Från A till Jo - Ljudbäverns ryska musikkryssning

[soundbrigade]

Bootsman i Brodyaga. En otrolig konsertupptagning av grabbarna Garik Sukachev från Brigada S och Alexandr Sklyar; två hesa fredrikar. Vackert (nåja ) ackompanjemang med dragspel och saxofon och gitarr. Stökigt rökigt men så himla fräscht och fräckt. En platta för Göteborgsträffen.

Garik Sukachev är egentligen från teatervärlden men hade ett band benämnt Brigada S (lyssnas på just nu). Har gjort lite soloplattor, som den ovan med Alexandr, samt några album under namnet Neprikasemie (under bokstaven N). Jag har läst att han spelat huvudrollen som Pankrat i filmen Ödets Ägg (Rokovie yaitsa) som bygger på en novell av Michail Bulgakov.
Hittar en kort beskrivning om filmen här: http://www.imdb.com/title/tt0117508/

[soundbrigade]

Åsså var det mer Garik Sukachev.
Han hade ett band som hette Brigada S som spelade, tyckte jag då, rätt jobbig musik. Efter att idag ha fått avnjuta två skivor har jag veknat - det här är ju ascoolt. Gruppen spelar en sorts stökig rock med lite brass. Garik själv sjunger en med raspig och rätt "djävlig" röst men här passar den himla bra. Det spelas sköna covers som Have you ever seen the rain och Telephone call from Istanbul för att inte tala om Vysotskijs Banka po-belomu.
Brigada S - Allergija - Njet.
Brigada S - Vse eto rok'n'rol.

[soundbrigade]

Bäverbrigaden har äntligen hamnat i sitt rätta element - vatten:
Brigada S - Reki (Floder). Detta är gruppens i särklass vassaste skiva; här staplas höjdarlåtarna på varandra med vattenskvalp emellan.
Brigada S - Ya obozhayo jazz (Jag avgudar jazz). Gillar stor stökig rockig rökig jazz gillar man den här 'Ze Best'-skivan. Det här är fjärran från västerländskt publikfrieri, här är det öppna späll som gäller. Sjungs det falskt, sjungs det falskt som det ska göras, inte nåt Håkan-Hällström-djävla-fjös. För den som gillar ABS-bromsar, livrem, fallskärm och flytväst, glöm Brigada S.

[soundbrigade]

Jag har så mycket raffs på G med min helvettes-PC. Alla mina USB-diskar funkar inte så jag får koppla ur DVD-brännaren och ansluta den på den andra IDE-kontakten och tömma över diskarna på en ny BAUTA-disk jag köpt. Alltså får jag lyssna på Brigada S om och om igen, vilket inte är helöt fel men Slava Butusov och Tanya Bulanova väntar otåligt i skivhyllan.

Hur som helst satte jag på Vse Eto Rok'N'Roll och lyssnade på Banka Po Belamu och kära hustrun förklarade hur det nu var med (den store) Vysotsky och många andra, att dessa människor som fattat hur världen (den ryska/sovjetiska) fungerar går bort alltför fort. Vysotsky levde så hårt att brände ut sig i förtid, Igor talkov sköts under en konsert, Viktor Tsoy dog i en bilolycka. Tschaikovskij begick självmord, Bulgakov likaså, Pushkin dog i en helt onödig duell. Hela den ryska historien är full av dessa människoöden.
Tillbaka till den vita bastun, den som Vysotsky skrev om. Han tyckte det var konstigt att när han badade bastu i en svart bastu (där röken liksom inte försvann ut genom ett rör i taket utan gick ut i bastun) tänkte han svarta tankar, men när han satt i den vita bastun tänkte han vita tankar, sanna tankar, klarsynta tankar, sanna sanningar. Samtidigt kunde han ju inte säga dessa sanningar vilket torde varit oerhört påfrestande för honom och det var säkert detta dubbelliv som tillslut tog kål på honom. Garik har gjort en otroligt bra cover av den här låten och man känner tragiken, vemodet och frustrationen i balalajkans balalajlande (balalajka heter så för att den låter så) och ackordeonens ledsna toner.

[soundbrigade]

Så har det blivit lite halvordning på torpet och jag kan återigen rippa mina ryska plattor till min iPod - äntligen!

Veckans (dagens) toner kommer från:
Tanya Bulanova - Izmena. Tanya är mest känd för sin vemodiga röst. Hon försökte byta stil men det gick inte alls. Tanya sjunger om tragiska saker, svekfulla män, taskiga systrar och vänner och eländes elände. Men hon sjunger ändå till slut vaggvisor for sin son att "vi två klarar oss bra tillsammans".
Jag gillar Tanya mer än Irina (Allegrova), kanske för att sorgsenheten och ensamheten känns mer äkta.


Youtube:
Tolko Ti
Sinee More
Smei m. Rammstein
Staraya sestra

[slockna]

Smei m. Rammstein

Jag ställer mig lite tvivlande till om det verkligen var Rammstein, då jag är något av en konnässör

[soundbrigade]

Det kan jag inte heller uttala mig om. Det lät som Rammstein-malning men det går väl att sampla. Vet att Rammstein har gjort något med de heterosexuella flickorna i T.A.T.U. Har ingen skiva med dessa unga flickor, ingen förlust.
Men håll med om att hon, Tanja, låter ämmelig (bedrövad och ultrasorgsen).

[soundbrigade]

Tanya Bulanova - Obratniy Bilet (Returbiljett). Här fortsätter damens eviga plågor och omvärldens svek. Mycket låtar går i marschtakt eller 4/4 takt eller vad det heter; 1- 2 - 3 - 4. Bra musik att dansa till, man behöver bara stå och omväxlande lägga tyngden på det ena och det andra benet.
fast jag tycker det finns mycket mer i den här musiken eftersom Tanja (ska man skriva Tanja eller Tanya. Tanja/Tanya är ett smeknamn, inget riktigt namn. Hon heter Tatyana/Tatjana) levererar romaner, inget snälla-snälla-joller eller heroes-skit. Det här är mustiga låtar.


Återanvänder inlägg: Bulanova är avklarad!!!
Tanya Bulanova - Letniy Sad (Sommarträdgården). Jag vill minnas att hennes kompband hette Letniy Sad - Letniy Sad med Tanja ... Tror dock att det här albumet är lite av great hits. Inte precis skit; jag är lite småförtjust i den här musikstilen.
Ska strax slita bort den unge man jag assisterar från datorn, skickahem honom, plocka ut 200 Åjro till liten resa till Tyskland och börja lyssna på Butusov på bussen hem.

[soundbrigade]

Det här är en av mina favoriter absoluta - Slava Butusov. Han ledde gruppen Nautilus Pompilus från tidernas begynnelse tills gruppen först blev virtuella gruppen Nautilus Pompilus och sedan lades i malpåse (eller lades ner för gott). Sedan dess han kört solo, eller tillsammans med allehanda skummisar (Boris Grebenchikov). Jag ha, precis som med Garik Sukachev/Brigada S, Butosov/Nau (kort för Nautilus Pompilius) lite varsatnas i hyllan. Här är två soloalbum:
Butusov, Slava - Ovali (Ovaler). Denna skiva är en samling enkla melodier som nästan låter som poppiga låtar för dagis. Musiken är hyggligt akustisk och faktiskt redigt ball.
Butusov, Slava - Tikhie igri (Tysta lekar) är en lajvupptagning av blandade låtar från Butusovs solokarriär såväl som från naus glansperiod. Liksom Ovali är musiken ganska akustisk men jag fattar inte varför i h-e publiken måste väsnas när en av världens bästa artister spelar och sjunger.


Edit: Lite jotub:
http://www.youtube.com/watch?v=xY-iV9ocDOg

[soundbrigade]

Fyllde PCn med iTunade skivor men gjorde en liten missräkning och fick dels inte med mig allt, och dels fick med mig i fel ordning av musiken jag fixat för vår resa till Frankfurt (Oder). Lite roligt var det att jag fick med mig ett samlingsalbum med blandad kompott samt en hel hoper DDT:

Diverse artister - GLASNOST. Detta är det enda album jag köpt i Sverige (med undantag för några album jag köpt via en rysk bok/musik-klubb) Tror man plockade ihop detta album för att visa upp stora ryska artister som kämpat för demokrati och frihet men inte lyckats riktigt med urvalet. Många artister har nog hamnat där för att de kopierar västerländsk rock eller sjunger hyllningsvisor till John Lennon (som hade skjutits tidigare). Men man har missat de stora artister och grupper som verkligen kämpat mot det socialistiska systemet, som DDT, Igor Talkov, Nautilus Pompilius m fl.

Och så DDT. Jag har nog i en rysk musiktråd berättat kort om allehanda ryska musiker men nu är ju mer meningen att mer berätta om skivorna jag lyssnar på.
DDt var en garagegrupp i Ufa som kom att ställa upp i en lokal musiktävling, vann och förbjöds att uppträda mer. Gruppen drog till Leningrad för att få lite mer musikalisk frihet. Gruppens ledare och stora poet. Jurij Schevchuk, har en underbar förmåga att framföra kritik mot sakernas tillstånd utan att skriva rakt ut. Jurij har någonstans utnämnts till Rysslands bäste sångare, fast den som lyssnar på honom kanske har en annan åsikt. Musiken är inte snäll; kanske skulle den kunna kallas hård rock (inte hårdrock) och definitivt inte publikfriande. Väldigt sällan slinker det med låtar som stryker medhårs. Vill ändå säga att musiken är understundom vacker och man känner de ryska rötterna. Musikerna är rejält vassa och arrangemangen är fjärran från västerländskt trams.
(startar om datorn ...)

(Fortsätter ...)
Som sagt, musiken kommer inte i ordning men det gör inte så mycket eftersom DDT hela tiden producerar ny musik, men det känns inte som om ett äldre album är äldre utan all musik är ständigt lika fräsch.

Edit: På Glasnostskivan finns Sofia Rotaru med. Sofia är lite speciell, förutom hennes synnerliga besvärliga röst, hon tillhörde också gräddan av socialistiska sovjetartister, så vad i hela glödheta helvetet hon har på den här skivan att göra vete gudarna.

[soundbrigade]

DDT - Gorod Bez Okon (vkhod). (Stad utan fönster - Ingång) Ganska sen livekoncert. Låter finfint det här. Det känns att gruppen ger allt. Riktigt spännande är att när Jurij deklamerar sina dikter läser publiken med. Vilken svensk publik skulle göra det? De skulle stå simmiga av blaskig Mariestadsöl och gapa ohejdat.
DDT - Gorod Bez Okon (vkhod). (Stad utan fönster - Utgång) Del två av samma konsert.
DDT - Edinochestvo I. En kul grej hos DDT, ordlekarna. Orden 'edinochestvo' finns inte i ryskan utan är sammansatt av orden 'ensam' och gemenskap'. Det känns som en predikan av domprost Danell i Växjö domkyrka; först en analys av nuläget, katastrofalt, nära nog apokalyptiskt, och sedan en gnutta hopp. Fast däremellan har man sjungit om vilken svart och bitter tid vi lever i och även om "Putin rider på en grå springar och har ihjäl alla våra fiender" kommer slutklämmen i att "Putin rider först, och vi kommer efter". Lek lite med order 'efter'!
DDT - Edinochestvo II
DDT - Lyobov. (Kärlek) Jag vet inte om detta var den första skiva DDT spelade in utomlands (Irland). Blev rekommenderad den av en kulturarbetare för länge sedan. Tycker att det är deras svagaste platta musikaliskt.
DDT - Mir Nomir Nol. (Värld nummer Noll). Det känns som värld nummer noll är det stora hoppet. Nu rensar vi allt och början från noll.
DDT - Plastun. (Vinyl) En tidig platta, 1991. Här hittar jag en smörig låt faktiskt, Vetri (vindar), men den är riktigt vacker att lyssna på. Och så finns här Aktrisa Vesna (Vårens aktris) med de typiska DDTiska vändningarna:
"Läser balett om fasansfull kärlek och underbart svek
Dansar dikter om fega hjältar och storartade råttor".

[soundbrigade]

DDT - Metel Avgustya (Snögloppi augusti). Jag tycker det här är den platta som är mest lättlyssnad rent musikalisk. Svenskar kan lyssna på allehanda (skit)musik utan att förstå ett enda ord av vad som sjungs men det funkar liksom inte med rysk musik. Fördomarna sitter djupt.
Jag är speciellt förtjust i låten Piter. Piter är förkortning av St Petersburg och det förefaller som om det här är gruppens favoritstad, eftersom man ofta sjunger om staden på ett eller annat sätt, ofta sublimt.
Och kanske skivan känns mindre tung, mer hoppingivande än andra skivor.

[soundbrigade]

Vad 17 lyssnade jag på mer ...???? ...
JO!
DDT - Ottepel (Töväder). Det är kanske inte så svårt att gissa vad det är för töväder man menar, men varken Jeltsin eller Gorbatjåff får några bonuspoäng. Skivan är lite smådyster med låtar som Khram (kyrka) och Malchik slepoi (Den blinde pojken) men slutar i en Petersburgsk eufori (igen). Tidigt album.
DDT - Propavshij bez vesti (Försvunnen utan ett spår). Senare album. Mycket bra.
Undrar hur det står till med ljudkvaliteten på skivorna ...

[soundbrigade]

Jag har inte gett upp. Den ryska musikvandringen fortsätter och det tickar på bra trots stora skurar av DDT:
DDT - Prosvistela (Visslade förbi). Ett jubileumsalbum med gamla bra låtar.
DDT - Chorniy Pyos Piterburg (Petersburgs svarta hund). Detta är nog skiva 2 (av 2). iTune har en säregen förmåga att vara konsekvent (inte). I alla fall är det här en liveupptagning från början av 90-talet. Mycket bra.
DDT - Eto vsyo (Det är allt). En av gruppens allra vassaste skivor. Kanonmusik med mening och antydningar hit och dit. Petersburg är ett förekommande motiv, men här besjunger man sin hemstad, Ufa. Runt staden flyter floderna Belaja och Ufimka. Belaja benämns på bashkiriska, Agidel. Det finns en god balsam med samma namn. Bra skiva - måste någon gång "audiofillyssna" den.
DDT - Ya Poluchil Eto Rol (Jag fick denna roll).
DDT - Periferia (Periferi) Ett något tidigt album av gruppen. Inte samma höga standard som senare album.

Nu har jag bar tre album kvar att avnjuta innan jag byter bokstav.

[soundbrigade]

Nu var det slutspelat med DDT.
DDT - Aktrisa Vesna (Aktrisen våren) En mycket bra skiva, vilken var min första faktiskt.
DDT - Rozhdennij v SSSR (Född i SSSR) Kanonbra, svårt att avgöra om det är live eller studio, men va fan ...
DDT - Chornij Pyos Piterburg 1 (Petersburgs svarta hund) Förtsa delen av SvartaHund-konserten. iTune gör konstiga saker när man kör med udda tecken.

Åsså lite Youtube:
Osen (Höst)
Eto Vsyo (Det här är allt)
Propavschiz bez vesti (Försvunnen utan spår)
Borodino
Mama, eto rok'n'rol (Mamma, det här är Rock'n'Roll)
Rozhdennij v SSSR (Född i SSSR)
Ne Strelai (Skjut inte!)!
Rodina (Fosterland)
Denna måste med:
Dozhd (Regn)

[soundbrigade]

Diverse - Ves etot jazz (All denna jazz). En av mycket få jazzskivor i min samling. Jag tror tom att det är lite audiofilvarning, eftersom det är hopplockada artister utgivet på en skiva som medföljt framstående HiFi-tidning i Ryssland. Det är lite blandad kompott med sådan jazz som får mina öron att krulla sig och vissna till mer progressiv och experimentell jazz som ger en investeringsidéer.

[soundbrigade]

Zhelannaya Inna - Vodorosl (Sjögräs). Det här är en finstämd skiva av en trevlig tjej som sjunger egna visor till lagom ackompanjemang.
Bytte till mig den här skivan av en kollega; gillade den egentligen inte men nu när jag lyssnat på den tycker jag den bara blkir bättre och bättre. Arrangemangen med stilla akustisk musik, fin röst och lite småtrummande i bakgrunden föder tanken om den här skivan är audiofilisk.

Marina Kapuro - Jabloko (Äpple). Äpplet är symbolen för Ryssland och titeln på den här ryska folk- och countryskivan. Marina har sjungit med på en del av DDTs skivor.

[soundbrigade]

Kultbandet Kino har fått snurra (om nu något snurrar i en iPod):
Kino - Gruppa Krovi (Blodgrupp)
Kino - Poslednij Geroi (Sista hjälten).
Sådan där love it or leave it-musik. Antingan är man entusiast eller tycker man det är ämmerligt. Jag är tvehågsen. Somligt är mycket bra somligt lämnar mig oberörd.

Oberörd blir man inte av tjejknasgruppen Kolibri; en gäng spralliga tjejer som sjunger en helt underbar kaotisk musik och uppträder (uppträdde) i fantastiska scenkreationer.
Kolibri - Naiti 10 otlichij (Finn 10 fel).

[soundbrigade]

I morse gjorde jag en ful sak .... men först hann jag lyssna igenom lite etno-techno-pop:
Linda - Pesni tibetskikh lam. (De tibetanska lamornas sånger). Låter precis som titeln. Den här sortens etno-pop var populär i början och mitten av 90-talet.
Linda - Plasenta. Som de tibetanksa sångerna men lite ruffigare.

... och så fula saken.
Jurij Loza - Arkhiv. Gräsligt!!! Tänk The Fugs + Syd Barret + Rednecks .....Efter tre låtar snabbaspolade jag till ett annat Loza-album och möttes av .... (fortsättning följer).

[soundbrigade]

....
Jurij Loza - Dla duschi (För själen). Det här är annat än flamset från arkivplattan; det här är musik för själen med stora nävar rysk musiktradition invävt.

Sedan har jag hunnit med:
Malenkie Tragedii - Chinese songs. Har pushat för den här fantastiska art-rockgruppen förut, och bara nöjer mig med att meddela att den här dubbeln är en tonsättning av 1000 år gamla kinesiska dikter. Den här skivan är lite lugnare/flummare av de jag lyssnat på.
Malenkie Tragedii - New Faust. Tonsatta ryska dikter. Gillar man hård synthrock (ELP) är detta plattan man ska ha i sin samling.
Malenkie Tragedii - 6th Sense. Är den "normalaste" av de tre plattor jag har. Trevlig symfonisk rock.

Det är så roligt att få möta band som Små Tragedier, just för att man har ett intressant koncept OCH att musikerna är så oerhört skickliga.

[soundbrigade]

Jag måste plocka ihop en samling Jo-tub-klipp. Sparar till sist.

Alltmedan älskade hustru Ljudbrigadinna var på fest igår spelade jag:
Machina Vremeni - Reki i Mosti (Floder och broar). Tidsmaskinen är på något sätt de ryska rockgruppernas ur-rockgrupp, på samma sätt som man kan tycka att Beatles och Rolling Stones är den västerländska rockens ursprung (eller nåt sånt).
Plattan som kom någon gång i slutet av 80-talet är otroligt fräsch och bjuder på helt oväntade ryska "bilder". Plattan låter lite skrällig dock.

[soundbrigade]

Machina Vremeni - Unplugged. Jättebra opluggad skiva. Tänk, jag var lite sådär halvsval gentemot M V men jag känner att de växer.
Machina Vremeni - Kortannaya krylya lyobvi (Kärlekens vingar av kartong. Den här bra skivan låter egentligen lite unplugged som unplugged. Bra blues/pop/jazz/folk.

Meladze Valerij - [i]Sera (Sarah). Titelmelodin är hur grym som helst, skulle sopat rent glasgolvet i Moskvas Olympiahall lätt som en blini. Valerij sjunger sin brors kärlekssång till zigenarflickan Sara. Fast efter ett par tre låtar är man lite trött på valerijs ganska ansträngda (och ansträngande) röst, hur cool den än är.

Mirage - Snova vmeste (Tillsammans igen). Diskoteknodunkrockpop (jag skrev väl inte 'runk' bara??). Djävla kul musik. Dock inget för den med svaga nerver.

Jag hittade en video:
http://www.youtube.com/watch?v=KZ660q3YK8o
http://www.youtube.com/watch?v=_IMJa2-Rfic

[boom]

Det kan jag inte heller uttala mig om. Det lät som Rammstein-malning men det går väl att sampla. Vet att Rammstein har gjort något med de heterosexuella flickorna i T.A.T.U. Har ingen skiva med dessa unga flickor, ingen förlust.
Men håll med om att hon, Tanja, låter ämmelig (bedrövad och ultrasorgsen).

tja den ena av dom homosexuela flickorna i tatu har fåt smaka kuk så det blev en jäsning .
fan har du ingen rysk techno typ ppk.

[soundbrigade]

Homosexualiteten var mer en gimmick. Funderade på att införskaffa lite Tatu-musik men jag bestämde mig för att deras musik var för ytlig.

Jag har just ingenting över för techno vare sig rysk eller ickerysk. Just nu ligger jag efter (i tid) även om jag har hyggligt nya DDT, och så har jag ju (nyupptäckta) Littel Tragedies och en annan grupp som poppat upp nyligen, Sunchild.

[soundbrigade]

Nastya - Tatsu. En av Nastyas (Anastasia Polyeva) första soloalbum efter hon slutade i någon hårdrocksgrupp. Den här är för att uttrycka det trevande (men inte särskilt spännande).
Nastya - More Siam. (Siamesiska sjön). Mindre trevande än Tatsu. Finsn några riktigt vassa låtar men i övrigt lite lamt.
Nastya - Tanets Na Trsypotkakh (Dans på tåspetsarna). Samling covers. Strålande!

Härnäst ett dussing Nautilus Pompilius.

[soundbrigade]

Nu är det långledigt och då händer just ingenting. Det enda som spelats var snabbspolning på Allas och Ljobashas platta, där det ryska ECS-bidraget gömt sig.

Jag har dock avverkat några plattor av den ryska supergruppen Nautilus Pompilius:
Hevidimka
Otboi
Naugad
Chelovek bez imeni
Knyaz Tischiny
Pereyezd
Alla är tidiga skivor, 80-talets andra halva och en bit in på 90-talet. Det låter stundtals lite "enkelt" men det kan ju också bero på begränsningar i inspelningsmiljön. Naugad däremot är lite extra småstrevlig; låter som elektrifierat unplugged.

På måndag börjar lyssnandet igen.

[soundbrigade]

Nu kmmer det mer Nau men iPådden har inte koll på när plattorna kom utan spelar upp i bokstavsordning ...
Nautilus Pompilius - Atlantida. Här har gruppen redans pruckit och är nu bara virtuella gruppen Nautilus Pompilius.
Nautilus Pompilius - Krylya (Vingar). Gruppens starkaste album och i mitt tycke en av rockvärldens allra bästa album. Sans pareil!

[soundbrigade]

Nautilus Pompilius - Nikomunikabelnost (Eller är titeln Ni komu ne kabelnost??). Dubbel-CD, men det kunde räckt med en. Det låter som en konsert men det låter illa, som man spelat in i mono och sedan panorerar vilt mellan kanalerna för att få det hela "stereo".
Nautilus Pompilius - Titanik Live '94. Ytterligare en 2-CD men livematerial från gruppen Titanik-turné. Helt suverän. Jag såg dem i St Leningrad och jag var helt bedårad.
Nautilus Pompilius - Titanik Na Fontanke. Alternativ-titanik gjord med lite som "elektriskt light" eller "almost unplugged" med Boris Grebenchikov.

Jag tycker nog att Nautilus Pompilius blir rikt bra (och jämna) först med Titanik. De har gjort många otroligt bra låtar tidigare men det är för ojämnt och spretigt. Sedan gör de bara några få skivor till, blir viruella och upplöses.

[soundbrigade]

Nu är det slut med Nau. Jag har docke n skiva kvar, fast den varit på utlån så den kommer lite snett ....
Nautilus Pompilius - Chuzhaya Zemlya (Främmande Värld). Detta anses vara gruppen mystiska album. Det är med nöd och näppe låttitlarna finns nedskrivna och då tillsammans med en sådandär rorschachfigur som verkar föreställa en djävul. Här finns för övrigt två av gruppens bland allt material) starkaste låtar - Na beregu (På stranden) och Progulka po vode (Promenad på vattnet). Jag har nog tidigare skrivit om den senare låten, som lånat sitt tema från bibeln. Aposteln Andreas står och fiskar när frälsaren kommer gående på vattnet och Andreas blir ivrig och vill veta hemligheten med att gå på vatten. Det är ju enkelt, bara att låta sig korsfästas och när man dött av tristess där på korset kommer man tillbaka till sjön och kan promenera på vattnet. Andreas fattar inte, det är han för dum för, får han höra.
Sens moralen är att "man får ingenting gratis", att "allt har ett pris".

Nautilus Pompilius - Atlantida. Virtuella gruppen Nautilus sjunger på sista versen. Nu är det slut.

[soundbrigade]

OJ!!! Jag har missat massor:
Nautilus Pompilius - Razluka (Skilsmässa). En av dessa i sig lite "omogna" skivor som ändå innehåller så mycket roliga låtar.
Nautilus Pompilius - Yablokitai (Kinaäpplen). Ytterligare ett av de där virtuella albumen. Boris Grebenchikov dyker upp här och där, undrar om han lurade Butusov att göra solokarriär??

Nu fyller jag iPådden med världslig musik (Doves, Flamborough Head och White Sands) och fortsätter med ryska resa efter USA.