<b>Om spikfötter och andra fötter, del 242.</B>
Jag känner till din uppfattning i frågan. Och du känner till min. Jag kommer inte försöka få dig att ändra uppfattning. Jag kommer att försöka få dig att förstå frågan om effekterna av spikfötter sett utifrån ett ”vetenskapligt” perspektiv. Då kommer du säkerligen att ändra uppfattning.
Ett problem som jag sett när det gäller forum att det tycks oerhört mycket. Många gånger rakt ut i luften utan någon som helst vettig grund. Som den/de person/personer som påstår att spikfötter är en form av dioder.
Jag har också sett den andra avarten. ”Jag provar inget förrän jag FÖRSTÅR varför jag ska prova.” Det är också en lite konstig uppfattning.
Många av de upptäckter som görs idag är för man ville prova nåt som man tror sig förstå så upptäcker man nåt helt annat.
Ett sådant exempel är den extra, odrivna högtalaren i rummet. Linn byggde Isobarik 1976. Då hade man bara ett par högtalare i rummet. När Linn senare utvecklade fler högtalare märkte man att om man lät Isobarikarna stå kvar, det var ju enklast för de väger mycket, när man lyssnade på andra högtalare så lät ”musiken” sämre. Detta hände runt 1980. Det var så man upptäckte effekten. En del har inte upptäckt det än. Det var också i samband med detta man upptäckte effekten av stadiga fötter till stativ. Jag vet hur stativen såg ut från början och vad de så småningom utvecklades till.
Jag vet att när jag visade QLNs högtalare på en mässa i Las Vegas 1982 så lät de instängda och alldeles förförligt överdämpade. Inte alls som de lät i en butik. Så vi fick plocka ut dämpmaterial ur burkarna.
Jag förstod inte då att varför det var så var att högtalarna var konstruerade för att vara i rum med andra högtalare, därför var de överdämpade. I ett rum utan andra högtalare blev de helt förändrade. Det var inte förrän jag hörde effekten av en extra högtalare i rummet som jag kopplade problemen med QLN högtalarna. När jag vid hemkomst påtalade detta för konstruktörerna på QLN blev jag idiotförklarad. Och sen dess är det många som idiotförklarat mig.
Jag har redan förstått att vi värderar olika saker i musik. Det är helt ok. Problemet uppstår när vi från dessa ”värderingar” försöker dra generella slutsatser om verkligheten. Jag hoppas därför att vi i vårt kommande ”samtal” kan vara tydliga med att redovisa kriterierna vi använder.
Jag ser ett tydligt mönster i hur du resonerar kopplat till dina redovisningar av dina lyssningsintryck. Jag har sett att du gör några tankefel. Jag tror att jag kan få dig att se dina tankefel och då tror jag du kommer att ändra uppfattning. Det är inte märkvärdigare än så.
Hittade en artikel från 1992 som kan vara roligt för dig att läsa om du inte redan läst den. Den handlar om Pace, Rhythm, & Dynamics. Artikeln är från 1992 och det kan förstås leda till att någon genast påtalar att jag lever i en annan tidsålder. Läs den den är nyttig. Men lång.
http://stereophile.com/reference/23/index.html
Ska vi försöka oss på ett ”samtal”?
