Detta har säkert varit uppe förut, men jag kan inte släppa det. Varför låter "s"-en så illa på så många inspelningar? Jag kan ju bara spekulera, men det kan väl ni också, eller så kanske ni vet?
Några tänkbara förklaringar:
1. Diskanthöjning är poppis. Dels i mixerbordet, kompressorn, eller i mikrofonen. Många mikrofoner har ju en bulle vid 5-10 kHz. Men det är bara roligt på ljud som inte har så mycket diskant, så när "s"-en kommer brakar det lös...
2. Man sätter mikrofonen för nära munnen och rakt framför. Där bildas det ju en luftstråle full med turbulens och ljudet där är rätt annorlunda mot hur det är på lite håll. Det blir nog lite bättre om man använder en sån där tunn tygduk för att bli av med puffljud, men frågan är om det försvinner helt. Egentligen borde man micka på minst 50 cm avstånd.
3. Diskanthögtalare distar för mycket i allmänhet. När sedan "s"-en kommer med sin starka diskantstyrka så blir det mycket dist och det låter illa.
4. Analoga medier är inte lämpade för "s" eftersom man spelar in på dem med en diskanthöjning, som man tar bort vid avspelningen (pre- och de-emfas). Mediet blir därmed lätt överstyrt i diskanten. Detta gäller vinyl, analogband, FM-radio och ett fåtal CD.
Vad tror ni? Finns det fler anledningar? Vilken är viktigast?
Genom att eq:a olika delar av PA-systemet olika får man, tycker jag, jämnare frekvensgång över hela ytan man vill täcka. Det finns de som inte tycker att det här är rätt tillvägagångssätt, bl.a. Mats "Dallas" Dahl, men jag tycker att det fungerar mycket bra.
varför är det alltid gitarrister folk skall ge sig på?
Slewrate mäter vi i tex. V/s och stigtid i sekunder.