Mr_Ekan skrev:Är ett fladdereko synonymt med en stående våg?
MVH
Edit: Jag sitter lite i samma båt som swede med två parallella, kala, väggar. Planerar emellertid oxå flytt
Om jag ska ge mig ut på lite tunn is, fast kanske ändå inte:
Fladdereko är väl egentligen upplevelsen* i tidsdomänen av ett impulsljud som studsar fram och tillbaka mellan två stora plana reflekterande ytor. Impulssvaret blir periodiskt, med perioden = löptiden fram och tillbaka mellan väggarna. Det hörs tydligast vid höga frekvenser, eftersom det är där vi har tillräckligt bra tidsupplösning i hörseln. Vi kan höra de studsande (högfrekventa) impulserna som närapå enskilda ljud som "fladdrar" fram och tillbaka mellan väggarna. Om man placerar diffusorer på väggarna, så att vågen får lite olika löptid på olika ställen på väggen så behövs det inte många studsar förrän den koncentrerade impulsen har brutits upp i flera mindre osynkade impulser, som till sist blir en behagligare "smet". Fladdret försvinner.
En exciterad resonansmod** däremot är upplevelsen* i frekvensdomänen av samma fenomen. Alla rum har resonansmoder men i olika grad beroende på graden av dämpning. Diffusorer ändrar inte på modernas styrka, men de flyttar på deras frekvenser. Mellan två parallella väggar hamnar resonansmoderna harmoniskt, dvs på multiplar av grundfrekvensen, men med diffusorer hamnar de typiskt inharmoniskt. Detta är frekvensdomänens motsvarighet till tidsdomänens utsmetning. Exciterade resonansmoder hörs framförallt vid låga frekvenser, under Schröders gränsfrekvens som typiskt är några hundra hertz i vanliga rum.
* Jag skriver upplevs, för jag vill beskriva just upplevelsen av fenomenen. Givetvis finns samma sak att mäta för den som är lagd åt det hållet. Det är här min is är tunn.
**En exciterad resonansmod är det vi ofta slarvigt ser som synonym till stående våg. Det är dock lite tokigt, eftersom urtypen för en stående våg är en plan våg som faller in mot en vägg och reflekteras tillbaka i motsatt riktning. En sådan stående våg uppstår vid alla frekvenser och är alltså inte ett resonansfenomen som ju en exciterad resonansmod är. Vågfältet som uppstår då är en stående våg som inte transporterar någon energi i någondera riktningen, eller alternativt sett, transporterar lika stor energi i båda riktningarna (som alltså tar ut varandra).
?
