m_persson79 skrev:
Ett stort tack till dig Ingvar som lagt ner så mycket energi i denna tråden.
+1
edit: vill även tacka SMTAB och hoppas att han kommer tillbaka till tråden.
Mvh Jonas
Moderator: Redaktörer
stefanolo skrev:Jag försöker efter bästa förmåga följa tråden och tycker att jag hänger med hyfsat. Synd att SMTAB lämnat tråden. Undrar varför?. Jag undrar om det ligger något i påståendet att matta och dämpning (exv. av typen som görs i rum enligt Dead end/live end-principen) "tar bort" tidiga reflexer som hjärnan behöver för att kunna "processa" informationen. Jag kanske missat något?
SMTAB skrev:Tittar man på kurvorna ser man också att rummet ej har några reflexer över hörbarhetströskeln i ett tidigt skede, vilket gör att rummet dräneras på all information som hjärnan behöver (di tidiga reflexerna ) för att uppfatta ambience, detaljer, timbre soundstage mm .
En annan sak är att man kanske föredrar ett rum med (känslan av) mer efterklang/ambience men har påståendet ovan (om hjärnans processande) någon relevant förankring i vetenskapen när det gäller musik/ljudåtergivning genom högtalare i stereo i ett normalstort rum?
/stefan
Nasjo skrev:m_persson79 skrev:
Ett stort tack till dig Ingvar som lagt ner så mycket energi i denna tråden.
+1
edit: vill även tacka SMTAB och hoppas att han kommer tillbaka till tråden.
Mvh Jonas
Säger snubben som kastar skallen i bordet när undertecknad försöker tillgodogöra sig så mycket som möjligt av Joseph D'appolitos Testing loudspeakers . Även om det inte är just rum den handlar om så inser man hur sjukt kompilcerat HiFi verkligen är samt om man inte förstår 100% av innehållet så borde man verkligen inte försöka tillverka högtalare professionellt. Igen i.m.h.o."
Nasjo skrev:IngOehman skrev:Jag brukar tycka att man dels bör placera den på flera olika platser.
En mätning är oftast inte tillräckligt inom smårumsakustisken.
Bortsett ifrån det tycker jag att rumsellipsoiden är en bra yta att sikta på,
och gärna så långt bort som möjligt från högtalarna.
Har men ett dubbeldecay-rum så kan det vara en bra ide att mäta både
på lyssningsplats och i närheten av eventuella öppningar till andra rum.
I rum som är ofärdiga (inte färdiga ännu) kan man lätt skaffa sig falska
värden genom att hamna i tvärkommunikativa delar av ett rum. Då är det
ingen ide att mäta alls innan man löst problemet. Dock känner man igen
det lätt på mätkurvan med sin karakteristiska klangliga signatur, så det är
ingen större risk att man misstar den för att vara en relevant kurva om
man vet vad man pysslar med.
Men allt som allt så finns det för det mesta många saker som behöver
mätas i ett rum, mera än just efterklangen, i förekommande fall i varje
fall. Fast ofta är det inte så himla viktigt att mäta någonting alls.
Vh, iö
Tack för svar![]()
Ska mäta efterklangen innan och efter lite experiment, för att det är kul och för att lära, iaf hur man kanske inte ska göra![]()
Till en helt annan sak nu, minns att jag har läst någonstans att man inte bör placera basabsorbenter framför lyssningsposition, liger det något i det eller ska man placera de där resonansen är som störst?
stefanolo skrev:m_persson79: skrev:Säger snubben som kastar skallen i bordet när undertecknad försöker tillgodogöra sig så mycket som möjligt av Joseph D'appolitos Testing loudspeakers . Även om det inte är just rum den handlar om så inser man hur sjukt kompilcerat HiFi verkligen är samt om man inte förstår 100% av innehållet så borde man verkligen inte försöka tillverka högtalare professionellt. Igen i.m.h.o."
Det fina med Faktiskt är att man kan dyka hur djupt som man vill i olika discipliner med bäring på hifi men man behöver inte vara akustiker, civ.ing. eller liknande för att kunna tillgodogöra sig massor av det som skrivs/lärs ut. Jag kommer aldrig att nå den kunskapsnivå inom det tekniska som de flesta här besitter men njuter varje gång ett litet ljus går upp för mig. Starkt av Dig att ge Dig på de svåra standardverken i den här branschen. Jag hade stupat redan på förordet.
/stefan
stefanolo skrev:Jag försöker efter bästa förmåga följa tråden och tycker att jag hänger med hyfsat. Synd att SMTAB lämnat tråden. Undrar varför?. Jag undrar om det ligger något i påståendet att matta och dämpning (exv. av typen som görs i rum enligt Dead end/live end-principen) "tar bort" tidiga reflexer som hjärnan behöver för att kunna "processa" informationen. Jag kanske missat något?
SMTAB skrev:Tittar man på kurvorna ser man också att rummet ej har några reflexer över hörbarhetströskeln i ett tidigt skede, vilket gör att rummet dräneras på all information som hjärnan behöver (di tidiga reflexerna ) för att uppfatta ambience, detaljer, timbre soundstage mm .
En annan sak är att man kanske föredrar ett rum med (känslan av) mer efterklang/ambience men har påståendet ovan (om hjärnans processande) någon relevant förankring i vetenskapen när det gäller musik/ljudåtergivning genom högtalare i stereo i ett normalstort rum?
/stefan
Jonas skrev:Man får väl ha full förståelse för SMTAB att dom har fullt med jobb och inte hinner sitta och skriva på faktiskt.se hur mycket som helst.
Men det vore mycket intressant att få höra lite mer om ideer och tankar bakom de olika "level" rummen. Eller skall dom bara uppfylla en viss standard? Standarder brukar ju sällan vara optimala, snarare kompromisser.
Tack Ingvar för all info du ger i denna tråd!
/Jonas
paa skrev:Har du några tankar om derivatan som Matts pratade om?
Svante skrev:paa skrev:Har du några tankar om derivatan som Matts pratade om?
Hmm, jag har som sagt inte läst allt, har du månne en länk? (är jag osedvanligt lat nu?)
Svante skrev:Hoppsan, jag har missat den här tråden tills nu. Jag har inte läst allt, men ser att det råder viss förvirring om vad T20 betyder. Som jag har uppfattat det på de (iofs ganska få) konferenser med rumsakustiker som jag har varit på, så förväntar man sig att T20 och T60 ska ha samma numeriska värde om rummet har ett konstant avklingningsförlopp (ett som faller med ett visst, konstant antal dB per sekund åtminstone ner till -60 dB).
Man mäter alltså T20 genom att mäta tiden det tar för nivån att falla med 20 dB och multiplicerar den med 3. T60 mäter man direkt genom att se hur lång tid det tar för nivån att falla med 60 dB.
Så, om T60 är 0,5 s så blir T20 ungefär lika stor.
En anledning att mäta T20 i stället för T60 kan vara att man inte har 60 dB dynamik i mätsignalen, dvs att bullernivån i rummet ligger mindre än 60 dB under början av efterklangsförloppet.
ps. har ännu inga ino högisar ds.
paa skrev:Svante skrev:paa skrev:Har du några tankar om derivatan som Matts pratade om?
Hmm, jag har som sagt inte läst allt, har du månne en länk? (är jag osedvanligt lat nu?)
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 967#638967
SMTAB skrev:Julnöten är ett sakfel och den måste knäckas innan vi kan diskutera vidare
slutsatser typ t20 *3 =t60 är felaktigt
Ledtrådar
level 3 rum uppfyller den tuffa THX normen för efterklangstiden
Läs Svensk(=EU) standard
Tänk dB och derivata
Hälsningar
Matts
Max_Headroom skrev:Mycket bra jobb i denna tråden av framför allt IÖ, men även andra har bidragit stort.
petersteindl skrev:Jax, vid studioinspelad musik där man väljer att spela in med en torr efterklang, så gör man det därför att man därefter vill påföra efterklang elektroniskt. Till och med Herbert von Karajan använde sig av denna teknik. Idag har man dock avancerade digitala reverb och är man kunnig på att hantera dessa så får man till slut fram ett bra resultat. Här skulle Stig möjligtvis vända sig i sin grav och säga, pekpinne, pekpinne, eller kanske han idag skulle le åt sina pekpinnar. Men det är ok vilket som. Vi har här på forumet en känd inspelningstekniker som behärskar detta förfarande på sina fem fingrar och han har gått igenom detta med Stig många gånger. Oj, oj, oj, mången hätsk debatt har förekommit på Torkel Knutssonsgatan 15.
Då denna efterklang är pålagd på inspelningen så blir resultatet inte längre "torrt". Därför kommer bra dämpade rum inte heller att påverka bra studioutgåvor. Jax, det är inte så att ditt eget rum bidrar för att skapa liv i musiken om ditt rum är hyfsat dämpat. Liv i musiken skapas inte av efterklang. Liv i musiken skapas av enormt skickligt mastrande under förutsättning att inspelningsprocessen ingår i denna process. Jag har många exempel på att inspelning + mastring kan ge ett fantastiskt livfullt ljud.
Det finns vissa låtar där rösten är ”torr” därför att man av konstnärliga skäl vill ha det på detta sätt och en sådan låt finns på en Tracy Chapman CD.
Stig Carlsson spelade den ofta för att visa att hans OA-52or inte la till efterklang så att det påverkade det konstnärliga negativt. Det var en viktig låt för Stig och den lät förvånansvärt torrt hos Stig, ja torrare än på de flesta uppspelningar jag hört med direktstrålade högtalare. Jag använder denna låt än idag. Jag kommer ofta att nämna Stig Carlsson namn därför att jag vill ge honom den ära han förtjänar. Jag hoppas att inte någon av er har problem med detta.
MvH
Peter Steindl
Jax skrev:Vad jag däremot inte hade den blekaste aning om var att man gör så här även på klassisk musik. Det var en nyhet.
Jax skrev:petersteindl skrev:Jax, vid studioinspelad musik där man väljer att spela in med en torr efterklang, så gör man det därför att man därefter vill påföra efterklang elektroniskt. Till och med Herbert von Karajan använde sig av denna teknik. Idag har man dock avancerade digitala reverb och är man kunnig på att hantera dessa så får man till slut fram ett bra resultat. Här skulle Stig möjligtvis vända sig i sin grav och säga, pekpinne, pekpinne, eller kanske han idag skulle le åt sina pekpinnar. Men det är ok vilket som. Vi har här på forumet en känd inspelningstekniker som behärskar detta förfarande på sina fem fingrar och han har gått igenom detta med Stig många gånger. Oj, oj, oj, mången hätsk debatt har förekommit på Torkel Knutssonsgatan 15.
Då denna efterklang är pålagd på inspelningen så blir resultatet inte längre "torrt". Därför kommer bra dämpade rum inte heller att påverka bra studioutgåvor. Jax, det är inte så att ditt eget rum bidrar för att skapa liv i musiken om ditt rum är hyfsat dämpat. Liv i musiken skapas inte av efterklang. Liv i musiken skapas av enormt skickligt mastrande under förutsättning att inspelningsprocessen ingår i denna process. Jag har många exempel på att inspelning + mastring kan ge ett fantastiskt livfullt ljud.
Det finns vissa låtar där rösten är ”torr” därför att man av konstnärliga skäl vill ha det på detta sätt och en sådan låt finns på en Tracy Chapman CD.
Stig Carlsson spelade den ofta för att visa att hans OA-52or inte la till efterklang så att det påverkade det konstnärliga negativt. Det var en viktig låt för Stig och den lät förvånansvärt torrt hos Stig, ja torrare än på de flesta uppspelningar jag hört med direktstrålade högtalare. Jag använder denna låt än idag. Jag kommer ofta att nämna Stig Carlsson namn därför att jag vill ge honom den ära han förtjänar. Jag hoppas att inte någon av er har problem med detta.
MvH
Peter Steindl
Oj, borde ha tänkt på syntetiskt pålagt rum på studioinspelningar. Jag och en vän roade oss med detta på 80-talet genom att bygga digitala reverber med filterparametrar uträknade genom inspelning av konsertsalars impulsrespons som fanns tillgängliga i någon tidskrift, minns inte vilken. Mest experiment, AD-omvandlare var lite dyra på den tiden.
Vad jag däremot inte hade den blekaste aning om var att man gör så här även på klassisk musik. Det var en nyhet. Det talar ju ändå för att fall 1 gäller, dvs hålla nere egna rummet för att producentens intentioner ska komma fram.
Svante skrev:Jax skrev:Vad jag däremot inte hade den blekaste aning om var att man gör så här även på klassisk musik. Det var en nyhet.
Det görs regelmässigt på SRs inspelningar i Berwaldhallen. Man vill ha lite marginal så att man kan styra efterklangen under tagningen. För mycket går ju inte att ta bort, men har man för lite så kan man lägga till.
Piotr skrev:Svante skrev:Jax skrev:Vad jag däremot inte hade den blekaste aning om var att man gör så här även på klassisk musik. Det var en nyhet.
Det görs regelmässigt på SRs inspelningar i Berwaldhallen. Man vill ha lite marginal så att man kan styra efterklangen under tagningen. För mycket går ju inte att ta bort, men har man för lite så kan man lägga till.
Menar du "styra efterklangen under tagningen"?
Eller "efter tagningen"?
Vet att det är hyggligt vanligt med ambience mickar vid inspelningen och med hjälp av de spår man spelar in med dessa kan man i efterhand styra mängden naturlig efterklang.
Det sagt så är ju de bästa reverben idag så bra att man ofta inte hör några direkta konstigheter även fast det läggs på en redan relativt klanglig inspelning.
/Peter
Harryup skrev:Max_Headroom skrev:Mycket bra jobb i denna tråden av framför allt IÖ, men även andra har bidragit stort.
Absolut, håller med.
Men tråden handlar ju om Svanå och då borde det vara bättre om tråden handlade om just den fabrikanten, och dennes synsätt på hur man löser akustiken. Och man lät Mats förklara hur han kommit fram till saker utan att skriva om nonsensinlägg etc.
Jag skulle gärna se att IÖ's grundliga och intressanta inlägg kom i en generell akustiktråd tycker jag.
Sen kan man ha en tråd som utvärderar olika alternativ.
Så jag skulle vilja säga att tråden blev för mig ett magplask ändå eftersom ytterligare en leverantör skrämdes bort av behovet att nedvärdera och tokförklara alternativa lösningar.
mvh/Harry
Användare som besöker denna kategori: MartinRF och 1 gäst