Det kommer fram mycket intressant i den här tråden!
Verkligen trevligt dessutom när diskussionen som i det här fallet sker utan prestige eller otrevligheter från någon part. Det visar att det går!
Har bara en kommentar ytterligare, till Kronkans
"Jag har förövrigt inte låst mig för någon förklaringsmodell överhuvudtaget. Dock inte suggestionseffekter eftersom vi inte hade någon förväntan. Men vi kunde ha hört fel. Men i princip måste man ju räkna med både suggestion eller rena fel.":
Och min kommentar är att det spelar faktiskt ingen roll om man upplever att man har någon förväntan eller inte.
Detta med suggestionseffekter tillhör till stor del vårt undermedvetna, och denna har vi ingen annan tillgång till än via de saker som sipprar ut till det medvetna. Och då vi helt saknar kontroll på vad som tar sig ut kan vi inte se in i vårt eget undermedvetna, hur mycket vi än föreställer oss att vi kan det.
- - -
Jo, kanske två saker till, först en som jag vill vidhålla med emfas - blindtest är bra. Om saken hade blindtestats så hade man vetat att det fanns ett fel digniteter större än det finns skäl att tro borde kunna finnas där. Och troligen hade därför felsökningen gått mycket snabbare, eftersom det då varit klart att något varit fel.
Och den andra saken, en fråga jag ställer mig nu, är: Kan man veta om felsökningen är vid vägs ände?
Missförstå mig inte - jag utesluter inte att detektionen kan bero på lyssnarnas goda hörslar, alltså en bättre än normalförmåga att höra absolut fas-fel.
Så kan det vara. Jag har gjort massor av studier på absolutfas-hörbarhet, och vet därför att det går att höra, framförallt med musiksignaler med grund- och (jämna) övertoner som samsas i registret 120 - 500 Hz.
Men, det finns några saker som gör att jag har svårt att veta om felsökningen är "färdig":
1. Alla hör det inte lika väl, och från det jag fått höra så kan jag därför inte bedöma om det ni hört svarat mot ER faktiska förmåga att höra absolut fas - eller om det är större artefakter ni uppfattat, det vill säga att effekterna har förstorats av kedjans egenskaper...
Det är nämligen så att:
2. Hörbarheten av fasomkopplingar ökar som regel dramatiskt när något som ligger efter absolutfas-omkopplingen har en specifik sorts olinjäriteter - kvadratiska komponenter. Alltså sådana som till en ren sinuston adderar oktavtonen.
Så... kanske skall ni fråga er om det kan finnas några sådana komponenter i kedjan? Länkar som mer eller mindre kraftigt
ökar hörbarheten av absolutfas-problem. Det är dock inte så lätt att ta reda på detta, eftersom man bara kan veta det säkert genom att byta ut denna (dessa) länk(ar) helt, och det kanske man inte vill, av andra skäl.
En intressant sak är att just denna sorts olinjäriteter inte sällan upplevs tillföra en positiv upplevelse (klangligt och rumsligt berikande) vid lyssningen på skapligt symmetriska signaler. Men vid lyssning på asymmetriska signaler så kan effekten upplevas både förskönande och förfulande, beroende på hur olinjäriteten samverkar med signalens asymmetri...
Det vill säga en fasomkoppling kan då påverka ljudet MYCKET. Upplevelsen av förändring kan vara både klanglig, dynamisk och rumslig. Åt ena hållet nästan alltid subjektivt försämrande, och i den andra subjektivt förbättrande!
En av de bästa signalerna att testa dessa effekter på är blås, specifikt trumpeter och tromboner är nog de bästa av dem.
Och nu är jag ju inte hifi-moralist, så det är mig därför oändligt främmande att tycka att ingen skall ha olinjära apparater i sin lyssning - jag tycker ju att man skall ha de apparater som de
trivs med, de som ger en störst behållning av det musiklyssnande man ägnar sig åt. Svårare än så behöver det inte vara.
Fast kanske lite ändå...
Det är nämligen min uppfattning att ALLA anläggningar som har just denna sorts (trevliga domesticerande) kvaliteter, med hjälp av milda "sympatiska" olinjäriteter som gör att musiken klinga rumsligt och klangligt rikt även om man spelar den svagare än den var live - gynnas av att även ha en fasomkopplare! En som man kan optimera för varje inspelning.
Särskilt viktigt är det när man lyssnar på blås, vars fasläge på inspelningen ju kan vara fel. Det är inte ovanligt att de som skapar våra fonogram inte har koll på fasläget. Det är inte ens ovanligt med multimikrofoninspelningar där vissa mikrofoner är i fas och andra inte är det. Att just blås är extra känsligt beror på att sådana instrument ger väldigt asymmetriska vågformer.
Så med min undran om huruvida "felsökningen är färdig" menar jag INTE att man måste byta ut någon apparat, men kanske att man vill komplettera med en - en som kan fasvända signalen, vid behov? Om man vill. Och om den kanske större än normala hörbarheten av absolut fas beror på extra känsliga öron snarare än apparaterna i kedjan och deras egenskaper så kan faktiskt behovet av fasomkopplare kvarstå! För som sagt - inspelningar finns både med korrekt och inverterad absolut fas...
- - -
Ursäkta att det här inlägget blev mycket längre än jag tänkte att det skulle bli när jag började skriva det.
Vh, iö
- - - - -
PS. Vill man undvika att introducera flera aktiva komponenter i kedjan så kan en högklassig trafo vara det bästa valet - en komponent som kan åstadkomma en nära nog perfekt fasvändning.
Perfekt i betydelsen att signalbehandlingen blir likadan i båda faslägena - och att man faktiskt kan få förbättringar på andra plan, tack vare den galvaniska isolationen. Exempel på högklassiga trafos hittar man i LLs rika sortiment.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
