Få se...vad har framkommit av Görans Rudlings poster?
Jag ska försöka mig på en kort sammanfattning.
Med spikfötter låter högtalaren bättre än med mjuka fötter.
För detta finns två vetenskapliga bevis:
1.Mjukfötter är konstruerade efter samma princip som tonarmar, och det kan ju inte vara rätt.
2. Med spikfötter - inte vilka som helst för övrigt, det ska vara Linns grejer - låter det som om musiken är bättre framförd. Dvs musikerna spelar på välstämda instrument. Detta oberoende av vilka högtalare eller golv det rör sig om.
Detta är vad jag får fram när jag kondenserar dessa i och för sig roande soppor till en någorlunda fast gröt. Kanske är jag en dålig kock, men i det här fallet tror jag att den fadda smaken beror på råvarorna.
Jag är ju inte sämre än att jag håller ett öppet sinne till ny information, så jag har naturligtvis testat själv. Inte med Linngrejer, nota bene, utan med de tidigare i tråden föreslagna muttrarna, 2x3 under varje högtalare. Jag har jämfört med SD-fötter under kortare direkta jämförelser, längre jämförelser med snabba byten och även längre spelningar med lång paus.
Resultatet ska jag redovisa på två sätt, så att även apberget på kålrot.de hänger med på vad som sägs.
Alt 1:
Med "spikfot" hörs en irriterande resonans i mellanbasen. Högtalaren tycks agera mer mot rummet än med. Hela ljudbilden tappar fokus och den upplevda frekvensåtergivningen störs av dessa resonanser.
SD-foten upplevs däremot hjälpa högtalaren att producera en distinkt bas, framför allt. I mellanregister och diskant upplever jag inga större skillnader, men den sammanlagda ljudkvaliteten över hela registret upplevs vara betydligt bättre tack vare frånvaron av oönskade resonanser.
Alt. 2:
Mina tester med spikfot, eller rättare sagt mutterfot, ger vid handen att den totala upplevda musikaliska kvaliteten är betydligt sämre änmed mjuk fot. Det låter som om orkestern stämt instrumenten med hjälp av en trearmad Taiwanesisk stämgaffel istället för den vanliga Schweiziska. Dirigenten tycks vara bakfull och luktar gammal gubbe med gula fingertoppar. Blåssektionen har fått för kraftigt morgonkaffe och vågar därmed inte ta ordentligt, emedan stråkarna som varit på samma buffé låter som de är extremt darriga på fingrarna.
Mina försök att sjunga med lät däremot lika illa med högtalarna på båda typer av fötter men stampa takten gick bra hela tiden. Ingen skillnad där, således.
Allt med naturligtvis med reservation för att jag inte använt Linn Fotspik, Fotrik, Nailpik, Pikfot, eller vad nu i helvete den kan heta.
