Tror vi börjar med klass G i så fall. Ett klass G-steg har två positiva och två negativa matningsspänningar. Vid små effektuttag drivs utgångstransistorerna från den lägre matningsspänningen och vid behov kopplas den högre matningen in. Rent praktiskt kan man lösa detta genom att implementera MOSFET-trissor mellan utgångstrissornas kollektor/drain och den högre matningen. Den lägre matningen kopplas via dioder ("commutation-diodes"). När effektuttaget kräver den högre matningen tillser man att MOSFET-arnas gate mättar drain/source-kanalen, således att utgångstrissorna (som inte behöver vara MOSFET) får kontakt med den högre matningen. Svårigheten med denna princip är att få MOSFET:arna att switcha tilräckligt fort. Vid övergången får man lätt ett tveksamt uppförande, med distorsion som konsekvens.
NAD208 är ett välkänt klass-G-steg

208:an har ett kvasikomplementärt MOSFET-steg med enbart n-kanals FET:ar i både utgångssteg och switchar. Dessutom är det avvikandfe från gängse arkitektur såtillvida att den är strömåterkopplad, vilket innebär att återkopplingssignalen inte returneras till en högimpedans-nod (bas eller gate på ingångssteget), utan till emittrarna. Den elektronikintresserade bör ta en titt på detta steg
Klass H är en variant på G, men man har inte bara två, utan fler än två matningar.