Ny på forumet, är sedan tidigare aktiv på hififorum och diverse svenska och utländska hembioforum på nätet.
Jag är själv stolt ägare av 6 st (4 st som frontar (och spökcenter) och 2 st som bakre surround) NS-1000 i mycket bra skick. Många här på forumet verkar ha dåliga erfarenheter av dessa högtalare, något jag tycker är både tråkigt och onödigt. Vill därför slå ett slag för dessa fantastiska burkar genom att dela med mig av mina erfarenheter.
1. Det absolut vanligaste problemet med dessa högtalare är att man matchar dem helt fel kringutrustning. Max specad musikeffekt är 100W, men högtalarna mår bara bättre av ju mer kräm de har tillgängligt att ta av. De är relativt tungdrivna, specade till 8 ohm, men 6 ohm hade nog varit närmare sanningen. Jag började själv med att driva mina med en mid-range hembiorceiver från Sony. Resultatet var mer än nedslående, trots att effekt och strömstyrka vid tvåkanalslyssning på pappret skulle vara fullt adekvat, så lät högtalarna tunt, saknade bas helt, diskanten var vass och helhetsintrycket allmänt bedrövligt. Jag har därefter gradvis uppgraderat kringutrustningen och på vägen passerat allt från rör (enklare EL34 bestyckade rörförstärkare är faktiskt en kanonmatchning för NS-1000) till 400 watts monoblock med high-end försteg och riktigt fina inkällor. Idag använder jag en vintage Pioneer M-90 med försteg C-90 (renoverade och injusterade av proffs) och en PD-91 med extern DAC (allt från Pioneers Elite serie), dessa ger högtalarna den värme de själva saknar, mycket god detaljrikedom (trots det erkänt detaljfattiga M-90 steget) och fullt tillräcklig bas. Diskant och mellanregister är det bästa jag har hört, och jag har lyssnat på mycket, allt från Sonus Fabers värsta till Prosons billigaste.
Jag saknar två saker, den extrema instrumentseparation som man får med ex. Sonus Faber och den riktigt mullrande djupbasen (som jag kanske inte direkt saknar, men som i alla fall inte finns där).
2. Placeringen är oerhört viktig, jag har roterat mina NS-1000 ett okänt antal varv i lägenheten och lokaler på stan, felaktigt placerade så låter de riktigt illa! Min favorit är att placera dem i varsitt hörn i rummet, ca. 30-40 cm från innerhörnet, det återskapar en del av den publikfriande "hängmatta" som högtalarna annars saknar, dessutom ger det en rimlig basförstärkning, utan att de för den skull bli jobbiga att lyssna på.
3. Byggkvaliten är enorm, de är konstruerade som stridsvagnar och är i princip helt vibrationsfria (särskilt om man ställer dem på SD-fötter eller motsvarande).
4. Att matcha högtalarna till musik kanske inte är så roligt, de flesta av oss skulle väl vilja ha högtalare som gör allt, från live heavy metal till klassisk stråkmusik, lika bra. Tyvärr är det nästan en utopi, även med riktigt dyra högtalare. NS-1000 lämpar sig mindre bra för just rock, trance, eurodisco, etc. men är extremt (jag menar EXTREMT) trevliga att lyssna på för vokal, akustisk, jazzig, och klassisk musik. Mitt val av NS-1000 är naturligtvis färgat av att det är den typ av musik jag främst lyssnar på.
Jag anser att NS-1000 är en av de mest prisvärda, verkliga, high-end vintageprodukter som man kan köpa idag. De var prisvärda redan som nya, att de idag går att få för 4-5 tusen, tycker jag gör dem till ett fynd!
Visst kan min objektivitet ifrågasättas, men jag byter komponenter i mina system relativt ofta och NS-1000 är en av de delar som jag faktiskt inte kan tänka mig att byta ut. Så ge dem en chans, det är de värda!
Hon har gjort några mycket fina ballader som gör sig ooooootroligt bra och VERKLIGEN släpper loss från högtalarna. Det är som att sväva runt i en såpbubbla med bara musik, eller vad man ska säga!
, men skillnaden mellan de två (och problemen med direktljudstonkurvan) är förstås större i NS10, vars högtalarelement (till följd av tvåvägigheten) används långt utanför de kolvformiga frekvensområdena.
