Medan kombattanterna i denna tråd stärker sig för fortsatta meningsutbyten, vill jag blott anföra lite allmänna tankegångar.
Först som sist: det skulle vara magnifikt att få höra
Itzhak Perlman på violin, i ett normalbra, trivsamt och akustiskt lämpligt vardagsrum... Finge jag dessutom höra
Yo-Yo Ma på celloviolin - och det lämpliga vardagsrummet lämpligt nog var just mitt vardagsrum, blevo jag sannolikt riktigt upprymd.
När sedan den oerhört svåra frågan kom om vilka hifi-apparater jag skulle vilja spela deras musik på - väl de lämnat min enkla boning, och jag blott hade cd-skivor med deras musikartisteri att tillgå - är för mig svaret givet: de hifi-apparater som låter mig komma allra närmast det ljud mitt hörselminne angav var det ljud jag faktiskt hörde när grabbarna Itzhak och Yo-Yo var på besök sistens...
Jag undrar lite försynt om Linn-grundaren
Ivor Sigmund Tiefenbrun verkligen inte skulle vilja det han med..? I det fall han väl fått tillfälle att lyssna till pojkarna efter att de varit så vänliga och gjort en avstickare till Skottland innan färden västerut, vill säga... efter att ha besökt lilla mig...
(Jag kan för övrigt meddela att jag upplever det som himla trivsamt att skriva i den här lite småkåserande formen...

)
Nå. Räcker det då med att ha haft grabbarna Perlman & Ma på besök, att ha bildat sig en uppfattning om hur deras spelande låter, för att i slutändan få (garanterat) goda lyssningsstunder i klass med deras spelande väl de åkt iväg igen..?
Nja, knappast, och det är väl här problemen börjar (här kommer alltså min stora chans att uppvisa en smula verklighetsförankring...).
För det första kommer de levande legenderna aldrig till mitt vardagsrum, utan torde alltid spela i för ändamålet lämpliga lokaler, dvs goda lyssningsrum.
För det andra har jag inte (ännu åtminstone) en anläggning med ljudåtergivningsmässigt transparenta hifi-apparater.
Hur ska jag lösa problemet? Jag får naturligtvis försöka skapa mig ett gott lyssningsrum, samtidigt som jag byter ut pinal efter pinal i hifin - inte mot pjäser som låter bra i förhållande till de övriga i stapeln - utan låter bra i sig, dvs transparent.
Sedan då? Ja, sedan är det bara att lyssna..! Vad ska jag lyssna på då..? Det fina är, att då kan jag lyssna på vad som helst! Då är jag nämligen i den situationen att vare sig lyssningsrum eller ljudåtergivningsanläggning färgar eller rentav förstör ljudåtergivningen.
I bästa fall behöver det inte bli så dyrt heller, som det ex blir att köpa välkända och i hifi-kretsar ofta omtalade high-end anläggningar (här vore det ju rätt kul att få protokollfört att jag minsann inte underlät mig till någon nedsättande kommentar ang något specifikt hifi-företag som möjligen kan vara kända för att bl a konkurrera med hjälp av sin prisbild;
aldrig billigt, alltid dyrt... ordentligt dyrt...).
Alltså. Gott lyssningsrum, och transparent ljudande stereo. Är det verkligen så enkelt..? Nja, kanske till hälften. Den halva som förhoppningsvis är lite enklare, är anskaffningen av anläggningen. Via de lyssningstester som LTS gör, går det förhoppningsvis att få tag i en hel hifi-kedja med transparenta eller snudd på transparenta hifi-apparater (såvida inte fabrikanten pga branschens snabba modeväxlingar har hunnit plocka bort varan ur produktion innan Greensleeves har hunnit slå till med köp, naturligtvis..!

).
Därutöver finns utmaningen med att skapa ett lyssningsrum som förhoppningsvis inte försämrar ljudåtergivningen, åtminstone inte alltför mycket. Denna utmaning kan säkert vara betydande, och få en fullvuxen bjässe att darra i knäna... innebär då detta att jag ska backa inför utmaningen..? Nej, jag får försöka göra mitt bästa, och se skapandet av detta goda lyssningsrum på sikt.
De allmänna tankegångarna är härmed avslutade. Tack för ordet!
