paa skrev:Citatet från Magnus i förstainlägget i tråden
q=0,707 faller med 12db/oktav
q=0,5 faller flackare
Harmonierar inte fullt ut med Svantes beskrivning av fenomenet:
-ALLA slutna lådor fallet med 12 dB/oktav, långt under brytfrekvensen.
-ALLA slutna lådor lutar med 6 dB/oktav VID brytfrekvensen.
-Området med lutning kring 6 dB/oktav blir bredare med lägre Q.
Alltså, Magnus inlägg är vilseledande, tycker jag. Det finns ingen uttalad osanning i det, dock.
Vad jag invänder emot är att första raden säger något om lutningen
långt under brytfrekvensen. Där är det sant att det lutar med 12 dB/oktav. Andra raden säger att lutningen är mindre, men då gäller det
precis under brytfrekvensen (inte långt under eller över). Detta att skifta giltighetsområde är det som jag tycker är vilseledande.
Det är ungefär som att säga att ekar har gröna blad, men björkar är vita. Typ.
Hursomhelst, vid brytfrekvensen lutar
båda med 6 dB/oktav och långt under brytfrekvensen lutar
båda med 12 dB/oktav.
Om jag skulle formulera det i ord så skulle jag hellre säga att
-För Q<0,707 ger ett lägre Q-värde en
mjukare övergång i tonkurvans lutning mellan höga och låga frekvenser.
För Q=0,707 ligger tonkurvan så nära asymptoterna som möjligt. Kurvan övergår så tvärt det går mellan att luta med 12 dB/oktav och 0 dB/oktav.
-För Q>0,707 får tonkurvan en topp, som hamnar ovanför brytfrekvensen, men allt närmare den ju högre Q-värde man har.
...men bäst av allt är nog ändå att titta på kurvorna.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.