musikupplevelse, det hoppas jag att alla håller med om.

Om man nu vill ha en något mindre specifik kombination, som klarar av många olika musikstilar så blir egentligen inte apparaternas karaktär mindre viktig för det. Då gäller det istället att ha en uppsättning som man trivs med, har förtroende för, tycker om att handha, som man gillar utseendemässigt - och vars karaktär är sådan att den funkar för all musik, men ändå tilltalar den som lyssnar.

Det är rentav så att apparaturen i sig blir en slags scen, eller ett "rum" för musiken - eller en del av rummet där man lyssnar - delvis en grund för musikupplevelsen (jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det)? Men på nåt sätt så finns den där, ofrånkomlig.

Placebo är verkningsfullt. Alltså blir min slutsats: bra rum (inte enbart akustiskt sett!) - bra ljud (självklart, Sickan) - rätt musik - rätt apparatur. Sen är det ju upp till var och en vad "rätt/bra" är

[subjektivisten]

Det vore faktiskt kul att se detta bevisat.
Är det någon som skulle kunna ta youtubeklippet från Paul Potts första framträdande i Britain's got talent och komprimera bort "feelingen" i det? Ja, eller något annat bra stycke som brukar vara njutbart i princip oberoende av medium.

Glöm inte bort att Paul pott var ett videoklipp. Skulle tro det inte hade blivit samma känsla om du första gången hade hört det utan bilden och historian om han. Visst, väldigt bra ändå men inte alls lika bra skulle jag tro.

Bra musik överlever inte hur mycket misshandel som helst, det vill jag påstå.

[KarlXII]

Det vore faktiskt kul att se detta bevisat.
Är det någon som skulle kunna ta youtubeklippet från Paul Potts första framträdande i Britain's got talent och komprimera bort "feelingen" i det? Ja, eller något annat bra stycke som brukar vara njutbart i princip oberoende av medium.

Glöm inte bort att Paul pott var ett videoklipp. Skulle tro det inte hade blivit samma känsla om du första gången hade hört det utan bilden och historian om han. Visst, väldigt bra ändå men inte alls lika bra skulle jag tro.

Bra musik överlever inte hur mycket misshandel som helst, det vill jag påstå.

Nej, det är fullt möjligt att mycket av det känslomässiga innehållet förmedlas av bild & bakgrundsinfo. Det är möjligt.
Och det är också möjligt att det är en betingad reflex som knuffar på så här efteråt...

Men ändå. Det vore kul att se teorin ledd i bevis, att man tappar "känslan" med komprimering, t.ex.
Dessvärre har jag ingen koll på hur man gör eller hur mycket som är lagom osv.

[paa]

Det fanns väl för inte så hemskt länge sedan en tråd med ett verkningsfullt exempel på hur komprimeringen förstörde den känsla som fanns i den musikaliska dynamiken?
Sök!

[paa]

Hittade:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... c&p=547971

[prolinn]

Puckat

Skriver jag så obegripligt? Att när man inte förstår, ironiserar eller värre är bara sorgligt!

[Conan]

Citat:
Puckat


Skriver jag så obegripligt? Att när man inte förstår, ironiserar eller värre är bara sorgligt!

Att jag skrev "puckat" om din jämförelse har inget med dig som person att göra och heller hade jag ingen avsikt att ironisera eller förlöjliga. Vidare tror jag att jag förstår hur du resonerar när du vill göra en analogi mellan en riktigt bra signalkälla och en världsartist.

Det var inte meningen att någon skulle ta illa upp och om så är fallet ber jag utan omsvep vederbörande om ursäkt för mitt ordval.

Jag anser bara att analogin där olikheter mellan signalkällor jämförs med musiklaiska framträdanden med musikstuderanden kontra världsartister haltar mer än lovligt.

[IngOehman]

Ändå finns det en gräns för hur mycket även den bästa musiken tål att
misshandlas.

Gränsen har för det mesta passerats när en kompressor kommer in i
bilden. Det överlever ingen musik oskadad, även om olika kompressorer
är väldigt olika destruktiva. Ett exempel är just Paul Potts CD, som inte
kommer ens i närheten av TV-framträdandet, ej heller med hur han är
live (lika bra som på TV).

Så inte är artisten allt och tekniken inget inte. Men man måste skilja på
fel och fel.

Det är märkvärdigt hur stora fel man tål när de är i "rätt" dimension, det
vill säga man hör bra musik utmärkt genom både brus, smalbandighet,
lågordnad (kvadratiska och kubiska termer) distorsion och monofonicitet.

Men när dynamiken skadas och/eller tiden rubbas går allt åt skogen, och
det blir inte längre givet att bra musik illa framförd är roligare än musik
som bara är trevlig, men som återges perfekt. Ändå kan det vara mera
spännande att lyssna på den där bästa musiken, och gissa så bra man
kan. Det är ju kanske ändå den man är mest nyfiken på.


Vh, iö

Nu skriver du det där som om det vore ett vedertaget och bevisat faktum. Är det så, eller är det dina subjektiva åsikter?

Både ock. Det är min åsikt, och det är något man kan verifiera är normal uppfattning genom att exponera folk för kompression och svaj.

Klangförändringar och brus är i påtagligt mindre omfattning uppfattade som destruktiva för det musikaliska budskapet.

Det vore faktiskt kul att se detta bevisat.

Är det någon som skulle kunna ta youtubeklippet från Paul Potts första framträdande i Britain's got talent och komprimera bort "feelingen" i det?

Då föreslår jag att de passar på att addera en massa svaj också, när de ändå håller på.


Vh, iö

[Harryup]

För min del så är svaj och brum det värsta jag vet. En dålig CD (om det nu är komprimering) gör på sin höjd skivan ointressant.

mvh/Harry

[Tengil]

Alltså. Gott lyssningsrum, och transparent ljudande stereo. Är det verkligen så enkelt..? Nja, kanske till hälften.

Jag tycker det fattas nåt i den ekvationen...! Bra rum och ljud? ok. Men - jag vill ha med själva apparaten och dess karaktär som en viktig del av upplevelsen.

Jag tror att det är lätt att resonera om apparater och ha tvärsäkra idee´r om hur ex en hembioförstärkare låter lite subjektivt sådär på en höft, när man inte har haft upplevelsen av att lyssna i ett akustikreglerat rum som betyder så enormt mycket mer för slutresultatet.

Ta bara ett livligt vardagsrum med kala väggar och parkettgolv du hör ju inte när tonen slutar och en ny tar vid, det är en otroligt skillnad, mot att lyssna i ett akutstikreglerat rum. Apparater kan givetvis vara kul ändå, jag säger inget om det . Men jag tror att många skulle behöva höra hur det kan låta på riktigt.

Obs jag pratar inte om högtalarmärken utan rummet som en komponent i anläggningen

Vh Christer

[IngOehman]

För min del så är svaj och brum det värsta jag vet. En dålig CD (om det nu är komprimering) gör på sin höjd skivan ointressant.

mvh/Harry

Vad skulle kunna vara värre än att musiken blir intressant?

(I anläggningen därhemma.)

Vad skulle det kunna finnas för förvrängning som är värre än så? Finns det något menar du (svaj eller vad det vara må) som inte går att bli av med genom att helt frankt trycka på stopp-knappen, eller att bara dra ned volymen menar du? (Vilket ju också gör musiken ointressant.)

Och brum har jag inte ens tagit upp. Det kan man ju tvätta bort det hur lätt som helst (om man är skivbolag och avser ge ut en inspelning med brum) och dessutom är de ju ett extremt ovanligt problem.


Vh, iö

[prolinn]

Citat:
Puckat


Skriver jag så obegripligt? Att när man inte förstår, ironiserar eller värre är bara sorgligt!

Att jag skrev "puckat" om din jämförelse har inget med dig som person att göra och heller hade jag ingen avsikt att ironisera eller förlöjliga. Vidare tror jag att jag förstår hur du resonerar när du vill göra en analogi mellan en riktigt bra signalkälla och en världsartist.

Det var inte meningen att någon skulle ta illa upp och om så är fallet ber jag utan omsvep vederbörande om ursäkt för mitt ordval.

Hur fan tänkte du då?

Jag anser bara att analogin där olikheter mellan signalkällor jämförs med musiklaiska framträdanden med musikstuderanden kontra världsartister haltar mer än lovligt.

Jag har förstått att det är många här, kanske en majoritet, som aldrig noterat hifi-apparaternas bristande förmåga att återge det musikaliska innehållet (alltså hur man uppfattar musiken, takten och melodin) i ljudsignalen och det är säkert därför diskussionen går som den gör. Det var liksom detta jag ville försöka belysa, men det tycks gå lite tveksamt. Beror det på att vi lyssnar på olika sätt, att vi är olika musikaliska eller på att jag och de som tycker som jag inbillar oss?

Somliga här tycks vara övertygade om att Linnister och andra som väljer apparater baserat på hur vi uppfattar apparaterna inbillar oss vad vi hör? Kanske ett öppnare sinne inför varandras infallsvinklar skulle kunna göra diskussionen mer givande? En bra början vore kanske att ni som tycker en massa utan att över huvud taget hört en Linn apparat på 20 år skulle uppdatera sig!

[IngOehman]

Alltså. Gott lyssningsrum, och transparent ljudande stereo. Är det verkligen så enkelt..? Nja, kanske till hälften.

Jag tycker det fattas nåt i den ekvationen...! Bra rum och ljud? ok. Men - jag vill ha med själva apparaten och dess karaktär som en viktig del av upplevelsen.

Det kanske är det som är din eller din utvecklings värsta fiende? (Utveckling mot att få större glädje av musik genom att fundera mindre på apparaterna som medskapande.)

Varför vill du det? Vet du det? Det kanske är en fix idé bara, som du inte kan befria dig ifrån? Det skulle kunna förklara mycket.

Nu vet jag att många protesterar, men tänk då på screen's tråd om Jukeboxen han fick. Ett strålande exempel på rätt musik - rätt ljud - rätt apparat. (Tyvärr är kanske rätt rum lite knepigt då den kanske skulle stått i nåt 50-talsfik ) Allt detta ger en enormt bra musikupplevelse, det hoppas jag att alla håller med om.

Man måste inte kalla alla upplevelser som inkluderar musik för musikupplevelser. Man kan uppleva nostalgi också, t ex.

...Om man nu vill ha en något mindre specifik kombination, som klarar av många olika musikstilar så blir egentligen inte apparaternas karaktär mindre viktig för det. Då gäller det istället att ha en uppsättning som man trivs med, har förtroende för, tycker om att handha, som man gillar utseendemässigt - och vars karaktär är sådan att den funkar för all musik, men ändå tilltalar den som lyssnar.

Men vad är det som gör att du inte kan släppa att "det som tilltalar den som lyssnar och som funkar för alla musik" - är färgat och måste vara det?

Det är rentav så att apparaturen i sig blir en slags scen, eller ett "rum" för musiken - eller en del av rummet där man lyssnar - delvis en grund för musikupplevelsen (jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det)? Men på nåt sätt så finns den där, ofrånkomlig.

Jassådu, på så vis.

Varför är det inte ursprungsscenen (och stereosystemet och inspelningen som ger en öppning till dem) som erbjuder dessa kvaliteter menar du? Jag får nästan känslan att du älskar dina apparater så mycket att du VILL hedra dem och tycker att det är skymfande att inte alla vill se dem som skapande.

Eller?

Placebo är verkningsfullt. Alltså blir min slutsats: bra rum (inte enbart akustiskt sett!) - bra ljud (självklart, Sickan) - rätt musik - rätt apparatur. Sen är det ju upp till var och en vad "rätt/bra" är

Är din slutsats: "Ingen skall undersöka någon och komma och berätta vad de funnit, för det finns inget rätt eller fel, annat än att det är som du säger - och apparaterna är alltid färgande och det skall man inte förneka och därför är inget rätt och inget fel, annat än att apparaten själv och dess karaktär är som en viktig och nödvändig del av upplevelsen -så det så!"

Eller?


Vh, iö

[JanBanan]

Jag har förstått att det är många här, kanske en majoritet, som aldrig noterat hifi-apparaternas bristande förmåga att återge det musikaliska innehållet (alltså hur man uppfattar musiken, takten och melodin) i ljudsignalen och det är säkert därför diskussionen går som den gör. Det var liksom detta jag ville försöka belysa, men det tycks gå lite tveksamt.

Dagens understatement!

Se upp, linnioterna spionerar:
http://forum.selleri.de/viewtopic.php?t=4668

[Conan]

Hur fan tänkte du då?

Puss på dig själv!

Jag har förstått att det är många här, kanske en majoritet, som aldrig noterat hifi-apparaternas bristande förmåga att återge det musikaliska innehållet (alltså hur man uppfattar musiken, takten och melodin) i ljudsignalen och det är säkert därför diskussionen går som den gör.

En liten fråga bara: Hur vet man som linnist att den känsla av musikalitet hos en apparat (som vi för diskussionens skull nu förutsätter inte är "inbillad") inte är en färgning som på ett annat fonogram skulle göra att musiken upplevs som mindre musikalisk? Vill man att all musik ska upplevas maximalt musikalisk, även i de fall (med musikstudenter t.ex.) inte denna taktfasthet och "svängnighet" finns inspelad?