FalloutBoy skrev:Stephin Merritts ambitiösa projekt består av 69 låtar uppdelade på 3 skivor och med 5 olika sångare, men trots detta så håller det ihop väldigt bra. Framförallt tack vare Merritts melodikänsla och cyniska humor som genomsyrar hela albumet. Och även om det handlar om ganska rak indie-pop så blandas det och experimenteras det hela tiden med andra genrer så det blir aldrig tråkigt eller för mycket av något.
Kort sagt ett måste i varje skivsamling. Speciellt bra att ha i bilen när man ska åka långt.
Vilket suveränt val, skulle lika gärna ha varit mitt. Undrar om jag lånat ut
mitt ex, för hade jag sett denna när jag letade genom skivsamlingen hade
den åtminstone varit kandidat till tronen. En underbar platta och det är
svindlande att tänka på vilket jobb som ligger bakom då hela skivan håller
ihop. Men det är nog mycket tack vara den cyniska humor du nämner och
många gånger osvikliga känsla för melodier (plus att slänga in en hel del
"dissonanta" låtar som hindrar skivan från att bli en ogenomtränglig smet).
jonasp skrev:Skivan är Toris Amos - Under the Pink, och släpptes 1994. Musiken upptäckte jag på MTV (!) och det var spår nr 8 Cornflake Girl som spelades. Vilken bra låt tänkte jag och köpte skivan. [...] Favoritspåret är det fjärde till ordningen, Past the Mission, men skivan tål att lyssnas på från början till slut många gånger.
Kanske blir till att lyssna på den skivan i dag. Den enda skiva med Tori
Amos jag äger faktiskt (borde även äga Little earthquakes som jag minns
som riktigt bra) och det tack vare just Past the mission. Jag var ett inbitet
Nine inch nails-fan och upptäckte henne den vägen då låten är en duett
med bandets sångare Trent Reznor.
Men jag har aldrig blivit tokkär i plattan. Hon har alltid några passager i
sina låtar som jag har lite svårt för. Vet inte varför det är så. Men riktigt
bra är den ändå!