En liten tråd om olika inspelningar (processning)

[Richard]

Ja, enklast är väl kanske att förstå att en distad gitarr är starkt dynamikreducerad, och att det är ett helt annat instrument om man använder gitarren utan distbox.

Men på mastern...

Nej.

... fast kanske på enskilda spår?*

* .. med brasklappen att komprimering förstör originalljudet på spåret . Och det kanske är precis det man vill åstadkomma.

[Magnuz]

Jag retar mig på när tex cymbalernas nivå åker jojo upp och ner i takt med trummorna.

Visst är det förjävligt. Dessvärre har det där blivit ett "modeljud". Jag laddade hem en demoversion av en trumplugg till Cubase och det ljud de valde skicka med som standard lät precis så där. Redan i sig självt alltså!

[lazpete]

MvH
Peter

Peter, jag lovade att inte skriva mer i den här tråden men kan inte låta bli att kommentera två av dina frågor/synpunkter.
1, Mastraren arbetar åt artisten, inte slutkunden, det är alltså inte slutkunden som ska vara nöjd utan artisten. (förhoppningsvis är det samma sak men aldrig tvärt om - att man försöker övertala artisten att släppa något som han/hon inte kan stå för för att tillfredställa en slutkonsument. Slutkonsumenterna är för många för att det ska vara relevant om du förstår hur jag menar)
2, jag kan inte lägga ut före och efter exempel på nätet pga flera orsaker (som jag tror du förstår och respekterar), däremot är du välkommen till studio nästa gång du är i GBG så ska jag visa. Jag har aldrig (ALDRIG!) haft en kund som tycker min master låter sämre än orginalet. Däremot många som hört av sig och tackat för att jag fått deras musik att låta som den var tänkt att låta.

Philip, vi kanske skulle slå våra påsar ihop.
Bandet spelar in, du mastrar på olika sätt?
Ett spår?

För mig, är mastring två saker.

1. Ordningen på "plattan", med mellanrum, övertoningar osv.
2. En liknande "nyans" av toner. Har man skrivt musik, så känns det ibland som om man kan behöva lite kryddor, eller rättare sagt deo, på sin inspelning.

Lasse

[petersteindl]

Mild komprimering. Hmm? Vad exakt vinner man med mild komprimering? Jag menar: On du får valet.

1. Köpa en CD med musik XYZ helt utan komprimering.

2. Köpa en CD med musik XYZ, som ovan, fast med mild komprimering.

Ja, nu ges valmöjligheten till just dig. Vilken av dessa 2 CD-skivor skulle just du köpa?

Personligen skulle jag köpa den helt okomprimerade. Det gäller oavsett musik. Det finns ett undantag. Det är då konstnären själv förordar sin variant där han av konstnärliga själ komprimerat på sitt sätt vid musikskapandet. Men då kan vi kalla denna version för nollkomprimering enligt version 1 samt ha varianten på denna d v s enligt version 2 d v s med lite mer komprimering än vad konstnären själv har gjort.

Kan det finnas undantag då jag/du istället skulle köpa den CD som har mild komprimering? Om jag/du lyssnar i bilen? Om jag/du har för lite effekt i slutstegen? Eller helt enkelt för att jag/du tycker att mildkomprimeringen låter bättre än nollkomprimering.

Svara nu inte vad "man" eller vad "andra" skulle kunna gynnas av eller föredra att köpa. Låt varje enskild Svensson få välja själv. Utgå ifrån att båda varianterna av CD finns utgivna och ligger där bredvid varandra i butikernas skivhylla. Vilken av dessa 2 skulle just du köpa och spela hemma? Det skall bli intressant att se om den med mild komprimering vinner.

D v s du går in i en butik, du ser CD-skivorna i respektive fack.

1. Okomprimerad version. OBS! vi varnar för hög Dynamik.

2. Komprimerad version. Mild komprimering pålagd för att du skall slippa hög Dynamik. Bättre ljud enligt viss myt och sägen.

Båda versionerna kostar lika mycket och i övrigt har lika många låtar och samma fodral. Det är bara att välja. Pick your choice. Bra va. Vilken version skulle du köpa?

MvH
Peter

Detta tenderar att diskuteras på så vis att vi inte riktigt är insatta hur pop/rockskivor görs, och har gjorts, alltsedan slutet på 70-talet.

ALL pop/rock musik är redan milt komprimerade, redan vid inspelningen av enskilda spår. Vill du att dina moderna popartister ska låta som Evis presley lät på 50-talet- med det trumljudet ? Det blir resultatet om man inte använder effekter.

Kan du ge ett exempel på en verkligt välljudande rockinspelning ?
Tror du denna är helt fri från manipulering ?

Det som förämrar ljudkvaliteten mycket mera, är slutkomprimeringen vid mastringen- där hela mixen läggs ned på två kanaler, och allting körs genom samma kompressor/limiter.

Richard, Alternativ 1 som 2 gällde hela tiden slutmastringen. Vad jag menar med det jag skrev är att det oavsett om det finns en viss komprimeringsgrad som kan skilja mellan de olika inspelade kanalerna och som sedan mastras och mixas ihop, så är denna master gjord utifrån musikers och inspelningsteknikers förutsättningar. Denna master kallar jag för "nollkomprimerad", hur mycket komprimering den än innehåller. Det är en master som de som gjort den bedömer varandes deras musikaliska konstverk. Och deras verk lägger jag mig inte i. Gillar jag det så gillar jag konstverket, gillar jag det inte så gillar jag det inte.

Med välljudande så menas väl att det låter som musikerna har tänkt. Kate Bush är ett lysande exempel på helförvrängd röst på vissa gamla låtar som låter fenomenalt bra eftersom förvrängningen passar in och förhöjer det konstnärliga värdet.

Nåväl, därefter lämnas mastern vidare för slutmastring och det är nu som det konstnärliga värdet kan förhöjas eller försämras. Jag kan tänka mig att en riktigt skicklig mastrare kan förfäras över det han får höra och därför be om alla kanalerna för att göra ett exempel på en nymix/master och jag kan tänka mig att musikerna kan bli överlyckliga över detta nya resultat. Då är det denna nya master som är den giltiga precis enligt samma koncept att det senast skrivna testamentet gäller i sin helhet och de äldre skrivna är helt obsoleta.

Jag hoppas att jag har klargjort att jag hela tiden har ansett och anser att mastern, oavsett manipulering, är musikernas testamente på just den musiken vid just det tillfället. Men om en mastrare manipulerar detta testamente så att det blir annorlunda än tänkt så blir musiken inte som den var tänkt och då faller konceptet med mastring.

Richard, jag skriver alltså ungefär samma sak som du skriver, nämligen att det som försämrar det konstnärliga värdet (möjligtvis försämrar ljudkvalitén), är eventuell slutkomprimering vid slutmastring då mixen redan har skett och om allt körs genom samma kompressor/limiter.

Jag tror dock att en mastrare ofta även gör mixen och tar över ansvaret på framtagandet av slutmastern. Det blir då mastrarens skicklighet som avgör och som möjligtvis begränsar slutresultatet men även som möjligtvis förhöjer slutresultatet.

MvH
Peter

[Richard]

Tack för klargörandet. Du diskuterar alltså endast mastringsprocessen i slutet av skivframställningen. Då är jag med. *

[Svante]

Ja, enklast är väl kanske att förstå att en distad gitarr är starkt dynamikreducerad, och att det är ett helt annat instrument om man använder gitarren utan distbox.

Men på mastern...

Nej.

... fast kanske på enskilda spår?*

* .. med brasklappen att komprimering förstör originalljudet på spåret . Och det kanske är precis det man vill åstadkomma.

Ja, jag kan inte säga att kompression eller processning på enskilda spår är fel. Det vore att ge sig på tex alla distade gitarrer (som jag gav som exempel). Däremot så finns det förstås även där något som kan kallas för smak, men den är genre- och personberoende så det kan man ju bara gilla eller ogilla.

Däremot har jag nog inte hört ett enda exempel på när en masterkompressor har gjort något bättre.

...och det är nog vad du säger också, som jag fattar det?

[Richard]

Ja- alldeles riktigt.

[kodapa]

Kentlåten kräm är från 1994 eller 1995 och kan väl knappast anses som modern. Dessutom så tycker jag att tidigare Kent går under samma konstnärliga frihet som Thåström. På senare tid har de ett annat sound. Jag skulle tycka att det vore intressant att se hur kompressionen förändrats för samma artist i tiden. Om någon kan förklara för mig hur man får ut infomrationen så ställer jag frivilligt upp att göra detta med Kent.

[Rundfunk]

Man klarade sig fint utan tung kompression på 50- och 60-talen och det lät grymt bra!

Jag vill ockå påpekar det inte är sant att man inte kan lyssna på före och efter mastrad kompression/EQ-boost/limitering/brusreducering! Ta vilken äldre skiva som helst och jämför de olika utgåvorna!

Ett bra exempel är också att jämföra blue note-skivor i förstapressning jämfört med den senaste, ofta sönderkomprimerade RVG-remastrarna. Horrible!

För alla skivintresserade rekomernderar jag att gå in på stevehoffman.tv eller lyssna på MFSL, DCC eller Audio Fidelity på CD och jämför med lämplig remaster.

Men visst finns det sämre, äldre mastringar. Det är ju en konstart i sig enligt min mening, och en av de viktigaste uppgifterna när man gör musik.

Problemet är att de flesta lyssnar via datorhögtalarna och genom de 1"-stora plastmembranen låter det fantastiskt med fetkompression.

Jag skulle vilja hävda att många musikskapare faller under samma kategori. Det är fult att gilla bra ljud.

Det får inte heller bli för lågt, det sabbar väl dynamiken också. Så länge man skiter i kompressionen, vill säga.

[Rundfunk]

Kentlåten kräm är från 1994 eller 1995 och kan väl knappast anses som modern. Dessutom så tycker jag att tidigare Kent går under samma konstnärliga frihet som Thåström.

Kräm är från 96 och mitt under loudness-crazen.

Peace love and pitbullslåten ser inte alls komprimerad ut - bara mangligt odynamisk - eller?

[CODY]

....


Och amplitudhistogrammet visar på en kraftig kompression/limitering och topparna i ändarna tyder på klippning. Toppfaktor 10 dB. Såpass ändå, det kan man inte tro när man lyssnar på det .

Tycker att trådskaparen visar på en jätteviktig sak; nämligen att det är
viktigt att skilja datorn från musik. Möjligheten att visa olika sorters korvar
på datorskärmen kan aldrig skymma det faktum att det är musik man
lyssnar på och de som gillar musik i datorn och vill/har möljlighet till korv
inte bör förstöra upplevelsen av KRÄM för andra. De bör istället köpa sin
musik från ställen där de gör den som de vill ha den, liksom de bör gå till
en skräddare som kan lägga upp byxorna som de vill,etc.

MVH

[petersteindl]

ffss FULL FREQUENCY STEREOPHONIC SOUND ffss

Varför inte ffrr FULL FREQUENCY RANGE RECORDING ffrr

[CODY]

ffss FULL FREQUENCY STEREOPHONIC SOUND ffss

Varför inte ffrr FULL FREQUENCY RANGE RECORDING ffrr

jag är inte kinkig och som DECCA kille gillar jag båda. FFSS som är en
utveckling av FFRR (Obs är ingen DJ) för stereo, som är bättre än mono.

Som sagt Full Frequency Stereophonic Sound är min melodi!

LINN KODI

[Svante]

Tycker att trådskaparen visar på en jätteviktig sak; nämligen att det är
viktigt att skilja datorn från musik. Möjligheten att visa olika sorters korvar
på datorskärmen kan aldrig skymma det faktum att det är musik man
lyssnar på och de som gillar musik i datorn och vill/har möljlighet till korv
inte bör förstöra upplevelsen av KRÄM för andra. De bör istället köpa sin
musik från ställen där de gör den som de vill ha den, liksom de bör gå till
en skräddare som kan lägga upp byxorna som de vill,etc.

MVH

Hehe...

Om det nu är så du uppfattar det, varför läser du då tråden? Om du tror att den kommer att förstöra din musikupplevelse (för att du blir uppmärksammad på hur illa det egentligen låter) och om du inte vill ha den kunskapen, varför är du då här och läser?

Själv vill jag sprida den insikten så mycket jag kan, och min metod att göra det är att stödja den med så objektiva mått jag kan. För det är först när kunskapen är spridd och accepterad och det uppstår ett marknadstryck som det kommer att bli en förändring.

Och en sån vill jag ha, så att jag kan lyssna på musiken utan att reta mig på att det låter så illa.

[CODY]

Du har förstås rätt i att det är bra med omsorg om ljudkvalitet i
konsumentledet också. Men nu har ju Kent valt att ge ut musiken så, och
det finns inget som kan ändra på det. Det är ett medvetet val. Det är gjort
för att det skall låta så bra som möjligt. Ett konstnärligt val. Ehuru med
ett annat mått på kvalitet än det som skall visas vara felaktigt med korv.

Jag får förstås skylla mig själv att jag sitter och läser sådana trådar.

MVH

[Svante]

Men nu har ju Kent valt att ge ut musiken så, och
det finns inget som kan ändra på det. Det är ett medvetet val. Det är gjort
för att det skall låta så bra som möjligt. Ett konstnärligt val. Ehuru med
ett annat mått på kvalitet än det som skall visas vara felaktigt med korv.

Jag ser inget konstnärligt alls i den där inspelningen, faktiskt. Kanske skulle jag höra musiken om inte ljudkvaliteten var så hemsk, men som det är nu har jag faktiskt svårt att glädja mig åt annat än de korta mellanspelen där det inte klipper.

Så illa är det.

Och min erfarenhet* säger mig att korvar, som du kallar dem, i kombination med en del andra mätningar korrelerar ganska väl med hur jag tycker att det låter.

*Jag utesluter inte att det finns inspelningar som korvbedömningarna inte kommer att stämma, det var lite därför jag startade tråden, jag ville testa det. Men än så länge mejkar korvarna sens.

[CODY]

Och min erfarenhet* säger mig att korvar, som du kallar dem, i kombination med en del andra mätningar korrelerar ganska väl med hur jag tycker att det låter.

Jo men det man ägnar sig åt är ju därmed självplågeri, förutsatt att man
gillar Kent och Kräm

Tänk dig följande från en person som har mobiltelefon och pluppar som
främsta ljudkälla: "Fan, den här pianokonserten med Tjaikovsky låter
för räligt; först är det nästan tyst, och lite klink. Sen kommer en hel jävla
symfoniorkester, pianisten spelar starkast möjligt och det smäller i öronen
och skorrar i plupparna. Hur tänkte masteringsteknikern? Han måste vara
inkompetent. Han förstör "konsten". Han skulle ha gjort det mer korvlikt,
så att jag också kan njuta."

Det handlar ju om fidelity och då måste man tänka på vad som skall spela
upp musiken. Det är väl det Kent et al har gjort? Tycker f ö att Kent är
sådär.

Stars I defy you/Cody

[Svante]

Och min erfarenhet* säger mig att korvar, som du kallar dem, i kombination med en del andra mätningar korrelerar ganska väl med hur jag tycker att det låter.

Jo men det man ägnar sig åt är ju därmed självplågeri, förutsatt att man
gillar Kent och Kräm

Tänk dig följande från en person som har mobiltelefon och pluppar som
främsta ljudkälla: "Fan, den här pianokonserten med Tjaikovsky låter
för räligt; först är det nästan tyst, och lite klink. Sen kommer en hel jävla
symfoniorkester, pianisten spelar starkast möjligt och det smäller i öronen
och skorrar i plupparna. Hur tänkte masteringsteknikern? Han måste vara
inkompetent. Han förstör "konsten". Han skulle ha gjort det mer korvlikt,
så att jag också kan njuta."

Det handlar ju om fidelity och då måste man tänka på vad som skall spela
upp musiken. Det är väl det Kent et al har gjort? Tycker f ö att Kent är
sådär.

Stars I defy you/Cody

Tja, fast jag tycker nog att det går ganska bra att lyssna på klassiskt även från mobiltelefonen i lurar. Alltså, så bra som det nu blir. Jag längtar inte efter mindre dynamik, då.

Om det vore så att en lägre dynamik är önskvärd undrar jag varför inte marknadskrafterna har tagit fram mobiltelefoner med kompression för länge sedan.

Hur det har gått till med just Kent vet inte jag heller, men jag kan tänka mig att någon som inte vågar lita på sina öron, och som har hört att medelnivå är viktigt har fått sabba slutmixen.

Fast det är ju möjligt att redan slutmixen lät illa förstås och då kanske jag skulle kunna acceptera att kalla det konstnärlig frihet.

Det är fö slående när man lyssnar på sena produktioner hur man har flyttat dimensionen dynamik från amplitud till grad av klippning. När amplituden är konstant och man fortfarande har ett behov av att förmedla dynamik så låter man det gå i limitering eller klippning för att visa att "nu är det starkt". Burr.

[phon]

Men nu har ju Kent valt att ge ut musiken så, och
det finns inget som kan ändra på det. Det är ett medvetet val. Det är gjort
för att det skall låta så bra som möjligt. Ett konstnärligt val.

MVH

Nejdå, det är inget konstnärligt val. Kent är inte konstnärer, dom är [s]radiomusiktillverkare[/s] korvmusiktillverkare. Dom jobbar på löpande band med att tillverka [s]radiomusik[/s] korvmusik.

Visst går det att ändra på hur deras löpandebandarbete fortgår. Dom är, precis som alla andra tillverkare, påverkade av den marknad dom försöker kränga sina korvar på.

Ju större marknadstryck, desto snabbare ändring. Ett sätt att få till stånd marknadstryck är att visa hur risiga korvarna ser ut.

Ju fler som retar sig på korvarnas visande, desto bättre. Bäst förstås är att de som retar sig finns i eller i närheten av korvmusikbranschen.

.

[Laila]

+ hundrafemtioelva !

[Svante]

Men nu har ju Kent valt att ge ut musiken så, och
det finns inget som kan ändra på det. Det är ett medvetet val. Det är gjort
för att det skall låta så bra som möjligt. Ett konstnärligt val.

MVH

Nejdå, det är inget konstnärligt val. Kent är inte konstnärer, dom är [s]radiomusiktillverkare[/s] korvmusiktillverkare. Dom jobbar på löpande band med att tillverka [s]radiomusik[/s] korvmusik.

Visst går det att ändra på hur deras löpandebandarbete fortgår. Dom är, precis som alla andra tillverkare, påverkade av den marknad dom försöker kränga sina korvar på.

Ju större marknadstryck, desto snabbare ändring. Ett sätt att få till stånd marknadstryck är att visa hur risiga korvarna ser ut.

Ju fler som retar sig på korvarnas visande, desto bättre. Bäst förstås är att de som retar sig finns i eller i närheten av korvmusikbranschen.

.

F*n, Phon, tänk om jag kunde formulera mig sådär bra .

[CODY]

Nejdå, det är inget konstnärligt val. Kent är inte konstnärer, dom är [s]radiomusiktillverkare[/s] korvmusiktillverkare. Dom jobbar på löpande band med att tillverka [s]radiomusik[/s] korvmusik.
.

Precis det är lite min poäng också: Om man köper och äter grillkorv
tillverkad av en grillkorvsfabrikör, varför klagar man på grillkorven?
Grillkorv är väl bra att grilla med, bra förpackad, kan ätas rå, etc.

Men ingen skulle väl ha skrivit på ett korvforum och varit besviken för
att den inte smakade handgjord salccia?

FÖ är ni orättvisa mot Kent. Vad som är konst är inte objektivt.
Pixies-pastischen Kräm är en rätt tjusig låt:

Dm Bb
Jag vill ha din ryggrad här
F F/A Bb C
fäst den i mig
Dm Bb
Jag är alltid tryggast när
F F/A Bb C
du är en liten bit ifrån

en rörelse i ögonvrån

|F |Dm |Bb |Bb |

en rörelse i ögonvrån

|F |Dm |Bb |Bb |

jag ser att Svantes rip är från Absolute Korv Hits - kanske är den mer
korvig än albumversionen? Kanske är den låten, d v s hiten från skivan,
högra masterad än de andra låtarna, som är lungnare och inte har
någon hitpotential?

MVH

[PontusEriksson]

Jag, eller rättare sagt min mor, råkar ha Kents Verkligen-platta, med Kräm på. Rippade den i WMP, WAV-format för att se hur det såg ut jämfört med Svantes rip. Såhär ser den ut i Audacity:

http://user.faktiskt.io/Pontus91/kent_kraam.jpg

Rätt likt Svantes "korv" tycker jag.

Edit: länkade bilden istället.

[CODY]

Korv hit och korv dit!

Om det är samma korv som Svantes korv, får han svara på.

Så här skrev jag i en annan tråd:

Vårda inte ditt äckel
över remasters. Kom ihåg att det är din upplevelse och inte någon
annans. Var rädd om dina sinnen och din egen kontroll av vad du
upplever. Låt inga korvar skymma dina njutningsupplevelser.

Gäller inte bara remasters

[Densen]

Intressant artikel i sammanhangta?

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3463843.svd

[Svante]

FÖ är ni orättvisa mot Kent. Vad som är konst är inte objektivt.

Jo. Det är jag som objektivt bestämmer vad som är konst.

Nä. Alltså jag förstår ditt resonemang, att man förstås ska få släppa vilket bitmönster man vill på CD. Det friheten kan vi aldrig lagstifta bort. Men när artisterna/musikerna, som ju i första hand är just artister och musiker konfronteras med loudness race är det väldigt lätt tror jag att de dels kollar hur alla andra gör, dels gör som skivbolagen säger. De tror på de erfarna teknikerna och marknadsförarna som alla säger att medelnivån på skivan måste vara stark.

Så även om den konstnärliga friheten förstås ska finnas så handlar inte debatten om konstnärlig frihet. Den handlar i de flesta fallen om förstörelse av konst. Om CD-mediet inte hade ett toppvärdestak utan ett medelvärdestak så är jag övertygad om att musikproduktionerna skulle se annorlunda ut. Det säger mig att det inte är konstnärlig frihet det handlar om.

Av de exempel som jag har lagt upp tidigare i tråden är det bara ett som jag vill klassa som oljud pga konstnärskap och det är Thåströmsnutten. Den tror jag låter illa för att Thåström ville att den skulle göra det. De övriga tror jag låter illa för att man ville höja medelnivån på skivan. Vilket är sååå jekla dumt.

Fö tycker jag att man ska ställa krav även på grillkorv. Visserligen brukar köttsmeten vara väldigt slätstruken, men man ska fortfarande kunna äta den utan att kräkas.

Men nu är vi inne på analogier igen, och analogier kan aldrig ge annat än skenförståelse, så jag tycker vi släpper korvanalogin.

[Svante]

Intressant artikel i sammanhangta?

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3463843.svd

Mm, den är ett exempel på hur en okritisk journalist låter en mastringstekniker marknadsföra sin produkt. Förmodligen för att hon inte är påläst om loudness race alls. Det som ändå ger mig lite hopp är att mastringsteknikern själv mot slutet säger att medelnivåhöjningen är ett problem. Kanske börjar argumenten "ta" även där till sist?

[lazpete]

Jag tror det största problemet är bolaget/n.

I de allra flesta fall skiter de högaktningsfullt i vad artisten vill, utan kör på "som man alltid gjort".
Man ska komma ihåg att de flesta studios som jobbar med artister med kontrakt, jobbar inte för artisten, utan för bolaget.

Nu kommer jag in på Clutch igen.
Vad hände med dem?

Vi har ett hårdrockband, en studio, en mix och en mastring. Detta gäller för samtliga deras plattor. Vad som hänt med den senaste i raden, Strange cousins from the west, och vad som skilljer den mot de andra plattorna, är att det helt plötsligt saknas ett bolag. Pojkarna har helt och hållet själva kunnat bestämma hur det skall spelas in, mikas, mixas och mastras. Och då får de chansen att låta jävligt bra.

Jag är i alla fall helt övertygad om att det inte är en tillfällighet.

Lasse

[Svante]

Jag, eller rättare sagt min mor, råkar ha Kents Verkligen-platta, med Kräm på. Rippade den i WMP, WAV-format för att se hur det såg ut jämfört med Svantes rip. Såhär ser den ut i Audacity:

<snip>

Rätt likt Svantes "korv" tycker jag.

Snälla kan du krympa bilden så att den håller de forumregelstipulerade 800 pixlarnas bredd?

Det är ett litet helsike att sidscrolla i Explorer på min pluttdator.

[Svante]

Den här var lite intressant. När man spelar den från editorn är det ruskigt tydligt när man brakar in i det starka partiet vid 145 s vilken förstörelse loudness race är. Dessförinnan låter det skapligt rent, om än ganska diskanthissat. Sen brakar helvetet lös, med distorsion och pumpningar. Burr. Kontrasten gör förstörelsen extra outhärdlig.




Disten syns inte särskilt när man zoomar in, dock.

Skivan släpptes 1996. Mastered by Björn Engelmann, Cutting Room.