Ok, onkel Steindl

skall sluta käka popkorn ett tag. Det verkar som det är, minst sagt, lite förvirring på faktiskt
Så här såg RD-11 ut på den tiden före 1973 d v s innan Linn ens existerade i sinnevärlden. Ivor Tiefenbrun var inte med i skivspelarbilden, ännu. Detta exemplar tillverkades dock så sent som 1974.
Bild 1
Angående tudelad skivtallrik så kan jag säga att det hade dom, oavsett vad de "vise" männen i England kan kopulera ihop. Ni får faktiskt tro mina ord. Hemska tanke, tänk om dom inte existerar?

Tänk om allt är en fabulerad dröm? Är fotografierna shoppade? Är det bara en synvilla? Är det en Hallucination, en Fata Morgana, nånting som inte existerar? Är det en Illusion? Har dom satt på en fejkad tonarmsplatta på en Linn, snyft, säg att det inte är sant, snyft

Kan jag få en näsduk
Eller är det en vanlig hederlig Ariston RD-11

som fanns före Linn? Ni får tro vad f-n ni vill.

Jag, till skillnad från er
VET vad fotografierna är för något
Bild 2
På den här tiden så var det faktiskt precision i grejjerna. Åtminstone i de första Ariston. Jag tror dock kassationen var hög innan grejjerna gick igenom kvalitetskontrollen. Det var faktiskt sugpassning emellan innertallrik och yttertallrik och det var omöjligt att se om yttertallriken skevade. Det är annars lätt att detektera om man sätter en metallspegel under skivtallriken och som sticker ut lite.
Av/på-knappen är väl ingen som känner igen från Linn. Ivor kom med den fantastiska ingenjörsbragden att sätta dit en tryckomkopplare istället för en vippa. Halleluja. Dock, om jag inte missminner mig, så var de första Linn Sondek som såldes av Hifihuset i Uppsala för 500 spänn med vippströmbryttare.
Ytterligare en detalj är att det fanns en trissa för 33 1/3, 45 varv.

I vissa fall limmades trissorna på. I andra fall värmdes dom på. Då var dom omöjliga att ta den från motoraxeln.
Det har pratats om nedfrästa spår i skivtallriken, med gummioringar i. Det kom långt senare då alla ursprungliga inblandade var ute ur Aristons historia.
Bild 3
Här är en annan variant på strömbrytararrangemang och denna trissa är bara för 33 1/3 varv.
Långt senare, d v s på 80-talet då det var helt nytt folk på Ariston så såg Ariston ut så här

Dom nya ägarna hade väl köpt eller dammat av namnet Ariston, vad vet jag. Men jag vet en sak, dessa skivspelare är som de vi fick in på Ljudbutiken AB. Det var Wilhelm Lilliehöök på firma LEAB som ville ge sig in i leken som distributör av vinylsvarvar

Han undrade om vi tyckte den var bra? Han importerade inga fler. Kommer du ihåg dom, Harryup? Visst gör du det. Det var ju du som fick slava

Fy f-n vilken smörja. Suck

dom var omöjliga att på ett vettigt sätt justera in.
Bild 4
Bild 5
Jag har observerat att en viss herre som kallar sig för prolinn verkar anse sig ha djupsinniga kunskaper i ämnet; ”skivspelarhistorien om vad som hände i början på 70-talet i Skotland”. Tyvärr verkar hans kunskaper vara så djupa att dom inte ens syns till
Jag skall repetera lite grand. Prolinn,
en gång i tiden var jag generalagent för Linn. Just det, för Linn Products. Dessutom så var jag samtidigt generalagent för Systemdek.
Det kallas så på svenska då man är distributör med ensamrätt. På engelska heter det ”distributor with sole distribution rights”. Som generalagent fick jag all möjlig information både från Linn och Systemdek

Ok, vi går vidare. Personen på Linn heter
Ivor Tiefenbrun. Personen på Systemdek hette
Peter Dunlop. Personen som konstruerade skivspelarna Ariston och Linn Sondek hette
Hamish Robertson. Nu har vi 3 namn som är att betraktas som ganska ursprungliga, eller hur? Hur många känner du av dessa? Du verkar läsa Linns reklamhäften va, inte sant? Då har du fått den ena sidans version, inte sant? Jag hade kontakt med både Ivor Tiefenbrun och Peter Dunlop men inte med Hamish Robertson som ju redan hade gått ur tiden då jag började distribuera skivspelare. Men 2 av de 3 hade jag kontakt med. Linnperioden var dock kort. Men jag kommer att berätta mer om detta i annan tråd.
I hela den globala Linndebatten angående Ivor och Linn Sondek LP12s historia, så är det minst sagt lite slagsida på vågen, tycker jag. Då jag såg att Bananens lilla försök förkastades och då jag vet att det faktiskt ligger en hel del i det han skrev så visste jag att nu är det på tiden att med lite ofriserat material åtgärda den konstlade slagsidan. Jag har ju båda versionerna att gå på plus lite av deras inofficiella information så att säga. Det är ju så att om Ivor sår ett frö så är det lärjungarna som för ut budskapet och dom nitälskar med buller å bång.
Detta är saxat och kortfattat ur engelskspråkig skrift:
Hamish Robertson designed the infamous Ariston RD11 in 1971 with Castle Precision Engineering Ltd machining many of the parts.
Ariston was indeed Hamish Robertsons Company, the man who invented the RD11, He was initially friends with
Ivor Tiefenbrun and Ivor's father Jack Tiefenbrun manufactured parts for Ariston.
The Ariston RD11 was produced in 1971 by Castle Precision Engineering Ltd for Hamish Robertson who had formed Ariston in 1970. The turntable was shown at the Harrogate show in the UK that same year and was distributed by C. J. Walker and Company. Denne C.J. Walker hade jag också kontakt med, samt även andra skivspelartillverkare i Skotland, såsom STD.
Peter Dunlop bought Ariston from Hamish before his death and continued to run it before selling it to John Carrick who then lost it and started doing amps cables and speakers at various points. Now with Atlas cables I believe.
After selling Ariston Peter Dunlop setup Dunlop Systemdek manufacturing the Systemdek turntables.
In February of 1973 Linn Products was born and marketed their turntable, manufactured by Castle Precision Engineering. The first Linn Sondek LP12 was a carbon copy of the RD11 and many parts are interchangeable.
An acquaintance owns an original and, except for some minor plinth cosmetic differences, the 1973 vintage Linn Sondek LP12 is the exact equivalent of Ariston RD11. In fact that same RD11 supports a Valhalla board, Nirvana kit and strengthened subchassis and sounds like any other early '80s LP12.
Jag hade alltså kontakt med båda sidor och
min information fick jag under den tiden som jag distribuerade Linn. Jag kan även upplysa om att jag är den enda personen som har haft intressen samtidigt i båda läger.
Prolinn, du tar ord i din mun såsom patetiskt, mytomani och blåögdhet. Är du säker på att dessa ord inte är mer lämpade för dig själv och för alla andra Linnlärjungar som sprider budskapet och inte minst, för det företag ni representerar.
För mig är det snarast patetiskt att ett företag måste frissera historia för att lansera sina produkter. Att ett stort företag inte ens kan ge någon credit till den person som har konstruerat den skivspelare som hela deras företag bygger på. Det är patetiskt. En sak till kan jag tala om för dig prolinn, om jag hade fortsatt med Linn, just det, avgörandet var mitt, så hade jag inte hakat på samma dyngvals som Linnlärjungarna sprider. Och det är jag stolt över att kunna säga.
Det finns en låt av Leonard Cohen; Everybody knows:
Everybody knows that the dice are loaded
Everybody rolls with their fingers crossed
Everybody knows that the war is over
Everybody knows the good guys lost
Everybody knows the fight was fixed
The poor stay poor, the rich get rich
Thats how it goes
Everybody knows
Everybody knows that the boat is leaking
Everybody knows that the captain lied
Everybody got this broken feeling
Like their father or their dog just died
L Cohen
Det finns mer att säga i denna historia och jag kanske gör det så småningom.
Undertecknat
Peter Steindl