Nu känns det som om vi börjar förlora focus på ämnet. En aning.

Men oavsett detta vill jag förtydliga mig, föranlett att Callisto har inkommit med en kommentar som jag tror beror på att han missförstått min text:
Callisto skrev:IngOehman skrev: Om de sedan har den ena eller andra utbildningen (vilket inte på något sätt garanterar vetenskapligt förstånd) spelar inte så stor roll. I själva verket ingen alls. Vore det annorledes skulle man kunna lösa alla problem i världen genom att hitta tillräckligt akademiskt betitlade personer och fråga. Tyvärr är det som så, att det i den akademiska världen finns enorna åsiktsmotsättningar i en mångfald frågor. De enda som aldrig är i luven på varandra är den lilla minoritet som förstår vetenskaplig metodik. Att det är så få även i den akademiska världen är en tragedi, inget mindre.
Vi forskare har inte till uppgift att lösa världens problem, det är politikernas uppgift. Däremot så har vi stått för den tekniska utvecklingen.
Har jag påstått något annat? Jag tror du missat sammanhanget. Det handlade om Rydbergs försök att använda akademiska titlar
istället för argument, alltså istället för att bemöta sakfrågan direkt.
Detta föranledde att jag skrev, att om akademisk titulering vore liktydligt med kunskap, omdöme och förstånd så "...skulle man kunna lösa alla problem i världen genom att hitta tillräckligt akademiskt betitlade personer och fråga".
"Man" i den meningen är dom som är ansvariga att lösa världens alla problem, alltså (om du vill) politikerna.
Jag tror dock att de flesta stora vetenskapsmän genom tiderna har haft en större humanistisk känsla och vilja att göra något betydelsefullt för sina medmänniskor (ge möjligheter och friheter), än nästan alla politiker jag träffat på.
Politiker tycks för det mesta som drivkraft ha en absurd bild av "ett välmående samhälle" ur sitt eget perspektiv (vilket betyder att de primärt är intresserade av att tillfredsställa sin bild av vad som är vackert) som mål, men de glömmer bort både hur folk mår och alla myndigas rätt att göra sina egna val,
både bra och dåliga.
Politiker missförstår ofta sitt uppdrag och tror att de hjälper till när de fråntar folk friheten och möjligheten att välja "fel" (efter politikerns mall).
I själva verket har alla vetenskapsmän jag känner som största drivkraft en vilja att göra något bra för sina medmänniskor.
Vill dock förtydliga att jag med vetenskapsmän menar folk som förstår och arbetar efter de vetenskapliga principerna, inte vem som helst med en akademisk titel. Man blir inte upplyft av att läsa diverse avhandlingar direkt...

Det verkar ibland nästan som om de vetenskapliga principerna fallit helt i glömska.
Vh, Ing. Öhman
PS. Nu hoppas jag att ingen missförstår mig - jag är absolut ingen motståndare till den akademiska världen, universitetsväsendet och utbildning, tvärtom!
Jag menar att
bildning är något av det viktigaste man kan skaffa sig under livet. Vad jag säger är bara att det, trots många år i bänken och titlar, alltför ofta finns allvarliga brister i bildningen. Jag tänker mest då på de fantastiskt försummade vetenskapliga principerna.
PPS. När du Callisto skriver "vi forskare har inte till uppgift att lösa..." vill jag dessutom påminna om att alla människor är ansvariga för sitt eget livs gärningar. Vi kan göra det till vår uppgift att försöka göra gott. Man kanske inte kan styra hur man vill över hur forskningsanslag från andra skall brukas, men man kan själv agera efter vad man anser vara rätt och viktigt. Civilkurage.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).