Almen skrev:PerStromgren skrev:Almen skrev:Om jag förstått saken rätt, så är ett problem med återgivning av piano dess rika övertoner. Eftersom ett piano inte är stämt helt rent kan då distorsion i anläggningen vara hörbart degraderande för återgivningen.
Det där var nytt för mig! Kan du utveckla?
Kanske bättre att Torrowitz tar det i stället. Välkommen!
Tack för alla hälsningar och frågor! Få se vad jag hinner skriva. Ni är så snabba och med övervägande korta kommentarer. Det tar tid att formulera sig för mig och det kräver långa förklaringar för att kanske bli tydligare.
Stämning är ett komplicerat område och man kan mycket väl hävda om man har en teoretisk/matematisk grund, att en flygel inte alls är rent stämd. Men då har man lika rätt när man säger att inget instrument är helt rent stämt. Problemet är Pythagoras komma som är nästan en kvarts ton, och som man sprider ut jämnt på alla halvtoner i den så kallade vältempererade stämningen. Eller så fördelar man felet ojämnt på halvtonerna i alla de andra drygt 100 temperamenten som finns. Alla intervall blir då på ett matematiskt sätt orena i alla temperament, även oktaven för alla stränginstrument.
Men det tillkommer ett problem som är ännu större i en flygel och finns i varierande grad i andra stränginstrument, och det gäller strängarnas inharmonicitet. Den varierar över instrumentet – brukar generellt vara lägst i lilla oktaven – och skiljer sig dessutom mellan olika instrument. Större i små instrument med tjocka strängar i basen med dubbel kopparlindning, mindre i en konsertflygel. Det skiljer även mellan olika tillverkare. Nu är det lätt att mäta denna avvikelse med Fourier-analys och många moderna bättre stämapparater (inte gitarrstämmare som har för låg upplösning) har denna funktion. Men felet stiger med frekvensen på övertonerna och är då inte lika för grundton och överton på olika ställen på instrumentet. Därför får man anpassningsproblem och det är här som en stämmares fina öra avgör hur pass bra resonansen blir till slut i ett instrument.
Så har man ytterligare ett problem och det gäller falska strängar som finns i alla instrument. De falska strängarna kan vara låga i attacken och sedan höjas eller tvärtom, eller de kan bara wobbla fram och tillbaka utan en riktigt ren ton. De måste justeras mot de renare strängarna för att tonen ska fortfarande klinga. Har man många fel här så dör ofta tonen snabbt. Genom att snedstämma vissa strängar kan man rädda resonansen.
Alla dessa saker måste man ta hänsyn till när man stämmer, förutom att också ”sätta stämningen” så att den håller när en professionell pianist spelar ett större verk på instrumentet. Detta sistnämnda är inte riktigt så lätt som det kan låta och är ett område som många stämmare misslyckas med.
En traditionell gehörsstämmare sätter temperamentet i mitten av flygeln och stämmer sedan oktaver utifrån det. (Det finns andra metoder, men denna är den vanligaste). Man kontrollerar med sexter, terser, decimor och dubbla oktaver att man hamnar rätt.
När jag stämmer instrument så mäter jag alltid samtidigt. Vänster hjärnhalva är den med kunskap om instrument, stämkurvor och hur detta instrument reagerar, samt en betydande kunskap om hur strängarnas inharmonicitet varierar över ett instrument. Höger är den som avgör om det blir resonans i instrumentet.
Jag stämmer nerifrån och upp för att bättre jämna ut trycket i instrumentet. Börjar man i mitten så tenderar den att sjunka om man stämmer upp basen. Bassteget (pianots stall) sitter närmare sidan på instrumentet och pressar ner på resonansbotten där. På samma gång så trycker steget ner mellanregistrets steg som sitter i mitten av resonansbrädan. Om man höjer stämningen i basen, får man som följd att stämningen sjunker i mellanregistret. Mycket att ta hänsyn till ...
Jag stämmer alltid lägsta oktaven på första övertonen, då grundtonen är så svag att det ibland t.o.m. kan vara svårt att höra grundtonen i små instrument.
När jag sen flyttar mig uppåt så kan jag alltid läsa av hur liten kvinten blir och hur pass förstorad oktaven blir. Örat har lyckligtvis ett visst acceptansområde och det är tur det, annars skulle det mesta låta illa. Genom avläsningen på instrumentet och sedan bedömningen genom örat, så vet jag ganska så säkert att jag hamnat rätt. Vissa instrument kan man tvingas att i vissa områden favorisera kvinten över oktaven, i andra tvärtom. Detta kan också variera över instrumentet där övergången mellan spunna strängar och ospunna brukar ställa till med ett hopp i inharmonicitetskurvan.
Jag stämmer alltid minst två gånger då stämningen aldrig sätts helt och hållet första gången. Påstår någon något sådant så byt stämmare … Sedan handlar det om hur mycket man avviker från en viss kurva, alltså även en uppmätt kurva eller en konstruerad kurva genom ett datorprogram. (Programmen brukar bara mäta vissa toner och sedan räkna ut kurvan, när man väl stämmer så blir det alla toner som mäts och naturligtvis lyssnas på). Örat får här bestämma och känner man en flygel väl brukar det gå lättare än om det är ett nytt okänt instrument. Genom åren (många år tar det) får man dock en god bild av hur vissa instrument är och man gissa ganska så rätt med en gång, även utan hjälpmedel.
Sedan ändrar sig också instrumenten genom åren. Strängar åldras och töjs, rostar. Så det är vanligt att man går djupare i t.ex. basen för att kompensera för falska strängar.
Så det blir höger hjärnhalva som avgör om något klingar bra och resonans uppstår i instrumentet! Just resonansen är det avgörande och det som bestämmer hur mycket man frångår en helt rak kurva som man kan se i vissa läroböcker. Jag har två exempel på min hemsida med frekvensdubbleringar. Ser man en sådan så vet man säkert att detta inte är sant jämfört med verkligheten. Ingen flygel är stämd med frekvensdubbleringar eller halveringar, oktaverna är alltid större än en dubblering eller halvering.
Det hela har rört till sig mellan praktik och teori. Helmholtz har i sin bok ”On the sensations of Tone” mätt med luft i roterade cylindrar. Där finns ingen inharmonicitet som hos strängar, vilket faktiskt ger fel uppgifter om hur ett temperament är i verkligheten. Teoretikerna å sin sida räknar naturligtvis med matematiska förhållanden. Men det stämmer inte heller med verkligheten, där i ett verkligt instrument oktaven alltid är något för stor mot den matematiska oktaven och kvinten inte så liten som en 12-del av Pythagoras komma! Och detta har alltså med inharmoniciteten att göra och nödvändigt för att skapa resonans i instrumentet.
En sträng blir olika styv för olika övertoner. Man kan lätt förstå detta om man tänker sig en bräda där man ställer två bockar längst ut på kanterna. Den flexar stort. Ställer man en bock i mitten (det motsvarar då första övertonen) blir brädan naturligtvis mycket styvare fast är annars lika tjock. Ställer man ytterligare en bock så man har fyra bockar under brädan, blir den ännu mer styv. Det betyder att för de olika övertonerna, så blir strängen gradvis betydligt styvare sett utifrån dess svängning för grundtonen. Detta förskjuter övertonerna uppåt i frekvens.
Men detta gäller strängarnas svängning upp och ner. Det finns också en svängning som går längs med strängen och där man genom olika strängtjocklekar kan spela t.ex. Kalle Johansson på samma sträng med hjälp av olika transversala resonanser. Jag har en sådan inspelning och den är både förvånande och riktigt kul. Grundtonen är densamma, stränglängden likaså, men betoningen av övertonerna är olika …
Att bara använda sig av sitt gehör är svårt då man närmar sig örats upplösning. Under 0,5% av en halv ton (eller cent som det ska vara) är det mycket svårt att höra om det ska justeras upp eller ner. Jag hade med ett sådant test till föredraget på Audio Concept och jag är säker på att det var ingen som hörde var klippen med en tonhöjdsförändring på 0,2% (cent) var, inte ens när jag pekade ut dem. Detta klipp finns också att ladda ner på min hemsida om man vill testa sig själv eller inte tror på detta påstående. Detta ”bevis” på örats upplösning borde inge en ödmjuk respekt att saker och ting kan gå fel, att enbart tyckande att något är bra eller inte, inte är en tillräckligt tillförlitlig metod! Man bör mäta också.
Jag förstår inte riktigt vad Almen menar med denna frågeställning: ”Eftersom ett piano inte är stämt helt rent kan då distorsion i anläggningen vara hörbart degraderande för återgivningen.” En bra inspelning ska inte distordera på grund av stämningen det måste vara andra fel. Lyssna bara på gitarrer som är betydligt mer felstämda än en flygel, då greppbrädans band är placerade efter matematiskt uträknade mått, där man inte har tagit hänsyn till inharmoniciteten på strängarna. Jag har läst att några tillverkare börjat uppmärksamma problemet, men jag tycker alltid att gitarr i mina öron låter mer eller mindre falskt.
____________
Jamena, inte ens rör!!
men utan hörlurar dito.. 
