Nej Richard,jag har ju bara hämtat den spännande lådan med delar vilka jag förväntansfullt vridit och vänt på samt kommenterat i min tråd på selleri.de
Hur ödmjukt jag än beskiver INO piP och påpekar att Linnbutiken Takt&Ton i Luleå just nu säljer ut sitt kvarvarande lager Linn Katan och att det ju blir lite knepigt när man jämför en sådan fin produkt som är färdigbyggd och allt till oslagbart pris mot denna "construction kit" alltså talar om Linns prisvärdhet,så får jag ungefär samma reaktion som om jag här på Faktiskt.se skulle tala om Linns förträfllighet gentemot INO.
Nu blir det ju en "underdog" anda vilken klart blir smärtsam för dem som slantat oerhörda pengar i sitt system vilket en Linnist lätt har gjort. Dock så poängterar jag att Linns begagnade värde står sig sedan de rasat färdigt, och i slutändan är(enligt mitt förmenande)väldigt prisvärda.
Det här med Hifi är väldigt känsligt verkar det som. Att äga rätten till att anse något är bra är ingen självklarhet,i så fall bör den med avvikande åsikt misskrediteras eller i vart fall få sitt förstånd ifrågasatt. Antingen är man inte vid sina sinnens fulla bruk,eller så har man fel metod att lyssna på. Man förstår inte hur bra det låter eftersom man inte är nog bildad,upplyst eller saknar utvärderingsmetod.
I mitt fall så har jag så dåliga,undermåliga,föråldrade Linnprodukter att det (som jag upplever det)jag säger på selleri inte kan anses som relevant. Tydligen så är det före "stampa takten" eran eller "tunedem tiden" som de är daterade. Jag är tacksam för mitt oförstånd. Jag har plats för bägge religionerna. Jag har som du kanske vet köpt ett par aktiva Linn Isobariks i största hemlighet ska smugglas in i vardagsrummet till sommaren..
Här klipper jag in ett citat från min tråd på selleri,takhöjden är väl ca 1,20 där,det är med andra ord som här inne ibland..
El mero meri skrev:
" Det var ett jävla piPande i den här tråden..
Jag har lyssnat på piP, de lät lika dra /dåligt som vilken dussinhögtalare från valfri medelmåttig tillverkare som helst.
Nu till en rolig berättelse som belyser skillnaden mellan Vi som lyssnar på Musik och De som lyssnar på Ljud. Vi hade ett par elektriker som drog in ny el i vår nya lägenhet. En av dem var lärjunge till Ingvar Öhman. Han hade gått på föreläsningar som hållits av denna och beskrev honom med avgudande termer. Elektrikern i fråga var det inget fel på han var väldigt trevlig och om jag förstod det hela rätt så hade han gått en ljudtekniker utbildning där bla Ingvar Öhman var lärare. Nu jobbade han som elektriker.. Nåväl han hade bokat in en lyssningstid hemma hos Ingvar sedan flera månader och hans kompis hade fått förhinder så han bjöd med mig istället. Vilket jag uppskattade och tackade ja. Det visade sig senare att han blandat ihop dagarna och "i morgon" var tydligen samma dag och då prioriterade jag att hämta/prova förlovningsringarna som jag och min fästmö hade inhandlat hos hovleverantör W.A. Bohlin istället.
Den här killen hade ett seriöst Ino system där han bodde ensam i en liten sommarstuga i utkanten av Stockholm. Tror det var pi60s med extra basmoduler (4 stycken) Nad 218 slutsteg, Pioneer 668 osv dvs han hade köpt hela konceptet och gillade att spela högt, inget fel med det.
Jag har en hel del skivor, omkring 2500 vinyler och närmare 1500 cd skivor, något som tydligen imponerade på honom och han sa att det kändes som att vandra runt på Åhlens (Jaha köper du dina skivor där? tänkte jag). Så jag frågade honom vad han gillade för musik och fick följande svar "du vet all ny musik är mastrad som skit.. ta Britney Spears tex hennes nya skiva är helt söndermastrad. Har du hört soundtracket till "Det femte elementet"? Jag blev tyst en stund innan jag svarade "Nej, men jag har sett filmen och har den på dvd" samtidigt som jag tyst tänkte vilken INiOt.. och tyckte lite synd om honom med en bild i mitt inre där han satt ensam i en stuga i skogen lyssnande på soudtracket till femte elementet på repeat.."
