SMAPPP - en planmagnetisk linjespelare

[solhaga]

Sten fick Paul att väcka den björn som sov:

(Bespara oss kommentarer om Pauls agenda med mera.)

Någon som kan komma på ett bra akronym för "Solhaga's Planar Magnetic Push Pull Line Source"?

[solhaga]

Kanske SMAPPP, Solhaga's MAgnetic Push Pull Planar.

Först ut är lite FEMM-analyser som vanligt.

[solhaga]

En första råsimulering.

En toppvy, magneterna är 40x5x5 mm:

Membranet befinner sig mellan de två prickarna till vänster respektive höger.

Simulerad magnetiska flödestäthet:


Plottat tangentiellt flöde :

Min första tanke är att använda tre av de fyra millimeter breda flödena till mid (vid 10, 20 och 30 mm) och en till diskant (vid 40 mm).

Magneterna måste dock monteras på något, här en tre millimeter tjock stålplatta:





En något större magnetisk flödestäthet men samtidigt mer olinjär (bulligare).

Stålplattan är dock perforerad framifrån sett, så verkligheten ligger någonstans i mellan dessa två simuleringar.

Visualisering av stålplatta:

De verkliga stålplattorna skär jag ut med min plasma-cnc.
Hålen har då olika rektangulära former och är ojämnt fördelade mellan magneterna för att undvika samma kavitetsresonanser.

[solhaga]

Grovt räknat så skulle elementarean för mid motsvara ett tolvtumselement.
För SPL 100 dB vid 1m och 500 Hz fås då erforderligt Xmax om 0,031mm.

Så har ser det ut mitt i gapet +/- 0.5 mm (det lilla röda vertikala strecket):

Jag har här ändrat plåttjockleken till ovan sagda tre millimeter.

Variationen över det gapet blir då:

[sammel]

Spännande

[solhaga]

Spännande

Javisst är det!

Här en idé om hur man skjuta främre och bakre polplattor (blå) på plats uppifrån utan risk.
Membranet är gult.




Varje sektion är då 280 millimeter hög.

[jonasz]

Är det en Bohlender-Graebener RD-75 variant du bygger?

[RogerGustavsson]

Bohlender-Graebener RD-75 är lite annorlunda. Har väl tre rader med räta feta ferritmagneter?

Ett problem med magneter på båda sidor är den kavitetsresonans som uppstår. Finns det någon som lyckats bli av med den? Bohlender-Graebener och alla dess efterföljare verkar ha en dos av detta. Diskanterna i äldre Magnepan Tympani har det också. En del har rekommenderat eq för att minska problemet (BG och Carver).

[solhaga]

Är det en Bohlender-Graebener RD-75 variant du bygger?

RD-88

[solhaga]

Bohlender-Graebener RD-75 är lite annorlunda. Har väl tre rader med räta feta ferritmagneter?

Ja, de är ferriter (Ceramic-8). I SMAPP kommer det att vara minst neodymium N35.

Ett problem med magneter på båda sidor är den kavitetsresonans som uppstår. Finns det någon som lyckats bli av med den? Bohlender-Graebener och alla dess efterföljare verkar ha en dos av detta. Diskanterna i äldre Magnepan Tympani har det också. En del har rekommenderat eq för att minska problemet (BG och Carver).

De verkliga stålplattorna skär jag ut med min plasma-cnc.
Hålen har då olika rektangulära former och är ojämnt fördelade mellan magneterna för att undvika samma kavitetsresonanser.

I vidareutvecklingen av pelaren:

så kommer det att vara plåtar som håller polstyckena. Mellandelarna i blått är i plast.


Min första tanke var att göra en tvåvägshögtalare; mid- och diskantelement där basarna tar vid under 500 Hz.
Men med en såpass hög delning så är det kanske bättre med ett rent bredbandselement.
Det skulle underlätta upphängningen avsevärt och säkerligen låta bättre med avseende på exempelvis fasfel.

[I-or]

1. Eftersom det endast är en kavitet framför/bakom magneterna så vinner man för Helmholtzresonansen i praktiken ingenting på att göra olika stora öppningar längs höjden på elementet, då det är den totala ytan som är avgörande.

2. Om jag har förstått det hela rätt så ska en del av membranet endast användas för diskanten. Man bör då komma ihåg att membranet exciteras även där ledarbanorna inte är aktiva.

3. Böjveka membran drivna över ca hälften av ytan och stelt inspända längs sidorna uppträder långt ifrån som en ideal kolv, vilket kan ställa till det en hel del både vad gäller frekvensgång, distorsion och hållfasthet.

4. För en linjekälla kan man inte räkna membranförskjutning för en given ljudtrycksnivå på samma sätt som för en punktkälla.

[solhaga]

1. Eftersom det endast är en kavitet framför/bakom magneterna så vinner man för Helmholtzresonansen i praktiken ingenting på att göra olika stora öppningar längs höjden på elementet, då det är den totala ytan som är avgörande.

Ja, det är nog svårt att komma ifrån detta. Utan push-pull och med membranet en millimeter närmare erhålles detta:


vilket duger alldeles utmärkt både vad det gäller flödestäheten och dess linjaritet.

Men kanske inte tillräckligt linjärt i membranets rörelseriktning, här med 0,5 mm Xmax:

2. Om jag har förstått det hela rätt så ska en del av membranet endast användas för diskanten. Man bör då komma ihåg att membranet exciteras även där ledarbanorna inte är aktiva..

Jag tvekar som sagt på detta:

Min första tanke var att göra en tvåvägshögtalare; mid- och diskantelement där basarna tar vid under 500 Hz.
Men med en såpass hög delning så är det kanske bättre med ett rent bredbandselement.
Det skulle underlätta upphängningen avsevärt och säkerligen låta bättre med avseende på exempelvis fasfel.

3. Böjveka membran drivna över ca hälften av ytan och stelt inspända längs sidorna uppträder långt ifrån som en ideal kolv, vilket kan ställa till det en hel del både vad gäller frekvensgång, distorsion och hållfasthet.

Absolut, i mitt första utkast har jag inte tagit hänsyn till detta. Här ett andra utkast, fortfarande push-pull dock:

4. För en linjekälla kan man inte räkna membranförskjutning för en given ljudtrycksnivå på samma sätt som för en punktkälla.

Nej, naturligtvis inte. Men det ger ändå en fingervisning; 0,031mm är långt ifrån 1 mm.

Om man nu skulle montera magneterna horisontellt?
Då skulle en eventuell lodrätt uppstyvningsveckning (det vill säga i normalen mot aluminiumstripparna) för membranet för att få en jämnare kraftfördelning också kunna utgöra veckning för en del av upphängningen.

[I-or]

Du bör behålla push-pull-arrangemanget för att minimera distorsionen. Horisontellt monterade magneter förbättrar läget vad gäller resonanser i membranet, men med ett böjvekt membran blir man inte av med problemet helt hur man än gör. Det finns tydliga strukturdynamiska skäl till varför planarelement sällan uppför sig särskilt väl.

[solhaga]

Du bör behålla push-pull-arrangemanget för att minimera distorsionen. Horisontellt monterade magneter förbättrar läget vad gäller resonanser i membranet, men med ett böjvekt membran blir man inte av med problemet helt hur man än gör. Det finns tydliga strukturdynamiska skäl till varför planarelement sällan uppför sig särskilt väl.

Jag tänkte mig en sådan här upphängning, mylarmembranet är bakat till denna form på samma sätt jag har gjort med AMT:erna:

[I-or]

En upphängning är förstås betydligt bättre än ingen alls, men förhindrar ej resonanser. Plastfilmen (PE) är långt ifrån tillräckligt styv för att de delar som ligger mellan aluminiumremsorna ska röra sig som avsett. Detta ett generellt problem för planarelement som sällan får den uppmärksamhet som det förtjänar.

[solhaga]

En upphängning är förstås betydligt bättre än ingen alls, men förhindrar ej resonanser. Plastfilmen (PE) är långt ifrån tillräckligt styv för att de delar som ligger mellan aluminiumremsorna ska röra sig som avsett. Detta ett generellt problem för planarelement som sällan får den uppmärksamhet som det förtjänar.

Jo, men det är här jag menar att med horisontella magneter och aluminiumremsor och en mindre veckning av membranet i vertikalled skulle styvheten hos membranet öka.

[solhaga]

Efter en liten utflykt på diyaudio har jag kommit fram till att en konventionell orientering av magneter och aluminiumremsor är att fördra.
Ett slätt membran är också lättare att tillverka med någonlunda repeterbarhet.
För att få ett styvare membran, så kan icke strömförande aluminiummönster hjälpa till. Bara nu inte virvelströmmarna dämpar för mycket samt att membranet inte blir för tungt.

Här är en lösning med längre avstånd från upphängning till aktivt membran, skumkudde som dämpar resonanser samt anspänningsanordning:

[solhaga]

Några iterationer senare:

Det borde ge tillräcklig komplians och dämpning samt ge en fastsättning utan att behöva anspänningsmekanismer.
Resterande resonanser är förhoppningvis tillräckligt små för att kunna tas om hand av ekvalisering.

[solhaga]

Vad det gäller artifakter orsakade av de icke drivande delarna av membranet mellan aluminiumremsorna, så tänkte jag mig en armering gjord utav aluminiumöar:


Öar för att minimera befarade effekter av virvelströmmar.

Membranet blir svårare att göra och blir naturligtvis tyngre.
Men öarna behöver kanske inte vara så många och stora.

[I-or]

När man tittar närmare på ett liknande arrangemang med t.ex. FEM-analys så framgår det tydligt att det ändå uppstår resonanser i de icke exciterade / passiva områdena. Detta är ofrånkomligt med ett böjvekt membran. De passiva områdena är inte tillräckligt styva för att stelt kunna följa med de aktiva områdena för annat än låga frekvenser.

Beroende på många olika faktorer kan inverkan på frekvensgången bli stor eller liten, men polymerens inneboende olinjäriteter (ett olinjärt spännings-töjnings-förhållande) visar sig alltid i distorsionen.

Dämpningen i den senaste iterationen blir dessutom låg, då förskjutningarna blir små utanför det korrugerade området. Det är långt effektivare att på något sätt tillföra förluster i det korrugerade området eller för resten av membranet.

[solhaga]

När man tittar närmare på ett liknande arrangemang med t.ex. FEM-analys så framgår det tydligt att det ändå uppstår resonanser i de icke exciterade / passiva områdena. Detta är ofrånkomligt med ett böjvekt membran. De passiva områdena är inte tillräckligt styva för att stelt kunna följa med de aktiva områdena för annat än låga frekvenser.

Jag har tyvärr varken verktygen eller kompetensen för att utföra FEM-analys. Men jag förstår hur du menar. Öarna ovan kan lika gärna göra saken värre; att vid resonanser bli en stort antal passiva radiatorer.

Beroende på många olika faktorer kan inverkan på frekvensgången bli stor eller liten, men polymerens inneboende olinjäriteter (ett olinjärt spännings-töjnings-förhållande) visar sig alltid i distorsionen.

Ja, det är svårt att undkomma det.

För att styva upp böjvekheten skulle kanske en 0,1 mm 3D-utskriven armering om 40 x 160 mm. Den väger 0,64 gram:


Eller långsmala aluminiumpatchar limmade på baksidan av membranet som då överbryggar de icke drivna delarna.
Eller borst från en finhårig målarpensel applicerade med samma metod?
Eller en tunn glasfibermatta, åtta gram per kvadratmeter?

Dämpningen i den senaste iterationen blir dessutom låg, då förskjutningarna blir små utanför det korrugerade området.

Är det då bättre att låta korrugering och dämpningen byta plats?

Det är långt effektivare att på något sätt tillföra förluster i det korrugerade området eller för resten av membranet.

Menar du dämpning i själva korrugeringen?

[I-or]

Att öka styvheten via diverse extramaterial på ett plant membran är inte ens nära att räcka till. En bättre lösning är att försöka skapa s.k. constrained layer-dämpning, men även detta är otillräckligt.

Tyvärr är den enda praktiskt sett gångbara lösningen för att uppnå hygglig böjstyvhet att korrugera membranet (vågighet i längdriktningen). Då måste förstås avståndet mellan magneterna öka en del och dessutom är det knepigt att få till kantupphängningarna. Annars får man leva med de typiska nackdelarna för planarelement (d.v.s. uppbrytningar), vilka förstås inte är överväldigande stora - speciellt inte om man ekvaliserar.

Vad gäller dämpningen för kantkorrugeringen så kan man förstås sätta något lagom viskoelastiskt material här, t.ex. i form av någon kladdig tejp.

[Kraniet]

Det finns ju dubbelhäftande tejp som är en slag lite tjockare skum. Kanske kan vara nåt?

[solhaga]

Tyvärr är den enda praktiskt sett gångbara lösningen för att uppnå hygglig böjstyvhet att korrugera membranet (vågighet i längdriktningen).

Infästningen kan då utgöras av 3D-utskrivna delar med samma korrugering. På så sätt kan kanske korrugeringen hållas formstabil.
Dämpning, skumlister för fönster, sker intill där membranets aktiva del börjar eller varför inte hela vägen från infästningen.

Annars får man leva med de typiska nackdelarna för planarelement (d.v.s. uppbrytningar), vilka förstås inte är överväldigande stora - speciellt inte om man ekvaliserar.

Men uppbrytningar ger även högre distorsion.

[solhaga]

Det finns ju dubbelhäftande tejp som är en slag lite tjockare skum. Kanske kan vara nåt?

Absolut!

[spiii]

Innan jag tröttnade på bilar för sisådär 30-35 år sedan så fanns det en ljuddämpande färg som demonstrerades med en brons/mässingsklocka som var målad invändigt. Den var nästan död i klangen.
Det var en blåaktig halvtjock färg som ströks i flera lager beroende på hur mycket dämpning som behövdes, förmodligen var det något viskoelastiskt material, effektivt var det iallafall.

Tyvärr har jag förträngt varunamnet, men motsvarande borde finna att köpa även idag. Jag tror att den "försvann" för biländamål efter ett tag pga. att den absorberade lite vatten och det var ju inte så bra för att hindra rostens härjningar... Den marknadsfördes även på båtmässor.

Jag tänker att en sån färg skulle kunna vara bra för experiment eftersom man lätt kan anpassa dämpningsmängden.

[solhaga]

En sådan här kanske:

TIKKURILA Acoustics – ljuddämpande färg
Acoustics är en vattenbaserad, ljuddämpande färg. Den ljuddämpande effekten baseras i likhet med de övriga DryTech-produkterna på de fysiska egenskaperna med microporer.

Ganska tungt dock, 600 gram per kvadratmeter.
Undrar om det finns i mindre förpackningar och säljs till privat kund?
Och om det fäster på PE (mylar).

Annars finns det flytande silikon, oklart om det fäster på PE dock.
Jag har en burk hemma, så det är ju bara att testa.

Jag är oklar om vilket som är bäst, att applicera material på "dampening"-ytan ovan eller dämpa med skumfönsterlister.

[solhaga]

Jag tror att jag för tillfället har bottnat vad det gäller magnetsystem och membran.
Det kommer säkerligen upp fler frågeställningar längre fram i projektet.

Men hur var det nu med Helmholtzresonansfrekvensen?


Jag vill flytta Helmholtzresonansfrekvensen till över 10 kHz, en potentiell övertonsdistorsion blir ohörbar och Helmholtzresonansfrekvensen i sig själv kanske blir ett önskat tillskott i frekvenskurvan.
Desto större öppningsarea och desto mindre kavitet och öppningslängd kommer att öka Helmholtzresonansfrekvensen.


Kaviteten är i brunt och öppningen är i blått.
Kavitetsarean ovan är 211 mm2, så dess volym blir 2,2 m x 211 mm2 = 0,000464 m3 (0,464 liter)
Hänsyn har inte tagits till den volym som finns inne i själva dämpningen.

Öppningsarean är fördelad över utrymmet mellan magneterna och kan ses som en procentsats av hela arean mellan magneterna.
Totala arean är 4 x 2,2 m x 5 mm = 0,044 m2 = 440 cm2.
Med 40 % blir öppningsarean 176 cm.

Längden på öppningsarean är frontplåten tjocklek 3 mm = 0,3 cm.

Jag använder denna kalkylator och får då:

6,156 kHz är ett rimligt värde.

Vänligen korrigera mig om jag har fått något om bakfoten ovan.

[solhaga]

Så om jag minska kavitetsvolymen till hälften och bara ha en 2 mm tjock stålplåt fås:



En ökning av öppningsarean till 90 % ger:



Jag vet inte om något av ovanstående justeringar är möjliga, bara att kunna hålla magneterna på plats med en såpass tunn och perforerad stålplåt kan visa sig omöjligt.
Kanske en kombination av mindre ändringar enligt ovan kan ge önskat resultat; en Helmholtzresonansfrekvens över 10 kHz.

[solhaga]

Så jag ändrade motorn till 3 mm tjocka magneter samt minskade gapet till 4 mm:


Det ger en kavitetsarea om 145 mm2 och då en kavitetsvolym om 0,0003432 m3.
Med en mer praktisk perforeringsratio om 75% och 2 mm stålplåtar, blir Helmholtzresonansfrekvensen väl över 10 kHz.


Det minskade gapet kompenserar väl för den minskade magnetstyrkan:


Den magnetiska flödestätheten är fortfarande okay:


och fortfarande jämnt över gapet:

[solhaga]

Kommersiellt tillgängliga planmagnetiska bredbandshögtalare har ofta trots sitt namn en banddiskant (ribbon tweeter) för att klara de höga frekvenserna.
Jag förstår att det är svårt att göra ett planmagnetiskt membran som täcker hela frekvensomfånget, men varför inte en planmagnetisk diskant?

Hur som helst, här är mitt förslag på en planmagnetisk diskant:


Gapet är bara 3 mm eftersom membranet inte behöver röra sig så mycket för högre frekvenser.
Dämpning kan placeras på själva magneterna.
Notera att det inte finns något stål i mellan magneterna, men det är fortfarande en push-pull konfiguration.
Den strålande ytan är här bara 5 mm bred och 220 cm lång.

Helmholtzsresonansens frekvens åker upp:

Om jag nu har räknat rätt:


Jag vet inte hur den avsmalnande öppningen i stålet påverkar Helmholtzsresonansens frekvens.

Så vad tycks, är detta en väg att gå?

[solhaga]

Jag har tittat lite på Clarisys Minuet.

Som jag förstår det så har den ett single end planärmembran som mid/bas-element och en banddiskant.
Jag tror att delningen är vid 500 Hz.

Vad är teorin bakom att mid/bas-elementet smalnar av upptill?

[I-or]

Tanken är att grundresonansfrekvensen ska vara något olika för den övre och undre delen, men detta kan även åstadkommas med olika förspänning av membranet.


Vad gäller den tilltänkta lösningen ovan bör man beakta följande:

1a. Frekvensgången för en extremt smal planarlinjekälla om 2,2 meters längd blir inte konstant i närfältet (upp till 50 meter eller så ), utan kommer att vara fallande mot högre frekvenser. Man kan naturligtvis införa lämplig filtrering för att korrigera detta på den elektriska sidan. Den horisontella spridningen blir av naturliga skäl extremt bred ända upp i toppoktaven.

1b. Ett bredare planarelement kan dock erhålla en någorlunda konstant frekvensgång utan passiv eller aktiv filtrering förutsatt att massan är mycket låg.

1c. För typiska bandelement (till skillnad från planarelement) påverkas frekvensgången kraftigt av öppningar på sidan om membranet och formen för en eventuell bakkavitet.

1d. Böjveka planarmembran eller band uppvisar alltid resonanser, vilka kan ha stor inverkan på frekvensgången och dessutom ofta ger svåra hållfasthetsproblem.

2. Någon inverkan av en eventuell Helmholtzresonans kan (naturligtvis) inte noteras förutsatt att man flyttar in dämpkuddarna (sluten cellplast) så att de linjerar med magneterna. Detta ger även betydligt mindre problematiska modala effekter för membranet när aluminumfolien täcker hela den aktiva membranbredden. Däremot framträder mindre effekter om några dB från en kvartsvågsresonans runt 13 kHz. Styrkan på denna resonans beror bl.a. på membranets massa.

3. Den mekaniska spänningen i membranet blir med den tilltänkta konstruktionen vid höga ljudtrycksnivåer i vissa frekvensområden oroväckande hög för hushållsfolie med en sträckgräns om ca 100 MPa och aluminium är som bekant ett svårhanterligt material vad gäller utmattning. Hur det hela faller ut i praktiken beror på många olika faktorer.

4. Membranförskjutningarna blir mycket små, så avståndet mellan magneterna kan minskas betydligt förutsatt att delningsfrekvensen är någorlunda hög. Lägre delningsfrekvenser än ca 2 kHz är ej att rekommendera av hållfasthetsskäl.


Exempel på problematisk modform vid 4 kHz med kuddar med en bredd om 3 mm (symmetri, så endast halva konstruktionen modelleras; deformationen förstorad 100 ggr):

solhaga1.png (19.07 KiB) Visad 2505 gånger

Exempel på modform vid 4 kHz med kuddar med en bredd om 5 mm (symmetri, så endast halva konstruktionen modelleras; deformationen förstorad 100 ggr):

solhaga2.png (18.74 KiB) Visad 2504 gånger

[solhaga]

Tanken är att grundresonansfrekvensen ska vara något olika för den övre och undre delen, men detta kan även åstadkommas med olika förspänning av membranet.

Det var så enkelt alltså.
Nu hade jag inte tänkt att låta midmembranet gå så långt ner, kanske som lägst 400 Hz, så jag borde inte behöva bry mig om resonansfrekvensen då denna förhoppningsvis ligger väl under delningsfrekvensen.

Hur som helst så blir det enklare med ett uniformt membran och membranet kommer att kunna spännas olika.

Vad gäller den tilltänkta lösningen ovan bör man beakta följande:

1a. Frekvensgången för en extremt smal planarlinjekälla om 2,2 meters längd blir inte konstant i närfältet (upp till 50 meter eller så ), utan kommer att vara fallande mot högre frekvenser. Man kan naturligtvis införa lämplig filtrering för att korrigera detta på den elektriska sidan. Den horisontella spridningen blir av naturliga skäl extremt bred ända upp i toppoktaven.

1b. Ett bredare planarelement kan dock erhålla en någorlunda konstant frekvensgång utan passiv eller aktiv filtrering förutsatt att massan är mycket låg.

1c. För typiska bandelement (till skillnad från planarelement) påverkas frekvensgången kraftigt av öppningar på sidan om membranet och formen för en eventuell bakkavitet.

1d. Böjveka planarmembran eller band uppvisar alltid resonanser, vilka kan ha stor inverkan på frekvensgången och dessutom ofta ger svåra hållfasthetsproblem.

1a:
Nu har jag nog börjat tveka om linjekällor; lyssningsrummet är inte så stort och jag lyssnar själv.
Jag behöver med andra ord inte så stor sweetspot.
Så Clarisys Minuet är en mer behändig storlek, jag siktar på en bruttostorlek på 60 x 120 cm.
Då kan frontplåten skäras ut i ett stycke (50 x 100 cm).

1b:
Bredare membran innebär fler kolumner än två och då fås kaviteter.

1c:
Det minns jag från mina fladderband.

1d:
Även med ett avstånd om 3 mm mellan magneterna så kan en viss korrugering få plats.

2. Någon inverkan av en eventuell Helmholtzresonans kan (naturligtvis) inte noteras förutsatt att man flyttar in dämpkuddarna (sluten cellplast) så att de linjerar med magneterna. Detta ger även betydligt mindre problematiska modala effekter för membranet när aluminumfolien täcker hela den aktiva membranbredden. Däremot framträder mindre effekter om några dB från en kvartsvågsresonans runt 13 kHz. Styrkan på denna resonans beror bl.a. på membranets massa.

Så det finns tillräckligt med komplians hos membran och dämpkuddar då?

3. Den mekaniska spänningen i membranet blir med den tilltänkta konstruktionen vid höga ljudtrycksnivåer i vissa frekvensområden oroväckande hög för hushållsfolie med en sträckgräns om ca 100 MPa och aluminium är som bekant ett svårhanterligt material vad gäller utmattning. Hur det hela faller ut i praktiken beror på många olika faktorer.

Jag måste nog göra stresstester på mitt provskott, se nedan. Förutom utmattning, så får ju inte exempelvis komplians förändras.

4. Membranförskjutningarna blir mycket små, så avståndet mellan magneterna kan minskas betydligt förutsatt att delningsfrekvensen är någorlunda hög. Lägre delningsfrekvenser än ca 2 kHz är ej att rekommendera av hållfasthetsskäl.

Exempel på problematisk modform vid 4 kHz med kuddar med en bredd om 3 mm (symmetri, så endast halva konstruktionen modelleras; deformationen förstorad 100 ggr):

solhaga1.png

Jag har simulerat både minskat och ökat avstånd, men just 3 mm verkar ge den mest linjära magnetiska flödestätheten.
Jag hade tänkt dela vid 1600 Hz .

Tack för simuleringen, jag kommer att göra ett provskott med en 200 mm diskant.

[JM]

Jag har tittat lite på Clarisys Minuet.

Möjligen kan du ha hjälp av mina erfarenheter av banddipoler.
Har Apogee Duetta sedan några år vilka påminner om Clarisys Minuet och möjligen dina framtida högtalare.
Apogee högtalarna jag har det klart bästa ljudet jag någonsin hört map låg distorsion, fasthet, närhetskänsla, spatial luftighet, stereoseparation utanför lyssningspositionen och förmåga att återge relativt höga ljudnivåer.
Apogee högtalarna ger i mitt rum inte dipolers vanliga diffusa ljud utan har knivskarp stereobild, en aldrig tidigare upplevd spatial naturlighet och tydlighet.
Har ett par till Apogee högtalare där min plan är att ersätta basmembranen med 4 dynamiska lågdistorderande 15"s basar i slutna lådor samt testa att dela något högre än dagens 500 Hz.
Originalbasmembranen i Apogee högtalarna saknar lite av den breda differentierade dynamiken stora bra dynamiska bashögtalare har (15" o större) samt lägsta subbasen. "Entons bas" är en bra beskrivning av basljudet hos basmembranen.

JM

[solhaga]

Jag har tittat lite på Clarisys Minuet.

Möjligen kan du ha hjälp av mina erfarenheter av banddipoler.
Har Apogee Duetta sedan några år vilka påminner om Clarisys Minuet och möjligen dina framtida högtalare.
Apogee högtalarna jag har det klart bästa ljudet jag någonsin hört map låg distorsion, fasthet, närhetskänsla, spatial luftighet, stereoseparation utanför lyssningspositionen och förmåga att återge relativt höga ljudnivåer.
Apogee högtalarna ger i mitt rum inte dipolers vanliga diffusa ljud utan har knivskarp stereobild, en aldrig tidigare upplevd spatial naturlighet och tydlighet.

JM

Tack för dina erfarenheter, JM.

Denna typ av högtalarelement återfinns nu inte bara som stora panelhögtalare utan även som komponenter i traditionella högtalare.
Såsom FR-serien från PS Audio, här pratar Paul om elementtypen:

Från databladet på FR20:


Så det går uppenbarligen att bygga små planärmembran.
Användandet av neodymiummagneter bidrar med all säkerhet till detta och även nya material för membranet.
Hur är Teonex egenskaper jämfört med mylars?

Hmm, kanske jag skulle bygga planärmembran i konventionell storlek som för vanliga dynamiska element?
Då försvinner all problematik kring dispersionen men tusen nya problem uppdagas säkerligen.
Hur som helst så är det där jag får börja.

Har ett par till Apogee högtalare där min plan är att ersätta basmembranen med 4 dynamiska lågdistorderande 15"s basar i slutna lådor samt testa att dela något högre än dagens 500 Hz.
Originalbasmembranen i Apogee högtalarna saknar lite av den breda differentierade dynamiken stora bra dynamiska bashögtalare har (15" o större) samt lägsta subbasen. "Entons bas" är en bra beskrivning av basljudet hos basmembranen.

JM

De planära basar jag byggde för några år sedan inte bara återgav ljud utan de alstrade även egna ljud.
Så att använda vanliga dynamiska element för bas och subbas nog vägen att gå.
Jag har sex stycken AE TD15H i slutna lådor, två i basar och fyra i subbasar.

[solhaga]

Exempel på problematisk modform vid 4 kHz med kuddar med en bredd om 3 mm (symmetri, så endast halva konstruktionen modelleras; deformationen förstorad 100 ggr):

solhaga1.png

Exempel på modform vid 4 kHz med kuddar med en bredd om 5 mm (symmetri, så endast halva konstruktionen modelleras; deformationen förstorad 100 ggr):

solhaga2.png

Men detta måste väl vara avhängigt materialet i kuddarna?

[I-or]

I viss mån, men modformen påverkas relativt lite inom rimliga gränser.

Teonex (PEN) har framförallt högre sträckgräns än Mylar (PET). Det är dock betydligt bättre att konstruera för låga mekaniska spänningar (elegant lösning) än att använda starkare material (brutal lösning). De små planarelement som jag har sett mätdata för har i samtliga fall varit direkt usla med ojämn frekvensgång och hög distorsion, vilket är fullt logiskt givet uppbyggnaden.

[solhaga]

I viss mån, men modformen påverkas relativt lite inom rimliga gränser.

Då får det göras lite experiment med detta.

Teonex (PEN) har framförallt högre sträckgräns än Mylar (PET). Det är dock betydligt bättre att konstruera för låga mekaniska spänningar (elegant lösning) än att använda starkare material (brutal lösning).

Så i den här applikationen så är PEN bättre eller sämre än mylar?

De små planarelement som jag har sett mätdata för har i samtliga fall varit direkt usla med ojämn frekvensgång och hög distorsion, vilket är fullt logiskt givet uppbyggnaden.

Uppenbarligen så har PS Audio lyckats, eller?

[I-or]

1. Ptja, något kan man alltid vinna genom att prova sig fram.

2. PEN tål högre belastning, men med en genomtänkt konstruktion har detta försumbar betydelse (notera skillnaden i spänning i bilderna ovan).

3. PS Audio Aspen 30 uppvisar mycket ojämn frekvensgång (den vertikala spridningen mäts ej, men är icke-optimal givet mellanregisterelementets dimensioner) och delvis även hög distorsion i Hifi News begränsade mätningar (planarelement uppvisar ofta tydliga toppar i distorsionen p.g.a. modal inverkan): https://www.hifinews.com/content/ps-aud ... lab-report

[solhaga]

Du har säkert rätt, denna passus säger dock tvärtom:

Distortion from the 255mm planar magnetic midrange is very low at ~<0.1% (re. 90dB SPL) and neither planar driver shows any significant breakup modes on the CSD waterfall [Graph 2] – a very fine result.

[I-or]

Mellanregisterelementet uppför sig möjligen väl vad gäller distorsion, men Hifi News mätningar är alltför begränsade för att ge något tydligt svar. Mätresultat både för THD som funktion av frekvens och för högre ljudtrycksnivåer saknas.

För diskantelementet är THD om 0,6 % vid 10 kHz och 90 dB, 1 m direkt svagt.

Sannolikt är även en stor del av THD för dessa element tredjeton, vilken har betydligt större hörbarhet.

[solhaga]

Så om du skulle välja byggsätt, skulle typ av mid- och diskant planärmembrankonfiguration skulle det bli:

Linjekällor,
Clarisys Minuet eller
FR20

[I-or]

Långa linjekällor, gärna från golv till tak, fungerar bäst i praktiken, men man bör vara beredd på att man måste korrigera frekvensgången via passiv eller aktiv filtrering.

Asymmetriskt drivna baspaneler som i Clarisys Minuet är ingen bra idé. Om man nödvändigtvis vill ha dipolkarakteristik även i basen bör man använda sig av dynamiska element istället.

[Maarten]

Så bra råd du får Solhaga och de är du och dina projekt värda med alla dina fina och seriösa ansatser. Rätt vägval kan vara avgörande och förhoppningsvis ger man sina projekt så bra förutsättningar som möjligt.
Har du några uttalade mål eller önskemål med projekten? (Kan ju vara av olika slag). Frågar för att det kan vara lättare att ge återkoppling om man känner till sådana, även om jag inte är i närheten av att kunna ge lika initierad återkoppling som I-or.

[sammel]

Erin har mätt på FR 10 som ju har samma planarelement om jag fattat rätt.

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... spen_fr10/

[solhaga]

Långa linjekällor, gärna från golv till tak, fungerar bäst i praktiken, men man bör vara beredd på att man måste korrigera frekvensgången via passiv eller aktiv filtrering.

Asymmetriskt drivna baspaneler som i Clarisys Minuet är ingen bra idé. Om man nödvändigtvis vill ha dipolkarakteristik även i basen bör man använda sig av dynamiska element istället.

Med ett mellanregistret med en effektiv bredd på 80 mm och diskantregistret med 5 mm blir det 11 kolumner med magneter om 220 cm.
Med 100x5x3-magneter blir det då sammanlagt 4 x 11 x 22 = 968 magneter.

Är då mellanregistret tillräckligt brett och dito diskantregistret?

[solhaga]

Så bra råd du får Solhaga och de är du och dina projekt värda med alla dina fina och seriösa ansatser. Rätt vägval kan vara avgörande och förhoppningsvis ger man sina projekt så bra förutsättningar som möjligt.
Har du några uttalade mål eller önskemål med projekten? (Kan ju vara av olika slag). Frågar för att det kan vara lättare att ge återkoppling om man känner till sådana, även om jag inte är i närheten av att kunna ge lika initierad återkoppling som I-or.

Jo, men ibland så tycker jag mig erhålla motstridiga råd.

[solhaga]

Erin har mätt på FR 10 som ju har samma planarelement om jag fattat rätt.

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... spen_fr10/

Tack Sammel.
Jag skall studera dessa.

[I-or]

Erin har mätt på FR 10 som ju har samma planarelement om jag fattat rätt.

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... spen_fr10/

Inte samma, men liknande element som FR30.

Vi ser de typiska ojämnheterna i frekvensgången och även de likaledes typiska topparna i distorsionen som förvisso är låg i förhållande till många andra planarelement, men inte speciellt imponerande jämfört med de bästa dynamiska elementen. Öronovänlig tredjeton och fjärdeton gör sig gällande i vissa frekvensband. Vi ser även ur impedanskurvan att PS Audio har infört omfattande korrektion av frekvensgången i filtret.

Totalt sett tror jag ändå att FR10 låter ganska hyggligt eftersom ojämnheterna i frekvensgången huvudsakligen utgörs av någorlunda smalbandiga dalar, effektresponsen är jämn och distorsionen relativt låg.

Stora membranareor är en extra stor fördel för band- och planarelement, då dessa är känsliga för de höga mekaniska spänningar som förskjutningen leder till - både vad gäller ljudkvalitet och hållfasthet.

[solhaga]

Så bra råd du får Solhaga och de är du och dina projekt värda med alla dina fina och seriösa ansatser. Rätt vägval kan vara avgörande och förhoppningsvis ger man sina projekt så bra förutsättningar som möjligt.
Har du några uttalade mål eller önskemål med projekten? (Kan ju vara av olika slag). Frågar för att det kan vara lättare att ge återkoppling om man känner till sådana, även om jag inte är i närheten av att kunna ge lika initierad återkoppling som I-or.

Mina AMT linjekällor i all ära, men man väl har satt in membranen så är det inte så mycket att ändra eller tweaka.
Det är svårt att "se" vad som händer och eventuellt kan vara orsak till någon resonans eller distorsionstopp.
Så det är väl orsaken till att jag vill bygga just dessa; något jag aldrig provat på tidigare, förutom mina plana baselement förstås.

Om jag har några mål i övrigt med projekten?
Inte annat att hitta det perfekta ljudet. Det vill säga det som gör att andra hela tiden byter komponenter i sina anläggning.

Jag är väl mer förundrad över att det inte är fler som konstruerar och bygger.

[JM]

Det finns en auktoriserad Apogee reparatör norr om Uppsala. Han fixar även elektrostater och magnestater. Jerker har betydande praktisk erfarenhet av olika membran, hur dessa bör spännas, magnet placeringar mm.

viewtopic.php?f=3&t=73975&p=2272209&hilit=jerker#p2272209

JM

[Maarten]

...Om jag har några mål i övrigt med projekten?
Inte annat att hitta det perfekta ljudet. Det vill säga det som gör att andra hela tiden byter komponenter i sina anläggning.

Jag är väl mer förundrad över att det inte är fler som konstruerar och bygger.

Det är jag med. Lågt hängande frukt och att läsa på nätet, byta prylar, tar ju också tid men man lär sig i inte mycket i relation till att bygga själv. Även på den enklaste nivån.

Hursomhelst, spännande projekt du gör! Kanske har missat men har du gjort långa bandelement? Att döma av vad I-or och även JM skrivit så verkar de har mycket hög potential och med dina konstruktionsförmågor borde det kunna bli verkligt bra (superlåg distorsion, man kan bli av med golv och takreflex etc).

[sammel]

Erin har mätt på FR 10 som ju har samma planarelement om jag fattat rätt.

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... spen_fr10/

Inte samma, men liknande element som FR30.

Ok, tack för klargörandet I-or
Vad får man med planar som man inte får med konventionella, på plussidan,
är det mer än transientåtergivningen?

[juanth]

Erin har mätt på FR 10 som ju har samma planarelement om jag fattat rätt.

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... spen_fr10/

Inte samma, men liknande element som FR30.

Ok, tack för klargörandet I-or
Vad får man med planar som man inte får med konventionella, på plussidan,
är det mer än transientåtergivningen?

Planarelements impedans är i princip konstant över hela registret. (Lätt att göra filter..eller kanske inte om tonkurvan ändå är ojämn..) Väldigt låg decay time dessutom.

[I-or]

Oftast uppvisar planarelement en ganska långsam utklingning i vissa frekvensband p.g.a. membranresonanser. Detta har dock i praktiken ingen betydelse eftersom hörseln egentligen inte reagerar i tidsplanet, men motsvarande problem i frekvensplanet är förstås en annan sak.

Om man får till konstruktionen så finns potential för mycket låg distorsion. Spridningen kan vara både bra och dålig beroende på membranets storlek och form. Speciellt mycket långa linjekällor har ofta goda spridningsegenskaper.

Planarelement har inte bättre transientåtergivning än någonting annat - oftast är denna t.o.m. sämre eftersom frekvensgången är ojämn och resonansbemängd.

[I-or]

Med ett mellanregistret med en effektiv bredd på 80 mm och diskantregistret med 5 mm blir det 11 kolumner med magneter om 220 cm.
Med 100x5x3-magneter blir det då sammanlagt 4 x 11 x 22 = 968 magneter.

Är då mellanregistret tillräckligt brett och dito diskantregistret?

När det gäller bredden så handlar det mest om spridning kontra luftpumpningskapacitet. 80 mm räcker för en undre gränsfrekvens om ett par hundra Hz och med 5 mm blir spridningen oerhört bred ända upp till 20 kHz.

Man bör ändå vara medveten om att böjveka bredare membran kan uppvisa en hel del problematiska resonanser. Speciellt i den undre delen av arbetsområdet kan dessa vara svårhanterliga. Mellan ledarbanorna är den drivande kraften noll, vilket medför att dessa sektioner svänger i motfas relativt övriga delar av membranet.

[solhaga]

Med ett mellanregistret med en effektiv bredd på 80 mm och diskantregistret med 5 mm blir det 11 kolumner med magneter om 220 cm.
Med 100x5x3-magneter blir det då sammanlagt 4 x 11 x 22 = 968 magneter.

Är då mellanregistret tillräckligt brett och dito diskantregistret?

När det gäller bredden så handlar det mest om spridning kontra luftpumpningskapacitet. 80 mm räcker för en undre gränsfrekvens om ett par hundra Hz och med 5 mm blir spridningen oerhört bred ända upp till 20 kHz.

Man bör ändå vara medveten om att böjveka bredare membran kan uppvisa en hel del problematiska resonanser. Speciellt i den undre delen av arbetsområdet kan dessa vara svårhanterliga. Mellan ledarbanorna är den drivande kraften noll, vilket medför att dessa sektioner svänger i motfas relativt övriga delar av membranet.

Tack för klargörandet, I-or.
Basarna tar lätt vid över några hundra herzt och böjvekheten hoppas jag mildras av korrugeringen av åtminstone de breda membranen.

Förstudien är därmed klar, nu vankas det funktionsmodeller (FUM)!

[solhaga]

Det finns en auktoriserad Apogee reparatör norr om Uppsala. Han fixar även elektrostater och magnestater. Jerker har betydande praktisk erfarenhet av olika membran, hur dessa bör spännas, magnet placeringar mm.

viewtopic.php?f=3&t=73975&p=2272209&hilit=jerker#p2272209

JM

Jag har några idéer om hur spännanordningen kan se ut, kommer senare.

[solhaga]

...Om jag har några mål i övrigt med projekten?
Inte annat att hitta det perfekta ljudet. Det vill säga det som gör att andra hela tiden byter komponenter i sina anläggning.

Jag är väl mer förundrad över att det inte är fler som konstruerar och bygger.

Det är jag med. Lågt hängande frukt och att läsa på nätet, byta prylar, tar ju också tid men man lär sig i inte mycket i relation till att bygga själv. Även på den enklaste nivån.

Hursomhelst, spännande projekt du gör! Kanske har missat men har du gjort långa bandelement? Att döma av vad I-or och även JM skrivit så verkar de har mycket hög potential och med dina konstruktionsförmågor borde det kunna bli verkligt bra (superlåg distorsion, man kan bli av med golv och takreflex etc).

Jag har gjort två vanliga bandelementshögtalare. En Tagliatellevariant då High Fidelity hade den som byggbeskrivning och några år senare en singelbandare med neodymiummagneter.

[solhaga]

Erin har mätt på FR 10 som ju har samma planarelement om jag fattat rätt.

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... spen_fr10/

Inte samma, men liknande element som FR30.

Ok, tack för klargörandet I-or
Vad får man med planar som man inte får med konventionella, på plussidan,
är det mer än transientåtergivningen?

Byggsugen?

[sammel]

Byggsugen?

Det skulle jag nog inte säga, är nog fortfarande lite byggtrött.
Men får ändå lite inspiration av andras byggprojekt och mätningar.
Sedan känner jag inte att jag vill gå över till planardrivers men det är klart
Intressant
Vad man väljer är nog lite vad man har för preferenser, sedan finns säkert undantag

[solhaga]

Någon som har något förslag på en i sammanhanget lämplig dynamometer?
Skulle en sådan här duga?

[solhaga]

Detta paket kom från italien idag:


Innehållet väger nästan 12 kg:

[solhaga]

Hur väl stämmer då FEMM-analyserna?

Jag sätte fast två magneter på en 1,5 mm plåt:


Satte upp det i FEMM:



Flödestätheten mellan magneterna 1 mm över magneterna:

Flödestätheten mellan magneterna 2 mm över magneterna:


Mätte sedan på verkligheten, hallelementen sitter 2 mm från kanten på proben.

Med ett mellanlägg på 1 mm, första delen iu videon, borde då Hallsensorn vara knappt över magneterna.
Här skiftar tätheten en del, det kan bero på att magneterna är inte symmetriskt anbringade på plåten.
Jämför med det första grafen ovan.
Med två mellanlägg, sista delen i videon, kom jag nog upp i nivå där ett membran skulle passa, se andra grafen ovan.

Så jag skulle säga att man kan lita på simuleringarna.

[Johan_Lindroos]

Erin har mätt på FR 10 som ju har samma planarelement om jag fattat rätt.

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... spen_fr10/

Inte samma, men liknande element som FR30.

Vi ser de typiska ojämnheterna i frekvensgången och även de likaledes typiska topparna i distorsionen som förvisso är låg i förhållande till många andra planarelement, men inte speciellt imponerande jämfört med de bästa dynamiska elementen. Öronovänlig tredjeton och fjärdeton gör sig gällande i vissa frekvensband. Vi ser även ur impedanskurvan att PS Audio har infört omfattande korrektion av frekvensgången i filtret.

Totalt sett tror jag ändå att FR10 låter ganska hyggligt eftersom ojämnheterna i frekvensgången huvudsakligen utgörs av någorlunda smalbandiga dalar, effektresponsen är jämn och distorsionen relativt låg.

Stora membranareor är en extra stor fördel för band- och planarelement, då dessa är känsliga för de höga mekaniska spänningar som förskjutningen leder till - både vad gäller ljudkvalitet och hållfasthet.

Både du, jag och Sammel har diskuterat högtalare från PS Audio tidigare, men kanske något som Solhaga har missat?

Här kommer favorit i repris:
viewtopic.php?f=9&t=74186&p=2287318&hilit=ps+audio#p2287318

HiFi News hade mätt på ett trasigt par skadat i flygfrakten på grund av lufttrycksfallet, men mätte aldrig på nytt par.
viewtopic.php?f=16&t=59067&p=2281983&hilit=ps+audio#p2281983

[RogerGustavsson]

Någon som har något förslag på en i sammanhanget lämplig dynamometer?
Skulle en sådan här duga?
[ Bild ]

Jag har en sådan men skulle föreslå en dynamometer för tryck t.ex.

https://images.app.goo.gl/XJnbSoTcp2DvnpfX6

[RogerGustavsson]

Vad är det för dimensioner på magneterna och var finns de att köpa, www.italfitmagneti.it?

[solhaga]

Erin har mätt på FR 10 som ju har samma planarelement om jag fattat rätt.

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... spen_fr10/

Inte samma, men liknande element som FR30.

Vi ser de typiska ojämnheterna i frekvensgången och även de likaledes typiska topparna i distorsionen som förvisso är låg i förhållande till många andra planarelement, men inte speciellt imponerande jämfört med de bästa dynamiska elementen. Öronovänlig tredjeton och fjärdeton gör sig gällande i vissa frekvensband. Vi ser även ur impedanskurvan att PS Audio har infört omfattande korrektion av frekvensgången i filtret.

Totalt sett tror jag ändå att FR10 låter ganska hyggligt eftersom ojämnheterna i frekvensgången huvudsakligen utgörs av någorlunda smalbandiga dalar, effektresponsen är jämn och distorsionen relativt låg.

Stora membranareor är en extra stor fördel för band- och planarelement, då dessa är känsliga för de höga mekaniska spänningar som förskjutningen leder till - både vad gäller ljudkvalitet och hållfasthet.

Både du, jag och Sammel har diskuterat högtalare från PS Audio tidigare, men kanske något som Solhaga har missat?

Här kommer favorit i repris:
viewtopic.php?f=9&t=74186&p=2287318&hilit=ps+audio#p2287318

HiFi News hade mätt på ett trasigt par skadat i flygfrakten på grund av lufttrycksfallet, men mätte aldrig på nytt par.
viewtopic.php?f=16&t=59067&p=2281983&hilit=ps+audio#p2281983

Jag har läst lite av det ovanstående, ja.
Jag har inga åsikter om PS Audios produkter. Aspenseriens, FR5 och så vidare, storlekar på mid- och diskantregister kom upp som ett alternativ.

[solhaga]

Vad är det för dimensioner på magneterna och var finns de att köpa, http://www.italfitmagneti.it?

Ja, det är italfit men websidan är https://supermagneticshop.com/

Jag köpte dessa:


Jag köpte 1000 stycken och fick ner nettopriset till €0.70.
Totalen blev dock 10.55 SEK styck:

[solhaga]

Någon som har något förslag på en i sammanhanget lämplig dynamometer?
Skulle en sådan här duga?
[ Bild ]

Jag har en sådan men skulle föreslå en dynamometer för tryck t.ex.

https://images.app.goo.gl/XJnbSoTcp2DvnpfX6

Toppen!

Kollade på lekolar. De blir ju billiga så att man kan ha flera stycken.

Vad tror du för mätområde skulle vara lämpligt?


Lekolar säljer tyvärr inte till privatpersoner, men det finns liknande på Amazon:

[RogerGustavsson]

Jag är inte säker på vilket mätomfång som passar. Köper förmodligen en omgång för mina planar renoveringar. Den mätare du visade längre upp är rätt svåranvänd, kräver att något läggs på plastfilmen som "tryckplatta". Jag kommer inte överens med den mätapparaten.

[Kralle]

Sagitta har också sådant.
https://m.sagitta.se/kategori/matutrustning/kraft

[solhaga]

Sagitta har också sådant.
https://m.sagitta.se/kategori/matutrustning/kraft

Toppen och bara 50 SEK för de i plast.

[solhaga]

Jag är inte säker på vilket mätomfång som passar. Köper förmodligen en omgång för mina planar renoveringar. Den mätare du visade längre upp är rätt svåranvänd, kräver att något läggs på plastfilmen som "tryckplatta". Jag kommer inte överens med den mätapparaten.

Man får väl köpa ett gäng olika då

[RogerGustavsson]

Sagitta har också sådant.
https://m.sagitta.se/kategori/matutrustning/kraft

Toppen och bara 50 SEK för de i plast.

Verkar endast var för drag och inte tryck vilket är vad man vill ha i detta fall.

[solhaga]

Varför vill man ha tryck?

Aha, för att mäta membranets spänning "indirekt" genom att mäta mot membranet och inte i dess upphängning.

Jag hade först tänkt att man mäter spänningen där man spänner, men det blir ju väldigt krångligt.

Hur kan dynamometrarna från Lekolar användas för tryck?

[RogerGustavsson]

Hur kan dynamometrarna från Lekolar användas för tryck?

Bilden jag länkade till: När den undre änden trycks uppåt är det trycket som mäts. Drar man i kroken upptill blir det dragkraft.

[solhaga]

Hur kan dynamometrarna från Lekolar användas för tryck?

Bilden jag länkade till: När den undre änden trycks uppåt är det trycket som mäts. Drar man i kroken upptill blir det dragkraft.

Okej, jag har väldigt svårt att se att detta, den undre änden är väl en justeringsskruv?

[RogerGustavsson]

Hittade ingen bättre bild, är utomlands men har nog en bild på mera passande utförande hemmavid.

[solhaga]

Ok, då får jag tåla mig.

[RogerGustavsson]

MäggieDoc använder dessa från Tickit som ofta hittas under läromedel eller leksaker. Bör ha en större anliggningsyta.

tryckmätare.jpg (262.69 KiB) Visad 2357 gånger

En sökning på tyska (Kraftmesser Druck) ger fler svar än på engelska (force gauges pressure). Finns även elektroniska.

https://tinyurl.com/muh2wjhm

[solhaga]

Då är jag med!

En anpassad pressarfot kan man enkelt designa och 3D-skriva.

Trycker man ner och läser av när man ser att membranet rör sig?
I så fall måste det vara svårt att överföra absoluta mätvärden gjorda av en person till en annan.
Till och med svårt för samma person från ett tillfälle till ett annat eller från en panel till en annan.

[RogerGustavsson]

Det är svårt, möjligen kan man relatera kraften till en viss nedböjning. En del lastar ner membranet med vikter tills det bottnar mot magneter (eller statorer om det är elektrostater). Magnepan verkar mäta hur mycket plastfilmen töjs innan den fästs mot distanserna som ger membranet en viss höjd över magneterna. De färdigställde flera membran samtidigt. Några modeller har en varierad membranspänning för att ge flera olika resonansfrekvenser. I princip är väl en högre inspänning ett måste för bra högfrekvensåtergivning? Vad har du tänkt dig som membran? Bohlender & Graebner har hårt spänd och rätt tjock plastfilm. Joppe Peelen tror jag mätte till 30µm medans andra använder 5-12µm för liknande konstruktioner.

[solhaga]

Det är svårt, möjligen kan man relatera kraften till en viss nedböjning. En del lastar ner membranet med vikter tills det bottnar mot magneter (eller statorer om det är elektrostater). Magnepan verkar mäta hur mycket plastfilmen töjs innan den fästs mot distanserna som ger membranet en viss höjd över magneterna. De färdigställde flera membran samtidigt. Några modeller har en varierad membranspänning för att ge flera olika resonansfrekvenser. I princip är väl en högre inspänning ett måste för bra högfrekvensåtergivning?

De membran jag tänkte mig kommer att vara korrugerade, så det blir ännu trickigare att mäta membrananspänningen indirekt via kraften som behövs för att böja ner membranet en viss bit.
Ett korrugerat membran lär vara styvt tills det kollapsar om man trycker ner det.

För att sprida resonanserna för midelementet samt för att kunna få en hög anspänning för diskanten behövs många trimbara inpänningspunkter längs membranet.
Just nu har jag svårt att förstå hur detta skall kunna mätas vid monteringen med en dynamometer; det kanske måste mätas fram med ljud och mikrofon.

Vad har du tänkt dig som membran? Bohlender & Graebner har hårt spänd och rätt tjock plastfilm. Joppe Peelen tror jag mätte till 30µm medans andra använder 5-12µm för liknande konstruktioner.

Jag har själv 12 µm mylar (3M 74 film).
20 µm BOPP samt 12 µm PEN är på ingående.

Jag funderar på om tunnare film skulle kunna användas i en sandwichkonstruktion plast/aluminium/plast.
Materialen jag funderar på då är 3,8 µm BOPP samt 6-8 µm "Heatshrink Film for Dust Covers".
Båda från ErAudio.
Synpunkter på dessa två material och tjocklekar?

Jag har inte detaljstuderat Joppe Peelens Youtubevidoes, WrineX på diyaudio.com, med avseende på planärer.
Du har kanske sett att jag en tråd på diyaudio.com om SMAPPP (Yet another Planar Magnetic Line Source, the SMAPPP), Joppe är en flitig deltagare i diskussionen där.

[solhaga]

Fungerande länk till Yet another Planar Magnetic Line Source, the SMAPPP.

[Bandsei]

Jeg har også lavet planar speaker .
Opspændingen af membranen er vel både for at den ikke skal bevæge sig for meget ,men også for at begrænse resonanser.
Jeg lavet mange membraner,men var især glad for en mes hostaphan som ikke kan købes mere,Den er ret blød soft og derfor let at stramme op.
Jeg tænkte at BOPP kan det samme.

[Bandsei]

Jeg brugte ikke korugering dengang og tror ikke det er nødvendigt med blød film.

[solhaga]

Jeg har også lavet planar speaker .

Det har jag missat, blev den bra?

Opspændingen af membranen er vel både for at den ikke skal bevæge sig for meget ,men også for at begrænse resonanser.

Ja, och med olika inspänningar längs membranet så sprids resonansfrekvenserna.

Jeg lavet mange membraner,men var især glad for en mes hostaphan som ikke kan købes mere,Den er ret blød soft og derfor let at stramme op.

Det är ju typiskt, eller så får man inte köpa det som privatperson eller så måste man köpa det i 1000-metersrullar.

Jeg tænkte at BOPP kan det samme.

Vad tror du om idéen med dubbla BOPP-lager (3,8 µm) med aluminium i mellan?

Jeg brugte ikke korugering dengang og tror ikke det er nødvendigt med blød film.

Problemet med att inte korrugera är att de delar av membranet som inte får kraft står stilla vid vissa frekvenser.
Det borde väl gälla även för mjuka membran?

[solhaga]

Det verkar vara svårt att få tag på slika tryckmätare, åtminstone på denna sidan Atlanten.
Så varför inte göra en egen. Bara den kan ge repeterbara mätvärden; den behöver inte ge några absoluta värden.
Graderingen kan uppskattas genom att trycka den mot en vanlig modern hushållsvåg.

Så med ett akrylrör från Slöjd-detaljer och lämplig fjäder:

plus lite design och 3D-utskrift, borde det vara lätt som en plätt.

[I-or]

Ett längs två sidor förspänt planarmembran vibrerar i stort sett som en blandning av en sträng och en balk (strängens/balkens längd motsvarar här membranets bredd). Till skillnad från den typiska behandlingen av vibrerande strängar/balkar måste man även ta hänsyn till luftlasten, vilken för ett bafflat membran i fri luft framförallt leder till en påtaglig massbelastning från medsvängande luft.

Förspänning av membranen påverkar i praktiken grundmoden mest och med allt mindre påverkan för högre ordningens moder, när membranet alltmer uppträder som en balk. Modformerna blir naturligtvis desamma som utan förspänning men med betydligt högre resonansfrekvenser.

För övrigt svänger de icke drivna delarna av membranet i motfas med de drivna delarna för alla frekvenser över grundmoden (se bilderna ovan).

Till skillnad från vad man skulle kunna tro ger planarmembranet jämnast frekvensgång när de akustiska bidragen från de olika motsvängande sektionerna tar ut varandra. Man kan uttrycka det hela som att ju fler vågigheter längs membranet, desto bättre. Antingen ska alltså membranet uppträda som en stel kolv eller också med en omfattande vågighet - allt däremellan är problematiskt.

En mindre grad av förspänning krävs för att sträcka ut membranet vid montering, men det är således bara en fördel med omfattande förspänning när grundresonansfrekvensen ligger i passbandet som för ett basmembran, då man t.ex. kan styra membranutslagen för att motverka dipolverkan. I denna konstruktion är detta dock inte fallet.

[solhaga]

Någon större grad av förspänning är nog inte aktuell för det korrugerade membranet.
Anledningen till det är att membranet då tenderar att uppleva skuvkrafter som får det att missforma korrugeringen.
Så uppträdde mina AMT:er.

Jag antar att grundresonansfrekvensen inte ligger i passbanden för de membran som jag skall göra.

Dessa membrantyper/tjocklekar hoppas jag kunna testa:

BOPP 20 µm,
PEN 12 µm (Teonex),
Mylar 2 µm,
Mylar 5 µm,
Mylar 7,5 µm,
Mylar 10 µm,
Mylar 12 µm, (3M 74 film med klister),
Mylar 5 µm, (en sida metalliserad),
Mylar 10 µm, (en sida metalliserad),
Mylar 12 µm, (en sida metalliserad).

De tunnare membranen tänker jag också testa i en sandwichkonstruktion; mylar/aluminium/mylar.

[I-or]

Nja, AMT:er har ett helt annat verkningssätt (den drivande kraften verkar vinkelrätt mot ett planarelement), så man kan nog inte dra några slutsatser från dem i det här fallet. Dock är det i stort sett meningslöst med förspänning av ett korrugerat membran eftersom böjmotståndet är så pass högt.

[Bandsei]

Hej Solhaga
Lidt sent svar.Jeg var vældigt glad for planar højtalerne. Havde problemer med integration til sub/bas, men det har nok også skyldes faseforskydning ved delefrekvens.

Billede 429.jpg (1013.58 KiB) Visad 3062 gånger

Jeg tænker du måske skal bruge papir eller alu mellem lederne men det er måske ikke nødvendigt.
Jeg var ked af det lille sweetspot. Både vertikalt og horisontalt.
Måske kan du spænde membranen op forskelligt med trækmålerne.
Limen mellem flere lag vil nok øge vægten meget.
Men prøv med noget simpelt og se om det er nok.
God fornøjelse med projektet som, sædvanligt meget gennemtænkt ,og nok også veludført.

Bernt "Båndsei"

[solhaga]

Nja, AMT:er har ett helt annat verkningssätt (den drivande kraften verkar vinkelrätt mot ett planarelement), så man kan nog inte dra några slutsatser från dem i det här fallet.

Njo, i mitt fall var AMT-elementen monterade i en kassett och blev den kassetten det minsta sned vid monteringen i motorn så kollapsade vecken.

Dock är det i stort sett meningslöst med förspänning av ett korrugerat membran eftersom böjmotståndet är så pass högt.

Prov får visa om detta behövs.

[solhaga]

Hej Solhaga
Lidt sent svar.Jeg var vældigt glad for planar højtalerne. Havde problemer med integration til sub/bas, men det har nok også skyldes faseforskydning ved delefrekvens.

Billede 429.jpg

Jeg tænker du måske skal bruge papir eller alu mellem lederne men det er måske ikke nødvendigt.
Jeg var ked af det lille sweetspot. Både vertikalt og horisontalt.
Måske kan du spænde membranen op forskelligt med trækmålerne.
Limen mellem flere lag vil nok øge vægten meget.
Men prøv med noget simpelt og se om det er nok.
God fornøjelse med projektet som, sædvanligt meget gennemtænkt ,og nok også veludført.

Bernt "Båndsei"

Snyggt Bernt!

Hur tyckte du att ljudet förändrades med och utan vingar?
Dispersionen i höjdled blir tyvärr liten med halvhöga högtalare; antingen punktkälla eller linjekälla alltså.

Jag hoppas att korrugeringen löser problemet med böjveka membran, så något i mellan ledarna skall inte vara nödvändigt.

Är det okay om jag stjäl din stativkonstruktion?

[Bandsei]

Selvklart til det sidste .Selvfølgelig .De er ikke patenterede Vingerne giver lidt mere bund.

Bernt

[solhaga]

Jag kände att det kunde vara värt att försöka optimera avstånden mellan magneterna, både i gapet där membranet är och mellan magneterna sidledes.

Membrangap 5 mm längs med membranet (B,t) och normalen mot membranet (B,n), endast 3 mm är plottade i det senare fallet:

3 mm gap ger alldeles för stora variationer. 4 och 5 mm är i stort sett liknande, förutom en lägre nivå för 5 mm. Men 4 mm gap ger en mjukare kurva.

Mellanrum mellan magneter sidledes, 4 till 11 mm:

Här ser 4 och 5 mm bra ut. 6 mm och över har en svacka mitt på.
Om man har folien en halv millimeter in på 4 och 5 så ser det riktigt bra ut.
5 mm ger ju ett litet bredare membran, så det blir 5 mm.

[imac]

Har du läst igenom detta?
https://www.xmag.se/magnetsystem/

[solhaga]

Ja, det har jag.
Men xmags utmärkta arbete handlar om banddiskanter och då med ganska smala bandgap.

Så här såg mina senaste (2009) banddiskanter ut i FEMM vilket är samma simuleringsprogram som xmag använde:

Magnetgapet är 32 mm och jag tror att jag delade vid 200 Hz.

Den magnetiska flödestäthetens variation över gapet hanterade jag genom att variera bredden på aluminiumstripparna.
De var sex till antalet med smala strippar i mitten för att bli bredare mot magneterna.
På så sätt kunde kraften på membranet utjämnas.

En något suddig bild är allt jag har.

Här en bild från konstruktionarbetet:

Jag minns fortfarande den skräck jag kände när jag monterade magneterna.

Färdig bandhögtalare:

Trots de grova polstyckena, så var jag tvungen att ha ett stag på mitten.
Jag göt fast polstyckena i en betongfylld betongkruka.

[RogerGustavsson]

Hur lång var den? Fungerade att dela så lågt? Impedans? Har du avyttrat den?

[solhaga]

Basen som syns här på bilden var (är, utgör nu en trädgårdsdekoration) 105 cm:

Så jag antar att bandet var 120 cm.
Observera att objektet längst till höger är en så kallad kakelugn.

Ja, det fungerade. Jag hade dock inga mätmöjligheter då. Vissa resonanser förekom vill jag (inte) minnas.

En bandhögtalare har ingen impedans. Vad det gäller dessas resistans så låg de mellan fyra och åtta ohm; jag minns inte den exakta siffran.

Bandhögtalarna är skrotade sedan några år tillbaka. Möjligtvis hänger några magneter kvar i någon metallåtervinningskontainer.

[I-or]

Har du läst igenom detta?
https://www.xmag.se/magnetsystem/

Det är alltid kul med entusiastarbeten. Den intresserade bör dock vara medveten om att felaktigheterna är omfattande.

[solhaga]

Arbetet är från 2004, så det hade definitivt varit matnyttigt för mig då.

[RogerGustavsson]

Observera att objektet längst till höger är en så kallad kakelugn.

Är uppvuxen med kakelugnar....

En bandhögtalare har ingen impedans.

Vet men om ledarna ligger tät blir det förmodligen inte en helt ren resistans?

[solhaga]

I en bandhögtalare så har man ju återledare.
De looparna påverkar nog mer.
Jag kan mäta nästa gång jag bygger en

[I-or]

Visst uppvisar både planar- och bandelement en ibland icke försumbar induktans. Det handlar mindre om slingor än om den totala längden på ledarna, deras närhet och i vissa fall även på omgivande ferromagnetiskt material. Även induktansen kan simuleras med det alldeles utmärkta programmet FEMM.

[solhaga]

Förvisso, men är det något att räkna med i praktiken?

Här är en beräkning gjord med hjälp av EEWeb:

Visserligen bara två parallella ledare, men det ger ändå en om vart det lutar.

Ja, det vore intressant att modellera det i FEMM.
Jag flummade med FEMM kring lite idéer för en fältspole härförleden.

Här en introduktionkurs (induktionskurs?) i FEMM:

[imac]

Hur ser det ut att simma med stålpol mellan magneterna istället för att ställa magneterna på en lång stålpol?

[solhaga]

Du menar i en bandhögtalare?

Utan att kolla på detta i FEMM så skulle jag tro att man i så fall behöver en C-formad magnetkrets med band i C-gapet.
Se min länk till Hififorum ovan.

[imac]

Ja, intressant o se om hur det skiljer sig mot din första sim.

[solhaga]

Starta en tråd så kan jag och andra hjälpa dig där.
Med en on-topic trådrubrik så gör det även kanske andra intresserade.

[I-or]

Förvisso, men är det något att räkna med i praktiken?

Här är en beräkning gjord med hjälp av EEWeb:
[ Bild ]
Visserligen bara två parallella ledare, men det ger ändå en om vart det lutar.

Ja, det vore intressant att modellera det i FEMM.
Jag flummade med FEMM kring lite idéer för en fältspole härförleden.

Här en introduktionkurs (induktionskurs?) i FEMM:

[ YouTube ]

Det är mycket enkelt att lägga in det hela i FEMM. Man ritar bara geometrin, definierar material och strömriktningar samt avslutar med en öppen gräns (Open Boundary) runt geometrin. Efter beräkning har man svaret i Circuit Properties, men man måste förstås summera induktanserna för positiv och negativ strömriktning.

Huruvida induktansen blir en icke försumbar faktor beror förstås framförallt på hur många ledarbanor som det handlar om, längden för desamma och inte minst strömriktningen. T.ex. ger 2 ledarbanor med en längd om 2 m och en bredd om 5 mm i typisk planarkonfiguration med motgående strömriktningar en induktans om försumbara ca 2 µH, medan en bandkonfiguration á la t.ex. Apogee med 3 ledarbanor om 5 mm inklusive återledare ger icke försumbara ca 21 µH (om man av praktiska skäl lägger återledarna tätt, vilket inte är optimalt). Detta gäller utan ferromagnetiskt material i närheten, så i praktiken blir induktansen oftast något högre (detta går naturligtvis också att modellera i FEMM).

[solhaga]

Jag tänker dock inte redovisa en dylik simulering i denna tråd, bättre att göra det i imacs eventuella tråd om bandhögtalare med polstycken i gapet.

Däremot kanske jag gör det för högtalarna som jag bygger i den här tråden.

Jag har mätt mina SALS?A!-AMT:er vid 10 kHz. Mids induktans är 6,4 µH och diskantens 3,8 µH.

[I-or]

Verkar rimligt. Det finns förstås ingen anledning att utföra simuleringar som har försumbart värde, men det kan vara bra att känna till ungefär hur saker och ting hänger ihop rent grundfysikaliskt.

[solhaga]

För att få en bättre bild av hur den magnetiska flödestätheten varierar i fallen 5 mm respektive 10 mm mellan magneterna, så plottade jag den magnetiska flödestätheten från membranets viloläge till + 1,0 mm.

5 mm:



10 mm:



Den vertikala skalan är samma för båda plottarna; 0,15 till 0,5 T

I 5 mm fallet ökar den magnetiska flödestätheten den första millimetern in på membranet men är sedan relativt konstant där i mellan.
Så endast 3 mm bör användas.

I 10 mm fallet ökar den magnetiska flödestätheten den första millimetern in på membranet och minskar där i mellan.
Så endast 8 mm kan användas om man låter aluminiumledarna ha olika bredd för att kompensera för detta.

Så vad är mest effektivt?

Tittar man på integralen i de två fallen, har vi 3 mm med ett medel av den magnetiska flödestäthet på 0,42 T och 8 mm med ett medel av magnetiska flödestäthet på 0,25 T.
Så då har vi 1,26 Tmm för 5 mm mellanrum och 2,0 Tmm för 10 mm mellanrum.

Men kan man få tillräckligt kompensation den ojämna magnetiska flödestätheten i 10 mm-fallet genom att variera ledarbredden?

Vad anser ni?

[I-or]

Jag kan inte se bilderna, men det bästa sättet för att enligt exemplet nedan studera hur stor kraften på de olika delarna av membranet blir, är att lägga in ledarbanorna med rätt dimensioner i FEMM och sedan utvärdera Lorenzkraften för varje del (i det här fallet med konstant strömstyrka men varierande strömriktning):

FEMMex.png (363.69 KiB) Visad 2714 gånger

Man kan förstås även enkelt flytta de virtuella ledarbanorna genom att gruppera geometrin och därigenom se hur kraften varierar med förskjutningen.

[solhaga]

Min fiber har bokstavligen blivit kapad, så inga bilder från min server.
Förhoppningsvis så är fibern lagad i morgon.

Vad jag ville visa med bilderna är att den magnetiska flödestätheten ökar med avståndet när man är nära magneterna.
I 5 mm-fallet bör aluminiumledarna därför börja 1 mm in.
Ledaren kan då alltså bara vara 3 mm bred för att få samma flödestätheten genom membranets rörelse.
Här måste man också ta hänsyn till korrigeringen.

Snygg simulering!

Detta är ett nytt användningssätt för mig, så kan jag besvära med några frågor?

Jag antar att du har gjort små rektanglar som skall representera aluminiumledarna.
Har du använt en riktig tjocklek på ledaren?
I mitt fall är det 7 um aluminiumfolie.
Men det spelar kanske ingen roll om man bara vill veta kraften på ledaren?
Har du använt Aluminium 1100 som material?
Hur har du lyckats att ange längden 2200 mm?
Hur anger man strömtätheten?

Ja, det blir ju enkelt att bestämma bredden på enskilda ledare om behöver fler ledare per gap.
Men jag tror att en ledare med en bredd på 3 mm räcker för att få tillräckligt hög resistans.

[solhaga]

korrigeringen ovan skall vara korrugeringen.

Jag hittade hur man anger depth; i problemdefinitionen.
Simuleringen tar nu väldigt lång tid, kan man sänka precisionen?

Jag har lagt in ett membran 7 um tjockt i en Circuit (Alu1100)
Ansatt en seriell ström på 0,325 A, det borde väl vara samma som 1W/8 Ohm.

Efter integration J/B får jag 0,34 N i y-led.
Är detta ett rimligt värde eller gör jag något fel?

[I-or]

Depth gör ingen skillnad för beräkningstiden, då det handlar om 2D-FEM, utan utgör bara en konstant för att beräkna total resistans, induktans, kraft etc. Däremot kan man under "Properties for selected block" välja upplösning för meshen (beräkningsnätet om Morello skulle läsa detta), vilket påverkar beräkningstiden. På en någorlunda modern dator handlar beräkningstiden dock bara om ett fåtal sekunder även vid hög täthet för meshen.

Har du använt en riktig tjocklek på ledaren? Ja. Det blir förstås en tätare mesh runt tunna ledare.
I mitt fall är det 7 um aluminiumfolie.

Men det spelar kanske ingen roll om man bara vill veta kraften på ledaren? Om flödestätheten varierar kraftigt över tvärsnittet gör tjockleken skillnad, men i det här fallet är så inte fallet.

Har du använt Aluminium 1100 som material? Ja, men detta spelar ingen roll här, då materialvalet (så länge som det inte handlar om ett ferromagnetiskt material) bara påverkar resistansen.

Hur har du lyckats att ange längden 2200 mm? "Problem Definition" (som du hittade själv också)

Hur anger man strömtätheten? Man anger inte strömtätheten, utan bara den totala strömmen i ledaren. Strömtätheten (J) kan sedan beräknas av FEMM.

[I-or]

korrigeringen ovan skall vara korrugeringen.

Jag hittade hur man anger depth; i problemdefinitionen.
Simuleringen tar nu väldigt lång tid, kan man sänka precisionen?

Jag har lagt in ett membran 7 um tjockt i en Circuit (Alu1100)
Ansatt en seriell ström på 0,325 A, det borde väl vara samma som 1W/8 Ohm.

Efter integration J/B får jag 0,34 N i y-led.
Är detta ett rimligt värde eller gör jag något fel?

För I W i 8 ohm krävs en strömstyrka i om rot(1/8) = 0,354 A

Om vi t.ex. ansätter B om 0,45 T och L om 2,2 m så får vi F = BL*i = 0,35 N så din beräknade kraft är säkerligen korrekt.

[solhaga]

Jag skrev av dosan fel, 0,354 A skall det vara.
Ok, så 0,34 N är ett godtagbart värde, gott.

Så denna del av membranet kan flytta 34 gram luft med andra ord?
Luftens densitet är 1,2 kg/m3, så luftens vikt som skall påverkas borde vara en bråkdel av 34 gram.

[I-or]

Membranet kan förstås flytta hur stor luftmassa som helst, det är bara att det med hög massbelastning kommer att röra sig mycket långsamt eller m.a.o. ha en låg verkningsgrad.

Den mekaniska impedansen beror till stor del på den luftmassa som på ett eller annat sätt är kopplad till membranet, i det här fallet några tiondels gram totalt för fram- och baksida (diskantelementet).

[solhaga]

Ja, det var i den storleksordningen jag kom fram till också.

[solhaga]

Nu är min bildserver uppe igen.
Jag kommer att göra om de senaste simuleringarna ovan fast med kryssprodukten för att få fram kraften direkt som en skalär.

[solhaga]

Jag lade ut en metodbeskrivning i min tråd på diyaudio.com, hoppas att det var okay, I-or.

Med en 5 mm bred foile:

fick jag 0,318 N vid ett rakt membran, 0,320 N 0,5 mm över ett rakt membran samt 0,329 N 1.0 mm över ett rakt membran.

Med en 3 mm bred foile:

fick jag 0,3190 N vid ett rakt membran, 0,3196 N 0,5 mm över ett rakt membran samt 0,3192 N 1.0 mm över ett rakt membran.
(Ja, skillnaderna var här som synes så små, att jag fick räkna med en signifikant siffra till.)

Om dessa kraftdifferenser skulle manifestera sig i distorsion, så skulle 5 mm foilen uppvisa en distorsionnivå på -29 dB och 3 mm folien en på -56 dB.

[I-or]

Ja, ungefär så kan man resonera vad gäller den elektromagnetiska distorsionen (induktansdistorsionen är fullständigt försumbar) även om det i praktiken vanligen uppstår en aning asymmetri (andratonsdistorsion) av olika skäl också. Om man korrugerar membranet så hamnar det förstås en bit längre från centrum i genomsnitt. Sedan tillkommer förstås eventuell membrandistorsion, vilken är betydligt krångligare att beräkna.

En förskjutning om 1 mmp motsvarar vid 250 Hz för ett bafflat membran om 2,2 x 0,05 m ca 113 dB på ett avstånd om 4 m i fri rymd.

[solhaga]

Men det är i alla fall är skönt att ha bottnat i detta.

Min nätkalkylator säger:

Efter två avståndsfördubblingar så hamnar man på 113 dB, om man nu inte tar hänsyn till att det är en linjekälla?

[I-or]

Punktkälleberäkningen stämmer ganska väl på 4 m (ska vara 112,9 dB) men inte på 1 m (ska vara 122,1 dB), p.g.a. linjekarakteristiken.

[solhaga]

Första trevande försöket, en fjärdedels mid- och diskantdel:


Jag ville dels veta om Silhouette Cameo skulle kunna klara ett 220 cm långt membran, det vill säga fyra gånger längre än detta test, och dels se var den verkliga resistansen hamnar.

En del slarv vid limningen av alumiumfolien mot pappersbäraren som synes; jag får skylla på att det var tre år sedan sist:


Det är alltså en middel till vänster och en diskantdel till höger.
Middelen består av två sektioner.
Båda delarna är omgärdade med en 10 mm bred monteringsfolie.
Denna folie skall också hjälpa till med att hålla korrugeringen.

Så vitt jag kan bedöma så borde det gå med 220 cm långa membran,ett problem är dock att det måste finnas 220 cm framför och bakom skäraren vid skärningen.

Vad det gäller resistanserna, så mätte de båda sektionerna på middelen (till vänster på bilden ovan) strax under 4 Ω.
I fullängdaren så skulle det alltså bli 8 Ω om man parallellkopplar de då fyra gånger längre sektionerna.

I teorin skulle resistansen vara 2,8 Ω för en 220 cm lång 3 mm aluminiumstrip:

Den längden motsvarar en sektion i testet ovan.

För diskantdelen till höger ovan så hade jag tänkt två strippar med en halv mm i mellan.
Detta misslyckades nu; det blev bara en 1,5 mm bred strip kvar.
Men jag vet nu att en 3 mm bred strip ger 4 Ω i fullängdaren, så det tillverkningsproblemet försvinner.

[solhaga]

Efter en veckas försök att få till korrugeringen, inser jag att det inte är möjligt att korrugera ett 220 cm långt membran med 1 mm veck.
Ej heller håller korrugeringen på de nakna plastpartierna; de utan aluminiumfolie.

Så det lutar åt att det måste bli ett förspänt membran:



Jag skulle då vilja simulera dess uppförande innan jag ger mig in på ändlösa praktiska tester.

Membranet kan vara BOPP, PEN eller PET av olika tjocklekar.
Aluminiumfolien är 7 µm.
Fastsättningen är nog inget problem att sätta upp, värre blir det med dämpningen.

Aluminiumdelarna utsätts för en kraft som resulterar i en rörelse som förändras till både amplitud och frekvens.
Hur icke aluminiumbelagda membrandelar svänger med är målet för simuleringen samt att eventuellt finna ut lämplig dämpning.

Det finns också den aspekten med förspänningen och säkerligen fler som jag just nu inte känner till.

Kan man sätta upp detta i MATLAB/Octave eller krävs det kraftigare simuleringsverktyg såsom COMSOL?

[solhaga]

Jag frågade ChatGPT:

[I-or]

Ovanstående var förstås en hel del bludder från ChatGPT.

Det går förvisso att med diverse metoder få till beräkningar som fungerar någorlunda hyggligt, men då vill det till att man har en examen med inriktning mot strukturdynamik. Dessutom blir det mycket svårt att hantera alla detaljer i geometrin. I praktiken måste man därför utnyttja FEM för att nå goda resultat och även om det är fullt möjligt att skriva sitt eget FEM-program i Matlab så skulle jag definitivt inte rekommendera någon att försöka sig på detta. Återstår gör då Comsol Multiphysics, ANSYS, CATIA m.fl. kommersiellt tillgängliga mjukvaror.

Även med tillgång till någon av dessa är det hela ett långt ifrån enkelt problem. Vi har alltså en förspänd platta (alternativt ett skal) som dessutom är luftlastad och där kraften förs in i vissa områden via elektromagnetisk kraftverkan. Ändarna för plattan är försedda med dämpelement utförda av elastomerer (cellplast/-gummi). Modellen ska analyseras i frekvensplanet. De exakta materialparametrarna är i flera avseenden osäkra och är i realiteten dessutom påtagligt frekvensberoende för elastomerdelarna.

Ett gäng körningar med en 2D-modell i Comsol Multiphysics visar följande:


1. Man bör välja PEN-film (vilken har en förhållandevis hög E-modul om ca 5 GPa) med en tjocklek om ca 40 μm för att frekvensgången ska bli jämn, den mekaniska spänningen vid höga ljudtrycksnivåer inte ska överstiga utmattningsgränsen och att membrandistorsionen ska hållas under kontroll. Dessutom är det en fördel att använda 5 mm breda och 20 μm tjocka ledarbanor, då frekvensgång, resistans, distorsion och hållfasthet optimeras.

2. Av samma anledning bör förspänningskraften ligga runt 4 N.

3. Dämpkuddarna som består av lämplig cellplastelastomer bör vara utformade som i bilderna nedan och ha en densitet om ca 200 kg/m^3 och en statisk E-modul om ca 50 kPa (den dynamiska E-modulen är betydligt högre). I praktiken kommer antagligen en elastomer av mjukt silikonskum att vara det bästa valet.

Med en konstruktion enligt ovan blir frekvensgången 250-1600 Hz (vilket jag har för mig ungefär motsvarar det tilltänkta passbandet) relativt jämn:

solhaga3.png (36.07 KiB) Visad 3143 gånger

Notera att frekvensgången gäller för oändlig baffel och enbart för det tvådimensionella fallet - i den tredimensionella verkligheten som ovillkorligen inkluderar en höjddimension faller frekvensgången på avstånd om 3-4 m med ytterligare ett par dB mot höga frekvenser. Eftersom källan sträcker sig nästan från golv till tak fungerar den med ett reflektivt tak och dito golv i princip som en oändligt lång linjekälla.

Om man går över till att studera modformer och spänningar så ser det ut på det här sättet:

solhaga4.png (24.75 KiB) Visad 3143 gånger

Förskjutningen är förstorad 20 gånger.

solhaga5.png (24.57 KiB) Visad 3143 gånger

Förskjutningen är förstorad 400 gånger.



I praktiken kommer man som GDS:are med begränsade möjligheter att kontrollera materialegenskaperna aldrig att komma riktigt nära den beräknade frekvensgången, men man har åtminstone någonting att sikta mot. Man bör därför mest se denna genomgång som en generell beskrivning av de svårigheter som man ställs inför.

Återstår gör naturligtvis även diffraktionseffekter, vilka kan bli ganska påtagliga för linjeelement i rektangulära dipolbafflar. Dessa går naturligtvis också att inkludera i simuleringen om man så vill.

Den kloke GDS:aren utnyttjar förstås ekvalisering för att få till klangbalansen - i annat fall blir uppgiften lätt övermäktig.

[solhaga]

Nej, jag har nog givit upp tanken på att kunna sätta upp någon simulering själv.
Det får bli ett antal praktiska prov i stället.

Stort tack för simuleringarna, I-or!
Jag hoppas att du inte behövde lägga alltför mycket tid på simuleringarna; det var kanske en liten del av en tårta för dig?

1. Jag lyckats att få tag i 12 μm PEN. Det svårt att köpa i små kvantiteter, så priserna blir därefter när man måste köpa en hel rulle, om det ens går som privatperson.
Jag antar att använda flera lager av 12 μm PEN in en sandwich-konstruktion inte är tillrådigt.
5 mm breda ledarbanor uppvisar snabbt en olinjaritet när membranet frångår nollläget. 3 mm breda ledarbanor har en nöjaktig variation av kraften på ledaren upp till +/- 0,75 mm:

Kod: Markera allt

3 mm aluminium foil
 mm        N           % of zero
0.00,   -0.319454,       +0.00
0.05,   -0.319369,       -0.03
0.10,   -0.319025,       -0.13
0.15,   -0.319390,       -0.02
0.20,   -0.319336,       -0.04
0.25,   -0.319553,       +0.03
0.30,   -0.319394,       -0.02
0.35,   -0.319541,       +0.03
0.40,   -0.319229,       -0.07
0.45,   -0.319645,       +0.06
0.50,   -0.319291,       -0.05
0.55,   -0.319215,       -0.07
0.60,   -0.319450,       -0.00
0.65,   -0.319648,       +0.06
0.70,   -0.319401,       -0.02
0.75,   -0.319428,       -0.01
0.80,   -0.318668,       -0.25
0.85,   -0.318711,       -0.23
0.90,   -0.318295,       -0.36
0.95,   -0.318308,       -0.36
1.00,   -0.317692,       -0.55


40 μm tjocka ledarbanor är också svårt att hitta för den tillverkningsmetod av membran, aluminiumfolie på pappersbärare, som jag avser att använda.

2. Jag har fortfarande inte hittat något bra sätt att mäta detta med någonlunda precision.
Men det går kanske att lyssna sig till medelst knäppningar på membranet.

3. Jag hittade ingen bild av lämplig cellplastelastomer.
Har du något exempel på en elastomer av mjukt silikonskum?

Den ser ut som från dina simuleringar att döma, att någon form av förbalkning ändå att är rätt väg att gå.
Om man fyller tomrummet mellan aluminiumledarna med aluminiumstrippar som inte ingår i någon krets, så borde man få till en korrugering som håller sig hela vägen.
En sådan korrugering tillsammans med Xmax måste sig då hålla sig inom +/- 0,75 m, om man nu lyckas med att få membranet monterat på nollnivån.

[solhaga]

Inga avancerade simuleringar som I-ors ovan, men ett åskådliggörande av variationen på en aluminiumledare när den rör sig från nollläget:


Här är lua-skriptet, något förfinat från videon:

Kod: Markera allt

-- Calculate the force on the membrane.

file_name = "3 mm aluminium foil"
femm_file = file_name.. ".fem"
result_file = file_name .. ".txt"
      
showconsole()
mydir="./"

open(mydir .. femm_file)
print(" mm,      N                 % of zero\n")

result = openfile(result_file,"w+")
write(result, file_name .. "\n" .. " mm        N           % of zero\n")

mi_saveas(mydir .. "temp.fem")
mi_seteditmode("group")
      
for n=0,20 do
   mi_analyze()
   mi_loadsolution()
--   mo_showdensityplot(1,0,1,0,"bmag")
   mo_groupselectblock(1)
   fz=mo_blockintegral(12)
   
   if (n==0) then
      fz_first = fz
   end

   fz_percent = (1-(fz_first/fz)) * 100
   
   s = format("%.2f,   %f,       %+.2f",n/20,fz, fz_percent)
   print(s)
            
   r = format("%.2f, %f,  %+.2f",n/20,fz,fz_percent)
   write(result, s .. "\n")
   
   mi_selectgroup(1)
      mi_movetranslate(0,0.05)
   
end

mo_close()
mi_close()
closefile (result)

Det gav resultatet i posten ovan.

Tyvärr så misslyckades de andra körningarna med 4 till 9 mm breda aluminiumledare.
Jag får för många körningar att den stannar här:

Någon enstaka körning av de tjugo per bredd som görs är ok, men det ger inget resultat att dra någon slutsats av.

Jag har testat alla förekomliga tips om hur att komma till rätta med detta, men alla har misslyckats.

[I-or]

Man måste tyvärr upp i ganska tjocka filmer för att frekvensgång, distorsion och hållfasthet inte ska gå överstyr. Det finns få kommersiellt tillgängliga konstruktioner som är vettigt utförda och detta syns tydligt i mätresultaten. Dessutom visar simuleringar att materialutmattning för kommersiellt tillgängliga konstruktioner nästan alltid blir ett stort problem för den som gillar att dra på en del, men detta nämns av lätt insedda skäl aldrig.


Bilderna visar inget material utan gäller lämpliga dimensioner för dämpkuddarna. Här finner man EPDM-gummi med någorlunda nära optimala egenskaper: https://www.amazon.com/HONKID-Keyboard- ... ZWXZZ?th=1
Det bör dock tilläggas att vad som är optimala egenskaper beror på utformningen av membranet.


För undvikande av allehanda problem vill jag än en gång inskärpa att man helst inte bör ge sig in på böjveka membran och hellre välja korrugering.


Jag orkar inte kolla koden i ovanstående Lua-skript, men detta enkla skript fungerar väl för kraftberäkning med rörliga ledare i FEMM:

Kod: Markera allt

showconsole()
open("membrane.fem")
mi_saveas("yforcetemp.fem")
mi_seteditmode("group")
nsteps=10
step=0.1
for n=0,nsteps do
    mi_analyze()
    mi_loadsolution()
    mo_groupselectblock(1)
    fy=mo_blockintegral(12)
    print(n,fy)
    if (n<nsteps) then
        mi_selectgroup(1)
        mi_movetranslate(0,step)
    end
end
mo_close()
mi_close()

[solhaga]

Detta borde väl vara samma?



Korrugering blir det!

Förutom parametrisering av nsteps och step är stommen det exakt samma som mitt skript ovan.

[I-or]

1. Det ser liknande ut, men det är viktigt att det är Poron LE-20. Med ett korrugerat membran behöver man dock inga dämpkuddar, men däremot någon form av elastisk upphängning.

2. Säkert, men ett vettigt utformat skript som det jag la upp ovan kraschar inte.

[solhaga]

Storleken på skummet ovan verkar vara anpassad för ett tangenbord; det blir mycket klippa och klistra.

Annars så tänkte jag mig denna för det korrugerade membranet:

[solhaga]

1. Det ser liknande ut, men det är viktigt att det är Poron LE-20. Med ett korrugerat membran behöver man dock inga dämpkuddar, men däremot någon form av elastisk upphängning.

2. Säkert, men ett vettigt utformat skript som det jag la upp ovan kraschar inte.

Svårt att hitta vettiga dimensioner på Poron LE-20 dock.

Mitt skript, som är exakt samma som ditt, kraschar inte.
Motsvarande manuella simuleringar för vissa bredder och positioner för aluminiumledaren fungerar helt enkelt inte.

[I-or]

Det är möjligt att få FEMM att krascha, men detta har jag bara varit med om när det gäller frekvensberoende simuleringar.

Möjligen fungerar det hela i ditt fall om man utnyttjar något mindre noggranna blockintegral(19), Force via Weighted Stress Tensor, istället.

[solhaga]

Det är inte mo_blockintegral som falerar utan mi_analyze.

Här en video hur det ser ut:


När första progresstapeln stannar vid tre fjärdedelar, så trycker jag på ESC-tangenten.

[I-or]

Då är det kanske meshningen som ställer till det. Prova att ändra Mesh size.

[solhaga]

Jag har testat alla förekomliga tips om hur att komma till rätta med detta, men alla har misslyckats.

Inte ens att minska djupet till 22 mm från det ursprungliga 2200 mm hjälpte.

Om du vill och kan så är här fem-filen och lua-skriptet zippat.

[I-or]

Fixat: https://www.dropbox.com/scl/fi/irkdr1s5 ... ulllj&dl=0

Den här typen av problem brukar bero på något gunk i geometrin, så jag snyggade bara till den lite, gjorde en lite tätare mesh för noggrannhetens skull och lade till en reflektionsfri rand.

FEMM hanterar endast 2D-simuleringar - d.v.s. djupet är bara en konstant och spelar därför ingen roll här.

En sak till: de 5 mm breda ledarbanorna som jag rekommenderade ovan är lika breda som avståndet mellan magneterna (man ser detta om man tittar noggrant på membranet i bilderna och dessutom framgår det av skalan på x- och y-axeln). Magneterna i bilderna ovan är ritade som kvadratiska för att någorlunda hyggligt motsvara den totala höjden inklusive ståldelar (den akustiska belastningen påverkas i det frekvensområde som det handlar om här närmast försumbart av storleken på öppningarna).

[solhaga]

Fantastiskt!!

Jag var inne på att ändra mesh-storleken, men valde uppenbarligen helt fel värden.
Sedan så försökta jag minimera antalet noder, en helt fel strategi; den som fungerar har ju nästan fem gånger så många.

Jag ser hur den reflektionsfria randen är konstruerad i materialbibliotek, men vad är teorin bakom den?

Jag kan nu simulera alla bredder från 3 mm till 9 mm, kanske lägger in allt i ett excelblad.
Får se var 5 mm hamnar...

[solhaga]

Här är då resultatet av helgens mödor: Hur kraften i procent på en strömgenomfluten aluminium ledare i en magntetisk flödestäthet ändras beroende på avstånd från viloläge i en push-pull-konfiguration som denna:



Ledarbredd från 2,5 mm till 9 mm. Förflyttning från viloläget till 1,0 mm i 0,05 mm steg:

Förstora eller öppna i en ny tab för att se den bättre.

Om enbart avvikelserna ovan i procent från viloläget skulle manifestera sig i distorsion, så har vi en klar vinnare.

[I-or]

Jag ser hur den reflektionsfria randen är konstruerad i materialbibliotek, men vad är teorin bakom den?

Det korta svaret är att Dr Meeker utnyttjar en multipolsexpansion av fältet, där de olika randlagrens permeabilitet är noggrant avstämda för att undvika trunkeringseffekter för lägre ordningar (högre ordningar anses ha klingat av på det valda avståndet). Dessa asymptotiska randvillkor ger låga beräkningskostnader men utgör inte en exakt lösning. I praktiken blir dock felen försumbara relativt en oändlig fri rymd. Det långa svaret finner man här: https://www.femm.info/dmeeker/pdf/TMAG2260348.pdf.

[solhaga]

Ok, tack!

[solhaga]

Tänkte att det var dags att förnya verktygsparken, min nästan elva år gamla Silhouette Cameo 1 byttes till Silhouette Cameo 5:

Jag hade tänkt mig den svarta som omväxling, men den var slut i lager.
Så det fick bli den vita, Daisy tyckte att den är fin ändå.

[Johan_Lindroos]

Fin voffer!

[Bandsei]

Tillykke med dit "nye" værktøj / legetøj
Jeg tænkte på de gamle magnetostater Apoge Duetta og La folia https://magnetostatic.com/
De havde næsten hele membranen dækket med aluminium folie . Kun skåret ca 1-2mm mellem lederne .
I et dobbelt "spole" system .
Var det værd at forsøge med ?

Bernt "Båndsei"

[solhaga]

Tack, Johan_Lindroos.
Det är en Nederlandse schapendoes, holländsk fårhund helt enkelt.


Tack, Båndsei.
Tyvärr var maskinen "död vid ankomst", så inget har blivit provskuret än.
Det unika med maskinen är annars att den klarar av att mata smalare material.

Jo, membranet blir täckt med folie för att hålla korrugeringen, men det mesta kommer inte att ingå i någon krets; bara tre millimeter mellan varje magnetrad.

[solhaga]

I väntan på en ny skärmaskin, så har jag nästan designat alla delar som skall tillverkas.

Här är en av 44 plåtar, 184 mm bred och 200 mm hög.
På den skall 22 magneter 10x5x3 mm sitta; två rader om elva magneter.


En mutterlist skall hålla samman fram- respektive bakplåt på tre ställen:

Med den skruvas en frontplåt fast med en mutter i listen. Se de lodräta skruvhålen i plåten ovan.
Skruven är så lång så att bakplåten kan vrickas in för att sedan sättas fast med ytterligare mutter.
Jag kommer nog inte att använda alla skruvhålen.
Skruvlisten har även skruvhål för fastsättning av sidostycken i trä.

Här ar ett försök till visualisering av ovanstående:


Jag skall i morgon skära ut två plåtar i 2 mm plåt och sedan montera magneter för att se hur mycket det bågnar.
Det vore ju bra om jg kunde klara mig med 1,5 mm.
Öppna den i youtube och öka upplösningen.

[solhaga]

Nej, det gick inte så bra. Det blev en utbuktning i mitten på över en millimeter mer än nominellt värde.

Så jag tog bort fyra kolumner av magneter för mid men lade till en till diskanten:

Samtidigt så ökade jag bryggorna mellan de ovala hålen.

De extra hålen vid de yttersta magneterna för respektive högtalardel, är för att kunna zippa fast även dessa magneter:


Resultatet blev att det skiljer som mest 0,20 mm från det nominella 14.00 mm:


Vad tror ni, tillräckligt bra?

[sammel]

Du är makalös Solhaga säger jag bara.

[Prozac]

Mina ideer är futtiga i jämförelse!

Kör på! Underbart att följa detta!

[solhaga]

Jag hittade ingen lämplig korrugator, så jag designade mig en egen:


Denna är för det 63 mm breda midmembranet.
Jag gör också en 43 mm bred för diskantmembranet.

[RogerGustavsson]

Vilken tjocklek har aluminiumfolien i video?

[Bill50x]

Jag hittade ingen lämplig korrugator, så jag designade mig en egen:

[ YouTube ]

Denna är för det 63 mm breda midmembranet.
Jag gör också en 43 mm bred för diskantmembranet.

Jag provade för länge sedan en sk ribbon tweeter till mina DQ10:or och dessa diskanter rasade ungefär en gång i veckan. Jag tog vanlig hushållsfolie av den ngt tjockare varianten, klippte till remsor typ 30-40 mm och veckade för hand ca 4-5 mm breda lameller. Djäkla pyssel om ni frågar mig och diskanterna blev inte gamla hos mig

/ B

[solhaga]

Vilken tjocklek har aluminiumfolien i video?

10 µm på en bärare av plast som är 14 µm.
Jag försökte mig på att etsa fram aluminiumledarna, det gick inget vidare.

[RogerGustavsson]

Jag och en kompis grejade lite med att etsa sådant laminat. Var 9 µm aluminium på 12 µm polyesterfolie. Gick rätt bra vad jag minns men det var min kompis som gjorde jobbet i dragskåp. Han hade fått laminatet vid ett studiebesök på ASEA. Kanske ligger det kvar på hans vind?

Jag provade för länge sedan en sk ribbon tweeter till mina DQ10:or och dessa diskanter rasade ungefär en gång i veckan. Jag tog vanlig hushållsfolie av den ngt tjockare varianten, klippte till remsor typ 30-40 mm och veckade för hand ca 4-5 mm breda lameller. Djäkla pyssel om ni frågar mig och diskanterna blev inte gamla hos mig

/ B

Antaglien var folien alldeles för tjock och närmast en kortslutning impedansmässigt för slutsteget om inte transformatorn hade passande omsättning. Har ju flera Magnepan banddiskanter med väldigt tunt och långt band. De jag spelar på nu är 20 år gamla. I garaget ligger några från 1985, ett lever fortfande.

[Bill50x]

Antaglien var folien alldeles för tjock och närmast en kortslutning impedansmässigt för slutsteget om inte transformatorn hade passande omsättning. Har ju flera Magnepan banddiskanter med väldigt tunt och långt band. De jag spelar på nu är 20 år gamla. I garaget ligger några från 1985, ett lever fortfande.

Provade faktiskt även tunnare folie men den gick sönder ännu oftare. Längden var bara ca 15-17 cm och folien spändes mellan två metallblock (magneter?). Lådan var ganska tung och det fanns någon form av trafo och några stora spolar i den.

/ B

[solhaga]

För att stabilisera det hela, använder jag väggskenor för hyllsystem:

[Maarten]

Kul och jättebra jobb du gör! Veckningsprylen ger association till sedelpress!
Ska bli intressant att se mätningar sen.

Kanske ska du byta namn på lösning och tråden; SMACK: Solhaga's MAgnetic Concept ... Karate??... Kaleidoscope??....Kebab?... Kicker?

[solhaga]

Kul och jättebra jobb du gör! Veckningsprylen ger association till sedelpress!
Ska bli intressant att se mätningar sen.

Kanske ska du byta namn på lösning och tråden; SMACK: Solhaga's MAgnetic Concept ... Karate??... Kaleidoscope??....Kebab?... Kicker?

Tack Maarten.

Jag skall noga överväga ett namnbyte.

[solhaga]

Kul och jättebra jobb du gör! Veckningsprylen ger association till sedelpress!
Ska bli intressant att se mätningar sen.

Kanske ska du byta namn på lösning och tråden; SMACK: Solhaga's MAgnetic Concept ... Karate??... Kaleidoscope??....Kebab?... Kicker?

Tack Maarten.

Jag skall noga överväga ett namnbyte.

Det får fortsatt vara SMAPPP.

[solhaga]

Jag hittade ingen lämplig korrugator, så jag designade mig en egen:

[ YouTube ]

Denna är för det 63 mm breda midmembranet.
Jag gör också en 43 mm bred för diskantmembranet.

Test med en 400 mm lång aluminiumfolie, gav ett en mm korrugerat membran 380 mm långt.
Det motsvarar 0,95 krympning.

Det färdiga membranet skall vara 2200 mm i magnetgapet, men det tillkommer mer för upphänging och fastsättning i vertikalled.
Det tilltänkta monteringsbordet är 2400 mm, men där kan praktiskt bara 2380 mm långa membran monteras.

Med 0,95 krympning kan jag då göra 2260 långa membran inklusive 30 mm i var ände för upphängning och fastsättning.

I går fick jag äntligen min Silhouette Cameo 5 Black, så nu är det hög tid att tillverka membran.
När jag gjorde membran till mina AMT:er, så kunde jag använde Silhouettes skärmattor; de räcker inte för SMAPPP-membranen jag skall göra nu.

Dags att börja experimentera...

[Chopha]

Heja!
Spännande projekt att följa

[Kralle]

Heja!
Spännande projekt att följa

Håller med. Forumets intressantaste tråd f.n.
Kommer osökt att tänka på ett citat av Niels Bohr.

Bohr.jpg (61.1 KiB) Visad 3528 gånger

[solhaga]

Tack Kralle och Chopa.

Jag tycker generellt inte om OT, men här är passande historia som delvis tillskrivits Niels Bohr.

[solhaga]

Nu har jag trimmat in skärmetoden. Visserligen bara för ett 280 mm långt membran, men metoden håller även för den fulla längden (2380 mm).
Jag använder mjölkpapp som skärunderlag, på det limmar jag på aluminiumfoliet med 3Ms ReMount spraylim.
Det limmet ger mig större chanser att kunna återanvända skärunderlaget.

[/youtu_be]

Här efter så kallad weeding, det vill säga borttagande av icke önskat material:


Lite 3M 77 spraylim och sedan på med i detta fall 12 µm PEN-film:


Jag har upptäckt att den 7 µm tunna aluminiumfolien inte "vinner" över 12 eller 20 µm film efter korrugeringen,
så jag lägger på ytterligare ett lager 7 µm aluminium på filmsidan.

Här en jämförelse mellan 3M 74 film till vänster, PET på ett gummilim totalt 20 µm, och en 12 µm PEN-film till höger:

PEN-filmen verkar vara mindre prasslig, men har svårare att hålla korrugeringen.

Vikten för den rörliga delen membranen är 1,27 gram för PET respektive 1,10 gram för PEN.
Den förra motsvarar en rörlig massa på 10 gram för ett 2,2 meter långt membran.
Den rörliga delen är då 990 kvadratcentimeter.

Membranet ligger mellan dammtätningslister:




Dammtätningslisten verkar inte att pressa bort korrugeringen och har förhoppningsvis någon komplians för membranet.

Jag skall nu testa lite fler plastfilmer; BOPP och lite olika tunna PET varav en är den metalliserade ovan.

[solhaga]

Äntligen har jag monterat de första stålplattornas magneter:


Inte den snyggaste limningen, men detta duger säkert för de första membrantesterna.

[sammel]

Inte illa.

[solhaga]

Min nya lödpenna, TS101, med lödspetsen C4 på ganska hög värme och med AlumWeld flussmedel, gjorde att jag med en snabb "dutt" kunde löda fast kopplingstråden på aluminiumfolien utan att PET-filmen smälte:

[solhaga]

Snart dags för lite ljud:

Detta är alltså bara en elftedel av den färdiga högtalaren.

[solhaga]

Första stycket med en elftedel av ern SMAPPP. Jag hade 4 ohm i serie.

Mätningar kommer.

[I-or]

Bra upptagning. Mätresultaten blir intressanta, speciellt vad gäller distorsion.

[sammel]

Det lät riktigt fint

[solhaga]

Tack I-or och sammel.

Här är en första mätning på en icke upphängt membran; det ligger bara löst mellan skumlister och alltså inte sträckt i vertikalled.
Membranet utgörs av en bärare av 3Ms 74 film, utskuren 7 µm aluminiumfolie samt ett extra lager med 7 µm aluminiumfolie för att bättre kunna hålla korrugeringen.
Glättning 1/24 oktav.

SPL 1 W 1m:

Så 75 dB vid 1W i serie med ett 4 ohms motstånd 1m.
Med alla elva element borde det bli 85 dB, men eftersom alla element knuffar samma luft plus att det är en linjespelare, så borde känsligheten ligga på 90 dB för en komplett högtalare.
Kanske kan jag också finna ut ett sätt att bibehålla tillräcklig korrugering utan det extra lagret med aluminium, det borde ge ytterligare några dB.

Här syns Helmholtzresonansen tydligt och det ligger runt den beräknade frekvensen.
Resonansens Q-värde är lågt, det korrugerade membranet smetar ju ut.

Något som är väldigt tydligt är jag inte behöver något enskilt diskantelement!

Distorsion 1 W 1 m:

Inte så mycket att jobba på där.
Det kan också noteras att distorsionen ligger under brusgolvet.

Jag är inte alltför orolig för SPL runt 400 Hz, så här ser det ut vid 40 cm:

Jag får nog jobba på att få till en bättre mätomgivning så att rummets påverkan kan undvikas i större grad.

Jag är supernöjd med dessa första resultat, tack alla och speciellt I-or som har hjäpt till på resan så här långt.

[solhaga]

Lite viftande (MMM) med mikrofonen vid 1 m:


och vid 40 cm:

[I-or]

Vad gäller det låga Q-värdet för Helmholtzresonansen så beror detta huvudsakligen på membranets låga rörliga massa. Korrugeringen har ingen direkt inverkan här (utom förstås att hålla böjresonanserna borta). En del av stigningen i frekvensgången beror dessutom på den akustiska impedansen för luftlasten (utöver de kaviteter och spalter framför membranet som leder till Helmholtzresonansen).

Verkningsgraden och spänningskänsligheten blir kraftigt påverkade av seriemotståndet och frekvensgången påverkas förstås också när den lilla elementstumpen förvandlas till en linjekälla. Även baffelbredden gör stor skillnad för lägre frekvenser.

[solhaga]

Jag skall mäta i extremt närfält (1 cm) enligt ett förslag på diyaudio.
När jag är nöjd med dessa mätningar så tänker jag dra membranet plant och se vad det ger.

[solhaga]

SPL 1 W vid 1 cm:


Distorsion 1 W vid 1 cm:

Andratonens ser ju bra ut över 200 Hz, medans högre ordningens indikerar problem mellan 200 Hz och 400 Hz.
Nivån sammanfaller där med SPLs nivåer.

[sammel]

Jag tror inte det är så illa som det verkar.
Du har procentskalan skalan för distorsionen på högra sidan av grafen.
Den rödbruna kurvan verkar vara 2:nd harmonics medan fundamental ligger som ett rakt streck uppe
vid 100 procent.

[solhaga]

Jo, men detta indikerar ändå ett problem som jag vill gå till botten med.

[I-or]

Observera att ljudtrycksnivån ökar med närmare 10 dB runt 300 Hz, vilket motsvaras av ca 3 gånger större membranutslag. Det är således inte speciellt märkligt att distorsionen ökar här. Andratonen (som beror på asymmetri) påverkas dock inte, vilket är ovanligt.

[solhaga]

Ja, får väl se om detta är typiskt för membranmaterialet, dämpningen eller geometrierna.

[solhaga]

Utan diskantdel, kan det se ut så här:

Jag ogillar tanken på plana ytor på och i SMAPPP.
Vågledare på framsidan för att få en bättre anpassning till omgivningen samt kanske samla några dB i det lägre registret.
Detta kan då eq:as mer och på så sätt få ner distursionen där.
Det stora vågledarna på sidorna kan givetvis ha en bättre akustisk form.

0,3 mm filt på magneterna för att dämpa reflektioner, speciellt då på de bakre magneterna där den fasvända signalen blandas med den framåtgående och ger upphov till distorsion.

Även om det effektiva ytan på plåten endast är 35 mm, så är stålet fritt över de 64 mm som membranet spänner.
Så med en bredare del på varsin sida, kan jag sätta fast plåten med två kolumner med skruvar.
Då borde mittdelen bättre kunna stå emot de repellerande krafterna från magneterna.

[solhaga]

Lätt att skriva ut några testdelar:

Om åtta timmar vet jag...

[I-or]

1. En vågledare, eller kanske i det här fallet snarare ett horn, är effektiv ned till en längd (djup) som motsvarar ca 1/4 våglängd med sådär 1/6 våglängd som brytfrekvens för riktverkans-/verkningsgradsökning. För en konstruktion som i ritningen landar brytfrekvensen runt 4 kHz och verkan från de små bullarna i mitten är i stort sett försumbar med en mindre verkan endast i toppoktaven. Det hela handlar alltså enbart om högfrekvenspåverkan.

2. Det är meningslöst att resonera med ett tidsplansperspektiv när det handlar om tidsfördröjningar kortare än ca 0,5 ms, d.v.s. en förlängd löpväg om mindre än ca 17 cm. Man bör därför istället fullt ut fokusera på frekvensgången och här blir inverkan av 3 mm filt försumbar, speciellt om man ekvaliserar. Linjära effekter leder för övrigt inte till (olinjär) distorsion.

3. Hållfasthetsegenskaper är nästan alltid av allra högsta vikt för den här typen av magnetsystem och förtjänar högsta prioritet.

4. En diskantdel är nödvändig av spridningsskäl.

[solhaga]

1.
Men jag gör den här testen ändå, kostar bara lite plast.

2.
Det är mina erfarenheter från mina AMT:er som gör att jag vill testa 0,3 mm-filten.

3.
Då får jag göra hela plåten ännu bredare om 4 skall beaktas.

4.
Vilken delningsfrekvens skulle vara lämplig i detta fall och vad är högsta då avstånd mellan mellan- och diskantregister?
Den skulle vara bra att få plats med två kolumner skruvar på var sin sida om mellanregistret.

[I-or]

Vad gäller tidigare positiva erfarenheter av dämpande filt så handlar det avgjort om frekvensgångseffekter.

En ur spridningsperspektiv i praktiken helt invändningsfri delningsfrekvens erhålls när c/c-avståndet mellan elementen är lika med eller mindre än 1/4 våglängd (dipoler är för övrigt lite mer förlåtande här än monopoler). Med ett c/c-avstånd om t.ex. 5 cm bör delningsfrekvensen ligga på maximalt 1,7 kHz.

[solhaga]

I så fall skulle nuvarande plåt ge en delningsfrekvens om 1,3 kHz då cc-avståndet är 65 mm.
Jag kan minska cc-avståndet med 20 mm, men det skulle bara innebära dryga 1,9 kHz i delningsfrekvens

Hur har man då tänkt med exempelvis IRS-V, där uppgiven delningsfrekvens är 4,5 kHz?

[I-or]

Hur man har tänkt? Fel, som så ofta inom audioområdet.

Äldre konstruktioner var dock inte alls lika inriktade på jämn spridning som moderna dito. Vetenskapen har kommit en bit sedan Infinity IRS. Om du vill tulla lite på marginalerna så skulle jag säga att 1/3 våglängd också fungerar väl.

[solhaga]

Så här nära kan jag få mellan- och diskantregister, 52,5 mm:

[solhaga]

För vad nu det kan vara värt, här är några mätningar utan och med "vågledare":


SPL:

Ungefär 1 dB vinst över hela spektrat. Kan lika vara mätfel/onoggrannhet.

Distorsion:

Här blir det mer intressant, nästan 5 dB andratonsdistorsion för lägre frekvenser 250 till 300 Hz.
Högre ordningens övertoner visar inga signifikanta skillnader.

Definitivt något att undersöka mer.
Dessutom adderar det lite design.

[I-or]

Nu har väl baffelbredden förändrats ordentligt? Här blir verkan stor för låga frekvenser.

De tendenser till hornverkan som själva krökningen ger är som skrivet var försumbar.

[Johan_Lindroos]

Det är förstås den visuella kvantiseringen som gör’et.

[solhaga]

Nu har väl baffelbredden förändrats ordentligt? Här blir verkan stor för låga frekvenser.

Jo, men bara åt ena sidan.

De tendenser till hornverkan som själva krökningen ger är som skrivet var försumbar.

Jo, men jag ser det ändå som en vinst i och med att jag kan dela lägre eller samma med lägre ordning.

En tanke är att låta varje element: sub, bas, mid samt diskant, spela tre över oktaver var.

[solhaga]

Det är förstås den visuella kvantiseringen som gör’et.

Här kan du kvantisera mä'et själv.

[I-or]

Någon hornverkan blir det inte under några kHz, men diffraktionen påverkas förstås påtagligt av baffelns utformning. Framförallt bredden på baffeln ger kraftiga frekvensgångsskillnader upp till ett par kHz. Linjekällor är inte helt lätthanterliga här eftersom vågutbredningen i princip är tvådimensionell och det därför inte är möjligt att sprida ut diffraktionseffekterna i tre dimensioner som brukligt är för punktkällor.

Man bör även känna till att diffraktionseffekterna förstärks av dipolverkan.

(Ytterligare en svårighet är att när man mäter på en kort del av högtalaren blir diffraktionseffekterna (3D) tydligt annorlunda än för linjekällan ("2D").)

[solhaga]

Det är klar att en så kort vågledare inte gör mycket skillnad på frekvensgången i det låga området.
Och det är ju heller inte så hälsosamt för direktiviteten.
Men det var som sagt enkelt att testa.

Det går ju också att sträcka ut baffeln bakåt, men då lämnar man dipolkarakteristiken.

Däremot så tänker jag att rillorna mellan kan ha inverkan, så det blir en test med fem stycken innan jag sträcker bort korrugeringen.

[solhaga]

Näpp, inget signifikativt med fler rillor.

Däremot blev det en markant skillnad när jag slätade ut korrugeringen:




Jag har funderat vidare på avståndet mellan mid- och diskantregister:

Med 42,5 mm skulle λ/4-regeln ge 2023 Hz och λ/3 ge 2700 Hz för "en ur spridningsperspektiv i praktiken helt invändningsfri delningsfrekvens".

Finns det några invändningar mot att ha öppningen längst höger till för midregistret så nära diskantregistret utbygggnad?
Tidsskillnaden är inget problem; jag fördröjer via Roons DSP.

[I-or]

Nej, men det är inte att rekommendera att placera mellanregisterelementet mitt på baffeln av diffraktionsskäl.

[solhaga]

Jo, men jag tänkte med den utdragna baffeln även till vänster få ett bättre "grepp" för att begränsa plåtens utbuktning på grund av de repellerande magneterna.

Men om jag nu ändå skall låta mid bara spela upp till 3 kHz, så kan jag ju minska antal hål i plåten och på så sätt få den starkare där.

Så en sådan här konfiguration skulle duga?
Skulle inte en smal baffel lägga dipolutsläckningen väl högt upp i frekvens?


Eller är det just symmetrin du menar; lika avstånd till kanterna?

[I-or]

En bred baffel är bättre än en smal dito ur alla avseenden, men en symmetrisk placering av elementet är negativ av diffraktionsskäl.

[solhaga]

Och i klartext är diffraktionsskälet då att det är lika avstånd till kanterna?

[I-or]

Ja, det kan handla om åtskilliga dB för frekvensgången p.g.a. dessa effekter. Dipoler är extra knepiga eftersom ett övertryck på framsidan av baffeln möter ett undertryck på baksidan (och tvärtom), vilket gör diffraktionen ännu kraftigare än vanligt.

[solhaga]

Gott, då sammanfaller valet av ord i en och samma uppfattning.

Så här såg bafflarna till mina OB-kolonner ut från 2012:



Här ihop med mina bandhögtalare:

eller ett av mina försök till linjespelare med vanliga element (EAD60):


Jag skulle kunna göra något liknande för SMAPPP för att få ner "Q-värdet" på diffraktionseffekterna.

[solhaga]

Innan jag går viare med andra bärarmaterial än 3Ms 74-film, så har jag testat diskantmembran:


Ett lager aluminiumfolie enligt bild ovan,
med ett extra lager aluminiumfolie på baksidan,
slätat ut korrugeringen på föregående samt
testat ett membran med bara aluminiumledarna:

Här kan man tydligt se att tvålagersmembranet inte orkar hela vägen till 20 kHz.


Och man ser tydligt (och hör!) att membranet med bara aluminiumledarna inte håller måttet.

[I-or]

Ja, lätta men böjstyva membran är bra grejor.

[solhaga]

Det här blir inte bra och inget att gå vidare med:


Så hur lösa delningsfrekvens, kantdiffraktion, baffelsteg samt dipolutsläckning?

Genom att minska antalet magnetkolumner för mid från fem till fyra samt för tweeter från tre till två kan jag få ett cc-avstånd till 38.5 mm.
Bredden för skumlisten för diskanten minskas från nio till fem mm.
Det skulle ge en delningsfrekvens runt 3 kHz (λ/3).
Effekterna av kantdiffraktioner minskas genom att avståndet till kanten inte är lika samt att kanterna rundas.
Detta gäller även för effekterna av baffelsteget.
Dipolutsläckningen kan flyttas ner i frekvens genom att svepa baffeln bakåt.


Det blir också en elegantare design.

Nackdelar:
Lägre SPL,
Knepig resistans för mid, runt 11 ohm,
Återledare för båda elementen.

Jag har sett att många förordar filt på baffelns ytor, synpunkter?

[I-or]

Du bör utan problem kunna dela vid 2 kHz.

Filt på baffeln reducerar framförallt högfrekventa diffraktionseffekter, men är knappast värt insatsen när man ekvaliserar.

Ett problem med baffelutformningen ovan är akustiska resonanser mellan väggarna bakom membranet som påverkar frekvensgången påtagligt, då membranet har mycket låg massa.

[solhaga]

Förvisso, men det kan vara svårt att med mätningar i hemmamiljö avgöra om det är högfrekventa diffraktionseffekter eller mätartefakter man ser på mätresultatet.

[I-or]

Så här kan det se ut (notera att reflektionerna medför att ljudtrycket på baksidan av membranet är betydligt högre än på framsidan (som förstås är utan resonans), vilket leder till en mindre dal i frekvensgången):

solhaga6.png (186.66 KiB) Visad 2310 gånger

Vad värre är, spridningen blir också svårhanterlig vid denna frekvens:

solhaga7.png (173.02 KiB) Visad 2304 gånger

[solhaga]

Naturligtvis, det blir ju en icke önskvärd H-baffeln baktill.

Räcker den här vinklingen?

[I-or]

Alla böjda bafflar leder till ett frekvensgångslyft under ca 1 kHz, men den senaste versionen har ett betydligt mindre lyft och eftersom du ändå ekvaliserar så spelar detta mindre roll. Spridningen är betydligt jämnare.

Den horisontella spridningen ser ut på detta sätt normaliserad till nollgradersriktningen (origo i baffelns centrum) och med positiva vinklar åt höger i ritningen ovan (jag har bara höftat geometrin, men detta har marginell betydelse):

solhaga8.png (32.94 KiB) Visad 2283 gånger

Horisontellt riktindex:

solhaga9.png (14.49 KiB) Visad 2283 gånger

Vi finner en någorlunda jämn spridning och förstås även riktindex. Mellanregisterelementet ska dessutom bara användas upp till 2-3 kHz. Till den horisontella spridningen kommer förstås den vertikala dito som i fjärrfältet i princip är noll över några hundra Hz. Nu lyssnar vi definitivt inte i fjärrfältet och dessutom har vi golv och tak som kan utnyttjas för att skapa en närmast oändligt lång virtuell källa. En intressant iakttagelse är att bakåtstrålningen ökar med ca 1 dB relativt en plan baffel i lågfrekvensområdet (där konstruktionen uppträder som en dipol).

Det är inte helt enkelt att applicera normala kriterier här. Panelhögtalare är speciella bestar som inte uppträder som konventionella högtalare vare sig mätmässigt eller vad gäller ljudande resultat, men det visste nog alla redan.

[solhaga]

Är detta för enbart mid eller för båda elementen?
Är inte riktningsändringarna av DIs derivata mellan 1 och 3 kHz lite oroande för direktiviteten runt delningsfrekvensen?

[I-or]

Bara mellanregistret eftersom detta påverkas mest av diffraktionen.

Panelhögtalare får inte mycket jämnare riktindex än i diagrammet ovan. Variationer om ca +/- 1 dB utgör för övrigt inte något större problem (riktindex har dessutom i sig liten betydelse för de ljudande resultaten under 700 Hz eller så).


Det är också intressant att se hur panelhögtalare går från dipolkarakteristik för låga frekvenser till multipol (relativt rundstrålande) för högre frekvenser:

solhaga10.png (167.17 KiB) Visad 2214 gånger

solhaga11.png (151.91 KiB) Visad 2214 gånger

[solhaga]

Ok, bra.

Jag får göra direktivitetsmätningar på båda elementen senare för att bestämma delningsfrekvens med avseende på bland annat DI.

Så då kan det bli nödvändigt med sidodiffraktorer för de högre frekvenserna?

[I-or]

Mja, horisontellt riktindex är ändå relativt jämnt och uppvisar inte större ojämnheter än för en hyggligt välkonstruerad konventionell högtalare.

Däremot är riktindex lågt om man bara utgår ifrån den horisontella delen, vilket medför att högtalarna kommer att fungera bäst i rum med lite högre dämpning. Dock är den den närmast obefintliga vertikala spridningen en stor fördel, då hörseln har svårt att skilja vertikala reflektioner från direktljudet och att dessa då leder till klangpåverkan. Detta märks alltid men blir särskilt tydligt i rum utan tjocka mattor på golvet.

[solhaga]

Ok.

[jonasz]

Jag kollar på ett linesourcesystem med ett gäng 6" och tvåmeters band (4*50cm om vi ska vara petiga). Har två frågor till I-or eller någon annan kunnig i området.
Är det bäst med diskanterna på in- eller utsidan av midbasarna i ett linesourcesystem delat någonstans 500-1000Hz? De kommer stå ganska nära sidovägg.
Ska man köra dipol eller slutna lådor? Tycker själv att båda går att få att låta bra men vilket är i teorin (och i praktiken) bäst för att undvika så mycket rumsbidrag som möjligt? De kommer inte behöva spela djupbas då slutet multisubsystem kommer finnas.

Hoppas det inte blev för OT.

[I-or]

Att göra monopolära bandelement är inte helt elementärt, då detta kräver en reflektionsfri transmissionsledning på baksidan av bandet för bästa resultat. En linjemonopol ger i praktiken upphov till lägre totala rumsbidrag än en linjedipol (vilken i praktiken oftast övergår till multipol runt 1 kHz eller så), men min uppfattning är att man inte bör minimera rumsbidragen utan istället sikta på en lagomlösning om man är ute efter det totalt sett mest välljudande resultatet. Vertikala reflektioner bör typiskt alltid minimeras medan horisontella reflektioner huvudsakligen är av godo. Den som har hört ett stereosystem utomhus eller i ekofritt rum vet hur tråkigt det låter.

Vad gäller spridningen så är det främst av möbleringstekniska skäl som man vanligen placerar banden på insidan (ljudsceneriets bredd avgörs av högre frekvenser och för en given bredd hamnar högtalarna då närmare väggarna). Vanligen ger dock denna placering upphov till en större andel tidiga reflektioner mot sidoväggarna, men det är inte speciellt svårt att absorbera dessa reflektioner om man anser att de är störande.

En välutformad dipol har för övrigt en påtaglig fördel i att invinkling kan utnyttjas för att låta nollpunkterna vid sidorna riktas mot positionen för de första sidoväggsreflektionerna. Detta förutsätter dock att dipolverkan finns kvar även för högre frekvenser, vilket inte alltid är fallet. Nedan ser vi ett ganska typiskt exempel på hur dipolverkan försvinner över ca 1-2 kHz för Magnepan MG-20:

295MG20fig6.jpg (64.01 KiB) Visad 2175 gånger

https://www.stereophile.com/content/mag ... asurements


Quad ESL-2912 uppträder dock utan anmärkning i detta avseende:

717Quadfig3.jpg (47.72 KiB) Visad 2175 gånger

https://www.stereophile.com/content/qua ... asurements

[jonasz]

Att göra monopolära bandelement är inte helt elementärt, då detta kräver en reflektionsfri transmissionsledning på baksidan av bandet för bästa resultat. En linjemonopol ger i praktiken upphov till lägre totala rumsbidrag än en linjedipol (vilken i praktiken oftast övergår till multipol runt 1 kHz eller så), men min uppfattning är att man inte bör minimera rumsbidragen utan istället sikta på en lagomlösning om man är ute efter det totalt sett mest välljudande resultatet. Vertikala reflektioner bör typiskt alltid minimeras medan horisontella reflektioner huvudsakligen är av godo. Den som har hört ett stereosystem utomhus eller i ekofritt rum vet hur tråkigt det låter.

Vad gäller spridningen så är det främst av möbleringstekniska skäl som man vanligen placerar banden på insidan (ljudsceneriets bredd avgörs av högre frekvenser och för en given bredd hamnar högtalarna då närmare väggarna). Vanligen ger dock denna placering upphov till en större andel tidiga reflektioner mot sidoväggarna, men det är inte speciellt svårt att absorbera dessa reflektioner om man anser att de är störande.

En välutformad dipol har för övrigt en påtaglig fördel i att invinkling kan utnyttjas för att låta nollpunkterna vid sidorna riktas mot positionen för de första sidoväggsreflektionerna. Detta förutsätter dock att dipolverkan finns kvar även för högre frekvenser, vilket inte alltid är fallet. Nedan ser vi ett ganska typiskt exempel på hur dipolverkan försvinner över ca 1-2 kHz för Magnepan MG-20:

295MG20fig6.jpg

https://www.stereophile.com/content/mag ... asurements


Quad ESL-2912 uppträder dock utan anmärkning i detta avseende:

717Quadfig3.jpg

https://www.stereophile.com/content/qua ... asurements

Kan det vara idé att köra banden dipol och midbasarna monopol, eller blir det "inkonsekvent" ljudbild av detta?

[I-or]

Förutsatt att man inte delar högre än ca 500-700 Hz så blir det inga märkbara problem. Ekvalisering rekommenderas som vanligt å det bestämdaste.

[jonasz]

Ja, ekvalisering är ett måste, har man en gång testat inser man att det behövs.

Tack för hjälpen ior!

[Bill50x]

Ekvalisering rekommenderas som vanligt å det bestämdaste.

Mjae. Om det är något som öronen/hjärnan kan kompensera för är det just frekvensgångsskillnader. Jag känner lätt igen min kära sambons röst oavsett om det är i badrummet eller i skogen. Så varför ska jag kompensera ngn dB hit eller dit i mina högtalare? Då är det värre med främmande dist som förvanskar rösten.
Jag är dock inte främmande för att använda EQ, på landet har jag tex ett par B&W DM3:or som definitivt behöver lite basstöd vilket löses med lite kreativt användande av reglerbar loudness i kombination med baskontrollen så blir det ganska bra - ända till barnbarnet var där och vred på alla rattar

Men med rätt utrustning rätt placeras behöver man ingen EQ.

/ B

[imac]

Du bör utan problem kunna dela vid 2 kHz.

Filt på baffeln reducerar framförallt högfrekventa diffraktionseffekter, men är knappast värt insatsen när man ekvaliserar.

Ett problem med baffelutformningen ovan är akustiska resonanser mellan väggarna bakom membranet som påverkar frekvensgången påtagligt, då membranet har mycket låg massa.

Vad händer om man har filt/dämpning på baksidan där det är mest energi/hörnen?

[I-or]

Skillnaden blir generellt inte större än en eller två dB med ett tjockt lager filtmaterial eller liknande på baksidan även om strålningsloberna kan ändra sig en aning också.

[I-or]

Ekvalisering rekommenderas som vanligt å det bestämdaste.

Mjae. Om det är något som öronen/hjärnan kan kompensera för är det just frekvensgångsskillnader. Jag känner lätt igen min kära sambons röst oavsett om det är i badrummet eller i skogen. Så varför ska jag kompensera ngn dB hit eller dit i mina högtalare? Då är det värre med främmande dist som förvanskar rösten.
Jag är dock inte främmande för att använda EQ, på landet har jag tex ett par B&W DM3:or som definitivt behöver lite basstöd vilket löses med lite kreativt användande av reglerbar loudness i kombination med baskontrollen så blir det ganska bra - ända till barnbarnet var där och vred på alla rattar

Men med rätt utrustning rätt placeras behöver man ingen EQ.

/ B

Du känner utan minsta problem igen din sambos röst även överförd via mobiltelefoni som extremt snålkodad 3G med sådär 15 kb/s och ett frekvensområde om ca 400-3500 Hz samt upp till 30 % THD, så ditt exempel har ingen bäring här.

Frekvensgångens vikt för högklassig ljudåtergivning står dock bortom allt tvivel och det finns spaltmeter att läsa angående detta i diverse vetenskapliga rapporter för den som har svårt att inse detta på egen hand. Här finner man ett bra exempel på solid vetenskap inom området:

A new model has been developed that accurately predicts preference ratings of loudspeakers based on their anechoic measured frequency response. Our model produced near-perfect correlation (r = 0.995) with measured preferences based on a sample of 13 loudspeakers reported in Part One. Our generalized model produced a correlation of 0.86 using a sample of 70 loudspeakers evaluated in 19 listening tests. Higher correlations may be possible as we improve the accuracy and resolution of our subjective measurements,which is a current limiting factor.

https://www.researchgate.net/publicatio ... Headphones (OBS! Det är fel rapport som står som rubrik - via länken laddar man ned "A Multiple Regression Model for Predicting Loudspeaker Preference Using Objective Measurements: Part II - Development of the Model".)


För de konstruktioner som tråden handlar om krävs för övrigt vanligen frekvensgångskorrektioner om åtskilliga dB även för högre frekvenser.

[solhaga]

Jag är i full färd med att designa plåtar och membran för nästa prototyp enligt ovan:


Det blir ju tre ledare för midelementets membran och då med ganska hög resistans; 3 x 3,5 Ω.
Ett sätt är att dela på mittdelaren och på så sätt få två kretsar som kan parallellkopplas.
Ett annat sätt är att låta andra sidans aluminiumfolie också vara en krets; det kan bli tufft att justera de båda sidornas aluminiumledare över 2200 mm.
Men inget är ju omöjligt, bara olika svårt.

För diskantelementets membran med bara en ledare, som då har resistansen 3,5 Ω, kan jag faktiskt göra något vettigt; låta återledaren gå i den annars strömlösa ytterfolien:

Det blir där då en strömdelning där halva strömmen går i varsin ytterledare; jag parallellkopplar återledarna vid anslutningen.
Resistansen blir då 5,25 Ω.
Notera att återledarna går i skumlisterna som är fem mm breda.

Lite simuleringar:

Här har jag lagt in återledarna till höger och vänster med halva strömmen var samt omvänd polaritet.




Så vad händer med kraften på membranet?
Modifierat LUA-skript:

Kod: Markera allt

   mi_analyze()
   mi_loadsolution()
   mo_groupselectblock(1)
   fzm=mo_blockintegral(12)
   
   mi_analyze()
   mi_loadsolution()
   mo_groupselectblock(2)
   fzr=mo_blockintegral(12)
   
   mi_analyze()
   mi_loadsolution()
   mo_groupselectblock(3)
   fzl=mo_blockintegral(12)
   
   fz = fzm + fzr + fzl


Kraften på membranet utan återledare:


Med återledare:


Det vill säga att linjariteten är i stort den samma men med en mer utbredd kraft även om den då breder ut sig en bit in i skumlisten..

[Bill50x]

Du känner utan minsta problem igen din sambos röst även överförd via mobiltelefoni som extremt snålkodad 3G med sådär 15 kb/s och ett frekvensområde om ca 400-3500 Hz samt upp till 30 % THD, så ditt exempel har ingen bäring här.

Jodå, mitt exempel har bäring. Jag pratar om någon dB hit eller dit mellan 20-20kHz vilket inte har någon relevans alls oavsett vad mätnissar tycker. Har du kollat hur olika mätkurvor ser ut beroende på var i rummet man mäter? Och ändå känner man högtalarens karaktär var man än befinner sig i rummet? Signaturen/karaktären är densamma var man än befinner sig. Visst. mängden bas skiftar - det är därfon man ska lyssna sig till tätt position av högtalarna. Men deras karaktär ändrar sig inte mycket beroende på placering. Så någonting är viktigare än frekvensgång.

/ B

[solhaga]

Liknande simuleringar för midmembranet, fem ledare varav två återledarei ytterkanterna:


Utan återledare:


Med återledare:


Det går naturligtvis inte att jämföra krafterna mellan de två alternativen, det är ju olika strömmar.
Men fortfarande lika linjärt.

I detta fall kommer resistansen nog att bli för mycket; de förstärkare jag använder har inte tillräckligt sving.

[solhaga]

Du känner utan minsta problem igen din sambos röst även överförd via mobiltelefoni som extremt snålkodad 3G med sådär 15 kb/s och ett frekvensområde om ca 400-3500 Hz samt upp till 30 % THD, så ditt exempel har ingen bäring här.

Jodå, mitt exempel har bäring. Jag pratar om någon dB hit eller dit mellan 20-20kHz vilket inte har någon relevans alls oavsett vad mätnissar tycker. Har du kollat hur olika mätkurvor ser ut beroende på var i rummet man mäter? Och ändå känner man högtalarens karaktär var man än befinner sig i rummet? Signaturen/karaktären är densamma var man än befinner sig. Visst. mängden bas skiftar - det är därfon man ska lyssna sig till tätt position av högtalarna. Men deras karaktär ändrar sig inte mycket beroende på placering. Så någonting är viktigare än frekvensgång.

/ B

[RogerGustavsson]

Du känner utan minsta problem igen din sambos röst även överförd via mobiltelefoni som extremt snålkodad 3G med sådär 15 kb/s och ett frekvensområde om ca 400-3500 Hz samt upp till 30 % THD, så ditt exempel har ingen bäring här.

Jodå, mitt exempel har bäring. Jag pratar om någon dB hit eller dit mellan 20-20kHz vilket inte har någon relevans alls oavsett vad mätnissar tycker. Har du kollat hur olika mätkurvor ser ut beroende på var i rummet man mäter? Och ändå känner man högtalarens karaktär var man än befinner sig i rummet? Signaturen/karaktären är densamma var man än befinner sig. Visst. mängden bas skiftar - det är därfon man ska lyssna sig till tätt position av högtalarna. Men deras karaktär ändrar sig inte mycket beroende på placering. Så någonting är viktigare än frekvensgång.

/ B

Håller inte med och har svårt att återgå till att vara utan eq. Visst, en del av det kan man göra via de passiva delningsfiltren men inte allt som att matcha vänster/höger högtalare. Jo, jag har förstås börjat med att lyssna mig fram till en passande position av högtalare och lyssningsplats, det har alltid varit grundregeln inkl. att möblera på ett för ljudåtergivning passande sätt så långt som möjligt.

[solhaga]

Du känner utan minsta problem igen din sambos röst även överförd via mobiltelefoni som extremt snålkodad 3G med sådär 15 kb/s och ett frekvensområde om ca 400-3500 Hz samt upp till 30 % THD, så ditt exempel har ingen bäring här.

Jodå, mitt exempel har bäring. Jag pratar om någon dB hit eller dit mellan 20-20kHz vilket inte har någon relevans alls oavsett vad mätnissar tycker. Har du kollat hur olika mätkurvor ser ut beroende på var i rummet man mäter? Och ändå känner man högtalarens karaktär var man än befinner sig i rummet? Signaturen/karaktären är densamma var man än befinner sig. Visst. mängden bas skiftar - det är därfon man ska lyssna sig till tätt position av högtalarna. Men deras karaktär ändrar sig inte mycket beroende på placering. Så någonting är viktigare än frekvensgång.

/ B

Håller inte med och har svårt att återgå till att vara utan eq. Visst, en del av det kan man göra via de passiva delningsfiltren men inte allt som att matcha vänster/höger högtalare. Jo, jag har förstås börjat med att lyssna mig fram till en passande position av högtalare och lyssningsplats, det har alltid varit grundregeln inkl. att möblera på ett för ljudåtergivning passande sätt så långt som möjligt.

Vänligen fortsätt den för denna tråden OT-diskussion på antingen Teknikdelen eller Akustikdelen och inte i denna forumdel där "Hemmapulare debatterar lämpligen i detta forum." samt gärna i rubrikämnet.

[RogerGustavsson]

Förlåt OT... Jag följer förstås ditt projekt med stort intresse. Har ju rätt lång erfarenhet av planarsystem. Huruvida distorsionen från icke drivna delar av membranet är störande eller ej, det framkommer inte direkt vid mätning på mellan- eller diskantregister i mina Magnepan. Däremot är ser man tydligt kavitetsresonansen hos de element som har magneter och plåtar på båda sidor av membranet.

Har jag förstått dig rätt att de ledarbanor som ligger utanför magneterna i dina skisser ovan är returledare? Är det fortfarande 7 µm aluminium du kör med?

[I-or]

Vad gäller simuleringarna i FEMM så kan man utnyttja seriekoppling eller parallellkoppling av ledarna för strömkretsen så att man inte behöver definiera en strömkrets för varje ledare.

[petersteindl]

Bara mellanregistret eftersom detta påverkas mest av diffraktionen.

Panelhögtalare får inte mycket jämnare riktindex än i diagrammet ovan. Variationer om ca +/- 1 dB utgör för övrigt inte något större problem (riktindex har dessutom i sig liten betydelse för de ljudande resultaten under 700 Hz eller så).


Det är också intressant att se hur panelhögtalare går från dipolkarakteristik för låga frekvenser till multipol (relativt rundstrålande) för högre frekvenser:

solhaga10.png

solhaga11.png

Varför uppstår asymmetri i simuleringen vid 1600 Hz?

[I-or]

För att elementet är asymmetriskt placerat i x-led.

[I-or]

Eftersom jag har så många färgglada och vackra diagram att tillgå så bjuder jag även på detta:

solhaga12.png (175.46 KiB) Visad 3055 gånger

solhaga13.png (102.13 KiB) Visad 3055 gånger

solhaga14.png (121.56 KiB) Visad 3055 gånger

Som synes finns dipolkarakteristiken generellt sett i någon mån kvar även för höga frekvenser även om den urartar i vissa frekvensområden.

[petersteindl]

För att elementet är asymmetriskt placerat i x-led.

Tackar. Jag ser det nu då jag tittar närmare. Trodde att elementet var symmetriskt placerat.

[solhaga]

Vad gäller simuleringarna i FEMM så kan man utnyttja seriekoppling eller parallellkoppling av ledarna för strömkretsen så att man inte behöver definiera en strömkrets för varje ledare.

Men strömmen går ju åt olika håll i de olika ledarna?

[solhaga]

Förlåt OT...

Det är synd att kanske intressanta frågor och svar som är off topic i en tråd inte kommer fler till del. Bättre då att starta en ny tråd on topic.

Jag följer förstås ditt projekt med stort intresse. Har ju rätt lång erfarenhet av planarsystem. Huruvida distorsionen från icke drivna delar av membranet är störande eller ej, det framkommer inte direkt vid mätning på mellan- eller diskantregister i mina Magnepan.

Tack, Roger.
Jag har lagt stor vikt vid att bara ha linär drivning. Korrugeringen skall mildra distorsionen från icke drivna delar av membranet.

Däremot är ser man tydligt kavitetsresonansen hos de element som har magneter och plåtar på båda sidor av membranet.

Ja, och det syns även här.

Har jag förstått dig rätt att de ledarbanor som ligger utanför magneterna i dina skisser ovan är returledare?

Ja. De gula nedan är bara för att stärka upp membranet så att korrugeringen kan bibehållas.

Är det fortfarande 7 µm aluminium du kör med?

Japp, med sin pappersbaksida är den väldigt lätt att skära och i övrigt arbeta med.

[solhaga]

För att elementet är asymmetriskt placerat i x-led.

Tackar. Jag ser det nu då jag tittar närmare. Trodde att elementet var symmetriskt placerat.

Elementen är asymmetriskt placerade för att minska verkan av kantdiffraktioner.

[solhaga]

Eftersom jag har så många färgglada och vackra diagram att tillgå så bjuder jag även på detta:

solhaga12.png

solhaga13.png

solhaga14.png

Som synes finns dipolkarakteristiken generellt sett i någon mån kvar även för höga frekvenser även om den urartar i vissa frekvensområden.

Skälet till svängen bakåt är att jag vill få ned brytpunkten för dipolutsläckning inom en viss bredd.

Jag har för övrigt Octaveskript som HenrikE har gjort för några år sedan, men där jag endast har med källan och inte någon baffel:

Kod: Markera allt

%% define the source

% --Definition of the source parameters--
% sources{} - array of sources

% Mandatory
% sources{}.f  : frequency, Hz
% sources{}.dx : source point spacing, m
% sources{}.Lz : source height, m, must be defined for rectangular sources
% sources{}.Ly : source width, m, must be defined for rectangular sources
% sources{}.radius : source radius, m, must be defined for round sources

% Optional, if left out these are disabled or put to zero
% sources{}.radcurv : source radius of curvature, m
% sources{}.conedepth : source cone depth
% sources{}.dir : [x;y;z] vector for lobe direction before rotation by rotz, only used when dipole=true
% sources{}.dipole : false for monopoles, true for dipoles
% sources{}.xpos : source distance from front wall
% sources{}.zpos : vertical position
% sources{}.ypos : sideways position
% sources{}.roty : rotation around the y axis (tilt up/down), deg
% sources{}.rotz : rotation around the vertical axis (toe-in), deg
% sources{}.level : source level adjust, dB
% sources{}.phase : source phase, only relevant when using more than one source
% sources{}.wavespeed : propagation speed in the cone, outwards from voice coil, m/s
% sources{}.xo : transfer function of a crossover filter,
%                example 1st order lowpass at 100 Hz: @(s) (2*pi*100)./(s + 2*pi*100)
% sources{}.stereo : true to mirror source sideways for stereo, needs ypos>0 to make sense
%          only used for horizontal and back wall patterns

[I-or]

Jo, det är en ganska vanlig lösning för dipoler även om de flesta panelhögtalare är plana.

Vad gäller simuleringarna i FEMM så kan man utnyttja seriekoppling eller parallellkoppling av ledarna för strömkretsen så att man inte behöver definiera en strömkrets för varje ledare.

Men strömmen går ju åt olika håll i de olika ledarna?

Jo, men man kan förstås gruppera alla ledare med samma strömriktning.

[solhaga]

Men då blir väl den totala kraften nära noll?

[solhaga]

För diskantelementets membran med bara en ledare, som då har resistansen 3,5 Ω, kan jag faktiskt göra något vettigt; låta återledaren gå i den annars strömlösa ytterfolien:
[ Bild ]
Det blir där då en strömdelning där halva strömmen går i varsin ytterledare; jag parallellkopplar återledarna vid anslutningen.
Resistansen blir då 5,25 Ω.
Notera att återledarna går i skumlisterna som är fem mm breda.

Lite feltänk ovan.
Om jag vill ha samma strömtäthet i varje ytterledare som i mittenledaren, så måste ytterledarna ha halva bredden då de får halva strömmen:

Det passar också bra med avseende den magnetiska flödestätheten där.

Att resistansen går upp är heller ingen nackdel: 7.0 Ω.

[I-or]

Men då blir väl den totala kraften nära noll?

Det hela är mycket enkelt. Om man t.ex. har 3 ledare med samma strömriktning (och naturligtvis även samma magnetfältsriktning) så kan man utnyttja en och samma seriekopplad strömkrets för dessa. För övriga ledare utnyttjar man en annan strömkrets med motsatt strömriktning. Om man har många ledare så förenklas förstås hanteringen en hel del relativt att definiera en strömkrets för varje ledare.

[solhaga]

Ok.

[I-or]

Du anger bara en och samma Circuit med seriekoppling (default) för alla ledare med samma strömriktning så är det klart.

Strömmen är förstås given är och sedan beräknar programmet flödestäthet, elektromagnetisk kraft, spänningsfall, resistans eller resistiv och reaktiv del av impedans om man gör en frekvensberoende körning m.m., m.m. (för att beräkna induktans i permanentmagnetiserade kretsar krävs dock en tvådelad körning). FEMM är ett fantastiskt litet gratisprogram.

[solhaga]

Jo, men det jag inte kan klura ut är hur man skall få ytterledarna med dess halva ström att vara en del av endera kretsen.

[I-or]

Ytterledarna ligger förstås parallellt, så den strömstyrka som du definierar delas upp mellan dem när du ändrar i Circuit Property från Series till Parallel. FEMM fixar strömtätheten i ledarna automagiskt (elementärt) och kan för övrigt även beräkna inducerad strömtäthet i övriga strukturer om man nu skulle vara intresserad av detta.

[solhaga]

Ytterledarna ligger förstås parallellt, så den strömstyrka som du definierar delas upp mellan dem när du ändrar i Circuit Property från Series till Parallel. FEMM fixar strömtätheten i ledarna automagiskt och kan för övrigt även beräkna inducerad strömtäthet i övriga strukturer.

Taget.
Så då blir det tre kretsar för midmembranet?





Krets Inner: Ledare B och D serie, +0,354 A
Krets Middle: Ledare C serie, -0,354 A
Krets Outer: Ledare A och E parallellt, -0,354 A

Så nu tar simuleringen i stort sett lika lång tid som för en strip, tack I-or.

Resultat med utan krets Outer:


Med alla kretsar:


Här borde skillnaden blir mer än knappa 0,19 N.

Bara Outer:

[I-or]

Så då blir det tre kretsar för midmembranet?

Japp, två seriekretsar med motsatt strömriktning och en parallellkrets för återledarna.

[solhaga]

Då är det kristallklart!

Däremot är jag lite osäker hur jag skall göra med återledarna.
De ligger ju i skumlisten och kommer att agera som "medbringare" med sin mindre kraft på membranet; kraften per återledare är ungefär hälften av vad kraften är från en ledare i luftgapet.

Motståndet för återledarna är annorlunda, det vill säga mer linjärt, jämfört med den delen som är tänkt att generera ljud som bara har luft att trycksätta.
Membranet är idealt stelt tack vare korrugeringen, spelar (sorry) det då någon roll att denna mindre kraft då inte är linjär?

Återledare med en bredd av 1,5 mm ger denna utbredda kraft:


Och med 3,0 mm denna:

Notera att jag har använt samma ström i båda fallen. För den bredare folien så kommer strömmen och kraften att vara större.

Idealt så behövs för mellanregistret +/- 0,8 mm för SPL 114 dB @ 300 Hz (korrugering + Xmax), så den bredare ledaren borde vara att föredra ur distorsionsynpunkt .

[I-or]

Med en kraftverkan som varierar över membranets bredd kommer ett böjmoment att uppstå, vilket skulle leda till påtaglig böjning av membranet om det inte var böjstyvt. Lyckligtvis medför korrugeringen att så inte blir fallet. Du kan alltså utan problem utnyttja återledarna som en del av drivningen.

Det är en mycket vanlig myt att planarelement, och i ännu högre grad bandelement, med utbredd kraftverkan skulle vara att föredra över konventionella element som endast drivs i mycket lokaliserade områden. Det är dock så att t.o.m. ett helt idealt, okorrugerat, bandelement av enbart aluminium via randeffekter från luftlasten erhåller tydliga resonanser i breddled och planarelement har förstås alltid icke drivna sektioner.

[solhaga]

Det låter bra I-or, då kan jag hoppa ur det här kaninhålet.

[I-or]

Ös på! De frekvensgångsknepigheter som uppstår ekvaliserar du bort.

[solhaga]

Så för ett 2200 mm långt membran efter korrugering behöver jag skära 2440 mm långa aluminiumremsor:


Skärmaskinen skär ut en linje åt gången vilket innebär att hela materialet åker fram och tillbaka ett stort antal gånger.
Så jag behöver dela upp linjerna i sektioner i Fusion innan export som en dxf-fil till Silhouette Studio.
I Silhouette Studio behöver sedan dessa sektioner skäras ut i rätt ordning.

Det kommer mera.

[solhaga]

2440 mm delat med 40 ger 61 mm långa segment.

Först så drar jag linjer var 61 mm med hjälp av ett rektangulärt mönster:


Sedan så bryter jag upp de lodräta linjerna på toppsegmentet och det närmast under samt bottensegmentet:




Jämför med ett ännu icke bruten linje:


Sedan tar jag bort allt mellan det näst översta segmentet och bottensegmentet och väljer ut det näst översta segmentet:

som jag sedan kopierar ner till bottensegmentet med hjälp av ett rektangulärt mönster.

Designen exporterar jag sedan som en dxf-fil som jag importerar till Silhouette Studio där jag ger varje segment en unik färg:

Det måste finnas ett mer intuitivt sätt att göra detta på; färger?

Jag kan sedan i Send/Line bestämma i vilken ordning de färgade segmenten skall skäras:


Förhoppningsvis så kommer membranet att skäras ut genom att flytta det i sektioner om 61 mm.

[solhaga]

Det fungerade inte som förväntat. Skäraren hoppar ett eller två segment då och då och skär följdaktligen inte i sekvens.

So I added a pause after every segment to force the cutter to cut the segments in sequence.

Så jag lade till en paus efter varje segment:



Det kan också vara bra att utnyttja pausen till se till att membranet ligger rätt och att rensa kniven då och då.
Jag monterade rullmataren för att få skärmattan att gå rakt in i skäraren.



Och nu fungerade det!

Men jag hade gjort ett par misstag när jag angav segementen; att använda färger som namn är verkligen förvirrande.
Efter att felfritt ha skurit 1750 mm av membranet, rullade hela skärmattan tillbaka för att skära det första horisontella strecket som hade fått samma som det aktuella segmentet.
Det strecket hamnade på fel ställe och skärmattan miste sin position.
Jag hade också en konstruktionslinje som sista linje, så jag måste göra om hela processen från exporten av dxf-filen från Fusion.

Men denna gång skall jag använda färgernas hexrepresentation med start från $000001 och öka med ett för varje segment:

[Froggy]

Det går att skära aluminiumfolie i manuell skärmaskin för ritningar vilket jag gjorde för ca 25 år sedan. Kommer inte ihåg hur många lager men fler än 2 gick om man lade dom mellan papper. Häftade med klammer i bakkant så att de inte skulle glida. 2 meters längder inga problem. Skjutmått som anhåll för remsornas bredd.

Använde en sorts korkmatta som hade svagt lim på ytan (tänk Postit lappar) för att lägga ut remsorna, som "bärfolie" testade jag bla hudtejp från 3M. Korrugerade med med väldigt breda kugghjul i plast.

[solhaga]

Takc för tipset, Froggy.
Jag gjorde något liknande för mina första bandhögtalare, också för 25 år sedan.
Dock kräver denna typ en högre precision precis som de AMT:er jag byggt tidigare.

[solhaga]

Några förbättringar vid skärning:
Använd udda antal vertikala skär, då kommer inte skäraren att göra en snabb frammatning av mattan från början av förra segmentet till nästa.
Jag lade till ett extra vertikalt skär för detta ändamål.

Skriv in färgkoden i hexadecimal siffror:

Detta eftersom det är ett decimalt tal som visas när man skär.


Tag bort rullmataren när de sista segmenten skall skäras, annars så skadas membranet när det träffar rullmataren vid tillbakamatningarna.

Första 2440 mm långa membranet utskuret:


Så nu vet jag att det kommer att fungera när det är dags för den färdiga högtalaren.

[Froggy]

Snyggt jobbat !

[sammel]

Är mycket imponerad.

[solhaga]

Tack Froggy och sammel!

Detta var dock bara ett delmål; -sista milstenen på förstudierna. Nu vet jag att det går att bygga SMAPPP och att den kommer att bli bra.

Nu kommer den roliga biten, att bestämma den bästa membrankonfigurationen och membrantypen.
OllBoll på diyaudio håller på med ett liknande projekt DIY midtweeter planar, physically curved and shaded to be used in a dipole CBT där han har breddat aluminiumledaren till 7 mm.
Något som enligt mig borde ge upphov till "dynamisk distorsion", det vill säga kompression/dekompression när membranet flyttar sig.

För att kunna utvärdera detta bättre så bygger jag en mini-SMAPPP bara 50 cm hög, det vill säga fyra magneter hög.
Jag kan på denna också utveckla den färdiga högtalarens montering av membranen samt hur den skall stagas upp.

[BosseS]

+1 Jag följer beslutsamheten, ihärdigheten och målmedvetenhet med intresse, imponerande.

[exmag]

Intressant tråd!
Jag simulerade en del banddiskanter för 15-20 år sedan men blev aldrig av att jag byggde mitt projekt.

[solhaga]

Tack BosseS och xmag.

Jag har legat lite lågt några månader, men nu är det full fart igen.

Jag har sett dina simuleringar xmag, de har också varit uppe i tråden innan.
När jag gjorde mina första banddiskanter för 25 år sedan har jag inte tillgång till vare sig simuleringar eller mätningar.

En planmagnetisk drivning är lite annorlunda än den hos banddiskanter, men mycket av problem är de samma.

[exmag]

Kul att mina simuleringar gjorde någon nytta!

[solhaga]

Jag såg dina simuleringar först för något år sedan .
Då hade jag sedan många år tillbaka simulerat min andra generation av banddiskanter samt alla generationerna av AMT:erna.

[Bill50x]

Och jag som tyckte det var avancerat att byta membran på mina Decca-diskanter
Spännande bygge att följa!

/ B

[solhaga]

Tack Bill50x.

Så här monteras mini-SMAPPP:en i korta väggskenor.
Bafflar är under utskrift.



Det blir nog att jag gör två mini-SMAPPP:ar.
Dels kan jag utvärdera stereobilden om än bara i horisontalled; i vertikalled blir det ju ingen vidare spridning,
dels så kan jag jämföra mellan olika membran.
EQ skall givetvis appliceras för de olika membranen efter mätningarna.

FullhöjdsSMAPPP:en kommer att ha 230 cm höga väggskenor samt stag i stället för en fötter.
Tillverkningen av alla dess 3D-utskrivna delar kommer att ta mycket lång tid, medans jag själv kommer då att hinna med att utvärdera membranmaterial och membrankonfiguration.

[RJohan]

Mycket imponerande bygge, Solhaga!

Och jag som tyckte det var avancerat att byta membran på mina Decca-diskanter
Spännande bygge att följa!

/ B

Lyckades du? Jag hade Gamma dito, när originalmembranen gick sönder klippte jag till bitar av Mors aluminiumfolie. Ja, det lät i alla fall.

[solhaga]

Tack RJohan!

Efter att ha haft en hel del strul med serieproduktionen av stålplattorna, så har jag istället beställt laserskurna plattor från Fractory i Estland.
Dessa dyker nog upp hos mig i början av nästa vecka.

Under tiden har jag gjort lite spridningsmätningar på min mini-SMAPPP:


Vid mätningarna nedan har PEQ applicerats för att dämpa Helmholtzresonanser.

Spridningsmätning för Mid vid 1 meter 0 till 30°:


Spridningsmätning för Top vid 1 meter 0 till 30°:


Detta ser ju väldigt bra ut!

[exmag]

Vackra kurvor!
Snygg vinkelmätare!
Skall bli intressant att följa!

[solhaga]

De laserskurna plåtarna har anlänt:

De blir riktigt snygga med matt svart färg.

[sammel]

Det ser ju väldigt fint ut Solhaga.
Impad är jag.

[solhaga]

Tack sammel!

Projektet har inte varit högpriorierat under sommaren, men nu är det dags att köra det i mål.

Bafflarna har haft en tendens att lossna när jag har hanterat prototypen, så jag tänkte mig att de skulle omsluta väggskenorna lite bättre:

[Amatoeren]

Jag är oerhört imponerad av kreativiten av huvudpersonen i denna tråd! Solhaga, du är min idol

En liten fundering dock: Om jag studerar frekvensgången av de olika registren, så undrar jag om du inte funderat på att slopa diskantdelen (top) då mellan (mid) uppvisar samma fina frekvensgång i toppen som diskanten gör? En liten försiktig equalisering av toppen borde göra susen, eller...
Har du hunnit lyssna på dem än eller är det fortfarande på konstruktionsstadiet?

[RogerGustavsson]

Möjligen är spridningen inte hundra för mellanregistret men för de av med några år på nacken spelar det mindre roll....

[solhaga]

Tack Amatoeren!

Roger Gustavsson är inne på rätt spår; det är spridningen jag är ute efter med det separata diskantmembranet.

Och jag är långt ifrån klar med konstruktionsstadiet; ett PEN-membran skall snart testas i den nya prototypen.

[I-or]

Att hörseltröskeln för de allra högsta frekvenserna med åren har ökat med kanske 20 dB gör naturligtvis inte medelålders personer med frisk hörsel döva över 13-14 kHz. Vi hör fortfarande höga frekvenser förutsatt att ljudtrycksnivån i toppoktaven är tillräckligt hög (vilket den är i stort sett hela tiden med populärmusik även när det handlar om ett måttligt pådrag).

Nu har jag kommenterat denna myt så många gånger att vi förhoppningsvis slutgiltigt kan förpassa den till skräphögen.

[Amatoeren]

I-or
Well, det är bara till att koppla in en tongenerator och köra ett svep tills det blir "tyst". I mitt fall händer detta vid cirkus 11,5kHz men så länge jag hör syrsorna spela en ljummen sommarkväll så ska jag inte klaga. Åldern (69) och ett långt yrkesliv med vinkelslip och tryckluftsverktyg har satt sina spår...

[I-or]

För egen del börjar det som en gång var extremt känsliga sinnen med åldern att trubbas av något och det är högst irriterande att sonen uppfattar syrsorna på längre håll än jag, men jag hör åtminstone fortfarande stor skillnad vid ekvalisering av den övre delen av toppoktaven.

[exmag]

Att hörseltröskeln för de allra högsta frekvenserna med åren har ökat med kanske 20 dB gör naturligtvis inte medelålders personer med frisk hörsel döva över 13-14 kHz. Vi hör fortfarande höga frekvenser förutsatt att ljudtrycksnivån i toppoktaven är tillräckligt hög (vilket den är i stort sett hela tiden med populärmusik även när det handlar om ett måttligt pådrag).

Nu har jag kommenterat denna myt så många gånger att vi förhoppningsvis slutgiltigt kan förpassa den till skräphögen.

I-or
Well, det är bara till att koppla in en tongenerator och köra ett svep tills det blir "tyst". I mitt fall händer detta vid cirkus 11,5kHz men så länge jag hör syrsorna spela en ljummen sommarkväll så ska jag inte klaga. Åldern (69) och ett långt yrkesliv med vinkelslip och tryckluftsverktyg har satt sina spår...

För egen del börjar det som en gång var extremt känsliga sinnen med åldern att trubbas av något och det är högst irriterande att sonen uppfattar syrsorna på längre håll än jag, men jag hör åtminstone fortfarande stor skillnad vid ekvalisering av den övre delen av toppoktaven.

Jag hör dåligt, dels pga åldern och dels pga en svår tinnitus.
När jag med hörlurar lyssnar på en tongenerator hör jag sämre där tinnitus toppar för varje öra och vid 11-12kHz avtar det för att inte höra något alls efter 12-13kHz.

Men, när jag lyssnar på mätningar vid olika frekvenser tycks det som att jag hör utan problem med tinnitus men hör inte ända upp till 18-20kHz men betydligt högre än när jag testar specifikt hörseln. När jag lyssnar på musik tycker jag mig höra jag allt jag hört förr.

Har för mig att nylonstrumpan Kjell Stensson (eller om det var dragspelsfiltret Sten Broman eller kanske någon helt annan) en gång sagt att hörseln tycks ha ett musikminne som gör att man hör musik bra även om hörseln är nedsatt. Verkar som att det kan vara så. Eller?

[I-or]

Vi uppfattar förstås större delen av det musikaliska skeendet även om vi spelar musik via högtalaren i en mobiltelefon med ett passband om sådär 500-7000 Hz.

Över 10 kHz finns mest en del luftighet och uppfattningen av tonhöjd avtar snabbt över ca 5 kHz (något högre än den högsta tonen (C8, 4,2 kHz) för en konsertflygel; Mariah Careys fågelkvitter i låten Emotions når upp till E7 vid 2,6 kHz). Denna luftighet har dock en påfallande stor inverkan på upplevelsen av ljudkvalitet för en normalhörande person. T.ex. låter stora PA-horn med en övre gränsfrekvens om ca 13-14 kHz klart begränsade och även mp3-filer i 128 kb/s med en övre gränsfrekvens om ca 17 kHz låter något högfrekvenstunna (förutom övriga brister relaterade till snålkodningen).

Dessutom är vi trots vår genom livet varierande känslighet i öronen självkalibrerande för vår egen hörsel så att en minskad känslighet p.g.a. ålder, sjukdom eller skada korrigeras av hjärnan (när nedsättningen blir tillräckligt stor så sker dock ett informationsbortfall som inte kan korrigeras). Hörselnedsättningar, utöver normala åldersförändringar, är dock relativt vanliga för äldre personer.

Vi står ut med långt högre ljudtrycksnivåer vid musiklyssning än vid lyssning på sinusar (även sett inom ett s.k. kritiskt band för hörseln). T.ex. uppfattas 80 dB i hörselns känsligaste område som en nästan obehagligt hög ljudnivå med en sinus, medan man med lite pådrag ofta överskrider denna nivå vid musiklyssning även i ganska smala frekvensband. Detta kan vara skälet till att du uppfattar högfrekvensen bättre med musik.

För övrigt bör man vara försiktig med att testa sin övre gränsfrekvens framförallt med hörlurar, där man lätt kan uppnå hörselskadliga nivåer. Om man gör samma test med högtalare så är risken stor att man eldar upp diskantelementen.

Hur som helst bör man alltid sikta på både konstant frekvensgång och god spridning upp till 20 kHz och därmed har vi återfört tråden efter denna urspårning.

[exmag]

Tack, det låter rimligt!

[solhaga]

Lite mätningar med PEN-filmen och de nya plattorna.
Jag har förstärkt ytterdelarna och mittdelen av membranet med smal aluminiumtejp avsedd för fönsterlarmkretsar.

Middelen av membranet:


Klart godkänt.

Diskantdelen av membranet:


Detta ser ju inte lika bra ut. Notera att distortionstopparna sammanfaller till en del med frekvensgångsdalarna.
Så något suger energi där.

Innan jag fortsätter med BOPP, så skall jag testa PEN med 6mm breda ledare istället för de 3mmsom följer ur magnetflödesdensitetens linjaritet.

[exmag]

Du har gjort ett enastående arbete som gör att det kliar i fingrarna.

[solhaga]

PEN 3 mm vs 6 mm breda aluminiumledare:


3 mm röd.

3 mm blå.

3 mm breda aluminiumledare är som förväntat markant bättre,
För diskantdelen finns det fortfarande en del att förbättra; jag är inte nöjd med THD -50dB!

Nästa test: 20 µm BOPP

[solhaga]

Lite mätningar på 20 µm BOPP, 3 mm breda ledare.
Tre ledare för mid, ungefär 2 ohm, och en för diskant, ungefär 0,7 ohm.

Så här ser det ut innan korrugering:


För att behålla korrugeringen har långsidornas kanter och utrymmet mellan membranen försetts med remsor av 60 µm aluminiumtejp.

Jag har mätt membran med återledare i själva membranet, men de mäter sämre än att ha en separat återledare .

Båda membranen har ett fyra ohms motstånd i serie.

[solhaga]

Mid SPL och distorsion:


Någon dB lägre distorsion än PEN, men mycket rfrån 300Hz!

Tweeter SPL och distorsion:


Några dB lägre distorsion än PEN, men jag är inte nöjd hur det ser ut bland annat mellan 5 och 6kHz.

BOPP är ett bra val för mid, men för diskanten måste jag fortsätta; det behöver ju inte vara samma material i båda membranen.
Ett lättare diskantmembran skulle också kanske ge några dB extra; det ligger ju under som det är nu med 5dB (en ledare jämfört med tre för midmembranet).

[solhaga]

Kompression då?

Så här ser det ut från 1W ut (-21dB innivå) till ungefär 50W ut (-3dB innivå då förstärkaren klipper)

Mid:

Det ser bra ut tills sltsteget klipper vid 50W.


Diskant:


Återigen, jag behöver jobba mer med diskantmembranet.

[exmag]

Har du läst detta: https://www.dahlbergaudiodesign.se/del1/del1.htm

[RogerGustavsson]

Har du läst detta: https://www.dahlbergaudiodesign.se/del1/del1.htm

Det har väl alla gjort som varit intresserade av gör-det-själv-bandare? Där finns inga mätningar som visar resultatet.

[solhaga]

Har du läst detta: https://www.dahlbergaudiodesign.se/del1/del1.htm

Ja, i samband med att jag utvecklade min tredje generation av bandhögtalare 2008.
Jag lånade kontaktidéen:


Var det något särskilt avsnitt av Dahlbergs konstruktion du tänkte på som kan ha bäring på den planmagnetiska högtalare jag utvecklar nu?

Bandhögtalare:

Membranet hänger fritt i det magnetiska flödet.

AMT:

Membranet är veckat och påverkat indirekt luften genom att membranet klämmer ihop och drar ut vecken.

Planmagnetisk:

Membranet påverkas av sekundära magnetfält.

Lorentzkraften utnyttjas alltså i tre olika riktningar.

[solhaga]

Har du läst detta: https://www.dahlbergaudiodesign.se/del1/del1.htm

Det har väl alla gjort som varit intresserade av gör-det-själv-bandare? Där finns inga mätningar som visar resultatet.

Ja, det här var ju innan det var enkelt och billigt att mäta i hemmamiljö.

Här är en mätning jag gjorde 2012 på mina bandhögtalare som jag byggde några år tidigare:

Över 600Hz ser det ju bra ut. Men det var ju inte så lyckat eftersom jag då delade vid 200Hz!

[RogerGustavsson]

Exempel på hur det ser ut för diskanten hos Magnepan Tympani I-D. Mätt på 3 m, utan delningsfilter. Den delas annars vid 1 kHz med ett första ordningens filter. Man ser tydligt kavitetsresonansen strax över 3 kHz. Högtalaren är från 1977, på den andra diskanten har trådarna delvis lossnat från membranet vilket ger distorsion. Membranet mäter 6x112 cm och har gummibundna magneter på båda sidor om membranet som är 12µm Mylar. Aluminiumtråden har diametern 0.127 mm. Den öppna arean är väldigt liten, ca 11%, resten är plåt.

Tympani tweeter.jpg (526.53 KiB) Visad 3671 gånger

[solhaga]

Runt -60dB även där!

Paul pratar vidare om diskanter och vilka typer som är hans favoriter:

(Bespara oss kommentarer om Pauls agenda med mera.)

"Planars and ribbons hasn't got any sound to them"

[I-or]

Jag kan dock inte bespara dig det faktum att Paul flummar runt i hemmagjorda hypoteser och har fel även den här gången. De ljudande egenskaperna handlar som vanligt enbart om frekvensgång, spridning och distorsion.

Planar- och bandelement kan låta både bra och illa. Tyvärr är det senare vanligast, speciellt för mindre element, där frekvensgången ofta är orolig och distorsionen relativt hög.

För övrigt måste man alltid definiera vilken ljudtrycksnivå som det handlar om när man diskuterar distorsion. I Rogers fall handlar det om motsvarande ca 94 dB, 1 m (punktkälla) och högtalaren är mycket riktigt tydligt lågdistorderande vid denna ljudtrycksnivå med andratonsdominerad THD om ca 0,1-0,25 % i passbandet. Frekvensgången lämnar dock en del övrigt att önska.

[exmag]

Paul och jag har exakt samma subjektiva åsikt!
Tack för länken!

Jag har genom åren lyssnat på en hel del diskanter eftersom just diskanter ger så mycket av kvalitet eller dålig kvalitet till ljudet.
De absolut bästa diskanter jag hört (som jag minns det och jag har inte lyssnat på alla) från slutet av 60-talet till omkring 1990 och kanske något år efter det är:

Den bästa över allt
Fane Acoustics 601

De bästa banden i rangordning:
TAD PT-R9
Raven R3.1

Den bästa kupolen:
Thiel &Parter D20

Sedan följer dessa kupoler utan rangordning:
Seas H534
Scan-Speak D2905
Focal TC120TD5
Seas T25CF002
Peerlees DT115
Vifa D25AG
Thiel & Partner C12
HF1300 + STC 4001 dessa tillsammans, var och en är inte lika bra.

Flera av elementen ovan gick inte lösa för normala pengar. Jag är dock övertygad om att man kan bygga banddiskanter själv som kan "mäta sig med de bästa". Jag tror också att det där ute finns billiga element som också kan nå upp på "bästalistorna". Det gäller bara att hitta dem. Dyrt behöver nödvändigtvis inte betyda bra och billigt behöver inte nödvändigtvis betyda dåligt.

Skall tillägga att det finns banddiskanter som låter avskyvärt men om man får till det är de de bästa diskanterna enligt min (subjektiva) åsikt.

[exmag]

Jag kan dock inte bespara dig det faktum att Paul flummar runt i hemmagjorda hypoteser och har fel även den här gången. De ljudande egenskaperna handlar som vanligt enbart om frekvensgång, spridning och distorsion.

Planar- och bandelement kan låta både bra och illa. Tyvärr är det senare vanligast, speciellt för mindre element, där frekvensgången ofta är orolig och distorsionen relativt hög.

För övrigt måste man alltid definiera vilken ljudtrycksnivå som det handlar om när man diskuterar distorsion. I Rogers fall handlar det om motsvarande ca 94 dB, 1 m (punktkälla) och högtalaren är mycket riktigt tydligt lågdistorderande vid denna ljudtrycksnivå med andratonsdominerad THD om ca 0,1-0,25 % i passbandet. Frekvensgången lämnar dock en del övrigt att önska.

Jag håller i princip med dig här men att säga "flummar runt i hemmagjorda hypoteser" istället för "hans personliga åsikter" vilket är den rätta meningen, tycker jag är aningen lågt. Lyssna på andra personliga åsikter är det man oftast gör och lär sig av. Därför skall personliga åsikter inte förkastas så enkelt från folk som har erfarenheter av det de talar om.

Banddiskanternas känsligaste punkt är distorsion vid höga ljudtryck. De billigare banddiskanterna lider av ojämnt flöde i spalten vilket får bandet att vicka sig i längdled. Gammas banddiskanter gick banden ofta av pga nästan extrem ojämnt flöde i spalten. En sak man nästa aldrig talar om är att banddiskanter med lite längre band hörs mer på längre avstånd än kupoler, så frekvenskurva kan ligga högre längre bort än motsvarande kupoler.

[I-or]

Du kan förstås liksom Paul McGowan tycka precis vad du vill, men fysik är fysik. När han pekar på den låga rörliga massan som en avgörande egenskap för de närmast magiskt ljudande egenskaperna för band- eller planarelement så har han helt enkelt fel.

Bandbrott beror typiskt på tvärmoder i banden som exciteras av en varierande magnetisk kraftverkan över bandets bredd. Problemet är hanterbart även utan en konstant flödestäthet över magnetgapet. Det finns för övrigt inga principiella hinder för låg distorsion vid höga ljudtrycksnivåer för väldimensionerade band- och planarelement.

Att utbredda källor (källor som är stora i förhållande till våglängden) uppvisar riktverkan och dessutom en frekvensgång som varierar kraftigt mellan när- och fjärrfält är väl känt via ca tvåhundraårig fysik.

[I-or]

Vad gäller excitering av tvärresonanser för banden så bör man heller inte glömma luftrörelserna i den smala spalten mellan band och magnetstruktur, vilka även med en helt konstant elektromagnetisk kraftverkan över bandets bredd kan leda till problem i en ogenomtänkt konstruktion.

[solhaga]

Vad gäller excitering av tvärresonanser för banden så bör man heller inte glömma luftrörelserna i den smala spalten mellan band och magnetstruktur, vilka även med en helt konstant elektromagnetisk kraftverkan över bandets bredd kan leda till problem i en ogenomtänkt konstruktion.

Det var det som gjorde att jag lade ned bandhögtalarutvecklingen; när någon exempelvis stängde ytterdörren på bottenvåningen syntes det tydligt på banden.
Banden kunde även skruva på sig vid vissa musikpassager.

Men nu är det planarer det gäller...

[RogerGustavsson]

Det var det som gjorde att jag lade ned bandhögtalarutvecklingen; när någon exempelvis stängde ytterdörren på bottenvåningen syntes det tydligt på banden.
Banden kunde även skruva på sig vid vissa musikpassager.

Var på en demo där en kille byggt en La Folia efter danskt mönster och där stod diskantbandet som det vore storm i lokalen. Vet inte hur Apogee löste sådant men jag har inget minne av att diskantbaden rörde sig annat än marginellt på deras högtalare.

[I-or]

Det problem som beskrivs ovan beror på den låga styvheten för ett fritt upphängt band och är en annan sak än luftströmningen i spalterna som beror på dipolverkan. Det är detta som Magnepan har försökt att åtgärda via infästning i ett sicksackmönster längs bandet.

Dessutom kommer baselement eller portar i närheten att via ljudtrycket medföra att banden rör sig en hel del. Utöver detta kan även vibrationer i en böjvek/lätt baffel leda till stora bandrörelser.

[exmag]

[..]
När han pekar på den låga rörliga massan som en avgörande egenskap för de närmast magiskt ljudande egenskaperna för band- eller planarelement så har han helt enkelt fel.
[..]

Det jag inte tog med håller jag med om!

Nej, han kan inte ha fel i vad han tycker. Det hjälper inte att vad fysiken säger, han tycker så för att han upplevt det så och det får man förhålla sig till. Ungefär som att vissa säger att de får bättre ljud av att fästa grafiknålar i gardinerna. Tycker de så så är det så för dem oavsett vad fysiken säger. Men säger de så får de naturligtvis tåla att bli motsagda, men det är en annan historia.

Det fanns en tid då jag var nästan autistiskt faktanördig mot andra. Det är jag inte längre och gensvaren har blivit betydligt trevligare.

[Maarten]

Fortsatt bra arbete Solhaga!

(Kort OT: Bryter min egen regel att inte kommentera andras inlägg: Xmag, jag har nu sett videon ovan "The sound of tweeters" och delar helt I-ors syn utefter min lite mer begränsade kunskap. Att klä påståenden om yttre faktorer/element som bygger på fysik i ord som 'opinion', hjälper inte. (Ej heller att bortse från inre faktorer som styrs av psykologi).
Jag tycker även att det är mycket välkommet att I-or återkommande pekar ut felaktigheter, som är alltför vanliga inom hifibranschen. Utan dessa kommentarer hade jag aldrig kommit i närheten av det välljud jag idag åtnjuter, dessutom till ringa kostnad. De är även helt i linje med fysik och psykologi, två ämnen jag har läst en del om.
Jag hoppas och tror att även Solhaga har haft gott stöd i sin utvecklingsprocess tack vare I-ors mycket initierade inlägg.


Om du Xmag vill svara på det jag skriver ovan kan du göra det i några av de trådar jag startat, så slipper Solhaga ha den diskussionen i sin tråd.).

Åter on-topic.

[Morello]

[..]
När han pekar på den låga rörliga massan som en avgörande egenskap för de närmast magiskt ljudande egenskaperna för band- eller planarelement så har han helt enkelt fel.
[..]

Det jag inte tog med håller jag med om!

Nej, han kan inte ha fel i vad han tycker. Det hjälper inte att vad fysiken säger, han tycker så för att han upplevt det så och det får man förhålla sig till. Ungefär som att vissa säger att de får bättre ljud av att fästa grafiknålar i gardinerna. Tycker de så så är det så för dem oavsett vad fysiken säger. Men säger de så får de naturligtvis tåla att bli motsagda, men det är en annan historia.

Ingenjörskonst och vetenskap rimmar illa med den typ av nihilistisk åskådning du ger uttryck för.

[solhaga]

Så var det dags igen:

[exmag]

Fortsatt bra arbete Solhaga!
(Kort OT: Bryter min egen regel att inte kommentera andras inlägg: Xmag, jag har nu sett videon ovan "The sound of tweeters" och delar helt I-ors syn utefter min lite mer begränsade kunskap. Att klä påståenden om yttre faktorer/element som bygger på fysik i ord som 'opinion', hjälper inte. (Ej heller att bortse från inre faktorer som styrs av psykologi).
Jag tycker även att det är mycket välkommet att I-or återkommande pekar ut felaktigheter, som är alltför vanliga inom hifibranschen. Utan dessa kommentarer hade jag aldrig kommit i närheten av det välljud jag idag åtnjuter, dessutom till ringa kostnad. De är även helt i linje med fysik och psykologi, två ämnen jag har läst en del om.
Jag hoppas och tror att även Solhaga har haft gott stöd i sin utvecklingsprocess tack vare I-ors mycket initierade inlägg.

Om du Xmag vill svara på det jag skriver ovan kan du göra det i några av de trådar jag startat, så slipper Solhaga ha den diskussionen i sin tråd.).

Åter on-topic.

Blir lite konstigt om jag svarar på ditt inlägg i en annan tråd
Jag tycker också I-or är kunnig och läser ofta det han skriver i olika trådar. Har lärt mig en del den vägen. Det tråkiga är när folk verbalt klappar till andra. Jag är här för att ha skoj och trevligt då förväntar jag mig inte att bli trampad på. Jag kan ha fel ibland, precis som alla andra, men varför svara med kränkande ord av den anledningen? De som påstår vissa saker som kanske inte är helt rätt men som de tror är helt rätt kan man säga emot på ett trevligt sätt och inte påstå att de förnekar kunskap eller något annat idiotiskt. Killen i filmen säger sakta och tydligt med en viss markering att "min åsikt" är... osv. Det är alltså en åsikt och åsikter behöver inte ha med fakta att göra, speciellt när hörandet är en personlig subjektiv upplevelse.

[..]
När han pekar på den låga rörliga massan som en avgörande egenskap för de närmast magiskt ljudande egenskaperna för band- eller planarelement så har han helt enkelt fel.
[..]

Det jag inte tog med håller jag med om!

Nej, han kan inte ha fel i vad han tycker. Det hjälper inte att vad fysiken säger, han tycker så för att han upplevt det så och det får man förhålla sig till. Ungefär som att vissa säger att de får bättre ljud av att fästa grafiknålar i gardinerna. Tycker de så så är det så för dem oavsett vad fysiken säger. Men säger de så får de naturligtvis tåla att bli motsagda, men det är en annan historia.

Ingenjörskonst och vetenskap rimmar illa med den typ av nihilistisk åskådning du ger uttryck för.

Jag gjorde inte uttryck för att förneka kunskap, jag gjorde uttryck för att killen i videon sade vad han tyckte. För övrigt korkat att uttrycka sig så mot andra medlemmar. Läs igen!
Innebörden av det jag skrev var att det man tycker skall inte kopplas ihop med vetenskap även om det ibland går att göra. Tyckandet är något personligt som de flesta delar med sig av och är väl så intressant att lyssna på.

Nu lämnar vi det spörsmålet bakom oss och fortsätter förundras av det vi ser i denna tråd

[idea]

Det är ju precis detta som HiFi-området lider av - att folk tycker saker som är helt uppåt väggarna fel och sprider detta som kunskap. För de flesta missar deras lilla försök till juridisk friskrivning genom att de tillägger att det bara är en åsikt och alla har rätt till sin åsikt. Jovisst alla har rätt till sina åsikter men inte att förmedla dem som kunskap utan att bli motsagda.

[exmag]

Det är ju precis detta som HiFi-området lider av - att folk tycker saker som är helt uppåt väggarna fel och sprider detta som kunskap. För de flesta missar deras lilla försök till juridisk friskrivning genom att de tillägger att det bara är en åsikt och alla har rätt till sin åsikt. Jovisst alla har rätt till sina åsikter men inte att förmedla dem som kunskap utan att bli motsagda.

Jag skrev det, att har man en åsikt måste man tåla att bli motsagd. Men, man behöver inte vara otrevlig när man säger emot. Eller hur?
Jag fick nyss ett påpekande att jag förnekar all kunskap och värde . Trevligt?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nihilism

Här slutar jag nu denna sub-diskussion. Vi skall inte förstöra denna intressanta tråd

[solhaga]

+1 på den.

[solhaga]

Lite mätningar på ett 12 µm PET-membran. Aluminiumfolien är den samma, 7µm tunn.

Jag har nu separerat mid- och diskantmembranen och (åter)infört ledare utanför magnetkolumnerna men nu ej som återledare.

Midmembranet har alltså fem ledare och diskantmembranet har tre:






De yttre ledarna har alltså ingen direkt koppling till något hål i plåtarna, utan hjälper till att flytta membranet i sin helhet.
I diskantmembranets fall ökar de också kompliansen då de går där skumlisten är.
Jag har simulerat de yttre ledarnas placering och har kommit fram till den bästa placeringen som ger minst variation i kraften på ledaren,
är där den skulle ha varit om det hade funnits ytterligare magnetkolumner.
Externa kablar sluter kretsarna.

För att kunna bibehålla korrugeringen har jag satt fast smal 60µm aluminiumtejp i ytterkanterna på membranen.
I midmembranets fall även i mitten av membranet över den innersta ledaren.
Det senare är en tveksam åtgärd och där får jag nog hitta på något bättre.

Jag har tidigare funnit att midmembranet mäter mycket bättre med så mycket aluminium som möjligt, se non driven alu ovan.
Men jag har inte mätt med eller utan för diskanten.

Mid SPL 1W 1m:


Distorsion 1W 0,2m:

Den förhållandevis höga distorsionen mellan tre- och fyrahundra Hz tillskriver jag den tunga mittdelens 60µm aluminiumtejp.

Tweeter SPL 1W 1m, utan non driven alu i rött:


Distorsion 1W 0,3m, utan non driven alu i rött:

Samma slutsats angående ickedrivet aluminium som för midmembranet alltså.
Vad som kan tänkas förbättra är att ha 0,5 mm mellan aluminiumytorna istället för 1mm som nu.

Andra och tredje övertonsdistorsionen för diskantmembran med non driven alu:

[I-or]

Ovan framgår tydligt hur viktigt det är med böjstyvhet i bandens tvärriktning. Aluminium har hög E-modul. När de delar som enbart består av polymer inte rör sig som övriga delar uppstår både stora frekvensgångsavvikelser och hög distorsion.

[exmag]

Sant, jag byggde en diskant en gång med balsaträd som membran och inpressade ledare på baksidan. Tyvärr byggde jag inte färdigt den för jag fick inte tag i magneter, det var före internet. Kanske skulle vara en idé att ta upp igen och testa.

[solhaga]

Ovan framgår tydligt hur viktigt det är med böjstyvhet i bandens tvärriktning. Aluminium har hög E-modul. När de delar som enbart består av polymer inte rör sig som övriga delar uppstår både stora frekvensgångsavvikelser och hög distorsion.

Och detta trots korrugeringen.

För att slippa extra aluminiumtejp i mitten av midmembranet för att kunna hålla korrugeringen, testar jag nu 14 µm grillfolie.
Den har ingen pappersbaksida, så jag försöker med bakplåtspapper som glidlager för kniven.

Detta ihop med BOPP 20µm lovar gott.

Nästa steg är att minska mellanrummen mellan aluminiumremsorna från 1mm till 0,5mm.

[I-or]

Ja, korrugering hjälper även polymerer en bra bit på vägen, men eftersom ljudhastigheten i aluminium är sådär 3 gånger högre (d.v.s. 3 gånger högre resonansfrekvenser för samma tjocklek), så är detta material att föredra.

Förutom denna fördel uppför sig aluminium även i praktiken helt linjärt upp till nära sträckgränsen, medan polymerer alltid uppvisar mer eller mindre olinjära spännings-/töjningsegenskaper.

[tordnilsson]

En fråga angående ledarmaterial till band och planarelement, Skulle man kunna använda någon annan metall ? t ex kopparfolie.

[solhaga]

Javisst.
Men alminiumfolie har bäst "prestanda"; vikt kontra ledningsförmåga exempelvis.

[RogerGustavsson]

Med koppar blir massan ungefär dubbelt så hög för en given resistans. För högfrekvensåtergivning är antagligen en låg massa önskvärd.

[tordnilsson]

Jo det stämmer säkert, men hur är det med de mekaniska egenskaperna hos koppar vs aluminium ?

[solhaga]

Jag frågade ChatGPT:

Why aluminium instead of copper in a Ribbon loadspeaker?

Aluminum is often used instead of copper in voice coils for Robbin (or ribbon) loudspeakers for several reasons:

1. Weight: Aluminum is significantly lighter than copper. In a loudspeaker, the voice coil is part of the moving assembly. A lighter voice coil reduces the moving mass, allowing for faster and more accurate movement. This results in improved high-frequency response and better transient handling.
2. Thermal Conductivity: Aluminum has good thermal conductivity, which helps dissipate heat generated in the voice coil more efficiently. This is important because excessive heat can lead to thermal compression, where the voice coil’s performance is degraded as it heats up, or even cause damage.
3. Cost: Aluminum is generally less expensive than copper. Using aluminum can reduce manufacturing costs, which can be a factor in mass-produced speakers, especially for high-volume applications like consumer electronics.
4. Electrical Properties: While copper is a better conductor than aluminum, modern speaker designs can compensate for the slightly higher resistance of aluminum by adjusting the design (e.g., using a thicker aluminum wire). This allows aluminum to be used without a significant loss in performance.

Overall, aluminum’s lower weight and cost, combined with its good heat dissipation, make it a suitable choice for loudspeaker voice coils, especially in designs where fast and accurate response is important, like ribbon loudspeakers.

[tordnilsson]

Ok, men de rent mekaniska skillnaderna gällande tex "böjtålighet" risk för utmattning och sprickor mm ?

[solhaga]

What Are the mechanical differences between aluminium foil and copper foil used in Robbin loadspeakets?

In ribbon loudspeakers, both aluminum foil and copper foil are used as conductors, but they have distinct mechanical and electrical differences that impact their performance:

1. Conductivity:

• Copper Foil: Copper has higher electrical conductivity (around 59.6 MS/m) than aluminum (around 36 MS/m). This means that for a given cross-sectional area, copper can carry more current with less resistance.
• Aluminum Foil: Although less conductive, aluminum is often preferred in some designs because it can be made wider to compensate for the difference in conductivity without adding significant mass.

2. Density and Weight:

• Copper Foil: Copper is much denser and heavier (about 8.96 g/cm³) compared to aluminum (about 2.70 g/cm³). This added weight can impact the efficiency of the ribbon in terms of how quickly it responds to the input signal and how well it handles high frequencies. Heavier ribbons may be slower to respond, affecting the transient response of the speaker.
• Aluminum Foil: Being much lighter, aluminum is often favored because the lighter mass allows for better high-frequency response and faster transient response, which is key for ribbon loudspeakers.

3. Strength and Durability:

• Copper Foil: Copper is more ductile and malleable than aluminum, meaning it can withstand more bending and deformation without breaking. This makes copper more durable under stress, especially if the ribbon is exposed to mechanical movement over time.
• Aluminum Foil: Aluminum is more prone to fatigue and breakage under repeated stress compared to copper, which can be a concern if the ribbon experiences large mechanical movements. However, in many ribbon loudspeakers, the movement is minimal, so this is less of an issue.

4. Thermal Conductivity:

• Copper Foil: Copper has better thermal conductivity than aluminum, which can help in dissipating heat more effectively. This is particularly important in high-power applications where thermal buildup can affect performance.
• Aluminum Foil: While not as effective as copper, aluminum still has good thermal properties and is often used in applications where heat dissipation is needed, but without the added weight of copper.

5. Cost:

• Copper Foil: Copper is more expensive than aluminum, which can significantly impact the cost of producing ribbon loudspeakers.
• Aluminum Foil: Aluminum is cheaper and widely available, making it a more cost-effective choice for many manufacturers, especially when weight and cost are primary concerns.

Summary:

• Aluminum foil is lighter, cheaper, and offers better high-frequency response due to its lower mass, but it has lower conductivity and is less durable.
• Copper foil is more conductive, stronger, and better at handling heat, but it is heavier and more expensive, which can negatively affect transient response and the overall efficiency of the speaker.

In ribbon loudspeakers, the choice between aluminum and copper is a balance between these factors, depending on whether the design prioritizes weight, cost, durability, or conductivity.

[I-or]

ChatGPT bluddrar på som vanligt och klarar bara att rapa upp lättillgängliga fakta. När slutsatser ska dras så blir det inte sällan fel eller i bästa fall urvattnade svar.

Man kan ganska lätt överskrida den praktiska utmattningsgränsen (det är svårt att definiera en konkret utmattningsgräns för aluminium) med aluminiummembran om man sjabblar. Det finns en hel del kommersiella exempel på detta, men det handlar inte om något oöverstigligt problem.

För övrigt är resistivtiteten ca 60 % högre för aluminium medan densiteten bara är ca 30 % relativt koppar. När massan är av betydelse, vilket den avgjort är i det här fallet, så väljer man därför lämpligen aluminium.

[Amatoeren]

En Amatör-fråga:
Hur vore det med koppar till mellanregistret och aluminium till diskant?
Något värt att prova?

[solhaga]

Ja, varför inte.

Det verkar vara lättare att skära i än aluminium:

Copper foil is generally easier to cut than aluminum foil because copper is softer and more malleable. Aluminum foil tends to be more brittle and prone to tearing, especially when it’s very thin. Copper’s flexibility allows for smoother, cleaner cuts with less risk of crinkling or tearing. However, this can vary depending on the thickness of the foils you’re comparing.

Sedan är inte tillgängligheten den bästa.

[solhaga]

diyaudio

[I-or]

Vad gäller distorsionsmätningarna ovan så bör man komma ihåg att distorsionen faller när linjekällan har färdigställts i dess fulla längd. Detta beror dels på det uppenbara skälet att membranförskjutningen för en given ljudtrycksnivå då minskar, men även på det mindre väl kända skälet att linjekällan är akustiskt ineffektiv när längden börjar att bli jämförbar med våglängden. Den senare effekten medför att högre frekvenser faller i nivå och ger en reduktion om 3 dB för andratonen samt 5 dB för den långt mer hörbara tredjetonen jämfört med en akustiskt kort källa. Den del som har provats kan betraktas som akustiskt kort upp till mellanhöga frekvenser.

Nackdelen är förstås att även frekvensgången faller för höga frekvenser relativt en källa som är akustiskt kort (3 dB/oktav för konstant massflöde, d.v.s. att membranets vibrationshastighet inte påverkas av förändringar i den akustiska impedansen, vilket den dock i viss mån gör för lätta membran och medför att man totalt landar på sådär 2 dB/oktav).

[solhaga]

[exmag]

Fantastiskt!
Ståtlig och snygg högtalare, tänkte på "År 2001" när jag hörde musiken.

[solhaga]

[exmag]

Jepp, nu saknas inget!

[sammel]

Galet mäktiga uppenbarelser.
Det som går igenom telefonen låter fantastiskt bra.
Du är ju klart the king of diy Solhaga.

[solhaga]

Ljudet är pålagt vid Youtubemakandet.
SMAPPP må vara majestätisk, men kan inte spela vare sig utan membran eller förstärkarkoppling.

[sammel]

Va du luras Solhaga

[solhaga]

Ljudspåret är från Also sprach Zarathustra som var ett ledmotiv till filmen 2001 av Stanley Kubrick.
I denna film från 1968 spelar (sorry) ett gäng monoliter en central roll.

Jag tyckte att SMAPPP påminner om denna gudalika monolit och tyckte då att detta stycke var ett lämpligt ljudspår till shortsvideon.

Det var inte min avsikt att lura någon och jag ber om ursäkt om tanken ovan gick er förbi; associationer går ju oftast inte att förmedla i ett forum och det är inte första gången detta händer.

Att jag aldrig lär mig.

[sammel]

Ingen fara Solhaga, det är väl ett bevis på mina
saknade guldöron skulle jag tro, är även förkyld
så mina bronsöron har väl även lite minskad upplösning

[exmag]

Jag såg att det inte fanns membran i dem. Jag såg för enkelt igenom hålen till baksidan. Sikten borde vara grumlig men var kristallklar.
Men snyggt och smakfullt är det!

[RSG]

Detta bygge är enastående!
Heja heja!!!

[solhaga]

Tack RSG!

Ett antal membrantyper senare:

är det snart dags att kora vinnarna.

Och hur var det nu med upphängningen:

[solhaga]

Nu är jag mätt.

Alla membranen har endast 14µm aluminiumfolieledare på ena sidan, det vill säga ingen utfyllnad för korrugering.
Korrugeringen upprätthålls i stället av material (6µm aluminiumfolie eller 14µm aluminiumfolie) på baksidan av bäraren (PEN, BOPP eller pappret från 6µm aluminium/papperfolien).
Membranen bara är för två sektioner av magnetplattor av totalt elva, det vill säga 40 cm effektiv längd istället för de 220 cm som skall göras för de färdiga högtalarna.

I fallet med pappret från 6µm aluminium/papperfolien som bärare har helt enkel bara vänt på den där jag annars drar bort pappret när det är baksida.
En nackdel med denna bärare är att det enda som håller ihop aluminiumet och pappret är ett tunt lager vax.
Vid 16W in ökade temperaturen 4°, så risken att vaxlagret skall smälta bort är kanske liten.
Pappret är emellertid fuktkänsligt och är kanske inte så långtidsstabilt i sig.

Mid:
1. Bärare BOPP, Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning möbelvadd.
2. Bärare PEN, Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil.
3. Bärare BOPP, Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil.
4. Bärare pappret från 6µm aluminium/papperfolien. Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil.
5. Bärare PEN, Baksida 14µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil.

Tweeter:
6. Bärare PEN, Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning möbelvadd.
7. Bärare PEN, Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil.
8. Bärare pappret från 6µm aluminium/papperfolien. Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil.
9. Bärare PEN, Baksida 14µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil.

Alla mätningar nedan är gjorda med mikrofonen vid 1 meter och med 2,82W in över ett fyraohmsmotstånd.
Önskvärda frekvensområden för elementen är som sagt 250HZ till 3kHz för mid samt 2kHz till 20kHz för diskanten.
All mätdata kan hämtas här.









För mid är EPDM-upphängningen helt klart en vinnare.
1 och 2 går bort på grund av för hög 3HD.
Skall jag sedan ta hänsyn till den lågfrekventa delen har 3 bra nivå ned till 250Hz men till priset av en hög distorsion där.
Från 300Hz är 4 och 5 jämbördiga med 3 vad det gäller distorsion men 3 ligger bäst till i SPL vid 300Hz.









Även för diskanten är EPDM-upphängningen helt klart en vinnare.
6 och 9 går bort på grund av för hög distortion och för låg SPL i det höga området.
7 och 8 är likvärdiga vad det gäller SPL men 8 har väl hög distorsion under 2kHz.

Sammanfattningsvis så blir det då 3 (Bärare BOPP, Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil) för mid samt
7 (7. Bärare PEN, Baksida 6µm aluminiumfolie. Upphängning EPDM P-profil) för diskant.

EPDM-profilerna behöver klippas till innan applikation, men både det och applikationen är å andra sidan ganska lätta att göra:


Har någon en annan tolkning av mätningarna, så mottages synpunkter tacksamt.

Nedan en jämförelse mellan vinnarna ovan och föregående generation av membran med skumlister som upphängning och ett ensidigt membran med 0.5 mm mellan ledande och icke ledande aluminiumfolie (10 respektive 11):

















Nu gäller det att tillverka fullängdsmembranen, men det får bli nästa år.

[exmag]

Enastående intressant!

[RogerGustavsson]

Så det blir två olika plastfilmer som bärare? Hur får du till infästningen där i mitten?

[solhaga]

De kläms fast av P-listerna.

[sammel]

Det ser ju galet bra ut Solhaga.

[solhaga]

Apropå galet, första fullängdsmembranet (mid) klart:


Dryga 10gram för 248cm långt och 5,3cm brett färdigt membran:


Och 5,7Ω:


Korrugerat blir membranet 220cm i "gapet":

[sammel]

Bra kämpat Solhaga

[exmag]

Håller med, bra jobbat!

[solhaga]

Efter ett antal djupdykningar i kaninhål...

Jag har nu lyckats baka membran med 3M 74 PET-film.
Jag använder 40µm aluminiumfolie med membranet i mitten som en sandwich:


Jag rullar upp den korrugerade sandwichen på en stålrulle:


Det hela bakas i 140°C i 20 minuter:


Men det är bra om jag först tar ut plastrullen först!


Membranen när nu betydligt hårdare och klarar upphängningen bättre:

Midmembran med 14µm aluminium:



Användbart från 200Hz. Tänkt frekvensområde är 300Hz till 2-3kHz.

Diskantmembran med 6µm aluminium:

Med PEQ duger detta, åtminstone för mig.


2HD nere på -70dB och högre ordningens HD på -80dB! Tänkt frekvensområde från 2-3kHz.

[I-or]

För vilket avstånd gäller mätresultaten ovan?

[solhaga]

Mid 1m, diskant 0,3m.
Här är mätningarna.

[Almen]

Fasen, vad snyggt! Otroligt coola högtalare.

Vad beror puckeln vid 8-9 kHz på, vet du det? Både för mid och diskant.

[solhaga]

Herr Helmholtz.

[Almen]

Ah.

[solhaga]

Att mildra Helmholtzresonatoreffekterna gav upphov till några av kaninhålen; alla dyk resulterade dock i krångliga lösningar samt högre distorsion.

[Maarten]

Efter ett antal djupdykningar i kaninhål...

Jag har nu lyckats baka membran med 3M 74 PET-film.
Jag använder 40µm aluminiumfolie med membranet i mitten som en sandwich:
[ Bild ]

Jag rullar upp den korrugerade sandwichen på en stålrulle:
[ Bild ]

Det hela bakas i 140°C i 20 minuter:
[ Bild ]

Men det är bra om jag först tar ut plastrullen först!
[ Bild ]

Membranen när nu betydligt hårdare och klarar upphängningen bättre:

Midmembran med 14µm aluminium:
[ Bild ]

[ Bild ]
Användbart från 200Hz. Tänkt frekvensområde är 300Hz till 2-3kHz.

Diskantmembran med 6µm aluminium:
[ Bild ]
Med PEQ duger detta, åtminstone för mig.

[ Bild ]
2HD nere på -70dB och högre ordningens HD på -80dB! Tänkt frekvensområde från 2-3kHz.

Bra jobbat och jättekul att du nu kommit mer såpass lågt i distorsion! Med ekvalisering, linjekälleutstrålning och låg distorsion har detta goda förutsättningar att låta bra.

Om det nu är mätt vid 0,3 m för diskant och om nivåerna är någorlunda absolutkalibrerade, så är det 0,03% (dominerade andraton) vid ca 55-70 dB för diskanten.
Om mellanregister är mätt från 1m så är det ca 0,06% (dominerade andraton) vid 80-85 dB.

Hur blir det vid ca 10-15 dB högre nivåer efter att du elvaliserat till hyfsat rak frekvensgång? Dvs vid 85 dB resp 95 alt 100 dB från 1 m med 'rak frekvensgång'.

[solhaga]

Ovan redovisade mätningar är gjorda med den lilla riggen. Det vill säga 5,5 gånger mindre än hela SMAPPP; 0,4m i stället för 2,2m
Jag har alltså seriemotstånd för att kunna driva dessa korta membran; alla nivåer ovan skall tas med en nypa salt jämfört med de långa membranen.

Vid 0,3m för mellanregistmembranet mäter jag på enskilda delar av membranet.
Vid 1,0m för diskantmembranet får jag in för mycket av högtalarfronten och rummet.

Eftersom distorsionskurvorna är dB-relativa, så är frekvensgången perfekt utjämnad.
Detta fås även vid procentvisning, men man slipper omvandlingen från procent till dB.

Här är samma mätningar visade som överlagrade THD för mellan 0,3 (1) och 1,0m (2) samt för diskant 0,3 (3) och 1,0m (4):


Tester jag har gjort tidigare har visat att förvrängningen inte ökar nämnvärt tills slutstegen i sig själva förvränger.

Jag skall nu äntligen göra de riktiga membranen, så jag får återkomma med kompletta mätningar på dessa.
Efter utjämning även på hela högtalare.

[solhaga]

Två SMAPPP:ar klara:

[sammel]

Dom ser fina ut.
Du är en kämpe.
Jag misstänker att dom låter excellent.

[RogerGustavsson]

Åker förmodligen västerut mot Göteborg imorrn. Om det är provlyssningsbart kanske man skulle ta vägen förbi ditt?

[solhaga]

Håller just på med filtren i rePhase, så de borde vara lyssningsbara till i morgon.
Har du en ungefärlig ETA?

[RogerGustavsson]

Nej, inget är bestämt än beträffande morgondagen.

[RogerGustavsson]

Är du morgonpigg? Jag lämnar Huskvarna vid 8-9 på förmiddagen.

[solhaga]

Jovars, det passar bra.

[RogerGustavsson]

Gött! Ringer innan.

[RogerGustavsson]

Var förbi hos Solhaga igår och fick en lyssning på de nyss färdigställda linjesystemen. Det återstår en hel del fintrimning för att det ska bli bra men det är lovande lågdistat. Vi körde lite olika EQ och vridningar på panelerna. Rummet skulle nog behöva vara större, tycker jag. Ljudbilden skulle förmodligen må bra av det. Min erfarenhet av dipoler säger att det gäller att prova sig fram, teori är inte allt, inte minst nu när man kan köra med EQ på ett annat sätt än tidigare. Nu kan vi låta Claes pilla lite innan vi kan ge slutligt omdöme. Som vanligt med hans byggen är det mycket tid nedlagt, väldigt mycket tid och trial and error om jag förstått honom rätt. Han är väldigt noggrann, jag är imponerad hur man kan göra sådant här på egen hand hemmavid.

[exmag]

Fantastiska högtalare. Trial and error är också min metod att hitta nya vägar. Allt går inte beskriva med teori och formler, enligt min åsikt.

[Nattlorden]

Två SMAPPP:ar klara:
[ Bild ]

Sååå mycket nedlagt jobb - grattis, de ser jättefina ut!

[solhaga]

Tackar tackar, och tack för besöket Roger!

Detta stycke spelades vid utvärderingen:


För att komma till rätta med EQ:n för diskanterna, så måste jag höja förstärkningen på de två Modulus-86.
Lätt gjort genom att ändra ett motstånd:

[Rille]

Jag tar av hatten och gratulerar för ett stiligt arbete. Dom blev ju så där "vill ha också" snygga. om möjlighet finns, får man tigga till sig en lyssning vid tillfälle?

Mvh Rille

[solhaga]

Tack Rille!

Ja, det är bara att PM:a.