Goran_Rudling skrev:Örat är däremot extremt känsligt för skillnader i frekvens, tonhöjd.. Det hörbara området sträcker sig från ca 20 – 20 000 Hertz. I området runt 1 500 Hz är örat som mest känsligt för förändringar i tonhöjd.
Undersökningar visar att människor kan höra ca 0,3 Hz skillnad i frekvens. Det är därför det är enkelt att höra om en enda violinist i en stor orkester spelar fel ton, det förändrar den av oss uppfattade tonhöjden.
Det är inte alls enkelt. Har du försökt? Det går säkert bra om orkestern spelar i ppp och en violinist får frispel och spelar något helt annat i fff. Men annars är det inte alls enkelt.
Jag påstår nu att det är självklart att den bästa återgivningen är den som bäst bibehåller ordningen på ljuden. Den anläggning är bäst som gör att instrumenten låter som mest stämda. Punkt. Punkt. Återigen punkt.
Påstå går ju bra.
Varför är att lyssna efter ”stämningen” av instrument en objektiv metod? Därför att den går att upprepa och att man kommer till samma resultat oberoende försöksperson. Ni som inte tror mig. Ta en gitarr, stäm den noga. Fråga sen ett tusental personer om dom tycker att gitarren är välstämd. Några kommer inte att veta. Extremt få, om någon, kommer att säga att gitarren är ostämd eller dåligt stämd.
Det råder inte olika uppfattningar om vad en oktav är. Det är dubbla frekvensen.
Gitarrer låter alltid ostämt.
Musik har existerat långt innan Edison uppfann phonografen. På Mozarts tid stämde man instrumenten också. Det är inget sent påhitt. Och Mozart behövde inte instrument för att kunna stämma instrument.
Stämgaffeln uppfanns 1711, dvs långt innan Mozart föddes. Nu hade Mozart absolut gehör, men alla musiker på den tiden hade inte det.
Om ni går på konsert kan ni höra hur en orkester stämmer sina instrument innan de börjar spela. Oftast är det en oboes ton som man stämmer efter. Numera finns moderna mätinstrument. Men de används inte när en orkester stämmer sina instrument. Ni ser inte heller en våldsam debatt, liknande den i hi-fivärlden, mellan olika musiker om hur man ska stämma. Man stämmer och sen framför man musiken. Även på Mozarts tid var en oktav dubbla frekvensen. Vissa saker har varit sanna väldigt länge.
Och eftersom inte alla oboister har absolut gehör så har de alltid en stämapparat så att de ger rätt 'a'. Även om man har absolut gehör så kan ens uppfattning om tonhöjd variera något från dag till dag. Inte mycket men ändå.
Så att lyssna efter hur ”välstämda” instrumenten är när vi lyssnar på återgiven musik är en objektiv metod.
Anledningen till att de finns så mycket tyckande är att de flesta som uttalar sig om musikåtergivning inte lyssnar efter, och värderar, hur väl anläggningen ”bibehåller instrumentens stämning”.
Du kommer ju bara med ett påstående och det är väl inget objektivt med det?
Ja men de som lyssnar efter takten då, är inte det också vetenskapligt? Inte riktigt. Takt är inget vi med säkerhet vet något om när det gäller återgiven musik. Vi kan inte med säkerhet veta hur de olika musikerna spelade i tid relativt varandra. Det enda vi vet med säkerhet är att de stämde instrumenten innan de började spela.
Vad som är korrekt är att de flesta musikanläggningar ändrar på så mycket att till och med vi kan höra stora skillnader på hur takten återges. Så lyssna efter takt är en förenkling av metoden att lyssna efter instrumentens stämning.
Jaha? Då ska man således lyssna efter takten när man stämmer instrumenten?
Knasigt.
