Thomas_A skrev:Några tekniska kommentarer/frågor mest riktad till Ingvar som gjorde analyserna tidigare ang OM-40.
När det gäller matchning med tonarm
När det gäller min egen tolkning så är spårförmåga dels beroende på pickupens byggnadskvalitet, nåltryck samt även den fundamentala resonansfrekvensen. Den sista är ju matchningsberoende och den "gyllene regeln" är att resonansfrekvensen bör hamna mellan 8-12 Hz.
Byggnadskvaliteten - ja.
Nåltryck - definitivt (via nålarmsgeometrin, det vill säga den yttre VTA:n).
Antiskating - absolut,
Den fundamentala resonansfrekvensen - både ja och nej.
Ja, i dynamiska sammanhang där buckliga skivor ställer till VTA:n det vill säga får det att verka som om nåltrycket är tillfälligt felställt.
Nej, om du menar förmåga att följa och korrekt återge lågfrekvent information, för det är inte spårning i vanlig bemärkelse. Spårningsegenskaperna kommer i i stort sett bara i högfrekvensregistret där den horisontella (och i värsta fall även vertikala) spårhastigheten är hög.
(Hur hög den är vi olika frekvenser kan man undersöka genom att spela utan RIAA-korrektion, eftersom en dynamisk pickup är en hastighetskännare.)
Praxis med en resonansfrekvens om 10 Hz (+/- ett par Hz) är enligt mina erfarenheter skapligt välfunnen.
(Jag noterade att du kallade den en gyllene regel, och inte en tumregel. Mycket förnuftigt och välvalt epitet.)
Det finns utmärkta argument för att försöka hamna i varje fall ungefär där, men det föreligger en balansgång mellan två motstridiga problem, så vars och ens uppfattning är en fråga om vad man anser vara det värre problemet. Även andra yttre omständigheter kommer in, exempelvis vilka skivor man spelar, hur buckliga de är (av födsel och ehejdad vana eller på grund av förvaring och/eller värme) och huruvida skivspelaren gör något för att buckla dem räta (viktring runt periferin, vakuumskivtallrik...).
Å ena sidan eftersträvar man ju en ackurat återgivning av den tonfrekventa informationen på fonogrammet (vilket går på tok när resonansen smyger sig för nära, eftersom den nästan undantagslöst är alldeles för odämpad)
Å andra sidan vill man undvika att ta upp de av buckel i skivan inkodade energierna. Dessa kan man undvika genom att utnyttja det mekaniska och mycket effektiva subsonicfilter som resonansen ger. Buckerenergierna är stora vid framförallt fem frekvenser (per varvtal). Vid 33 1/3 rpm är de; 0,555... Hz / 1,11... Hz / 1⅔ Hz / 2,222 Hz / 2,777... Hz. Vid 45 rpm blir de: 0,9 Hz / 1,8 Hz / 2,7 Hz / 3,6 Hz / 4,5 Hz, och vid 78 rpm blir de: 1,3 Hz / 2,6 Hz / 3,9 Hz / 5,2 Hz / 6,5 Hz. Den andra och tredje är oftast de starkaste, och över den översta brukar de energin falla märkbart.
Som jag tror alla förstår blir varje Hz uppåt en degradation av musikåtergivningen, medan varje Hz medåt blir en kraftig ökning av störnivån. En enda Hz minskning av resonansfrekvensen leder typiskt till en ökning av bullerfrekvenserna med när 2 dB (1,83).
Genom att öka dämpningen i systemet kan man dock låta resonansfrekvensen hamna högre upp, men tyvärr är de flesta dämpaggremang filosofikt felkonstruerade, för de tar spärn mot skivspalaren istället för den adekvata referenspunkten - skivytan utanför och innanför den punkt i det spår som i varje ögonblick avspelas.
Gör man det rätt kan man faktiskt med fördel låta resonansfrekvensen hamna längre ned istället.

Då elimineras nämlingen buckelfrekvenserna med andra mekanismer - via själva dämpaggremanget.
Thomas_A skrev:Jag tycker dock att den rekommenderade är för låg (i de flesta fall). Jag skulle hellre se att den hamnar mellan 12-14 Hz. Anledningen är att filtreringen av lågfrekvent störbrus pga av skivbuckligheter minskar. Eftersom skivbuckligheter har sitt statistiska maximum runt 5-6 Hz tycker jag att en fundamental resonansfrekvens vid 8-9 Hz är alldeles för låg.
Inser just att jag borde ha läst igenom hela inlägget innan jag började svara på det.
Vill börja med att skriva att den där energitoppen vid 5-6 Hz nog är en illusion som uppstår när man betraktar den dubbelderiverad, det vill säga genom att titta på ur det ser ut EFTER det HP-filter som det mekaniska systsmet pickup-tonarm representerar. Därför är det ingalunda värre att ha resonansfrekvensen vid 5-6 Hz än vid 1-2 Hz. Tvärtom, det senare är MYCKET värre.
Men oavsett allt detta kan jag nog föredra en resonansfrekven om över 12 Hz också. Tycker dock att det beror på vilken skiva jag skall spela. Vilken kompromiss som är den bästa är ju inte bara en subjektiv fråga, utan det är en variabel också.

Thomas_A skrev:Om den fundamentala resonansfrekvensen är för nära dessa skivbuckligheter så betyder det inte att man alltid får den sk hoppiga pickupen (då har man riktigta problem) men att pickupens yttersta prestanda minskar. Dels får man en signal som är pålagrad musiksignalen och som effektivt minskar pickupens "x-max". Detta kan menligt påverka spårförmåga räknat som x-max (ex 80 eller 90 µm).
Visst är det så. Det är därför jag var noga med att klargöra att spårningsförmågan kan påverkas (i dynamiska situationer) och misspassning råder mellan tonarmsmassa och pickup-komplians. Det är dock ingenting som man behöver experimentera en massa med för att undersöka, utan det räcker att välja kominationer som passar ihop. Bara att läsa innantill i data, och räkna [F = 1/(2*pi*sqr(c*m))].
Thomas_A skrev:Idag finns det få lätta tonarmar att tillgå på marknaden, undantag ex Mørchs, där man kan komma ner till ca 4 gram + PU-massa.
Stämmer. Som tur är justerades kompliansen ned en hel del för OA40 för en massa år sedan.
Thomas_A skrev:Frågor:
Ingvar, skulle du rekommendera en så lätt tonarm som möjligt för att få optimala prestanda, eller anser du att det inte skulle bli någon hörbar skillnad mellan en ultralätt vs. de sk "medium-masse armar" (ca 10-11 grams effektiv massa) som idag dominerar marknaden?
Jag vill egentligen inte rekommendera specifika saker, utan ser hellre att så många som möjligt lär sig att räkna på det själv och tar egna beslut som överensstämmer med vad de önskar sig av kombinationen.
Men personligen tycker jag att en resonansfrekvens nedåt i varje fall 10 Hz är helt okej och att slippa instabila VTA-vinklar, det vill säga oänskad återverkan på spårningsegenskaperna, och har man därtill ett subsonicfilter så kan även modulationen av högtalrkonerna undvikas. Det kan dock te sig specialintressant att man kan behöva subsonivfilter BÅDE på grund av för höga och för låga resonansfrekvenser. Är den för låg så behöver man filtrera bort buller, är den för hög behöver man motverka bashöjdningen det leder till. Jag brukar dock tycka att man klara sig utan i varje fall inom intervallet 10 - 12 Hz. Men allt beror ju som redan nämnt på vad man spelar. En bashöjning vid 16 Hz är ju ett mindre problem med de flesta LP-skivor, men med några få kan det vara oönskat.
Thomas_A skrev:Naturligtvis kan man platta till skivan a la vakuumskivtallrik eller en yttre ring + skivklämma för att ytterligare minska störningarna. Skulle du Ingvar rekommendera detta och är det hörbart enligt dina erfarenheter?
Ja, både hör-, och synbart.
Baskonernas uppstannande när man aktiverar vakuumsugen på en Luxmanskivspelare med alldeles för låg resonansfrekvens, är en tjusig syn.
Ringar burkar göra mindre nytta, men båda kan leda till baksidor i form av svaj på grund av lagerpåsverkan. En Luxmanspelare där inte tätringen är välsmord tappar normalt både hastighet och hastighetsprecision märkbart när vakuumet sätts på. Välsmort skall det vara.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).