För att just inte klåpa bort hela skivor i onödan tänkte jag att jag börjar med nåt lite mindre för att komma upp på banan. Det var ett tag sen jag fräste den här typen av grejer sist, och jag är inte alls särskilt van vid eller helt bekväm med vår nya maskin efter att ha kört den förra maskinen av och till i sisådär 12 år. Kontrollern och arbetsgången är lite annorlunda med den här nya maskinen, så det blir lite att vänja om sig och lite att stångas med kollegorna tills vi utarbetat en arbetsgång som funkar för oss alla.
Neuhausen är lite intresserad av att labba med ett par mindre räv-yngel till toppar, och det kändes som ett lagom projekt att värma upp med. Precis som förväntat småstrulade det lite i ett par omgångar, så det var helt rätt tänkt att värma upp med nåt smått. Första fräsningen gick runt 1.8 mm djupare än planerat, ordentligt ner i offerskivan och eftersom geringarna gjordes med en 45° fasfräs så blev följaktligen också bitarna lite för små. Meh. Det såg rätt ut i CAM-beredningen och i simulering, maskinen var nollad riktigt och verktygslängderna mäts in automatiskt. What could possibly go wrong? Ja, det tog ett tag att reda ut. Det visade sig vara en kombination av att verktygslängdssensorn inte var riktigt rätt justerad och att kollegorna har en lite annan arbetsgång än jag som gör att det inte märks för dem. Sen hade jag också slarvat lite med vakuumbordet så ett par av delarna gled lite och blev lite skadade i kanten av detta. Vilket berodde på att jag körde i en lite mindre skiva jag hittade som inte täcker hela vakuumbordet och glömde stänga av vakuumzonerna som inte var täckt av arbetsstycket. Så att lite onödigt mycket vakuum så att säga läckte ut där offerskivan inte var täckt av arbetsskivan. Dubbel-meh. Efter att ha räknat ut detta, justerat verktygsmätningssensorn och verifierat att det nu funkar och blir korrekt med både min och deras arbetsgång så fräste jag glad i hågen ut en ny uppsättning delar!
Den här gången var jag lite orolig för att bitarna skulle glida trots att jag stängde och öppnade rätt vakuumbordssektionsventiler, så jag justerade beredningen till att inte fräsa helt igenom skivan utan lämna en tiondel i botten som ser till att bitarna inte glider. Det brukar funka utmärkt, det blir ungefär som papper som man kan vika av och dra ett drag med en sickel, baksidan av en kniv eller ett sandpapper för att få bort alla spår av fnaset.
11 minuter senare:

- IMG_1199.jpeg (109.31 KiB) Visad 273 gånger