Den perfekta demolåten

[slockna]

Sååå, lek med tanken att ni bara skulle ha EN (1) låt att lyssna på när ni valde anläggning, vilken skulle det vara ?

Jag har själv väldigt svårt att begränsa mig, har en lista på uppåt 20 spår, men det finns säkert även de som VET att låter den här låten bra , så låter allt bra, eller också räcker det att "flugan" med Wilmer X låter bra för det är det enda jag lyssnar på...

skulle jag välja idag skulle jag säga "lovely 2 C U" med Goldfrapp men det är här och nu det..

[Bill50x]

Sååå, lek med tanken att ni bara skulle ha EN (1) låt att lyssna på när ni valde anläggning, vilken skulle det vara ?

Jag har själv väldigt svårt att begränsa mig, har en lista på uppåt 20 spår, men det finns säkert även de som VET att låter den här låten bra , så låter allt bra, eller också räcker det att "flugan" med Wilmer X låter bra för det är det enda jag lyssnar på...

Det vanliga är att spela det som man tror låter bäst. Dvs välja ut några välljudande låtar/album och sedan njuta av resultatet. Om man bara lyssnar på sådan musik är metodiken naturligtvis OK. Men vill man lyssna på annan bra musik är det idé att spela den musik man vanligtvis lyssnar på. Typ skränig punk, lofi-musik, taskiga live-spelningar och annat kul. Om dessa album inte låter bra hemma, vad ska man då ha sin anläggning till?

Och tro mig, en riktigt bra anläggning får även "dåliga" inspelningar att prestera sitt bästa.

/ B

[I-or]

Man kan dela upp de grundläggande subjektiva egenskaperna för en anläggning i klang, ljudsceneri och renhet/dynamik (i tekniska termer frekvensgång, spridning och distorsion). För att kunna testa anläggningen inom samtliga områden bör man naturligtvis välja lämpliga inspelningar.

Mina krav för en enastående demolåt är som följer:

- Naturliga instrument- och röstklanger alternativt balanserad klang för elektroniska instrument
- Hög toppfaktor och hög maximal ljudtrycksnivå (som såvitt kan bedömas avspeglar artistens/producentens intentioner)
- Hög renhet
- Omfattande frekvensinnehåll
- Tydlig rumslighet (inte nödvändigtvis "äkta")

Många faktisktianer har en ganska tillåtande inställning speciellt till de två första punkterna ovan. Dynamiskt stympade produktioner, där åtminstone vissa instrument (ofta trummor eftersom de vanligen är de enda akustiska instrumenten) har en märklig klang accepteras lite för lätt i mitt tycke. Nu kan man förvisso vid utvärderingen åtminstone i viss mån ta hänsyn till diverse konstigheter för en känd inspelning, men insatsen blir då betydligt mer komplicerad och mer osäker.

För en hyggligt heltäckande bild av en anläggnings ljudkvalitet vill jag utnyttja åtminstone 5 välinspelade låtar från helt olika genrer, men om jag bara får välja en låt så blir det Wishing Well från albumet Speaking in Melodies med Michael Ruff. Många olika instrument och ett flertal sångare förenklar bedömningen.

Att man sedan kanske väljer helt annan musik vid normal lyssning är en annan sak. En rakt igenom välpresterande anläggning låter förstås bättre oavsett musikval.

[E]

Om dessa album inte låter bra hemma, vad ska man då ha sin anläggning till?

Man kan ha den till att studera hur dessa usla fonogram bör ekvaliseras
för att bli rimligt öronvänliga.

Mvh E*

[Bill50x]

Om dessa album inte låter bra hemma, vad ska man då ha sin anläggning till?

Man kan ha den till att studera hur dessa usla fonogram bör ekvaliseras
för att bli rimligt öronvänliga.

Nu är det ju inte bara frekvensgången som betyder något

/ B

[PerStromgren]

Jag är rätt enig om Iors lista, men det är svårt att hitta ett spår som uppfyller kraven. En bra inspelad flygel, ev tillsammans med antingen cello eller fiol, i en sonat vore nog mitt första val. Eller kanske jazztrio, med flygeln, akustisk bas och slagverk. Båda musiktyperna finns i en uppsjö av inspelningar.

Jag känner väl till hur flygeln låter, just nu i nedervåningen...

PS. "Omfattande frekvensinnehåll" är kanske inte uppfyllt, när jag tänker efter.

[I-or]

Det är förstås ovanligt med påtagligt basinnehåll under 40 Hz. Inte heller Wishing Well passerar kravet på omfattande frekvensinnehåll fullt ut även om det är bra tryck från ca 40 Hz till strax över 20 kHz. Man får leta upp kyrkorglar, synthesizers eller specialeffekter för att få ordentligt drag i bottenoktaven. Symfoniorkestrarnas gran cassa mullrar åtminstone på ordentligt i den övre delen av denna oktav.

Jag brukar använda mig av audiofilbolagsinspelningar av populärmusik, klassiskt (helst storslagna symfonier och körverk) och jazz vid seriös utvärdering, men Wishing Well är en bra utgångspunkt utan att för den skull vara en helt perfekt inspelning.

[Ogjort]

Ett akustisk ljud/ljudbild (behöver inte vara musik men kan vara det) som man själv hört i verkliga verkligheten,
känner till hur det spelats in, och hela kedjan på vägen till "färdig" ljudfil.

Helst så man kan göra jämförelser upprepat med några sekunders mellanrum.

/Anders O.

[HakanC]

Denna tråd kan bli intressant att följa, men det vore bra om ni som ger exempel på konkreta låtar/musikstycken skulle vilja vara vänliga att även posta länkar.
Allra helst till Tidal, eftersom det är den streamingtjänst jag mest lyssnar på, men även andra varianter går förstås bra.
(Ja, jag är lat!)

[Nattlorden]

Mike Oldfield ’Amarok’ borde funka bra. Lite segt om man ska höra hela för A-B test dock.

[juanth]

Varierad och fin dynamik.

Jag tycker även att Oh Helga natt som här har fått ett engelskt namn är bra för utvärdering.

IMG_4799.jpeg (210.46 KiB) Visad 1277 gånger

[juanth]

Ja, Franskt namn är det förstås..

[pLudio]

Den perfekta demolåten finns inte, men från 1977 med DR13 är tyvärr bättre än det mesta.

Michael Ruff - Wishing Well på Qobuz har en True Peak på 1,113753 (0,94 dBTP) och klipper vid uppspelning 2654 gånger men spåret har i alla fall DR16. Hoppas den gamla CD-utgåvan är bättre.

Ett litet flygeltips är (Qobuz) som har DR16 samt True Peak på 0,903140 (-0,88 dBTP) och klipper därmed inte vid uppspelning. Jag gillade filmen också (med Nirvana-låten).

masvis-online 01. Gloria Cheng - Sonata in Darkness (from The Batman).png (304.79 KiB) Visad 1210 gånger

[goat76]

Rätt svårt att bara välja ut en enda låt för demo för en ljudanläggning då det är flera olika kvaliteter jag vill undersöka, så som en solid stereobild, tydlig och distinkt ljudande fantomcenter, dynamik, "köttighet" i ljudet så att ljudobjekten låter verklighetstrogna med bibehållen tydlig separation i ljudmixens olika lager utan att falla ihop och låta "grötig" även om ljudmixen är tät och intensiv. Full baskapacitet och en övergripande naturlig ljudklang är även de viktiga ljudaspekter. Både djup och bredd i ljudbilden ska finnas där och låta övertygande när sådan information finns i inspelningen.

Jag har nog aldrig stött på en enda låt som täcker upp för alla ovanstående parametrar, men för att hålla mig strikt till trådskaparens vilja att hålla detta till endast EN (1) låt, så får valet falla på något som iallafall täcker upp för många av de ovanstående aspekterna. Valet av låt är nog med stor sannolikt inte musik som de flesta här på Faktiskt skulle välja för finlyssning, men den uppfyller iallafall några av de ljudaspekter jag tycker är mest avgörande, så som att avgöra om ljudanläggningen kan hålla isär saker och ting i ljudmixen trots tätheten och intensiteten. Låter det rörigt, okontrollerat och grötigt så anser jag att det finns brister i anläggningen, typiskt sådana brister som kanske gör att låtvalet hellre faller på något glest och lättsmält så som "mässjazz".

The Jesus Lizard - Lady Shoes
https://tidal.com/browse/track/61691202?u
Även om länken går till Tidal så är de såpass välvilliga att man får välja mellan Tidal, Spotify, Apple Music, YouTube Music och Amazon Music.

[I-or]

Michael Ruff - Wishing Well på Qobuz har en True Peak på 1,113753 (0,94 dBTP) och klipper vid uppspelning 2654 gånger men spåret har i alla fall DR16. Hoppas den gamla CD-utgåvan är bättre.

CD-utgåvan för Wishing Well, som har en toppfaktor om för populärmusik ovanligt höga 23,4 dB, klipper mycket kortvarigt och subjektivt oftast harmlöst på en handfull ställen, vilket framgår nedan via mitt klippningsreparationsskript (Matlab). Vänster kanal överst:

Wishing Well.png (27.08 KiB) Visad 1175 gånger

Totalt för båda kanalerna handlar det om drygt 700 klippta samples (av nästan 30 miljoner) med kriteriet att minst 3 samples i rad med ett absolutbelopp för amplituden nära 1 har i det närmaste samma amplitud. Antalet tillfällen för klippning är ett par dussin, något beroende på hur långa tidsperioder som man delar upp klippningsförloppen i. Albumet Speaking in Melodies släpptes 1993 när även audiofilbolagen uppenbarligen hade börjat att dras med i the loudness race även om resultatet här, till skillnad från nästan alla andra samtida och senare inspelningar, är långt ifrån katastrofalt.

Som skrivet var, fonogrammet är inte perfekt, bara mycket bra. Jag har mängder av helt oklippta inspelningar som inte låter tillnärmelsevis lika bra.

[pLudio]

Michael Ruff - Wishing Well på Qobuz har en True Peak på 1,113753 (0,94 dBTP) och klipper vid uppspelning 2654 gånger men spåret har i alla fall DR16. Hoppas den gamla CD-utgåvan är bättre.

CD-utgåvan för Wishing Well, som har en toppfaktor om för populärmusik ovanligt höga 23,4 dB, klipper mycket kortvarigt och subjektivt oftast harmlöst på en handfull ställen,

Tittar man nogrannare på Qobuz så ser man att den utgåvan är från 2007 och den får ej heller en AccurateRip-träff. Et tu, Sheffield Lab.

[E]

Hur mycket behöver man skruva upp volymen om man väljer att spela
den reparerade utgåvan från AudI-orfilbolaget#?

(Dvs vilken toppfaktor har den?)

#) Jag känner inte till så mycket av katalogen, men även Daft Punk lär väl finnas i
förbättrad version.

Mvh E*

[I-or]

Ca 4 dB för att få med den allra högsta toppen, men man bör komma ihåg att all klippningsreparation baseras på i bästa fall någorlunda välgrundade gissningar. Den oklippta toppfaktorn för låten skulle därmed landa runt 27 dB.

Daft Punks Random Access Memories låter förvisso förhållandevis bra i den inofficiella, icke söndermastrade, versionen, men håller långtifrån toppklass.

[tordnilsson]

Jag gillar Jazz att the pawnshop, men jag vet inte om den kvalar in med avseende på inspelningskvalitet.

[I-or]

Den är inte alls dålig om än något klangligt och dynamiskt återhållen. Det finns även jazzinspelningar som producerar ett mer trovärdigt ljudsceneri.

För klassisk musik skulle jag rekommendera spåret Pops Hoe-Down från albumet Round-up med Cincinnati Pops. Lättsam och helfestlig musik som på ett ovanligt bra sätt demonstrerar hur en symfoniorkester kan låta.

Round-Up.jpg (131.04 KiB) Visad 1111 gånger

Man klarar sig heller inte utan storskaliga orgelverk, här i form av Bachs Toccata och Fuga i D moll med bra tryck ned till 18 Hz:

An Organ Blaster.jpg (68.04 KiB) Visad 1111 gånger

Stor konsertflygel, lyssna gärna på det första spåret d.v.s. första satsen i den s.k. Waldstein-sonaten:

Beethoven Piano Sonatas Volume 2.jpg (51.76 KiB) Visad 1111 gånger

[goat76]

Tanken med den här tråden är väl att man endast får välja en (1) låt, inte ett album eller flera låtar.

[I-or]

Som du förhoppningsvis noterade så har jag redan valt en (1) låt ovan. Jag höll mig där till någorlunda typisk populärmusik eftersom jag vet att de flesta faktisktianer mest lyssnar på den typen av musik.

Nu har vi dock i sann faktiskt-anda expanderat trådfrågan och för jazzälskarna vill jag peka på låten Taps Miller från albumet Swing is Here med Dick Hyman:

RR-72_Cover.jpg (38.11 KiB) Visad 1092 gånger

(Majoriteten av inspelningar signerade "professor" Johnson är mycket bra om än av något varierande klass, men senare inspelningar utan Johnson på Reference Recordings är inte speciellt imponerande.)

[Max_Headroom]

Det är egentligen enklast med musik som många högtalare har svårt att klara av. T.ex. välinpelad virvelkagge. De flesta högtalare har problem med det. Så här handlar det mer om att solla bort dåliga än att hitta bra.
Dom som klarar detta kan man gå vidare med, med lite mer avancerade grejjor. Musik där det händer mycket på en gång. Grötar det ihop sig? Sådana grejjor.

Men skulle jag bara få ha ett enda wax skulle det bli något med bra virvel. Klarar högtalaren det bra, klarar den troligen det mesta annat bra.

Transistorelektronik finner jag det meningslöst att testa som konsument. Så länge förstäraren inte klipper låter i princip allt helt OK.

Grammofoner har jag inte koll på, så jag vet inte vad som dom generellt har problme med. Antar att det varierar mycket beroende på pick-up/arm kombo.

[E]

virvelkagge

Sådär har jag själv sagt någon gång och då fått höra att det bara är den
största trumman som heter (bas)kagge.

Mvh E*

[PJo]

Valfri låt från Donald Fagens The Nightfly. Telarc's Beethoven Piano Sonater med John O'Connor. Telac's A Window In Time, Rachmaninov Plays Rachmaninov. Denna är litet speciell då den framförs på ett Bösendorfer 290 SE Reproducing Piano.

[I-or]

Donald Fagens The Nightfly är intressant. Ända sedan släppet 1982 en stor audiofilfavorit med hög toppfaktor och relativt god renhet (om än inte i audiofilbolagsklass), men vad hände med klangbalansen? Hela basen ligger ca 5 dB för lågt och skiljer sig därmed en hel del mot inspelningarna med Steely Dan. Jag nöjer mig med ett spår för jämförelsen nedan, men hela albumet klingar ungefär lika baslöst:

The Nightfly.png (27.13 KiB) Visad 891 gånger

Jag misstänker starkt att de studiomonitorer som användes vid lyssningen var extremt bastunga i mixningspositionen. Det blir lätt på det här sättet när man inte har inmätta system.

(Naturligtvis finns The Nightfly numer i en klangbalanserad version remastrad av I-or )

[Bill50x]

(Naturligtvis finns The Nightfly numer i en klangbalanserad version remastrad av I-or )

Och hur kommer man åt den?

/ B

[Almen]

Donald Fagens The Nightfly är intressant. Ända sedan släppet 1982 en stor audiofilfavorit med hög toppfaktor och relativt god renhet (om än inte i audiofilbolagsklass), men vad hände med klangbalansen? Hela basen ligger ca 5 dB för lågt och skiljer sig därmed en hel del mot inspelningarna med Steely Dan. Jag nöjer mig med ett spår för jämförelsen nedan, men hela albumet klingar ungefär lika baslöst:

Det är väl Maxine som är det lysande undantaget, va? Har för mig att det är någorlunda bas på den.

[pLudio]

(Naturligtvis finns The Nightfly numer i en klangbalanserad version remastrad av I-or )

Och hur kommer man åt den?

Kanske räcker det med en SoX kommandorad att köra på spåren? I stil med nedan fast fler parametrar till bashyllan.

Kod: Markera allt

sox -SV4 --guard in.flac -C8 -b 24 out.flac bass +5 dither stats

[I-or]

Det är fler ingrepp i ekvaliseringen utöver basen. Bill50x har nu tillgång till den remastrade versionen.

Basnivån framstår som en aning varierande mellan låtarna även med jämn frekvensgång i lyssningspositionen, men större skillnader beror nog mest på ojämnheter i frekvensgången hos lyssnaren ifråga:

The Nightfly 2.png (23.8 KiB) Visad 784 gånger

Som synes framträder ungefär samma relativa nivåer för låtarna på vad som var A-sidan på LP:n (detta är dock CD-versionen). Det är ytterst ovanligt med en sådan klangbalans för populärmusik av den typ som förekommer på The Nightfly. S.k. presningseffekter är också ganska tydliga och förstärker intrycket av baslöshet ytterligare.

[PerStromgren]

I-or, vilket verktyg har du använt för att visa spektralfördelningen? Det vore intressant för mig att kunna jämföra inspelningar.

[Morello]

Det ser ut som Matlab.

[pLudio]

Ja, har du lust att delge dig av skripten, I-or? De kanske fungerar i GNU Octave med.

[goat76]

Jag måste säga att jag har ganska svårt för så hårt bearbetade och över-processade ljudproduktioner så som låten The Nightfly med Donald Fagen. Det låter överklinisk och så onaturligt rent när varje enskilt ljudobjekt har "karvats ut" från sin verkliga utsprunglighet, till den grad att i stort sett allt av verklighetens ljud har kvävts och kokats ihop till en stelt låtande soppa.

Basgitarren är så hårt komprimerad att varje spelad ton låter precis lika starkt, ungefär som en leksaks-synt som inte har någon anslagskänslighet. Samma sak är det med trummorna där varje slag förefaller exakt lika hårt, lyssna särskilt på virveltrumman som lika väl hade kunnat vara taget från ett och samma ljud-sample rakt igenom hela låten. Sångspåret är lika stelt även det, så det är tur att åtminstone synten ger aningen lite mer liv åt produktionen, annars hade hela låtspåret låtit ungefär som de där gamla förprogramerade extremt statiskt ljudande beat:en/melodierna man kan välja mellan i en gammal synt, för enklare typ av ackompanjerande.

Om alla ljudproduktioner lät så här trist hade jag fanimej slutat lyssna på producerad musik helt, och endast ägnat mig åt att lyssna på musik vid live-sammanhang. Det är tur att man får tycka olika.

[ChristianAndersson]

Behövs gott och blandat: Subbas, Transienter, ihållande lådbas, glidande toner över hela registret röster, applåder, piano, trummor, utsräckta höga toner. omväxlande efterklang och ingen sådan. Svårt att få till en bra sådan produktion

[Morello]

Goat76, det är överdängaren Jeff Porcaro som spelar trummor; han kan spela med ultrakonsekvent styrka om så önskas.

[goat76]

Behövs gott och blandat: Subbas, Transienter, ihållande lådbas, glidande toner över hela registret röster, applåder, piano, trummor, utsräckta höga toner. omväxlande efterklang och ingen sådan. Svårt att få till en bra sådan produktion

Ja, så är det, och det är det som gör trådfrågan så utmanande att välja endast EN (1) låt och inte en massa olika låtar från olika genrer för att täcka upp för alla de aspekter man egentligen hade velat testa. Jag tolkar frågan lite som en ”öde ö fråga”, gör ditt enda låtval och ”stick with it!”

[goat76]

Goat76, det är överdängaren Jeff Porcaro som spelar trummor; han kan spela med ultrakonsekvent styrka om så önskas.

Det må hända, men den där ljudproduktionen är definitivt hårt processad.

[Morello]

Ja, den är bland annat fult ekvaliserad.

[Almen]

Goat76, det är överdängaren Jeff Porcaro som spelar trummor; han kan spela med ultrakonsekvent styrka om så önskas.

Samma med Marcus Miller som spelar bas. Jag tror inte att man skall underskatta proffsmusikers känsla vad gäller dynamiken.

Man kan jämföra med Fagens uppföljare, Kamakiriad, där Walter Becker spelar bas - betydligt spretigare basspel.

[Almen]

Det är fler ingrepp i ekvaliseringen utöver basen. Bill50x har nu tillgång till den remastrade versionen.

Basnivån framstår som en aning varierande mellan låtarna även med jämn frekvensgång i lyssningspositionen, men större skillnader beror nog mest på ojämnheter i frekvensgången hos lyssnaren ifråga:

The Nightfly 2.png

Aha, Maxine har inte mera bas, utan mindre diskant - kanske därför den är såpass öronvänlig och lätt att dra upp volymen på.

[goat76]

Goat76, det är överdängaren Jeff Porcaro som spelar trummor; han kan spela med ultrakonsekvent styrka om så önskas.

Samma med Marcus Miller som spelar bas. Jag tror inte att man skall underskatta proffsmusikers känsla vad gäller dynamiken.

Man kan jämföra med Fagens uppföljare, Kamakiriad, där Walter Becker spelar bas - betydligt spretigare basspel.

Jag lyssnar nu och kan säga att jag med god marginal föredrar basgitarren på skivan Kamakiriad än i låten The Nightfly, den låter klart mer "livfull", "organisk" och dynamisk, vilket har mer med inspelningen och mixningen att göra än hur herrarna spelar på sina basgitarrer. Man kan höra klart mer dynamik i andra inspelningar med Marcus Miller.

P.S. Min basgitarr är föresten en relativt billig Marcus Miller av märket Sire, riktigt bra instrument för 4-5000 kr.

[I-or]

Inläggen angående dessa musikers kompetens är helt korrekta. För den som inte är van vid überskickliga musiker kan dessas tekniska nivå framstå som omöjligt hög.

Påståendet om hård kompression i basen är felaktigt - spåret The Nightfly uppvisar en toppfaktor om drygt 20 dB under 100 Hz och drygt 23 dB över denna frekvens.

Anledningen till att det låter jämnt är musikernas skicklighet snarare än studiotrick. Perfektionsfetischisten Fagen engagerade över 30 studiomusiker på The Nightfly, trots att arrangemangen inte är direkt överväldigande:

The producer was Gary Katz, the album engineer was Roger Nichols and the mixer was Elliot Scheiner; all had worked on most of the seven previous Steely Dan albums. Many of the musicians had also played on Steely Dan records, including Jeff Porcaro, Rick Derringer and Larry Carlton. Similar to the Aja and Gaucho albums, a large number of studio musicians were employed, with the liner notes crediting a total 31 musicians.[11]

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Nightfly


Detta är helt i linje med Steely Dans senare inspelningar, där Fagen och Becker utnyttjade mängder av elitstudiomusiker som fick göra många tagningar bara för att sedan bli bortvalda för en ännu skickligare musiker. Sessionerna med Steely Dan var närmast att likna vid en tävling i teknisk, och inte sällan även konstnärlig, skicklighet. Det finns mängder av vittnesmål från dessa musiker som gjorde allt för att få kvittot på att ha spelat med populärmusikhistoriens mest perfektionistiska band. Man såg godkännandet från Fagen och Becker som en sorts mästarbevis. Med Steely Dan nåddes den perfektionistiska höjdpunkten på albumen Aja (1977) och Gaucho (1980). Detta följdes upp med ytterligare två album efter återföreningen, vilka i mitt tycke dock inte håller lika hög musikalisk nivå.

Steely Dan's albums are notable for the characteristically 'warm' and 'dry' production sound, and the sparing use of echo and reverberation.

Steely Dan's sixth album, the more jazz-influenced Aja, was released in September 1977. Aja reached the Top 5 in the U.S. charts within three weeks and won the Grammy Award for "Engineer—Best Engineered Recording—Non-Classical" at the 1978 awards.

In 2000 Steely Dan released their first studio album in 20 years: Two Against Nature. It won four Grammy Awards: Best Engineered Album – Non-Classical, Best Pop Vocal Album, Best Pop Performance by Duo or Group with Vocal ("Cousin Dupree"), and Album of the Year (despite competition in this category from Eminem's The Marshall Mathers LP and Radiohead's Kid A).

https://en.wikipedia.org/wiki/Steely_Dan


Jag kanske inte riktigt håller med angående meningsfullheten i den extrema perfektionismen och inte heller alltid angående soundet, men att albumen är skickligt utförda kan inte förnekas. Albumet The Nightfly kan dock inte sägas tillhöra de mest välljudande inspelningarna som undertecknad har i samlingen även om det är ett av de tidigaste exemplen på digital multikanalsinspelning för en större artist.

[goat76]

I mitt tycke är basgitarren alldeles för lågt mixad i låten The Nightfly, så jag "studio-trixade" in en justering på den punkten och gav även basgitarren ett lite mer "gritty sound" i sounded då den lät så menlös i originalutförandet.
Den nya varianten fick namnet The Dayfly!

The Nightfly (original), 30 sekunder:
https://www.dropbox.com/scl/fi/x78560ud ... rlxg9&dl=0

The Dayfly, 30 sekunder:
https://www.dropbox.com/scl/fi/5jcdxfci ... 87xc2&dl=0

[Almen]

Goat76, det är överdängaren Jeff Porcaro som spelar trummor; han kan spela med ultrakonsekvent styrka om så önskas.

Samma med Marcus Miller som spelar bas. Jag tror inte att man skall underskatta proffsmusikers känsla vad gäller dynamiken.

Man kan jämföra med Fagens uppföljare, Kamakiriad, där Walter Becker spelar bas - betydligt spretigare basspel.

Jag lyssnar nu och kan säga att jag med god marginal föredrar basgitarren på skivan Kamakiriad än i låten The Nightfly, den låter klart mer "livfull", "organisk" och dynamisk, vilket har mer med inspelningen och mixningen att göra än hur herrarna spelar på sina basgitarrer. Man kan höra klart mer dynamik i andra inspelningar med Marcus Miller.

P.S. Min basgitarr är föresten en relativt billig Marcus Miller av märket Sire, riktigt bra instrument för 4-5000 kr.

Ja, det är ju en smaksak; själv tycker jag att Kamakiriad låter lite väl plastig, eller vad man skall säga. Men testa surroundmixen på DVD-Audio-utgåvan! Den går att dra på med...

[goat76]

Samma med Marcus Miller som spelar bas. Jag tror inte att man skall underskatta proffsmusikers känsla vad gäller dynamiken.

Man kan jämföra med Fagens uppföljare, Kamakiriad, där Walter Becker spelar bas - betydligt spretigare basspel.

Jag lyssnar nu och kan säga att jag med god marginal föredrar basgitarren på skivan Kamakiriad än i låten The Nightfly, den låter klart mer "livfull", "organisk" och dynamisk, vilket har mer med inspelningen och mixningen att göra än hur herrarna spelar på sina basgitarrer. Man kan höra klart mer dynamik i andra inspelningar med Marcus Miller.

P.S. Min basgitarr är föresten en relativt billig Marcus Miller av märket Sire, riktigt bra instrument för 4-5000 kr.

Ja, det är ju en smaksak; själv tycker jag att Kamakiriad låter lite väl plastig, eller vad man skall säga. Men testa surroundmixen på DVD-Audio-utgåvan! Den går att dra på med...

Jag tycker alla dessa ljudmixar med Donald Fagen låter plastiga, de låter alla konstlade och överprocessade vilket gör att de låter onaturligt rena och stela. Jag kan verkligen inte förstå de som anser dessa höra till toppskiktet när det kommer till ljudproduktioner, det må hända att Fagen är en perfektionist men denna ”perfektion” har isåfall skalat bort en stor och väsentlig del av det som gör musik levande.

[Rydberg]

Till skillnad från andra i tråden är jag inte helt övertygad av Sheffield Labs-inspelningarna, de är riktigt bra många av dem men samtidigt upplever jag dem som lite "disiga". Naturligtvis är de bättre än 99% av allt annat men som sagt dynamik är inte allt, hade de kombinerat det hela med högre renhet hade det varit ändå bättre. Hade varit kul att höra en Sheffield-inspelning gjorde med dagens state-of-the-art-apparatur.

[I-or]

Ja, alla Sheffield Lab-inspelningar är inte jättebra. Förutom den inte helt optimala renheten är inte klangbalansen alltid på topp och en aning brus kan också förekomma.

Man måste komma ihåg att det i populärmusikfallen handlar om processade inspelningar, något som inverkar negativt på renheten. Olinjära effekter producerar förstås alltid distorsion. Jämfört med t.ex. Reference Recordings och Telarcs helt oprocessade inspelningar av jazz och klassisk musik så framstår orenheterna tydligt. Till detta kommer ibland intermittent klippning som ger ett hårt eller lite fräsande ljud, men allt detta är petitesser relativt typiska populärmusikinspelningar.

[ChristianAndersson]

Vid närmare eftertanke lägger jag på fyrverkeri med obegränsad dynamit och dessutom sorl i innehållsförteckningen,
ska man hitta en sådan produktion kanske ljudspår från filmproduktion smäller högst, kanske man får multikanal oxå.

[Almen]

Finns ju en fyrkanalinspelning av en raketuppskjutning i DVD-audio att ladda ned.

Bara att söka på det s.k. internätet, typ "shuttle launch".

[Neuhausen]

Vid närmare eftertanke lägger jag på fyrverkeri med obegränsad dynamit och dessutom sorl i innehållsförteckningen,
ska man hitta en sådan produktion kanske ljudspår från filmproduktion smäller högst, kanske man får multikanal oxå.

Som tävlingsskytt har jag funderat på om man kan spela in skottljud i stereo på olika avstånd och på olika platser så att det låter realistiskt. På närmare håll blir ljudtrycken ganska orealistiska. Men det skulle också vara intressant att försöka processa ljudet från ett skott på nära håll så att det låter någorlunda rätt trots en lägre nivå.

Det finns också tävlingsformer där man rör sig under skyttet över en begränsad yta, det kan ge en hel del information på djupet och bredden. Med en snabb skytt och grus som underlag så kan det kanske bli en del annat intressant också.

Att se fördelningen av ljudet över frekvensområdet och hur det förändras när avståndet ökar är ett intressant sidospår.

[Daad]

Om jag har lyssnat på den perfekta demolåten någon gång så har det passerat omärkt. Tycker det är svårt att finna en låt som innehåller allt som jag vill knö in men kommer trots det med ett förslag, Mari Boine & The Norwegian Radio Orchestra med låten Gilvve gollát https://open.spotify.com/track/0zIJo0hbILonEvzS0Iy3F4?si=2f7359b26dbc45e2

[Calleberg]

Sjukt nog Denna...

Absolut bästa Demolåten för SLAM!
Vore helt underbart att dra igång på nån mässa bland alla beiga MässJazz gubbs! (Ni vet vilka ni är)


Nästan lika avslöjande och mycket mindre skämming och dessutom med några fler kvaliteter än bara ett Grymt Slammande är dock denna (orginalversionen, viktigt!):

ZZ-top "Got Me Under pressure"