Lite tjat om hur man bedömer saker och ting.

[Strmbrg]

Några blir kanske arga eller irriterade på nedanstående, och då får väl moderatorn låsa tråden. Inte minst kan irritationen bottna i att man tycker att jag borde sluta tjafsa om detta. Men det tycker inte jag, så därför har jag skapat den här tråden.

Jag TYCKER att många av er JÄMFÖR onödigt mycket.
Jag tycker så, egentligen enbart pga vad jag själv kommit fram till nu på halvgamla dagar. Ni som jämför får SJÄLVKLART göra det om det passar er att göra det.


Det verkar vara ganska svårt att få omdömen om sakers egenskaper och beteenden ur ett absolut perspektiv. Ofta blir ju svaren av typen "Ja, jämfört med xx så låter ju yy sämre..." Men det behöver ju inte innebära någonting alls annat än att man har RANKAT saker.

Men, att avgöra UTAN att jämföra, är det jättesvårt det?
Det kanske det är.
Åtminstone om man vill komma fram till vad som är bättre än något annat, eller om man vill komma fram till hur saker skiljer sig från varandra.

Men, den där saken som hamnar högst upp i jämförelsen då?..
Är den BRA?
Är den bra per automatik, för att den visade sig vara bäst?

Är den sämsta dålig?

[KarlXII]

Varför är det så viktigt för dig att diskutera detta - om det nu är som du säger: att "Ni som jämför får SJÄLVKLART göra det om det passar er att göra det"? :

Är man tolerant hela vägen spelar det ju liksom ingen roll. Tror jag.

[phloam]

Men, att avgöra UTAN att jämföra, är det jättesvårt det?
Det kanske det är.

[Norrlänsk]
Jo.
[/Norrlänsk]

[Strmbrg]

Varför är det så viktigt för dig att diskutera detta - om det nu är som du säger: att "Ni som jämför får SJÄLVKLART göra det om det passar er att göra det"? :

Är man tolerant hela vägen spelar det ju liksom ingen roll. Tror jag.

Det är viktigt för mig därför att jag intresserar mig för själva fenomenet och vad det för med sig.
Jag är inte ute efter att få andra att inse att de beter sig "fel" eller så. Fast, här gissar jag att jag kanske har vissa svårigheter att bli trodd.

[Bjorn_]

Om man inte får jämföra blir det rätt svårt. Får man inte jämföra med något alls?

Svara på detta:
Är snöret tillräckligt långt?

[LeifB]

Det som är bäst för en person bör ju inte med automatik vara bäst för alla.

[Komorok]

Om man inte får jämföra blir det rätt svårt. Får man inte jämföra med något alls?

Svara på detta:
Är snöret tillräckligt långt?

Den som vill jämföra får göra det. Den som inte vill det slipper.

-----


Det beror på vad du ska ha det till.


---

Trådämnet uttömt.

[Magnuz]

Det verkar vara ganska svårt att få omdömen om sakers egenskaper och beteenden ur ett absolut perspektiv. Ofta blir ju svaren av typen "Ja, jämfört med xx så låter ju yy sämre..." Men det behöver ju inte innebära någonting alls annat än att man har RANKAT saker.

Men, att avgöra UTAN att jämföra, är det jättesvårt det?

Jo. Det är nämligen i första hand så vi människor funkar, tror jag. Vi sätter saker i relation till varandra. Värderar alternativ. Jämför.

[KarlXII]

Ett avgörande är väl ganska värdelöst utan alternativ?
Och för att kunna avgöra vad som är mest lyckat av olika alternativ så måste man ju jämföra.

Jag tror inte jag förstår frågeställningen.

[Bjorn_]

Det beror på vad du ska ha det till

Jag skall lyssna på det, är det tillräckligt långt?

[Komorok]

Det beror på vad du ska ha det till

Jag skall lyssna på det, är det tillräckligt långt?

Ja.

[Bjorn_]

Det beror på vad du ska ha det till

Jag skall lyssna på det, är det tillräckligt långt?

Ja.

[Strmbrg]

Ett avgörande är väl ganska värdelöst utan alternativ?
Och för att kunna avgöra vad som är mest lyckat av olika alternativ så måste man ju jämföra.

Jag tror inte jag förstår frågeställningen.

Jo, men varför måste det vara MEST LYCKAT?
Vad INNEBÄR det att välja det mest lyckade?
Innebär det att man valt något som dessutom är bra?
Eller bara det som var bäst?

[Strmbrg]

Om man inte får jämföra blir det rätt svårt. Får man inte jämföra med något alls?

Svara på detta:
Är snöret tillräckligt långt?

Vad är det som blir svårt?

[Strmbrg]

Det verkar vara ganska svårt att få omdömen om sakers egenskaper och beteenden ur ett absolut perspektiv. Ofta blir ju svaren av typen "Ja, jämfört med xx så låter ju yy sämre..." Men det behöver ju inte innebära någonting alls annat än att man har RANKAT saker.

Men, att avgöra UTAN att jämföra, är det jättesvårt det?

Jo. Det är nämligen i första hand så vi människor funkar, tror jag. Vi sätter saker i relation till varandra. Värderar alternativ. Jämför.

Ja, förmodligen, eftersom vi tycks göra just det.
Men, nu gällde frågan inte ATT det är så, utan snarare hur mekanismerna bakom fungerar.
Jag har hållt på och jämfört både det ena och det andra i hela mitt liv.
Jag har dessutom allt som oftast tyckt att detta jämförande varit ganska frustrerande.
Den där stressande känslan av att jag kanske valt fel, eller tappat kollen och inte valt det bästa.
Eller MISSAT det där bästa alternativet fullständigt.


Allt detta har fått mig att ifrågasätta mitt eget beteende och faktiskt taggat ner radikalt men absolut inte fullständigt i mitt jämförande.

Man fokuserar på skillnader och kanske missar helheten?

Dessutom kanske skillnaderna är helt oväsentliga ur ett absolut perspektiv (Fast de kan ju vara jättestora också.) Och ändå är det jätteviktigt att välja det bästa.

[Strmbrg]

En anläggning som jag sitter jättenöjd med kan ju bli väldigt dålig när jag fått jämföra den med en annan anläggning.

Fast samtidigt har ju den första anläggningen samma egenskaper före som efter min jämförelse. (Bortsett från slitage, åldrande och så, naturligtvis.)

Eller ett objektiv: Mitt objektiv är så bra att jag inte överhuvudtaget reflekterar över dess prestanda då jag betraktar de bilder jag tagit.
Men, så provar jag att fota med ett annat objektiv...

[KarlXII]

Ja..?

Jag gjorde en Stroganoff, och precis i inledningen råkade jag ta en liten nypa socker istället för salt över löken.
Resultatet blev mycket bättre än vanligt, dvs det smakade godare.




Vad tror du om det, strmbrg?
Ska jag bortse från den omedvetna jämförelsen som gjorts och fortsätta i gamla spår av hävd, eller ska jag fortsätta med det nya när det visat sig vara bättre?
Är det möjligen att 'hålla på med jämförelser i onödan"?

[Strmbrg]

Ja..?

Jag gjorde en Stroganoff, och precis i inledningen råkade jag ta en liten nypa socker istället för salt över löken.
Resultatet blev mycket bättre än vanligt, dvs det smakade godare.




Vad tror du om det, strmbrg?
Ska jag bortse från den omedvetna jämförelsen som gjorts och fortsätta i gamla spår av hävd, eller ska jag fortsätta med det nya när det visat sig vara bättre?
Är det möjligen att 'hålla på med jämförelser i onödan"?

Jag vet inte.

[KarlXII]

[Strmbrg]

Alla jämförelser är rimligtvis inte i onödan.
De flesta är förhoppningsvis i nödan. Om inte annat för att man tycker att det är givande i sig självt att syssla med jämförelser.

Men som så många andra diskussioner så blir det mest ett rollspel och personfokus, snarare än sakliga resonemang.

Typ: "Ha! Där satte jag allt dit dig!"
Eller: "Ha! Där föll du på eget grepp!"

[LeifB]

Alla jämförelser är rimligtvis inte i onödan.
De flesta är förhoppningsvis i nödan. Om inte annat för att man tycker att det är givande i sig självt att syssla med jämförelser.

Men som så många andra diskussioner så blir det mest ett rollspel och personfokus, snarare än sakliga resonemang.

Typ: "Ha! Där satte jag allt dit dig!"
Eller: "Ha! Där föll du på eget grepp!"

Vi är väl skapta till att jämföra saker. Strävan efter att ha det bästa möjliga för den minsta möjliga summan är mitt motto.
Vår strävan att förbättra, uppgradera för att nå nirvana är ju ganska banal. Vi kommer ju aldrig fram i alla fall.

[Strmbrg]

Alla jämförelser är rimligtvis inte i onödan.
De flesta är förhoppningsvis i nödan. Om inte annat för att man tycker att det är givande i sig självt att syssla med jämförelser.

Men som så många andra diskussioner så blir det mest ett rollspel och personfokus, snarare än sakliga resonemang.

Typ: "Ha! Där satte jag allt dit dig!"
Eller: "Ha! Där föll du på eget grepp!"

Vi är väl skapta till att jämföra saker. Strävan efter att ha det bästa möjliga för den minsta möjliga summan är mitt motto.
Vår strävan att förbättra, uppgradera för att nå nirvana är ju ganska banal. Vi kommer ju aldrig fram i alla fall.

Men varför sträva efter något som du samtidigt säger att du inte kan nå?

Äh, kanske alltför jobbigt filosofisk frågeställning...

[LeifB]

Ja jag sa emot mig själv, så visst är vi dumma trots allt.
Ibland får man en ide att förändra något och det är ju inte säkert att det blir bättre men det blir annorlunda och det i sig kan vara gott nog. Våra sinnen behöver förnyas så att säga.

[Komorok]

Men varför sträva efter något som du samtidigt säger att du inte kan nå?

Äh, kanske alltför jobbigt filosofisk frågeställning...

Varför inte? Om målet är känt som en utopi men okänt långt borta så är det ju vettigt att sträva åt det hållet tills motivation och pengar tar slut.

Nej, frågeställningen är inte jobbig alls. Går dessutom att svara på skitlätt. Bara svår om man inte vill ha svar.

[Strmbrg]

Men varför sträva efter något som du samtidigt säger att du inte kan nå?

Äh, kanske alltför jobbigt filosofisk frågeställning...

Varför inte? Om målet är känt som en utopi men okänt långt borta så är det ju vettigt att sträva åt det hållet tills motivation och pengar tar slut.

Nej, frågeställningen är inte jobbig alls. Går dessutom att svara på skitlätt. Bara svår om man inte vill ha svar.

Tack för svaret.

[Strmbrg]

Ja jag sa emot mig själv, så visst är vi dumma trots allt.
Ibland får man en ide att förändra något och det är ju inte säkert att det blir bättre men det blir annorlunda och det i sig kan vara gott nog. Våra sinnen behöver förnyas så att säga.

Att säga emot sig själv brukar emellanåt leda till nedlåtande kommentarer.
Själv tycker jag att det är konstruktivt att säga emot sig själv lite då och då.
Det bör ju innebära att man tänker fritt och yvigt och inte prestigebaserat och hämmat.

[LeifB]

Ja jag sa emot mig själv, så visst är vi dumma trots allt.
Ibland får man en ide att förändra något och det är ju inte säkert att det blir bättre men det blir annorlunda och det i sig kan vara gott nog. Våra sinnen behöver förnyas så att säga.

Att säga emot sig själv brukar emellanåt leda till nedlåtande kommentarer.
Själv tycker jag att det är konstruktivt att säga emot sig själv lite då och då.
Det bör ju innebära att man tänker fritt och yvigt och inte prestigebaserat och hämmat.

Prestige, vad är det..

Öppna sinnen och inte ruta in sig är mig i ett nötskal.
Gillar dina filosofiska tankar.
Tänker man lite längre än näsan sträcker sig så lär man lära sig mer om livet än många andra gör. Att snöa in sig i hifiträsket alltför mycket att annat blir lidande är ju ingen bra strävan.
Hela vårt liv består av att jämföra.. Tester och betygsättningar präglar ofta våra beslut om inköp. Kollar själv ofta vad andra tycker om diverse prylar. Man är väl lite rädd att göra bort sig vid ett inköp.

[Bjorn_]

Om man inte får jämföra blir det rätt svårt. Får man inte jämföra med något alls?

Svara på detta:
Är snöret tillräckligt långt?

Vad är det som blir svårt?

Nä, inte alls svårt, vad tycker du?

Jag har ju redan fått ett svar och det var att det var tillräckligt långt, stämmer det?

[Bjorn_]

En anläggning som jag sitter jättenöjd med kan ju bli väldigt dålig när jag fått jämföra den med en annan anläggning.

Fast samtidigt har ju den första anläggningen samma egenskaper före som efter min jämförelse. (Bortsett från slitage, åldrande och så, naturligtvis.)

Eller ett objektiv: Mitt objektiv är så bra att jag inte överhuvudtaget reflekterar över dess prestanda då jag betraktar de bilder jag tagit.
Men, så provar jag att fota med ett annat objektiv...

Ombyte förnöjer, fick hem tre packar polaroidfilm igår. Blir skitdålig kvalité med dem... Där KAN men inte jämföra (det blir i alla fall meningslöst ut ifrån ett tekniskt perspektiv).

[AndreasArvidsson]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

[Strmbrg]

Om man inte får jämföra blir det rätt svårt. Får man inte jämföra med något alls?

Svara på detta:
Är snöret tillräckligt långt?

Vad är det som blir svårt?

Nä, inte alls svårt, vad tycker du?

Jag har ju redan fått ett svar och det var att det var tillräckligt långt, stämmer det?

Mja, om snöret är tillräckligt långt beror rimligtvis på vad snöret skall åstadkomma. Och i vilken utsträckning längden är en för ändamålet väsentlig parameter.

[Strmbrg]

En anläggning som jag sitter jättenöjd med kan ju bli väldigt dålig när jag fått jämföra den med en annan anläggning.

Fast samtidigt har ju den första anläggningen samma egenskaper före som efter min jämförelse. (Bortsett från slitage, åldrande och så, naturligtvis.)

Eller ett objektiv: Mitt objektiv är så bra att jag inte överhuvudtaget reflekterar över dess prestanda då jag betraktar de bilder jag tagit.
Men, så provar jag att fota med ett annat objektiv...

Ombyte förnöjer, fick hem tre packar polaroidfilm igår. Blir skitdålig kvalité med dem... Där KAN men inte jämföra (det blir i alla fall meningslöst ut ifrån ett tekniskt perspektiv).

Absolut håller jag med om att ombyte kan förnöja. Utan några somhelst förändringar i tillvaron blir ju hela skiten hyfsat meningslös.

[Strmbrg]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

Precis så tänker jag!

Det kan ju vara så att man står i begrepp att skaffa sig något, och tar sig för att jämföra utföranden, specifikationer och priser och vad det nu kan vara.
Men, INGEN visade sig vara bra.
Rankigen gick dock hyfsat lätt att göra. Två av de tolv objekten hamnade dessutom väldigt högt ovanför resten.
Men bra var de inte.

Trots att de vann.

[celef]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

Jo, men det är ju alla som jämför väl medvetna om, ofta tycker jag att det i debatten låter som att folk skulle bli förda bakom ljuset vid jämförelsetestanden, att det skulle finnas en slags ondska vid sådana tester, jag tycker det är synd att det så ofta låter så

[LeifB]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

Precis så tänker jag!

Det kan ju vara så att man står i begrepp att skaffa sig något, och tar sig för att jämföra utföranden, specifikationer och priser och vad det nu kan vara.
Men, INGEN visade sig vara bra.
Rankigen gick dock hyfsat lätt att göra. Två av de tolv objekten hamnade dessutom väldigt högt ovanför resten.
Men bra var de inte.

Trots att de vann.

Klart att man måste ta hänsyn till vad dessa jämförs med.
Pris / prestanda har trots allt en förhållande. Därmed inte sagt att dyrast alltid är bäst.

[celef]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

Precis så tänker jag!

Det kan ju vara så att man står i begrepp att skaffa sig något, och tar sig för att jämföra utföranden, specifikationer och priser och vad det nu kan vara.
Men, INGEN visade sig vara bra.
Rankigen gick dock hyfsat lätt att göra. Två av de tolv objekten hamnade dessutom väldigt högt ovanför resten.
Men bra var de inte.

Trots att de vann.

Höll inte du själv och jämförde bilar nu senast, bil à mot bil b mot bil c, du till och med ville ha andras åsikter, trots att ingen av bilarna var världsbäst så var den en av bilarna som vann och står nu i ditt garage, hur tänkte du då?

[LeifB]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

Jo, men det är ju alla som jämför väl medvetna om, ofta tycker jag att det i debatten låter som att folk skulle bli förda bakom ljuset vid jämförelsetestanden, att det skulle finnas en slags ondska vid sådana tester, jag tycker det är synd att det så ofta låter så

Håller med, men man är allt på sin vakt att dra för snabba slutsatser av tester. Ovetenskap gör att man lätt styrs och köper tester med hull och hår.

[Strmbrg]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

Precis så tänker jag!

Det kan ju vara så att man står i begrepp att skaffa sig något, och tar sig för att jämföra utföranden, specifikationer och priser och vad det nu kan vara.
Men, INGEN visade sig vara bra.
Rankigen gick dock hyfsat lätt att göra. Två av de tolv objekten hamnade dessutom väldigt högt ovanför resten.
Men bra var de inte.

Trots att de vann.

Höll inte du själv och jämförde bilar nu senast, bil à mot bil b mot bil c, du till och med ville ha andras åsikter, trots att ingen av bilarna var världsbäst så var den en av bilarna som vann och står nu i ditt garage, hur tänkte du då?

Jag tycker nog själv att jag jämför lite för mycket.
Jag borde nog jämföra lite mindre. Men jag menar inte att man inte skall jämföra alls, eller ens att mitt förhållningssätt är mycket bättre och mer genomtänkt än någon annans.
Å andra sidan brydde jag mig inte ens om att provköra vare sig Volvo V60 eller V70. Av en händelse fick jag provköra en kollegas 320d. Jag tyckte att den verkade rätt okay, och beställde en.

[AndreasArvidsson]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

Jo, men det är ju alla som jämför väl medvetna om, ofta tycker jag att det i debatten låter som att folk skulle bli förda bakom ljuset vid jämförelsetestanden, att det skulle finnas en slags ondska vid sådana tester, jag tycker det är synd att det så ofta låter så

Ja jag tror att de flesta klara detta bra utan större problem.

[Callisto]

Strömberg, är du osäker på din hifi-rigg. Bottnar inte "ämnet" från den inre rösten som säger, "hur bra är min återgivning här hemma".

[Strmbrg]

Strömberg, är du osäker på din hifi-rigg. Bottnar inte "ämnet" från den inre rösten som säger, "hur bra är min återgivning här hemma".

Nej, jag tror inte det.
Däremot kan jag nog säga att den är bra nog.
Bra nog för att jag skall kunna lyssna på musiken UTAN att distraheras av sådana funderingar.

Däremot - distraheras jag av att soffan jag stter i, ger lite träsmak. Det om något distraherar mitt lyssnande.

[LeifB]

Strömberg

Är det som låter bäst alltid det som engagerar mest?

[Strmbrg]

Strömberg

Är det som låter bäst alltid det som engagerar mest?

Njä, det tror jag inte att det är.
Bäst behöver ju inte ens vara bra, till att börja med.

Och, VAD skall engageras? Min pularådra? I så fall kanske det är en viss fördel om det låter lite sådär o-bra. Tillräckligt bra för att jag skall se någon potential i att pula lite, men inte tillräckligt bra för att jag skall avstå från pulandet.

Men, om du menar engagerar musikmässigt, så pja, det skall åtminstone låta såpass bra att jag blir engagerad i musiken snarare än i hur det låter.

[LeifB]

Strömberg

Är det som låter bäst alltid det som engagerar mest?

Njä, det tror jag inte att det är.
Bäst behöver ju inte ens vara bra, till att börja med.

Och, VAD skall engageras? Min pularådra? I så fall kanske det är en viss fördel om det låter lite sådär o-bra. Tillräckligt bra för att jag skall se någon potential i att pula lite, men inte tillräckligt bra för att jag skall avstå från pulandet.

Men, om du menar engagerar musikmässigt, så pja, det skall åtminstone låta såpass bra att jag blir engagerad i musiken snarare än i hur det låter.

Tänkte främst på musiken, men pularådran är det roliga för min del. Att få prova sig fram för att klämma ur den där sista droppen.

Det sägs ju ofta att om man oavsiktligt minskar ner på sitt lyssnande så är något galet. Kan det stämma? Oengagerat..

[Strmbrg]

Ja, så är det nog.
Det galna kan ju även bero på att man är trött på den musik man har kommit på att man kan lyssna på.
Eller på något annat i tillvaron som distraherar.

[Callisto]

Därför bra med Spotify, alltid "ny" bra musik att finna.

[roggaro]

är ett jäddrans tävlande i dessa tider om precis allt och man blir ju bara så trött............
så visst förstår jag OP (strmbrg) frågeställning

GOTT NYTT tävlande

[roggaro]

Ja, så är det nog.
Det galna kan ju även bero på att man är trött på den musik man har kommit på att man kan lyssna på.
Eller på något annat i tillvaron som distraherar.

men vad ska andra tycka, som är ett tävlande i sig

[LeifB]

Ja, så är det nog.
Det galna kan ju även bero på att man är trött på den musik man har kommit på att man kan lyssna på.
Eller på något annat i tillvaron som distraherar.

men vad ska andra tycka, som är ett tävlande i sig

Vem sa att livet är lätt !

Skönt när man inte har någon typ av dessa tvångstankar.

[roggaro]

Ja, så är det nog.
Det galna kan ju även bero på att man är trött på den musik man har kommit på att man kan lyssna på.
Eller på något annat i tillvaron som distraherar.

men vad ska andra tycka, som är ett tävlande i sig

Vem sa att livet är lätt !

Skönt när man inte har någon typ av dessa tvångstankar.

men håller väl mä dårå (yschliga tvång hitan å ditan)

[roggaro]

fast ändååå "det ska va lätt å leva, annars kan det kvitta" tjoflöjt!

[Conan]

Men, nu gällde frågan inte ATT det är så, utan snarare hur mekanismerna bakom fungerar.
Jag har hållt på och jämfört både det ena och det andra i hela mitt liv.
Jag har dessutom allt som oftast tyckt att detta jämförande varit ganska frustrerande.
Den där stressande känslan av att jag kanske valt fel, eller tappat kollen och inte valt det bästa.
Eller MISSAT det där bästa alternativet fullständigt.

Jag tror det har väldigt mycket att göra med eskalerande valmöjligheter och att vi överskjöljs av reklam för ditten & datten hela tiden. Förr i tiden, på bondgården, när köttkniven din vart dålig gick du till grosshandlaren och köpte den köttkniv han hade hemma. Du gick hem helnöjd med din nya kniv och tänkte inte mer på saken.

I dag har du hundratals knivar att välja mellan och alla tillverkare basunerar ut att just deras kniv är det bästa du kan välja. Du läser tester på nätet och diskuterar med vänner, bekanta och "grabbarna på forat" och nagelfar sen dina krav på kniven i minsta detalj för att se om du hittar det optimala valet för dig.

Tillslut hugger (!) du till på en handsmidd, koreansk kockkniv med anor från 1400-talet och känner att du gjort ett optimalt val baserat på tillgänglig information, men... det finns ju de som säger att stålet ijust den kniven är lite för hårt och kan chippa sig om man skärper den fel... och din jobbkollega skulle aldrig välja din koreanska kniv framför sin egen tyska... och se TV-kocken där som alltid har kört med den där kniven från Staterna - han måste väl veta ett å annat om knivar...

Summa sumarum; du har förmodligen fått en bättre kniv än bonden som tog vad grosshandlaren hade hemma, men risken är stor att du är mindre nöjd med din nya kniv.

Jag tror man kan komma runt mycket av hetsen med att ständigt vilja välja bästa bredbandet, gympadojan eller fönsterputsmedlet genom att "välja sina fighter" och fokusera på vad som verkligen är viktigt i livet. Tycker man att hifi är det roligaste som finns, kanske man kan skita i att alltid försöka välja bästa tandkrämen på ICA. Ta alltid ett bestämt fabrikat på tandkrämen eller välj det billigaste så blir du säkert nöjd med din nya tandkräm på kvällen när du ska borsta.

[Strmbrg]

Tänkvärt.

Det enorma utbudet betyder ju dessutom inte att det är särskilt stora skillnader mellan prylarna. Utbudet är ju inte till för konsumenten utan bottnar i att jättemånga vill vara med och sälja i stort sett samma saker.
Konsumenten får väl egentligen mest problem av det?

Den där tanken som jag förstått att många har, om att "Man vill ju ha det bästa.", den har jag lite svårt att förlika mig med. Inte så att jag menar att det är FEL att tänka så, men jag förstår inte den tanken - vilket ju är en helt annan sak, egentligen.
Samma sak här: Vilka är MEKANISMERNA bakom en sådan målsättning?
Det bästa kanske är bäst i sådana avseenden som inte spelar någon roll?

Eller spelar ALLT roll?

Fan vad jag är jobbig.

[Bagaget]

Alla vill ha det bästa de kan få för då överlever deras avkomma.

Resten kan du utveckla ur det...

[Conan]

Det är väl inte konstigt att det kan kännas otillfredställande att ha valt en vara som sen skulle visa sig vara sämre än en annan vara du lika gärna kunde ha valt? Vi har ju ett enormt utbud och det står dig fritt att välja, så om det då inte blir optimalt så är ju felet i slutändan ditt:

"Vaffan, betalar du 499:-/mån för bredband 100/10, bundet i 24 månader och från den där skitleverantören!? Hur tänkte du där egentligen!?"

[LeifB]

Tänkvärt.

Det enorma utbudet betyder ju dessutom inte att det är särskilt stora skillnader mellan prylarna. Utbudet är ju inte till för konsumenten utan bottnar i att jättemånga vill vara med och sälja i stort sett samma saker.
Konsumenten får väl egentligen mest problem av det?

Den där tanken som jag förstått att många har, om att "Man vill ju ha det bästa.", den har jag lite svårt att förlika mig med. Inte så att jag menar att det är FEL att tänka så, men jag förstår inte den tanken - vilket ju är en helt annan sak, egentligen.
Samma sak här: Vilka är MEKANISMERNA bakom en sådan målsättning?
Det bästa kanske är bäst i sådana avseenden som inte spelar någon roll?

Eller spelar ALLT roll?

Fan vad jag är jobbig.

Nu börjar vi gå djupare ner i hur vi konsumenter tänker vid ett inköp.
Om jag tittar på mig själv så gillar jag att gå på typ ICA och hitta fynden för dagen medan Svensson plockar åt sina saker från sin inköpslista och skyndar kvickt ut från affären.
En sak senaste året är att jag har nöjt mig med de vettigaste och billigaste sakerna när det gäller olika köksredskap och maskiner. Kanske inte det bästa valet men helt ok resultat av dylika inköp. Dvs inga skrytgrejer och statusprylar men fyller sin uppgift.

Är det fel att snåla på det som man inte använder ofta??

[Strmbrg]

Alla vill ha det bästa de kan få för då överlever deras avkomma.

Resten kan du utveckla ur det...

Jag förmodar att du kopplar den grundläggande överlevnadsinstinkten rakt av till hifi.
Men, jag utgår nog från att du har lite mer detaljerade tankar kring det.

Jag till exempel, vill sällan ha det bästa möjliga. Jag vill ha det som är riktigt bra. Så mycket mer än så ser jag ingen anledning att sträva efter.

Men, det kanske bara gäller sådana som mig, som inte heller vill ha barn, och därmed inte har någon inbyggd fortlevnadsinstikt via avkomma?
Nej, jag ironiserar inte - om någon tror det - kom bara att associera i de banorna och såg en möjlig koppling som känns lite intressant.

[hcl]

Tänkvärt.

Det enorma utbudet betyder ju dessutom inte att det är särskilt stora skillnader mellan prylarna. Utbudet är ju inte till för konsumenten utan bottnar i att jättemånga vill vara med och sälja i stort sett samma saker.
Konsumenten får väl egentligen mest problem av det?

Den där tanken som jag förstått att många har, om att "Man vill ju ha det bästa.", den har jag lite svårt att förlika mig med. Inte så att jag menar att det är FEL att tänka så, men jag förstår inte den tanken - vilket ju är en helt annan sak, egentligen.
Samma sak här: Vilka är MEKANISMERNA bakom en sådan målsättning?
Det bästa kanske är bäst i sådana avseenden som inte spelar någon roll?

Eller spelar ALLT roll?

Fan vad jag är jobbig.

Man får nog inse att man inte kan (orkar med, engagera sig, spendera tid på) allt till den grad att man alltid kan göra (i någon mening) optimala val. Det får bli "tillräckligt bra" då det spelar mindre roll och "så bra man kan" då man tycker att det spelar roll. Allt är upp till var och en. Det man ändå bör göra är nog att känna efter vad man själv har lust med och vill bry sig om. Vad är viktigt egentligen? Vad gör livet meningsfullt?

[Strmbrg]

Tänkvärt.

Det enorma utbudet betyder ju dessutom inte att det är särskilt stora skillnader mellan prylarna. Utbudet är ju inte till för konsumenten utan bottnar i att jättemånga vill vara med och sälja i stort sett samma saker.
Konsumenten får väl egentligen mest problem av det?

Den där tanken som jag förstått att många har, om att "Man vill ju ha det bästa.", den har jag lite svårt att förlika mig med. Inte så att jag menar att det är FEL att tänka så, men jag förstår inte den tanken - vilket ju är en helt annan sak, egentligen.
Samma sak här: Vilka är MEKANISMERNA bakom en sådan målsättning?
Det bästa kanske är bäst i sådana avseenden som inte spelar någon roll?

Eller spelar ALLT roll?

Fan vad jag är jobbig.

Nu börjar vi gå djupare ner i hur vi konsumenter tänker vid ett inköp.
Om jag tittar på mig själv så gillar jag att gå på typ ICA och hitta fynden för dagen medan Svensson plockar åt sina saker från sin inköpslista och skyndar kvickt ut från affären.
En sak senaste året är att jag har nöjt mig med de vettigaste och billigaste sakerna när det gäller olika köksredskap och maskiner. Kanske inte det bästa valet men helt ok resultat av dylika inköp. Dvs inga skrytgrejer och statusprylar men fyller sin uppgift.

Är det fel att snåla på det som man inte använder ofta??

Rent mentalt inbillar jag mig att det är ganska enkelt att ha "det bästa" som ledstjärna och målsättning
Lite mer funderande krävs nog om man vill balansera olika aspekter mot varandra med utgångspunkt i sina egna värderingar. Alltså att reflektera över hur bra saker man vill ha.
Och även priset på saken bör ju vara en aspekt som påverkar prylens total-braighet.

Alltså, en väldigt dyr och onödigt högspecad pryl kan ju då betraktas som en sämre pryl än en lite billigare men nödigt specad grunka.

[Strmbrg]

Tänkvärt.

Det enorma utbudet betyder ju dessutom inte att det är särskilt stora skillnader mellan prylarna. Utbudet är ju inte till för konsumenten utan bottnar i att jättemånga vill vara med och sälja i stort sett samma saker.
Konsumenten får väl egentligen mest problem av det?

Den där tanken som jag förstått att många har, om att "Man vill ju ha det bästa.", den har jag lite svårt att förlika mig med. Inte så att jag menar att det är FEL att tänka så, men jag förstår inte den tanken - vilket ju är en helt annan sak, egentligen.
Samma sak här: Vilka är MEKANISMERNA bakom en sådan målsättning?
Det bästa kanske är bäst i sådana avseenden som inte spelar någon roll?

Eller spelar ALLT roll?

Fan vad jag är jobbig.

Man får nog inse att man inte kan (orkar med, engagera sig, spendera tid på) allt till den grad att man alltid kan göra (i någon mening) optimala val. Det får bli "tillräckligt bra" då det spelar mindre roll och "så bra man kan" då man tycker att det spelar roll. Allt är upp till var och en. Det man ändå bör göra är nog att känna efter vad man själv har lust med och vill bry sig om. Vad är viktigt egentligen? Vad gör livet meningsfullt?

Nej, usch!
Många gånger har jag ju scannat av ett enormt utbud av saker - i förhoppning om att scannadet skall löna sig.
Men antingen blir man utmattad och mer eller mindre förvirrad eller så konstaterar man att det bara var en tidsödande process, eftersom skillnaderna var betydligt mindre än antalet alternativ.

[Svante]

Så fort man ska mäta något måste man jämföra. Man kan jämföra med andra <X> av samma sort eller med måttstockar avsedda att mäta <X> eller med en egen upplevelse av egenskapen som <X> har.

Man ska inte glömma att att slå sig till ro med "tillräckligt bra" faktiskt också är en jämförelse med de egna förväntningarna.

Med det sagt så kan man i stället fundera över vilka jämförelser som är relevanta och som gagnar syftet med att jämföra. Vissa typer av jämförelser där man plockar ut den som "låter bäst" kan faktiskt leda till en spiral som försämrar ljuder. Loudness war är väl ett typexempel.

[Conan]

Man ska inte glömma att att slå sig till ro med "tillräckligt bra" faktiskt också är en jämförelse med de egna förväntningarna.

Precis. Och dessutom om man bara vill välja nåt som är "tillräckligt bra" kan ju saker som pris och utseende göra valet lika svårt som om man siktade på "bästa möjliga prestanda".

Jag tror man får ha en annan strategi för sina val för saker som inte är så viktiga, som att alltid välja tandkrämen Colgate XXX eller att på förhand bestämma sig för att köpa den där nya kniven:

- I dag
- På Clas Olsson
- För max 500:-

Då begränsas utbudet naturligt och man kommer inte efteråt att känna sig otillfredställd över risken att ha valt fel vara.

[phloam]

Allt är relativt - deal with it!

[Strmbrg]

Ett annat intressant fenomen som jag förmodligen gaggat ganska mycket om redan - men som är såpass intressant att jag gaggar vidare:

Jag väljer nu ett exempel ur min egen historia

Jag skaffade mig mina nuvarande högtalare 2008 (har jag för mig).
Alla de högtalare jag ägt före dessa har på ett eller annat sätt distraherat mig i mitt musiklyssnade. Vi behöver inte gå in på detaljer om varför det varit så.

Modellen heter Magneplanar 1.6.
För några år sedan kom det ut en ersättare till 1.6, som heter 1.7.
Den har en ganska annorlunda membrankonstruktion, bla metallfolieslingor i basmembranet istället för metalltrådslingor och en trevägsdelning istället för en tvåvägs.
Lite nyfiken är man ju, inte minst eftersom jag har fått ett stort förtroende för denna tillverkare.
Jag läste därför lite uttalanden om den nya modellen, och fick intrycket av att den i mycket var en bättre högtalare än den jag har.
Enär 1.7 inte kostar så mycket mer än 1.6 så funderade jag på om ett nyköp kunde vara rimligt.

Jag tror att det var i denna veva som jag kom på följande superenkla och självklara resonemang:
Men, vänta nu... varför skall jag lägga ut en massa tusenlappar på ett byte?
Jag har ju säkerställt att högtalaren jag redan äger är så himla bra att den inte distraherar mitt musiklyssnande alls.
Den beter sig uppnbarligen på ett sådant sätt som fungerar alldeles utmärkt för mig.

Men, den nya är ju tydligen ganska mycket bättre...

Ja, men den jag har blir ju inte ett skvatt sämre bara för att det kommer en ny modell som är bättre.
Den gamla har ju precis samma egenskaper både före och efter lanseringen av den nya och tydligen bättre modellen.
Och, eftersom jag inte stör mig överhuvudtaget på den nuvarande, så finns det väl inget rimligt skäl att byta? Åtminstone inte om bytet kostar kanske sex, sjutusen kronor.

[Strmbrg]

Allt är relativt - deal with it!

Möjligen tänkvärt. Men det beror på hur du utveckar saken.

[hifikg]

...Ja, men den jag har blir ju inte ett skvatt sämre bara för att det kommer en ny modell som är bättre.
Den gamla har ju precis samma egenskaper både före och efter lanseringen av den nya och tydligen bättre modellen.
Och, eftersom jag inte stör mig överhuvudtaget på den nuvarande, så finns det väl inget rimligt skäl att byta? Åtminstone inte om bytet kostar kanske sex, sjutusen kronor.

Så har jag resonerat i ett kvarts sekel
Å andra sidan har jag inte ställts inför en modell som är bättre på hela tiden. Har du synat 1.7, är den verkligen bättre?

[Strmbrg]

...Ja, men den jag har blir ju inte ett skvatt sämre bara för att det kommer en ny modell som är bättre.
Den gamla har ju precis samma egenskaper både före och efter lanseringen av den nya och tydligen bättre modellen.
Och, eftersom jag inte stör mig överhuvudtaget på den nuvarande, så finns det väl inget rimligt skäl att byta? Åtminstone inte om bytet kostar kanske sex, sjutusen kronor.

Så har jag resonerat i ett kvarts sekel
Å andra sidan har jag inte ställts inför en modell som är bättre på hela tiden. Har du synat 1.7, är den verkligen bättre?

Nej, jag har inte ens bemödat mig med att lyssna på den. Egentligen av två skäl:
1 En lyssning i annan lokal än mitt eget rum lär inte säga så mycket mer än att det låter annorlunda.
2 Resonemanget här ovan.

[roggaro]

ponera "Jordan clean between" tandborste som inte finns längre på Coop och sådana attiraljer sliter man ju ut ganska fort..
ny finns en ny modell med grövre borst och annan utformining.

[KarlXII]

ponera "Jordan clean between" tandborste som inte finns längre på Coop och sådana attiraljer sliter man ju ut ganska fort..
ny finns en ny modell med grövre borst och annan utformining.

Apropå vadå?

[roggaro]

kära kalle, måste nog tillstå att Pink Floyd "Comfortably Numb" är bäst i världshistorien

[Strmbrg]

kära kalle, måste nog tillstå att Pink Floyd "Comfortably Numb" är bäst i världshistorien

Bäst ja.
Men är det bra också?

[roggaro]

kära kalle, måste nog tillstå att Pink Floyd "Comfortably Numb" är bäst i världshistorien

Bäst ja.
Men är det bra också?

ja annars blir det politik se

EDIT: en massa ord å inga visor s a s

[Strmbrg]

Den bästa av två saker kan fortfarande vara dålig. En jämförelse säger bara vad som skiljer de jämförda objekten åt. Inget fel alls att jämföra, men man bör ha klart för sig vad det är man vill ta reda på och vilka slutsatser man kan dra av jämförelsen.

Precis så tänker jag!

Det kan ju vara så att man står i begrepp att skaffa sig något, och tar sig för att jämföra utföranden, specifikationer och priser och vad det nu kan vara.
Men, INGEN visade sig vara bra.
Rankigen gick dock hyfsat lätt att göra. Två av de tolv objekten hamnade dessutom väldigt högt ovanför resten.
Men bra var de inte.

Trots att de vann.

Höll inte du själv och jämförde bilar nu senast, bil à mot bil b mot bil c, du till och med ville ha andras åsikter, trots att ingen av bilarna var världsbäst så var den en av bilarna som vann och står nu i ditt garage, hur tänkte du då?

Jag tycker nog själv att jag jämför lite för mycket.
Jag borde nog jämföra lite mindre. Men jag menar inte att man inte skall jämföra alls, eller ens att mitt förhållningssätt är mycket bättre och mer genomtänkt än någon annans.
Å andra sidan brydde jag mig inte ens om att provköra vare sig Volvo V60 eller V70. Av en händelse fick jag provköra en kollegas 320d. Jag tyckte att den verkade rätt okay, och beställde en.

Eller, det gjorde jag inte alls det.
Jag beställde en 318d. Men en sådan brydde jag mig inte om att provköra.

[phon]

Jag gjorde en Stroganoff, och precis i inledningen råkade jag ta en liten nypa socker istället för salt över löken.
Resultatet blev mycket bättre än vanligt, dvs det smakade godare.

dvs?

Vad blev bättre? Blev maten bättre för att den smakade godare?
Är smaken på mat viktigare än nyttan med mat?
Är jättegod onyttig mat bättre än måttligt god jättenyttig mat?
Är smak utan mat bättre än mat utan smak?

[petersteindl]

Jag gjorde en Stroganoff, och precis i inledningen råkade jag ta en liten nypa socker istället för salt över löken.
Resultatet blev mycket bättre än vanligt, dvs det smakade godare.

dvs?

1.) Vad blev bättre?

2.) Blev maten bättre för att den smakade godare?
3.) Är smaken på mat viktigare än nyttan med mat?
4.) Är jättegod onyttig mat bättre än måttligt god jättenyttig mat?
5.) Är smak utan mat bättre än mat utan smak?

1.) Resultatet.
2.) Ja.
3.) Ja.
4.) Ja.
5.) Ja.

/Peter

[Svante]

Man kan tänka på ett annat sätt också:

"Vilket tänkesätt ger mig den bästa musikupplevelsen här och nu, men de prylar som står i rummet här och nu."

Förmodligen är svaret att inte tänka på utrustningen alls.

Är det det du är ute efter, Strömberg?

[Strmbrg]

Man kan tänka på ett annat sätt också:

"Vilket tänkesätt ger mig den bästa musikupplevelsen här och nu, men de prylar som står i rummet här och nu."

Förmodligen är svaret att inte tänka på utrustningen alls.

Är det det du är ute efter, Strömberg?

Ja, jag vet inte om jag är ute efter något specifikt. Snarare se vart resonementen leder.
Men, bortsett från mitt eventuella ute-eftrande, så har du nog en bra poäng i ditt resonement.

Om syftet i slutänden är någotslax tillfredsställelse, så kan ju musikhemmalyssnande vara en metod.
En bra metod dessutom, om man gillar musik.
En ganska dålig metod om man ogillar musik.
I det senare fallet kan man testa att hälla i sig sprit istället.
Eller måla en tavla eller så.

Du är inne på ett resomement som jag har bluddrat lite om i andra trådar, nämligen att inte uteslutande ägna sig åt avsändarkalibrering vid musiklyssningen. Utan även försöka sig på lite mottagarkalibrering. Dvs att EXEMPELVIS försöka ge sjåen i att tänka på anläggningen när tillfredsställelsemetoden var musiklyssning.

[Martin]

Jämförelser sätter saker och ting i perspektiv. Kan göra att man ser dem i ett annat ljus.

[Strmbrg]

Jämförelser sätter saker och ting i perspektiv. Kan göra att man ser dem i ett annat ljus.

Definitivt kan det vara en vettig delmetod att jämföra.
Vill åter betona att min agenda inte består i att ställa enormt mycket jämförande mot inget jämförande alls.

Men jämförandet kan nog vara av ondo också.
Men det beror ju på vad man avser att komma fram till.
Vill man veta vad som är bäst?
Vilka skillnaderna är?
Vilka likheter kanske?
Hur stora är skillnaderna?
Är det mer lika än olika?
Hur bra måste det vara?
Är jämförandet en kul och givande syssla i sig självt?
Är det mest bara jobbigt?
Etc, mm.

[phloam]

Allt är relativt - deal with it!

Möjligen tänkvärt. Men det beror på hur du utveckar saken.

Du måste antingen betrakta saker relativt andra saker - eller så får du betrakta dem relativt dig själv.

Vad är det bästa enligt dig, för dig? Eller vad är det bästa om man jämför två saker med varandra? Båda synsätt är lika viktiga och användbara. Men det blir kanske problem om du blandar ihop dem (hitta vad som är bäst för dig personligen genom att bara jämföra två saker)

[Strmbrg]

Allt är relativt - deal with it!

Möjligen tänkvärt. Men det beror på hur du utveckar saken.

Du måste antingen betrakta saker relativt andra saker - eller så får du betrakta dem relativt dig själv.

Vad är det bästa enligt dig, för dig? Eller vad är det bästa om man jämför två saker med varandra? Båda synsätt är lika viktiga och användbara. Men det blir kanske problem om du blandar ihop dem (hitta vad som är bäst för dig personligen genom att bara jämföra två saker)

Okej, då tror jag att jag förstår dig.
Men, jag kanske inte ens behöver fokusera på att hitta den bästa prylen, eller den pryl som passar mig bäst.
Jag kanske skall koncentrera mig på att hitta något som är bra?
Risken KAN ju vara att jag i mitt bäst-sökande glömmer bort att fundera på vad som är bra.

[phloam]

Jamen bra är ju bättre än dåligt. Bra är lika relativt som "bäst". Bäst är bra. Bra är bäst för dig.

Den viktiga skillnaden är inte mellan "bra" vs "bäst" utan om du söker vad som är bra/bäst för dig, eller bra/bäst för någon annan.

Om du utgår från dig själv så slipper du "bäst"-hetsen som blir följden om du måste se till alla andras tänkbara behov. Jag tror det är den du vill slippa?

[phon]

1.) Resultatet.
2.) Ja.
3.) Ja.
4.) Ja.
5.) Ja.

/Peter

Jag förstår.

[KarlXII]

1.) Resultatet.
2.) Ja.
3.) Ja.
4.) Ja.
5.) Ja.

/Peter

Jag förstår.

Plusett på Peters post. Inga konstigheter där inte.

Frågor på det?

[Laila]

Jo, om Peter hade svarat ja även på fråga ett så hade han ju fått Bingo . . . typ.

Frågor på det?

[phon]

[Bagaget]

Alla vill ha det bästa de kan få för då överlever deras avkomma.

Resten kan du utveckla ur det...

Jag förmodar att du kopplar den grundläggande överlevnadsinstinkten rakt av till hifi.
Men, jag utgår nog från att du har lite mer detaljerade tankar kring det.

Jag till exempel, vill sällan ha det bästa möjliga. Jag vill ha det som är riktigt bra. Så mycket mer än så ser jag ingen anledning att sträva efter.

Men, det kanske bara gäller sådana som mig, som inte heller vill ha barn, och därmed inte har någon inbyggd fortlevnadsinstikt via avkomma?
Nej, jag ironiserar inte - om någon tror det - kom bara att associera i de banorna och såg en möjlig koppling som känns lite intressant.

Du frågade i inlägget innan om mekanismen att jämföra - den kommer därav.

Hur det är kopplat till ens hifi har väl att göra med hur långt man har till reptilhjärnan

[sportbilsentusiasten]

Varför är jämförelsen dålig, förklarad det för mig.
Man får intrycket att ordet jämförelse och vad det står för är känsligt för vissa.
Ni vet väl om att jämföra gör vår hjärna hela tiden, medvetet och omedvetat.
Det är bra! Inte farligt eller fel.

[Strmbrg]

Jamen bra är ju bättre än dåligt. Bra är lika relativt som "bäst". Bäst är bra. Bra är bäst för dig.

Den viktiga skillnaden är inte mellan "bra" vs "bäst" utan om du söker vad som är bra/bäst för dig, eller bra/bäst för någon annan.

Om du utgår från dig själv så slipper du "bäst"-hetsen som blir följden om du måste se till alla andras tänkbara behov. Jag tror det är den du vill slippa?

Ja, jag brukar utgå från mig själv. Om jag hittar en högtalarlösning som verkligen tilltalar mig, så är det ju precis så.

Att det sedan - mycket väl - kan finnas något som tilltalar mig ÄNNU mer kan jag ju förhålla mig till på två grund-sätt:
1 Bry mig om det och leta vidare.
2 Strunta i det och stanna "där jag är".

Alternativ två kan nog av vissa uppfattas som mer eller minder märkligt. Kanske till och med som både utvecklingsfientligt, uppgivet och allmänt passivt.

Finessen - som jag ser det - är att tvåan INTE ALLS behöver betyda det.
Eller egentligen spelar det fan ingen roll om det faktiskt BETYDER just det.
Det var ju inte MIN person som skulle värderas, det var ju en högtalare.


Ty, återigen, vad var syftet? Vad skulle uppnås?
Metodvalet för uppnåendet måste faktiskt VÄNTA tills man har beskrivit VAD man önskar uppnå.

Och, den beskrivningen är ju helt och hållet upp till var och en.

Vill jag - som just är vad just JAG vill - kunna lyssna på min musik utan att egenheter i återgivningen distraherar mig, ja då lär det ju finnas en tydlig skiljelinje.
En skiljelinje som:
Under sig har distraherande återgivning (av alla möjliga sorter).
Över sig har icke-distraherande återgivning (vad det nu än beror på).

---

Har man något annat mål och därmed någon annan beskrivning av vad man önskar uppnå, ja då blir ju processen en annan.

[Strmbrg]

Varför är jämförelsen dålig, förklarad det för mig.
Man får intrycket att ordet jämförelse och vad det står för är känsligt för vissa.
Ni vet väl om att jämföra gör vår hjärna hela tiden, medvetet och omedvetat.
Det är bra! Inte farligt eller fel.

Nejdå, jag tycker inte att jämförandet är dåligt.
Huruvida ett metodval är dåligt beror ju helt och hållet på hur ifrågavarande metodval fungerar för att nå det mål man som enskild individ har satt upp.

För EGEN del så tycker jag att jämförandet tar överdrivet mycket plats hos många.
Men, det är ju bara vad jag TYCKER. Det betyder inte att jag PÅSTÅR att jag har rätt.
Jag ändrar ju såklart min åsikt om jag får klart för mig vad syftet med jämförandet är.

Och, syftet.kan ju vara vadsomhelst. Det är frivilligt att sätta vilka mål man vill.
DÄERFTER väljer man metod. Där jämförandet av olika saker - i en viss omfattning, som man väljer själv - KAN vara en användbar sådan.

[Strmbrg]

Tillägg:

Just nu är det faktiskt SOFFAN som är den stora distraktionen i mitt musiklysnande.
Den ger mig träsmak ganska fort.
Träsmaken distraherar min möjlighet att fokusera på musiken.

Men, jag har förbättrat lyssnings-situationen genom att placera en kudde som lårstöd.
Kom på det igår kväll, och det tycks fungera bra. Alltså i SYFTE att åter kunna lyssna odistraherat.

[Kronkan]

Där ser du att jämförelse är källan till utveckling. Alltså hård soffa kontra mjuk soffa. Åsså lite utvecklingsarbete.

[Strmbrg]

Där ser du att jämförelse är källan till utveckling. Alltså hård soffa kontra mjuk soffa. Åsså lite utvecklingsarbete.

Javisst är jämförelser användbara. Absolut.
Men nu var jag ju inte intrsserad av att få det bättre bara.
Det kan ju bli mycket bättre många gånger, utan att för dens skull nått över bra-linjen.

Och, att jämföra sig fram till en bättre, men likafullt DÅLIG lösning, det ser åtminstone jag som slöseri med resurser.
Jag har gjort det oräkneliga gånger dock...
Därför menar åtminstone jag, att man måste jobba mycket med att definiera vart man vill komma och inte bara genomföra förbättringar i någotslags egensyfte utan målbild.

Men, förtfarande, det är MIN åsikt. Andra kan ha en annan. Det handlar ju om värderingar. Förbättrandet kan man ju tycka är kul i sig. Många talar ju om resan som själva målet. Eller syftet, som jag skulle välja att säga.

Jag tycker tex att båtåkande i sig är meningsfullt. Det ger mig en stor tillfredsställelse. Dock en väldigt dyr metod att tillfredställa sig skall medges...
Målet är ju nämligen alltid mellan samma y-bommar vid samma brygga.
Och är det bara det målet jag är ute efter så är det såklart lämpligt att inte åka alls utan ligga kvar.

[Strmbrg]

...

Jag tycker tex att båtåkande i sig är meningsfullt. Det ger mig en stor tillfredsställelse. Dock en väldigt dyr metod att tillfredställa sig skall medges...
Målet är ju nämligen alltid mellan samma y-bommar vid samma brygga.
Och är det bara det målet jag är ute efter så är det såklart lämpligt att inte åka alls utan ligga kvar.

Så, jag menar alltså att den rationella formen av båtåkande är att bryggsegla?
Nä, nu får jag väl ändå ge mig...

[Strmbrg]

...

Jag tycker tex att båtåkande i sig är meningsfullt. Det ger mig en stor tillfredsställelse. Dock en väldigt dyr metod att tillfredställa sig skall medges...
Målet är ju nämligen alltid mellan samma y-bommar vid samma brygga.
Och är det bara det målet jag är ute efter så är det såklart lämpligt att inte åka alls utan ligga kvar.

Så, jag menar alltså att den rationella formen av båtåkande är att bryggsegla?
Nä, nu får jag väl ändå ge mig...

Nä, vaddå? Det har jag väl aldrig sagt? Var har jag fått det ifrån?
Nu säger jag ju emot mig själv.
Ha! Där fick jag mig!

[KarlXII]

[30Hzbone]

Köpte en ny snöskyffel förra våren till nedsatt pris.
Vädrets makter har inte gjort det möjligt att jämföra den med min gamla skyffel.
Avstår gärna jämföringsmöjligheten även om det är gott när det "knarrar" under fötterna
vid en solskenspromenad i ett vitt landskap.

[Strmbrg]

Köpte en ny snöskyffel förra våren till nedsatt pris.
Vädrets makter har inte gjort det möjligt att jämföra den med min gamla skyffel.
Avstår gärna jämföringsmöjligheten även om det är gott när det "knarrar" under fötterna
vid en solskenspromenad i ett vitt landskap.

[Svante]

Köpte en ny snöskyffel förra våren till nedsatt pris.
Vädrets makter har inte gjort det möjligt att jämföra den med min gamla skyffel.
Avstår gärna jämföringsmöjligheten även om det är gott när det "knarrar" under fötterna
vid en solskenspromenad i ett vitt landskap.

Att den hade nedsatt pris är väl en jämförelse i sig? Vi gör det hela tiden.

[Strmbrg]

Köpte en ny snöskyffel förra våren till nedsatt pris.
Vädrets makter har inte gjort det möjligt att jämföra den med min gamla skyffel.
Avstår gärna jämföringsmöjligheten även om det är gott när det "knarrar" under fötterna
vid en solskenspromenad i ett vitt landskap.

Att den hade nedsatt pris är väl en jämförelse i sig? Vi gör det hela tiden.

Visst, jämförelser är knappast något som är dåligt eller generellt meningslöst.
Frågan är snarast i VILKET / VILKA SYFTEN man jämför.

Som jag skrivit förr: Syftes-definitionen är självklart vars och ens sak att göra.
Jämförelser I SIG kan roa och intressera.
Jämförelser kan syfta till att fatta ett beslut i en valsituation.
Jämförelser KANSKE dock emellanåt vara onödiga? Har det kommit något nytt - som är bättre - så kan det ju vara onödigt att byta ändå, till exempel.
Dels för att det man har inte besitter några somhelst tillkortakommanden. Dvs det är BRA = ligger över gränslinjen dåligt - bra.
Dels för att det man har förvisso är dåligt, MEN så även det nya.

Är förbättringen meningsfull? Meningsfull i vilket syfte?
Innebär förbättringen en ringa kostnad? Eller en avsevärd?
Hur ser den "ekonomiska verkningsgraden" ut?
Hur ser "den resursmässiga verkningsgraden" ut?
Etc.

[dac83]

Det verkar vara ganska svårt att få omdömen om sakers egenskaper och beteenden ur ett absolut perspektiv. Ofta blir ju svaren av typen "Ja, jämfört med xx så låter ju yy sämre..." Men det behöver ju inte innebära någonting alls annat än att man har RANKAT saker.

Det hela bottnar i att vi människor inte är så jäkla bra på att höra saker och att jämföra A - B är ända sättet för oss att på nått vis bedöma saker.

[Strmbrg]

Det verkar vara ganska svårt att få omdömen om sakers egenskaper och beteenden ur ett absolut perspektiv. Ofta blir ju svaren av typen "Ja, jämfört med xx så låter ju yy sämre..." Men det behöver ju inte innebära någonting alls annat än att man har RANKAT saker.

Det hela bottnar i att vi människor inte är så jäkla bra på att höra saker och att jämföra A - B är ända sättet för oss att på nått vis bedöma saker.

Hm, ja jag tror att du har en påtaglig poäng där!

Men, då kan man ju undra (om man vill):
-Är det i SÅ FALL inte ganska smart att skippa jämförelsen?

[Harryup]

Du jämför säkert alltid saker men kanske gör prioriteringar på andra jämförelser; kanske vädret, kanske väljer godare mat när du handlar osv,
när det gäller hifi anser jag att det är klokt att jämföra ändå eftersom man vill optimera sin upplevelse gentemot hur mycket pengar man har satsat. Sen kanske man inte känner att man behöver optimera maximalt men optimera till en tillfredsnivå. Sen kan det ju komma billigare grejor som låter bättre, tycker du att det är fel att byta då för någonstans i bakhuvudet sä är ju ofta pengar en trång sektor och man gör ändå jämförelsen vad hade jag annars kunnat gjort för pengarna.

/Harryup

[dac83]

Hm, ja jag tror att du har en påtaglig poäng där!

Men, då kan man ju undra (om man vill):
-Är det i SÅ FALL inte ganska smart att skippa jämförelsen?

jo det vore det men, hur ska man då bedöma ljud? ska vi alla sitta med ett hifi forumlär där man bedömer och det blir ett total poäng vart efter? hade varit bra, men är det praktiskt möjligt?

[Strmbrg]

Hm, ja jag tror att du har en påtaglig poäng där!

Men, då kan man ju undra (om man vill):
-Är det i SÅ FALL inte ganska smart att skippa jämförelsen?

jo det vore det men, hur ska man då bedöma ljud? ska vi alla sitta med ett hifi forumlär där man bedömer och det blir ett total poäng vart efter? hade varit bra, men är det praktiskt möjligt?

Ja, jag tycker ju inte att det är speciellt svårt att bedöma ett appatatljud utan att jämföra med ett annat appatatljud.
Jag jämför helst med min inre referens om hur det bör låta eller annorlunda uttryckt huruvida det låter verklighetstroget nog för att jag skall kunna STRUNTA I hur det låter.

Att inte kunna ha en uppfattning om en sak UTAN att först JÄMFÖRA med en annan sak, det känns lite märkligt, åtminstone för mig.

Men, är man intresserad av apparaterna i sig, så finns det förmodligen en mening med att jämföra dem med varandra.
Själv bryr jag mig nästan uteslutande om vad apparaterna ÅSTADKOMMER och därmed ger MIG. Inte hur de presterar i någotslags apparattävling.

[Bill50x]

En jämförelse kan mycket väl ha sin plats när man bedömer apparater. Frågan är bara vad man jämför med, en annan apparat, ett framförande IRL eller rentav något inre upplevelsemässigt som avgör om man gillar det man hör - eller inte?

Jag kan ju tex tycka illa om en hård dist i diskanten eller mellanregistret utan att för den skull jämföra med någon annan apparat. Förmodligen jämför jag då med en minnesbild av hur det låter IRL - eller så har jag någon föreställning om att det inte låter rätt. Men jag minns en gång för länge sedan när jag testade en ny pickup och höll på med justering enligt alla konstens regler. Men det allra sista metalliska skimret som framför allt hördes på körskivor, det förvann inte, det lyckades jag inte få bukt med. Döm om min förvåning när det lät exakt likadant på en julkonsert i en närbelägen kyrka!

Att sitta med ett formulär och fylla i betyg, det är åtminstone för mig ganska dödfött. Hur det låter, och hur man uppfattar ljudet, det verkar (på mig i alla fall) skilja på dagsformen. Om det är min eller anläggningens dagsform låter jag vara osagt. För länge sedan hade jag tonkontroller på min förstärkare och ett tag var jag seriös och antecknade inställningen på dessa individuellt för varje album/skiva. Men varje gång jag lyssnade på ett givet fonogram ville jag ha andra inställningar än de som jag skrivit upp, så detta slutade jag kvickt med.

Något som jag noterade då, under kompaktkassettens tidevarv, var att jag ofta ville höja diskanten lite när jag spelade kassett. Trots att jag vid A/B-test med noggrant kalibrerade nivåer inte hörde någon som helst diskantskillnad mellan kassett och vinylskiva.

Så nu kör jag utan tonkontroller sedan mycket länge och njuter av musiken istället

/ B

[Strmbrg]

Ja, jag kör också helt utan justeringsmöjligheter.
Utöver en volymratt då.

Där är vi kanske olika. En del av oss har kanske karaktär nog att ratta in allt möjligt och sedan inte fundera mer över den saken.
Själv tappar jag omedelbart fokus så fort justermöjligheter uppenbarar sig.
Ju enklare att ändra på något, desto mer är jag där och pillar.
Det blir ett apparat-ljud-teknik-fokus tyvärr på bekostnad av musikfokuset.
För mig, alltså.

[Panelguy]

Ja, jag kör också helt utan justeringsmöjligheter.
Utöver en volymratt då.

Där är vi kanske olika. En del av oss har kanske karaktär nog att ratta in allt möjligt och sedan inte fundera mer över den saken.
Själv tappar jag omedelbart fokus så fort justermöjligheter uppenbarar sig.
Ju enklare att ändra på något, desto mer är jag där och pillar.
Det blir ett apparat-ljud-teknik-fokus tyvärr på bekostnad av musikfokuset.
För mig, alltså.

Det kanske är en anledning till att "bättre prylar" sällan har justeringsmöjligheter

[Strmbrg]

Ja, jag kör också helt utan justeringsmöjligheter.
Utöver en volymratt då.

Där är vi kanske olika. En del av oss har kanske karaktär nog att ratta in allt möjligt och sedan inte fundera mer över den saken.
Själv tappar jag omedelbart fokus så fort justermöjligheter uppenbarar sig.
Ju enklare att ändra på något, desto mer är jag där och pillar.
Det blir ett apparat-ljud-teknik-fokus tyvärr på bekostnad av musikfokuset.
För mig, alltså.

Det kanske är en anledning till att "bättre prylar" sällan har justeringsmöjligheter

Kan så vara.
Kan även vara på andra vis.
Det kan ju vara bra att kunna tilta tonkrvan lite för att anpassa till tycke och rum.

Magneplanarerna tiltas rent fysiskt med små brickor eller knasiga byglar.
Dessutom dämpar man diskanten med en resistor, om så önskas. Ja, inte bara diskanten, utan allt som händer ovanför delningen. I mitt fall allt ovanför fem- eller om det är sexhundra Härts.

[Panelguy]

Ja, jag kör också helt utan justeringsmöjligheter.
Utöver en volymratt då.

Där är vi kanske olika. En del av oss har kanske karaktär nog att ratta in allt möjligt och sedan inte fundera mer över den saken.
Själv tappar jag omedelbart fokus så fort justermöjligheter uppenbarar sig.
Ju enklare att ändra på något, desto mer är jag där och pillar.
Det blir ett apparat-ljud-teknik-fokus tyvärr på bekostnad av musikfokuset.
För mig, alltså.

Det kanske är en anledning till att "bättre prylar" sällan har justeringsmöjligheter

Kan så vara.
Kan även vara på andra vis.
Det kan ju vara bra att kunna tilta tonkrvan lite för att anpassa till tycke och rum.

Magneplanarerna tiltas rent fysiskt med små brickor eller knasiga byglar.
Dessutom dämpar man diskanten med en resistor, om så önskas. Ja, inte bara diskanten, utan allt som händer ovanför delningen. I mitt fall allt ovanför fem- eller om det är sexhundra Härts.

Mina spelar "rakt" utan resistorer till vare sig banddiskanten eller mellanregistret. Brickor finns inte till 3.7 men på mässan för ett par år sedan fick man för sig att tilta dom bakåt med gummiduttar under främre benen....med försämrat resultat.

[celef]

Musikmaskin

[Strmbrg]

Ja, jag kör också helt utan justeringsmöjligheter.
Utöver en volymratt då.

Där är vi kanske olika. En del av oss har kanske karaktär nog att ratta in allt möjligt och sedan inte fundera mer över den saken.
Själv tappar jag omedelbart fokus så fort justermöjligheter uppenbarar sig.
Ju enklare att ändra på något, desto mer är jag där och pillar.
Det blir ett apparat-ljud-teknik-fokus tyvärr på bekostnad av musikfokuset.
För mig, alltså.

Det kanske är en anledning till att "bättre prylar" sällan har justeringsmöjligheter

Kan så vara.
Kan även vara på andra vis.
Det kan ju vara bra att kunna tilta tonkrvan lite för att anpassa till tycke och rum.

Magneplanarerna tiltas rent fysiskt med små brickor eller knasiga byglar.
Dessutom dämpar man diskanten med en resistor, om så önskas. Ja, inte bara diskanten, utan allt som händer ovanför delningen. I mitt fall allt ovanför fem- eller om det är sexhundra Härts.

Mina spelar "rakt" utan resistorer till vare sig banddiskanten eller mellanregistret. Brickor finns inte till 3.7 men på mässan för ett par år sedan fick man för sig att tilta dom bakåt med gummiduttar under främre benen....med försämrat resultat.

Det där senare beror rimligtvis på vilken höjd man har höronen när man lyssnar.

[Strmbrg]

Musikmaskin

Tänkte fucktiskt på den.

[Panelguy]

Ja, jag kör också helt utan justeringsmöjligheter.
Utöver en volymratt då.

Där är vi kanske olika. En del av oss har kanske karaktär nog att ratta in allt möjligt och sedan inte fundera mer över den saken.
Själv tappar jag omedelbart fokus så fort justermöjligheter uppenbarar sig.
Ju enklare att ändra på något, desto mer är jag där och pillar.
Det blir ett apparat-ljud-teknik-fokus tyvärr på bekostnad av musikfokuset.
För mig, alltså.

Det kanske är en anledning till att "bättre prylar" sällan har justeringsmöjligheter

Kan så vara.
Kan även vara på andra vis.
Det kan ju vara bra att kunna tilta tonkrvan lite för att anpassa till tycke och rum.

Magneplanarerna tiltas rent fysiskt med små brickor eller knasiga byglar.
Dessutom dämpar man diskanten med en resistor, om så önskas. Ja, inte bara diskanten, utan allt som händer ovanför delningen. I mitt fall allt ovanför fem- eller om det är sexhundra Härts.

Mina spelar "rakt" utan resistorer till vare sig banddiskanten eller mellanregistret. Brickor finns inte till 3.7 men på mässan för ett par år sedan fick man för sig att tilta dom bakåt med gummiduttar under främre benen....med försämrat resultat.

Det där senare beror rimligtvis på vilken höjd man har höronen när man lyssnar.

Kanske skulle funka om man sitter på en barstol

[Strmbrg]

Mja, kanske.

Jag testade att ändra från två, till en bricka i fästets övre punkt.
Det jag upplevde var en mindre verklighets- och mer projicerad "ljudbild".

Fast, enklare vore ju förstås att pilla in någonting i bakänden, mellan foten och golvet...

[Bill50x]

Ja, jag kör också helt utan justeringsmöjligheter.
Utöver en volymratt då.

Där är vi kanske olika. En del av oss har kanske karaktär nog att ratta in allt möjligt och sedan inte fundera mer över den saken.
Själv tappar jag omedelbart fokus så fort justermöjligheter uppenbarar sig.
Ju enklare att ändra på något, desto mer är jag där och pillar.
Det blir ett apparat-ljud-teknik-fokus tyvärr på bekostnad av musikfokuset.
För mig, alltså.

Det kanske är en anledning till att "bättre prylar" sällan har justeringsmöjligheter

Kan så vara.
Kan även vara på andra vis.
Det kan ju vara bra att kunna tilta tonkrvan lite för att anpassa till tycke och rum.

Min erfarenhet är den att ju bättre prylar man har (inte bara högtalare alltså), ju mindre behov har man att pilla på tonkurvan. För mig spelar det ingen roll om basen ligger några dB upp eller ner så länge jag tydligt hör vad de spelar och att det hänger ihop med resten. Det är bara på billiga skräpanläggningar som man behöver hålla på och ratta för att det ska låta "bra". Vilket det ändå inte gör, precis som mer socker på gröten inte ger en godare gröt, bara en sötare. Och så är man inne i byteskedjan med ständigt nya prylar som kortsiktigt ger tillfredsställelse men i långa loppet bara skapar nya behov av "uppgraderingar".

/ B

[Objektivisten]

Det är bara på billiga skräpanläggningar som man behöver hålla på och ratta för att det ska låta "bra". Vilket det ändå inte gör, precis som mer socker på gröten inte ger en godare gröt, bara en sötare.

+1

[Callisto]

Har också alltid upplevt försämringar av återgivningen om någon vridit på en tonkontroll. Tonkontrollerna påverkar alldeles för brett område. Är det ett välavvägt system så finns inget behov av att vrida på kontroller ändå. Det brukar bero på att någon del i kedjan helt enkelt inte håller måttet.

[Strmbrg]

När vi ändå är inne på tonkurve-aspekten:
Jag känner i stort sett ALDRIG att det är något galet med just tonkurvan när jag spisar vax. Det kan ju vara tonkurvan som spökar likafullt förstås, fast jag inte förstått det.

Nej, jag reagerar ofta på sådant som huruvida en stråksektion låter grötig, en lokal känns kompakt, en orkesterklang saknar djup.

Skulle jag spisa mer pop och rock kanske jag skulle reflektera över andra aspekter på ljudet. Vet ej.

[Callisto]

Nej, jag reagerar ofta på sådant som huruvida en stråksektion låter grötig, en lokal känns kompakt, en orkesterklang saknar djup.

Verkar som du stör dig på mycket när du lyssnar. Varför inte bara njuta av musiken? De parametrar du tar upp beror ju oftast på hur inspelningen är gjord och inget du kan påverka.

[Strmbrg]

Nej, jag reagerar ofta på sådant som huruvida en stråksektion låter grötig, en lokal känns kompakt, en orkesterklang saknar djup.

Verkar som du stör dig på mycket när du lyssnar. Varför inte bara njuta av musiken? De parametrar du tar upp beror ju oftast på hur inspelningen är gjord och inget du kan påverka.

Hur tänker du nu?
Jag upplever inte att jag stör mig på hur det låter. Men du kanske kan förklara?

Hm, min formulering var olycklig.
De gånger jag stör mig så är det huvudsakligen av ovan nämnda anledningar.
Men det är ganska sällan.

[phloam]

Jag börjar tro att man som musiklyssnare kanske måste acceptera att musik faktisk kan låta grötig, instängd, distad, osv osv - inte minst i stereosammanhang

Lyssnar man mycket på klassiskt så kanske man har/får en inre, dold önskan om att det ska låta lika bra som man gillar musiken s.a.s. - man får skeva förväntningar? Klassisk orkestermusik ska väl inte låta annat än perfekt? Eller?

[Strmbrg]

Jag börjar tro att man som musiklyssnare kanske måste acceptera att musik faktisk kan låta grötig, instängd, distad, osv osv - inte minst i stereosammanhang

Lyssnar man mycket på klassiskt så kanske man har/får en inre, dold önskan om att det ska låta lika bra som man gillar musiken s.a.s. - man får skeva förväntningar? Klassisk orkestermusik ska väl inte låta annat än perfekt? Eller?

Jag vet inte hur det låter när det låter perfekt. Ja, jo, det låter såklart perfekt ur ett lika-hetsperspektiv, då man lyssnar live.

Men hemma räcker det när det inte är något som distraherar.

[phloam]

Jo - jag menar, när du lyssnar live så kanske det egentligen finns grötighet och kompakthet - fast du distraheras inte eftersom du lyssnar live

Hemma, däremot, blir samma saker distraherande eftersom du spanar efter dem på ett annat sätt. Nånting sånt...?

[Strmbrg]

Jo - jag menar, när du lyssnar live så kanske det egentligen finns grötighet och kompakthet - fast du distraheras inte eftersom du lyssnar live

Hemma, däremot, blir samma saker distraherande eftersom du spanar efter dem på ett annat sätt. Nånting sånt...?

Ja, det tror jag kan stämma.
Hur jag än försöker, så sitter det alltid en liten apparat-akustik-bedömare i skallen när jag spisar vax hemma.

På konsert skulle jag säga att det ofta låter ganska dåligt dock. Naturligtvis alldeles "korrekt" på just min lyssningsplats, men rent "estetiskt" ganska dåligt.
Hemma låter det ofta bra. Men likafullt funderar jag mer över hemmaljudet än konsertsalsljudet.

I konsertsalen skulle jag säga att sittplatsens komfort är en stor distraktion. Hemma också, men här kan jag ganska enkelt åtgärda problemet.

[Callisto]

Nej, jag reagerar ofta på sådant som huruvida en stråksektion låter grötig, en lokal känns kompakt, en orkesterklang saknar djup.

Verkar som du stör dig på mycket när du lyssnar. Varför inte bara njuta av musiken? De parametrar du tar upp beror ju oftast på hur inspelningen är gjord och inget du kan påverka.

Hur tänker du nu?
Jag upplever inte att jag stör mig på hur det låter. Men du kanske kan förklara?

Hm, min formulering var olycklig.
De gånger jag stör mig så är det huvudsakligen av ovan nämnda anledningar.
Men det är ganska sällan.

Inget illa menat, men du motsäger dig själv i en del inlägg. Ibland skriver du att du sitter helt nöjd och bara njuter av musiken FÖR att du vet att du har bra grejer. Senare kan du istället skriva att du sitter och analyserar "felen" osv. Blir lite motsägelsefullt kan jag tycka bara.
Jag skulle säga att om man inte är helt nöjd med ljudet så sitter man ofta omedvetet och "letar fel" i återgivningen. Det kan vara så att det är något litet som saknas vilket avspeglar sig i att man "lyssnar" efter det mer och mer.

Om det finns någon "sameness" så kommer det förr eller senare att dyka upp små hjärnspöken

[Strmbrg]

Nej, jag reagerar ofta på sådant som huruvida en stråksektion låter grötig, en lokal känns kompakt, en orkesterklang saknar djup.

Verkar som du stör dig på mycket när du lyssnar. Varför inte bara njuta av musiken? De parametrar du tar upp beror ju oftast på hur inspelningen är gjord och inget du kan påverka.

Hur tänker du nu?
Jag upplever inte att jag stör mig på hur det låter. Men du kanske kan förklara?

Hm, min formulering var olycklig.
De gånger jag stör mig så är det huvudsakligen av ovan nämnda anledningar.
Men det är ganska sällan.

Inget illa menat, men du motsäger dig själv i en del inlägg. Ibland skriver du att du sitter helt nöjd och bara njuter av musiken FÖR att du vet att du har bra grejer. Senare kan du istället skriva att du sitter och analyserar "felen" osv. Blir lite motsägelsefullt kan jag tycka bara.
Jag skulle säga att om man inte är helt nöjd med ljudet så sitter man ofta omedvetet och "letar fel" i återgivningen. Det kan vara så att det är något litet som saknas vilket avspeglar sig i att man "lyssnar" efter det mer och mer.

Om det finns någon "sameness" så kommer det förr eller senare att dyka upp små hjärnspöken

Yes Sire! Visst är det nog så, att jag säger emot mig själv emellanåt. Men det bjussar jag gärna på. Det kanske för övrigt blir så när man far omkring i tankar hit och dit utan att ha så mycket prestige i åtanke. Vad vet jag.