Om jag skall försvara blindtestmotståndarna (och anklaga dem lite på samma gång
) kan jag inlägga, att det helt klart är så att vissa människor blir lite extra döva under blindtestförhållanden.
Det brukar i förekommande fall bero på blindtestofobia, vilket är en slags prestationsångest.
Emellertid är det som så, att alla som tvärtemot har en sådan själslig konstitution att de automatiskt förstår att det är apparater och inte lyssnare som man testar*, brukar vara fria från den åkomman, och de presterar därför utmärkt i blindlyssningar.
Fast naturligtvis inte alla dagar, vilket i sin tur är en bra sak att känna till att ingen, eller i varje fall väldigt få, gör. Detta understryker i ännu högre grad att det
inte finns något skäl att vara nervös - man behöver ju inte prestera bra! Ingen kan ju bedöma vem som har en dålig dag just idag.
Det är dessutom viktigt att minnas, att det är lika värdefullt om Nisse hör skillnad, som om Gunhild hör skillnad mellan A och B (eller A och X men inte B och X, eller F och E...). Det är ju apparaten man vill veta något om, inte lyssnarna*.
För om Gunhild hör skillnad blint, så finns skillnaden, och det är ju bra att veta även för Nisse, som kanske kan höra skillnaden en annan dag (och därför kanske vill ha en apparat som är bättre, så han slipper höra färgningen från den, den andra dagen...).
Vh, Ing. Öhman
*I varje fall i hifi-sammanhang.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Fast jag har nog alltid varit sån, åtminstone sen mellanstadiet eller nåt, och då hade jag inget yrke.
