Goran_Rudling skrev:IngOehman skrev:Goran_Rudling skrev:"]
Hittade en artikel från 1992 som kan vara roligt för dig att läsa om du inte redan läst den. Den handlar om Pace, Rhythm, & Dynamics. Artikeln är från 1992 och det kan förstås leda till att någon genast påtalar att jag lever i en annan tidsålder. Läs den den är nyttig. Men lång.
http://stereophile.com/reference/23/index.html
Visst, men artikeln struntar jag i.
Berätta vad DU har för uppfattningar istället.
Bäste Ingvar,
Läs artikeln. Läs artikeln nu! Den handlar om det vi pratar om och den kanske kan förklara för dig, med andra mer välbekanta ord, hur musikanläggningar kan bl.a. ändra på rytm och timing.
Nu har jag läst den.
Fann ingenting (för sakfrågan) intressant i den. Men det är förstås alltid är intressant att ta del av de olika funderingar som folk kan ha. Martin Collums har jag ju dessutom träffat några gånger och diskuterat med honom. Hans förtjusning över QM10 gladde mig mycket, även om hans rapport av hans frus intryck från flera rum bort kändes lite väl uderhållande.
Tycker det är helt i sin ordning att folk funderar runt sådana här saker, men kan konstatera att vissa inte kommer fram till några slutsatser alls, och att andra kommer fram till några som är felaktiga, men som de teser de är har de ju rätt att vara det. Man kan testa dem, och finna att de var just felaktiga.
Det är inte svårt att spela in signalen från en analog kedja på högvärdigt digitalt medium och finna att ingen kan skilja mellan de två verksionerna. Både föredras dock i förekommande fall rätt ofta framför det digitala masterband från vilket båda sprungar.
Vetenskaplig slutsats: Det man tycker om är de färgningar som tillförts när signalet passerat det analoga mediet.
ovetenskalig slutsats: Analogt mediums avspelning ger en mera ursprungstrogen signal. Den är så bra att den till och med tål en digital kompiering efteråt...
Ni får var och en bedöma vilket tolkning som är den rimligare.
Goran_Rudling skrev:Jag har försökt att leta upp allt du skrivit om hi-fi. Har inte hittat allt. Men jag har läst allt jag hittat. Om du har nåt som du tycker jag borde läsa vänligen tala om det och ge mig en länk till var jag hittar det.
Nejdå, det du hittat räcker säkert. Det som finns i den här tråden räcker säkert rent av, om du läser, funderar och frågar om det som är oklart.
Jag lovar att isåfall förklara tydligare, eller i varje fall försöka göra det. Om det inte räcker så kan jag arrangera några experiment som du får medverka i, om du vill. De kommer inte gå ut på att "sätta dit dig", så de kommer inte vara det mista farliga för dig att delta i. I själva verket kan du få i uppdrag att berätta om utfallet av dem, om du vill. Jag skriver ingenting innan du gjort din redovisning.
Givet allt det jag läst som du skrivit så här långt i tråden, har jag svårt att tro något annat än att du uppskattar diverse färgningar som t ex spikfötter ställer till med, men att du har så svårt att tro att det kan vara så, att du håller dig fast i äldre vanföreställningar.
Jag tror dock att jag egentligen inte behöver vara inblandad i ditt möjliga "uppvaknande", utan att det är något som du kan hjälpa dig själv med - bara du vill det. Det handlar ju bara om att du sätter upp lite olika teser och testar dem vetenskapligt. Om du vill kan jag hjälpa dig med att föreslå experiment för att testa dina teser (det kan jag göra, vilka tester du än väljer som utgångspunkt för att ifrågasätta din nuvarande tro).
Men om du inte vill så behöver du självklart inte. Du väljer ju själv. Jag vill bara att du skall veta att jag ställer upp och du har några frågor.
Goran_Rudling skrev:Har börjat läsa dina kommentarer nu och jag kommer ta upp det som jag tror är viktigt för debatten om fötter. Skivspelare och rangordning kommer med men det kommer vara fokus på fötter och hur vi med en metod för lyssning kan höra vad som är bra och dåligt.
Varför behövs det en "metod"?
Det är väl bara att spela musik och sitta och njuta, som vanligt. Om det inte förslår som "metod" så spelar nog skillnaderna ingen större roll ändå, för jag har nog inte tänkt mig att använda min anläggning på något annat sätt än så.
Goran_Rudling skrev:Nedan ett mycket kort utdrag ur artikeln som kanske kastar lite ljus över frågorna.
<b> A loudspeaker example </B>
A given moving-coil speaker is heard to suffer from a lack of dynamics---not in the global compressive sense, but in the expressive, inner-dynamics sense. Likely causes are poor transient definition resulting from some combination of unwanted energy storage in the driver and enclosure system, and/or major flaws in the energy arriving at the listener; for example, poor frequency and phase responses. Tightening up the driver integration and frequency response can work wonders here. Attention paid to decay problems will also be helpful. In addition, problems in dynamics, rhythm, and timing are often tied to hysteresis effects in the mechanical suspensions and/or the cabinet acoustic loading.
Hysteresis in a speaker drive-unit is a phenomenon wherein recovery from a transient is artificially delayed due to some viscoelastic or memory effect, the suspensions failing to act as pure, linear springs. That delayed recovery distorts subsequent waveforms and seems to weaken the impression of good timing. Specifically, the bass sounds sluggish, even "half a beat" behind, despite the extra damping afforded by "lossy" low-Q suspension systems.
A neat example of bass rhythm differences is provided by the lovely little BBC-designed LS3/5a. Two or so years ago, this near-field monitor was revised to accommodate a later, more consistent bass unit, while the system's basic, closely toleranced sound was largely preserved. While the new system was generally a little cleaner in the midrange than typical examples of the earlier production, rock enthusiasts determined that one other difference had emerged: the older version was found to "time" better, to have more "rhythm."
Searching analysis revealed that the design feature most accountable was the choice of the type of front surround for the bass driver. This had been high-Q, springy Neoprene in the old type, but low-Q, absorptive vinyl composite for the new. The latter had been specifically chosen for its lossiness to improve the cone's midrange termination, successfully linearizing the response, but at the significant expense of the speed and fluidity of bass lines. The latter quality appears to rely on the principle of a linear spring, with simple pistonic motion uncomplicated by delay or hysteresis effects.
Det finns i basområdet inga fundamentala skillnader mellan å ena sådan viskösa förluster i surrounden + virvelströmsförluster i bobinen och å andra sidan elektromagnetiska förluster orsakade av motorsystemets EMK som injiceras i den drivande impedansen.
Inga andra skillnader än att de förstnämnda är destruktiva för systemets effektivitet, medan den senare är konstruktiv. Den senare är därför den bättre satsningen.
Sen kan det finnas massor av skillnader i praktiken på grund av intrinsiska olinjäriteter, men om man glömmer det i jakten på "lättbegripliga tumregler" för hur man skall dimensionera högtalare, så blir bara konsekvensen att man skaffa sig en irrlära som gör en till en mindre kompetent konstruktör.
Den komplicerade verkligheten är den man behöver lära sig att förstå om man skall kunna ta vettiga konstruktionsbeslut, inte dumregler som slår fel varannan gång, och är baserade på och framtagna efter den gång då de slog rätt...
Så, självklart för ALLTID baselement utformas med så låga förluster i surrounden som möjligt, men det har absolut ingenting att göra med att den dämpning som kommer därifrån skulle vara generellt omusikalisk eller vad för dum tumreglen någon nu vill sätta upp för sig. Det beror på att det är ett dåligt sätt att balansera elementets dimansionering. I ett mellanregisterelement som inte alls behöver återge basregistret kan dimensioneringen se lite annorlunda ut. Svårast är att dimensionera ett element som skall kunna återge bas, men samtidigt skall sträcka sig snyggt högt upp i frekvens. Men det går det också.
Ledtråd: Då måste fortfarande alla de nämnda premisserna vara uppfyllda, men nu samtidigt. Mina upphängningar har i flera fall kostat en mindre förmögenhet att ta fram, just på grund av dessa svårigheter. Låga förluster i basområdet men ändå en förmåga att absorbera vågrörelserna från membranet i mellanregisterområdet.
Men allt det där har ju med högtalarkonstruktion att göra, men är med dimensionering av mjukfötter.
Jag kan dock glödja dig med att det Collums säger som har böring därvidlag, överenstämmer exakt med vad jag redan angivit - att mjuka fötter (som möjliggöra en helt frikopplad högtelare ned till mycket låga frekvenser) bör kombineras men mycket LITEN dämpning. SD-fötterna är inte dämpfötter, de är fjäderfötter, eller komplians-fötter kanske de skulle kallas.
Däremot behöver man vid högre frekvenser där olika fjädermassa-system avlöser varandra (liksom upphängningen för mellanregisterområdet) ha tillräcklig dämpning för att slippa höra en massa sega resonanser som ställer till rytmen med smalbandiga fördröjda ljud.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).