Vem eller vad bestämmer musik- och filmvalet?

[Strmbrg]

Är det några här som låter anläggningen bestämma vad ni ska lyssna på?
Eller bestämmer ni allesammans själva vad ni vill lyssna på?
Är det så att viss slags musik "går bort" för att den är fri från djupbas, kraftiga transienter och inte gör sig vid riktigt höga ljudtryck?
Går filmer som "Det sjunde inseglet" bort för att det saknas maffigt ljud i dem?

Nä, tänkte väl det.

[Nattlorden]

Går filmer som "Det sjunde inseglet" bort för att det saknas maffigt ljud i dem?

Definitivt! ( Också för att den saknar färg och att det är Bergman. )

[hifikg]

En intressant fråga. Kanske en del musik faller ur ramen för att den inte låter bra i det skick som jag, som konsument av fonogram, får den. Jag har varit på skumma klubbar i bl a Prag o diggat musik som jag nog aldrig skulle få för mig att lira hemma i stugan, men det handlar om en totalupplevelse som inte går att återskapa ensam i ett mörkt rum

Kanske undviker jag mycket metal för att min anläggning inte duger till att återge den? Själv hävdar jag förstås att det är för dålig och ointressant musik och föredrar glesare musik som jazz o då gärna vokal jazz som många påstår är det lättaste att återge. Det håller jag inte med om, det är få anläggningar som förmår att leverera ståpäls på allvar. Det gör min. Dock inte alltid, men då beror det (nästan alltid) på min sinnesstämning. Sen finns det de som påstår att hipp-skutt är musik, men det är en helt annan historia.

Filmer... tja... jag tar mig sällan tid till att se på TV-serier och filmer, fast när jag gör det tänker jag alltid att jag borde göra det oftare. Där väljer jag efter genre o inte efter ljud. Bra ljud är en bonus.

[Perfector]

Anläggningen är mitt val.
Därmed känner jag att jag kan lyssna på vad som helst, utom möjligen spökig jazz med full behållning.
Att jag dessutom bygger mina egna högtalare gör det hela mer njutningsfullt då jag kan konstatera att det låter "påfallande likt musik" som Bertil Hellsten sa en gång då han lyssnade på mina byggen.

[Morello]

Här hemma lyssnar vi på allt möjligt: jazz, mycket jazz, ännu mer jazz, konstmusik och populärmusik.
Det enda jag inte lyssnar på är sönderkomprimerat programmaterial - jag blir mentalt påverkad på ett negativt sätt i så måtto att jag känner mig stressad.

För mig är det en mardröm att åka bil med någon som har ovanan att lyssna på reklamradio.

[PerStromgren]

Jag tror att återkoppling förekommer. Själv lyssnar jag på jazz och ickebombastisk konstmusik nästan enbart och då passar min anläggning utmärkt. Hade jag haft bullrigare musiksmak hade jag nog lagt pengarna på andra högtalare.

Så svaret är nej, jag låter inte anläggningen bestämma vad jag lyssnar på, det är omvänt.

[Nattlorden]

För mig är det en mardröm att åka bil med någon som har ovanan att lyssna på reklamradio.

Vad får dig att tro att de lyssnar bara för att de har den på?

[Tell]

Jag föredrar såklart att lyssna på musik som både är tekniskt och musikaliskt fulländat, men kan såklart fortfarande lyssna på det om det fortfarande är musikaliskt bra men tekniskt sämre. Så länge det inte blir för illa då vill säga, men jag har ändå högre smärtgräns vissa andra här på forumet
O när det gäller film så är det väl samma sak där, även fast det också kan bli lite tvärt om om humöret tillåter. För ibland vill jag se nånting som låter och ser najs ut, oavsett om filmen i sig är lite mer medioker.

Dock är väl den rätt nya The Lighthouse en film som är ett intressant undantag när det kommer till vad kvalitet är o upplevs, att den på pappret är rätt teknisk ointressant (ljud i mono o svartvit, nästan fyrkantigt bildformat) men som ändå gav en väldigt trevlig ljud och bildupplevelse.

[Morgan]

Viss musik fungerar bra i bilen pga komprimerad dynamik och mycket vägbuller. Bo Kaspers Orkester är ett bra exempel. I hifi-anläggningen stör jag mig bara på hur uselt den är mastrad.

[Bill50x]

Det är jag (och sambon!) som bestämmer. Men det hindrar inte att ljudkvaliteten omedvetet påverkar såtillvida att man tycket att musiken är dålig när det i själva verket är mastringen som är kass.

/ B

[Perfector]

För mig är det en mardröm att åka bil med någon som har ovanan att lyssna på reklamradio.

Vad får dig att tro att de lyssnar bara för att de har den på?

Ännu värre än att lyssna är att inte lyssna utan bara bedriva audiologisk miljöförstöring.

[Morello]

För mig är det en mardröm att åka bil med någon som har ovanan att lyssna på reklamradio.

Vad får dig att tro att de lyssnar bara för att de har den på?

Ord märker man i syföreningen.

[Morello]

Så svaret är nej, jag låter inte anläggningen bestämma vad jag lyssnar på, det är omvänt.

Sund inställning!

Eftersom jag ibland gillar att spela bastung elektronisk musik (till exempel Yello) eller orkestermusik (tänk dig Peer gynt) med stora trummor och dessutom är distorsionsallergiker, tarvar det en anläggning med låg undre gränsfrekvens och god kapacitet.

[Perfector]

Prova "the way old friends do" med ABBA och säg mig om ni får tung och djup botten ur den, för det får jag.
Super trooper spår 10 är det

[Morello]

Nej det får du inte, för det finns inte mycket till djupbas i spåret!

Det börjar bli mer och mer uppenbart att din definition av djupbas är avvikande. Riktigt djupbas hittar man i subkontraoktaven (16-32 Hz). Om du lågpassfiltrerar "super trouper" vid 32 Hz (med stor branthet nota bene) kommer du fått något som kan liknas vid tystnad.

[steveo1234]

Är det några här som låter anläggningen bestämma vad ni ska lyssna på?
Eller bestämmer ni allesammans själva vad ni vill lyssna på?
Är det så att viss slags musik "går bort" för att den är fri från djupbas, kraftiga transienter och inte gör sig vid riktigt höga ljudtryck?
Går filmer som "Det sjunde inseglet" bort för att det saknas maffigt ljud i dem?

Nä, tänkte väl det.

Frågan är lite svår att besvara. Jag låter till stor del bli att lyssna på visst material för att det låter för dåligt men det åker på ibland i alla fall. Jag lyssnar på en del annat material mest för att det låter bra, snarare än att det är musik jag föredrar rent musikaliskt.

[RogerJoensson]

Nej det får du inte, för det finns inte mycket till djupbas i spåret!

Det börjar bli mer och mer uppenbart att din definition av djupbas är avvikande. Riktigt djupbas hittar man i subkontraoktaven (16-32 Hz). Om du lågpassfiltrerar "super trouper" vid 32 Hz (med stor branthet nota bene) kommer du fått något som kan liknas vid tystnad.

Nu har jag bara lyssnat på Spotify, så det är inte garanterat att den modernare mastringen har beskurits. Men om man tar den och har en kraftig rumsresonans runt 40Hz så kan man kanske tycka att det låter lite maffigt och djupbasigt (eller störigt med brummandet om man är på det humöret). Jag får höja kraftigt i det området för att det ska hända något...

[RogerGustavsson]

Är det livespår 10 på "Super Trooper" som åsyftas?

Från Tidal ser det ut så här:

[RogerJoensson]

Som sagt, om man höjer 10dB eller mer runt 40Hz så framträder brummandet tydligt.

[Strmbrg]

Jag gillar Sibelius symfonier. Men jag letar fortfarande efter inspelningar som inte låter gälla i vissa partier.
Nu är jag förvisso kräsen: Det skall vara en balanserad klang och ett påtagligt orkesterdjup, dvs mycket god tredimensionalitet. Det finns det ju ett - förvisso litet men dock - utbud av i många andra inspelningar av diverse symfonier.
Kanske att gubben Sibelius helt enkelt har orkestrerat sålunda att det blir lite gällt?

[Perfector]

Är det livespår 10 på "Super Trooper" som åsyftas?

Från Tidal ser det ut så här:

[ Bild ]

Ja liven.
Men hur låter det hos er?
Hur det mäter skiter jag i för jag lyssnar med öronen, inte med en mätmik

[Perfector]

Nej det får du inte, för det finns inte mycket till djupbas i spåret!

Det börjar bli mer och mer uppenbart att din definition av djupbas är avvikande. Riktigt djupbas hittar man i subkontraoktaven (16-32 Hz). Om du lågpassfiltrerar "super trouper" vid 32 Hz (med stor branthet nota bene) kommer du fått något som kan liknas vid tystnad.

Det är du som har en udda uppfattning om bas.
Det du beskriver är infrabas och det är det inte många högtalare som klarar av normalt och inte heller något som man spelar in så värst ofta.
du väljer att missförstå per batteridrift tycker jag.

[RogerJoensson]

Jag gillar Sibelius symfonier. Men jag letar fortfarande efter inspelningar som inte låter gälla i vissa partier.
Nu är jag förvisso kräsen: Det skall vara en balanserad klang och ett påtagligt orkesterdjup, dvs mycket god tredimensionalitet. Det finns det ju ett - förvisso litet men dock - utbud av i många andra inspelningar av diverse symfonier.
Kanske att gubben Sibelius helt enkelt har orkestrerat sålunda att det blir lite gällt?

Eller så har du kanske bara provat inspelningar som låter gällt (inget ovanligt). Har du några inspelningar från BIS? Låter de i så fall också gällt?

[RogerJoensson]

Ja liven.
Men hur låter det hos er?
Hur det mäter skiter jag i för jag lyssnar med öronen, inte med en mätmik

Jag lyssnade och utgick från det och såg efter detta mätgrafen som bekräftade det jag hörde.
Om den basen låter maffigt, så skulle nog inte bastung musik (åt det djupbasiga hållet) funka särskilt väl där.

[RogerJoensson]

Jag gillar Sibelius symfonier. Men jag letar fortfarande efter inspelningar som inte låter gälla i vissa partier.
Nu är jag förvisso kräsen: Det skall vara en balanserad klang och ett påtagligt orkesterdjup, dvs mycket god tredimensionalitet. Det finns det ju ett - förvisso litet men dock - utbud av i många andra inspelningar av diverse symfonier.
Kanske att gubben Sibelius helt enkelt har orkestrerat sålunda att det blir lite gällt?

Eller så har du kanske bara provat inspelningar som låter gällt (inget ovanligt). Har du några inspelningar från BIS? Låter de i så fall också gällt?

När det diskuterades om Hyperion(?) tidigare här, så snöade jag in på Beethovens 5:e symfoni och gick igenom vad som fanns att hitta på Spotify. Det ena lät värre än det andra. En del lät så trasigt att jag kastade mig på panik-knappen. Det som lät vettigast som jag hittade där var en Naxos-utgåva. Jag har tidigare hör en inspelning från BIS, som lät bra, förmodligen den bästa versionen ljudmässigt som jag hört. Olika inspelningar kan som sagt betyda enorma skillnader.

[Perfector]

Ja liven.
Men hur låter det hos er?
Hur det mäter skiter jag i för jag lyssnar med öronen, inte med en mätmik

Jag lyssnade och utgick från det och såg efter detta mätgrafen som bekräftade det jag hörde.
Om den basen låter maffigt, så skulle nog inte bastung musik (åt det djupbasiga hållet) funka särskilt väl där.

Vad är bastung musik för dig då?

[Tangband]

Jag gillar Sibelius symfonier. Men jag letar fortfarande efter inspelningar som inte låter gälla i vissa partier.
Nu är jag förvisso kräsen: Det skall vara en balanserad klang och ett påtagligt orkesterdjup, dvs mycket god tredimensionalitet. Det finns det ju ett - förvisso litet men dock - utbud av i många andra inspelningar av diverse symfonier.
Kanske att gubben Sibelius helt enkelt har orkestrerat sålunda att det blir lite gällt?

Eller så har du kanske bara provat inspelningar som låter gällt (inget ovanligt). Har du några inspelningar från BIS? Låter de i så fall också gällt?

När det diskuterades om Hyperion(?) tidigare här, så snöade jag in på Beethovens 5:e symfoni och gick igenom vad som fanns att hitta på Spotify. Det ena lät värre än det andra. En del lät så trasigt att jag kastade mig på panik-knappen. Det som lät vettigast som jag hittade där var en Naxos-utgåva. Jag har tidigare hör en inspelning från BIS, som lät bra, förmodligen den bästa versionen ljudmässigt som jag hört. Olika inspelningar kan som sagt betyda enorma skillnader.

Angående Beethoven - kolla in harnoncorts version från 1992 . Kalasbra

[Tangband]

Jag kan rekommendera alla inspelningar med musikern Jordi Savall

[Almen]

Är det några här som låter anläggningen bestämma vad ni ska lyssna på?
Eller bestämmer ni allesammans själva vad ni vill lyssna på?
Är det så att viss slags musik "går bort" för att den är fri från djupbas, kraftiga transienter och inte gör sig vid riktigt höga ljudtryck?
Går filmer som "Det sjunde inseglet" bort för att det saknas maffigt ljud i dem?

Nä, tänkte väl det.

Hur är det med dig då, Strmbrg? Är det så att viss musik "går bort" för att det är för mycket djupbas, kraftiga transienter och bara gör sig vid riktigt låga ljudtryck?

[Strmbrg]

Är det några här som låter anläggningen bestämma vad ni ska lyssna på?
Eller bestämmer ni allesammans själva vad ni vill lyssna på?
Är det så att viss slags musik "går bort" för att den är fri från djupbas, kraftiga transienter och inte gör sig vid riktigt höga ljudtryck?
Går filmer som "Det sjunde inseglet" bort för att det saknas maffigt ljud i dem?

Nä, tänkte väl det.

Hur är det med dig då, Strmbrg? Är det så att viss musik "går bort" för att det är för mycket djupbas, kraftiga transienter och bara gör sig vid riktigt låga ljudtryck?

Nej, jag tror inte att jag väljer bort musik som jag egentligen skulle vilja lyssna på om bara anläggningen ”fixade” det. Jag har inte undersökt den saken.

[RogerJoensson]

Ja liven.
Men hur låter det hos er?
Hur det mäter skiter jag i för jag lyssnar med öronen, inte med en mätmik

Jag lyssnade och utgick från det och såg efter detta mätgrafen som bekräftade det jag hörde.
Om den basen låter maffigt, så skulle nog inte bastung musik (åt det djupbasiga hållet) funka särskilt väl där.

Vad är bastung musik för dig då?

Exempel på typ populärmusik med förhållandevis djup/halvdjup bas:
Linda Rinstadt - Straighten up and fly right.
Earth Wind & Fire - Let's groove (från albumet Raise).
Yello, nämndes tidigare. En hel del av deras låtar har rätt fet bas.
Div electronica t ex Hedflux & Grouch albumet Collaborations (T ex förstaspåret Lumination)
osv.

[Perfector]

Jag lyssnade och utgick från det och såg efter detta mätgrafen som bekräftade det jag hörde.
Om den basen låter maffigt, så skulle nog inte bastung musik (åt det djupbasiga hållet) funka särskilt väl där.

Vad är bastung musik för dig då?

Exempel på typ populärmusik med förhållandevis djup/halvdjup bas:
Linda Rinstadt - Straighten up and fly right.
Earth Wind & Fire - Let's groove (från albumet Raise).
Yello, nämndes tidigare. En hel del av deras låtar har rätt fet bas.
Div electronica t ex Hedflux & Grouch albumet Collaborations (T ex förstaspåret Lumination)
osv.

Allt det där spelar jag med bravur utan att förlora något.
Yello har jag själv föreslagit flera gånger
Let's groove är en kanonlåt.

Prova gärna katie meloua "a happy Place"
Jag skulle kunna göra en lista lika lång som min arm med sådant jag får rysningar av i djupaste basen, dock inte infrabas för det är inte sådant jag letar efter.

[RogerJoensson]

Vad är bastung musik för dig då?

Exempel på typ populärmusik med förhållandevis djup/halvdjup bas:
Linda Rinstadt - Straighten up and fly right.
Earth Wind & Fire - Let's groove (från albumet Raise).
Yello, nämndes tidigare. En hel del av deras låtar har rätt fet bas.
Div electronica t ex Hedflux & Grouch albumet Collaborations (T ex förstaspåret Lumination)
osv.

Allt det där spelar jag med bravur utan att förlora något.
Yello har jag själv föreslagit flera gånger
Let's groove är en kanonlåt.

OK, det säger mig att du är långt tåligare än jag.

[Headfi]

Jag låter preferenser och kvalitetskrav styra. I det sistnämnda fallet finns det en gräns och det är "medveten försämring av materialet" och i fallet musik talar vi då om avsaknad av dynamik bl.a. Jag har inga problem att lyssna på en inspelning gjord 1940 med tidstypiska artefakter men stoppas fullständigt av loudness war/dynamikkomprimering. I fallet film förekommer inte riktigt samma problematik (artificiellt borttagande av grain är dock ett frågetecken) men hade läget varit sådant att VHS-utgåvor från 1985 hade haft högre bildkvalitet än 2020 års streaming/BD/DVD-släpp "eftersom folk tittar på små skärmar så det räcker att släppa film i extremt komprimerad 320 x 240" skulle jag också dragit liknande gräns som för musiken.

Tanken på att börja med LP-skivor igen (nyproduktion och köp) för att "skivbolagen har bättre master där" för att "komma åt" musik utgiven fr.o.m år 2000 har inte formats hos mig även om jag uppskattar LP och andra äldre format för material som gavs ut när dessa var standard. Således uppskattar jag en vinylskiva från t.ex 70-talet då det var det rådande formatet men inte en slik sak utgiven 2020 enligt principen "vi masterar CDn med DR6 eftersom det vanliga folket lyssnar med mobilhögtalaren och släpper en bättre LP-master" och då räddas inte läget av "vi skickar med en kod så du kan ladda ner en MP3-version också" heller.

Resultatet är att jag generellt accepterar utgåvor fram till 1995-1999 och att nyare diton av fonogrammen kan vara välkomna under förutsättning att kvaliteten är god (DR6=underkänt). Ett album som har lägre kvalitet än en CD utgiven 1983 är inte välkommet i samlingen och "räddas" inte heller av en "bättre vinylmaster" då jag inte ser någon direkt anledning att godta låg kvalitet på distributionen i utbyte mot konceptet "nytt". Jag har ingen dragning till "ny musik" av sådan natur att "nöjet" av att lyssna på ett album från 2020 överväger kvaliteten på detsamma. Ett fonogram från 2020 med anständig ljudkvalitet och dynamik har jag inget emot.

Att jag har denna inställning beror på att den musik jag gillar generellt distribuerades med anständig kvalitet fram tills loudness race tog över varpå antalet fonogram utgivna fram tills 1995-1999 ungefär är... enormt oavsett om vi talar om LP, CD eller rent av MC. Det råder inte direkt "musikbrist" för att uttrycka det försiktigt. Jag lyssnar på ett flertal olika genres som täcker allt från klassisk musik till populärdito och där det finns en hel ocean av fullt dugliga fonogram utgivna.

Det finns ingen rimlig orsak (nej, en soundbar eller smartphone är inte en rimlig orsak) till att musik utgiven på 2000-talet för hemmabruk skall ha lägre kvalitet (antingen via söndermastrad CD eller via ett icke-perfekt vinylformat alternativt bitslöseri med DR6 i 24/192) än vad en alldeles normal medelutgåva hade 1975 eller 1985. En tråd på Faktiskt som definitivt bidragit till min inställning handlade om att Robyn mastrade i.... bilen. Detta kan snarast jämföras med att det plötsligt blir högsta mode i restaurangvärlden att ALLA "moderna" maträtter "måste" dränkas i en senap/ketchup/lingonsylt-kombination medan "äldre" dito (måltider tillagade enligt recept utgivna före år 2000) inte behöver genomgå denna hantering. I det läget skulle jag utan problem avfärda 100% av allt vad restauranger heter om det så skulle behövas eftersom konceptet "äta ute" inte kan överväga problemkombinationen.

Iövrigt brukar jag inte basera mina val på recensioner utan kollar om det verkar vara intressant, t.ex om filmens handling verkar tilltalande och ser sedan densamma. Däremot läser jag spelrecensioner fast då företrädesvis i syfte att utröna om det finns tekniska problem med titeln eller om den är OK rent spelmässigt. Om en recension påpekar buggar och gameplay-problem inväntar jag patchar.

Något som inte räknas in i valet är "ritualer" kring uppspelning av musik (de klassiska LP-argumenten med att trimma skivspelaren för att motverka formatets begränsningar, handhavandet av skivorna o.dyl) utan jag föredrar att trycka på Play och spela musik rakt av. Detta gör att jag generellt föredrar CD-spelare eller dator. Databasbaserad musikhantering via metataggar är min melodi. Optimalt är välmastrad 24/96 eller 24/192 tillsammans med 16/44,1 på fil, annars CD/SACD/DVD-Audio. Söndermastrad musik med DR6 och liknande är inte välkommen. Hellre ett bra fonogram från 1987 i spelaren eller datorn än tio DR6-fonogram från 2020 i hyllan.

[Headfi]

Prova "the way old friends do" med ABBA och säg mig om ni får tung och djup botten ur den, för det får jag.
Super trooper spår 10 är det

Vilken utgåva är det? På originalutgåvan av Super Trouper skulle jag snarare beskriva energin som mer "midbassig" när jag precis spelade låten ifråga. Däremot skulle jag inte beskriva den som begåvad med djupbas. Det finns ju diverse olika ABBA-masteringar och jag är personligen ett fan av originalutgåvorna från 80-talet (CD).

[Strmbrg]

Jag borde förtydliga:
Väljer man musik utifrån dess konstnärliga värde?
Eller väljer man musik som sätter anläggningen på prov? Det senare behöver naturligtvis inte vara testskivor.

Jag brukar ibland tänka på när jag först blev intresserad av "stereoanläggningar", vilket var i femtonårsåldern.
Jag var rudis på musik, hade mycket begränsad kännedom inom alla musikgenrer. Musik var inte särskilt intressant.
Men stereoanläggningar var spännande! Att läsa kataloger och stryka omkring hos alla de radiohandlare som fanns överallt på den tiden. Att räkna antal knappar och rattar på receivrarna och kolla om tuningratten hade "fly-wheel". Vill-ha-dreglandet var stort.
Men musik var ganska trist...

[Nattlorden]

Jag borde förtydliga:
Väljer man musik utifrån dess konstnärliga värde?
Eller väljer man musik som sätter anläggningen på prov? Det senare behöver naturligtvis inte vara testskivor.

Huvudsakligen den första.

Sen letas det ju fram musik som testar gränser, både av en själv och andra, ur rent test/demo-syfte. Det händer ju ibland då att man fastnar för något för dess konstnärliga värde OCKSÅ. Finns flera artister som jag uppskattar musikaliskt som jag inte hade lyssnat på eller ens känt till om inte andra spelat dem för mig i demosyfte eller skrivit om dem som bra testspår.

[Headfi]

Om vi bortser helt från anläggningarna för hemmabruk och istället tittar på musiken rent "isolerat" är dess konstnärliga kvaliteter viktiga. Jag skulle inte lyssna på exceptionellt välspelad musik om den inte tilltalar mig. Om vi ponerar att det enda sättet att höra musik går via live-framträdanden är det enbart frågan om jag uppskattar det specifika bandet eller kompositören alternativt artisten det handlar om.

Talar vi om uppspelning i hemmet blir mitt svar i princip:

1. För musik inspelad och distribuerad fram t.o.m 1995-1999 ungefär är det musiken och dess konstnärliga kvaliteter som är det primära.
2. För musik inspelad och distribuerad efter 1999 är kvaliteten på det som distribueras det primära - för det som avses adderas till det egna biblioteket.

Denna uppdelning beror på kvalitetssänkningen hos musikdistributionen som skett vilket gör att det uppstår ett rejält "Före/Efter" här och där bristen på kvalitet gör att den första frågan som måste besvaras är: "Är kvaliteten på X godtagbar?"

Slutligen är det stor skillnad mellan rent tekniska ljudkvalitetsaspekter (musik inspelad 1930 har inte samma ljudkvalitet som dito inspelad 1980 men kan ha konstnärliga kvaliteter som gör att jag "lyssnar förbi" bristerna. En annan sak är det när det skett ett medvetet beslut att reducera kvaliteten på materialet. DR6 är ingen teknisk begränsning orsakad av 2000-talets teknologi utan ett rent "ideologiskt" beslut. Således klagar jag inte på inspelningen från 1930 utan på dito från 2020 som tuggar sig fram med låg kvalitet - inte för att tekniken saknas eller att utrustningen är dålig utan - p.g.a ett medvetet beslut att reducera kvaliteten (driva utvecklingen bakåt).

I de fall det saknas acceptabla versioner för hemmabruk men musiken är bra tar jag gärna del av den live om den möjligheten finns. Men den läggs inte till i samlingen och diverse åtgärder (köpa vinylversioner, spela musiken via en bergsprängare och andra work arounds) inte kommer på fråga.

[Headfi]

Jag borde förtydliga:
Väljer man musik utifrån dess konstnärliga värde?
Eller väljer man musik som sätter anläggningen på prov? Det senare behöver naturligtvis inte vara testskivor.

Jag brukar ibland tänka på när jag först blev intresserad av "stereoanläggningar", vilket var i femtonårsåldern.
Jag var rudis på musik, hade mycket begränsad kännedom inom alla musikgenrer. Musik var inte särskilt intressant.
Men stereoanläggningar var spännande! Att läsa kataloger och stryka omkring hos alla de radiohandlare som fanns överallt på den tiden. Att räkna antal knappar och rattar på receivrarna och kolla om tuningratten hade "fly-wheel". Vill-ha-dreglandet var stort.
Men musik var ganska trist...

För egen del kom musikintresset först och jag började köpa skivor innan jag fick upp ögonen för att det gick att förbättra musikupplevelsen genom att förbättra ljudet medelst en anständig anläggning. I samband med att jag fick upp ögonen för ljudkvaliteten blev det HiFi-handlarna som besöktes för att kolla in utrustning, prova och välja ut komponenter. Detta sitter i än - skall jag ha tag i någon form av "ljudpryl" är det screening av HiFi-butikerna som gäller.

Det formuleras inga tankar i min hjärna att jag skulle bege mig till en stormarknad för att "köpa ljud".

[hcl]

Det är jag (och sambon!) som bestämmer. Men det hindrar inte att ljudkvaliteten omedvetet påverkar såtillvida att man tycket att musiken är dålig när det i själva verket är mastringen som är kass.

/ B

Precis! Allt påverkar om man uppskattar det man vill lyssna på, hela kedjan, från komposition, produktion, inspelningm mix, mastring, distributionsmedie, uppspelningsanläggning (inkl hur den är installerad), lyssnare (tidigare erfarenheter, humör,...) mm.

[distad]

En intressant fråga. Kanske en del musik faller ur ramen för att den inte låter bra i det skick som jag, som konsument av fonogram, får den. Jag har varit på skumma klubbar i bl a Prag o diggat musik som jag nog aldrig skulle få för mig att lira hemma i stugan, men det handlar om en totalupplevelse som inte går att återskapa ensam i ett mörkt rum

Kanske undviker jag mycket metal för att min anläggning inte duger till att återge den? Själv hävdar jag förstås att det är för dålig och ointressant musik och föredrar glesare musik som jazz o då gärna vokal jazz som många påstår är det lättaste att återge. Det håller jag inte med om, det är få anläggningar som förmår att leverera ståpäls på allvar. Det gör min. Dock inte alltid, men då beror det (nästan alltid) på min sinnesstämning. Sen finns det de som påstår att hipp-skutt är musik, men det är en helt annan historia.

Filmer... tja... jag tar mig sällan tid till att se på TV-serier och filmer, fast när jag gör det tänker jag alltid att jag borde göra det oftare. Där väljer jag efter genre o inte efter ljud. Bra ljud är en bonus.

Det är en mycket intressant frågeställning Strmbrg ställer. Ska fundera på svaret och återkomma i helgen.

[Perfector]

Prova "the way old friends do" med ABBA och säg mig om ni får tung och djup botten ur den, för det får jag.
Super trooper spår 10 är det

Vilken utgåva är det? På originalutgåvan av Super Trouper skulle jag snarare beskriva energin som mer "midbassig" när jag precis spelade låten ifråga. Däremot skulle jag inte beskriva den som begåvad med djupbas. Det finns ju diverse olika ABBA-masteringar och jag är personligen ett fan av originalutgåvorna från 80-talet (CD).

Det är en märklig värld vi lever i.
Mina högtalare av eget fabrikat, bestyckade med 8" Isophon PSL-203/50 som går under 25 Hz vilket jag kallar ordentlig bas försöker spela den understa tonen i en del av låten men klarar inte den för att det är för djupt.
Den kan ni tydligen inte ens förnimma.
Om jag höjer lite extra så får jag ett fladder av tonen/tonerna men jag kan inte direkt höra den.
Det är inte fråga om rundgång eller pressningsfel på vinylen som är originalutgåvan.
Antingen är er djupbas annorlunda per definition än min eller så har jag byggt något som inte normalt byggs.

[philipbtz]

Ibland bestämmer streaming-tjänsten, ibland jag Det jag menar är att om en film är i UHD4K samt har Dolby Atmos kanske jag testar att se den bara för den är i bättre kvalitet. Men senaste tiden har det mest blivit Star Trek på BD som är i 4:3 med 7.1-ljud. Väldigt fin bild i den och jag uppskattar både gammalt och nytt.

[Tell]

Prova "the way old friends do" med ABBA och säg mig om ni får tung och djup botten ur den, för det får jag.
Super trooper spår 10 är det

Vilken utgåva är det? På originalutgåvan av Super Trouper skulle jag snarare beskriva energin som mer "midbassig" när jag precis spelade låten ifråga. Däremot skulle jag inte beskriva den som begåvad med djupbas. Det finns ju diverse olika ABBA-masteringar och jag är personligen ett fan av originalutgåvorna från 80-talet (CD).

Det är en märklig värld vi lever i.
Mina högtalare av eget fabrikat, bestyckade med 8" Isophon PSL-203/50 som går under 25 Hz vilket jag kallar ordentlig bas försöker spela den understa tonen i en del av låten men klarar inte den för att det är för djupt.
Den kan ni tydligen inte ens förnimma.
Om jag höjer lite extra så får jag ett fladder av tonen/tonerna men jag kan inte direkt höra den.
Det är inte fråga om rundgång eller pressningsfel på vinylen som är originalutgåvan.
Antingen är er djupbas annorlunda per definition än min eller så har jag byggt något som inte normalt byggs.

Hur vet du att den går ner under 25 hz? Du mäter väl inte på dina högtalare? Du har väl inte heller ett speciellt optimerat rum där bas lär låter väldigt olika beroende på var man sitter. Jag menar när jag körde med baslådor så lekte jag nångång med att vända fasen på den ena o dra på som fan, basen hördes knappt alls men hela rummet o möbler skakade ändå. Utsläckningar kan göra en hel del lustiga grejer med ljudet serru.

[Morello]

Det vore intressant att se korrekt utförda mätningar på Perfectors basvidunder - i synnerhet i fråga om frekvensgång och distorsion(vid nivåer som blåser fönsterrutor).

[Perfector]

Vilken utgåva är det? På originalutgåvan av Super Trouper skulle jag snarare beskriva energin som mer "midbassig" när jag precis spelade låten ifråga. Däremot skulle jag inte beskriva den som begåvad med djupbas. Det finns ju diverse olika ABBA-masteringar och jag är personligen ett fan av originalutgåvorna från 80-talet (CD).

Det är en märklig värld vi lever i.
Mina högtalare av eget fabrikat, bestyckade med 8" Isophon PSL-203/50 som går under 25 Hz vilket jag kallar ordentlig bas försöker spela den understa tonen i en del av låten men klarar inte den för att det är för djupt.
Den kan ni tydligen inte ens förnimma.
Om jag höjer lite extra så får jag ett fladder av tonen/tonerna men jag kan inte direkt höra den.
Det är inte fråga om rundgång eller pressningsfel på vinylen som är originalutgåvan.
Antingen är er djupbas annorlunda per definition än min eller så har jag byggt något som inte normalt byggs.

Hur vet du att den går ner under 25 hz? Du mäter väl inte på dina högtalare? Du har väl inte heller ett speciellt optimerat rum där bas lär låter väldigt olika beroende på var man sitter. Jag menar när jag körde med baslådor så lekte jag nångång med att vända fasen på den ena o dra på som fan, basen hördes knappt alls men hela rummet o möbler skakade ändå. Utsläckningar kan göra en hel del lustiga grejer med ljudet serru.

Jag har testskivor som går ner till 5 Hz så nog kan jag "mäta" på dom om det faller sig lustigt.

[Perfector]

Det vore intressant att se korrekt utförda mätningar på Perfectors basvidunder - i synnerhet i fråga om frekvensgång och distorsion(vid nivåer som blåser fönsterrutor).

Dom som spräckte fönster bor numer i Malmö någonstans på ett disco om dom fortfarande lever.
I övrigt är jag öppen för att jag har andra referenser till forumets "lågbasfilosofi"
Men för mig är att det Känns i hela huset tillräckligt mycket bas för att jag ska sitta nöjd.
Märk väl att jag aldrig haft åsikter om andras ljud och behov.
Men under de 25 år jag höll på så fick jag överallt där jag stack ut näsan antingen hjälp att förbättra eller beröm för det jag gjort.

[gonkius]

Ibland bestämmer streaming-tjänsten, ibland jag Det jag menar är att om en film är i UHD4K samt har Dolby Atmos kanske jag testar att se den bara för den är i bättre kvalitet. Men senaste tiden har det mest blivit Star Trek på BD som är i 4:3 med 7.1-ljud. Väldigt fin bild i den och jag uppskattar både gammalt och nytt.

TOS eller TNG?

[Almen]

Mina högtalare av eget fabrikat, bestyckade med 8" Isophon PSL-203/50 som går under 25 Hz vilket jag kallar ordentlig bas försöker spela den understa tonen i en del av låten men klarar inte den för att det är för djupt.

Hur vet du att den går ner under 25 hz?

Ja, och speciellt som lägsta tonen i nämnda låt verkar vara strax under 40 Hz. Vad blir det - Eb?

[RogerJoensson]

Exempel på typ populärmusik med förhållandevis djup/halvdjup bas:
Linda Rinstadt - Straighten up and fly right.
Earth Wind & Fire - Let's groove (från albumet Raise).
Yello, nämndes tidigare. En hel del av deras låtar har rätt fet bas.
Div electronica t ex Hedflux & Grouch albumet Collaborations (T ex förstaspåret Lumination)
osv.

Allt det där spelar jag med bravur utan att förlora något.
Yello har jag själv föreslagit flera gånger
Let's groove är en kanonlåt.

OK, det säger mig att du är långt tåligare än jag.

Hm. Eller att vi inte talar om samma del av basregistret.

[RogerGustavsson]

För mig var det intresset för musiken som startade det ljudtekniska intresset. Det började med radio, första skivspelaren hade min äldre syster lånat av någon sommaren 1967. Kan ha varit hösten 68 eller våren 69 som vi köpte en stereospelare, en DUX med två högtalare som bildade lock för transport. Det köptes några singlar/EP. Farsan hade en trave stenkakor och de kunde också spelas. Grannen hade ytterligare en trave stenkakor och en radiogrammofon. Vi ungicks flitigt och det var kul att ratta på den gamlaradiongrammofonens mellan- och kortvåg. Fick någon gammal rörradio som man lyssnade på nätterna igenom på sommararna. Grannen bytte till en stereoanläggning, en Centrum. Den startade mitt intresse för ljudteknik och jag började läsa Radio & Television och stereo -hifi (som senare blev Hfi & Musik). Ville ju veta hur man skulle kunna få riktig bra ljud. Det var alltså musiken som var inkörsporten för mer än 50 år sedan.

[Perfector]

Allt det där spelar jag med bravur utan att förlora något.
Yello har jag själv föreslagit flera gånger
Let's groove är en kanonlåt.

OK, det säger mig att du är långt tåligare än jag.

Hm. Eller att vi inte talar om samma del av basregistret.

Så kan det ju åxå vara.
Förmodligen räcker det jag upplever som adekvat återgivning.
Men jag har byggt sådant som fick en stor stenkåk att damma när reggaediscot gick igång, fast det är nästan hedenhöstid på det bygget.

[RogerJoensson]

Och jag har bl a byggt en rigg med 8st 2x18" subbar som spelade bra ner till ca 35-40Hz (innan de nådde den dåliga änden av basreflexen), vad det nu har med saken att göra.

[Perfector]

Det vara en parentes om att jag väl kan bygga system som går ner i infraområdet om det kniper.
Men jag nöjer mig med att spela så lågt jag kan höra.
Allt utöver det verkar mest tomt skryt om vad som kan spelas men inte höras.
Jordbävning har dom i Japan.

[Fostex]

Men jag nöjer mig med att spela så lågt jag kan höra.

Hur lågt är det?

[philipbtz]

Skakar inte soffan är det inte djupt nog

[Perfector]

Skakar inte soffan är det inte djupt nog

Den vibrerar fint här

[Perfector]

Men jag nöjer mig med att spela så lågt jag kan höra.

Hur lågt är det?

runt 20 hz och det duger fint.

[Fostex]

Då stämmer ju våra idéer om vad djupbas är väldigt väl överrens! Kul! Men jag hör tyvärr inte så djup bas i ABBA-låten, och då faller mitt system först vid 17 Hz...

[Perfector]

Då stämmer ju våra idéer om vad djupbas är väldigt väl överrens! Kul! Men jag hör tyvärr inte så djup bas i ABBA-låten, och då faller mitt system först vid 17 Hz...

Min fru säger att soffan vibrerar under vad hon hör, så nånting är det som låter och det är inte lagret i spelaren.

[Strmbrg]

HAA-HA-HAA!!!
Ytterligare en tråd som skevar iväg mot bas-snacket!

Märker ni inte hur patetiskt det är?

[Nattlorden]

HAA-HA-HAA!!!
Ytterligare en tråd som skevar iväg mot bas-snacket!

Märker ni inte hur patetiskt det är?

Att du påpekar det, eller...?

[Strmbrg]

HAA-HA-HAA!!!
Ytterligare en tråd som skevar iväg mot bas-snacket!

Märker ni inte hur patetiskt det är?

Att du påpekar det, eller...?

Ja, preciiis!

[goat76]

Jag borde förtydliga:
Väljer man musik utifrån dess konstnärliga värde?
Eller väljer man musik som sätter anläggningen på prov? Det senare behöver naturligtvis inte vara testskivor.

Jag brukar ibland tänka på när jag först blev intresserad av "stereoanläggningar", vilket var i femtonårsåldern.
Jag var rudis på musik, hade mycket begränsad kännedom inom alla musikgenrer. Musik var inte särskilt intressant.
Men stereoanläggningar var spännande! Att läsa kataloger och stryka omkring hos alla de radiohandlare som fanns överallt på den tiden. Att räkna antal knappar och rattar på receivrarna och kolla om tuningratten hade "fly-wheel". Vill-ha-dreglandet var stort.
Men musik var ganska trist...

Jag har inte något speciellt stort intresse för själva anläggningen, den är bara ett verktyg för att spela upp musiken jag tycker om, och det helst med största möjliga trovärdighet. Jag byter ytterst sällan ut någonting i ljudkedjan eller sitter och filar på inställningar och dylikt, när en ”installation låter bra så sitter jag still i båten i många år.

Jag är av den uppfattningen att optimeringen av högtalarnas position, hitta rätt med placeringen av lyssningsplats samt att få ner efterklangen med vissa ”naturliga” akustik-åtgärder så som mattor och möblering m,m. Detta med att optimera dessa saker är jag totalt övertygad om ger mer än byte till ”bättre” högtalare eller annat i ljudkedjan (även om jag för stunden har vissa funderingar på byte av högtalare ).

Musiken kommer alltså alltid först och det i alla lägen ifall jag gillar det musikaliska, jag gillar dock alla tips som ges på forumet, det som inte tilltalar mig rent musikaliskt sett är självfallet inte något jag fortsätter lyssna på oavsett hur bra ljudkvalitén än må vara.

När det kommer till film är det något jag oftast gör i sällskap av min familj, jag ser det mest som en mysig sak vi gör tillsammans så där är det en balansering mot vad de övriga vill se, det enda jag brukar säga är att jag helst ser på någon ”riktig” film, jag brukar bli ganska trött av ointelligenta actionfilmer nästan oavsett hur maffiga ljud- och bild-effekterna är.
Om jag tittar själv triggas jag av lite konstiga ”sjuka” filmer med oväntade vändningar och handlingar som inte alltid hör till det normala. Det är inte ovanligt att dessa filmer endast har stereoljud och att produktionen i sig inte är speciellt häpnadsväckande men det är inget jag lägger speciellt stor vikt vid så länge handlingen, dialogen och skådespelarnas prestationer tilltalar mig.

[dewpo]

Jag borde förtydliga:
Väljer man musik utifrån dess konstnärliga värde?
Eller väljer man musik som sätter anläggningen på prov? Det senare behöver naturligtvis inte vara testskivor.

Jag brukar ibland tänka på när jag först blev intresserad av "stereoanläggningar", vilket var i femtonårsåldern.
Jag var rudis på musik, hade mycket begränsad kännedom inom alla musikgenrer. Musik var inte särskilt intressant.
Men stereoanläggningar var spännande! Att läsa kataloger och stryka omkring hos alla de radiohandlare som fanns överallt på den tiden. Att räkna antal knappar och rattar på receivrarna och kolla om tuningratten hade "fly-wheel". Vill-ha-dreglandet var stort.
Men musik var ganska trist...

Jag gillar musik som är underhållande och utmanar sinnena, Och tyvärr så betyder utmanande för sinnet också ofta utmanande för utrustningen!
Desvärre så är den elektroniska musiken som jag oftast lyssnar på helt meningslös att lyssna på i ett system som saknar botten.
Tvingas jag lyssna på musik i en anläggning utan bas så styrs jag bort från den musik jag egentligen uppskattar mest,
Och det alltid lika tråkigt när man upplever att ens val av musik påverkas av tillkorta kommanden hos ens tekninskautrustning

[Frisk]

Jag började svara direkt, men tog bort mitt svar, nu har jag hunnit tänka lite mer.
Jag bestämmer, men jag väljer utifrån vad jag är ute efter, sinnesstämning etc. Vill jag bli fysiskt omtumlad väljer jag kanske något som pressar anläggningen oavsett om det är imponerande bas eller omslutande surroundeffteker och knivskarp bild, ofta går de tre dock samman. Vill jag ha en psykisk omtumling väljer jag kanske något annat.

På samma sätt som jag kanske en dag vill åka vattenskoter eller snabb båt eller likande för att få den typen av upplevelse medan jag en annan dag hellre sätter mig i kajaken och tar mig fram i ytterst maklig fart.

Ser jag på film med vänner väljer jag väl dock gärna något som lite sätter anläggningen på sin spets, sjunde inseglet kan de få samma upplevelse av hemma vid TVn medan senaste marvel får en dimension eller två av kompetent bas stor bild och surroundljud.

Vad gäller musik är det lite samma sak, men det händer nog aldrig att jag väljer bort musik för att det saknas bas, dock är det tyvärr mycket musik som låter så illa att jag inte alls blir intresserad av att lyssna på den. En del av det kan ju vara för den är frekvensbeskuren, således saknar vad som skulle vara där. Men jag väljer inte bort ett flöjtstycke för att Det saknar bas, dock kan jag välja bort ett orgelstycke där det saknas bas pga felaktig inspelning eller produktion och mastring.

Har man byggt sin anläggning för att klara de populära surroundformaten och relativt korrekt återge hela hörbara/detekterbara frekvensområdet vill man gärna uppleva det någon gång ibland också, någon form av kick ger det i alla fall mig.

[Strmbrg]

Beträffande film, så har jag ingen bioanläggning. Sambon kollar via TVn som är ansluten till ett par små Audio Pro One, eller vad sjutton de heter.
Själv kollar jag inte så mycket spelfilm alls. Lite dokumentärer på teman som DDR (Östtyskland alltså), Andra Världskriget, Nazismen, Kommunismen, Nordkorea. Jag ställer min laptop på magen och sätter på mig lurar. På så vis får jag ett hyfsat ljud och en bild som motsvarar en tvåmeters-skärm sittandes på normalt väggavstånd.

[DVD-ai]

HAA-HA-HAA!!!
Ytterligare en tråd som skevar iväg mot bas-snacket!

Märker ni inte hur patetiskt det är?

Hmm är det nu automatiskt fel (patetiskt) att yttra något om just bas?

Bas är ett av många områden inom ljudet som ska stämma för att återgivningen ska kännas trovärdig eller/och trivsam och bör därför få pratas om likväl som samtliga övriga områden.
Bas är dessutom något som i regel låter skit dåligt hemma hos folk, har man tur så låter det acceptabelt och vid udda tillfällen så låter det bra eller till och med (håll i er nu): tillräckligt bra för att kännas naturligt!

Därav tror jag att bas kan vara något som många pratar om, för att det är mycket jobb, och i många fall också pengar, att få till en sannerligen naturlig och trovärdig bas.
Och säger man att det inte är det, ja då har man objektivt fel och antagligen pga en ofattbar tur med rum gebom livet eller begränsad erfarenhet (antagligen en kombination av båda).

Men ja nu är jag ju tyvärr patetiskt som pratar så mycket om bas
Men tur är väll då att alla som inte håller med mig om orsaken till att det pratas om bas i alla fall har objektivt fel, det är alltid en tröst...

[Perfector]

Bas-ist som tysken sa

[Fostex]

HAA-HA-HAA!!!
Ytterligare en tråd som skevar iväg mot bas-snacket!

Märker ni inte hur patetiskt det är?

Patetiskt? Hårda ord. Hoppas det inte var mina försök att förstå Perfectors upplevelse du syftade på.

Som svar på trådämnet så väljer jag alltid musiken, enkom för att jag vill lyssna på den. Jag lyssnar alltid på sådant som jag tycker är intressant ur de musikaliska aspekterna. Däremot så har min nuvarande anläggning låtit mig att upptäcka nya sidor av musik som jag inte upplevt i tidigare anläggningar. Det kan ha att göra med rent kvalitativa egenskaper, så som stereoperspektiv och detaljrikedom, såväl som djupbasegenskaper och dynamik.

[Headfi]

Beträffande film, så har jag ingen bioanläggning. Sambon kollar via TVn som är ansluten till ett par små Audio Pro One, eller vad sjutton de heter.
Själv kollar jag inte så mycket spelfilm alls. Lite dokumentärer på teman som DDR (Östtyskland alltså), Andra Världskriget, Nazismen, Kommunismen, Nordkorea. Jag ställer min laptop på magen och sätter på mig lurar. På så vis får jag ett hyfsat ljud och en bild som motsvarar en tvåmeters-skärm sittandes på normalt väggavstånd.

Jag gillar musik/artister från DDR, t.ex Aniko, Monika Herz, Günther Hapke och böcker från landet ifråga (jag talar nu utgivningar i DDR). Dokumentärer om landet ifråga gjorda efter murens fall är dock inte min kopp té, åtminstone inte om de härstammar från SVT (däremot gillar jag gamla program såsom Trafikmagasinets besök i DDR). Man kan säga att "Öppet Arkiv" uppskattas här, däremot inte "SVT Play".

Upptäckten av DDR-musiken utgivet av Amiga (deras skivbolag/märke) har varit trevlig då det finns en hel del bra grejer.

[music4ever]

Är det några här som låter anläggningen bestämma vad ni ska lyssna på?
Eller bestämmer ni allesammans själva vad ni vill lyssna på?
Är det så att viss slags musik "går bort" för att den är fri från djupbas, kraftiga transienter och inte gör sig vid riktigt höga ljudtryck?
Går filmer som "Det sjunde inseglet" bort för att det saknas maffigt ljud i dem?

Nä, tänkte väl det.

99 fall av 100 så lyssnar jag på det jag känner för just då, oavsett ljudkvalite. Men vid ett fåtal tillfällen (1 gång per 100) så vill jag spela riktigt starkt och då väljer jag mellan något bra album som jag har som går att spela starkt med njutning.

[hcl]

Är det några här som låter anläggningen bestämma vad ni ska lyssna på?
Eller bestämmer ni allesammans själva vad ni vill lyssna på?
Är det så att viss slags musik "går bort" för att den är fri från djupbas, kraftiga transienter och inte gör sig vid riktigt höga ljudtryck?
Går filmer som "Det sjunde inseglet" bort för att det saknas maffigt ljud i dem?

Nä, tänkte väl det.

Hur är det med dig då, Strmbrg? Är det så att viss musik "går bort" för att det är för mycket djupbas, kraftiga transienter och bara gör sig vid riktigt låga ljudtryck?

Nej, jag tror inte att jag väljer bort musik som jag egentligen skulle vilja lyssna på om bara anläggningen ”fixade” det. Jag har inte undersökt den saken.

Det är ju just det. Man gillar ju inte det man inte gillar. Orsaken där för är nog ofta inte såvärst tydlig för en själv.

Citerar tidigare svar på motsvarande frågeställning i annan tråd:

Jag gissar att de flesta begränsas av de inspelningar och anläggningar man lyssnar till och med. Orsaken att jag tror så är att jag noterat att kvaliteten som anläggningen förmår återge musiken påverkar i vilken utsträckning man tar till sig musiken vilket tycks hänga ihop med om man musikintellektuellt förstått musiken. Den enklaste musiken är den man förstått ur ett strukturell perspektiv, t.ex. musik ur en specifik genre man tagit till (lärt) sig. Konsekvensen är att all musik man ännu inte fattat tycke för antingen helt enkelt är sådan man aldrig kommer ta till sig, ännu inte tagit till sig av personliga musikutvecklingsskäl eller inte förmår ta till sig just p.g.a. det du frågar. Den eller de anläggn8ngar man lyssnar med har inte förmått förmedla musiken på ett sådant sätt att man förmått ta den till sig och därmed har anläggningen/anläggningarna påverkat vårt val av den musik vi lyssnar på...

(smärre typografiska korrigeringar)

[Bill50x]

I alla fall för mig så är det ofta så att jag inte gillar den musik jag provar att lyssnar på. Det kan vara tips från någon närstående, media eller här. Men oftast analyserar jag inte VARFÖR jag inte gillar musiken. det finns ju så förb...t mycket musik att lyssna på ändå, liksom. Typ "det där träiga stolpskottet kan ju inte ens hålla takten/ren ton/eller-vad-det-nu-kan-vara.

Det kan ju vara så att med en bättre mix, eller en bättre anläggning så hade musiken känts mer levande och bättre.

Men som sagt, det finns (för) mycket att lyssna på ändå.

Det var enklare på 60-70-talet när jag hade mycket mer smalspårig musiksmak och det var två timmars rock/popmusik i radion per vecka

/ B