"Det är bra att veta när man justerar sådana system, eftersom man, beroende på var man mäter i rummet, i lika måtta, BÖR justera så att nivån lyfter mot det lägsta frekvenserna. Lyftet bör motsvara vad man (öronen) givet rummet, "förväntar sig" på grund av den del av rummet han har bakom sig. "
Jag tycker detta är intressant. För den som lekt med equalizers och liknande så är det mycket tydligt att en kurva som mäter rakt inte låter rak (i alla fall vid låga frekvenser). Jag har alltid tänkt mig att det beror på att öronens känslighet faller med frekvensen och därför bör man kompensera upp denna bristande känslighet på något sätt. Själv experimenterar jag med att lyfta mellan 6 till 10 db från 80 till 20hz (linjärt) för att få en frekvensgång som förvisso inte mäter rakt, men som istället låter rakt.
Ingvar påstår dessutom i citatet ovan att hjärnan förväntar sig att rummet ska lyfta låga frekvenser på grund av rummets utseende och detta är nytt för mig. Hur fungerar det egentligen? Hur tycker hjärnan att ett rum ska låta som ögonen inte kan se, exempelvis en vanlig biosalong?
Vad är en lämplig höjning och hur går man tillväga för att hitta RÄTT höjning för den aktuella anläggning? Hur hittar man vilka frekvenser och amplituder som kurvan bör följa? Vilket är bästa metoden att genomföra en sådan här höjning av tonkurvan?
Många tankar.. men, det är ju fredag


