CODY skrev så här i Isaac Hayes-tråden (som kom att handla om 80tal!)
CODY skrev:Indelningen i årtionden är i sig inte särskilt meningsfull.
Ex
1. Om man hörde the Cult år 1986, kanske man blev intreserad av Led Zep, som är bättre.
2. Om man hörde Mikael Wiehe (eller något av de band han verkade i år säg 1977, kanske man blev intresserad av Bob Dylan, som är bättre.
3. Om man höred Primal Scream år 1991, kanske man blev intresserad av Rolling Stones, som är bättre.
4. Om man hörde Lloyd Cole 1985, kanske man blev intresserad av Velvet Underground, som är bättre
5. Om man hörde Turid 1975, kanske man började att skratta, vilket är skönt
6. Om man hörde Tina Turners åttiotalssunk, kanske man blev intresserad av Ike och Tina Turner, som var bättre.
7. Om man dansade till Let's Dance med Bowie kanske man, blev intresserad av hans tidigare låtskatt som är bättre
8. Om man hörde Fleetwood Mac år 1981, kanske man blev intreserad av Fairport Convention, som är intressantare
9. Om man hörde valfritt punkband 1978, kanske man blev intresserad av the Stooges, som rockar hårdast
10. Om man hörde ....
Ja, så där kan man hålla på. Det gäller atta vara vaken och nyfiken.
Som jag tolkar det så visar detta hur (som sagts tidigare i denna tråd) saker bygger på vartannat. Den kanske inte är så himla stor skillnad mellan årtiondena - rent musikaliskt sett, man kanske förvillas av och blandar in andra saker som mode, värderingar osv.
Bra musik är tidlös, Kraftwerk t.ex. låter ju egentligen så jättemycket 70- eller 80-tal, den funkar precis lika bra idag som då. "Dont you want me" med HL är fortfarande en briljant poppärla då som nu
Förresten är det inte så att det kommer musik nu som medvetet härmar ett 80-talssound? Fast i moderniserad form.