IngOehman skrev:Att återge något "som det är inspelat" är inte en option. Det går inte. Inte
stereofoniskt. Om man spelar in stereofoniskt så förlorar man ju en massa
information - som inte går att få tillbaka - vilken filosofi man än vänder sig
till.
Så det enda man kan välja är hur man skall hantera att det saknas infor-
mation, som fanns före mikrofonerna. Om man alls bryr sig om att hantera
det alltså.
Bristen kan ses som en sorts lucka, men svagheten med det synsättet är
att det lätt kan tolkas som att även upplevelsen är att något fattas.
Så behöver det dock inte alls upplevas.
Informationsbortfallet kan ju lika gärna (lika ofta/lika riktigt) yttra sig och
beskrivas som att någonting lagts till, som hörs genom att det upplevt till-
lagda upplevs "vara i vägen och blockera". Något som alltså förstör, men
inte nödvändigtvis genom att man tydligt "hör att något fattas".
Så att reparera/kompensera för stereosystemfelen handlar inte om något
så enkelt som att lägga till det som fattas eller jämna ut/sudda till så man
inte skall höra luckorna (även om det också är tänkbara vägar).
Snarare menar jag att kompensationen handlar om att ta bort(!) - men
inte ta bort ännu mera av ursprungsinformation utan mera av att ta bort
de upplevda yttringarna. Info saknas, men när det yttrar sig så att man
tycker något låter tillagt så gäller det att angripa den där chimära.
Man måste tänka i termer av att ta bort det chimära, för att lägga till det
fattade är fysikaliskt omöjligt, det är inte en framkomlig väg utan en infor-
mationsteoretisk omöjlighet.
- - -
Med det du skriver om inspelningarna och felen i dem, reser du en viktig
fråga. Jag har många gånger genom åren fått stå till svar för det jag har
skrivit om att det är högtalarna som måste ta hand om stereosystemfels-
kompensationerna om man alls skall göra dem.
Och många frågar sig varför man inte lika gärna kan göra det kanske redan
när man spelar in, eller elektroniskt innan man når högtalarna, det vill säga
när man befinner sig i transmissionslänksvärden?
Svaret är att man bara kan fixa biffen med högtalarna, för det är bara då
man kommit så långt i kedjan, det vill säga når ut akustiskt i rummet, så
man kan påverka olika strålningsriktningar olika. Alltså när man nått fram
till den ljudfältsdekoder som högtalarna uppställda i rummet är. Alla försök
att göra kompensationer elektroniskt - innan man når högtalarna faller på
att de kommer att påverka högtalarens alla strålningsriktningar.
Detsamma gäller förstås åtgärder som man kan göra med mikrofoner och
med deras placeringar, de rår heller inte på de nämna stereosystemfelen.
De nämnda nota bene...
För icke desto mindre kan man faktiskt definiera en hel serie med stereo-
systemfel som verkar även i den änden av transmissionslänkskedjan! Det
vill säga de som riskerar att uppstå när man gör enkodningen.
De är dock av en annan art och kanske inte har med denna tråds diskus-
sioner att göra? Men liksom högtalarändans stereosystemfel, kan mikrofon-
ändans stereosystemfel kompenseras bara i sin ände, inte av högtalarna
och inte av elektroniken däremellan.
paa skrev:Hur påverkar en centerhögtalare detta med stereosystemfelen?
Reducerar den, eller tar den bort något av felen?
Eller tillkommer det t.o.m nya stereosystemfel när man har centerhögtalare?
Man kan säga att det modifierar stereosystemfelen, men inte på ett så
enkelt sätt som man kanske kan tro, och troligen önskar.
Rent projektionsmässigt skapas en effekt som jag brukar kalla för regn-
bågseffekten (ett ord som jag hittat på, på samma sätt som jag hittat på
termen stereosystemfel). Regnbågseffekten är alltså ett av de många fel,
eller rättare sagt en yttring av många, som beror på stereoystemfelen. Att jag kallar regnbågseffekten för just regnbågseffekten beror på att
den yttrar sig lite som en regnbågsform, och vad den är är en geometrisk
distorsion, en förvrängning som drabbar stereobilden. En rörelse som sker
horisontellt/vågrätt/lateralt bildar istället en båge med större höjd i mitten
än mot kanterna. Men när man undersöker denna båda noga så finner man
att den faktiskt inte är högst precis i mitten utan en bit till vänster och
höger om mitten. Den ser ut som en platt version av ett McDonanlds-M.
Skall man vara noga blir yttringen lite olika beroende på hur man sitter i
förhållade till högtalarna horisontellt.
Men effekten av M-formen är att det inte är just i mitten som kompensa-
tionen behövs mest, och att centerhögtalaren därför hjälper, men hjälper
mindre än man kanske kunde tro och definitivt hoppas.
Men nu kommer det allra viktigare för den frågan - det är inte alls säkert
att man när man lyssnar på inspelningar som har tre kanaler fram, får höra
ljud som passerar L-C-R vid rörelser! Speciellt i filmvärlden är det vanligt
att man kodar massor av ljud stereofoniskt (alltså utan centern) medan
andra ljud använder bara centern (är monofoniska) och en tredje kategori
använder alla tre kanaler... Och hur kompenserar man då?
Svaret är att man får göra bedömningar dels av alternativens vanlighet,
man får kartlägga konsekvenserna av alla tre fall och man kompenserar
förstås enligt försiktighetsprincipen och tar även hänsyn till konsekven-
serna av en oönskad kompensations förefintlighet.
Och till sist så väger man samman alla önskemålen och ser om det finns
någon gemensam nämnare och därmed skäl att kompensera.
Det gör det. I allra högsta grad.
I själva verket blev jag paff när jag fann att kompensationen i de olika
tänkbara fallen, trots allt blir så pass lika varandra - och att det därför är
rimligt enkelt att välja en som är väldigt nära optimal oavsett fall.
- - -
Den kanske mest intressanta frågan är dock om även centerhögtalaren
skall/bör vara stereosystemfelskompenserad.
Svaret är att den i de flesta signalfall bör ha kompensationer, man att de
om man skall vara väldigt noga inte skall se exakt likadana ut som de för L
och R. Av de 12 faktorerna så försvinner förvisso några, men det som är
kvar är ändå så pass likt att jag inte har brytt mig om att göra centrar
med en lite justerad kompensationen.
Men vem vet vad framtiden erbjuder.
Vh, iö
Så är det säkert för vissa lyssnare. Andra lyssnare tycker att det fungerar bra att lyssna på klassisk musik via en liten radio i hörnet av vardagsrummet. 
