av rimbaud65 » 2010-10-25 16:17
Hej till alla och särskilt BB om du händelsevis är kvar här:
Jag var på Hifiklubben idag på St. Paulsgatan här i Stockholm för att provlyssna på lite nya grejer och provade främst runt bland NAD-prylar. Lyssnade på förstärkaren NAD C356BEE (5 998 kr) och CD-spelaren NAD C545BEE (4 998 kr). Hoppade sedan över till förstärkaren NAD C375BEE (10 998 kr) med samma spelare och fortsatte lyssna på CD-skivan som de i butiken lagt i "Sultans of Swing, Dire Straits"-. Nu kommer högtalarna, som jag provlyssnade 2, nämligen B&W DM683 (11 996 kr) och Dali Ikon 6 MK2 (11 996 kr). Det lät bra, något bättre med Dalivarianten, fast medan jag satt i butiken kunde jag nästan inte komma ifrån att utrustningen redan hemma låter bättre!!!:-) Det var intrycket, faktiskt, och jag vet inte om det var inbillning eller audiell hokus pokus som spökade(?!!) Hemma har jag NAD C320BEE, förstärkare, och NAD C521BEE, CD-spelare vilket var prisvärda när de kom och fick bra recensioner fast de har definitivt några år på nacken - 2003, 2004 och låg lägre i prisklass än de på Hifiklubben testade, fast hemma har jag för böveln Audiotronic CM3!!!!!:-) Jag drar alltså slutsatsen att eftersom förstärkaren och CD-spelaren hemma rimligtvis inte kan vara bättre än de i butiken så faller det ut i Audiotronic CM3.
Bo Bengtsson: "Den här historien går alltså ut på att än en gång celibrera de där gamla högtalarna, som enligt slutledningskonstens alla regler måste hålla en ruskig standard fortfarande och alltjämt.
Problemet jag har - tydligen det enda då, för det är uppenbarligen lika bra att köra på med högtalarna så länge det går - är att fronterna inte passar och jag förstår egentligen inte varför. De är säkerligen originalfronterna som sitter på dem. De sitter helt enkelt väldigt löst och trillar av de vid spelning vid någon sånär volym, eller ibland inte ens det. Har genom åren spelat både utan fronterna och med dem - den sista tiden med några bitar av en sönderklippt handduk som legat i utrymmet under till för att pressa in så de fastar, fronterna... Inte särskilt snyggt, förstås. Snilleblixten här om senast ledde till att jag kastade handuksbitarna i soporna och klippte sönder en längdbit av ett par snygga, svarta byxor istället. Syns inte lika mycket som den rödvita handduken förut, fast någonstans känns inte det heller optimalt av förklarliga skäl. Senaste idén jag ännu inte provat är att få tag i lämpliga träbitar som kan målas i mörkbrun färg (har färg i skåpet) och kanske klistra fast nedtill, ungefär 1 centimeter höga eller så... får mäta exakt.
Det allt mynnar ut i är naturligtvis varför de inte passar. Har jag missat något? Har andra varit med om något liknande? Hur har ni löst det i så fall?