Moderator: Redaktörer
Perfector skrev:Jag köpte en gång VU-mätare från HiFi-Kit och noterade att jag sällan spelade över 2 W hemma.
Och då var det ganska bra volym ändå.
Så frågan är hur mycket man egentligen behöver för att spela nöjaktigt högt hemma.
Strmbrg skrev:Perfector skrev:Jag köpte en gång VU-mätare från HiFi-Kit och noterade att jag sällan spelade över 2 W hemma.
Och då var det ganska bra volym ändå.
Så frågan är hur mycket man egentligen behöver för att spela nöjaktigt högt hemma.
Tänk på att det kan dundra förbi ett tunnelbanetåg under inspelningslokalen. Eller att det kan råka bli så att Spotify väljer en låtlista åt dig där Tjaikovskis kanoner smäller av. Då kan det vara bra att ha både effekt och infrabas tillhands.
Strmbrg skrev:Det har jag noterat nu när jag blivit med slutsteg med mätare.
Nålarna slår upp strax över markeringen för 2 Watt, och skalan är gjord för 8 Ohms last, så det blir väl ungefär 5 Watt då.
Mina högtalare är på tämligen stabila 4 Ohm och 86 dB känslighet.
Med andra ord så spelar jag nog ganska svagt, men jag tycker att det känns illusoriskt på den nivån.
Nu skall man väl inte komma ihåg att glömma bort att ljudtrycket från planarerna inte avtar så mycket med lyssningsavståndet.
Men ändå. Särskilt mycket "kräm" handlar det tydligen inte om.
Perfector skrev:Varför skriver alla starkt när det heter högt?
Eller är det nå't nytt som uppstått?
Tangband skrev:Verklighetens ljud , tex en symfoniorkester har väl ofta väldigt mycket högre akustisk ljudnivå än hemma ?
Ibland uppemot 20 dB .
Eftersom verkligheten låter mycket renare än de bästa högtalare så blir man lite lurad att tro att det inte är speciellt högt då man sitter i orkestersalen.
Prova att sätta en spl mätare framför en flygel eller en flöjtist och mät toppnivån. Jag tror du skulle bli förvånad hur starkt det låter i verkligheten, trots att det inte uppfattas som jättestarkt.
....och så starkt spelar man sällan hemma , ivartfall inte i en lägenhet.
Morello skrev:Man bör nyttja ett oscilloskop för denna typ av övning.
RogerGustavsson skrev:Perfector skrev:Varför skriver alla starkt när det heter högt?
Eller är det nå't nytt som uppstått?
Högt kan misstolkas för tonhöjd.
Strmbrg skrev:Vad är det man ska göra med hjälp av oscilloskåpet?
PerStromgren skrev:Strmbrg skrev:Vad är det man ska göra med hjälp av oscilloskåpet?
Kontrollera om slutsteget klipper eller inte.
PerStromgren skrev:Strmbrg skrev:Vad är det man ska göra med hjälp av oscilloskåpet?
Kontrollera om slutsteget klipper eller inte.
Strmbrg skrev:PerStromgren skrev:Strmbrg skrev:Vad är det man ska göra med hjälp av oscilloskåpet?
Kontrollera om slutsteget klipper eller inte.
Det gör det förhoppningsvis inte vid 5-10 Watt, ens i 4 Ohm.
PerStromgren skrev:RogerGustavsson skrev:Perfector skrev:Varför skriver alla starkt när det heter högt?
Eller är det nå't nytt som uppstått?
Högt kan misstolkas för tonhöjd.
Det är riktigt, men det gäller bara här på faktiskt. Har du någonsin utanför detta forum blivit missförstådd när du skriker "spela inte så högt!"?Jag tror inte det.
RogerJoensson skrev:Strmbrg skrev:PerStromgren skrev:
Kontrollera om slutsteget klipper eller inte.
Det gör det förhoppningsvis inte vid 5-10 Watt, ens i 4 Ohm.
Nej, men effekttopparna kanske är något helt annat än du tror och ser på slutstegets instrument. Eller inte.
Det beror på och det beror på mycket.
petersteindl skrev:RogerJoensson skrev:Nej, men effekttopparna kanske är något helt annat än du tror och ser på slutstegets instrument. Eller inte.
Det behöver inte vara det. Antingen mäter man effektivvärde eller toppvärde Peak level. Förr i världen på den tiden det begav sig så användes effektivvärde även vid inspelning vilket innebar att man kunde uppnå bandmättnad och klippning även fast effektivvärdet aldrig överskred 0.
Jag förstår inte riktigt att man måste använda oscilloskop. Man vill kunna mäta spänning momentant i tidsdomän. Det kan man göra med oscilloskop, men det ger linjär skala. Bättre är logaritmisk skala. Bra utstyrningsinstrument mäter toppvärde. Då mäter man spänning. Man skulle kunna mäta både ström och spänning för att få toppvärde på effekt. Det man då måste beakta är att ström och spänning inte behöver ligga i fas på grund av att impedanskurvan går upp och ner eftersom lasten inte är resistiv och då kompliceras det att mäta momentan toppeffekt och det kanske inte ens är det väsentliga att mäta.Det beror på och det beror på mycket.
Jag väljer att ha sista meningen i citat.![]()
Mvh
Peter
RogerJoensson skrev:petersteindl skrev:RogerJoensson skrev:Nej, men effekttopparna kanske är något helt annat än du tror och ser på slutstegets instrument. Eller inte.
Det behöver inte vara det. Antingen mäter man effektivvärde eller toppvärde Peak level. Förr i världen på den tiden det begav sig så användes effektivvärde även vid inspelning vilket innebar att man kunde uppnå bandmättnad och klippning även fast effektivvärdet aldrig överskred 0.
Jag förstår inte riktigt att man måste använda oscilloskop. Man vill kunna mäta spänning momentant i tidsdomän. Det kan man göra med oscilloskop, men det ger linjär skala. Bättre är logaritmisk skala. Bra utstyrningsinstrument mäter toppvärde. Då mäter man spänning. Man skulle kunna mäta både ström och spänning för att få toppvärde på effekt. Det man då måste beakta är att ström och spänning inte behöver ligga i fas på grund av att impedanskurvan går upp och ner eftersom lasten inte är resistiv och då kompliceras det att mäta momentan toppeffekt och det kanske inte ens är det väsentliga att mäta.Det beror på och det beror på mycket.
Jag väljer att ha sista meningen i citat.![]()
Mvh
Peter
1. När det gäller återgivning och slutsteg så är det hyggligt intressant att hålla koll på om "det går i taket". Oscilloskop brukar vara bra för det.
2. Att en peak-mätare indikerar 5W behöver inte ge helt relevant information om vilka marginaler som finns tillgängliga (eller om de överskridits) och det har inte mycket med bandmättnad att göra heller.
3. Vad betyder förresten peak 5W i det här fallet i form av tempoärt max spänningssving?

petersteindl skrev:Så det blir inte så lätt att säga vad peak 5W betyder om man inte vet impedanskurvan och det påtalade jag i mitt förra inlägg.
Mvh
Peter
paa skrev:Kompendiet till Grundläggande akustik på Lunds Tekniska Högskola säger: "En hel symfoniorkester alstrar högst 10-20 W akustisk effekt"
petersteindl skrev:RogerJoensson skrev:petersteindl skrev:
Det behöver inte vara det. Antingen mäter man effektivvärde eller toppvärde Peak level. Förr i världen på den tiden det begav sig så användes effektivvärde även vid inspelning vilket innebar att man kunde uppnå bandmättnad och klippning även fast effektivvärdet aldrig överskred 0.
Jag förstår inte riktigt att man måste använda oscilloskop. Man vill kunna mäta spänning momentant i tidsdomän. Det kan man göra med oscilloskop, men det ger linjär skala. Bättre är logaritmisk skala. Bra utstyrningsinstrument mäter toppvärde. Då mäter man spänning. Man skulle kunna mäta både ström och spänning för att få toppvärde på effekt. Det man då måste beakta är att ström och spänning inte behöver ligga i fas på grund av att impedanskurvan går upp och ner eftersom lasten inte är resistiv och då kompliceras det att mäta momentan toppeffekt och det kanske inte ens är det väsentliga att mäta.
Jag väljer att ha sista meningen i citat.![]()
Mvh
Peter
1. När det gäller återgivning och slutsteg så är det hyggligt intressant att hålla koll på om "det går i taket". Oscilloskop brukar vara bra för det.
2. Att en peak-mätare indikerar 5W behöver inte ge helt relevant information om vilka marginaler som finns tillgängliga (eller om de överskridits) och det har inte mycket med bandmättnad att göra heller.
3. Vad betyder förresten peak 5W i det här fallet i form av tempoärt max spänningssving?
1. Vill man hålla koll på om något går i taket så rekommenderar i vart fall inte jag att ha mätinstrument med linjär nivåskala. Det skall vara logaritmisk skala i dB.
2. Du skriver precis det jag skrev i mitt inlägg som du svarade på.
3. Vill man veta effekten över lasten så kommer lastens impedans in i bilden och den kan vara resistiv eller reaktiv. Lasten sätter strömmen och P = U*I. I reaktiva system kommer inte U och I vara i fas, däremot i resistiva. Högtalare som jag sett kan variera från 1 ohm (Apogee Scintilla)
[ Bild ]
till 800 ohm (Sonab OA6 typ 1 med sinusbas _800 ohm och Philips 9710_800 ohm)
Med samma utspänning från slutsteg skiljer sig strömmen med en faktor 800. Det är frekvensberoende.
Så det blir inte så lätt att säga vad peak 5W betyder om man inte vet impedanskurvan och det påtalade jag i mitt förra inlägg.
Mvh
Peter
Strmbrg skrev:När jag "drar på" högt så låter symfonierna inte realistiska. Någon kan ju hävda att det beror på att anläggningen distar, eller att höronen distar.
Men jag skulle vilja påstå att det dessutom kan handla om att det låter betydligt starkare än vad orkestern låter i verkligheten. Och, nej, jag sitter inte en meter från orkestern i verkligheten, så dB-värden en eller ett par meter från ett instrument är inte relevant i sammanhanget. Det går ju inte ens att sitta en meter, eller ens fem meter från en orkester. Orkestern är ju inte direkt en punkt.
Tangband skrev:Strmbrg skrev:När jag "drar på" högt så låter symfonierna inte realistiska. Någon kan ju hävda att det beror på att anläggningen distar, eller att höronen distar.
Men jag skulle vilja påstå att det dessutom kan handla om att det låter betydligt starkare än vad orkestern låter i verkligheten. Och, nej, jag sitter inte en meter från orkestern i verkligheten, så dB-värden en eller ett par meter från ett instrument är inte relevant i sammanhanget. Det går ju inte ens att sitta en meter, eller ens fem meter från en orkester. Orkestern är ju inte direkt en punkt.
Testa gärna med en spl mätare i din smartphone och jämför ljudstyrkan live med en riktig symfoniorkester och samma stycke hemma genom anläggningen. Jag tror du kommer bli förvånad hur starkt orkestern spelar i verkligheten, även fast det inte känns speciellt starkt.
AndersP skrev:Jag vågar påstå att det är omöjligt att mäta peak med vridspoleinstrument. Ett undantag var ett kassettdäck på 80-talet jag såg med visare i form av speglar som projicerade en fokuserad ljusstråle upp på en lten skärm. Det är nog ett upplagt jobb för ett oscilloskop dock.
Strmbrg skrev:Med stora dipolhögtalare så låter det "större" än med konventionella högtalare. Det vill säga, jag får lättare en illusion av en stor konsertsal när jag lyssnar via den här högtalartypen än då jag lyssnar via högtalare med avsevärt mindre membranarea.

Strmbrg skrev:När jag "drar på" högt så låter symfonierna inte realistiska. Någon kan ju hävda att det beror på att anläggningen distar, eller att höronen distar.
Men jag skulle vilja påstå att det dessutom kan handla om att det låter betydligt starkare än vad orkestern låter i verkligheten. Och, nej, jag sitter inte en meter från orkestern i verkligheten, så dB-värden en eller ett par meter från ett instrument är inte relevant i sammanhanget. Det går ju inte ens att sitta en meter, eller ens fem meter från en orkester. Orkestern är ju inte direkt en punkt.
MacBruce skrev:... "Det började som en knappt uppfattbar viskning från en flöjt. Det slutade med att vi måste förflytta oss utomhus för att stå ut med ljudnivån."
Strmbrg skrev:En annan aspekt på det där med realism:
Jag kan tänka mig att det handlar om annat än ljudtryck, basförmåga och upplösning. Nämligen - exempelvis - vilken typ av högtalare som nyttjas.
Med stora dipolhögtalare så låter det "större" än med konventionella högtalare. Det vill säga, jag får lättare en illusion av en stor konsertsal när jag lyssnar via den här högtalartypen än då jag lyssnar via högtalare med avsevärt mindre membranarea.
Jag minns att jag frestades att "dra på" mycket mer på den tiden jag använde vanliga högtalare än vad som är fallet numera. Och, på-dragandet minns jag att jag gjorde just för att försöka uppnå just realismen. Men det ledde mest till att det blev väldigt högt utan att det egentligen blev mer illusoriskt.
Strmbrg skrev:MacBruce skrev:... "Det började som en knappt uppfattbar viskning från en flöjt. Det slutade med att vi måste förflytta oss utomhus för att stå ut med ljudnivån."
Jag ifrågasätter inte alls att det stod ungefär så som du skriver att det gjorde.
Däremot undrar jag hur det hänger ihop.
I verkligheten, i konsertsalen, så blir det ju aldrig outhärdliga ljudnivåer.![]()
Om de försökte ernå samma dynamik-spann som i verkligheten, så kanske det just blir så som det blev för Stensson.
![]()
Men, då blev det ju bara "realistiskt" avseende dynamikspannet - men inte alls realistiskt avseende förutsättningarna att även avnjuta musiken.
![]()
![]()
![]()
Kanske blir det lätt sådär när man endast fokuserar på de rent tekniska/fysikaliska aspekterna av ljud-reproduktion, men helt glömmer bort de upplevelse-mässiga aspekterna av reproduktionen...
Ty, vad var nu egentligen syftet med alltsammans?..
![]()
![]()
RogerGustavsson skrev:Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?
jansch skrev:RogerGustavsson skrev:Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?
Är inte riktigt med på vad du menar......
Om du skall jämförra med traditionell "uteffekt" som mäts med sinusvåg och "kontinuerligt" så är då maximalt spänningssving (Umax) roten ur 2ggr högre.
Alltså för "sinuseffekt" gäller (Umax/roten ur 2) i kvadrat genom R
Om slutstegets matningsspänning är stabil kan du alltså då få ut effekten Umax i kvadrat /R vid fyrkantvåg.
Detta har dock inget att göra med att oreglerade nätdelar ger högre spänning intermittent och kan därför leverera mer effekt under korta perioder, det vi kallar för "musikeffekt". Ju svagare nätdel desto större skillnad mellan "sinuseffekt" och "musikeffekt.
RogerGustavsson skrev:jansch skrev:RogerGustavsson skrev:Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?
Är inte riktigt med på vad du menar......
Om du skall jämförra med traditionell "uteffekt" som mäts med sinusvåg och "kontinuerligt" så är då maximalt spänningssving (Umax) roten ur 2ggr högre.
Alltså för "sinuseffekt" gäller (Umax/roten ur 2) i kvadrat genom R
Om slutstegets matningsspänning är stabil kan du alltså då få ut effekten Umax i kvadrat /R vid fyrkantvåg.
Detta har dock inget att göra med att oreglerade nätdelar ger högre spänning intermittent och kan därför leverera mer effekt under korta perioder, det vi kallar för "musikeffekt". Ju svagare nätdel desto större skillnad mellan "sinuseffekt" och "musikeffekt.
Hrm, om det intermittenta spänningssvinget ökar med roten ur 2, blir det väl dubbla effekten? Skit samma, det var inte svårt att mäta utnivån från CD-spelaren med volymen i det läge som representerade max önskad nivå från högtalarna och sedan multiplicera den med slutstegets förstärkning. Tror jag fick ut 11.32 V, vilket är knappt 26 W sinus i 5 Ohm som var högtalarnas impedans. Det var med fonogram med hög crest.
darkg skrev:Mja, det är nog (i princip) möjligt idag att komma mycket nära, dvs inkl. reproducera intryck från andra sinnen än hörseln, med lite pigg virtual reality.
Hur illusoriskt det blir och hur illusoriskt man behöver ha det för att uppnå vad man nu eftersträvar är nog komplicerat att bena ut! Många lever sig ju till exempel in i en bok, som alldeles avgjort inte liknar det drama som utspelar sig däruti. Själva föreställningen och även verket kan eventuellt också betraktas som en illusion som man köper eller synar...
petersteindl skrev:RogerGustavsson skrev:jansch skrev:
Kan du förklara lite närmare. Vad mäter du med för mätinstrument? Var fick du ut 11,32 volt? Om det är toppvärdet du mäter så är det toppvärdet. Eller är det RMS du mäter från cd-spelaren? Och multiplicerar därefter med spänningsförstärkningen i slutsteget för att få 11,32 volt?
Mvh
Peter
Perfector skrev:Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.
jockewe skrev:Perfector skrev:Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.
Fan så svårt för mig som jobbar i en symfoniorkester
När jag ska lyssna hemma vill jag absolut aldrig att det ska låta likt där vi sitter och producerar ljudet på scen för att det ska blandas bra till publik.
Enkelt uttryckt, hemma = så svagt det går utan att man måste anstränga sig FÖR mycket för att höra precis allt
RogerGustavsson skrev:jansch skrev:RogerGustavsson skrev:Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?
Är inte riktigt med på vad du menar......
Om du skall jämförra med traditionell "uteffekt" som mäts med sinusvåg och "kontinuerligt" så är då maximalt spänningssving (Umax) roten ur 2ggr högre.
Alltså för "sinuseffekt" gäller (Umax/roten ur 2) i kvadrat genom R
Om slutstegets matningsspänning är stabil kan du alltså då få ut effekten Umax i kvadrat /R vid fyrkantvåg.
Detta har dock inget att göra med att oreglerade nätdelar ger högre spänning intermittent och kan därför leverera mer effekt under korta perioder, det vi kallar för "musikeffekt". Ju svagare nätdel desto större skillnad mellan "sinuseffekt" och "musikeffekt.
Hrm, om det intermittenta spänningssvinget ökar med roten ur 2, blir det väl dubbla effekten? Skit samma, det var inte svårt att mäta utnivån från CD-spelaren med volymen i det läge som representerade max önskad nivå från högtalarna och sedan multiplicera den med slutstegets förstärkning. Tror jag fick ut 11.32 V, vilket är knappt 26 W sinus i 5 Ohm som var högtalarnas impedans. Det var med fonogram med hög crest.
Perfector skrev:Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.
Strmbrg skrev:darkg skrev:Mja, det är nog (i princip) möjligt idag att komma mycket nära, dvs inkl. reproducera intryck från andra sinnen än hörseln, med lite pigg virtual reality.
Hur illusoriskt det blir och hur illusoriskt man behöver ha det för att uppnå vad man nu eftersträvar är nog komplicerat att bena ut! Många lever sig ju till exempel in i en bok, som alldeles avgjort inte liknar det drama som utspelar sig däruti. Själva föreställningen och även verket kan eventuellt också betraktas som en illusion som man köper eller synar...
Det är det jag menar. Det går att komma mycket nära. Fast någon kanske tycker att det där som någon menar är "mycket nära" är ganska långt ifrån.
Vi talar mycket och gärna om tekniken, formler och annat "stumt" som man kan lära sig utantill, eller åtminstone förstå hur man skall använda.
Det påstås saker om vad som krävs i effekt, ljudtryck, dynamiskt spann, frekvensomfång etcetera för att det skall bli riktigt bra. Eller kanske det till och med hävdas vad som krävs för att det skall bli "korrekt"...
Men samtidigt: Riktigt bra för vem? Exempelvis: Någon kanske inte ger sig förrän basen når rakt ner till 10 Hz, men lägger samtidigt inte så stort fokus på djupet i ljudbilden.
Jag har tänker inte så mycket kring det där om mätvärden. Dels för att jag inte har kompetensen, men det är självklart inte alls oväsentligt. Men mitt enkla fokus ligger på huruvida jag upplever realism utan distraherande saker i det jag hör.
Jag konstaterar att jag får en god illusion av realism med den effekt och de högtalare jag har att tillgå.
Det är inte där jag upplever begränsningarna. Snarare handlar begränsningarna som jag störs av om brister i lokalklang, konstig mikning, fnissliga fioler och en massa sådant.
PS
Resonemangen kan rent mentalt bli ungefär lika märkliga som de populära uttrycken "Så snart som möjligt" och "Så bra som möjligt".
Vad är möjligt? Vad är mycket nära verkligheten? Hur är det då? Och för vem? Ingen ids definiera det och då blir ju alltsammans meningslöst. Men ändå kastar man ur sig dylika uttryck. Det vill säga, man grottar gärna ner sig i detaljer och metoder, men man ids inte tydligt och för alla - eller ens sig själv - definiera ett mål eller ett syfte.
jansch skrev:Perfector skrev:Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.
Det där är ju en myt....
Det är balansen mellan bl.a direktljud och reflekterat ljud som speglar avståndet, inte bara hur högt ljudet är.
Detta är fundamentalt för att kunna bedömma avstånd till ljud som har en stor dynamik. Tur att vi inte bedömmer avstånd så primitivt.... då hade människorasen inte överlevt.
Perfector skrev:jansch skrev:Perfector skrev:Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.
Det där är ju en myt....
Det är balansen mellan bl.a direktljud och reflekterat ljud som speglar avståndet, inte bara hur högt ljudet är.
Detta är fundamentalt för att kunna bedömma avstånd till ljud som har en stor dynamik. Tur att vi inte bedömmer avstånd så primitivt.... då hade människorasen inte överlevt.
Ju högre jag spelar, desto närmare instrumenten kommer jag och därmed kan jag bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.
Perfector skrev:Jag köpte en gång VU-mätare från HiFi-Kit och noterade att jag sällan spelade över 2 W hemma.
Och då var det ganska bra volym ändå.
Så frågan är hur mycket man egentligen behöver för att spela nöjaktigt högt hemma.
Perfector skrev:Du missförstår mig.
Om jag spelar högt till väldigt högt hamnar jag i knät på musikerna.
Om jag spelar så jag kan konversera min fru så sitter jag längre ifrån dom.
Det är om du så vill en metafor, inte ett fysiskt faktum.
jockewe skrev:Perfector skrev:Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.
Fan så svårt för mig som jobbar i en symfoniorkester
När jag ska lyssna hemma vill jag absolut aldrig att det ska låta likt där vi sitter och producerar ljudet på scen för att det ska blandas bra till publik.
Enkelt uttryckt, hemma = så svagt det går utan att man måste anstränga sig FÖR mycket för att höra precis allt
Perfector skrev:Du missförstår mig.
Om jag spelar högt till väldigt högt hamnar jag i knät på musikerna.
Om jag spelar så jag kan konversera min fru så sitter jag längre ifrån dom.
Det är om du så vill en metafor, inte ett fysiskt faktum.
RogerGustavsson skrev:Perfector skrev:Du missförstår mig.
Om jag spelar högt till väldigt högt hamnar jag i knät på musikerna.
Om jag spelar så jag kan konversera min fru så sitter jag längre ifrån dom.
Det är om du så vill en metafor, inte ett fysiskt faktum.
Gör gärna en inspelning av något på olika avstånd och kolla om du kan kompensera det med volympådraget.
Perfector skrev:RogerGustavsson skrev:Perfector skrev:Du missförstår mig.
Om jag spelar högt till väldigt högt hamnar jag i knät på musikerna.
Om jag spelar så jag kan konversera min fru så sitter jag längre ifrån dom.
Det är om du så vill en metafor, inte ett fysiskt faktum.
Gör gärna en inspelning av något på olika avstånd och kolla om du kan kompensera det med volympådraget.
Nu missförstår du per batteridrift.
Precis som att jag flyttar mellan första och sista bänk så kan jag "simulera" det med volymkontrollen och därmed bestämma hur när jag vill sitta orkestern.
goat76 skrev:Perfector skrev:RogerGustavsson skrev:
Gör gärna en inspelning av något på olika avstånd och kolla om du kan kompensera det med volympådraget.
Nu missförstår du per batteridrift.
Precis som att jag flyttar mellan första och sista bänk så kan jag "simulera" det med volymkontrollen och därmed bestämma hur när jag vill sitta orkestern.
Fast det är väl precis det Roger och jansch påpekar att det inte fungerar på det viset. Det inspelade verket ändrar inte mirakulöst avståndet av de upptagande mikrofonerna efter hur du vrider på volymreglaget.
Sen att olika högtalare ”släpper” vid olika ljudtryck är en annan sak...
Wiki skrev:Distance of the sound source
The human auditory system has only limited possibilities to determine the distance of a sound source. In the close-up-range there are some indications for distance determination, such as extreme level differences (e.g. when whispering into one ear) or specific pinna (the visible part of the ear) resonances in the close-up range.
The auditory system uses these clues to estimate the distance to a sound source:
1. Direct/ Reflection ratio: In enclosed rooms, two types of sound are arriving at a listener: The direct sound arrives at the listener's ears without being reflected at a wall. Reflected sound has been reflected at least one time at a wall before arriving at the listener. The ratio between direct sound and reflected sound can give an indication about the distance of the sound source.
2.Loudness: Distant sound sources have a lower loudness than close ones. This aspect can be evaluated especially for well-known sound sources.
3.Sound spectrum: High frequencies are more quickly damped by the air than low frequencies. Therefore, a distant sound source sounds more muffled than a close one, because the high frequencies are attenuated. For sound with a known spectrum (e.g. speech) the distance can be estimated roughly with the help of the perceived sound.
4. ITDG: The Initial Time Delay Gap describes the time difference between arrival of the direct wave and first strong reflection at the listener. Nearby sources create a relatively large ITDG, with the first reflections having a longer path to take, possibly many times longer. When the source is far away, the direct and the reflected sound waves have similar path lengths.
5. Movement: Similar to the visual system there is also the phenomenon of motion parallax in acoustical perception. For a moving listener nearby sound sources are passing faster than distant sound sources.
6. Level Difference: Very close sound sources cause a different level between the ears.
Morello skrev:Närvaroregistret är väl snarast vid pass 3-5 kHz.
Morello skrev:När du skriver närvaro, menar du det finska ordet läsnäolo?![]()
Kanske är enklare om man talar/skriver i termer av frekvens istället - det ä ju entydigt.
petersteindl skrev:goat76 skrev:Perfector skrev:Nu missförstår du per batteridrift.
Precis som att jag flyttar mellan första och sista bänk så kan jag "simulera" det med volymkontrollen och därmed bestämma hur när jag vill sitta orkestern.
Fast det är väl precis det Roger och jansch påpekar att det inte fungerar på det viset. Det inspelade verket ändrar inte mirakulöst avståndet av de upptagande mikrofonerna efter hur du vrider på volymreglaget.
Sen att olika högtalare ”släpper” vid olika ljudtryck är en annan sak...
I frifält sker avståndsbedömning till ljudkällan med den nivå som ljudkällan hörs i förhållande till den nivå som man logiskt sett förknippar med ljudkällan på visst avstånd. I frifält finns inga reflexer och då är det den uppfattade ljudnivån som kommer in och sätter avståndsbedömning.
Jag citerar från Wiki även fast det inte är tillräckligt uttryckt att det faktiskt är den uppfattade ljudnivån som är den helt dominanta faktorn vid avståndsbedömning i frifält. I extremt närfält är ljudvågen snarast att ses som sfärisk då den når öronen och då finns det ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Det beskrivs i punkt 6. Efter större avstånd kan man betrakta ljudvågorna som plana ljudvågor och det försvårar avståndsbedömningen avsevärt. Det blir en paradox mellan avståndslagen som säger att ljudnivån sjunker 6 dB per avståndsdubblering kontra att vågen upplevs som en plan ljudvåg. Spelar man känd ljudkälla via en högtalare som ger 84 dB på lyssnarplats och höjer nivån med 6 dB så upplevs det som att ljudkällan kommit halvvägs närmare. Avståndsbedömning sker i stor utsträckning kognitivt d v s igenkännande via erfarenhet och minne av ljudkällan.Wiki skrev:Distance of the sound source
The human auditory system has only limited possibilities to determine the distance of a sound source. In the close-up-range there are some indications for distance determination, such as extreme level differences (e.g. when whispering into one ear) or specific pinna (the visible part of the ear) resonances in the close-up range.
The auditory system uses these clues to estimate the distance to a sound source:
1. Direct/ Reflection ratio: In enclosed rooms, two types of sound are arriving at a listener: The direct sound arrives at the listener's ears without being reflected at a wall. Reflected sound has been reflected at least one time at a wall before arriving at the listener. The ratio between direct sound and reflected sound can give an indication about the distance of the sound source.
2.Loudness: Distant sound sources have a lower loudness than close ones. This aspect can be evaluated especially for well-known sound sources.
3.Sound spectrum: High frequencies are more quickly damped by the air than low frequencies. Therefore, a distant sound source sounds more muffled than a close one, because the high frequencies are attenuated. For sound with a known spectrum (e.g. speech) the distance can be estimated roughly with the help of the perceived sound.
4. ITDG: The Initial Time Delay Gap describes the time difference between arrival of the direct wave and first strong reflection at the listener. Nearby sources create a relatively large ITDG, with the first reflections having a longer path to take, possibly many times longer. When the source is far away, the direct and the reflected sound waves have similar path lengths.
5. Movement: Similar to the visual system there is also the phenomenon of motion parallax in acoustical perception. For a moving listener nearby sound sources are passing faster than distant sound sources.
6. Level Difference: Very close sound sources cause a different level between the ears.
Att höja nivå eller att ändra presence d v s området från 1 kHz till 2 kHz förändrar avståndsbedömning till ljudkällan avsevärt.
I rum där även reflexer finns med så blir kvoten mellan direktljud och reflekterat ljud dominant faktor för avståndsbedömning men inte helt avgörande.
Det är den informationen som ges efter undersökningar med försökspersoner i frågan och står beskrivet i läroböcker i ämnet. Min egen erfarenhet finner samma sak.
Mvh
Peter
goat76 skrev:2. Ifall du uppfattar orkestern befinna sig längre och längre bort vid varje nivåsänkning, hur påverkas då din uppfattning av de starkare partierna i verket, upplever du att orkestern förflyttar sig närmare dig som lyssnare?
Perfector skrev:Törs man försöka förklara sig.
Jag gör ett försök.
Varje sommar så förskönas Trosa av ett stort antal musiker som spelar live på byns utekrogar.
Om man sitter uppe på kullen hos mig blir det precis så högt som man vill ha för att kunna konversera sina gäster.
Går jag ner i byn så blir det högre ju närmare jag kommer tills det blir så hög volym att man knappt kan höra sig själv tänka.
Alltså kan jag genom att välja vilken volym jag tycker känns trevlig åxå bestämma hur nära orkestern jag vill komma.
Om jag sedan hemma spelar musik så det låter behagligt i örat och man kan prata med andra utan att skrika, då har jag skenbart förflyttat mig bort från musikerna på samma sätt med den skillnaden att avståndets volym ställs in med volymkontrollen istället för med fötterna.
Därmed anser jag mig ha rätt när jag säger att man kan bestämma hur nära musiken man vill sitta genom att höja eller sänka volymen.
Men det är jag det, och min fru som förstår exakt vad jag menar och avser.
kneten skrev:Hur hög är kullen då, den du tycker är perfekt att lyssna ifrån?
MacBruce skrev:Då är du kanske inte en sådan där som främst lyssnar efter om högtalarna korrekt kan återge skillnaden mellan uppstråk och nedstråk?
Killen, som övertog min verksamhet då jag hade drabbats av en hörselskada, berättade att han hade haft besök av en sådan person (konsertmästare).
goat76 skrev:petersteindl skrev:goat76 skrev:
Fast det är väl precis det Roger och jansch påpekar att det inte fungerar på det viset. Det inspelade verket ändrar inte mirakulöst avståndet av de upptagande mikrofonerna efter hur du vrider på volymreglaget.
Sen att olika högtalare ”släpper” vid olika ljudtryck är en annan sak...
I frifält sker avståndsbedömning till ljudkällan med den nivå som ljudkällan hörs i förhållande till den nivå som man logiskt sett förknippar med ljudkällan på visst avstånd. I frifält finns inga reflexer och då är det den uppfattade ljudnivån som kommer in och sätter avståndsbedömning.
Jag citerar från Wiki även fast det inte är tillräckligt uttryckt att det faktiskt är den uppfattade ljudnivån som är den helt dominanta faktorn vid avståndsbedömning i frifält. I extremt närfält är ljudvågen snarast att ses som sfärisk då den når öronen och då finns det ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Det beskrivs i punkt 6. Efter större avstånd kan man betrakta ljudvågorna som plana ljudvågor och det försvårar avståndsbedömningen avsevärt. Det blir en paradox mellan avståndslagen som säger att ljudnivån sjunker 6 dB per avståndsdubblering kontra att vågen upplevs som en plan ljudvåg. Spelar man känd ljudkälla via en högtalare som ger 84 dB på lyssnarplats och höjer nivån med 6 dB så upplevs det som att ljudkällan kommit halvvägs närmare. Avståndsbedömning sker i stor utsträckning kognitivt d v s igenkännande via erfarenhet och minne av ljudkällan.Wiki skrev:Distance of the sound source
The human auditory system has only limited possibilities to determine the distance of a sound source. In the close-up-range there are some indications for distance determination, such as extreme level differences (e.g. when whispering into one ear) or specific pinna (the visible part of the ear) resonances in the close-up range.
The auditory system uses these clues to estimate the distance to a sound source:
1. Direct/ Reflection ratio: In enclosed rooms, two types of sound are arriving at a listener: The direct sound arrives at the listener's ears without being reflected at a wall. Reflected sound has been reflected at least one time at a wall before arriving at the listener. The ratio between direct sound and reflected sound can give an indication about the distance of the sound source.
2.Loudness: Distant sound sources have a lower loudness than close ones. This aspect can be evaluated especially for well-known sound sources.
3.Sound spectrum: High frequencies are more quickly damped by the air than low frequencies. Therefore, a distant sound source sounds more muffled than a close one, because the high frequencies are attenuated. For sound with a known spectrum (e.g. speech) the distance can be estimated roughly with the help of the perceived sound.
4. ITDG: The Initial Time Delay Gap describes the time difference between arrival of the direct wave and first strong reflection at the listener. Nearby sources create a relatively large ITDG, with the first reflections having a longer path to take, possibly many times longer. When the source is far away, the direct and the reflected sound waves have similar path lengths.
5. Movement: Similar to the visual system there is also the phenomenon of motion parallax in acoustical perception. For a moving listener nearby sound sources are passing faster than distant sound sources.
6. Level Difference: Very close sound sources cause a different level between the ears.
Att höja nivå eller att ändra presence d v s området från 1 kHz till 2 kHz förändrar avståndsbedömning till ljudkällan avsevärt.
I rum där även reflexer finns med så blir kvoten mellan direktljud och reflekterat ljud dominant faktor för avståndsbedömning men inte helt avgörande.
Det är den informationen som ges efter undersökningar med försökspersoner i frågan och står beskrivet i läroböcker i ämnet. Min egen erfarenhet finner samma sak.
Mvh
Peter
Jag tvivlar inte på att det stämmer att ett ensamt ljud i frifält kan uppfattas vara både närmare eller längre bort än det verkligen är ifall att ljudet är starkare eller svagare, men det gäller väl som sagt en uppspelad ljudkälla som ska simulera ett ljud från verkligheten i just frifält.
Om vi istället talar om lyssning av en symfoni-inspelning i ett normalstort rum från ett par högtalare i traditionell stereo-uppställning, så kan vi väl i kontrast till ditt ovanstående inlägg konstatera att det i de allra flesta fall handlar om lyssning i närfält, och det med en inspelning som redan innehåller ett inspelat avstånd till orkestern. Detta inspelade avstånd är mest troligtvis ett klart större avstånd än det avstånd som finns i lyssningsrummet mellan högtalarna och lyssnaren.
"Gångvägen" i en vanlig stereo-uppställning är därför helt enkelt för kort för att påverka det uppfattade avståndet till den inspelade informationen speciellt mycket vid sänkning eller höjning av ljudnivån, helst med tanke på att höjningen/sänkningen påverkas all den inspelade informationen likvärdigt mycket, både det inspelade direktljudet och det inspelade rumsljudet.
Kanske kan det uppfattade avståndet till symfoniorkestern påverkas en liten aning, men mest kommer man bara uppfatta musikverket i sin helhet som antingen starkare eller svagare, inte längre bort eller närmare.
1. Testa att lyssna på en inspelning med en symfoniorkester på normal lyssningsnivå och sänk sedan ljudet sakta, uppfattar du orkestern som om den skulle befinna sig längre och längre bort vid varje sänkning?
2. Ifall du uppfattar orkestern befinna sig längre och längre bort vid varje nivåsänkning, hur påverkas då din uppfattning av de starkare partierna i verket, upplever du att orkestern förflyttar sig närmare dig som lyssnare?
goat76 skrev:Peter, tycker du likt Perfector att bara genom att sänka volymen på stereon så får det den relativt närinspelade orkestern att verka befinna sig mycket längre bort, typ att du och dina tonårskompisar sitter och dricker folköl på en kulle och att musikerna då låter ungefär som om de spelar i byn nadanför?
goat76 skrev:Peter, tycker du likt Perfector att bara genom att sänka volymen på stereon så får det den relativt närinspelade orkestern att verka befinna sig mycket längre bort, typ att du och dina tonårskompisar sitter och dricker folköl på en kulle och att musikerna då låter ungefär som om de spelar i byn nadanför?
Perfector skrev:goat76 skrev:Peter, tycker du likt Perfector att bara genom att sänka volymen på stereon så får det den relativt närinspelade orkestern att verka befinna sig mycket längre bort, typ att du och dina tonårskompisar sitter och dricker folköl på en kulle och att musikerna då låter ungefär som om de spelar i byn nadanför?
Det är jag som befinner mig längre bort, inte orkestern.
Big difference
Perfector skrev:Å va du e träig.
du vill inte alls förstå, eller hur?
Men du är välkommen ändå.
Allt går att missförstå om bara viljan finns
Nattlorden skrev:MacBruce skrev:Då är du kanske inte en sådan där som främst lyssnar efter om högtalarna korrekt kan återge skillnaden mellan uppstråk och nedstråk?
Killen, som övertog min verksamhet då jag hade drabbats av en hörselskada, berättade att han hade haft besök av en sådan person (konsertmästare).
Typ som gamla svenska Wood Speakers ena slogan "inte visste jag att John Lennon bet på naglarna" då?
Kraniet skrev:På en High fidelity skiva jag har har finns en inspelning av champagnegaloppen. Den börjar ju väldigt väldigt försiktigt. Rattar man in ljudet på de första tonerna ungefär så som det låter i konsertsalen så blir det satikens högt i de högsta partierna. Tror låten/inspelningen tangerar 26 dB i dynamiskt omfång.
Det är en väldigt spännande låt i en bra anläggning och på rätt ljudnivå.
Skulle kunna tänka mig att man bör kunna återge ljudnivåer på 90 dB kortvarigt för att komma nära konsertsalen.
Jag känner mig lomhörd efter en kväll på Norrlandoperan. Det är absolut högre ljudnivåer inne i konsertsalen än jag normalt spelar hemma. Då brukar jag sitta i "mitten mitten" i konsertsalen. 10m kanske från främsta musikern?
Tangband skrev:Kraniet skrev:På en High fidelity skiva jag har har finns en inspelning av champagnegaloppen. Den börjar ju väldigt väldigt försiktigt. Rattar man in ljudet på de första tonerna ungefär så som det låter i konsertsalen så blir det satikens högt i de högsta partierna. Tror låten/inspelningen tangerar 26 dB i dynamiskt omfång.
Det är en väldigt spännande låt i en bra anläggning och på rätt ljudnivå.
Skulle kunna tänka mig att man bör kunna återge ljudnivåer på 90 dB kortvarigt för att komma nära konsertsalen.
Jag känner mig lomhörd efter en kväll på Norrlandoperan. Det är absolut högre ljudnivåer inne i konsertsalen än jag normalt spelar hemma. Då brukar jag sitta i "mitten mitten" i konsertsalen. 10m kanske från främsta musikern?
Jo, ljudet på Norrlandsoperan är ungefär 10 dB starkare i verkligen än det starkaste jag spelar hemma , med Beethovens 3:a som symfonikerna framförde nyligen . Så var det då jag mätte med mobilapp senast. Då satt jag i mitten av salongen.
10 dB motsvarar väl en skillnad på förstärkareffekt mellan 10 watt och 100 watt ?
Perfector skrev:...
Prova Ravels Bolero då
Där kan man prata om ökning.
Spela den tydligt i början så blir det väldigt nära då hela orkestern kommer in.
Finns även inspelning med Tomita där han spelar med ännu mer bravur.
STDI skrev:Perfector skrev:...
Prova Ravels Bolero då
Där kan man prata om ökning.
Spela den tydligt i början så blir det väldigt nära då hela orkestern kommer in.
Finns även inspelning med Tomita där han spelar med ännu mer bravur.
Tycker du att orkestern kommer närmre och närmre i Bolero eftersom volymen ökar efter hand?
Perfector skrev:STDI skrev:Perfector skrev:...
Prova Ravels Bolero då
Där kan man prata om ökning.
Spela den tydligt i början så blir det väldigt nära då hela orkestern kommer in.
Finns även inspelning med Tomita där han spelar med ännu mer bravur.
Tycker du att orkestern kommer närmre och närmre i Bolero eftersom volymen ökar efter hand?
På ren svenska.
skit på dig.
Är det det enda ni duger till här?
Att hitta gnällspikar som ni drar i så fort ni kan.
Du vet förbannat väl vad jag menar men föredrar att var pissinterlektuell och göra en gris av det.
Det var prat om volymen inte närheten till nånting.
Vilket tråkigt liv att alltid behöva hitta nå't att missförstå.
goat76 skrev:Perfector skrev:STDI skrev:Tycker du att orkestern kommer närmre och närmre i Bolero eftersom volymen ökar efter hand?
På ren svenska.
skit på dig.
Är det det enda ni duger till här?
Att hitta gnällspikar som ni drar i så fort ni kan.
Du vet förbannat väl vad jag menar men föredrar att var pissinterlektuell och göra en gris av det.
Det var prat om volymen inte närheten till nånting.
Vilket tråkigt liv att alltid behöva hitta nå't att missförstå.
Om jag har sagt något som förargat dig så får jag säga förlåt, för det har inte varit min avsikt.
Perfector skrev:STDI skrev:Perfector skrev:...
Prova Ravels Bolero då
Där kan man prata om ökning.
Spela den tydligt i början så blir det väldigt nära då hela orkestern kommer in.
Finns även inspelning med Tomita där han spelar med ännu mer bravur.
Tycker du att orkestern kommer närmre och närmre i Bolero eftersom volymen ökar efter hand?
På ren svenska.
skit på dig.
Är det det enda ni duger till här?
Att hitta gnällspikar som ni drar i så fort ni kan.
Du vet förbannat väl vad jag menar men föredrar att var pissinterlektuell och göra en gris av det.
Det var prat om volymen inte närheten till nånting.
Vilket tråkigt liv att alltid behöva hitta nå't att missförstå.
Perfector skrev:...
Spela den tydligt i början så blir det väldigt nära då hela orkestern kommer in.
...
Bill50x skrev:För min del så innebär avståndet till en orkester betydligt så mycket mer än nivån/volymen. Ju längre bort man befinner sig ju mer påverkan får man från miljön runtomkring, tex. Det vet alla som varit på festival och vandrar omkring på området. Det vet alla konsertbesökare som sitter på olika avstånd från en orkester. Att skillnaden mellan 1:a och 21:a bänkrad skulle kunna kompenseras hemma med att vrida på volymkontrollen faller på sin egen orimlighet.
/ B
Ahhh, nu ser jag, har blandat ihop två trådar. Sorry!petersteindl skrev:Bill50x skrev:För min del så innebär avståndet till en orkester betydligt så mycket mer än nivån/volymen. Ju längre bort man befinner sig ju mer påverkan får man från miljön runtomkring, tex. Det vet alla som varit på festival och vandrar omkring på området. Det vet alla konsertbesökare som sitter på olika avstånd från en orkester. Att skillnaden mellan 1:a och 21:a bänkrad skulle kunna kompenseras hemma med att vrida på volymkontrollen faller på sin egen orimlighet.
Är det någon som påstått det?