Hur länge har ni varit intresserade av ljudåtergivning?

[Martin]

Hur länge har ni haft ert intresse för musikreproduktion/ljudåtergivning/hifi eller vad ni vill kalla det? på ett ungefär alltså, gör inget om ni svarar fel. Är rätt imponerad över de som hållit på halva sitt liv utan att tröttna. Har fått en uppfattning om att de flesta tröttnar efter ett tag och nöjer sig med det de har, hittar andra intressen mm.

Själv är jag inte så gammal men har haft intresset sedan rätt många år.

[Jax]

Visst går det i vågor men jag har aldrig tröttnat helt sen mer än 30 år.

Då DIY även om jag på grund av modern teknik har lite köpta prylar numera (multikanal). Tvåkanal är 100% DIY efter signalkällorna.

[EngelholmAudio_inaktiv]

Egentligen kan man ju svara flera svar men ändå svara rätt. Många har haft intresset < 1, 3, 5, 10 år. Misstänker att man skall välja det "högsta mindre än".

[Nattlorden]

Började med att prova olika kombinationer av de småhögtalare jag hade hemma... köra dem parallellet eller i serie i jakt på lite roligare ljud från paketstereon... och då föreslog farsan att vi skulle bygga ett par stora till mig ( samma sort som han själv byggt på 70-talet )... och det lyftet gjorde att jag började fundera på att fler saker kunde ge ett lyft... och elementen till högtalarna hade köpts på Hifiklubben i Helsingborg (på den tiden de sålde element), så att fortsätta på deras grejor föll sig naturligt... detta var i slutet på gymnasiet för mig... vilket gör det ganska precist halva livet för mig... och strax över 15 år... alltså "<30".

[Nagrania]

Jag har varit och är intresserad av ljudåtergivning och ljudinspelning i mindre än 50 år eller för att vara exakt i 49 år.

[Naqref]

Jag hamnar på fel sida om 15 år så då blev det <30. Tror det är 16 år eller så.

[norman]

Var nog ca 15år sen jag skaffade ett par kef-basar och byggde små lådor med ett par gamla seasdiskanter (tror jag det var). Tyckte att de lät bra då iaf... vet inte om jag skulle ha samma uppfattining idag.. Sen snurrade det på...

[Margaux]

Jag var bortskämd och hade stereoanläggning med separata delar inkl rullbandspelare, vinylspelare, radiodel, kasettdäck, förstärkare redan när jag var tio år tack vare att min far var en mycket aktiv DIY entusiast (han byggde sin första TV själv). Jag har alltid varit intresserad av hifi. <30 blir det.

[Ragnwald]

När jag gick på högstadiet, runt 1965, tillverkade en klasskompis brorsa, monoförstärkare som spelade grymt, en basåtergivning och dynamik man inte var van vid, musiken kom till liv helt enkelt.
Naturligtvis blev det köp, sen va man såld på livstid.

Intressant att 50% har haft HIFI-intresset så länge.

[Vee-Eight]

För mig kom hifiintresset senare, efter att jag började lyssna på musik i stora kvantiteter.. men jag gick via klassiskt och jazz. Jag var helt uppslukad av klassisk musik på högstadiet, klart ett ämnde för mobbning så det höll man käft om. Sedan brakade ett bredare intresse loss på gymnasiet, men inte förrän på högskolan så började jag intressera mig för ljudåtergivning.

Och DET är Carlssons fel. Bredare dörrhål in i denna hobby finns sällan.

[IngOehman]

Musikintresserad har jag varit länge, men återgivningsintresset är bara sedan slutet av 60-talet*, det vill säga då jag förstod att man med liten ansträngning men bra resultat kunde ha en väldigt fullvärdig musikupplevels hemma.

Gillar levande musik väldigt mycket också, men nog inte varken mer eller mindre än återgiven, mera... på ett annat sätt.

Gillar förstås film också, och audiovisuell verklighet! (resa, äta m m) Även där vill jag inte behöva välja.


Vh, Ing. Öhman

PS. Kan tillägga att jag egentliggen är väldigt ointresserad av det tekniska. Jag vill bara kunna lyssna på fonogrammen och titta/lyssna på videogrammen. Tyvärr krävde det att jag engagerade mig lite å det tekniska, dock...

*Nåja, 1966 om man skall vara noga.

[Svante]

PS. Kan tillägga att jag egentliggen är väldigt ointresserad av det tekniska. Jag vill bara kunna lyssna på fonogrammen och titta/lyssna på videogrammen.

Jag har som jag sagt förut lite svårt att tro dig när du säger så.

[Ragnwald]

Får väl efter IÖ:s inlägg, även jag tillägga, att preferenserna kommer av livelyssnande, symfoniorkestrar i olika konserthus, folk, rock och jazz på konserthus och klubbar.
Vad kan vara mer rätt att jämföra med?

Själv spelar jag piano och gitarr dagligen i hemmet.

[IngOehman]

PS. Kan tillägga att jag egentliggen är väldigt ointresserad av det tekniska. Jag vill bara kunna lyssna på fonogrammen och titta/lyssna på videogrammen.

Jag har som jag sagt förut lite svårt att tro dig när du säger så.

Ditt misstroende Svante, är som att misstro en konstnär som säger att han har ångest när han målar.

(Det har jag förresten också! Det är därför jag bara gjort ett tiotal målningar.)


Vh, iö

[Tux]

Mer än 15 år. (mer än halva livet...)

Dels via eget musicerande och dels via en far som var hifitokig på det glada 70talet.
Första egna anläggningen dök upp någon gång runt -90.

00/01 torskade jag dit på Carlsson och har fastnat totalt.

under det tidiga 90talet ägnades mycket tid åt eget musicerande och nu känns det som att det är dags för ett rejält återfall...
Replokal är hyrd, vänner att spela med är ordnade, Elbas är införskaffad och dito basförstärkare.
(givetvis så kommer även min elgitarr att få flytta med in i lokalen och den av lillbror lånade marshallen...)

// Tux

[theSaint]

Jag inbillar mig att jag ligger på 30 strecket men för att inte lura mig själv så tar jag det säkra före det osäkra och lägger mig på < 30. Jag började mina år med ett mono-rörsteg som farsan byggt. När det senare gick i vila och jag var tvungen att köpa mig nytt så blev det Luxors (kombinerade förstärkare-skivspelare i plast) med STEREO o ALLT Jag fick stereo men var aldrig nöjd med ljudet. Pappas grejor lät bättre än det jag köpt för mina hårt förvärvade slantar. Detta är mitt första minne av ljudåtergivning. Helt oproffesionellt faktiskt.

[Nagrania]

För mig började det hela när mina föräldrar köpte en skivspelare av märket philips med kristall pickup och fyra hastigheter. På den tiden var det inte många som kände till det här med stereo å inte jag heller för den delen. Det som gällde då var HiFi mono med "stora" högtalare och slutsteg i bästa fall av märket Quad med den då fantastiska effekten på 15 watt. 1956 hade man bara gjort möjligen ett par stereoinspelningar i Sverige....den med Hugo Alfvén i oktober 1954 och den andra var Lars-Erik Larsson´s Förklädd Gud som vad jag har sett på en vinyl var inspelad 1956 men på min CD står det 1958. Jag skulle tro att det ändå var i mars 1958. Ja det här med ljudinspelning tyckte jag var väldigt spännande och jag drömde om att kunna köpa en Grundig TK35 bandspelare som då kostade 1500:- . Jag kommer också ihåg när jag hörde stereo för första gången hos en bättre radiohandlare, det var på hösten 1958 men då hade jag redan läst en artikel i Teknikens Värld om det nya ljudet som heter hifi stereo och förflyttade lyssnaren till verkligheten. Jag har faktiskt sparat den tidningen. Det var mycket tåg som rusade fram och åter mellan högtalarna och det var flamenco gitarrer med dans...ja det var häftigt. Jag började köpa nästan enbart stereoskivor och på så vis var jag ju tvungen att köpa min första stereo och det var 1960 på ELFA och det var på avbetalning, den kostade 450:- . Det var en väska med skivspelare och delbart högtalarlock. Jag säger bara vilket ljud!! Ja det finns en hel del att berätta om från de här åren t.ex. den första hifimässan på Gillet där Heco demade sina små men mycket imponerande högtalare och sedan gå in i Audiosonic och Sven Olofssons rum där han fullkomligt spelade brallorna av oss allt med sina JBL Paragon och Olympus S8R. Det här är nog min häftigaste ljudupplevelse och min häftigaste bildupplevelse(1958) var Cinemiracle och filmen Vindjämmer eller vindjammer som den filmen egentligen heter. Klart slut!

[Morello]

PS. Kan tillägga att jag egentliggen är väldigt ointresserad av det tekniska. Jag vill bara kunna lyssna på fonogrammen och titta/lyssna på videogrammen.

Jag har som jag sagt förut lite svårt att tro dig när du säger så.

[matså]

Musikintresserad har jag varit länge, men återgivningsintresset är bara sedan slutet av 60-talet*, det vill säga då jag förstod att man med liten ansträngning men bra resultat kunde ha en väldigt fullvärdig musikupplevels hemma.

Gillar levande musik väldigt mycket också, men nog inte varken mer eller mindre än återgiven, mera... på ett annat sätt.

Gillar förstås film också, och audiovisuell verklighet! (resa, äta m m) Även där vill jag inte behöva välja.


Vh, Ing. Öhman

PS. Kan tillägga att jag egentliggen är väldigt ointresserad av det tekniska. Jag vill bara kunna lyssna på fonogrammen och titta/lyssna på videogrammen. Tyvärr krävde det att jag engagerade mig lite å det tekniska, dock...

*Nåja, 1966 om man skall vara noga.

Nja jag tror inte heller på det Jag har förstått att IÖ är väldigt duktig på det han gör och tycker man inte det är intressant (och det är ju mycket teknik inbladat) så blir man inte så bra.

[postpunk]

Musikintresserad har jag varit länge, men återgivningsintresset är bara sedan slutet av 60-talet*, det vill säga då jag förstod att man med liten ansträngning men bra resultat kunde ha en väldigt fullvärdig musikupplevels hemma.

Gillar levande musik väldigt mycket också, men nog inte varken mer eller mindre än återgiven, mera... på ett annat sätt.

Gillar förstås film också, och audiovisuell verklighet! (resa, äta m m) Även där vill jag inte behöva välja.


Vh, Ing. Öhman

PS. Kan tillägga att jag egentliggen är väldigt ointresserad av det tekniska. Jag vill bara kunna lyssna på fonogrammen och titta/lyssna på videogrammen. Tyvärr krävde det att jag engagerade mig lite å det tekniska, dock...

*Nåja, 1966 om man skall vara noga.

Nja jag tror inte heller på det Jag har förstått att IÖ är väldigt duktig på det han gör och tycker man inte det är intressant (och det är ju mycket teknik inbladat) så blir man inte så bra.

Kan man inte? Man har ett mål som man vill uppnå och är medveten om vad man måste göra för att uppnå det. Därför blir framstegen stimulerande, man kommer ju närmre sitt mål. Hade man inte målet skulle man inte vandra vägen?

[IngOehman]

Så talar en äkta ENFP!

Tack Postpunk. Trevligt med någon som förstår.

Jag har för övrigt inte alls ägnat mig så mycket åt teknik som folk tycks tro, vilket primärt beror på att jag är mycket lat. Gör helt enkelt väldigt lite under mycket lång tid, och sen tänker jag snabbt-snabbt-snabbt.

Jag har exempelvis inte gjort en enda läxa i skolan i hela mitt liv, och de sista 4 studie-åren ägde jag inte ens några läroböcker.

[postpunk]

Exakt så var jag också i skolan. I´m your accidental protegé

[Style]

jag var/är också mycket lat!

[postpunk]

Jag med

[matså]

Jag förstår IÖ, men oftast brukar det vara så att det man är intresserad av brukar vara ett måste för att lyckas.

Inga läxor, hur kunde då du, Style och Postpunk klara av skolan?? Fast ni var säkert så överlägsna att ni inte behövde ni kunde det redan. Annat med tönten och idioten Mats Åström.

[IngOehman]

Fasiken, nu verkar man ju nästan som en reklammakare för läxsmitning.

Det vill jag INTE vara.

Låt mig därför vara tydlig med att jag ångrar djupt (ehuru medveten om att jag inte hade något val) att jag aldrig gjort några ansträngningar därvidlag, men jag KUNDE inte. Jag förmådde mig inte att göra dem.

Jag kunde inte heller behålla böckerna, rent mentalt. Inte rent fysiskt heller förresten...

Förvisso hade jag turen att kunna glida fram på ren begåvning, men jag kan säga att det finns få saker jag respekterar mer än "äkta" duktighet - de som kunde tillgodogöra sig den kunskap de bestämde sig för att de ville ha, även om de fick anstränga sig svårt. DET kan jag respektera.

Jag kan till och med tänka mig att det eventuellt kan vara så att lathet sällan är medfödd, utan en tråkig konsekvens av att man har för lätt för sig och i tidiga år fått känslan att man inte behöver anstränga sig, när man istället kan sitta och drömma bara. Jag tror tyvärr att det är på det viset.

Jag är inte säker på att det är entydigt dåligt att ha varit (och förmodligen alltid kommer att vara) extremt lat, eftersom lathet i viss mån manar till kreativitet, men jag anar att man kan komma att ångra sig igen, när man ligger på sitt yttersta och undrar vad man gjorde av sitt liv egentligen...

Nä, strävan, idoghet och resultat är mycket bättre, för de som kan uppbringa det utan att det sker på någon annans bekostnad.


Vh, Ing. Öhman

[Style]

vem har sagt att vi kalarde av skolan?

jag har visserligen en examen från D men särskilt bra betyg har jag inte. Blev iofs erbjuden doktorandplats ändå. Är man lat tackar man givetvis nej. Har haft erbjudandet ett par ggr till senare men hittills tackat nej. Kommer nog att ångra det en dag

[postpunk]

Ja, vem har sagt att vi klarade skolan. Jag hade egna regler som jag hittade på eftersom.
Precis som Ing. kunde jag inte förmå mig att göra läxorna eller behålla böckerna. Jag klarade mig p.g.a att jag sken vid rätt tillfällen. Givetvis blev inte det några MVG´s förutom i engelska och religon.

[Morello]

vem har sagt att vi kalarde av skolan?

jag har visserligen en examen från D men särskilt bra betyg har jag inte. Blev iofs erbjuden doktorandplats ändå. Är man lat tackar man givetvis nej. Har haft erbjudandet ett par ggr till senare men hittills tackat nej. Kommer nog att ångra det en dag

När jag gick ut gymnasiet fanns alla siffror(1-5) på betyget.

Skärpte mig dock på universitetet och hade 4.0 i snitt de första 100 poängen, sedan började det dala något

[Robert]

För mig började det hela när mina föräldrar köpte en skivspelare av märket philips med kristall pickup och fyra hastigheter. På den tiden var det inte många som kände till det här med stereo å inte jag heller för den delen. Det som gällde då var HiFi mono med "stora" högtalare och slutsteg i bästa fall av märket Quad med den då fantastiska effekten på 15 watt. 1956 hade man bara gjort möjligen ett par stereoinspelningar i Sverige....den med Hugo Alfvén i oktober 1954 och den andra var Lars-Erik Larsson´s Förklädd Gud som vad jag har sett på en vinyl var inspelad 1956 men på min CD står det 1958. Jag skulle tro att det ändå var i mars 1958. Ja det här med ljudinspelning tyckte jag var väldigt spännande och jag drömde om att kunna köpa en Grundig TK35 bandspelare som då kostade 1500:- . Jag kommer också ihåg när jag hörde stereo för första gången hos en bättre radiohandlare, det var på hösten 1958 men då hade jag redan läst en artikel i Teknikens Värld om det nya ljudet som heter hifi stereo och förflyttade lyssnaren till verkligheten. Jag har faktiskt sparat den tidningen. Det var mycket tåg som rusade fram och åter mellan högtalarna och det var flamenco gitarrer med dans...ja det var häftigt. Jag började köpa nästan enbart stereoskivor och på så vis var jag ju tvungen att köpa min första stereo och det var 1960 på ELFA och det var på avbetalning, den kostade 450:- . Det var en väska med skivspelare och delbart högtalarlock. Jag säger bara vilket ljud!! Ja det finns en hel del att berätta om från de här åren t.ex. den första hifimässan på Gillet där Heco demade sina små men mycket imponerande högtalare och sedan gå in i Audiosonic och Sven Olofssons rum där han fullkomligt spelade brallorna av oss allt med sina JBL Paragon och Olympus S8R. Det här är nog min häftigaste ljudupplevelse och min häftigaste bildupplevelse(1958) var Cinemiracle och filmen Vindjämmer eller vindjammer som den filmen egentligen heter. Klart slut!

Festligt att du nämner den där mässan på Gillet... Jag var där också och tyckte att JBL Paragon lät.... pyton

Däremot blev jag stormförtjust i Brauns stora L80 med dubbla Leak sandwich-element och inhandlade senare ett par