KarlXII skrev:Fjonkalicious skrev:En sak jag lade märke till på Lotta som jag inte vågade nämna högt var kanske inte att den var ljus i klangen men däremot så tyckte jag att det "fräste" till vid vissa ljud i diskanten. Det lät inte bra tyckte jag. Det var korta partier och endast vid vissa tillfällen. Intressant var att just efter detta, när musiken tystnade så berättade Bertil Alving om svårigheten att spela in bokstaven S i bland körer då den skiljer sig åt från kör till kör m.fl parametrar. Vilket som var boven i dramat, inspelningen eller högtalarna, låter jag vara osagt. Men nu vet du den detaljen iaf. Det kan kanske också ha med plåten att göra.
Mvh
Filip
Det där hörde jag också,på första lyssningsvändan. Det var någon rätt ny skiva - kommer inte ihåg vilken. Sen, precis när vi skulle gå, så hittade mike34 ett problem: kabelanslutningen på höger sida var lös.
När vi senare körde igång hördes inte det där fräsandet. Tvärtom så hade både Bertil och jag ett hallelujamoment när vi spelade ett stycke.
Fan, jag blev så tagen att jag har glömt vad som spelades då också..
Det var riktigt ultratransparent med en sagolik närvaro. Magiskt.
Fast på en del inspelningar slog den där ljusheten till - men inget mer fräsande. Jag vet inte om det var problemet med anslutningen eller skivan som gjorde att man hörde det där ljudet.
I mina öron så lät det "lite glittrigt" i diskanten emellanåt, ungefär som åt ett mycket ljust klockspel eller sånna där rör som hänger i en ställning som trummisen drar över med stocken om ni förstår vad jag menar.
