Svante skrev:IngOehman skrev:...Kan lägga till en grej, nämligen att dipoler av större sort i regel beter sig tämligen annorlunda än man försöker förutsäga med hjälp av simuleringsprogram och förenklade modeller, som antar att dipolen är liten ut ett av två perspektiv (det ena - hur dess frekvensberoende på grund av bakvägen ser ut på oändligt avstånd blir oftast rätt dock).
Vad som brukar missas är att stora dipoler defaco ofta avlyssnas i högtalarens närfält, där nivån i djupbasen är väsentligt kraftigare relativt högre frekvenser, än mången program indikerar.
Ungefär på samma sätt som riktade mikrofoner (Njurar, åttor t ex) helt eller delvis inspelar hastighetskomponenten i den framåtskridande ljudvägen, och därför i starkt krökta (relativt våglängden) ljudvågor färgas av vågimpedansens reaktivitet och får en, relativt ljudtrycket (som örat hör), överdriven registrering av de lägre registerdelarna, sålunda beter sig även dipolhögtalare, fast tvärtom! Kind of. De genererar överdriven basnivå (ljudtrycksmässigt) på nära håll, och låter sedan basfattigare när man fjärmar sig högtalaren. Till slut (på oändligt avstånd) ger de lika lite bas som de förenklade modellerna förutsäger.![]()
Så kan det gå.
Vh igen, Ing. Öhman
Ja, är det så? Utan att ha funderat djupare på detta, är det inte så att hastighetsfältet från en dipol har en bashöjning, i närfältet, men inte tryckfältet? Om nu örat verkligen vore helt tryckkänsligt så skulle inte det spela någon roll. Däremot händer det många lustigheter nära en stor strålare, som får tonkurvan att luta med 6 dB/oktav (om det är en ytstrålare).
Visst är det så att processerna är olika, jag syftade till resultatet och skrev ju dessutom "ungefär".

Jag påpekade dessutom att det handlade om en närfältseffekt (relaterar till kvoten mellan avståndet och källans storlek) och inte att det handlade om bieffekter från den av krökning reaktiva vågen i högtalarfallet. Jag kanske uttryckte mig för humaniskt i texten, i ett försök att bli lättfattlig för alla. Det brukar ju drabba teknokrater, eftersom de inte förstår halvsanningarna... Likheten som avsågs med mikrofonjämförelsen handlade bara om det bashöjda resultatet. Men nej, det är inte reaktivitet det handlar om, tvärtom handlar det primärt om geometrisk distorsion, alltså att man i vidvinkelperspektivet ser världen lite annorlunda än med telet på max.

Var tror du fö om simuleringen i Edge av öppna bafflar? Där dubblerar jag helt enkelt kantkällornas styrka, med tanken att punktkällan på baksidan genererar en lika stark kantkälla som det blir från framsidan. Jag tycker resultaten verkar rimliga, men jag har aldrig haft tillfälle att kontrollera dem.
Jag tror den är prima! Den visar precis den bashöjning jag pratar om.

Vh, Ing. Öhman