[splittad tråd] Ingvar och Peter minns hur det var egentlige

[IngOehman]

Diskanten har påverkats radikalt, vad jag kan bedöma.
Har inte konstruktören samma filterfilosofi även på Larsen-högtalarna? OA52-modden är ju också likvärdig OA51.

Är skillnaden radikal så skall du verkligen kolla upp värdena. Ang filosofi låter jag frågan gå till Naqref i en annan tråd kanske. Det är lite off-topic här, tyvärr.

Eftersom det ät tre personer inblandade i den frågan (Stig och undertecknad när det gäller Carlsson-högtalare, och Naqref när det gäller Larsen) så vill jag säga några ord i varje fall.

Min filosofi har varit, att i möjligaste mån respektera Stigs filosofi, det vill säga att undvika att gå så långt med fasintegrationen i delningen att energikurvan "tappar orken" visavi direktljudet, samt att (när det gäller 80-talsprodukter) även respektera att Stig med den högre graden av direktljud som gällde från OA-51 och framåt, gick från de brantare filter som användes under 70-talet för vissa modeller (och som förvisso funderade väldigt bra i de sammanhangen). Han ville inte använda filter brantare än 2:a ordningen, och sade att han även inom ramen för sådana ville besläkta dem med 1:a ordningens filter, genom att hålla Q-värdena i schack.

Så har även jag gjort av samma skäl, för senare OA-51-versioner och för OA-58 (och för det som skule bli OA-60).

Jag tror inte att Larsen-högtalarna är dimensionerade enligt samma filosofi. Tror de har både brantare filter och dessutom fassamverkande element i lyssningsriktningen, men inte i andra riktningar, vilket ger en skillnad om uppåt 3 dB om man jämför direktljud med random utstålat ljud.

Men jag kan vara missinformerad. Jag har inte varken sett några schemata, lyssnat på hemma eller mätt på några Larsen-högtalare.


Vill även nämna att "ortoakustisk" är ett begrepp/varumärke som tillhörde SC och som idag tillhör SSC. De bestämmer vilka högtalare som får kallas ortoakustiska, och varken Philips-, Bose-, Mirsch- eller Larsen-högtalarna (eller några andra som är inspirerade eller som är av andra skäl liknade Carlssons högtalare) har mig veterligt godkänts att kallas ortoakustiska. Det betyder inte att någon av dem är dåliga på något sätt, men rätt skall vara rätt.

Det är upp till var och en som gör högtalare att presentera dem, men det är inte upp till var och en att bestämma om det de gör skall få kallas ortoakustiskt. Det är SSC som avgör det.


En sak till: Jag tror det kan finnas fog att lyssna på det V8 skrivit i den här tråden. Under den tid som Larsen på licens tillverkade Carlsson-högtalare upptäckte SSC (som jag satt med i styrelsen för, på den tiden) en hel del kvalitetsproblem. Ingenting som inte den som köpt systemen kunde åtgärda själv dock. Det handlade oftast om felfasade element och läckage runt baselementet samt felplacerat dämpmaterial, men även några kallödningar. Jag vet dock ingeting om dagens produktionskvalitet med avseende på Larsen. Mycket kan ha förbättrats och jag kan inte utelsuta att de med av seende på produktionskvalitet är de bästa i världen idag.

Jag vet dock att SSC under den tid samarbetet med Larsen fanns, i kravspecen inkluderade att varje högtalare skulle kontrolleras mätmässigt. De funna felfasade exemplaren visar att så inte kan ha skett, trots att det var överenskommet. De måste ha levererats helt okörda eller på sin höjd lyssnade på.


Vh, iö

[petersteindl]

Rummet jag spelar i är relativt litet både till ytan och till takhöjd (3,6x2,5x2,1). Då rummet i princip är nyrenoverat har vi inte än fått upp något på väggarna men på golvet ligger en större matta (i varje fall i förhållanden till den totala golvytan) samt en soffa, ett bord och två fåtöljer.

---SNIP---

När jag provlyssnade dem i ett lite större rum som var bättre dämpat hade de en mer fokuserad stereobild. I mitt rum känns det också som jag har problem med illasinnade reflexer som gör att diskanten bitvis sticker ut vilket jag inte uppmärksammade i det större lyssningsrummet.

Eftersom felet inte uppmärksammades i det större rummet som ju verkar ha lite mer grejer runtomkring och på väggar som fungerar både som absorbtion och diffusion så drar i alla fall jag slutsatsen tills vidare att det är de kala väggarna i det mindre rummet som är problematiskt.

Jag skulle hänga upp lite tavlor och fixa dit en bokhylla och möjligtvis någon diffusor.

Att leta orsaken till problem med ljudåtergivning i kala rum är inte i första hand hos högtalaren jag skulle söka orsaken.

Vad gäller John Larsens påstådda kvalitetsbrister från SSC så kan jag bara referera till de erfarenheter som jag haft från 1982 då vi på Ljudbutiken köpte 50 par OA-51 samt till alla efterföljande år som jag sålt Carlssonhögtalare. Jag har inte varit med om ett endaste produktionsfel från John Larsen. Att det kan förekomma fel är ofrånkomligt även om det står avtalat i ett papper att det skall finnas kvalitetskontroll på varje exemplar. Omedvetna brister kan förekomma. Upprepade sådana brister skall åtgärdas. Det är bara de som känner till bristerna som har möjlighet att påverka åtgärdsprocessen.

Om man t.ex. skall jämföra felfrekvensen i produkterna mellan Sonab på 70-talet och John Larsen så kan jag lätt konstatera att Sonabs kvalitetskontroll vad gäller diskanterna minst sagt var obefintlig. Var och varannan OA-116 och OA-2212 levererades med enstaka eller flera trasiga diskanter. Hur det såg ut med OA-12, OA-14 och OD-11 vet jag inte eftersom väldigt få i bekantskapskretsen hade sådana, Bertil Alving undantagen. I Bertils fall var det Stig Carlsson själv som mätte upp diskanterna och selekterade diskanter till Bertils monitorhögtalare Sonab OD-11.

Det som SSC nu anmärker på har heller aldrig observerats av de handlare som jag har kontakt med som sålt Carlssonhögtalare. Det kanske finns någon privatperson som köpt Carlssonhögtalare som upptäckt kvalitetsproblem med sitt par. Det är i så fall brukligt att man som kund vänder sig till säljaren eller direkt till huvudleverantören som i detta fall är tillverkaren. Men något sådant har inte förekommit enligt John Larsen.

Han var alltså oinformerad av kunder om några tillverkningsproblem och dessutom oinformerad av handlare och dessutom oinformerad av SSC. Alltså kunde John Larsen ju inte utgå ifrån att det fanns några problem.

Tätningen kring högtalarelementen har John Larsen utfört enligt den metod som Stig Carlsson själv godkände. Jag kan därför inte förstå varför John skulle frångå denna metod. Varken Stig Carlsson eller någon kund eller någon butik eller ens SSC har klagat direkt hos John Larsen medans John fortfarande tillverkade Carlssonhögtalare.

Vad jag tycker är anmärkningsvärt är att SSC aldrig kontaktat John Larsen direkt angående problemen om nu SSC har känt till några problem. Det är brukligt att den som känner till problem och är involverad, också gör sitt för att åtgärda problemen. Det hade räckt med ett e-mail eller telefonsamtal till John Larsen.

Det innebär i mina ögon sett att stafettpinnen d v s ansvaret för att fel rättas till och att kvaliteten styrs upp ligger hos dem som är medvetna om problemet och eftersom ingen feedback från SSC till John Larsen har förekommit så bär SSC helt och hållet själva ansvaret för att kvalitetskontrollen inte är som SSC ville ha den. Vill SSC ha en förändring så måste SSC omedelbart kommunicera detta utan omvägar och utan omsvep med personen ifråga och helst på vettigt sätt så att båda blir införstådda med det som skall åtgärdas.

Jag var ju med och startade SSC 1997/98 och avgick sedermera ur styrelsen 2001/2. Fram tills dess fanns det inte ens antydan om kvalitetsproblem. Antydan kom först efter sammanbrottet mellan John Larsen och SSC, d v s efter det att John hade slutat tillverka Carlssonhögtalare. Eftersom SSC tydligen säger sig haft vetskap om kvalitetsbrist i tillverkningen så borde SSC ha kommunicerat detta omedelbart med John Larsen, vilket dock först offentligt och indirekt i efterskott skedde på CarlssonPlanet så är det enligt min mening helt och hållet på SSCs eget ansvar att kvalitetskontrollen inte utfördes enligt SSCs önskemål.

Det är föga konstruktivt att i efterskott måla upp ett scenario som man anser sig ha känt till men inte bidragit till att få åtgärdat. Det åligger faktiskt den som känner till problemet att försöka åtgärda det om det nu har förekommit några problem alls. Den som inte känner till problemet kan inte åtgärda problemet förrän han informeras om problemet.

Personligen är jag av den åsikten att SSC skött sina mellanhavanden med John Larsen på ett remarkabelt och uruselt sätt. I o m Ingvar Öhmans inlägg i denna tråd fortsätter tramset om John Larsens påstådda brister.

Men jag ser det som så att det enda som kommer fram i dagens ljus är SSCs egen inkompetens och oförmåga att sköta sina mellanhavanden med sina affärspartners.

MvH
Peter Steindl

[avr7000]

Ingvar.
Beteendet att gång efter annan nu i efterhand ta upp påstådda fel och brister hos Ljudprofilen Larsen AB i syfte att misskreditera densamma framstår för mig som patetiskt.

Detta bråk tog slut för snart 2 år sedan, släpp det du med och fokusera på något trevligare. De nya fina kondiskanterna till exempel.

Vh
Stefan

[IngOehman]

Min filosofi har varit, att i möjligaste mån respektera Stigs filosofi, det vill säga att undvika att gå så långt med fasintegrationen i delningen att energikurvan "tappar orken" visavi direktljudet, samt att (när det gäller 80-talsprodukter) även respektera att Stig med den högre graden av direktljud som gällde från OA-51 och framåt, gick från de brantare filter som användes under 70-talet för vissa modeller (och som förvisso funderade väldigt bra i de sammanhangen). Han ville inte använda filter brantare än 2:a ordningen, och sade att han även inom ramen för sådana ville besläkta dem med 1:a ordningens filter, genom att hålla Q-värdena i schack.

Det påstods på Carlssonträffen, att civ.ing. Stig Carlsson menade under konstruktionsfasen av OA-51, att han skulle kunna göra en högtalare som var minst lika bra som den tidens "faslinjära" B&O och B&W-högtalare när det gällde just fasriktighet.
Är det något som verifierats i några mätningar?

Nej, det är inget som verifierats i några mätningar.

Dessutom har jag aldrig hört sådana ord komma från Stigs mun. Jag har heller aldrig hört Stig prata i sådana termer d v s att han skulle bräcka andra. Det var inte hans grej liksom. Det är stick i stäv med Stig Carlssons personlighet. Stig gjorde sitt och höll sig till sitt. De B&O högtalare som Stig hade hamnade snabbt ner i kartong och upp på hans förvaringshyllor. De var helt ointressanta för Stig Carlsson.

Anledningen till Stig Carlssons filter beror på helt andra orsaker som Stig och jag diskuterade på sent 70-tal.

MvH
Peter

Även om Stig självklart gjort mätningar på i varje fall B&O-högtalare, har
jag i princip samma erfarenhet som den Peter redovisar.

Dock med några undantag.

Stig visade som sagt B&O-patenten med fillerdriver stort intresse. Det var
också skälet till att han faktiskt införskaffade några B&O. Fynden var dock
av sådan natur (läs oimponerande) att högtalarna ifråga inte befanns vara
intressanta. Deras faktiska egenskaper var inte särskilt lika de laboratorie-
högtalare som hade byggts för fillerdriverkonceptets utveckling.

Kan även tillstyrka att Stig visade ett klart intresse för faslinjära konstruk-
tioner alltsedan 70-talsperioden lämnats. Det var för övrigt just det som
gjorde att efter att han hade sett pulssvar på pi60 kontaktade mig telefon-
ledes och anmälde sitt intresse av att komma och lyssna på mina högtalare.
Därför blev det även som så att vi talade vi talade en del om just dessa
saker genom åren.


Däremot har jag aldrig hört honom referera till B&W i samband med diskus-
sioner om just vågformsåtergivning. Vilka modeller skulle det ha varit?

Det finns några som varit tidskorrigerade (har haft i djupled förskjutna ele-
ment) men de (som jag studerat) har uppvisat kraftiga allpaskaraktärer.

Jag vill inte kritisera det som sagts på Carlsson-mötet (och som jag uppen-
bart måsta ha betraktade som en hopblandning, som en slip of the tounge,
eller som något jag själv inte hört Stig säga bara men kanske någon annan
hade hört. Oavsett vilket lade jag inte tillräckligt vikt vid det för att ens ha
lagt det på minnet ordentligt (vet inte ens vem som kan ha sagt det) men
en liten åminnelse väcker det nog...) men jag undrar om det inte kan ha
blivit fel någonstans i info-kedjan?

Visst intresserade sig Stig en del för vissa av B&W's konstruktioner, men jag
tror inte att det hade något med faslinjäritet att göra.

Jag vet att han intresserade sig för några av de nya membranmaterialen
bland annat, och jag hjälpte honom exempelvis att bekanta sig med både
membran av polypropylen (som i basen 801) och kevlar (som mellanregistret
801), genom att förse honom med några element som jag fått fram, samma
motorsystem som det 8542 som han använde. Han ändrade dramatikt sin
uppfattning om PP efter det.


Hur som helst:

Huvudskälet till att Stig bytte filterfilosofi var att han i samband med över-
gången till singulärt diskantelement och de nya möjligheter med avseende
på tidssvar för direktljudet, intresserade sig för grupplöptiden (mer så än
fasens form per se). Därför ville han samtidigt med bytet till singulär diskant
börja använda filter som i sig hade låg grupplöptid. Vad det betydde för
honom var låga ordningstal OCH låga Q-värden. Det mest originella med
hans dimensionering var kanske att han kompenserade för grupplöptiden
med olika polaritet beroende på spärrbandets faspolaritet. Det gjorde att
den frekvensberoende fördröjningen var "bakfram" jämfört med nästan alla
högtalare i hela världen.


Vh, iö

- - - - -

PS. Det är tveksamt om Stigs 80-talskonstruktioner kan kallas faslinjära.
Frågan är ju hur pass linjärt något behöver vara för att få kallas "linjärt"?

Oftast (av det jag sett historiskt) har högtalare kallats faslinjära när de
har tangerat eller rent av överträffat ett minimumfassystem med samma
tonkurva. Tycker själv att det är en rimlig definition.

Använder man det som ram är inga av Stigs konstruktioner faslinjära, men
de som kom på 80-talet är trots allt förhållandevis goda med avseende på
vågformsåtergivning. De beter sig som redan nämnts signifikant annorlunda
än majoriteten av normala högtalare. Till det bättre skulle jag vilja säga.

[IngOehman]

Ingvar.
Beteendet att gång efter annan nu i efterhand ta upp påstådda fel och brister hos Ljudprofilen Larsen AB i syfte att misskreditera densamma framstår för mig som patetiskt.

Detta bråk tog slut för snart 2 år sedan, släpp det du med och fokusera på något trevligare. De nya fina kondiskanterna till exempel.

Vh
Stefan

?

Påstådda? Misskreditera?? Patetiskt???

Trist inlägg.


Läs det jag skrev igen. Vore sedan glad om jag slipper se flera liknande
spekulationer och försök att misskrediter mig, från dig. Detta är ju inte
första gången som du ägnat dig åt sådant.

Det jag skrev, skrev jag för att informera ägare av Carlssonhögtalare
om sådant som jag känner till och som jag förmodade kunde vara av
intresse och värde för dem. Det var inte jag som varken startade tråden
eller som tog upp frågan.

Jag är inte heller varken den ende eller den förste som skrev om de
nämnda problemen i denna tråd. Jag var dessutom MYCKET tydlig med
att jag inte vet just någoting om den rådande produktion av Larsen-
högtalare, och inte spekulerade jag om det heller.

Däremot kan jag klargöra för dig, om du inte förstått det ännu, att jag
önskar John ingenting annat än framgång med sina Larsen-högtalare.
Jag önskar i själva verket alla som tillverkar något som kan vara till
glädje för andra, framgång. Det är så vi får en rikare värld full av
alternativ.

Att förneka att produktionen av OA-58 skulle ha lidit av vissa kvalitets-
problem vet jag inte vad det skulle tjäna till dock. Jag kan inte se att
det skulle vara någon fördel för någon. Den vars OA-58 fungerar perfekt
behöver ju inte bry sig, men den som har ett par som inte presterar
som de skall kan ha glädje av att få veta att sådant förekommer, då
kan man ju göra något åt det, istället för att lida vidare av något som
kanske kan åtgärdas hur enkelt som helst.


Vh, iö

[IngOehman]

Rummet jag spelar i är relativt litet både till ytan och till takhöjd (3,6x2,5x2,1). Då rummet i princip är nyrenoverat har vi inte än fått upp något på väggarna men på golvet ligger en större matta (i varje fall i förhållanden till den totala golvytan) samt en soffa, ett bord och två fåtöljer.

---SNIP---

När jag provlyssnade dem i ett lite större rum som var bättre dämpat hade de en mer fokuserad stereobild. I mitt rum känns det också som jag har problem med illasinnade reflexer som gör att diskanten bitvis sticker ut vilket jag inte uppmärksammade i det större lyssningsrummet.

Eftersom felet inte uppmärksammades i det större rummet som ju verkar ha lite mer grejer runtomkring och på väggar som fungerar både som absorbtion och diffusion så drar i alla fall jag slutsatsen tills vidare att det är de kala väggarna i det mindre rummet som är problematiskt.

Jag skulle hänga upp lite tavlor och fixa dit en bokhylla och möjligtvis någon diffusor.

Att leta orsaken till problem med ljudåtergivning i kala rum är inte i första hand hos högtalaren jag skulle söka orsaken.

Vad gäller John Larsens påstådda kvalitetsbrister från SSC så kan jag bara referera till de erfarenheter som jag haft från 1982 då vi på Ljudbutiken köpte 50 par OA-51 samt till alla efterföljande år som jag sålt Carlssonhögtalare. Jag har inte varit med om ett endaste produktionsfel från John Larsen. Att det kan förekomma fel är ofrånkomligt även om det står avtalat i ett papper att det skall finnas kvalitetskontroll på varje exemplar. Omedvetna brister kan förekomma. Upprepade sådana brister skall åtgärdas. Det är bara de som känner till bristerna som har möjlighet att påverka åtgärdsprocessen.

Om man t.ex. skall jämföra felfrekvensen i produkterna mellan Sonab på 70-talet och John Larsen så kan jag lätt konstatera att Sonabs kvalitetskontroll vad gäller diskanterna minst sagt var obefintlig. Var och varannan OA-116 och OA-2212 levererades med enstaka eller flera trasiga diskanter. Hur det såg ut med OA-12, OA-14 och OD-11 vet jag inte eftersom väldigt få i bekantskapskretsen hade sådana, Bertil Alving undantagen. I Bertils fall var det Stig Carlsson själv som mätte upp diskanterna och selekterade diskanter till Bertils monitorhögtalare Sonab OD-11.

Det som SSC nu anmärker på har heller aldrig observerats av de handlare som jag har kontakt med som sålt Carlssonhögtalare. Det kanske finns någon privatperson som köpt Carlssonhögtalare som upptäckt kvalitetsproblem med sitt par. Det är i så fall brukligt att man som kund vänder sig till säljaren eller direkt till huvudleverantören som i detta fall är tillverkaren. Men något sådant har inte förekommit enligt John Larsen.

Han var alltså oinformerad av kunder om några tillverkningsproblem och dessutom oinformerad av handlare och dessutom oinformerad av SSC. Alltså kunde John Larsen ju inte utgå ifrån att det fanns några problem.

Tätningen kring högtalarelementen har John Larsen utfört enligt den metod som Stig Carlsson själv godkände. Jag kan därför inte förstå varför John skulle frångå denna metod. Varken Stig Carlsson eller någon kund eller någon butik eller ens SSC har klagat direkt hos John Larsen medans John fortfarande tillverkade Carlssonhögtalare.

Vad jag tycker är anmärkningsvärt är att SSC aldrig kontaktat John Larsen direkt angående problemen om nu SSC har känt till några problem. Det är brukligt att den som känner till problem och är involverad, också gör sitt för att åtgärda problemen. Det hade räckt med ett e-mail eller telefonsamtal till John Larsen.

Det innebär i mina ögon sett att stafettpinnen d v s ansvaret för att fel rättas till och att kvaliteten styrs upp ligger hos dem som är medvetna om problemet och eftersom ingen feedback från SSC till John Larsen har förekommit så bär SSC helt och hållet själva ansvaret för att kvalitetskontrollen inte är som SSC ville ha den. Vill SSC ha en förändring så måste SSC omedelbart kommunicera detta utan omvägar och utan omsvep med personen ifråga och helst på vettigt sätt så att båda blir införstådda med det som skall åtgärdas.

Jag var ju med och startade SSC 1997/98 och avgick sedermera ur styrelsen 2001/2. Fram tills dess fanns det inte ens antydan om kvalitetsproblem. Antydan kom först efter sammanbrottet mellan John Larsen och SSC, d v s efter det att John hade slutat tillverka Carlssonhögtalare. Eftersom SSC tydligen säger sig haft vetskap om kvalitetsbrist i tillverkningen så borde SSC ha kommunicerat detta omedelbart med John Larsen, vilket dock först offentligt och indirekt i efterskott skedde på CarlssonPlanet så är det enligt min mening helt och hållet på SSCs eget ansvar att kvalitetskontrollen inte utfördes enligt SSCs önskemål.

Det är föga konstruktivt att i efterskott måla upp ett scenario som man anser sig ha känt till men inte bidragit till att få åtgärdat. Det åligger faktiskt den som känner till problemet att försöka åtgärda det om det nu har förekommit några problem alls. Den som inte känner till problemet kan inte åtgärda problemet förrän han informeras om problemet.

Personligen är jag av den åsikten att SSC skött sina mellanhavanden med John Larsen på ett remarkabelt och uruselt sätt. I o m Ingvar Öhmans inlägg i denna tråd fortsätter tramset om John Larsens påstådda brister.

Men jag ser det som så att det enda som kommer fram i dagens ljus är SSCs egen inkompetens och oförmåga att sköta sina mellanhavanden med sina affärspartners.

MvH
Peter Steindl

Du uttalar dig i det ovanstående om en del saker du inte varit
inblandad i. Du gissar. Mycket av det du skriver är fel. Å andra
sidan har du rätt om en hel del också.

Exempelvis är det nog rätt att en information som går från A till
B, men som till slut ändå inte resulterar i avsedd ändring, borde
ha sett annorlunda ut. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Alldeles på tok för mycket info från SSC till Larsen var muntlig.
Nu är det hur som helst historia och det enda som kan vara av
värde är att berätta om sådant som kan vara av värde för dem
som äger högtalarna. På samma sätt som det som berättats om
t ex NAD 208 är bra att veta för dem som äger dem. Inte något
som är någet konstigt med det.


Om en del annat du skriver är det jag som inte varit inblandad i.
Kan därför i de fallen inte avgöra om det du skriver är korrekt
eller inte. Bryr mig inte om det hur som helst, men kanske är jag
lite nyfiken på varför du slår på trumman om kvalitetsproblemen
med Sonab nu, när du inte gjorde det då, offentligt?

Var det inte ungefär det som du anklagade SSC för?

Om du funderar lite på det så inser du kanske att prioriteringarna
kan se lite olika ut beroende på var någon är, både i tiden och i
kedjan?

När du på ljudbutikentiden sålde apparater var det säkert för en
maximal kvalitet som du arbetade - genom att kommunicera de
eventuella problem du såg med tillverkarna, men inte annonserade
du om de problem som apparater du sålde hade? Inte i de som jag
sett i varje fall. Du ville ju inte arbeta mot dem du representerade.
Det är nog rätt normalt.

Men efteråt är det kunderna till apparaterna som är vägen att göra
gott - det är ju bara dom det är mest meningsfullt att kommunicera
med när det är slut med produktionen. Eller hur?

I många fall kan det dessutom vara så att man får veta om vissa
problem i efterhand. Skall man då hålla tyst om det menar du?


Och, du har väl inte missat att läsa det som skrivits av andra i
den här tråden? Det du förnekar tycks ha upptäckts av andra.


Vh, iö

[MagnusÖstberg]

Fanns/finns det ingen kvalitetsansvarig hos SSC???

Anmärkningsvärt, att information om produktion- eller konstruktionsbrister inte förmedlats skriftligen och att det upprättats protokoll, FMEA, för åtgärder och kvalitetsuppföljning.

Som situationen är idag finns inget annat att konstatera att problemet ägs i sin helhet av beställaren SSC eftersom det inte går att faställa när, eller ens om leverantören Larsen blivit informerad om att konstruktion/produktion kan ha haft brister, särskillt då han följt de ursprungliga monteringsbeskrivningarna.

Det finns helt enkelt inget SSC kan göra än att hantera det här inom sin organisation om uppgifterna från Peter Steindl och Ingvar Öhman här i tråden stämmer.

Som sagt, anmärkningsvärt undermåligt skött.

Fast vad fasiken det här har i den här tråden att göra och varför det lyfts nu det vette tusan

[avr7000]

Ingvar.
Beteendet att gång efter annan nu i efterhand ta upp påstådda fel och brister hos Ljudprofilen Larsen AB i syfte att misskreditera densamma framstår för mig som patetiskt.

Detta bråk tog slut för snart 2 år sedan, släpp det du med och fokusera på något trevligare. De nya fina kondiskanterna till exempel.

Vh
Stefan

?

Påstådda? Misskreditera?? Patetiskt???

Trist inlägg.


Läs det jag skrev igen. Vore sedan glad om jag slipper se flera liknande
spekulationer och försök att misskrediter mig, från dig. Detta är ju inte
första gången som du ägnat dig åt sådant.

Det jag skrev, skrev jag för att informera ägare av Carlssonhögtalare
om sådant som jag känner till och som jag förmodade kunde vara av
intresse och värde för dem. Det var inte jag som varken startade tråden
eller som tog upp frågan.

Jag är inte heller varken den ende eller den förste som skrev om de
nämnda problemen i denna tråd. Jag var dessutom MYCKET tydlig med
att jag inte vet just någoting om den rådande produktion av Larsen-
högtalare, och inte spekulerade jag om det heller.

Däremot kan jag klargöra för dig, om du inte förstått det ännu, att jag
önskar John ingenting annat än framgång med sina Larsen-högtalare.
Jag önskar i själva verket alla som tillverkar något som kan vara till
glädje för andra, framgång. Det är så vi får en rikare värld full av
alternativ.

Att förneka att produktionen av OA-58 skulle ha lidit av vissa kvalitets-
problem vet jag inte vad det skulle tjäna till dock. Jag kan inte se att
det skulle vara någon fördel för någon. Den vars OA-58 fungerar perfekt
behöver ju inte bry sig, men den som har ett par som inte presterar
som de skall kan ha glädje av att få veta att sådant förekommer, då
kan man ju göra något åt det, istället för att lida vidare av något som
kanske kan åtgärdas hur enkelt som helst.


Vh, iö

?

Trist inlägg.

Du får läsa hela tråden igen och läsa noggrannare....

V8 skriver i sitt andra inlägg att Glebster bör i sina Larsen 6:
"titta närmare på att filtret är friskt i högtalarna"

V8 skriver i sitt fjärde inlägg om Glebsters Larsen 6 högtalare att:
"Larsen inte direkt är filterfantomen #1"

V8 skriver i sitt femte inlägg att när det gäller Larsen:
"kolla efter kallödningar och att filtret är enligt kopplingsschema"


Sedan skriver du Ingvar med inledningen:
"Jag tror det kan finnas fog att lyssna på det V8 skrivit i den här tråden"
- om ett antal påstådda fel som Larsen skulle ha gjort...

En sak till: Jag tror det kan finnas fog att lyssna på det V8 skrivit i den här tråden. Under den tid som Larsen på licens tillverkade Carlsson-högtalare upptäckte SSC (som jag satt med i styrelsen för, på den tiden) en hel del kvalitetsproblem. Ingenting som inte den som köpt systemen kunde åtgärda själv dock. Det handlade oftast om felfasade element och läckage runt baselementet samt felplacerat dämpmaterial, men även några kallödningar. Jag vet dock ingeting om dagens produktionskvalitet med avseende på Larsen. Mycket kan ha förbättrats och jag kan inte utelsuta att de med av seende på produktionskvalitet är de bästa i världen idag.

Jag vet dock att SSC under den tid samarbetet med Larsen fanns, i kravspecen inkluderade att varje högtalare skulle kontrolleras mätmässigt. De funna felfasade exemplaren visar att så inte kan ha skett, trots att det var överenskommet. De måste ha levererats helt okörda eller på sin höjd lyssnade på.

Vh, iö

Sammantaget om man läser tråden från början till slut (som man bör läsa trådar) framstår det för mig som om du drar upp gamla saker för underbygga V8's påståenden om Glebsters Larsen 6 högtalare...

Jag har inte ägnat mig åt att misskreditera dig som person, jag har i mitt inlägg bara påtalat att jag tycker att en viss typ av beteende är dumt, löjligt, onödigt och opåkallat (patetiskt)

Mvh

Stefan

[IngOehman]

Då påminner jag om det jag skrev, som citerades alldels nyss, men
som den som citerade det inte tycks ha läst:

"Jag vet dock ingeting om dagens produktionskvalitet med avseende på
Larsen. Mycket kan ha förbättrats och jag kan inte utelsuta att de med
avseende på produktionskvalitet är de bästa i världen idag."

Hoppas det är tydligt nog och räcker så.

Jag skrev det i det första inlägget jag gjorde i den här tråden.


Vh, iö

[petersteindl]

Du uttalar dig i det ovanstående om en del saker du inte varit inblandad i.
Du gissar. Mycket av det du skriver är fel. Å andra sidan har du rätt om en hel del också.

Exempelvis är det nog rätt att en information som går från A till
B, men som till slut ändå inte resulterar i avsedd ändring, borde
ha sett annorlunda ut. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Alldeles på tok för mycket info från SSC till Larsen var muntlig.
Nu är det hur som helst historia och det enda som kan vara av
värde är att berätta om sådant som kan vara av värde för dem
som äger högtalarna. På samma sätt som det som berättats om
t ex NAD 208 är bra att veta för dem som äger dem. Inte något
som är någet konstigt med det.


Om en del annat du skriver är det jag som inte varit inblandad i.
Kan därför i de fallen inte avgöra om det du skriver är korrekt
eller inte. Bryr mig inte om det hur som helst, men kanske är jag
lite nyfiken på varför du slår på trumman om kvalitetsproblemen
med Sonab nu, när du inte gjorde det då, offentligt?

Var det inte ungefär det som du anklagade SSC för?

Om du funderar lite på det så inser du kanske att prioriteringarna
kan se lite olika ut beroende på var någon är, både i tiden och i
kedjan?

När du på ljudbutikentiden sålde apparater var det säkert för en
maximal kvalitet som du arbetade - genom att kommunicera de
eventuella problem du såg med tillverkarna, men inte annonserade
du om de problem som apparater du sålde hade? Inte i de som jag
sett i varje fall. Du ville ju inte arbeta mot dem du representerade.
Det är nog rätt normalt.

Men efteråt är det kunderna till apparaterna som är vägen att göra
gott - det är ju bara dom det är mest meningsfullt att kommunicera
med när det är slut med produktionen. Eller hur?

I många fall kan det dessutom vara så att man får veta om vissa
problem i efterhand. Skall man då hålla tyst om det menar du?


Och, du har väl inte missat att läsa det som skrivits av andra i
den här tråden? Det du förnekar tycks ha upptäckts av andra.


Vh, iö

Jag gissar inte om något och jag förnekar ingenting! Du har åter fullständigt och absolut fel. Det är således en falsk utsaga du kommer med. Vad är det som jag skriver som du anser att jag gissar och anser vara fel?

Det fanns ingen information från SSC angående kvalitetsproblem, vare sig var muntlig eller skriftlig enligt John Larsen och även Bertil Alving kan inte påminna sig om att det förekommit sådan kommunikation mellan SSC och John Larsen. Jag refererar till båda. Jag gissar inte.

Jag skall stilla din nyfikenhet Ingvar. Vad gäller Sonabs kvalitetsproblem så tar jag upp detta enkom som kontrast till de påstådda kvalitetsproblemen som du personligen och SSC anklagar John Larsen för. Vare sig de handlare som jag haft kontakt med eller Stig Carlsson själv har anklagat John Larsen för kvalitetsproblem. Det är snarast tvärtom, Stig har berömt John Larsen för just produktionskvalitén och det har även handlarna gjort och det gör även jag och vad jag förstår även Bertil. John Larsen byggde upp själva kvalitetskontrollen så som Stig önskade eftersom han inte själv kunde specificera kraven. Jag hjälpte själv Stig med detta arbete genom att ge erforderlig feedback om vad som kunde göras för att uppnå kvalitetssäkring. Denna feedback fick jag både från Peter Snell personligen och från DCM Time Window. Det räckte för mig och även för Stig och John Larsen.

Då jag hade Ljudbutiken AB och Bremen Dynamics AB så gav jag alltid feedback till mina leverantörer. Jag höll dem på halster må du tro. Ingen annan distributör var djävligare än jag. Audio Note, Systemdek, Goldring, Pink Triangle, Helius, Van den Hul, Tim de Paravicini eller Sugden, m.fl. fick erfara min syrliga feedback som hette duga. Jag kan ryta till ibland. Jag ser det som ett sundhetstecken att gå i clinch med dåliga vanor och brist på uppmärksamhet. Det borde SSC också ha visat utifall det varit problem. Däremot kan jag berätta att Bertil Alving har omtalat att det var ett utbrett skitsnack i SSC under lång tid angående John Larsens kvalitetsbrist och att Bertil själv anser att det var utan grund. Om skitsnacket var utan grund så är det ju helt naturligt att det inte förmedlades till John Larsen. Om skitsnacket innanför SSCs dörrar inte var utan grund så har ni på SSC försummat era förpliktelser och jag tror mer på Bertil än på dig och de övriga i styrelsen. Hade ni något konkret att komma med så borde ni ha framfört det direkt till John. Sådant är både vanligt och nödvändigt i affärsvärlden. Men, det gjorde ni inte. Inte heller redovisar ni varför ni inte gjorde det. SSC och du personligen fortsätter prata skit utan sak. Det är skamligt.

Om ni fått veta om vissa problem i efterhand och vill kommunicera detta offentligt utan er före detta partners vetskap då saken gäller denne partner, så är det försumligt och skamligt. Problemet som ni försöker kommunicera är inte John Larsens utan ert eget. Ni påstår att ni visste om det. Ni försummade att ta upp det. Det är inte John som har felat, utan det är SSC. Jag förnekar inte några kvalitetsproblem. Tvärtom säger jag att vissa problem förekommer alltid men problem är till för att lösas, inte att förvärras. Om Densen haft problem så vittnar han om att han har gjort upp det direkt med John Larsen och det enligt Densens egen utsago varit till full belåtenhet så att fortsatt förtroende för John Larsen existerar. Han som konsument har vittnat om fortsatt förtroende, när gjorde SSC det? Denbens exempel borde ni tagit efter. Ni på SSC har inte gjort ett förbannade vitten för att kommunicera några som helst enligt dig påstådda kvalitetsproblem. Var är då dessa? Är de uppdiktade? Jag förmodar att du har bevis för era påstådda anklagelser som ni aldrig vare sig muntligt eller skriftligt förmedlade till John så länge han tillverkade Carlssonhögtalare. Och en sak skall du veta Ingvar. Jag bara förmedlar den information som jag fått av andra inklusive styrelsemedlemmar samt av Stig själv. Jag kan vittna om det jag känner till och jag kan vidarebefordra det andra säger. Jag behöver inte gissa.

Du hävdar att du berättar om sådant som kan vara av värde för dem som äger högtalarna. De kvalitetsproblem vad gäller Carlssonhögtalare som du berättar om har definitivt vad jag förstår inte bringat något värde för Glebster som är lycklig ägare till Larsenhögtalare. Värdet för Glebster har du väl gissat dig till.

Så här gick det;

1. Först hängde jag upp två lite större tavlor på sidoväggarna. Kunde ana förbättring men inte det jag var ute efter.

2. Surfade runt lite på de inbitna Carlson-killarna på forumets medlemspresentationssidor och upptäckte snabbt att antalet dämpskivor på väggarna (och då pratar jag inte bara om de som är tänkt att sitta dikt an högtalarna) var rätt många till antalet. Lever ni inte som ni lär boys?

3. På väg hem körde jag och köpte markskivor, tunga rackare det där! Placerade på enklaste sätt två av dem på ryggstödet på soffan (bakom lyssnarposition).

4. Tänkte för mig själv "nu j****r". Startade min Macbook PRO och anslöt itunes till airport expressen och skrev "back in black" i sökrutan. Vred upp volymen till en sisådär 45 på Primaren. Dubbelklickade på sökresultatet med hjärtat i halsgropen...

5. All 'jobbig' diskant var som bortblåst utan att för den delen lämna några detaljer därhän.
6. Citerade Peter Nilsson (livscoachen från Mammas nya kille - P3); "Klart o betalt!".

Tusen tack för all hjälp jag fått. Kommer när det finns tid flytta runt skivorna för att optimera.

Edit: Fantombilden mellan högtalarna sitter nu och som en smäck!

Filip

/Peter Steindl

[Vee-Eight]

Trådsplitt!

Tråden är nu delad. Är det svårt att hänga med kontinuitetsmässigt så ta en flukt på denna tråd;

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=30530

[IngOehman]

Ber att få hänvisa till det jag skrivit tidigare. Jag har inte så mycket nytt
att tillföra, annat än att flera av Peters påståenden är felaktiga (därmed
inte sagt lögner).

Att han hänvisar till att de är baserade på vittnesuppgifter från andra kan
möjligen vara förklaringen till det.

Han blandar dock i sina formuleringar mellan att tala om vad han "hört
från andra" och i andra meningar skriver han saker som blir påståenden
att deras berättelser är fakta, medan annat som sagts är falskt.

Då gissar han.


Eftersom jag har förstahandinformation kan jag säga att det Peter skriver
i flera sådana fall är felaktigt, vilket självklart kan beror på att han för-
medlar saker som är falska. Jag har ju inget skäl att tro att Peter fabu-
lerar eller ljuger medvetet. Tvärtom måste jag ju tro att han skriver som
han tror att det är, och därmed går det inte att komma längre i den här
diskussionen.

Det smärtar mig dock att konstatera att han på ren spekulation påstår
att jag ljuger. Han borde ha kunnat nöja sig med att konstatera att alla
de påståenden som förekommit inte går ihop.

Att så är fallet är ju uppenbart.


Men JAG tänker inte spekulera om vem eller vilka det är som ljuger. Jag
nöjer mig med att ha förmedlat det jag vet är sant. När felaktiga upp-
gifter presenteras, som inte är förstahandsinfo kan jag dock inte veta
vem som talar osanning. Det kan vara både en och flera. Eftersom alla
uppgifter som förekommit här är förmedlade och ingen är från första
part känns det dock, som sagt, fruktlöst att fortsätta diskussionen.

Det gör det oavsett vilket förresten...

Saken är historia, och det enda jag tyckte kunde vara av värde var att
berätta det jag vet om det som varit, eftersom det kanske han vara till
hjälp om någon har något eventuellt kvalitetsrelaterat problem.


Vill avsluta med att ännu en gång påminna om att jag INTE har framfört
eller har någon vetskap om några kvalitetsproblem med Larsen-högtal-
arna. Det jag talat om är det jag vet om produktionen av OA-58. Inte
något annat.


Vh, iö

[bobo]

Ursäkta en med tummen mitt i handen.
Jag vill inte lägga mig i själva sakdebatten. Men eftersom jag själv är lycklig ägare till ett par OA 58.2/60 blir jag lite betänksam när jag läser om ev. felfasade element. Hur kollar jag enklast om elementen är felfasade eller inte? Jag vet, det är en dum fråga men jag har som sagt tummen mitt i handen! Ingenjör Oehmans inlägg har nämligen väckt en gnagande undran hos mig. Kan möjligen mina ögonstenar låta ännu bättre än vad dom gör idag (om ev. felfasning åtgärdas).
Bobo

PS! Som en förklaring till min oro kan jag berätta att jag tidigare har åtgärdat ett uselt montage av bas/mellanregisterelementen vilka var monterade direkt mot baffeln utan packning!

[MagnusÖstberg]

Du behöver inte oroa dig om det låter bra

Men vill du vara säker kan du ta ett 1,5v batteri och ansluta till högtalarterminalernas plus och minus. Ta lite längd på kablarna så du kan se baselementet. När du ansluter på samma vis på båda högtalarna skall konerna röra sig åt samma håll

Kul att du gillar dem, har aldrig hört dem i hemmiljö hos någon

[paa]

Det kan kanske vara svårare att avgöra om anslutningen till en eller båda diskanterna är felvända, om baselementen är rätt kopplade?

[bobo]

Jag satt och undrade över precis samma sak när ditt inlägg damp ner.
Hur kollar man fasen på diskantelementen?
/Bobo

[MagnusÖstberg]

Då blir det till att följa kablar...

[bobo]

Iiingvaaaaaar...... kom och hjälp!!
Hur var det nu? Vilka element var i fel fas? Hur kollar jag det?
/Bobo

[schmutziger]

Har inte orkat läsa igenom allt men:
Jag känner en som jobbade på det snickeri som byggde oa52 lådorna och han tyckte att Larsen var väldigt krävande map kvalitet på lådorna.
Och sitter man och kontrollerar varenda levererad låda så kontrollerar man nog det mesta annat med eller?

[MagnusÖstberg]

Iiingvaaaaaar...... kom och hjälp!!
Hur var det nu? Vilka element var i fel fas? Hur kollar jag det?
/Bobo

Men det kan inte Ingvar hjälpa dig med, eftersom det inte var ett konstruktionsfel, utan möjligen ett resutat av slarvig montering - således lite random

Är du mycket orolig så får du föja kablarna från filtret.

Jag tycker dock att jag kan se rörelser även på diskantelementet, men jag vet inget om den aktuella högtalaren, dvs om diskanten skall vara fasvänd eller inte...

[IngOehman]

Iiingvaaaaaar...... kom och hjälp!!
Hur var det nu? Vilka element var i fel fas? Hur kollar jag det?
/Bobo

Jag känner till tre fall, och ett av dem är extra intressant.

I ett fall har en bas varit felfasad, i ett fall en diskant, och i det tredje...
(nej inte båda felfasade) var det en diskant igen!

Det som gör det tredje fallet så intressant är att man inte kunde se att
diskanten var felfasad genom att följa kablarna och titta på anslutnings-
panelernas färgmärkningar.

Diskantelementet var nämligen felaktigt! Minuspolen var rödmärkt.


Sådant är mycket ovanligt, och händer det att en högtalare med ett
sådant element kommer ut så beror det inte på slarvig montering eller
på slarvig optisk inspektion, utan på att högtalaren inte har mätts.

Kort sagt - det är mycket viktigt att alla högtalare som produceras
verkligen mäts upp, och inte bara lyssnas på eller inte spelas alls.

Jag har kvar elementet någonstans, och har faktiskt ett till som var ett
i den första provserien av element som jag gjorde.


Vh, iö

[bobo]

Tack för klarläggandet!
Att något av mina diskantelement skulle vara felaktigt torde väl vara så osannolikt att jag kan bortse ifrån det. Så det blir till att följa kablaget till diskanterna och kolla baselementen mha batteri. Allt för att stilla mitt sinne.
/Bobo

[IngOehman]

Såg just att det fanns en specifik fråga om hur man kollar om diskant-
elementen är anslutna i rätt fas också.

Av skäl som redan nämnts så räcker det inte att följa kablarna, efter-
som elementen kan vara felmärkta (även om jag tror att det är något
som är extremt ovanligt).

Men OA-58 är ju gynnsam att undersöka med sin fritt monterade dis-
kant, så man kan köra batteritricket där också!

Glöm bara inte att först lossa den sladd som går till elementets minus-
pol. Anslut sedan batteriets minuspol till den svarta anslutningen (-) på
högtalaren och batteriets pluspol till diskantelementets minuspol (som
alltså inte skall vara kopplat till filtret längre).

Gör man så, så skall elementets domemembran gå inåt (och basele-
mentets membran skall inte röra sig alls).

Därefter kan man mäta (med en multimeter) mellan högtalarens anslut-
ningspanels pluspol och den fortfarande inkopplade pluspolen på dis-
kanten. Det skall vara mer än 5 ohm.

Mellan diskantens pluspol och högtalarens anslutningsterminals minus-
pol skall det däremot vara galvanisk kontakt, men det är inte en bra ide
att försöka verifiera det med mätning, utan bättre att följa kopplingen
med blicken. Koppar hela den vägen skall det vara alltså, och inga del-
ningsfilterkomponenter i vägen.

Blir det på något annat sätt än det beskriva så är något fel.


Vh, iö

- - - - -

PS. Angående tätlister: Det där med tätlisterna som du nämner är
något som Larsen inte mindre än tre gånger (eventuellt flera) fick
påpekanden om från SSC, och de första gångerna lovade han att
åtgärda problemet. Sista gången jag tog upp det (efter att ha
konstaterat att det fortfarande tillverkades exemplar utan tätlist
(alla?) och många av dem läckte illa, det vill säga med klart hörbara
missljud) så var responsen ny - han förtalde att det tar för lång tid
att montera tätlist, och att det heller inte skall vara någon tätlist för
det hade inte Stig sagt till om. Jag förklarade ännu gång betydelsen
av tätlisten och klargjorde att den skulle monteras, men vet inte om
den kom på plats efter det heller. Det är ju trots allt upp till honom
att bygga högtalaren och SSC gjorde bara vad de kunde för att
hjälpa till med att få högtalrna så bra som möjligt. Kunden köper
dem dock inte av SSC utan av Larsen, som sålunda är ansvarig för
produkten. Inte SSC. Via en handlare eventuellt. Allt det där är ju
hur som helst historia.

Men - det kan alltså finnas skäl för alla ägare av OA-58 att kolla om
det sitter tätlister under baselementet. Gör det inte det så råder
jag alla att de sätter dit dylik. Den som finns att köpa på HiFi-kit är
mycket bra för ändamålet.

Det kan även finnas skäl att kontrollera att dämpmaterialet i den
övre delen av lådan sitter som det skall, vilket betyder att det skall
slicka två av de fyra väggarna och att inget dämpmaterial skall ligga
mot eller i närheten av basreflexportens inre mynning. För funktionen
bör det vara minst 5 cm emellan, men är det placerat rätt så är det
betydligt mera.

[bobo]

Ja, att det finns skäl för ägare av OA58 att kontrollera om det finns tätningslist kan jag verkligen skriva under på. Skillnaden i ljud med eller utan list är så stor att tappad haka utlovas. Och enkelt att åtgärda även om man som jag har tummen mitt i handen.
/Bobo

[IngOehman]

Att kolla dämpmaterialet rekommenderas också.


Vh, iö

[bomellberg]

Kan man se tätningslisten utan att lossa elementet? Jag vill inte riskera att förstöra skruvhålen, eller är det islagsmutter?

Mvh,

/Bosse

[bobo]

Eftersom mina saknade tätningslister så vet jag inte hur det ser ut när dom finns där från fabrik. Dom jag har satt dit själv syns däremot utan att man behöver lossa elementen.
Nu är det ett tag sedan jag åtgärdade dom men jag vill minnas att det är vanlig träskruv. I vilket fall var det inga problem med skruvhålen när elementen skulle monteras igen.
Observera att skruvarna sitter i elementens periferi och inte i skruvhål. Anledningen vet jag inte men det är säkert någon tanke bakom.
/Bobo

[bomellberg]

På mina skymtar det lite skumgummi under basens korg, så det sitter definitivt tätningslist på mina. Att skruvarna sitter som de gör måste bero på att man vill ha så mycket material runt skruvhålet som möjligt. Jag tyckte däremot att MDF:en såg ut att bågna uppåt ganska mycket, så det är nog bäst att pilla på dem så lite som möjligt.

Mvh,

/Bosse

[MattiasKarlsson]

PS! Som en förklaring till min oro kan jag berätta att jag tidigare har åtgärdat ett uselt montage av bas/mellanregisterelementen vilka var monterade direkt mot baffeln utan packning!

Trist men intressant att höra från folk som haft dessa problemen så kanske vi slipper höra massa ord som "patetiskt" och dyl från folk med andra och tredje handsuppgifter.
Lycka till

[avr7000]

PS! Som en förklaring till min oro kan jag berätta att jag tidigare har åtgärdat ett uselt montage av bas/mellanregisterelementen vilka var monterade direkt mot baffeln utan packning!

Trist men intressant att höra från folk som haft dessa problemen så kanske vi slipper höra massa ord som "patetiskt" och dyl från folk med andra och tredje handsuppgifter.
Lycka till

Hej Ingvars lilla vakthund, va skönt att du dök upp för att styra upp denna tråd
-Ja det är Larsens lilla vakthund som skriver så att vi alla nu vet det...

"Folk" i det sammanhang som du använde det i ditt inlägg brukar vara minst två personer, oftast ännu fler.
Oj nu var det ju två personer i denna tråd som skrivit... men oj, det var ju bara en av dem som haft problemet, den andra hade det inte alls utan helt tvärtom faktisk.se...

vov vov
/Stefan

[MagnusÖstberg]

Lustigt inlägg av Mattias...

[bobo]

Jag vill för ordningens skull påpeka att bortsett från avsaknaden av tätningslist så har jag absolut inget att klaga på vad gäller byggnadskvaliteten på mina OA58. Tvärtom anser jag att dom var rena stölden för det pris dom en gång betingade. Jag vill dessutom tillägga att mina högtalare förmodligen var bland dom sista som tillverkades innan brytningen mellan SSC och Larsen. Måhända var inte motivationen på topp när mina ex tillverkades, vad vet jag. Hursomhelst så var bristen lätt att åtgärda och jag njuter så gott som dagligen av välljudet från mina OA58.2.
Jag har tyvärr aldrig hört Larsen 4 eller 6 men är dom lika välbyggda och lika välljudande som mina 58:or kan jag inte annat än rekommendera dom. Larsen 4 torde i så fall var samma stöld för priset som 58:orna en gång var.
/Bobo

[MattiasKarlsson]

Hej Ingvars lilla vakthund, va skönt att du dök upp för att styra upp denna tråd

Inte alls, jag vet inte om det stämmer det Ingvar säger men han har ju iaf förstahandsuppgifter, vilket är bättre än rykten och dyl.

[petersteindl]

Jag vill för ordningens skull påpeka att bortsett från avsaknaden av tätningslist så har jag absolut inget att klaga på vad gäller byggnadskvaliteten på mina OA58. Tvärtom anser jag att dom var rena stölden för det pris dom en gång betingade. Jag vill dessutom tillägga att mina högtalare förmodligen var bland dom sista som tillverkades innan brytningen mellan SSC och Larsen. Måhända var inte motivationen på topp när mina ex tillverkades, vad vet jag. Hursomhelst så var bristen lätt att åtgärda och jag njuter så gott som dagligen av välljudet från mina OA58.2.
Jag har tyvärr aldrig hört Larsen 4 eller 6 men är dom lika välbyggda och lika välljudande som mina 58:or kan jag inte annat än rekommendera dom. Larsen 4 torde i så fall var samma stöld för priset som 58:orna en gång var.
/Bobo

Bobo, för hela ordningens skull så undrar jag om det fanns något överhuvudtaget mellan korgen på basarna och lådorna. Det borde ha varit någon gucka som smetats ut med någon form av limpistol eller dylikt även om den specifika tätningslisten inte var monterad.

Alltså, var det helt tomt mellan basens korg och låda eller fanns det någon form av gucka?

MvH
Peter

[bobo]

Nej, någon gucka fanns det inte.
/Bobo

[paa]

Kan det varit limmat med tunt lager av vanligt vitlim?

[bobo]

Nix!
Nu tycker jag vi lämnar detta därhän. Dom som har korrekt monterade 58:or har ju inget att oroa sig för. Dom som har högtalare utan tätningslist (förmodligen bara någon promille) fixar det lätt (som en plätt). Det tog mig ca 5 minuter per högtalare.
Anledningen till att jag en gång kollade högtalarna var att jag tyckte mig uppleva att dom började låta lite "nasala" och saknade stuns i basen. Efter montage av tätningslisten tyckte jag att basen blev mer tight och tonbalansen blev mer naturlig. Om någon upplever samma sak kan det finnas anledning att kolla tätningslisten för sinnesfridens skull. Annars är det bara att fortsätta att njuta av god musikåtergivning.
/Bobo

[Naqref]

För ordningens skull så ska OA50 och OA58 vara försedda med tätning i form av coatingvätska mellan baselement och låda. Detta var ett förslag från Scan Speak från tiden då det begav sig. Denna lösning är utprovad och godkänd av Stig för de element som användes då. Gissningsvis uppstod problemen med flexande korgar och medföljande läckage när det av SSC framtagna B65oa börjades användas då den har en betydligt vekare korg än orginalelementet SC165.

För OA51, OA52, L4 och L6 så kan man inte påvisa några problem med läckage med tätmetoden med coatingvätska då de element som används är bra mycket styvare än SC165 och B65oa. Korgen i elementet för L4 är dessutom mycket stabilare än för de övriga.

[bobo]

Ja, jisses! Det ställer ju allt i en annan dager! För mig låter coatingvätska som att det är en genomskinlig ävja som är svår att uppfatta för ögat. Kan det helt enkelt vara så att mina element var tätade med coatingvätska och att jag felaktigt har uppfattat det som att tätning saknats.
/Bobo

[Naqref]

Ber att få hänvisa till det jag skrivit tidigare. Jag har inte så mycket nytt
att tillföra, annat än att flera av Peters påståenden är felaktiga (därmed
inte sagt lögner).

Att han hänvisar till att de är baserade på vittnesuppgifter från andra kan
möjligen vara förklaringen till det.

Vill bara försiktigt påpeka att om ett av dessa påståenden du hänvisar till är den eventuellt bristande förmedlingen om kunskap om den potentiellt bristande tätningen så hänvisar Peter till både BA och JL. Slutsatsen är att antingen ljuger både JL och BA eller så ljuger PS. I vilket fall så innebär ditt uttalande att du implicerar att antingen BA eller PS ljuger. Eller att det du hänvisar till ovan inte gäller förmedlingen av kvalitetsbristerna mellan SSC och JL. Och då är PS story oförljugen (när det gäller den detaljen).

[Naqref]

Ja, jisses! Det ställer ju allt i en annan dager! För mig låter coatingvätska som att det är en genomskinlig ävja som är svår att uppfatta för ögat. Kan det helt enkelt vara så att mina element var tätade med coatingvätska och att jag felaktigt har uppfattat det som att tätning saknats.
/Bobo

Jag minns inte vilken färg vätskan har men man kan känna den i o m att den är klistrig.

Om jag får spekulera så misstänker jag att det inte är några problem öht med tidiga OA58 (som var försedda med det styvare SC165-4) och sena OA58.2. Därimellan kan det finnas högtalare som lider av att korgen har flexat för mycket och orsakar läckage. Om man misstänker det så kan det vara god idé att köpa två meter tätningslist (10kr på Hifi-Kit) och täta. Då sätter man tätningslisten så nära innerkanten av hålet i lådan (innanför skruvhålen) som det går. Eller så kan man sätta det på elementet innanför hålen för skruvarna. Det är valfritt.

När man skruvar tillbaka elementet så rekommenderar jag att man skruvar skruvarna lite moturs för hand så att man känner när man kommer till de gamla gängorna och sedan skruvar försiktigt i dom en bit. Då man återanvänder de gamla gängorna så är det mindre riska att man drar sönder dom. Vill man så kan man pytsa i lite vitlim i skruvhålen innan man drar i skruvarna lätt. Sedan kan limmet torka i någon timme innan man drar åt elementen lite hårdare. Då har man dessutom förstärkt gängorna.

[bobo]

Ja, jag har som sagt i vilket fall redan monterat tätningslist och har sedan dess levt lycklig med mina högtalare.
Skall så småningom även kolla fasningen på elementen. Inte för att jag tror det är något fel men min erfarenhet är att man bör avfärda alla tvivel för att få sinnesro. Annars kommer jag vid varje lyssningssejour att undra om något element är felfasat. Dumt, men det är så jag funkar!
/Bobo

[petersteindl]

Ja, jag har som sagt i vilket fall redan monterat tätningslist och har sedan dess levt lycklig med mina högtalare.
Skall så småningom även kolla fasningen på elementen. Inte för att jag tror det är något fel men min erfarenhet är att man bör avfärda alla tvivel för att få sinnesro. Annars kommer jag vid varje lyssningssejour att undra om något element är felfasat. Dumt, men det är så jag funkar!
/Bobo

Så funkar de flesta och även jag.

MvH
Peter

[IngOehman]

Jag också!

Sinnesfrid är viktigt. Jag går därför helst på djupet med sådant som
kanske inte är ett problem, men som är ett potentiell problem.

Först när man gjort det kan man ju lägga det bakom sig, och lyssna
i frid.

Frid ska're va' - hurra!

Ja, jisses! Det ställer ju allt i en annan dager! För mig låter coatingvätska som att det är en genomskinlig ävja som är svår att uppfatta för ögat. Kan det helt enkelt vara så att mina element var tätade med coatingvätska och att jag felaktigt har uppfattat det som att tätning saknats.
/Bobo

Jag minns inte vilken färg vätskan har men man kan känna den i o m att den är klistrig.

Om jag får spekulera så misstänker jag att det inte är några problem öht med tidiga OA58 (som var försedda med det styvare SC165-4) och sena OA58.2. Därimellan kan det finnas högtalare som lider av att korgen har flexat för mycket och orsakar läckage. Om man misstänker det så kan det vara god idé att köpa två meter tätningslist (10kr på Hifi-Kit) och täta. Då sätter man tätningslisten så nära innerkanten av hålet i lådan (innanför skruvhålen) som det går. Eller så kan man sätta det på elementet innanför hålen för skruvarna. Det är valfritt.

När man skruvar tillbaka elementet så rekommenderar jag att man skruvar skruvarna lite moturs för hand så att man känner när man kommer till de gamla gängorna och sedan skruvar försiktigt i dom en bit. Då man återanvänder de gamla gängorna så är det mindre riska att man drar sönder dom. Vill man så kan man pytsa i lite vitlim i skruvhålen innan man drar i skruvarna lätt. Sedan kan limmet torka i någon timme innan man drar åt elementen lite hårdare. Då har man dessutom förstärkt gängorna.

Täthetsproblem har funnits även på den tid Stig levde, hos OA-50.

(Problemet tycks kunna uppstå, och har gjort det, på alla korgar som
haft skruvhål, när inte elementet försett med tätlist. Jag har sett det i
alla konstruktioner utom de tidiga Sonab-lådorna. Styvhetsskillnaderna
mellan de olika korgar som har använts för elementen (minst 5 olika
genom åren, även om de i huvudsak varit gjorda efter bara två olika
riktningar) har varit rätt små trots allt, och läckage har förekommit med
dem alla när de monterats utan tätlist. Inte på varje exemplar, men i
alla versioner.)


Men på OA-50-tiden var det ju inte min sak att säga till tillverkaren om
det. Jag informerade dock självklart Stig, som verkade ta problemet
på allvar. Och han blev mycket förtjust i den tätlist som jag visade
honom, och sa att han skulle gå på den lösningen.

Jag vet dock inte vad han kommunicerade vidare till Larsen, bara att
täthetsproblem fanns kvar även när LTS testade OA-50. Jag minns
dock inte hur lång tid som förflöt mellan dessa tillfällen.


Vh, iö

[Naqref]

Vill även nämna att "ortoakustisk" är ett begrepp/varumärke som tillhörde SC och som idag tillhör SSC. De bestämmer vilka högtalare som får kallas ortoakustiska, och varken Philips-, Bose-, Mirsch- eller Larsen-högtalarna (eller några andra som är inspirerade eller som är av andra skäl liknade Carlssons högtalare) har mig veterligt godkänts att kallas ortoakustiska. Det betyder inte att någon av dem är dåliga på något sätt, men rätt skall vara rätt.

Det är upp till var och en som gör högtalare att presentera dem, men det är inte upp till var och en att bestämma om det de gör skall få kallas ortoakustiskt. Det är SSC som avgör det.

Ska kommentera lite av det övriga IÖ skriver om senare men tänkte först bara påpeka att det varumärke SC hade och senare SSC är orthoacoustic system och inget annat. I dagsläget äger ingen inom EU varumärket ortoakustik eller orthoacoustic vilket torde göra det fritt att använda. Jag misstänker att någon har glömt att ansöka om förnyelse av varumärkesskyddet.

Oavsett villket så är L4 och L6 lika lite OA-högtalare som OA-50, OA-51, OA-52 samt OA-58. De är närmast att betrakta som OD. L8 kommer dock att vara en fullt orthoakustisk högtalare i den bemärkelse som Stig lade i ordet.

[Johan_Lindroos]

Ber att få hänvisa till det jag skrivit tidigare. Jag har inte så mycket nytt
att tillföra, annat än att flera av Peters påståenden är felaktiga (därmed
inte sagt lögner).

Att han hänvisar till att de är baserade på vittnesuppgifter från andra kan
möjligen vara förklaringen till det.

Vill bara försiktigt påpeka att om ett av dessa påståenden du hänvisar till är den eventuellt bristande förmedlingen om kunskap om den potentiellt bristande tätningen så hänvisar Peter till både BA och JL. Slutsatsen är att antingen ljuger både JL och BA eller så ljuger PS. I vilket fall så innebär ditt uttalande att du implicerar att antingen BA eller PS ljuger. Eller att det du hänvisar till ovan inte gäller förmedlingen av kvalitetsbristerna mellan SSC och JL. Och då är PS story oförljugen (när det gäller den detaljen).

Nagref, jag ber dig att inte använda uttrycket "JL". Det kan misstas för mina egna initialer, och jag har inget med detta att göra.

[Johan_Lindroos]

Vill även nämna att "ortoakustisk" är ett begrepp/varumärke som tillhörde SC och som idag tillhör SSC. De bestämmer vilka högtalare som får kallas ortoakustiska, och varken Philips-, Bose-, Mirsch- eller Larsen-högtalarna (eller några andra som är inspirerade eller som är av andra skäl liknade Carlssons högtalare) har mig veterligt godkänts att kallas ortoakustiska. Det betyder inte att någon av dem är dåliga på något sätt, men rätt skall vara rätt.

Det är upp till var och en som gör högtalare att presentera dem, men det är inte upp till var och en att bestämma om det de gör skall få kallas ortoakustiskt. Det är SSC som avgör det.

Ska kommentera lite av det övriga IÖ skriver om senare men tänkte först bara påpeka att det varumärke SC hade och senare SSC är orthoacoustic system och inget annat. I dagsläget äger ingen inom EU varumärket ortoakustik eller orthoacoustic vilket torde göra det fritt att använda. Jag misstänker att någon har glömt att ansöka om förnyelse av varumärkesskyddet.

Oavsett villket så är L4 och L6 lika lite OA-högtalare som OA-50, OA-51, OA-52 samt OA-58. De är närmast att betrakta som OD. L8 kommer dock att vara en fullt orthoakustisk högtalare i den bemärkelse som Stig lade i ordet.

Jag häpnar när jag läser detta!!

Jag finner det störtlöjligt att gå in i debatt med olika stavning av ord som för en läsare har exakt samma innebörd!

Sluta med detta struntprat!

Så jävla löjligt! Ärligt talat.

[Naqref]

Ehhhh??? Borde inte just det att du inte har med detta att göra (du är inte nämnd i tråden och har ingen inblandning öht med stigs konstruktioner att göra) att man definitivt inte misstar dina initialer med den däremot i carlssonsammanhang mer kände John Larsen?

[Naqref]

Jag häpnar när jag läser detta!!

Jag finner det störtlöjligt att gå in i debatt med olika stavning av ord som för en läsare har exakt samma innebörd!

Sluta med detta struntprat!

Så jävla löjligt! Ärligt talat.

Om du avser mina två exempel så är de just bara exempel. Det finns inga varumärken inom EU idag aom börjar på orto eller ortho och har någonting som liknar ordet akustik (eller liknande stavningar på engelska) efter sig. Så oavsett hur det stavas så saknas det någon som liknar det och som har varumärkesskydd inom EU. Jag tror de flesta läsare här är så begåvade att de inser att det var ungefär det jag menade. Men jag hade kanske fel?

[Johan_Lindroos]

Nej, folk har i andra trådar skrivit JL som förkortning för mig.

John Larsen figurerar väl inte heller som forumdeltagare mig veterligen.

[Johan_Lindroos]

Jag häpnar när jag läser detta!!

Jag finner det störtlöjligt att gå in i debatt med olika stavning av ord som för en läsare har exakt samma innebörd!

Sluta med detta struntprat!

Så jävla löjligt! Ärligt talat.

Om du avser mina två exempel så är de just bara exempel. Det finns inga varumärken inom EU idag aom börjar på orto eller ortho och har någonting som liknar ordet akustik (eller liknande stavningar på engelska) efter sig. Så oavsett hur det stavas så saknas det någon som liknar det och som har varumärkesskydd inom EU. Jag tror de flesta läsare här är så begåvade att de inser att det var ungefär det jag menade. Men jag hade kanske fel?

Ja, det hade du.

[KarlXII]

Ja, det hade du.

Jag förstår inte riktigt varför du är så upprörd.

[bomellberg]

Jag häpnar när jag läser detta!!

Jag finner det störtlöjligt att gå in i debatt med olika stavning av ord som för en läsare har exakt samma innebörd!

Sluta med detta struntprat!

Så jävla löjligt! Ärligt talat.

Om du avser mina två exempel så är de just bara exempel. Det finns inga varumärken inom EU idag aom börjar på orto eller ortho och har någonting som liknar ordet akustik (eller liknande stavningar på engelska) efter sig. Så oavsett hur det stavas så saknas det någon som liknar det och som har varumärkesskydd inom EU. Jag tror de flesta läsare här är så begåvade att de inser att det var ungefär det jag menade. Men jag hade kanske fel?

Ja, det hade du.

Menar du att de flesta läsare INTE är begåvade nog att förstå vad Naqref menade?

Iaf, varumärkesskydd är knepigt. Det gäller att skydda EXAKT vad man vill skydda, och gärna en massa runtomkring, annars står det andra fritt att nyttja formuleringarna som de vill.

Du må tycka att det är löjligt, men du förlöjligar dig själv lite grand genom att reagera som du gör, över något som faktiskt inte är fel.

Mvh,

/Bosse

[Naqref]

1. Nej, folk har i andra trådar skrivit JL som förkortning för mig.

2. John Larsen figurerar väl inte heller som forumdeltagare mig veterligen.

1. Och? Det ger dig knappast ensamrätt på de initialerna?

2. Nej John är inte forumdeltagare men han är refererad till vid ett flertal tillfällen av nästan alla inblandade i denna tråd. Han är refererad till 18ggr (som person och ytterligare ett antal ggr som försäljningsnamnet) i de två första inläggen alena. De som har läst tråden borde rimligtvis ha förstått att det var han som avsågs. Att du inte gjorde det är bara att beklaga men det är inte mitt problem.

[Johan_Lindroos]

Bo Mellberg, jag svarar inte på din fråga.

[Johan_Lindroos]

1. Nej, folk har i andra trådar skrivit JL som förkortning för mig.

2. John Larsen figurerar väl inte heller som forumdeltagare mig veterligen.

1. Och? Det ger dig knappast ensamrätt på de initialerna?

2. Nej John är inte forumdeltagare men han är refererad till vid ett flertal tillfällen av nästan alla inblandade i denna tråd. Han är refererad till 18ggr i de två första inläggen alena. De som har läst tråden borde rimligtvis ha förstått att det var han som avsågs.

OK, skit samma då!!

[Naqref]

OK, skit samma då!!

Så lite så.

[Vee-Eight]

Johan_Lindroos:

Varför upprördheten och varför häpnade du inför en för mig rätt bra sammanfattning om hur immaterialrätt fungerar generellt, och varumärkesskydd specifikt?

[IngOehman]

Njae, nu är jag ju ingen expert på de här sakerna, men det stämmer nog
inte riktigt det där V8 (& Bosse / Naqref)

Det är mig veterligt nämligen så att registrering av varumärken bara är en
byråkratisk detalj, och egentligen är det inte det som ger skydd. Ett regi-
strerat varumärke kan degenerera (förlora sitt skydd, genom att den som
har det INTE säger ifrån när andra använder det, så att det till slut blir att
betrakta som en generisk term (tror jag det heter)) och ett icke registrerat
varumärke HAR skydd, om det är inabetat, det vill säga associeras till någon
specifik tillverkare eller märke.

Jag tror och hoppas att ingen ifrågasätter att det är märket Carlsson som
gör ortoakustiska högtalare?

Det kan tilläggas (påminnas om) att även namnet Carlsson för inte så länge
sedan blev utsatt för stöldförsök, och Carlsson var då INTE ett registrerat
varumärke. Vann Gjorde Stig ändå (och i samband med det så övergick
faktiskt registreringen av varumärket Carlsson (som det som försökt stjäla
det registrerat) till Stig och numera till SSC).

Detsamma hände mig när COOP för en tid sedan började använda Ino - de
fick också ge sig, trots att de registrerat det i några olika varianter, och
trots att jag inte hade gjort det. Man kan helt enkelt inte varken registrera
eller använda saker som är inarbetade av andra. Ändå kan registreringen gå
igenom i sådana fall, för patentverket har inte ansvaret att verifiera att det
är fritt att använda beteckningar som någon försöker registrera. Det är
man skyldig att göra själv.

Visar det sig t ex att en googling visar sig att någon annan arbetat in
något, så kan man vifta med sin registrering hur mycket man vill.


Med detta vill jag inte säga att jag vet så mycket om sådana här saker,
för det gör jag verkligen inte. Men givet de begränsade erfarenheter jag
har, tror jag nog att det ligger något i det Johan skriver, och att det som
Naqref skrev är felaktigt. Jag tror alltså att de påståendena om att saker
är fria att använda på grund av att något inte är registrerat inom EU, inte
är korrekta.

SC och nu SSC har nog trots allt rätten till dessa beteckningar, i varje fall
när det handlar om att använda dem i kommersiella sammanhang. Jag tror
det i varje fall.


Vh, iö

[Lust]

SC och nu SSC har nog trots allt rätten till dessa beteckningar, i varje fall
när det handlar om att använda dem i kommersiella sammanhang. Jag tror det i varje fall.

Rätten har de säkert, men de har knappast ensamrätten.

[Sanny_X]

Jag tror och hoppas att ingen ifrågasätter att det är märket Carlsson som gör ortoakustiska högtalare?

Är 50, 51, 52 och 58 orto eller inte?

Om inte var det väldigt länge sen det gjordes ortohögtalare.

Blir L8 de första på... 25år?

[Vee-Eight]

Jag tvivlar inte alls på det är Carlsson som högtalarmärke som skall associeras med ortoakustik, men i en immaterialrättslig process så är det bara en ägare av ett registrerat varumärke som i praktiken kan hävda sig. Rör man sig i gråzonen om "hur det borde vara" och vad som "känns vara rätt" så hamnar man i en godtycklig bedömningssituation. Alltså; skulle ngn använda sig av "ortoakustik" och derivat därav så har varken SSC eller ngn annan som anser sig vara associerad med märket ngn större janne att driva sin sak juridiskt.

Rekommendationen är att snarast registrera varumärket. Gör man inte det så får man faktiskt vara beredd att förlora det. Nu är jag inte säker, men jag tror det finns ett nyttjandekrav i detta. Risken som SSC kan lida är att pga passivitet (inget har producerats eller marknadförts komersiellt på en rätt lång tid) rätten till varumärkena även om/när de är inarbetade, oavsett de är registrerade eller ej. Skulle SSC lämna in en besvärsanmälan vid ev varumärkesintrång så kan den ogiltigförklaras just pga detta. Detta är också extremt viktigt att kolla upp.

Sammanfattningsvis så duger det tyvärr inte att påskina hur saker och ting borde vara. Har man inte ordnat med allt immaterialrättsligt inom SSC så är det jäklar i min låda hög tid att ta tag i det ögonabums!

[Alexi]

Jag tvivlar inte alls på det är Carlsson som högtalarmärke som skall associeras med ortoakustik, men i en immaterialrättslig process så är det bara en ägare av ett registrerat varumärke som i praktiken kan hävda sig. Rör man sig i gråzonen om "hur det borde vara" och vad som "känns vara rätt" så hamnar man i en godtycklig bedömningssituation. Alltså; skulle ngn använda sig av "ortoakustik" och derivat därav så har varken SSC eller ngn annan som anser sig vara associerad med märket ngn större janne att driva sin sak juridiskt.

Rekommendationen är att snarast registrera varumärket. Gör man inte det så får man faktiskt vara beredd att förlora det. Nu är jag inte säker, men jag tror det finns ett nyttjandekrav i detta. Risken som SSC kan lida är att pga passivitet (inget har producerats eller marknadförts komersiellt på en rätt lång tid) rätten till varumärkena även om/när de är inarbetade, oavsett de är registrerade eller ej. Skulle SSC lämna in en besvärsanmälan vid ev varumärkesintrång så kan den ogiltigförklaras just pga detta. Detta är också extremt viktigt att kolla upp.

Sammanfattningsvis så duger det tyvärr inte att påskina hur saker och ting borde vara. Har man inte ordnat med allt immaterialrättsligt inom SSC så är det jäklar i min låda hög tid att ta tag i det ögonabums!

Jag måste säga emot dig här och hålla med iö, ortoakustik är starkt förknippat med SC och har därför enligt svensk lag ett skydd per automatik. Däremot kan man nog få svårare att hävda det i andra länder än Sverige.

[Daniel_A]

Ur varumärkeslagen (1960:644):

2 § Även utan registrering förvärvas ensamrätt till ett varumärke, då märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas ensamrätt också till andra särskilda varukännetecken som används i en näringsverksamhet.
Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig är känt som beteckning för de varor som tillhandahålls under kännetecknet

[Vee-Eight]

Jag tvivlar inte alls på det är Carlsson som högtalarmärke som skall associeras med ortoakustik, men i en immaterialrättslig process så är det bara en ägare av ett registrerat varumärke som i praktiken kan hävda sig. Rör man sig i gråzonen om "hur det borde vara" och vad som "känns vara rätt" så hamnar man i en godtycklig bedömningssituation. Alltså; skulle ngn använda sig av "ortoakustik" och derivat därav så har varken SSC eller ngn annan som anser sig vara associerad med märket ngn större janne att driva sin sak juridiskt.

Rekommendationen är att snarast registrera varumärket. Gör man inte det så får man faktiskt vara beredd att förlora det. Nu är jag inte säker, men jag tror det finns ett nyttjandekrav i detta. Risken som SSC kan lida är att pga passivitet (inget har producerats eller marknadförts komersiellt på en rätt lång tid) rätten till varumärkena även om/när de är inarbetade, oavsett de är registrerade eller ej. Skulle SSC lämna in en besvärsanmälan vid ev varumärkesintrång så kan den ogiltigförklaras just pga detta. Detta är också extremt viktigt att kolla upp.

Sammanfattningsvis så duger det tyvärr inte att påskina hur saker och ting borde vara. Har man inte ordnat med allt immaterialrättsligt inom SSC så är det jäklar i min låda hög tid att ta tag i det ögonabums!

Jag måste säga emot dig här och hålla med iö, ortoakustik är starkt förknippat med SC och har därför enligt svensk lag ett skydd per automatik. Däremot kan man nog få svårare att hävda det i andra länder än Sverige.

Det är ingen motsägelse. Skulle jag ansvara för imaterialrättsliga frågor så skulle jag aldrig stödja mig på att ngt skulle vara "inarbetat". Tänk hängslen, livrem och lovikavantar. Man löper en oerhörd risk om man överlämnar saken till att bli en simpel bedömningsfråga. Det sk "skyddet per automatik" blir ett tyckande istället för fakta. Ett ägande av varumärke är näst intill obestridligt, och det minskar sårbarheten avsevärt.

Tom Stig Carlsson var ju indragen i en utdragen rättsprocess ang sitt eget namn som användes av Sonab. Hade han ägt varumärket Carlsson hade det varit en smal sak att vinna målet.

[CODY]

Ortoakustik är väl en beskrivande beteckning av vad högtalaren "gör" och inte
ett ord som kan vara ägnat att särskilja varor eller tjänster?

Det torde därmed vara svårt att få det registrerat som varumärke, om inte -
som V8 är inne på - det har inarbetats som just varumärke före ansökan.

Kraven på sådan inarbetning är förhållandevis höga och sökanden har att be-
visa det.

MVH

[KarlXII]

Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

[Naqref]

1. Ortoakustik är väl en beskrivande beteckning av vad högtalaren "gör" och inte
ett ord som kan vara ägnat att särskilja varor eller tjänster?

2. Det torde därmed vara svårt att få det registrerat som varumärke, om inte -
som V8 är inne på - det har inarbetats som just varumärke före ansökan.

1. Exakt. Stig har ju dessutom i skrift redan på 60-talet specificerat vad som utmärker en orthoakustisk hägtalare.

2. Ett besvärande faktum kanske kan vara att det har marknadsförts högtalare som orthoakustiska utan att de uppfyller Stigs egna definition på att vara det.

[MagnusÖstberg]

Det här är väl en icke-fråga?

Nu är ju inte Ingvar med i SSC längre, och om det finns de som anser att SSC löper stor risk, och om man bryr sig om dem, så kontaktar man väl SSC och påtalar detta?

Finns det något egentligt skäl att inte registrera det?

[IngOehman]

Naq: Det tror du bara för att du inte hängt med i svängarna.

Skämt åt sidorne: Stig modifierade eller rättare sagt kompletterade de orto-
akustiska principerna eller innebörden av dem, minst två gånger.

Grunddragen har varit demsamma hela tiden, och den text jag tror du refe-
rerar till är en som varit avsedd att informera om egenskaper hos hans hög-
talare, inte att ge en entydig och komplett definition på vad ortoakustisk
betyder. Det finns massor av saker som inte innehålls.

Dock så spelar det ju ingen större roll eftersom ett varumärke inte blir till-
åtet att stjälas eller nyttjas av någon annan, bara för att de hävdar att de
uppfyller en specifikation för vad de anser att beteckningen representerar.

En haldex-koppling kan inte göras av vem som helst, även om de påstår att
de gör något som fungerar likadant eller liknande. Jag tror i varje fall inte
att de får kalla det för en Haldex-koppling om de inte har tillstånd att göra
det. Någon som vet?

- - - - -

KK: Jag kan ju ha uppfattningar om beteckningars ägar- och bruksrättig-
heter, även om jag inte är med i SSC. Du är det inte heller, men det tycks
inte hindra dig från att skriva i tråden. Få saker tycks hindra dig.


Vh, iö

[Naqref]

Eftersom det ät tre personer inblandade i den frågan (Stig och undertecknad när det gäller Carlsson-högtalare, och Naqref när det gäller Larsen) så vill jag säga några ord i varje fall.

1. Min filosofi har varit, att i möjligaste mån respektera Stigs filosofi, det vill säga att undvika att gå så långt med fasintegrationen i delningen att energikurvan "tappar orken" visavi direktljudet, samt att (när det gäller 80-talsprodukter) även respektera att Stig med den högre graden av direktljud som gällde från OA-51 och framåt, gick från de brantare filter som användes under 70-talet för vissa modeller (och som förvisso funderade väldigt bra i de sammanhangen). Han ville inte använda filter brantare än 2:a ordningen, och sade att han även inom ramen för sådana ville besläkta dem med 1:a ordningens filter, genom att hålla Q-värdena i schack.

Så har även jag gjort av samma skäl, för senare OA-51-versioner och för OA-58 (och för det som skule bli OA-60).

2. Jag tror inte att Larsen-högtalarna är dimensionerade enligt samma filosofi. Tror de har både brantare filter och dessutom fassamverkande element i lyssningsriktningen, men inte i andra riktningar, vilket ger en skillnad om uppåt 3 dB om man jämför direktljud med random utstålat ljud.

Men jag kan vara missinformerad. Jag har inte varken sett några schemata, lyssnat på hemma eller mätt på några Larsen-högtalare.

1. Nu nämner du ju inte specifikt din modifikation av OA-52 men jag tror att det du skriver ovan borde gälla även den (OA-52.3). Då skulle jag försiktigt vilja invända att den faktiskt är betydligt mer riktad än vad du vill göra sken av ovan. Här följer tre kurvor som alla är mätta i den tänkta linjen för direktljudet till lyssnaren. Mätningarna är gjorda med gatad mls och saknar relevans under några hundra Hz.


Direktljudstonkurva för OA-52.3


Motsvarande kurva men med diskanten i omvänd polaritet.

Av den relativt kraftiga dippen som blir vid delningen så kan man gissa sig till att elementen jobbar bra fasmässigt där. Vilket bekräftas av följande kurva.


Faskurvan för de respektive elementen i lyssningsriktningen för OA-52.3

Här ser man att faskurvan för de båda elementen följer varandra nästan perfekt mellan 2.5kHz och 5kHz. D v s du har gjort exakt det som du skriver ovan att du inte ville göra med respekt för Stigs idéer.

2. Den stora skillnaden mellan vår filterfilosofi och den som praktiseras i OA-52.3 är att vi vill ha renare delningar och en fasöverensstämmelse som är över ett större område. Det kräver bl a brantare delningar. Att energitonkurvan inte blir helt perfekt är inte mycket att yvas över så länge de integrerade tonkurvorna i de väsentligaste riktningarna som dominerar hur örat uppfattar klangen är korrekta. Detta kan man läsa mer om i tråden om "Di tidiga reflexerna".

[Naqref]

Finns det något egentligt skäl att inte registrera det?

Nej. Eftersom representanter för SSC frekvent läser här så vill jag uppmana er att försöka ordna detta rätt snart.

[IngOehman]

Jag tror nog inte att du har förstått det jag skrev.

Om du mäter på en ursprunglig OA52 så ser du att det har samma destruktiva
addition en bit under och en bit över delningen. Det är det det handlar om.
Mitt i delningen har man inte mycket val om inte högtalaren skall beem:a illa.
Där måste elementen arbeta rimligt konstruktivt, men kan kan hålla det
området förhållandevis litet om man vill undvika en bred svacka i energikurvan.

OA-52 är precis så riktad som den är, och om du uppfattat att jag påstått
något annat så är det din tokning. Jag har inte skrivit något som motsäger de
mätningar du visar ovan, tvärtom. Det är ju just det som de visar som jag
berättade om.


Vh, iö

- - - - -

PS. Det var förfärligt vilka störnmingar ditt mätsystem ger. Vad är de för
fel med det?

Misstänker även att mikrofonhöjden varit knasig. Sitter den verkligen i linjen
mellan högtalaren och lyssnare? Tycker resultatet ser ut som om den suttit
högre.

[MagnusÖstberg]

KK: Jag kan ju ha uppfattningar om beteckningars ägar- och bruksrättig-
heter, även om jag inte är med i SSC. Du är det inte heller, men det tycks
inte hindra dig från att skriva i tråden. Få saker tycks hindra dig.


Vh, iö

Jag förstår inte riktigt det här inlägget.

Att jag nämde ditt namn var ju bara för att ingen skulle tro att bara för att du läser, och diskuterar ämnet, att informationen når SSC.

Jag ville gott med med mitt inlägg.

Vad du ville med din kommentar har jag ingen aning om, men det lät inte särdeles vänligt.

Finns det inget vettigt skäl att undlåta att registrera, utan snarare bara fördelar, borde det väl göras är min tes. Har inte SSC haft nog med saker som hänger i luften utan ordentliga avtal på papper?

[MagnusÖstberg]

Finns det något egentligt skäl att inte registrera det?

Nej. Eftersom representanter för SSC frekvent läser här så vill jag uppmana er att försöka ordna detta rätt snart.

Ja, isåfall är det väl verkligen en icke-fråga utan något som borde göras enkom för att slippa eventuellt trassel senare.

Fast SSC verkar ju en tradition av att saker skall hänga i luften som kan försvåra senare. Kanske är det så att det finns/funnits de som tycker att saker är så självklara att det inte behöver formuleras ner. Konstigt att de tycker saker är besvärligt sedan när det visar sig att den tiden det hade tagit att formulera ner något skulle besparat mångfalt arbete senare.

Personligen tycker jag det är lite lathet att förvänta sig att de läser här. Borde de inte kontaktas på annat vis?

[Vee-Eight]

Magnus:

Det är eg saker de borde komma på själva. Men visst, jag är för att de meddelas.

[Naqref]

Lite info direkt från källan JL: Ingen OA-50, OA-50.2, OA-51, OA-52, OA52.2 har haft packningar. OA-58 och OA-52.3 var packningsfria till -05. Dessa högtalare har enbart tätats med den transparenta coatingvätskan. OA-58, OA-58.2 samt OA-52.3 har sedan -05 varit försedd med packningar.

Det stora problemet med coatingvätskan som tätning är att den inte fungerar om man lossar elementet. Så är ett element lossgjort (kanske av tidigare ägare) så är det nog rätt viktigt att man kollar tätheten. Det kan vara det problemet som det paret OA-50 som LTS testade råkade ut för.

[Vee-Eight]

Vill poängtera att det fortfarande handlar om John Larsen, ingen annan. (red anm)

[CODY]

Vill poängtera att det fortfarande handlar om John Larsen, ingen annan. (red anm)

I en annan tråd kom man överens om att denne benämns LVNIFN

MVH/Cody

[petersteindl]

Jag tror och hoppas att ingen ifrågasätter att det är märket Carlsson som gör ortoakustiska högtalare?

Är 50, 51, 52 och 58 orto eller inte?

Om inte var det väldigt länge sen det gjordes ortohögtalare.

Blir L8 de första på... 25år?

Det är så att Stig Carlsson så sakteligen kom att ändra innebörden i begreppet Ortoakustisk. Fram till och med 70-talsserien med OA12, OA14, OA116 och OA2212 så inkluderades inga högtalare i OA-serien med endast diskantelement för direktljudet. De har alla diskantelement för direktljud samt diskantelement för reflekterat ljud. OD11 hade bara 1 diskantelement och Stig själv såg vid den tidpunkten på denna högtalare såsom varandes icke-ortoakustisk.

Efter 70-talsserien började Stig Carlson arbeta med sina 3-vägare. Han lämnade in patentansökningar på både 3-vägarna och 2-vägaren (som kom att heta OA51) samma dag.

3-vägaren hade högtalarelement för direktljudet (det fanns 4-vägare också, men alla modeller 3-vägs och uppåt sammanfattades som 3-vägarna såsom en arbetsbenämning ), samt och detta är viktigt, hade de dessutom ett diskantelement för reflekterat ljud. Stig Carlsson var inne på att inkludera 2 diskantelement för reflekterat ljud i 3-vägarna. En viktig parameter var att diskantelementen inte fick påverka tonkurvan hos direktljudet i diskanten. Det var specifika riktningar som Stig ville ha med vad gäller det reflekterade ljudet i diskanten.

Så 3-vägarna var utan tvivels Ortoakustiska högtalare. Hur är det då med OA-51? Det var inte möjligt att applicera extra diskanter för reflekterat ljud i OA51utan att det skulle påverka direktljudet hos diskanten.
Vidare, så var den domediskant nämligen Peerless KO-D10 klart höjd mot översta diskanten i högtalarelementets nollgradersriktning. Stig använde sig av denna egenskap och vinklade elementet så att diskantens 30 gradersriktning blev direktljudet mot lyssnaren medans nollgradersriktningen pekade uppåt och inåt d v s mot taket. Eftersom KO10DT hade rak tonkurva i 30 gradersriktningen så kunde Stig på så sätt bibehålla den kvot mellan direktljud och reflekterat ljud som Stig ville ha i denna högtalare.

3-vägarna var alltid tänkta med mer än 1 diskantelement. Stig Carlsson berättade för mig exakt hur han ville prova sig fram och vilka riktningar han ansåg som värdefulla. Till 3-vägarna hade Stig Carlsson varken valt basar eller diskanter. De gamla som han godkänt tillverkades inte längre. Mellanregistret fick han av mig d v s Thiel & Partner 2 tumsdriver C2-44. Det var mycket arbete kvar innan 3-vägarna kunde färdigställas. Det hade blivit en ortoakustisk högtalare så som ortoakustiskt skulle vara enligt Stigs åsikter genom årtiondena.

Men det var inte bara diskanten som avgjorde om Stig ansåg en högtalare vara ortoakustisk eller inte. Det var mellanregistrets placering i förhållande till dess närliggande begränsningsytor och även basens. Trots allt var det kvoten mellan direktljud och reflekterat ljud som var den springande punkten med Stigs högtalare, sedan var det vinklarna från vilket håll det reflekterade ljudet i diskanten skulle nå lyssnaren som hade betydelse.

Då Stig konstruerade OA52 och OA50 använde han alltjämt Peerless KO10DTpå grund av sin speciella karakteristik där 30 graderskurvan var rak medans nollgraderskurvan var förhöjd mot högsta diskanten.

Jag minns då jag var hemma hos Stig och då han hade fått meddelandet att KO10DT skulle upphöra och fasas ur Peerless sortiment och priset på KO10DT höjdes från Peerless. Stig fick 6 månader att söka ersättare. Han var minst sagt bekymrad. Vi var nog en del runt Stig som var lite bekymrade men samtidigt jätteglada för vi gillade ju inte riktigt KO10DT eftersom dess distorsion var för hög. Svalander hade sina modifieringar på elementet och den var väl ok, även fast jag själv inte använde den. Nåväl, till slut blev det en Vifa diskant med aluminiumdome och nya filter. Med Vifa var det så att de kunde leverera diskanter med frontplatta som inte var rund utan avsågad så att säga, som en travbana. Seas tillverkade en liknande aluminiumdomediskant men de kunde inte leverera annat än med rund frontplatta. Dessutom gjorde Stig mätningar på Seas och fann att Seas mätte sämre än Vifa så valet var för honom givet.

Den svarta filtbit som satt på utsidan i en båge ovanför metalldomediskanterna kom till på sådant sätt att kunderna själva kunde välja om de ville använda den eller inte. Dessa metalldomediskanter hade en ful peak i nollgradersriktningen ovanför 20 kHz. Kanske var det den som spökade så att filten gjorde nytta?

OA51 hade gått ur tiden och kvar var OA50 och OA52. Wilhelm Lilliehöök var Svensk distributör av Carlssonhögtalarna och han sålde till slut allt via sina butiker som hette Direkt. 1989 sålde Lilliehöök sin verksamhet och flyttade till USA. Peter Lyngdorf, han som äger Hifi-klubben köpte Lilliehööks verksamhet men var inte intresserad av Carlssonhögtalarna. Det blev slutet för Carlssonhögtalarna för denna gång.

Samarbetet mellan John Larsen och Stig Carlsson varade hela tiden eftersom John fortfarande kände för Stig och hans högtalare. John Larsen sålde även uppgraderingssatser. 1992 betalade John en resa där Stig kunde besöka Scan Speak i Danmark och därmed kunna ta del av alla nyheter samt komma i kontakt med R&D avdelningen. Detta var Stig oerhört tacksam för. Stig har själv berättat om händelsen och om hans våndor inför att resa. Stig carlsson tyckte aldrig om att resa. Han berättade även om sin resa till Paris på 50-talet, men det får bli en annan historia.

Både Stig Carlsson och Wilhelm Lilliehöök letade på första hälften av 90-talet febrilt efter exploatörer men hittade ingen.

1996 återupptog Stig Carlsson och John Larsen tillverkningssamarbetet, och OA50 och OA52 började tillverkas igen. Min advokat Raoul Smitt som varit vän och advokat sedan 1980 skrev 1996 avtalet dem emellan.

Det fanns några uppgraderingar under årens lopp och i den andan har det alltsedan fortsatt och pågår ännu ”in search of the Holy Grail”.

Stig Carlsson har inför mig alltid berömt John Larsen just för hans tillverkningskvalitet. Något annat har jag aldrig hört Stig nämna. Det som Ingvar skriver ter sig således för mig såsom helt främmande.

Vad gäller andra saker som Stig tyckte om folk är oväsentligt, men det var många som kallades för apor under den tid då Stig hade full vitalitet. Även herrar som Harry F Olson och/eller Thiele d v s den Thiele som finns med i Thiele och Small parametrarna (TS-parametrar) kallades för ”tomte eller tomtar” och ringaktades på den tiden då det begav sig av Stig Carlsson. Stig lämnade in två patentansökningar 1953, dels på basreflex fanns 5 år innan Thiele började skriva om sådant och även långt före Novak, dels på minskning av interferens mellan närliggande angränsningsytor och högtalare fanns, vilket var 4 år innan Waterhouse's pionjärarbete i JASA (Journal of the Acoustical society of America) med avseende på ljudkällors strålning i en omgivning med reflexer. Det är kanske inte så konstigt att man tyckte att de andra ”småpojkarna” var lite efter så att säga.

Vi som var med från den tiden det begav sig d v s vi som lärde känna Stig, lärde även känna den Stig Carlsson såsom han var i sin ungdom. Stig var inte på samma sätt då han blev äldre – men det var fortfarande samma Stig om än mycket mer mogen men även tröttare. På sina stunder kunde han fortfarande blixtra till.

Han piggnade till lite på slutet då han fick ärva lite kontanter från sin bortgångne bror. Hade han fått leva några år till så hade vi kanske fått se 3-vägaren färdigställd av Stig själv, vem vet?, och då skulle cirkeln ha slutits med en högtalare som hade en eller troligtvis/möjligtvis två diskanter för det reflekterade ljudet. I de gamla pappren finns det beskrivet med en diskant för reflekterat ljud, men för mig då vi på slutet plockade fram 3-vägarna och fullständigt gick igenom dessa så berättade han om vad han ville prova och hur han ville gå tillväga och även anledningen till hans filosofi angående reflekterat ljud.

MvH
Peter

[petersteindl]

Jag tvivlar inte alls på det är Carlsson som högtalarmärke som skall associeras med ortoakustik, men i en immaterialrättslig process så är det bara en ägare av ett registrerat varumärke som i praktiken kan hävda sig. Rör man sig i gråzonen om "hur det borde vara" och vad som "känns vara rätt" så hamnar man i en godtycklig bedömningssituation. Alltså; skulle ngn använda sig av "ortoakustik" och derivat därav så har varken SSC eller ngn annan som anser sig vara associerad med märket ngn större janne att driva sin sak juridiskt.

Rekommendationen är att snarast registrera varumärket. Gör man inte det så får man faktiskt vara beredd att förlora det. Nu är jag inte säker, men jag tror det finns ett nyttjandekrav i detta. Risken som SSC kan lida är att pga passivitet (inget har producerats eller marknadförts komersiellt på en rätt lång tid) rätten till varumärkena även om/när de är inarbetade, oavsett de är registrerade eller ej. Skulle SSC lämna in en besvärsanmälan vid ev varumärkesintrång så kan den ogiltigförklaras just pga detta. Detta är också extremt viktigt att kolla upp.

Sammanfattningsvis så duger det tyvärr inte att påskina hur saker och ting borde vara. Har man inte ordnat med allt immaterialrättsligt inom SSC så är det jäklar i min låda hög tid att ta tag i det ögonabums!

Jag måste säga emot dig här och hålla med iö, ortoakustik är starkt förknippat med SC och har därför enligt svensk lag ett skydd per automatik. Däremot kan man nog få svårare att hävda det i andra länder än Sverige.

Sverige tillhör EU och det är EUs regler som tillämpas allt efter de fördrag som de kommit överrens om varav varumärkesskydd är ett och det är specificerat i Madrid protokollet. Det finns således ingen specifik svensk lag angående internationellt varumärkesskydd och detta gäller även i Sverige.

[Naqref]

1. Jag tror nog inte att du har förstått det jag skrev.

2. Om du mäter på en ursprunglig OA52 så ser du att det har samma destruktiva
addition en bit under och en bit över delningen. Det är det det handlar om.
Mitt i delningen har man inte mycket val om inte högtalaren skall beem:a illa.
Där måste elementen arbeta rimligt konstruktivt, men kan kan hålla det
området förhållandevis litet om man vill undvika en bred svacka i energikurvan.

OA-52 är precis så riktad som den är, och om du uppfattat att jag påstått
något annat så är det din tokning. Jag har inte skrivit något som motsäger de
mätningar du visar ovan, tvärtom. Det är ju just det som de visar som jag
berättade om.


Vh, iö

- - - - -

3. PS. Det var förfärligt vilka störnmingar ditt mätsystem ger. Vad är de för
fel med det?

4. Misstänker även att mikrofonhöjden varit knasig. Sitter den verkligen i linjen
mellan högtalaren och lyssnare? Tycker resultatet ser ut som om den suttit
högre.

1. Jag tror nog att jag har förstått det men helt säker kan man inte vara.

2. Du menar att de destruktiva interferenserna som du tidigare kritiserade (och Stig kanske höll med om) just genom sina destruktiva interferenser balanserar dippen i energitonkurvan som bildas vid delningsfrekvensen? Så kan man ju se på det hela men då blir den verkliga energitonkurvan en förskräcklig hängmatta ety dessa destruktiva fenomen finns inte i den högsta diskanten och i det nedre mellanregistret samt basområdet. De kommer då att vara entydigt mycket högre. Knappast speciellt orthoakustiskt enligt mig. Fast nu är det ju fortfarande viktigast med enskillda reflexer. Och takreflexen får en förfärligt bredbandig dal i det övre mellanregistret och upp en bra bit över 10kHz. Kan knappast kallas optimalt. Detta är ju den överlägset viktigaste reflexen att hantera i en högtalare av denna typ. Anser jag.

3. Inget större fel med det. Har testat ett par olika och mätningarna blir jämförbara (Clio och ATB bl a). Det är snarare effekter från rummet man kan skönja. Men man lär ju sig att se bort från bristerna och fokusera på det väsentliga som du vet.

4. Mikrofonen sitter i en tänkt linje mellan lyssnaren (3.2meter bort och med öronen på en höjd av 85cm) och en tänkt punkt mitt i mellan (c-c) bas och diskant.

[Johan_Lindroos]

Hej Anders!

Jag har nog missuppfattat dig och dina avsikter!

Låt mig få be om ursäkt.

Det blir för krångligt att förklara i text. Vore ju trevligare att ta ett snack över telefon någon dag.

Bästa hälsningar, Johan

[Naqref]

JL: Lugnt! (Johan Lindroos avses här. Red anmärkning.)

[PeterAkemark]

Eftersom de inblandade i denna tråd var mer eller mindre inblandade i SC arbete så vill jag ta tillfället i akt och fråga;

Vad är det som är ortho i orthoakustiken som omtalas?

[IngOehman]

Ortho eller orto betyder rätt eller riktig.

Ortodox betyder t ex rättlärig eller renlärig. Dox är en lära. Den ortodoxa
kyrkan/religionen betyder alltså den rätta kyrkan/religionen. en ortopedisk
sko är en som är rätt för foten.

SC hävdade att det sätt som han ville få sina högtalare att kommunicera
ljudet till lyssnaren var det rätta. Orto betyder rätt och akustik betyder
läran om ljudet. Den rätta läran om ljudet.

Dock måste nog begreppet betraktas som ett varumärke, för det är bara
så det har använts. Att sedan vissa mer eller mindre väldefinierade egen-
skaper har inkluderats i de konstruktioner som Stig kallade ortoakustiska,
har mindre betydlese, eftersom det trots allt var Stig som godtyckligt be-
stämde vad som var ortoakusiskt, och vad som inte var det (de marknads-
ansvariga på Sonab ville t ex att OD-11 skulle heta OA-11, berättade han
för mig). Han syn på ortoakustik gled dessutom lite genom åren, sakta över
50-, 60- och 70-talet, för att sedan göra ett lite större språng i slutet av
70-talet inför övergången till 80-talet, allt enligt hans egen uppfattning.

Storleken på det där språnget omvärderade han dock senare, och menade
retrospektivt att likheterna trots allt var mycket större än skillnaderna.

Och det håller jag med honom om.


Vh, iö

[petersteindl]

Jag tänkte fylla i lite i det som redan skrivits angående Ortho-Acoustic och hur ordet användes av Stig Carlsson och av företaget Sonab och dessförinnan av företaget Lund (Kolboxentiden)

Ortho: Från det Grekiska ordet "ὀρθός"; vilket betyder "rak", ”rät” eller "korrekt", ”riktig”.

Exempel: Ortogonal är ett matematiskt uttryck och beskriver två vektorer där den ena är vinkelrät mot den andra. Gonal kommer av γωνία (gonia) som betyder vinkel.

Stig Carlsson använde ordet i betydelse Ortho-Acoustic. Det registrerade varumärket är Carlsson Ortho-Acoustic och det är en namnregistrering d v s inte en figurregistrering.

Det finns således begreppet Carlsson Ortho-Acoustic. På svenska använde Stig Carlsson ordet Ortoakustisk – Ortoakustiska högtalare. På 70-talet sade man Sonab’s ortho-acoustical loudspeakers

Acoustics (med ett s på slutet) är på Svenska akustik eller läran om ljud och det är frågan om ett substantiv.

Men Acoustic betyder på Svenska akustisk och det är ett adjektiv.
Akustisk betyder snarast ljudlig eller -ljudd (högljudd) eller kanske ljudande (låtande, d v s det låter om saken) och definitionen därav är i direkt relation till det man hör. Så var det i alla fall tänkt en gång i tiden då orden myntades från de grekiska orden.

Adjektivet Acoustic finns även i böjd form som adjektiv och används oftast i plural, nämligen Acoustical.
Även på Svenska finns denna böjning – akustiska. En akustisk enhet – flera akustiska enheter. Just ordet högtalare är både singularis och pluralis

Det finns tillämpningar på orden Acoustic och Acoustical såsom:
Acoustic guitar; Acoustic properties of a hall; Acoustic properties of a room; Acoustic impedance; Acoustic enclosure; Acoustic reproduction; Acoustic resonance; Acoustic sounding; Acoustic wave; Acoustic vibration; A Steinway piano is an Acoustic instrument; Acoustic properties of a loudspeaker; A loudspeaker is an Acoustic device; Acoustic loudspeakers; Ortho-Acoustic loudspeakers; Carlsson Ortho-Acoustic loudspeakers; Sonab’s Ortho-acoustical loudspeakers; Lund Ortho Acoustical system; All our instruments are Acoustical; Acoustical response of loudspeakers.

MvH
Peter

[IngOehman]

Tänkte även säga några ord om trevägaren, eftersom den varit på tapeten,
jag tror i den här tråden.

Vill bland annat nämna att Stig avsåg att den där extra diskanten på tre-
vägaren ventuellt skulle kunna vara ett tillbehör, och att den därtill INTE
skulle ha samma delningsfrekvens som den framåtriktade diskanten (vilket
jag tror att jag sett någon påstå).

Den var vidare från början avsedd att riktas så att det skulle komma reflek-
terat ljud uppifrån högtalarväggens båda övre hörn, där de möter sidovägg
och tak, men experiment som vi gjorde runt årsskiftet 1996/1997 visade att
det var svårt att åstadkomma det med mindre än att hörnen diffuserades,
och det ville han inte att man skulle behöva. De skulle ju fungera i "vanliga
rum", så konceptet modifierades en smula (annan riktning, vilket även kräv-
de en modifikation på själva diskanten, vilket i och för sig var lite akade-
miskt, eftersom den diskant ha ville använda inte längre var i produktion,
men det finns några alternativ).


Vill även nämna att den Seas-metalldome-diskant som fanns tillgänglig som
alternativ till Vifa-diskanten med metalldome som Stig spelade med de sista
åren i sina OA-52, inte mätte sämre än Vifa-diskanten, inte entydigt sämre i
varje fall.

Seas-elementet hade högre känslighet, bättre spridning, jämnare tonkurva
och den "väste" (bruskomponent vid spelning på mycket hög nivå) mindre,
liksom att den hade lägre distorsion i arbetsområdet. Men - vid låga frek-
venser, närmare bestämt under 2000 Hz, spelade den orenare, framför allt
beroende på en olyckligt utformad bakkammare. Och han gjorde bedöm-
ningen att den låga delningsfrekvensen i OA-52 därför gjorde Vifa-diskanten
till ett bättre val.

Däremot ville han använda Seas-versionen i trevägaren, eftersom det ele-
mentet presterade så mycket bättre på så många andra sätt, och delnings-
frekvensen där är högre*.


Kan även nämna att Stig vid en senare tid (vi är nu framme vid 96/97 igen)
fortfarande INTE sade sig ha valt något mellanregisterelement för treväg-
aren, utan höll det öppet tills det att ett optimalt element för uppgiften
hittats. Och med det menade han ett som helst skulle ha ett styvt mem-
bran med en diameter om 2-3" i form av antingen en konvex dome eller en
kon. Det var specifika uttalade önskemål.

Den höga delningsfrekvens som han ville använda krävde dessutom ett ton-
kurve jämn beteende upp till 10 kHz och inga fula uppbrytningar alls inom
audio-området.

Trots att många förslag om olika element hade passerat revy och vissa av
dem hade kvaliteter som gjorde att han inte sågade dem direkt, hade han
ändå vid denna sena tid faktiskt inte ens uteslutit möjligheten att använde
det 2" mjukdomeelement från Peerless som använts vid alla prototyplyss-
ningar, om det skulle gå att få det tillverkat.

Han sa att han kunde tänka sig att det var det bästa valet.

Det hade förvisso en högre distorsion än han önskade, men totalt sätt så
menade han att det presterade, i det kompletta systemet, ändå avsevärt
mycket renare på komplexa signaler än OA-52, tack vare delningsfiltrets
förmåga att undertrycka intermodulativa fenomen.

Det som han i slutet såg som det allra bästa alternativet var annars ett 2"
stort hårddomelement med en exceptionellt snygg tonkurva till över 10 kHz
och en superbt låg distorsion, ett element som vi dock bara gjorde mätingar
på, men vi testade det aldrig lyssningsmässigt i den faktiska trevägaren.

Detsamma gäller dock även alla de andra alternativen, så vitt jag vet. Inget
av dem testades alltså, fortfarande så vitt jag vet, via lyssning i treväg-
aren.

Oavsett vilket var beskedet från Stig att det nya elementet var "bäst hittills".


Stig var på gång ordentligt med planerna på att sjösätta trevägeren vid
denna tid, och när jag 1997 åkte till SEAS i Norge (i ett annat ärende) var
en av uppgifterna att leta efter "den sista komponenten" en lösning på
baselements-frågan, och jag hade fått rätt så tydliga specifikationer från
Stig på vad han ville ha ur/från elementet. Specifikationer som sträckte sig
långt utanför att bara vara småsignalparametrar eller mätprestanda.

Med mig hem hade jag - lösningen! Och glad i hågen försökte jag få tag på
Stig, under jag tror det var ungefär en veckas tid (normalt fick man tag
på honom direkt om man bara lyfte på luren rätt tid på dygnet). Jag bör-
jade bli ordentligt orolig.

Jag tog, efter att till sist ha ägnat nästan en hel dag till att ringa Stig, reda
på telefonnummret till hans granne och av honom fick jag veta det jag inte
ville höra; Stig levde inte längre.


Jag ringde runt till i princip alla jag kände, som kände Stig, och berättade
den oerhörda och förfärliga nyheten. Ingen av dem hade nåtts av döds-
budet, eller haft eller sökt kontakt med honom på rätt länge.

Den som var svårast att ringa, för jag förstod ju att han skulle ta det hård-
ast, vilket han nog också gjorde, var Ingemar Ohlsson, så jag ringde honom
först av alla. Det är inte roligt att få sådana besked, och inte att komma
med dem heller. De andra tog smällen utan att behöva sätta sig ned.

Saknaden av en människa kan ju bedöva rätt så rejält och göra att man
får svårt att tänka på något annat än personen och allt man har gjort och
pratat om och allt man nu inte kommer att få chansen att göra och prata
om, men i det här fallet fanns det en specifik sak som hamnade lite extra i
fokus när jag tänkte på Stig under den här tiden - trevägaren. Det som
hade engagerat Stig så länge, och extra intensivt de sista 6-10 månaderna
av hans liv, och som ju såg ut att äntligen kunna bli verklighet.

Och så lämnade han oss.

Förbaskat.

Och kanske skulle jag inte bry mig om vad som sägs och påstås om tre-
vägaren, jag har ju inga ekonomiska intressen i det hela och är nog inte
heller en framtida kund, men jag kan inte låta bli att reagera när jag vet
vad Stig sagt, tyckt och velat.


Vh, iö

- - - - -

*Allt det där är ju historia nu, eftersom vi med alla de nya ljudinspelnings-
formaten som medger ett energiinnehåll som sträcker sig långt över 20 kHz,
kanske gör klokt i att undvika metalldome-diskanter av de slag som Vifa-
och Seas-elementet var. Det är i varje fall min uppfatting. Tillsammans med
CD-systemet är de inte så farliga, men med Vinyl och HD-ljudformat vill i
varje fall jag vara lite försiktig.

Men jag vill ändå att historien skall beskriva sanningsenligt, med avseende
på vad Stig had för synpunkter på de två alternativa diskantelementen, och
att han faktiskt på grund av Seas-elementets egenskaper, gick ifrån det
tidigare förstavalet (Dynaudio D21AF, som han ville byta bort så snart ett
"hårddomigt" alternativ stod till buds) till förmån för Seas-diskanten. Och
Jag gav Stig ett par sådana diskantelement (nota bene; med rätt form på
frontplattan med med ny bakkammare som inte gav lågfrekvensdistorsion.
Allt går om man bara vill) för bruk i trevägaren. Han berättade, efter att ha
testat elementet att det hade löst diskanfrågan!

Personligen så tycker jag att varken en metalldome som ringer eller en mjuk-
dome som inte gör det men som är för stor för att stråla som Stigs vision,
är okej, frågan är in någon mjukdome är det? Han specifikcerade ju att det
var styva membran han ville att det skulle vara i trevägaren. Jag visade hur
som helst Stig några ytterligare alterntiv som var mindre och som passade
de kombinerade önskemål han hade presenterat, men som han tyckte alli-
hopa kännetecknades av att inte vara "tillräckligt påkostade". Jag visste
inte riktigt vad han menade med det, så jag frågade förstås, och ha sa att
de var för billiga och inte var gjorda med ambitionen att användas i så här
stora och amitiösa system, och då spelade det ingen roll om de presterade
väl. De fick helt enkelt inte kunna uppfattas som avskräckande. Det hade
han kanske rätt i, och jag erbjöd mig att försöka ta fram ett 3/4 stort ele-
ment som varken bröt upp inom audioorådet, eller resonerade elakartat en
bit över det. Stig sa att han mycket skulle uppskatta det, men av olika
skäl så hann jag inte bli klar med något sådant, trots att den här händelsen
utspelade sig ett bra tag innan Stig lämnade oss.

En tid efter att Stig gått bort hade jag dock ett fungerande koncept färdigt
som kombinerar alla de egenskaper som behövs för att göra ett diskantele-
ment som uppfyller Stigs specifikationer, men av olika skäl var inte treväg-
aren högsta prioritet vid den tiden. Och sedan dess har det varit vilande
eftersom det inte har funnits någon som velat ta tag i det kommersiellt, och
sedan en tid tillbaka så är jag ju inte ens med i SSC's styrelse längre.

Men, som jag skrivit tidigare - jag kommer alltid att vara en vän av SC, och
detsamma gäller hur jag känner inför de av Stigs vänner som idag utgör SSC.

[Naqref]

Jag tror det blir svårt att hävda att SSC har ensamrätten till orthoakustisk som varumärke genom inarbetning. Man kan nämligen hävda att det redan är degenererat ety det har använts av flera enskilda företag och individer.

Vi har på 50-talet kolboxen som såldes under namnet Elektronlund Lund Ortho Acoustical System 1001, förkortat LOAS 1001.

Vi har popboxen som konstruerades av Jon Idestam-Almqvist och som ingen (mig veterligen) hävdar att den inte är orthoakustisk. Inte ens Stig enligt diverse källor.

Vi har OA-4 osv upp till OA-2212 som såldes av Sonab som varande orthoakustiska.

Vi har åttiotalsserien som såldes under tre olika företag där det inte har skrivits licensavtal på varumärket "orthoakustisk" och således har nyttjats fritt av dessa och därmed har de stått för inarbetandet.

Vi har alltså minst 5 olika företag som har använt begreppet orthoakustisk och till skillnad från begreppet [i]Carlssonhögtalare[i/] så har det inte lika stor anknytning till Stig. Annars skulle inte Jons konstruktion popboxen figurera på CP. Det hävdas att popboxen är en carlssonkonstruktion men Stig konstruerade inte den utan han var mest behjälplig vid mätningar av den.

[IngOehman]

Nja... Allt det ovanstående skedde med Stigs goda minne.

Med degenerering menar man nog det som sker på grund av ostävjt missbruk,
inte tillåtet bruk. Att någon lånar ut ett begrepp är inte alls samma sak som
att det degenereras.


Det sagda om Stigs oinblandning för popboxen kan man också ifrågasätta. Han
var enligt egen utsago mycket mera inblandad än du skriver. Dels var den ju
helt baserad på Stigs patent och dessutom var Stig inblandad inte bara med
att göra mätningar, utan han var t ex den som föreslog placeringen av diskant-
elementen, och det främsta skälet till vald placering var att syftet med pop-
boxen ju var att den skulle öka intresset för ortoakustik, men Stig ville inte att
den skulle vara en konkurrent till den såsmåningom kommande OA-5, med dess
bättre placering av diskantelementen. Det gäller förresten OA-6 också.


Vh, iö

[Naqref]

Nja... Allt det ovanstående skedde med Stigs goda minne.

1. Med degenerering menar man nog det som sker på grund av ostävjt missbruk,
inte tillåtet bruk. Att någon lånar ut ett begrepp är inte alls samma sak som
att det degenereras.


2. Det sagda om Stigs oinblandning för popboxen kan man också ifrågasätta. Han
var enligt egen utsago mycket mera inblandad än du skriver. Dels var den ju
helt baserad på Stigs patent och dessutom var Stig inblandad inte bara med
att göra mätningar, utan han var t ex den som föreslog placeringen av diskant-
elementen, och det främsta skälet till vald placering var att syftet med pop-
boxen ju var att den skulle öka intresset för ortoakustik, men Stig ville inte att
den skulle vara en konkurrent till den såsmåningom kommande OA-5, med dess
bättre placering av diskantelementen. Det gäller förresten OA-6 också.


Vh, iö

1. Jag tror du lägger in en värdering i ordet som inte finns där nar man studerar det semantiskt. Det betyder bara att något (långsamt) förlorar sin funktion. Hur denna förlust av funktion sker är oväsentligt.


2. Hur skulle du vilja påstå att diskantplaceringen på OA-5 mk I är bättre än på popboxen? Personligen tycker jag att den är rätt snarlik. Kanske t o m lite sämre än i OA-5 I iom dess höga sarger. Placeringen av bas/mreg är däremot annorlunda gjord.

[IngOehman]

Jag kan förvisso också tycka något om det, men nu var det ju vad Stig
tyckte om det som jag berättade om. Vad jag tycker har kanske inte så
mycket med sakfrågan att göra. Men visst gäller hans synpunkter även
för placeringen av mellanregisterelementet. Han brukade dock alltid ta
upp diskanterna först när han berättade om skillnaderna.

Och jag håller inte alls med dig om att ortoakustisk är ett begrepp som
har degenererat. Det är helt förknippat med Carlssonhögtalarna. Och dit
brukar inte bara högtalare som verkligen hetat Carlsson räknas, utan även
pop-boxen på grund av Stigs inblandning, och det gäller förstås även för
sonabhögtalarna och kolboxen.

Dock inte för OD-11, eftersom Stig INTE ansåg dem vara artoakustiska.


Vh, iö

[Naqref]

Vad hade Stig för invändningar mot diskantplaceringen då?

[MagnusÖstberg]

Jag tror det blir svårt att hävda att SSC har ensamrätten till orthoakustisk som varumärke genom inarbetning. Man kan nämligen hävda att det redan är degenererat ety det har använts av flera enskilda företag och individer.

Jag funderar mer på hur länge man kan hävda en inarbetning efter att man slutat producera något. Kanske är det för alltid?

[Naqref]

Jag tror det blir svårt att hävda att SSC har ensamrätten till orthoakustisk som varumärke genom inarbetning. Man kan nämligen hävda att det redan är degenererat ety det har använts av flera enskilda företag och individer.

Jag funderar mer på hur länge man kan hävda en inarbetning efter att man slutat producera något. Kanske är det för alltid?

5år. Samma tidsperiod som om man verkligen har varumärket har jag för mig. D v s om man har registrerat ett varumärke men inte utnyttjar det på 5 år så förfaller det oavsett om man har kvar registreringen.

[MagnusÖstberg]

Då är det inte mycket att pinka på då...

[paa]

Om man har en aktiv hemsida där märket hajpas, räcker inte det, eller måste det verkligen produceras hårdvara också?

[Naqref]

Måste produceras HW.

25 a § Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år
efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av
varumärket här i landet för de varor som det registrerats för eller har
sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd får
registreringen hävas, om det inte finns giltiga skäl till att varumärket
inte använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs

1) att varumärket används i en annan form än den registrerade formen, om
avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade
karaktär, och

2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage
endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid
tillämpningen av denna lag att varumärket används av någon annan med
rättighetshavarens samtycke.

Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har använts under
tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om hävning av
registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter
femårsperiodens utgång och inom tre månader före ansökan om hävning
skall emellertid lämnas utan avseende, om förberedelserna för att
påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att
rättighetshavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma
att göras. Lag (1992:1686).

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.a ... t=1960:644

[paa]

Det faller inte av sig själv efter fem år alltså.

[MagnusÖstberg]

Verkar krävas att någon aktivt arbetar för det.

Men om någn kör det spåret ett par år och sedan lämnar in en ansökan är det ju troligt att de får ta över det, om rättighetsinnehavaren under den tiden inte varit aktiv?

[skrotnisse]

Angående inarbetning så är det så att skyddet försvinner när varumärket inte används längre. Men om märket är väl inarbetat så kan det bestå även en längre tid efter. Det finns alltså ingen given tid på hur länge efter att varumärket slutar användas som skyddet upphör.

Det handlar alltså om att varumärket ska användas. Visst det produceras inga högtalare. Men Hifikit säljer diskanter som heter oa.

Sen angående EG rätten i samma fråga. Eftersom det inte finns några regler om inarbetning i gemenskapsvarumärkesförordningen eller varumärkesdirektivet så är det fritt fram den svenske lagstiftaren att utforma regler efter nationella önskemål. Så länge reglerna inte strider mot EG-fördraget.

[IngOehman]

Vad hade Stig för invändningar mot diskantplaceringen då?

Det han tyckte var bra var att popboxen INTE fick den enligt honom
optimalare placering av diskanterna som OA-5 fick. I Pop-boxen satt
de runt det centralt placerade 9710-elementet. I OA-5 satt de i ett
tätare kluster framför (närmare lyssnarna) 9710-elementet.

Därför hade han INTE invändningar mot Pop-box-projektet.


Vh, iö

[nolimitsoya]

Men vilka var de tekniska invändningarna mot en diskantplacering likt Poppisarna?

[IngOehman]

Att baselementet kom för långt ifrån väggen, att diskanterna
spelade över baselementet (förlorade delar av reflexytan under
sig) och att de kom för långt isär. Stig föredrog att ha en unge-
fär lika stor utbredning av diskanterna som själva baselementets
storlek.

Men man kan förstås fråga sig om reflexen från väggen skulle
inkluderas i bilden av baselementet.

Jag frågade honom om det först många år senare (jag kände
honom ju inte ens på Sonab-tiden) och då antydde han att han
hade tänkt olika för 60- respektive 70-talarna. Tvärt emot vad
man kanske kan tro*, så var det på 70-talet som han började
räkna in det reflekterade bas(/mellanregiter)elementet i vad
som utgjorde dess storlek.

Han kallade det (elementet + dess spegelbild) till och med för
direktljudet, trots att frekvensen förstås var sådan att reflexerna
inte alls spelade i fas med ljudet från elementet i oktaverna när-
mast delningsfrekvensen.

Reflexen från väggen räknades i varje fall inte in med avseende
på diskanterna, för det enda han sa om det var att han ville ha
tillräckligt stor fördröjning för de diskanter som riktades bakåt,
vilket betydde att de skulle sitta ganska nära lyssnaren/långt
ifrån väggen. Speciellt i de mindre modellerna betydde det att
de bakåtriktade diskanterna skulle sitta nära högtalarens fram-
kant.


Vh, iö

- - - - -

*Om man utgår ifrån hur elementet riktades de olika perioderna.