<b>SPIKFÖTTER, del 1</B>
Under hela mitt liv har jag noterat att det finns extremt mycket tyckande inom hi-fi världen. De flesta tycker rakt ut i luften utan att anse att de behöver något underlag för sitt tyckande. ”Alla har väl rätt till en åsikt?” Min uppfattning är att de flesta inte har någon åsikt. De bara tycker.
Förenklat kan man säga för att ha en åsikt måste man ha gjort studier. Man måste sedan använda sig av kriterier för att kunna dra vissa slutsatser. Det är en summa slutsatser som så småningom blir en åsikt. Därför skulle det vara bra om man kunde stanna till, fundera lite på vad man baserar sitt tyckande på innan man uttalar sig. Om vi alltid visste vad en åsikt var baserat på blir det lätt att diskutera. Och då kan vi komma fram till ny och bättre kunskap.
Ska försöka reda ut det här med spikfötter. Som ni förstår kommer vissa förenklingar att göras. För att det ska kunna göras så att alla förstår, och slutligen håller med mig, tar jag det från början. Det är inte för jag tror att ni inte redan vet mycket om det jag kommer skriva, det är för att vi ska ha samma utgångspunkt. Tror att det kommer bli tre korta papper innan jag är klar. Har ni synpunkter så är ni välkomna. Jag lovar att jag ska försöka svara på era frågor.
<b>Vad är vetenskap?</B>
<i>”Vetenskap är det systematiska sökandet efter sådan kunskap som inte beror av den enskilde individen, utan som envar skulle kunna återfinna eller kontrollera.”</i>
Det som är bra med denna definition på vetenskap är att den är likaberättigande. Vem som helst ska kunna verifiera att något är sant. Kunskap är inget som bara är för "experter". Alla som använder sig av en specificerad metod kommer till samma slutsats. Resultaten är oberoende av individen.
Förvirringen i hi-fi världen är mycket stor. Det verkar som om de flesta som uttalar inte acceptera definitionen på vetenskap enligt ovan. Man förstår inte heller vad som är subjektivt och vad som är objektivt. Bara för att en person gör en värdering betyder inte att det är subjektivt. Inte heller betyder det bara för att man gjort en mätning att det är objektivt.
Exempel. Att med hjälp av måttband mäta en persons längd är ett sätt att objektivt fastställa längden. Om vi däremot mäter en persons midjemått och sen påstår att midjemåttet gånger en faktor är lika med längden så är det inte ett objektivt sätt att fastställa en persons längd, även om vi använder oss av ett extremt noggrant måttband.
I hi-fi världen mäts omkretsen av ”vetenskapliga ljudlyssnare” och sen följer uttalanden om längden som om man hade mätt längden. Inte undra på att det finns många olika tyckare. Jag kommer återkomma till mätningar om vibrationer i stativ och slutsatser om ”musikalisk kvalité”. Men först några grunder.
<b>Att lyssna, den mänskliga hörseln.</B>
Den mänskliga hörseln är fantastisk. Vi kan höra ljud från mycket svagt lövprassel till kraftiga åskknallar. Skillnader i styrka på ca en biljon. Men örat är inte så bra på att uppfatta skillnader i styrka. Det är svårt att höra om det är 7 eller 8 män som borrar med tryckluftborrar. Däremot är det lättare att höra om det är två eller 3.
Örat är däremot extremt känsligt för skillnader i frekvens, tonhöjd.. Det hörbara området sträcker sig från ca 20 – 20 000 Hertz. I området runt 1 500 Hz är örat som mest känsligt för förändringar i tonhöjd.
Undersökningar visar att människor kan höra ca 0,3 Hz skillnad i frekvens. Det är därför det är enkelt att höra om en enda violinist i en stor orkester spelar fel ton, det förändrar den av oss uppfattade tonhöjden.
Hur har det blivit så här då? För att vi ska kunna undvika faror behöver hörseln vara på jämt. Och vi måste kunna höra prasslet av en angripare i gräset och kunna uthärda åskknallar. För att vi ska kunna uppfatta skillnader i mänskligt tal krävs att vi är extremt bra på att särskilja frekvenser. Det är väl inget annat än mänsklig utveckling.
Exempel. Om vi blir väckta mitt i natten av att en god vän ringer kan vi extremt snabbt avgöra vem det är som ringer trots att telefonen överför bara en bråkdel av den information som ett hi-fi system gör. Vi kan också blixtsnabbt avgöra vilken sinnesstämning vännen är i. Om vi skulle använt oss av så kallat ”objektiva mätningar” skulle vi få hålla på rätt länge innan vi visste vem det var som ringde. Det skulle ta ytterligare väldigt lång tid innan vi visste vilken sinnesstämning vännen var i.
Trots att vi vet detta, fast vi kanske inte tänker på det dagligen, så påstår somliga som sysslar med ljud att vi inte kan lita på hörseln. Det enda vi kan lita på enligt dem är ”objektiva mätningar”. Dessa personer säger egentligen bara att de ännu inte förstått vad man kan använda hörsel till.
<b>Vad är musik?</B>
För musikåtergivning är det nödvändigt att veta vad musik är. För hur ska vi annars kunna värdera om musiken återges bra eller dåligt.
Musik är ordnade ljud. Ljuden är ordnade i tid, rytm, och ordnade i frekvenser, toner. Så förenklat kan man säga att musik är en ordnad tidserie av ordnade frekvenser och amplituder.
Musikens fundament, rytmen, är inget konstigt. Det är en förutsättning för att vi ska kunna spela tillsammans. Vi måste ha en överenskommelse om när vi ska spela. Bättre orkestrar, bättre band spelar mer på ”samma tid”. Musiken är mer ordnad tidsmässigt. Musiken blir lättare att ta till sig. En bättre trummis ”låter” inte bättre. Han markerar tydligare musikens ”tid” så det blir lättare att följa med. En bra trummis som trummar på ett gitarrfodral är bättre än vad jag är med ett bra set trummor.
I musik ordnar vi ljuden i frekvenser. Vi stämmer instrumenten. Det finns vissa fasta förhållanden mellan toner. En oktav är alltid dubbla frekvensen. Vi ordnar sen tonerna inom varje oktav på ett sådant sätt att vi upplever det som lika stora steg mellan tonerna (det finns små skillnader mellan olika stämningssätt men det är inte viktigt för detta). Vi ordnar tonerna i en tonskala. Skala kommer från italienskan och betyder trappa. För att ett trappa ska vara lätt att gå i, även med förbundna ögon, måste det vara lika stora steg i den.
Vi har väl alla hört mindre bra band som inte stämt sina instrument riktigt och inte riktigt spelar i en gemensam tid. Det blir aldrig bra. Så det är oerhört kritiskt att instrumenten innan vi skapar musik är välstämda och att musikerna spelar på en ”gemensam tid”.
<b>Vad är bra musikåtergivning?</B>
Nu blir det kontroversiellt. Och det är här en av de stora skiljelinjerna går mellan de som objektivt värderar musiken och de som subjektivt (med lyssning och mätning) ”värderar ljuden som musiken gör”.
Jag påstår nu att det är självklart att den bästa återgivningen är den som bäst bibehåller ordningen på ljuden. Den anläggning är bäst som gör att instrumenten låter som mest stämda. Punkt. Punkt. Återigen punkt.
Men är detta en objektiv metod? Ja. Men det är ju personer som lyssnar!
Varför är att lyssna efter ”stämningen” av instrument en objektiv metod? Därför att den går att upprepa och att man kommer till samma resultat oberoende försöksperson. Ni som inte tror mig. Ta en gitarr, stäm den noga. Fråga sen ett tusental personer om dom tycker att gitarren är välstämd. Några kommer inte att veta. Extremt få, om någon, kommer att säga att gitarren är ostämd eller dåligt stämd.
Det råder inte olika uppfattningar om vad en oktav är. Det är dubbla frekvensen.
Musik har existerat långt innan Edison uppfann phonografen. På Mozarts tid stämde man instrumenten också. Det är inget sent påhitt. Och Mozart behövde inte instrument för att kunna stämma instrument.
Om ni går på konsert kan ni höra hur en orkester stämmer sina instrument innan de börjar spela. Oftast är det en oboes ton som man stämmer efter. Numera finns moderna mätinstrument. Men de används inte när en orkester stämmer sina instrument. Ni ser inte heller en våldsam debatt, liknande den i hi-fivärlden, mellan olika musiker om hur man ska stämma. Man stämmer och sen framför man musiken. Även på Mozarts tid var en oktav dubbla frekvensen. Vissa saker har varit sanna väldigt länge.
Så att lyssna efter hur ”välstämda” instrumenten är när vi lyssnar på återgiven musik är en objektiv metod.
Anledningen till att de finns så mycket tyckande är att de flesta som uttalar sig om musikåtergivning inte lyssnar efter, och värderar, hur väl anläggningen ”bibehåller instrumentens stämning”.
Ja men de som lyssnar efter takten då, är inte det också vetenskapligt? Inte riktigt. Takt är inget vi med säkerhet vet något om när det gäller återgiven musik. Vi kan inte med säkerhet veta hur de olika musikerna spelade i tid relativt varandra. Det enda vi vet med säkerhet är att de stämde instrumenten innan de började spela.
Vad som är korrekt är att de flesta musikanläggningar ändrar på så mycket att till och med vi kan höra stora skillnader på hur takten återges. Så lyssna efter takt är en förenkling av metoden att lyssna efter instrumentens stämning.
<i>Spikfötter …………………………… Fortsättning följer.</I>
<B>Uppgift.</B> Ni som inte redan läst Sonic Designs sida om mjukfötter titta på
http://www.sonicdesign.se/sdfot.html Vad är det man mätt? Och vad är det man objektivt fastställt med den mätningen?
