"Enklare musik" kräver nog inte så mycket av anläggningen

[Strmbrg]

Ja, här sitter man och lyssnar på lite stråkorkestermusik av njutbar och melodisk typ.
Lyssnar och funderar.

När jag lyssnar på sådan här musik så blir upplevelserna olika beroende på om jag stänger av andra aktiviteter eller ej. Typ, läser eller skriver.
Musiken är såpass innehållsrik avseende smådetaljer, rumsljud, övertoner, multimelodi- och instrumentmix, att mycket går perceptivt förlorat när jag samtidigt sysslar med annat. Lägger jag ihop laptopen så ökar perceptionen av detaljerna.

Lyssnar jag på mindre komplex musik så blir inte förändringen så stor när jag både sysslar och lyssnar som när jag bara lyssnar.

Utifrån detta så undrar jag om det inte även är så, att den här ljud-komplexa musiken ställer högre krav på anläggningens förmåga till detaljåtergivning.
Jag skriver inte alls detta i syfte att racka ner på personer som gillar viss musik. Det vore både lågt och främmande. Nej, det är hur det förhåller sig som intresserar mig.

Enkelt uttryckt:
Om musiken inte innehåller särskilt mycket av små-ljud, inte framförs av massor av instrument i en lokalklang och inte består av mängder av parallella stämmor, ja då finns det ju rimligtvis inte så mycket att "lyfta fram". Den extremt högupplösande anläggningen ger inte så mycket extra.

Nu bortser jag från baskapacitet och ljudtrycksdito, vilket såklart kan vara egenskaper som inverkar på den mesta musik.

[MichaelG]

Baskapacitet och ljudtryck är icke att förakta. Dock tänker jag nog litet som du. Viss musik blir nästan litet meningslös att lyssna på om man inte har åtminstone en hyfsat anständig anläggning. Och speciellt vad gäller kammarmusik av olika slag som dels kan låta nästan öronbedövande starkt (sitt ett par meter från en pianotrio som spelar fff) och dels förnimmelsen av alla microljud från instrument och musiker som hörs när man sitter riktigt nära. Det finns inspelningar som fångar allt detta och det är helt klart en extra dimension om man lyssnar via en anläggning som klarar av att återge detta på ett trovärdigt sätt.

[Tell]

Ännu en till min-musiksmak-o-anläggning-är-mycket-bättre-än-alla-andras-tråd. Vad vill du få ut utav den denna gång?

[Morello]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen. Något som kan se komplext ut i frekvensdomänen i form av en massa spektrala komponenter ser inte längre komplex ut om den betraktas i tidsdomänen. Allt detta trams om att seriös musik är mer krävande än populärmusik och jazz är ingenting annat än just trams.

Olika typer av musik kan givetvis ställa olika krav på olika registers kapacitet.

[Strmbrg]

Ännu en till min-musiksmak-o-anläggning-är-mycket-bättre-än-alla-andras-tråd. Vad vill du få ut utav den denna gång?

Det var ju just det du tolkar in som jag skrev att jag INTE hade som syfte med tråden.

Men skit i mina trådar nu. Jag får gliringar om att jag skapar för många trådar. Det verkar störa det med.

[Alexi]

Jag kan komma på fyra faktorer:

1. Komplexitet, är det många instrument etc. som ska nå fram så påverkar disten hur lätt det är att urskilja de olika instrumenten. Är det tex bara en gitarr, så kan det vara extremt mycket dist och du kommer ändå uppleva det som att det är just en gitarr som spelar.
2. Dynamik, om musiken är dynamisk så behöver anläggningen klara av att återge den dynamiken.
3. Djupbas, samma här.
4. Diskant, samma här

[Tell]

Ännu en till min-musiksmak-o-anläggning-är-mycket-bättre-än-alla-andras-tråd. Vad vill du få ut utav den denna gång?

Det var ju just det du tolkar in som jag skrev att jag INTE hade som syfte med tråden.

Men skit i mina trådar nu. Jag får gliringar om att jag skapar för många trådar. Det verkar störa det med.

Det är precis så jag tolkar det ja, att just din musik är den musiken som krävs för att få ut nånting utav dina jättedyra prylar. Men visst, jag kanske tolkar fel.
Oavsett så anledningen till att du fastnar så lätt i just din musik är för att du gillar din musik, så mycket svårare än så är det inte. Finns garanterat folk som kan fastna i och uppleva jättemycket när dom verkligen lyssnar på sin musik, oavsett om det är komplex stringorkester, minimalistisk techno eller vanlig radiopop.

För övrigt borde du testa jazztobak, herrejisses vad man kan fastna i o mysa i diverse smådetaljer i musiken, blir verkligen en helt annan nivå av lyssnande!

[Morello]

Om man spisar seriös musik skall man väl röka seriös tobak och inte enkel jazztobak!

[I-or]

Ja, här sitter man och lyssnar på lite stråkorkestermusik av njutbar och melodisk typ.
Lyssnar och funderar.

När jag lyssnar på sådan här musik så blir upplevelserna olika beroende på om jag stänger av andra aktiviteter eller ej. Typ, läser eller skriver.
Musiken är såpass innehållsrik avseende smådetaljer, rumsljud, övertoner, multimelodi- och instrumentmix, att mycket går perceptivt förlorat när jag samtidigt sysslar med annat. Lägger jag ihop laptopen så ökar perceptionen av detaljerna.

Lyssnar jag på mindre komplex musik så blir inte förändringen så stor när jag både sysslar och lyssnar som när jag bara lyssnar.

Utifrån detta så undrar jag om det inte även är så, att den här ljud-komplexa musiken ställer högre krav på anläggningens förmåga till detaljåtergivning.
Jag skriver inte alls detta i syfte att racka ner på personer som gillar viss musik. Det vore både lågt och främmande. Nej, det är hur det förhåller sig som intresserar mig.

Enkelt uttryckt:
Om musiken inte innehåller särskilt mycket av små-ljud, inte framförs av massor av instrument i en lokalklang och inte består av mängder av parallella stämmor, ja då finns det ju rimligtvis inte så mycket att "lyfta fram". Den extremt högupplösande anläggningen ger inte så mycket extra.

Nu bortser jag från baskapacitet och ljudtrycksdito, vilket såklart kan vara egenskaper som inverkar på den mesta musik.

Jag håller delvis med, men när man har levt med en högupplösande anläggning (d.v.s. i praktiken klangligt korrekt och lågdistorderande*) ett tag inser man att allt låter bättre, inte bara musikaliskt och tekniskt framstående verk utan även den enklaste bruksmusik (som kan vara precis rätt musik att lyssna på ibland). Även avskalad musik har sina företräden och då ska ljudet verkligen vara avskalat utan brister i återgivningen.

Själv föredrar jag t.ex. storskalig orkestermusik på den klassiska sidan, men när jag lyssnar på t.ex. pianosonater ska det också låta flygel utan minsta lilla oljud. Flygelljudet söker nästan upp olinjäriteter och serverar dem på ett silverfat för lyssnaren. Jag växte upp med en välstämd flygel i vardagsrummet och hörde den i princip varje dag, så jag vet hur instrumentet ska låta (eller framför allt inte låta) även om skillnaden mellan olika varianter och tillverkare är påfallande stor.

Eller varför inte en sångerska ackompanjerad av en ensam gitarr? Den mänskliga rösten är det vackraste instrument som finns. Nästan alla lyssnare hör utan problem när en röst är naturligt återgiven och små återgivningsfel kan vara ordentligt irriterande här.


*Jag tror att Faktisktmedlemmarna förstår att typiska hifibegrepp som analytiskt eller musikaliskt ljud är trams och om det inte är rena hjärnspöken, så handlar det nästan uteslutande om skillnader i frekvensgång/spridning och distorsion.

[PerStromgren]

Om musiken är gles och akustisk är det rätt enkelt för de flesta att höra distorsion i anläggningen. Tät och elektrisk är det kinkigare. Detta tror jag har med saken att göra.

PS. Hm... Var det vad I-or nyss skrev?

[petersteindl]

Ja, här sitter man och lyssnar på lite stråkorkestermusik av njutbar och melodisk typ.
Lyssnar och funderar.

När jag lyssnar på sådan här musik så blir upplevelserna olika beroende på om jag stänger av andra aktiviteter eller ej. Typ, läser eller skriver.
Musiken är såpass innehållsrik avseende smådetaljer, rumsljud, övertoner, multimelodi- och instrumentmix, att mycket går perceptivt förlorat när jag samtidigt sysslar med annat. Lägger jag ihop laptopen så ökar perceptionen av detaljerna.

Lyssnar jag på mindre komplex musik så blir inte förändringen så stor när jag både sysslar och lyssnar som när jag bara lyssnar.

Utifrån detta så undrar jag om det inte även är så, att den här ljud-komplexa musiken ställer högre krav på anläggningens förmåga till detaljåtergivning.
Jag skriver inte alls detta i syfte att racka ner på personer som gillar viss musik. Det vore både lågt och främmande. Nej, det är hur det förhåller sig som intresserar mig.

Enkelt uttryckt:
Om musiken inte innehåller särskilt mycket av små-ljud, inte framförs av massor av instrument i en lokalklang och inte består av mängder av parallella stämmor, ja då finns det ju rimligtvis inte så mycket att "lyfta fram". Den extremt högupplösande anläggningen ger inte så mycket extra.

Nu bortser jag från baskapacitet och ljudtrycksdito, vilket såklart kan vara egenskaper som inverkar på den mesta musik.

Jag har följande invändning. Du skriver: "Enklare musik" kräver nog inte så mycket av anläggningen. Jag vill modda detta till att inkludera "Enklare musik" kräver nog inte så mycket av lyssnaren. Då är frågan om anläggningen ens är med i denna ekvation. Det beror dock på hur ordet "Enklare" definieras. Det som ter sig enkelt för anläggningen kan vara nog så komplext för lyssnaren.

Är detta enklare musik? Du får ta dig tiden att lyssna!


Är detta enklare musik? Även här måste du lyssna. Speciellt mellan 5 minuter in och till 6 minuter och därefter.



Sedan finns detta enklare lilla verk.



Vill man höra hela så finns en version här:


Här är ytterligare en version. Du kan lyssna och jämföra.



Nu har vi enkelheten för anläggningen kontra enkelheten för lyssnaren. Musikern i orkestern skulle nog komma med frågan: "Men jag då?" Just det, är det enkelt för musikern? Det är ytterligare en parameter.

Jag vill bara belysa det mångfacetterade gällande musik och enkelhet. Det är nämligen inte så enkelt.

Är detta enkelt?



Avslutningsvis har vi denna tonsättare. Enkelt eller komplext?



För mig ter sig Für Alina med Arvo Pärt som synnerligen komplext. Det beror på att han framkallar en underliggande dimension som gör att jag fryser fast. Det sker redan inom 5 sekunder. Det är något med anslag, ton och timing som frambringar något mer än bara toner. Vill man sätta dit mätinstrument och mäta crestfaktor och andra tekniska parametrar så missar man hela grejen. Det är som han zoomar. Han zoomar förbi det man tror är objektet. Han zoomar även förbi det man därefter tror vara objektet och han fortsätter zooma förbi objekt efter objekt och fångar hela tiden något annat plus det övriga som zoomats förbi. Det är som Hubble som zoomar ut i världsrymden. Kluster av dimensioner.

Kort snutt med musik.


Mvh
Peter

[MichaelG]

*Jag tror att Faktisktmedlemmarna förstår att typiska hifibegrepp som analytiskt eller musikaliskt ljud är trams och om det inte är rena hjärnspöken, så handlar det nästan uteslutande om skillnader i frekvensgång/spridning och distorsion.

...och hur dessa förändras beroende på dynamik. Klanglikt är nog piano/flygel bland det svåraste att återge på ett trovärdigt sätt, men vad gäller dynamik så är min upplevelse att kammarmusik på nära håll är mycket svårt att återge bra. Jag delar helt din uppfattning att allt låter bättre med en bra anläggning, men mycket låter ganska okej även i en litet sämre anläggning. Dock blir just pianot fort konstigt och fel när klangbalansen haltar åt ena eller andra hållet. Och kammarmusik kan låta rent illa om inte en anläggning har avsevärd dynamisk kapacitet (eller om jag förstår det rätt - håller ordning på frekvensgång och distorsion även vid kraftigt dynamiska händelser). Faktum är att min upplevelse är att det är lättare att få en dynamisk symfonisk händelse att låta OK än en kammarmusikalisk. Varför det är så vet jag inte, men kanske att många instrument och förhållandevis mycket efterklang och naturligtvis mycket längre avstånd gör det hela mer förlåtande. Att sitta några meter från en blåsarkvintett, eller en pianotrio - eller varför inte en sångsolist ackompanjerad av en flygel är en häftig upplevelse som jag upplever som mycket svår att återge i en stereoanläggning.

[MichaelG]

petersteindl; jag är visserligen en enkel man, men jag fullkomligt älskar Bartkoks musik.

[hcl]

Förvisso finns det mer eller mindre komplex musik, mer eller mindre krävande m.a.p. frekvensutsträckning och ljudtryckskapacitet och dessa aspekter kan givetvis utgöra utmaningar för en musikåtergivningsanläggning, men ...

Som jag ser det är enkel musik nära nog lika med dålig musik, oavsett genre. Dålig i meningen taffligt komponerad, taffligt framförd eller illa behandlad i produktionsledet. Inspelningskvalitet och kvalitet i efterföljande steg kan skala av kvaliteter som gör att precisionen i ursprungsarbetet går förlorat. Det finns som jag ser det bra (välkomponerad, väl producerad och förtjänstfullt framförd) musik, oavsett genre och för att fullt ut förmedla dessa kvaliteter krävs god återgivning som i viss mån kan ersättas av god extrapolationsförmåga hos lyssnaren. Det senare innebär att lyssnaren fyller i det som anläggning eller produktion inte förmår förmedla. Detta går givetvis inte göra fullt ut eftersom det innebär att det som ursprungsmusikern gjorde då ersätts med vad lyssnaren förmår, utifrån den egna erfarenheten och musikaliteten förmår restaurera inför det att det egna upplevelsecentrum delges musiken.

[jansch]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen. Något som kan se komplext ut i frekvensdomänen i form av en massa spektrala komponenter ser inte längre komplex ut om den betraktas i tidsdomänen. Allt detta trams om att seriös musik är mer krävande än populärmusik och jazz är ingenting annat än just trams.

Olika typer av musik kan givetvis ställa olika krav på olika registers kapacitet.

Såklart det är trams att seriös musik ( bör nog definieras som klassisk musik) är svårare att reproducera i en hifi-anläggning.
Det går dock alltid att hitta retoriska exempel på "omöjlig" återgivning t.ex det berömda kanonskottet eller orgeln i Atlantic city och dess basregister men liknande skitretorik går att tillämpa på mycket rockmusik som live kunde prestera 130dB på "bästa lyssnarplats" 3 meter från scenkant..... innan olika myndigheter begränsade ljudnivån. (T.ex Led Zepperlin på Que Club i Göteborg i slutet av 60-talet)

Jag anser att man istället borde fokusera på vad hörseln är extra känslig för avseende korrekt återgivning och det är framförallt mänskliga röster. alltifrån andning, "läppljud" (t.ex "P"), "s" och"f" ljud som lätt färgas mm. Därutöver Piano/flygel och andra transientrika instrument samt slagverk men rösten är "A och O".

[Nattlorden]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen. Något som kan se komplext ut i frekvensdomänen i form av en massa spektrala komponenter ser inte längre komplex ut om den betraktas i tidsdomänen. Allt detta trams om att seriös musik är mer krävande än populärmusik och jazz är ingenting annat än just trams.

Olika typer av musik kan givetvis ställa olika krav på olika registers kapacitet.

+1

[I-or]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen. Något som kan se komplext ut i frekvensdomänen i form av en massa spektrala komponenter ser inte längre komplex ut om den betraktas i tidsdomänen. Allt detta trams om att seriös musik är mer krävande än populärmusik och jazz är ingenting annat än just trams.

Olika typer av musik kan givetvis ställa olika krav på olika registers kapacitet.

Ja, detta är definitivt trams. Det är även så att klassisk musik är betydligt mer förlåtande för vissa återgivningsbrister än modern musik. Detta är t.o.m. en barnlek att visa rent signalanalysmässigt.

Rent musikaliskt finns det många exempel på kompositions- och orkestreringsmässigt enormt komplexa verk även inom något som normalt är repetitivt och enkelt som rockmusik. Att tro att all musikalisk begåvning upphörde någon gång under första halvseklet på 1900-talet är minst sagt korkat.

[music4ever]

Olika former av musik ger olika krav. Brukade ha blandskivor när jag åkte runt och testa prylar och då var det allt från elektronisk musik, metal, pop, jazz, blues, etc. Alla var utvalda av olika anledningar att testa systemen med. Någon högtalare som kanske lät rätt okej med akustisk musik totalt fallerade med en tung metallåt.

[Strmbrg]

Dr Steindl:
Jag har inte lyssnat på dina exempel eftersom jag känner flera av dem hyfsat väl sedan tidigare. Så de är alltså inte alls ignorerade.

Man kan självklart definiera enkel, svårlyssnad, komplex, lättillgänglig, banal, allvarlig, mångtydbar eller lite vad som helst. Och dessutom definiera det på lite olika, mer eller mindre genomtänkta vis.
Min utgångspunkt just i den här tråden var enbart att tala om "enkel - komplex" utifrån perspektivet på ljudkomplexitet.
Alltså inte utifrån exempelvis vilka och hurdana psykologiska effekter musik kan ge hos en lyssnare. Ej heller huruvida och i vilken grad musik av olika slag kan skapa associationer till skeenden, så som programmusik är tänkt. Sådant är intressant, men det var inte det jag hade i åtanke.

Den musik du anger (den som jag känner till alltså) klassar jag som komplex ur ett ljudperspektiv. Det vill säga att musiken består av:

Många instrument som spelar samtidigt

Många likadana instrument som spelar samtidigt

Många olika instrument som spelar samtidigt

Flera olika samtidiga stämmor/melodislingor

Instrument på olika avstånd från mikrofoner

Instrument på olika platser i en ljudreflekterande, ljudabsorberande och ljuddiffuserande stor lokal

Kanske specifikt till dem som lätt blir störda av en intolkad attityd i mina inlägg:

Det jag funderar över eller har som agenda är INTE huruvida viss musik är på något vis mer "högtstående" ur någotslags fisförnämt "sanningsperspektiv".

INTE huruvida de personer som föredrar viss musik är mer högtstående.

INTE huruvida jag är en bättre människa än du som lätt blir störd av det jag emellanåt skriver.

Jag kan emellanåt studsa omkring till Peps Persson, digga Alice Cooper titta på något klipp med Keith Moon eller George Clinton. Exempelvis.

Jag kan samtidigt förstå reaktioner på mina inlägg som tolkar dem som socialt positionerande, nedklankande och självförhävande. Jag förstår det eftersom den typen av människor som agerar i sådana syften finns. De är nog inte ens särskilt få utan kanske är de i majoritet i samhället. Vet ej. Men jag är medveten om att det förekommer.

Utifrån den ofta socialt bevakande, lättkränkta och infektionsbenägna stämning som råder i samhället så blir det såklart svårt att ernå trovärdighet för den som bara är ute efter att föra resonemang och fundera över hur saker förhåller sig, och gör just det, UTAN att blanda in socialiserande syften i tankar och handlingar.

Emellanåt känns den ambitionen närmast hopplöst utsiktslös.
Men skam den som ger sig.

[Nattlorden]

Olika former av musik ger olika krav. Brukade ha blandskivor när jag åkte runt och testa prylar och då var det allt från elektronisk musik, metal, pop, jazz, blues, etc. Alla var utvalda av olika anledningar att testa systemen med. Någon högtalare som kanske lät rätt okej med akustisk musik totalt fallerade med en tung metallåt.

+1

Gjorde likadant, fast med en cd-trave istället.

[RJohan]

Om man spisar seriös musik skall man väl röka seriös tobak och inte enkel jazztobak!

Och ha Arvo Pärtskägg, inte jazzskägg?

[Strmbrg]

Snicksnack och fjompigheter!

Jag tycker att man skall se ut och röka såhär när man spisar musik. Oavsett genre.

6Crxk4m.jpg (66.91 KiB) Visad 1416 gånger

worlds-dirtiest-man-5-1068x645.jpg (175.14 KiB) Visad 1416 gånger

hqdefault.jpg (45.57 KiB) Visad 1416 gånger

[Baffel]

Testade några olika förstärkare och två olika högtalare hos min kompis igår kväll. Tog med den lilla Technicsen som jag nu tjatat om i var och varannan tråd. Tycker att den stora skillnaden är bredden i ljudbilden som målades upp. Förmågan att få högtalarna att liksom försvinn. Rent ljudmässigt hängde technics su v45a väl med när det kommer till upplösning tyckte jag men just soundstage och förmågan att fylla ut där hängde den inte riktigt med. Detta jämfört med en singel end rörförstärkare med KT 88 rör och en Cyrus. Framförallt KT 88an och att få en 3d känsla , soundstage var grym på det. Detta oavsett vilken musik som vi spelade. En ljudmässigt fjärt i rymden jämfört med att byta mellan två olika högtalare var det dock. Ett par JM Lab Focal 905 och ett par Vienna Baby Grand. . Vilken enorm skillnad vid byte mellan högtalare.

Så "enkla" system och ljud de producerar. Verkar ju inte vara så enkelt som att musik x funkar på system y och tvärt om. Såklart något ni erfarna säkert sedan länge vetat om

[Strmbrg]

...
Verkar ju inte vara så enkelt som att musik x funkar på system y och tvärt om. Såklart något ni erfarna sedan länge vetat om

Det är nog så att allt inte är lika bra på allt.

För min del så vet jag väl om att jag har begränsningar i bas och ljudtryck, som andra inte skulle acceptera.
Jag accepterar det på grund av att jag gjort det aktiva valet att strunta i de bristerna. Bland annat på grund av att jag inte tycker att de bristerna har någon betydelse för den musik jag vill lyssna på. För mig alltså. Att det därför kan klassas som icke-hifi bryr jag mig inte heller om.

Hur anläggningen klarar av sådan musik jag inte vill lyssna på bryr jag mig inte heller om.


Jag tror att det kan klassas som integritet (tjurskallighet?). Men det bryr jag mig inte heller om egentligen.

[goat76]

Man kan självklart definiera enkel, svårlyssnad, komplex, lättillgänglig, banal, allvarlig, mångtydbar eller lite vad som helst. Och dessutom definiera det på lite olika, mer eller mindre genomtänkta vis.
Min utgångspunkt just i den här tråden var enbart att tala om "enkel - komplex" utifrån perspektivet på ljudkomplexitet.
Alltså inte utifrån exempelvis vilka och hurdana psykologiska effekter musik kan ge hos en lyssnare. Ej heller huruvida och i vilken grad musik av olika slag kan skapa associationer till skeenden, så som programmusik är tänkt. Sådant är intressant, men det var inte det jag hade i åtanke.

Den musik du anger (den som jag känner till alltså) klassar jag som komplex ur ett ljudperspektiv. Det vill säga att musiken består av:

Många instrument som spelar samtidigt

Många likadana instrument som spelar samtidigt

Många olika instrument som spelar samtidigt

Flera olika samtidiga stämmor/melodislingor

Instrument på olika avstånd från mikrofoner

Instrument på olika platser i en ljudreflekterande, ljudabsorberande och ljuddiffuserande stor lokal

Du blandar uppenbart ihop saker och ting.

Vad som är arrangemangmässigt komplext med att samordna flertalet musiker som framföra ett stycke, har inte mycket att göra med hur tekniskt komplext det blir för ett vanligt tvåkanalsljudsystem att återge det. Ljudsystemet får inte svårare att återge musiken bara för att de sammanlagda tonerna ursprungligen kom från många instrument, varken mikrofonerna vid inspelningen eller högtalarna vid uppspelning ”ser” musikarrangemangets komplexitet. Mikrofonerna tar till sig alla de olika ljudinslagen som ”en och samma ljudmassa”, och högtalarna spelar sedan bara upp denna ”en och samma ljudmassa” som mikrofonerna spelat in och ”vet” inte heller hur komplext det musikaliska arrangemanget var utformat eller hur många enskilda instrument det ursprungligen var.

Klassisk musik är i regel i långa stunder en hyfsat slätstruken historia ur återgivningshänsyn, i regel dundrar det på bara lite då och då med snabba och starka transienter, men mestadels behöver inte högtalarna jobba speciellt hårt.
Musik med en tätare ström av starka transienter ställer betydligt större krav på högtalaren, de dynamiska tvära kasten som kommer tätt och ofta efter varandra i en rocklåt eller liknande ställer högre krav, och är mer tekniskt komplext för en högtalare/ett ljudsystem att så fullskaligt som möjligt kunna återge.



Strmbrg, jag tror att ditt i överlag icke-intresse för exempelvis rockmusik får dig att lyssna på den typen av musik på ett något oengagerande sätt, du lyssnar bara på elgitarren, basgitarren och trummorna som stora ”Duplo-legoklossar” i arrangemanget och kanske tycker att någon detaljåtergivning är överflöd?

För mig som verkligen är intresserad av rockmusik lyssnar däremot efter detaljåtergivningen på instrument-nivå, jag älskar att ta del av all detaljerna jag hör från en välinspelad gitarrförstärkare, för mig finns inget vackrare än när gitarrens ljud spricker upp från relativt rent ljud till övergången där rören spricker upp till dist, och hur en skicklig gitarrist kontrollerar detta skeendet som om gitarren var en del av hans egen kropp.
Det var bara ett exempel på varför även jag trots den ofta arrangemangmässigt okomplicerade musikstilen också är mån om en detaljrik återgivning, men utöver detaljerna så ställer rockmusik överlag många fler krav på återgivningen än musik med färre och glesare tvära kast i transienterna.

[Strmbrg]

Så kan det vara.

[MichaelG]

Jag tycker att musik med tydlig rytm, tydlig melodi, måttlig dynamik och tydligt sammanhang mellan aktörerna fungerar bättre på bristfälliga musikanläggningar än musik som är mer komplex därvidlag. Jag gissar att det beror på att det musikaliska budskapet inte så lätt går förlorat i frekvensavvikelser, distorsion, och brus, mm. Dock tycker jag alltid att det är bättre när det är bättre. Dvs oavsett musikens komplexitet, tycker jag att den vinner på att återges via en kompetent musikanläggning. Men jag har mer än en gång lyssnat på musikrekommendationer av komplex musik som tett sig mer eller mindre obegriplig via exempelvis enklare bilstereo, eller liten bluetoothhögtalare men där allt faller på plats och blir begripligt när det lyssnas på via en mer kompetent anläggning.

Däremot - som många redan varit inne på - finner jag såväl mer som mindre komplex musik inom de flesta genrer. Utom dansband.

[Nattlorden]

goat76 - jag började inte lyssna på rock(/metal/etc) på allvar innan jag fann mig med högtalare som var bra nog att kunna fixa att lösa upp det. Det var liksom ett "aha - är det därför folk gillar det?" om jag överdriver lite.

[Morello]

Ja, detta är definitivt trams.

https://www.youtube.com/watch?v=a30ysyyuGLE

[goat76]

Så kan det vara.

Inte bara kan vara, det är så. Varför tror du även vi med andra musikaliska preferenser än dig suktar efter bättre återgivning?

Själv har jag en ljudanläggning som återger en fantastisk detaljåtergivning, utöver det klarar den även av snabba och kraftfulla dynamiska förlopp med starka transienter utan att den "tappar andan" och grötar till ljudet.
En tydlig detaljrik basåtergivning samt en naturlig topp som ger ett fint detaljrikt ljud utan att överdriva/förstärka något, samt ett otroligt bra mellanregister.
Nu kanske du tänker "basodiskant"? Nej, allt detta ger en helhet vilket inte begränsar återgivningen till att endast passa slätstruken och lättåtergiven musik. Vilken musikstil det än må vara som kommer ur högtalarna så klarar anläggningen av att återge den information som finns lagrad, det är helt och hållet upp till musikmaterialets produktionskvalitet ifall det låter bra eller dåligt, om det är detaljrikt eller inte, eller om det är transientrikt eller inte.

Högtalarna har ingen aning om vad musiken består utav, varken om det är en, tre eller hundra instrument som spelas på inspelningens tvåkanalsspår.

[Strmbrg]

Hm, man kan ju kanske bortse från VILKEN musik som är enkel respektive komplex ljudmässigt.
Om man vill det alltså. Vill man inte bortse från det så blir det kanske svårare att bortse från det.
Bortser man från det så kanske det blir lättare att koncentrera sig på själva frågan om huruvida all musik är lika svår att återge ur ett detaljupplösningsperspektiv eller inte.

[goat76]

goat76 - jag började inte lyssna på rock(/metal/etc) på allvar innan jag fann mig med högtalare som var bra nog att kunna fixa att lösa upp det. Det var liksom ett "aha - är det därför folk gillar det?" om jag överdriver lite.

Jag förstår vad du menar, även om jag nu kom in den andra vägen med rockmusik som mitt huvudsakliga musikintresse. När en anläggning förmår att behålla "lugnet" i transientrika partier i musiken och dessa samtidigt återges med en bra trovärdighet, samtidigt som allt finns på plats vad gäller detaljnivå blandat med kraft, då förstår man lättare tjusningen med rockmusiken.

[MichaelG]

[...]
Bortser man från det så kanske det blir lättare att koncentrera sig på själva frågan om huruvida all musik är lika svår att återge ur ett detaljupplösningsperspektiv eller inte.

Jag har nog inte funderat så mycket på just den aspekten förut, men det finns ju mycket input i tråden. Och jag ägnade delar av gårdagen och morgonen till att just lyssna på olika sorters musik ur just detta (detaljupplösnings-) perspektiv. Och mitt spontana svar blir att det beror på hur man menar.
- All musik jag spelar vinner på högre detaljupplösning (lägre dist och större frekvensomfång??)
- Viss musik vinner mer på det (som jag var inne på i förra inlägget; större komplexitet i rytm, melodi, etc)
- Dynamisk musik (oavsett komplexitet i övrigt) vinner mer än odynamisk på att återges i en kompetent anläggning och totalt är detta viktigare än upplösning för denna musik.
- Musik med djupbasinnehåll vinner klart på att återges via en anläggning som kan återge detta. Och totalt är detta viktigare än upplösning för denna musik.

Sammanfattning; En anläggning med stor dynamisk förmåga, stort frekvensomfång och stor detaljupplösning är jättebra för att återge all musik. För musik med stort dynamiskt innehåll, eller mycket djupbas är återgivning av dessa faktorer viktigare än detaljupplösning i övrigt. Är alltså vad jag spontant tycker.

[PerStromgren]

Högtalarna har ingen aning om vad musiken består utav, varken om det är en, tre eller hundra instrument som spelas på inspelningens tvåkanalsspår.

Nej, men lyssnaren har det, vilket är poängen!

Om lyssnaren kan höra dessa enskilda instrument eller inte, har att göra med överföringen i sin helhet, där lyssnarens anläggning (och rum) har en stor del. All sorts distorsion ställer till det. Min poäng är att man lättare hör denna distorsion om instrumenten är kända av lyssnaren, vilket är enklare om de inte har passerat en massa, ibland okända, musikaliska distorsionslådor. Jag har dock full respekt för att de som har tung rockmusik som favvo hör "igenom" anläggningen om de är vana.

Jag och Strömmis har liknande preferenser för musik, och dessutom liknande anläggningar, ska sägas.

[goat76]

Hm, man kan ju kanske bortse från VILKEN musik som är enkel respektive komplex ljudmässigt.
Om man vill det alltså. Vill man inte bortse från det så blir det kanske svårare att bortse från det.
Bortser man från det så kanske det blir lättare att koncentrera sig på själva frågan om huruvida all musik är lika svår att återge ur ett detaljupplösningsperspektiv eller inte.

Du kanske tror att jag inte förstår vad du menar, men det gör jag och jag bortser inte från något. Oavsett vilket musikintresse man har och samtidigt har ett intresse för bra återgivning så vill man att alla detaljer i ljudet ska höras.

Om man som du lyssnar mest på klassisk musik så koncentrar man sig kanske mest på detaljupplösningen i att lyssna efter hur musiken låter i lokalen, de olika instrumentens placering och hur lätt det är att skilja de olika ljuden åt.

Om man som mig lyssnar mest på rockmusik där produktionen haft ambitionen att få fram ett visst dokumenterande av ett "band i ett rum", likt typiska jazz-inspelningar där det även finns mono-upptagningar som panorerats på ett inte alltid realistiskt sätt. I dessa inspelningar vill man både kunna höra en trovärdig detaljåtergivning såväl från lokalen som från de enskilda instrumenten.

Om man har ett hifi-intresse i kombination med intresset för elektronisk musik som kanske inte har ett akustiskt ursprung, så är man troligtvis intresserad av detaljåtergivningen av de olika ljudinslagens texturer.


Som du ser och ifall du är villig att både sätta dig in i och respektera olika musikstilar så borde du förstå att alla är intresserade av detaljåtergivning, det är liksom en stor del i hela hifi-intresset. Skillnaden mellan musikstilarna är bara var detaljerna återfinner sig och vad du som lyssnare intresserar dig för.

[Strmbrg]

Så kan det vara.

Inte bara kan vara, det är så...

Okej då.

[music4ever]

Hm, man kan ju kanske bortse från VILKEN musik som är enkel respektive komplex ljudmässigt.
Om man vill det alltså. Vill man inte bortse från det så blir det kanske svårare att bortse från det.
Bortser man från det så kanske det blir lättare att koncentrera sig på själva frågan om huruvida all musik är lika svår att återge ur ett detaljupplösningsperspektiv eller inte.

"Detaljupplösningg" är ju inte allt. Om en låt har en basslinga som spelas kring säg 25 hz, och högtalarna inte kan återge det så spelar ju inga "detaljer" i världen någon roll om en stor del av låten inte ens återges.

[music4ever]

Min poäng är att man lättare hör denna distorsion om instrumenten är kända av lyssnaren, vilket är enklare om de inte har passerat en massa, ibland okända, musikaliska distorsionslådor. Jag har dock full respekt för att de som har tung rockmusik som favvo hör "igenom" anläggningen om de är vana.

Låter alla instrument lika? En fiol som fiol? Hur man spelar in påverkar det?
Sätter du 10 st audiofiler och lyssnar på X så kommer du ha kanske 11 olika åsikter hur nära det är verkligheten eller ej.

[goat76]

Högtalarna har ingen aning om vad musiken består utav, varken om det är en, tre eller hundra instrument som spelas på inspelningens tvåkanalsspår.

Nej, men lyssnaren har det, vilket är poängen!

Om lyssnaren kan höra dessa enskilda instrument eller inte, har att göra med överföringen i sin helhet, där lyssnarens anläggning (och rum) har en stor del. All sorts distorsion ställer till det. Min poäng är att man lättare hör denna distorsion om instrumenten är kända av lyssnaren, vilket är enklare om de inte har passerat en massa, ibland okända, musikaliska distorsionslådor. Jag har dock full respekt för att de som har tung rockmusik som favvo hör "igenom" anläggningen om de är vana.

Jag och Strömmis har liknande preferenser för musik, och dessutom liknande anläggningar, ska sägas.

Jag polariserar naturligtvis det jag skriver för att ge en tydlig motvikt mot Strmbrgs påståenden, för i slutändan är det ju lyssnarna som väger de olika aspekterna av återgivningen individuellt. Någon vill ta del av alla mikrodetaljer i inspelningarna medans någon annan föredrar en mer överslätad och ”förlåtande” återgivning. Det sitter alltså inte i valet av musik utan i lyssnarens preferenser.

[Strmbrg]

För min del så har jag fått för mig att småsignalförnimbarheten ör viktig för att nå det egentliga målet: God illusion av realism.

[jansch]

Hm, man kan ju kanske bortse från VILKEN musik som är enkel respektive komplex ljudmässigt.
Om man vill det alltså. Vill man inte bortse från det så blir det kanske svårare att bortse från det.
Bortser man från det så kanske det blir lättare att koncentrera sig på själva frågan om huruvida all musik är lika svår att återge ur ett detaljupplösningsperspektiv eller inte.

"Detaljupplösningg" är ju inte allt. Om en låt har en basslinga som spelas kring säg 25 hz, och högtalarna inte kan återge det så spelar ju inga "detaljer" i världen någon roll om en stor del av låten inte ens återges.

Kanske dumt att kommentera men det är tvärt om....
"kring 25Hz" är det nästan bara kyrkorgel, syntar och piano som kan spela (på ett piano är lägsta tonen 27,5Hz). Vanlig 4-strängad elbas har 41,2Hz som lägsta ton.

- om en basslinga skulle spelas utan övertoner, bara en ren sinus, hade du knappt hört någon melodi alls. Det tar alldeles för lång tid för hörseln att detektera tonhöjd vid så låga frekvenser och att skilja på tonstegen med så "oexakt" detektering som hörseln då har blir det bara "grötigt".
- när ett vanligt instrument spelar vid låga frekvenser är det övertonerna som ger "detaljerna" och tonhöjden för hörseln. Precisionen ger anslaget som är övertonsrikt (och ofta disharmoniskt men det hinner man inte höra)
- man kan t o m ta bort grundtonen helt och du kommer höra den ändå! Hörseln "tillverkar" grundtonen genom övertonerna. Det kommer visserligen att låta tunt . Man kan då konstatera att grundtonen ger tyngd i ljudet och övertonerna detaljer och precision.

Detta faktum nyttjade väldigt många dåliga kontrabasspelare (obs! ej med stråke) i jass, dixieland och hillybilly band som kunde spela hur illa som helst utan att gemene man reagerade - basen gav tyngd och i viss mån takt. Detta "lurendrejeri" är alltså möligt när basens övertoner är svaga.

[MichaelG]

jansch; så sant. Det är ju också därför man tydligt hör basinstrument även genom högtalare som inte går så djupt ner. Det kan till och med låta så bra att man inte saknar det förrän man hört hur det KAN låta (i verkligheten eller genom mer baskapabla högtalare). Och därför har vi ett antal kamrater här på forumet som VERKLIGEN njuter av sin återgivning trots att de säkerligen spelar musik ibland där de djupaste tonerna är något stympade. Det faktum att det skulle kunna låta ÄNNU bättre hindrar ju inte att det kan låta tillräckligt bra.

[Baffel]

Hursomhelst. Högtalarkablar . Jämfört Biltemas 1,5 mm

https://www.biltema.se/bil---mc/elsyste ... 2000022320

Vs ett par dyra som tydligen gick på flera tusentals kronor nya (ska kolla upp vad de heter )

Jag och polaren testade med olika högtalare och förstärkare . Hyfsad utrustning , singel end rörförstärkare KT 88 slutrör + högtalare Vienna Acoustics Beethoven Baby Grand. Resultat . Hörde absolut precis 0 skillnad på ljudet. Nada. Så dyra högtalarkablar verkar ju fullständigt meningslöst i alla fall.

[MichaelG]

[...] Så dyra högtalarkablar verkar ju fullständigt meningslöst i alla fall.

Välkommen till Faktiskt!

[goat76]

Hursomhelst. Högtalarkablar . Jämfört Biltemas 1,5 mm

https://www.biltema.se/bil---mc/elsyste ... 2000022320

Vs ett par dyra som tydligen gick på flera tusentals kronor nya (ska kolla upp vad de heter )

Jag och polaren testade med olika högtalare och förstärkare . Hyfsad utrustning , singel end rörförstärkare KT 88 slutrör + högtalare Vienna Acoustics Beethoven Baby Grand. Resultat . Hörde absolut precis 0 skillnad på ljudet. Nada. Så dyra högtalarkablar verkar ju fullständigt meningslöst i alla fall.

Tack så mycket, hur skulle vi kunna gå vidare med den här tråden utan den informationen.

[Baffel]

Det där med högtalarkablar känner säkert alla som läser här till , men det var , för egen del i alla fall, kul att testa i verkligheten och få det konfirmerat .

Men hur tror ni en Aiyima tpa3255, står sig mot en singel end röris med KT 88 slutrör, Technics su v45a, en S.A.T (Bladlius) samt en Cyrus tel med psx....

[I-or]

När det gäller den ursprungliga frågeställningen, så kommer jag att tänka på den typiska glesa "mässjazzen" som åtminstone alltid spelades på hifimässor förr. Detta naturligtvis för att visa upp de upplösningsmässigt och dynamiskt begränsade anläggningarna i sitt bästa ljus (eller kanske snarare ljud). Saken var bara den, att om lyssnaren också hörde eller hade hört mässjazzlåten på ett bra system insåg han/hon snabbt skillnaderna i återgivningsförmåga.

Exemplet belyser det faktum att en grötig och tydligt distorderad återgivning av komplexa produktioner är lättare att direkt klassificera som svag, medan en motsvarande återgivning av enklare produktioner ofta kräver mer av lyssnaren (som jämförande lyssning eller erfarenhet).

[Harryup]

En av de största anledningarna till mässjazz är att rummen ofta är dåligt isolerade ifrån varandra och skall man spela något annat så måste man turas om och det vill man inte om man betalt en hyra som kostar skjortan för ganska få timmar av ljud i montern.

[Jansson]

En av de största anledningarna till mässjazz är att rummen ofta är dåligt isolerade ifrån varandra och skall man spela något annat så måste man turas om och det vill man inte om man betalt en hyra som kostar skjortan för ganska få timmar av ljud i montern.

Måste vara en kontraproduktiv metod.
Bättre att vara bäst när det gäller, om än för ett mindre antal, än lika dålig hela tiden.

[Strmbrg]

Mäss-lyssning är meningslöst, tycker jag.
Det ger ingenting utöver att man hör hur det låter med den musik som spelas i den lokal som den spelas och från den plats man befinner sig på.
Vad är det jag skall bedöma? Just det eller en anläggning?

En väldigt intressant sak är att när jag oavsett på mässa eller i butik bett om storskalig symfonisk musik: Det finns inte.
Numera är det ju betydligt enklare eftersom man rattar fram något önskvärt från exempelvis Tidal.

[petersteindl]

Mäss-lyssning är meningslöst, tycker jag.
Det ger ingenting utöver att man hör hur det låter med den musik som spelas i den lokal som den spelas och från den plats man befinner sig på.
Vad är det jag skall bedöma? Just det eller en anläggning?

En väldigt intressant sak är att när jag oavsett på mässa eller i butik bett om storskalig symfonisk musik: Det finns inte.
Numera är det ju betydligt enklare eftersom man rattar fram något önskvärt från exempelvis Tidal.

Du var ju inne på Sheraton, 2010 eller 2011 eller 2012, då jag demade Bremen 3D8. Då spelade jag en del klassiskt, bl.a. Mahlers 4 symfoni. Vet inte om du minns.

Mvh
Peter

[Strmbrg]

Mäss-lyssning är meningslöst, tycker jag.
Det ger ingenting utöver att man hör hur det låter med den musik som spelas i den lokal som den spelas och från den plats man befinner sig på.
Vad är det jag skall bedöma? Just det eller en anläggning?

En väldigt intressant sak är att när jag oavsett på mässa eller i butik bett om storskalig symfonisk musik: Det finns inte.
Numera är det ju betydligt enklare eftersom man rattar fram något önskvärt från exempelvis Tidal.

Du var ju inne på Sheraton, 2010 eller 2011 eller 2012, då jag demade Bremen 3D8. Då spelade jag en del klassiskt, bl.a. Mahlers 4 symfoni. Vet inte om du minns.

Mvh
Peter

Jo det stämmer. Jag minns det nu. Fascinerande att du minns att du spelade just Mahlers 4.

[petersteindl]

Mäss-lyssning är meningslöst, tycker jag.
Det ger ingenting utöver att man hör hur det låter med den musik som spelas i den lokal som den spelas och från den plats man befinner sig på.
Vad är det jag skall bedöma? Just det eller en anläggning?

En väldigt intressant sak är att när jag oavsett på mässa eller i butik bett om storskalig symfonisk musik: Det finns inte.
Numera är det ju betydligt enklare eftersom man rattar fram något önskvärt från exempelvis Tidal.

Du var ju inne på Sheraton, 2010 eller 2011 eller 2012, då jag demade Bremen 3D8. Då spelade jag en del klassiskt, bl.a. Mahlers 4 symfoni. Vet inte om du minns.

Mvh
Peter

Jo det stämmer. Jag minns det nu. Fascinerande att du minns att du spelade just Mahlers 4.

Jag kan nog plocka fram alla olika skivor jag spelade på de olika mässorna jag varit med på. Kan inte alla det? jag har alltid med mig ett hundratal olika cd och jag väljer sedan musik som jag känner för, för stunden. Jag spelar musik som ren entertainment och väljer musik därefter. Jag spelar inte för att dema högtalare eller hifi-pryttlar. Jag spelar för att få max entertainment-faktor vid varje tillfälle jag byter skiva. Det är ett känslomässigt musikbyte där stämningen är hela grejen. Ibland blir jag ombedd att spela något och jag minns att Tompa på forumet bad mig spela en skiva jag inte visste vad det var. Jag brukar inte spela okänd musik, men jag blev dock nyfiken och jag litade på personen och jag minns att det var en förbaskat bra skiva. Den var på ECM och med svenska eller nordiska jazzmusiker, om jag kommer ihåg rätt.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Dr Steindl:
Jag har inte lyssnat på dina exempel eftersom jag känner flera av dem hyfsat väl sedan tidigare. Så de är alltså inte alls ignorerade.

Man kan självklart definiera enkel, svårlyssnad, komplex, lättillgänglig, banal, allvarlig, mångtydbar eller lite vad som helst. Och dessutom definiera det på lite olika, mer eller mindre genomtänkta vis.
Min utgångspunkt just i den här tråden var enbart att tala om "enkel - komplex" utifrån perspektivet på ljudkomplexitet.
Alltså inte utifrån exempelvis vilka och hurdana psykologiska effekter musik kan ge hos en lyssnare. Ej heller huruvida och i vilken grad musik av olika slag kan skapa associationer till skeenden, så som programmusik är tänkt. Sådant är intressant, men det var inte det jag hade i åtanke.

Den musik du anger (den som jag känner till alltså) klassar jag som komplex ur ett ljudperspektiv. Det vill säga att musiken består av:

Många instrument som spelar samtidigt

Många likadana instrument som spelar samtidigt

Många olika instrument som spelar samtidigt

Flera olika samtidiga stämmor/melodislingor

Instrument på olika avstånd från mikrofoner

Instrument på olika platser i en ljudreflekterande, ljudabsorberande och ljuddiffuserande stor lokal

Kanske specifikt till dem som lätt blir störda av en intolkad attityd i mina inlägg:

Det jag funderar över eller har som agenda är INTE huruvida viss musik är på något vis mer "högtstående" ur någotslags fisförnämt "sanningsperspektiv".

INTE huruvida de personer som föredrar viss musik är mer högtstående.

INTE huruvida jag är en bättre människa än du som lätt blir störd av det jag emellanåt skriver.

Jag kan emellanåt studsa omkring till Peps Persson, digga Alice Cooper titta på något klipp med Keith Moon eller George Clinton. Exempelvis.

Jag kan samtidigt förstå reaktioner på mina inlägg som tolkar dem som socialt positionerande, nedklankande och självförhävande. Jag förstår det eftersom den typen av människor som agerar i sådana syften finns. De är nog inte ens särskilt få utan kanske är de i majoritet i samhället. Vet ej. Men jag är medveten om att det förekommer.

Utifrån den ofta socialt bevakande, lättkränkta och infektionsbenägna stämning som råder i samhället så blir det såklart svårt att ernå trovärdighet för den som bara är ute efter att föra resonemang och fundera över hur saker förhåller sig, och gör just det, UTAN att blanda in socialiserande syften i tankar och handlingar.

Emellanåt känns den ambitionen närmast hopplöst utsiktslös.
Men skam den som ger sig.

Du använder ordet "Ljudkomplexitet".

Det är nu som ordet Ljud måste definieras.

Är ljud en objektiv fysikalisk storhet i form av akustiska ljudvågor i luften?

Eller. . .

Är ljud en subjektivt upplevd varsebliven sensation/perception i ens medvetande?

Det är två vitt skilda skilda saker som bör analyseras separat och oberoende av varandra för att därefter i en syntes se om det finns "korrelation" dem emellan och hur denna korrelation ter sig och till slut hur kausaliteten ser ut dem emellan.

Ljud såsom en objektiv fysikalisk storhet i form av akustiska ljudvågor i luften uttrycks i tidsdomän med ljudtrycksförändring per tidsenhet och ljudtrycksförändring per rumsenhet.

Ljud såsom en subjektivt upplevd varsebliven sensation/perception i ens nervsystem uttrycks i frekvensdomän. Det sker en sådan omvandling direkt i innerörat i de sensoriska hårcellerna i organet corti utmed basilarmembranet. Man hör frekvens. Men man har även en spatial hörselupplevelse! Den sker i tidsdomän. Det är således två skilda domäner som löper parallellt i nervsystem och hjärna. I medvetandet finns upplevelsen. Den kan uttryckas i ord. Problemet är att det finns i princip en oändligt stor avgrund mellan upplevelse och redovisad upplevelse.

1.) Ljudkomplexiteten såsom en objektiv fysikalisk storhet hos akustiska ljudvågor i luften uttryckt i tidsdomän med ljudtrycksförändring per tidsenhet är egentligen en baggis, oavsett musik.

2.) Ljudkomplexiteten såsom en subjektivt upplevd varsebliven sensation/perception i ens nervsystem som uttrycks både i frekvensdomän och i tidsdomän är en extremt komplex mätprocess som utförs i hjärnan.

3.) Ljudkomplexiteten för musikerna som skall spela är ytterligare en annan dimension och partituret är ett slags underlag för detta.

Så, jag efterlyser vilken av dessa Ljudkomplexiteter du egentligen menar då du uttrycker resten som jag tycker du uttrycker alldeles utmärkt. Det ökar min förståelse av vad du menar. Dock behöver jag veta vad du menar med Ljudkomplexitet för att jag skall kunna sätta ihop det i ett plausibelt sammanhang. Menar du alternativ 1 eller 2 eller 3?

Mvh
Peter

[music4ever]

Kanske dumt att kommentera men det är tvärt om....
"kring 25Hz" är det nästan bara kyrkorgel, syntar och piano som kan spela (på ett piano är lägsta tonen 27,5Hz). Vanlig 4-strängad elbas har 41,2Hz som lägsta ton.

Ja, och? Folk lyssnar på elektronisk musik.

[distad]

Ja, här sitter man och lyssnar på lite stråkorkestermusik av njutbar och melodisk typ.
Lyssnar och funderar.

När jag lyssnar på sådan här musik så blir upplevelserna olika beroende på om jag stänger av andra aktiviteter eller ej. Typ, läser eller skriver.
Musiken är såpass innehållsrik avseende smådetaljer, rumsljud, övertoner, multimelodi- och instrumentmix, att mycket går perceptivt förlorat när jag samtidigt sysslar med annat. Lägger jag ihop laptopen så ökar perceptionen av detaljerna.

Lyssnar jag på mindre komplex musik så blir inte förändringen så stor när jag både sysslar och lyssnar som när jag bara lyssnar.

Utifrån detta så undrar jag om det inte även är så, att den här ljud-komplexa musiken ställer högre krav på anläggningens förmåga till detaljåtergivning.
Jag skriver inte alls detta i syfte att racka ner på personer som gillar viss musik. Det vore både lågt och främmande. Nej, det är hur det förhåller sig som intresserar mig.

Enkelt uttryckt:
Om musiken inte innehåller särskilt mycket av små-ljud, inte framförs av massor av instrument i en lokalklang och inte består av mängder av parallella stämmor, ja då finns det ju rimligtvis inte så mycket att "lyfta fram". Den extremt högupplösande anläggningen ger inte så mycket extra.

Nu bortser jag från baskapacitet och ljudtrycksdito, vilket såklart kan vara egenskaper som inverkar på den mesta musik.

Gå på mässor så får du höra massor av musik som inte sätter anläggningarna på prov = sådant som går under mässjazz , för det vill inte utställarna för då får man verkligen höra hur grejerna klarar av sådant. Sladd (och någon till kanske) är väl det enda undantaget då har brukar blanda rejält. Men hans grejer brukar klara det galant.

[jansch]

Kanske dumt att kommentera men det är tvärt om....
"kring 25Hz" är det nästan bara kyrkorgel, syntar och piano som kan spela (på ett piano är lägsta tonen 27,5Hz). Vanlig 4-strängad elbas har 41,2Hz som lägsta ton.

Ja, och? Folk lyssnar på elektronisk musik.

Ja, jag skrev ju syntar men du missade nog det viktigaste - "men det är tvärt om" och resten av texten jag skrev......

Posta gärna en låt med basslinga kring 25Hz, jag hittar ingen.....

[Strmbrg]

Dr Steindl:

Men begreppet "ljudkomplexitet" menar jag förnimmelsen. Detta baserar jag på att jag med begreppet "ljud" avser en förnimmelse.
Jag har nämligen resonemangsmässigt fattat tycke ( ) för tanken att ljud inte existerar annat än i hörselsinnen. I andra sammanhang handlar det om vissa slags rörelser i gaser, fasta eller flytande former. Det vill säga om sådana rörelser som kan utgöra en transmission ledande till en excitering av mekanismer i hörselsinnesrelaterade organ.

Mer impopulärvetenskapligt så menar jag att di där pajsarna i sina propellerförsedda svidar som sitter å röjer å lirar på sina grunker on stage, de kirrar ju bara en massa röj å skak i luften ijenklien. Inte mycke å ha om ingen fixar å liksom göra om'et te nåslax liksom sjysst förnimmelse av ett sound liksom, dåra...

[shifts]

Det där med komplexitet är intressant. Det jag tycker är komplext är nog inte så komplext för en apparat att hantera. Kanske för för små högtalare möjligen. Men de komplexa spår jag kan ha med mig när jag vill provlyssna någon anläggning, är nog snarare utmaningar för rummet och dess efterklang än för något annat (möjligen också för potentiella medlyssnare).

[Nattlorden]

Jag brukar som del i mina tester använda Mike Oldfield "Five miles out" för att testa om återgivningen faller ihop när den får komplex och medvetet distad musik eller det bara drunknar i mer.
Så hör ni den spelas någonstans på en mässa, så är det nog jag som är där och frågat efter den...

[Tell]

Kanske dumt att kommentera men det är tvärt om....
"kring 25Hz" är det nästan bara kyrkorgel, syntar och piano som kan spela (på ett piano är lägsta tonen 27,5Hz). Vanlig 4-strängad elbas har 41,2Hz som lägsta ton.

Ja, och? Folk lyssnar på elektronisk musik.

Ja, jag skrev ju syntar men du missade nog det viktigaste - "men det är tvärt om" och resten av texten jag skrev......

Posta gärna en låt med basslinga kring 25Hz, jag hittar ingen.....

Är väl inte så vanligt nej, men här är iaf två exempel på trevliga låtar som letar sig neråt 25hz

Mr Bill, Funi - Screening https://open.spotify.com/track/5lx07edf ... qcifN1ZDEg


Sorrow - Mourner https://open.spotify.com/track/5OTaay63 ... _WlvYM7-mA

[I-or]

En av de största anledningarna till mässjazz är att rummen ofta är dåligt isolerade ifrån varandra och skall man spela något annat så måste man turas om och det vill man inte om man betalt en hyra som kostar skjortan för ganska få timmar av ljud i montern.

Detta handlar inte om ljudnivå utan om signalkomplexitet. Det finns massor av musik med hög signalkomplexitet men med relativt låg ljudnivå som kan spelas för att demonstrera upplösningsförmåga, t.ex. stråkorkerstermusiken som Strmbrg nämner i trådstarten.

[distad]

Jag brukar som del i mina tester använda Mike Oldfield "Five miles out" för att testa om återgivningen faller ihop när den får komplex och medvetet distad musik eller det bara drunknar i mer.
Så hör ni den spelas någonstans på en mässa, så är det nog jag som är där och frågat efter den...

Har aldrig hört Mike Oldfield på någon mässa, men hans musik skulle ju passa utmärkt att spela. Så skulle jag besöka en mässa och höra det så skall jag titta efter dig

[Harryup]

En av de största anledningarna till mässjazz är att rummen ofta är dåligt isolerade ifrån varandra och skall man spela något annat så måste man turas om och det vill man inte om man betalt en hyra som kostar skjortan för ganska få timmar av ljud i montern.

Detta handlar inte om ljudnivå utan om signalkomplexitet. Det finns massor av musik med hög signalkomplexitet men med relativt låg ljudnivå som kan spelas för att demonstrera upplösningsförmåga, t.ex. stråkorkerstermusiken som Strmbrg nämner i trådstarten.

Har demat på mässor så jag vet att man pratar med grannarna om ljudnivåer och om vissa skivor stör extra mycket. Sen styrs ju även musikvalet av rumsakustiken, man spelar juinte sånt som sätter igång rummet på ett ogynnsamt sätt.

[I-or]

En av de största anledningarna till mässjazz är att rummen ofta är dåligt isolerade ifrån varandra och skall man spela något annat så måste man turas om och det vill man inte om man betalt en hyra som kostar skjortan för ganska få timmar av ljud i montern.

Detta handlar inte om ljudnivå utan om signalkomplexitet. Det finns massor av musik med hög signalkomplexitet men med relativt låg ljudnivå som kan spelas för att demonstrera upplösningsförmåga, t.ex. stråkorkerstermusiken som Strmbrg nämner i trådstarten.

Har demat på mässor så jag vet att man pratar med grannarna om ljudnivåer och om vissa skivor stör extra mycket. Sen styrs ju även musikvalet av rumsakustiken, man spelar juinte sånt som sätter igång rummet på ett ogynnsamt sätt.

Återigen, det går alldeles utmärkt att spela signalmässigt komplex musik på låg ljudnivå, alldeles speciellt en stråkorkester som via lågt lågfrekvensinnehåll drar nytta av den högre ljudisoleringen mellan rummen för högre frekvenser.

[petersteindl]

Detta handlar inte om ljudnivå utan om signalkomplexitet. Det finns massor av musik med hög signalkomplexitet men med relativt låg ljudnivå som kan spelas för att demonstrera upplösningsförmåga, t.ex. stråkorkerstermusiken som Strmbrg nämner i trådstarten.

Har demat på mässor så jag vet att man pratar med grannarna om ljudnivåer och om vissa skivor stör extra mycket. Sen styrs ju även musikvalet av rumsakustiken, man spelar juinte sånt som sätter igång rummet på ett ogynnsamt sätt.

Återigen, det går alldeles utmärkt att spela signalmässigt komplex musik på låg ljudnivå, alldeles speciellt en stråkorkester som via lågt lågfrekvensinnehåll drar nytta av den högre ljudisoleringen mellan rummen för högre frekvenser.

I normala fall, och då gäller det c:a 80 % av mässbesökarna, så är musikvalet helt avgörande för hur många besökare som dels går in i rummet för att lyssna, dels stannar kvar i rummet en tid för att fortsätta lyssna.

Det är i princip 80/20-regeln och 90/10-regeln som gäller. Att spela gles låg stråkmusik innebär att man tappar med 80-90 % sannolikhet tappar 80-90 % av publiken. Likaså gäller för avant garde jazz.

Eftersom jag har jobbat i branschen sedan 1973/74 så har jag mycket stor erfarenhet av hifi-mässor. På 80-talet anlitades jag av Tysklands störste distributör av high end audio att hjälpa dem på alla tyska mässor. Jag fick ansvaret för att sätta upp högtalarna och sittplatserna, koppla ihop utrustning, montera och ställa in skivspelare och välja demomaterial d v s musik samt att vara på plats och vara dj under hela mässan medans vd för tyska företaget tog hand om press och handlare.

Vill nog påstå att ingen annan utställare i Tyskland hade en sådan väl fungerande mäss-struktur. Publiken applåderade, stannade kvar, kom fram och gratulerade, ja de var hänförda. I Berlin hade vi besökare frön DDR som återkom varje år och satt och lyssnade i timtal. Rummen vi hade var sällan under 100 kvadratmeter. De var fyllda med besökare från morgon till kväll. Vi slängde aldrig ut någon. De från DDR kom fram och tackade oss. De sökte visum varje år för att gå på varje mässa i Väst-Berlin och besöka vårt rum. Det var deras sporre fram till nästa år och det visste min Tyske vän. De kom inte dit för teknik. De kom inte dit för lektion. De kom inte dit för att jämföra ljud. Det handlar om musik som entertainment. De kom för känsloupplevelse av musik och musikevent förmedlad via ljudåtergivning. Jag vågar påstå att jag hade total kontroll över mässituationen och jag kunde välja rätt musik för var och en av besökarna utan att de behövde be om viss musik. Ibland hade de speciella önskemål som vi oftast tillgodosåg. Naturligtvis var stereoapparaterna de bästa och eftersom jag distribuerade samma märken i Sverige så visste jag vad som skulle kopplas ihop med vad och hur högtalarna skulle placeras.

Då det gäller musikval har jag under hela min karriär endast träffat en person jag litar på kan ta över min uppgift och vi jobbade tillsammans på mässor 1996-1997. Då demade jag mina egna Bremen-apparater.

Mäss-jazz är det enklaste valet att spela och skrämmer inte bort publik. Men det ger heller inget bestående intryck och det skapar ingen känslostämning i publiken.

Då jag demar så demar jag mig själv via musiken och jag gör det såsom jag själv vore en i publiken där jag är med och sätter stämningen. Det kräver full koll och totalt mentalt engagemang från att mässan öppnar till att siste man går ut efter stängning. Sedan är man totalt slut.

Musiken skall locka, fängsla och trollbinda samt försätta en i känslosvall, från tårar till glädje, från dans till meditativt avslappnande. Det är en resa i ens inre där tekniken glöms och ej heller märks.

Lyckas jag med det så kan jag välja exakt rätt tillfälle att spela avant garde jazz och komplex låg stråkmusik såsom det vore naturliga geografiska positiner man tar sig förbi får att komma till destination. Men det är inte alltid man kan vara på topp.

Mvh
Äggmannen

[ErikAndersson]

Jag har ett minne av den tysken, han var en personlighet, jag minns att vi kallade honom "Abra Kadavra"

[I-or]

Har demat på mässor så jag vet att man pratar med grannarna om ljudnivåer och om vissa skivor stör extra mycket. Sen styrs ju även musikvalet av rumsakustiken, man spelar juinte sånt som sätter igång rummet på ett ogynnsamt sätt.

Återigen, det går alldeles utmärkt att spela signalmässigt komplex musik på låg ljudnivå, alldeles speciellt en stråkorkester som via lågt lågfrekvensinnehåll drar nytta av den högre ljudisoleringen mellan rummen för högre frekvenser.

I normala fall, och då gäller det c:a 80 % av mässbesökarna, så är musikvalet helt avgörande för hur många besökare som dels går in i rummet för att lyssna, dels stannar kvar i rummet en tid för att fortsätta lyssna.

Det är i princip 80/20-regeln och 90/10-regeln som gäller. Att spela gles låg stråkmusik innebär att man tappar med 80-90 % sannolikhet tappar 80-90 % av publiken. Likaså gäller för avant garde jazz.

Eftersom jag har jobbat i branschen sedan 1973/74 så har jag mycket stor erfarenhet av hifi-mässor. På 80-talet anlitades jag av Tysklands störste distributör av high end audio att hjälpa dem på alla tyska mässor. Jag fick ansvaret för att sätta upp högtalarna och sittplatserna, koppla ihop utrustning, montera och ställa in skivspelare och välja demomaterial d v s musik samt att vara på plats och vara dj under hela mässan medans vd för tyska företaget tog hand om press och handlare.

Vill nog påstå att ingen annan utställare i Tyskland hade en sådan väl fungerande mäss-struktur. Publiken applåderade, stannade kvar, kom fram och gratulerade, ja de var hänförda. I Berlin hade vi besökare frön DDR som återkom varje år och satt och lyssnade i timtal. Rummen vi hade var sällan under 100 kvadratmeter. De var fyllda med besökare från morgon till kväll. Vi slängde aldrig ut någon. De från DDR kom fram och tackade oss. De sökte visum varje år för att gå på varje mässa i Väst-Berlin och besöka vårt rum. Det var deras sporre fram till nästa år och det visste min Tyske vän. De kom inte dit för teknik. De kom inte dit för lektion. De kom inte dit för att jämföra ljud. Det handlar om musik som entertainment. De kom för känsloupplevelse av musik och musikevent förmedlad via ljudåtergivning. Jag vågar påstå att jag hade total kontroll över mässituationen och jag kunde välja rätt musik för var och en av besökarna utan att de behövde be om viss musik. Ibland hade de speciella önskemål som vi oftast tillgodosåg. Naturligtvis var stereoapparaterna de bästa och eftersom jag distribuerade samma märken i Sverige så visste jag vad som skulle kopplas ihop med vad och hur högtalarna skulle placeras.

Då det gäller musikval har jag under hela min karriär endast träffat en person jag litar på kan ta över min uppgift och vi jobbade tillsammans på mässor 1996-1997. Då demade jag mina egna Bremen-apparater.

Mäss-jazz är det enklaste valet att spela och skrämmer inte bort publik. Men det ger heller inget bestående intryck och det skapar ingen känslostämning i publiken.

Då jag demar så demar jag mig själv via musiken och jag gör det såsom jag själv vore en i publiken där jag är med och sätter stämningen. Det kräver full koll och totalt mentalt engagemang från att mässan öppnar till att siste man går ut efter stängning. Sedan är man totalt slut.

Musiken skall locka, fängsla och trollbinda samt försätta en i känslosvall, från tårar till glädje, från dans till meditativt avslappnande. Det är en resa i ens inre där tekniken glöms och ej heller märks.

Lyckas jag med det så kan jag välja exakt rätt tillfälle att spela avant garde jazz och komplex låg stråkmusik såsom det vore naturliga geografiska positiner man tar sig förbi får att komma till destination. Men det är inte alltid man kan vara på topp.

Mvh
Äggmannen

Exakt, att man måste anpassa musikvalet efter preferenserna hos mässbesökarna är självklart. Just därför bör man inte spela mässjazz när man ska hålla ned ljudnivån eftersom den nog är det tråkigaste som finns rent musikaliskt och dessutom ställer lägre krav på återgivningsförmågan. Jag vet inte hur många gånger jag har hört audiofilvänner svära över just mässjazzen. Det finns långt bättre exempel att utnyttja i dessa situationer och jag har nästan alltid blivit förvånad när det gäller det ganska taffliga musikvalet på mässor. Utställarna är ofta alldeles för dåliga på att välja vettiga fonogram, oavsett musikstil. I praktiken får man vara återhållsam med stråkorkestrarna, men det finns förstås andra val som passar större delen av mässbesökarna bättre.

[Strmbrg]

Det är ju dessvärre mycket inom konsumenthandeln som inte särskilt väl svarar mot konsumentönskemålen. Så, att det kapitalistiska grundreceptet "Tillgång och efterfrågan" styr i särskilt hög grad ställer jag mig lite tvivlande till .

Snarare är det nog så att om tillverkare och säljare feg-sneglar på varandra, vilket de tycks mig vara ganska duktiga på, så leder det till att konsumenterna får anpassa sina krav och förväntningar till resultatet av feg-sneglandet.
Dels är det väl en allmän idé- och initiativlöshet i producent- såväl som försäljningsled.
Dels en bekvämlighet rent mentalt, att bara göra ungefär som de andra gör.
Dels är det nog en feghet, som bottnar i att man väljer det man tror är en säker väg istället för att fundera lite och ta lite risker. Feg-sneglandet, alltså.

Nu talar jag om vad jag upplever rent allmänt, och där hifi-branschen ingår, dock som en ytterst ringa bråkdel.
Samma-lika-tendenserna i detaljhandeln är mycket påtagliga. Utbudet är enormt, säljkanalerna är ytterligt många, skillnaderna är ofta oväsentliga, jämförandet är överfokuserat och slutresultaten av allt detta varierar därmed minimalt.

Undantag finns, men de märks knappt för den stora populasen.

[music4ever]

Ja, jag skrev ju syntar men du missade nog det viktigaste - "men det är tvärt om" och resten av texten jag skrev......

Posta gärna en låt med basslinga kring 25Hz, jag hittar ingen.....

Det var ett exempel. Bara kolla en massa elektronisk musik som har lågbas.

[RJohan]

Min poäng är att man lättare hör denna distorsion om instrumenten är kända av lyssnaren, vilket är enklare om de inte har passerat en massa, ibland okända, musikaliska distorsionslådor. Jag har dock full respekt för att de som har tung rockmusik som favvo hör "igenom" anläggningen om de är vana.

Låter alla instrument lika? En fiol som fiol? Hur man spelar in påverkar det?
Sätter du 10 st audiofiler och lyssnar på X så kommer du ha kanske 11 olika åsikter hur nära det är verkligheten eller ej.

Så sant. Man behöver inte ens spela in, det räcker med två olika musiker som spelar samma instrument för att det ska kunna låta helt olika. I 'verkligheten'.

Det är ju intressant att de som gärna pratar om hur dåligt vårt ljudminne är när man jämför två apparater ofta har ett alldeles utmärkt minne av hur olika instrumet låter i verkligheten...

Angående rockmusik som referens. I min ungdom spenderade jag mycken tid när mina kompisars band repade, ibland satt jag själv in (dåligt) på elgitarr. Eftersom de inte hade så mycket PA (det var dyrt) hördes det mesta utan extra förstärkning, hade man 'tur' var inte ens trummorna utmickade, bara sången. Det var, kort sagt, ett otroligt tryck! En Marshall med fyrtolva känns i magen! Sitt nära en hårt anslagen virvel!

Jag har sen dess förgäves försökt hitta inspelningar som låter så. Men, nä, jag har aldrig hittat någon, speciellt elgitarr låter bara fattigt och utsmetat. Alltså, rockmusik är inte inspelad så det går att referera till någon verklighet, det är en ren studioprodukt. Men det visste ni ju redan. Men, om någon kan peka på något som låter enligt mitt hörsleminne så kommer du göra en gammal man glad. En enda inspelning och jag kan dö nöjd.

[RJohan]

Det är ju dessvärre mycket inom konsumenthandeln som inte särskilt väl svarar mot konsumentönskemålen. Så, att det kapitalistiska grundreceptet "Tillgång och efterfrågan" styr i särskilt hög grad ställer jag mig lite tvivlande till .

Nu är det på väg att bli OT. Men, visst är det som du säger. Det är mest efterfrågan som styr konsumentprodukter, tillgången är sällan något problem. Vill många ha den här senaste mobiltelefonen lägger man bara ut tillverkningen på ännu en fabrik i fjärran östern, om ingen vill ha den lägger man ner tillverkningen och satsar på en annan.

[hcl]

...
Angående rockmusik som referens. I min ungdom spenderade jag mycken tid när mina kompisars band repade, ibland satt jag själv in (dåligt) på elgitarr. Eftersom de inte hade så mycket PA (det var dyrt) hördes det mesta utan extra förstärkning, hade man 'tur' var inte ens trummorna utmickade, bara sången. Det var, kort sagt, ett otroligt tryck! En Marshall med fyrtolva känns i magen! Sitt nära en hårt anslagen virvel!

Jag har sen dess förgäves försökt hitta inspelningar som låter så. Men, nä, jag har aldrig hittat någon, speciellt elgitarr låter bara fattigt och utsmetat. Alltså, rockmusik är inte inspelad så det går att referera till någon verklighet, det är en ren studioprodukt. Men det visste ni ju redan. Men, om någon kan peka på något som låter enligt mitt hörsleminne så kommer du göra en gammal man glad. En enda inspelning och jag kan dö nöjd.

Bl.a. detta har jag velat göra sedan vi startade vår verksamhet, men vi har faktiskt inte stött på något band som vill det. Alla verkar vilja att det låter som andra inspelade band.

[RJohan]

...
Angående rockmusik som referens. I min ungdom spenderade jag mycken tid när mina kompisars band repade, ibland satt jag själv in (dåligt) på elgitarr. Eftersom de inte hade så mycket PA (det var dyrt) hördes det mesta utan extra förstärkning, hade man 'tur' var inte ens trummorna utmickade, bara sången. Det var, kort sagt, ett otroligt tryck! En Marshall med fyrtolva känns i magen! Sitt nära en hårt anslagen virvel!

Jag har sen dess förgäves försökt hitta inspelningar som låter så. Men, nä, jag har aldrig hittat någon, speciellt elgitarr låter bara fattigt och utsmetat. Alltså, rockmusik är inte inspelad så det går att referera till någon verklighet, det är en ren studioprodukt. Men det visste ni ju redan. Men, om någon kan peka på något som låter enligt mitt hörsleminne så kommer du göra en gammal man glad. En enda inspelning och jag kan dö nöjd.

Bl.a. detta har jag velat göra sedan vi startade vår verksamhet, men vi har faktiskt inte stött på något band som vill det. Alla verkar vilja att det låter som andra inspelade band.

Nä, jag vet. Bara att föreslå vid en livespelning 'Det här är ju en liten lokal, då behöver ni inte micka ut trummorna, så låter det mycket bättre'. Men nehej.

Kan du inte smyga ut några extra mickar för en parallell 'audiophil'-inspelning? Behöver ju inte ges ut, bara för att se hur resultatet blir?

[Strmbrg]

Hm, alla vill väldigt ofta att det skall vara som allt annat. I alla möjliga frågor alltså.
Det är lite märkligt det där. Många vill synas, höras och märkas. Men de tillämpar liksom samma metoder för att synas, höras och märkas som alla andra som vill synas, höras och märkas.
Tatuera armarna, rakad skalle kombinerat med skägg, låta likadant som alla andra band. Eller vad det nu handlar om.

[Nattlorden]

Kan du inte smyga ut några extra mickar för en parallell 'audiophil'-inspelning? Behöver ju inte ges ut, bara för att se hur resultatet blir?

Hade ju varit häftigt om man gett ut en dubbelplatta med samma låtar, men med denna skillnaden... och sedan de facto låtit konsumenterna ha sin uppfattning om det... det kanske hade blivit en rejäl snackis på nätet och en "öronöppnare" för vissa, förhoppningsvis många.

[goat76]

Angående rockmusik som referens. I min ungdom spenderade jag mycken tid när mina kompisars band repade, ibland satt jag själv in (dåligt) på elgitarr. Eftersom de inte hade så mycket PA (det var dyrt) hördes det mesta utan extra förstärkning, hade man 'tur' var inte ens trummorna utmickade, bara sången. Det var, kort sagt, ett otroligt tryck! En Marshall med fyrtolva känns i magen! Sitt nära en hårt anslagen virvel!

Jag har sen dess förgäves försökt hitta inspelningar som låter så. Men, nä, jag har aldrig hittat någon, speciellt elgitarr låter bara fattigt och utsmetat. Alltså, rockmusik är inte inspelad så det går att referera till någon verklighet, det är en ren studioprodukt. Men det visste ni ju redan. Men, om någon kan peka på något som låter enligt mitt hörsleminne så kommer du göra en gammal man glad. En enda inspelning och jag kan dö nöjd.

Nästan alla produktioner/inspelningar inom genren Noise Rock består av ”råa” inspelade gitarrer där i princip ingen bearbetning/behandling har gjorts i efterhand för att forma ljudet snällare. Men de tekniska begränsningarna som råder vid både inspelning och uppspelning så att man verkligen fångar det där trycket blir nog i de flesta fall väldigt svårt. Varje steg i kedjan begränsar onekligen det ursprungliga kraftfulla ljudet tills det inte längre låter lika övertygande.

Normal ”radio-rock” låter ju alltid totalt överbearbetad och ”försnällad” för att uppnå någon slags accepterad form för allmänhetens öron. Pudelrock.

Högtalarna som man sedan använder vid uppspelning måste ju även de ha vissa egenskaper för att kunna återge kraften och de starka och snabba transienterna på ett trovärdigt sätt.

[sportbilsentusiasten]

Olika former av musik ger olika krav. Brukade ha blandskivor när jag åkte runt och testa prylar och då var det allt från elektronisk musik, metal, pop, jazz, blues, etc. Alla var utvalda av olika anledningar att testa systemen med. Någon högtalare som kanske lät rätt okej med akustisk musik totalt fallerade med en tung metallåt.

+1
Med tillägget att detta gäller alla delar i en anläggning.
Alla musik blir givetvis mer njutningsfullt återgiven i en bättre anläggning. Annars är anläggning inte bättre, möjligtvis suboptimerad. Det kan vara ok det med såklart om man mest lyssnar på en typ av musik.

[sportbilsentusiasten]

I normala fall, och då gäller det c:a 80 % av mässbesökarna, så är musikvalet helt avgörande för hur många besökare som dels går in i rummet för att lyssna, dels stannar kvar i rummet en tid för att fortsätta lyssna.
Det är i princip 80/20-regeln och 90/10-regeln som gäller. Att spela gles låg stråkmusik innebär att man tappar med 80-90 % sannolikhet tappar 80-90 % av publiken. Likaså gäller för avant garde jazz.

Såklart handlar det om musikvalet om man ska gå in eller inte.
Vad är din erfarenhet avseende vad som ska spelas för att locka in besökare?
Skiljer det sig i olika länder?

[RJohan]

Angående rockmusik som referens. I min ungdom spenderade jag mycken tid när mina kompisars band repade, ibland satt jag själv in (dåligt) på elgitarr. Eftersom de inte hade så mycket PA (det var dyrt) hördes det mesta utan extra förstärkning, hade man 'tur' var inte ens trummorna utmickade, bara sången. Det var, kort sagt, ett otroligt tryck! En Marshall med fyrtolva känns i magen! Sitt nära en hårt anslagen virvel!

Jag har sen dess förgäves försökt hitta inspelningar som låter så. Men, nä, jag har aldrig hittat någon, speciellt elgitarr låter bara fattigt och utsmetat. Alltså, rockmusik är inte inspelad så det går att referera till någon verklighet, det är en ren studioprodukt. Men det visste ni ju redan. Men, om någon kan peka på något som låter enligt mitt hörsleminne så kommer du göra en gammal man glad. En enda inspelning och jag kan dö nöjd.

Nästan alla produktioner/inspelningar inom genren Noise Rock består av ”råa” inspelade gitarrer där i princip ingen bearbetning/behandling har gjorts i efterhand för att forma ljudet snällare. Men de tekniska begränsningarna som råder vid både inspelning och uppspelning så att man verkligen fångar det där trycket blir nog i de flesta fall väldigt svårt. Varje steg i kedjan begränsar onekligen det ursprungliga kraftfulla ljudet tills det inte längre låter lika övertygande.

Normal ”radio-rock” låter ju alltid totalt överbearbetad och ”försnällad” för att uppnå någon slags accepterad form för allmänhetens öron. Pudelrock.

Högtalarna som man sedan använder vid uppspelning måste ju även de ha vissa egenskaper för att kunna återge kraften och de starka och snabba transienterna på ett trovärdigt sätt.

Roligt att få lite 'inside information' om hur det fungerar i studion!

[RJohan]

Olika former av musik ger olika krav. Brukade ha blandskivor när jag åkte runt och testa prylar och då var det allt från elektronisk musik, metal, pop, jazz, blues, etc. Alla var utvalda av olika anledningar att testa systemen med. Någon högtalare som kanske lät rätt okej med akustisk musik totalt fallerade med en tung metallåt.

+1
Med tillägget att detta gäller alla delar i en anläggning.
Alla musik blir givetvis mer njutningsfullt återgiven i en bättre anläggning. Annars är anläggning inte bättre, möjligtvis suboptimerad. Det kan vara ok det med såklart om man mest lyssnar på en typ av musik.

Jo, dålig anläggning har jag i bilen. Det som låter bra hemma låter (förhållandevis) bra i bilen. Det som låter skit hemma, låter absolut inte plötsligt bra i bilen. ALLT låter bättre hemma, men skillnaden blir större.

Naturligtvis ska en bra anläggning klara all musik.

[RJohan]

Kan du inte smyga ut några extra mickar för en parallell 'audiophil'-inspelning? Behöver ju inte ges ut, bara för att se hur resultatet blir?

Hade ju varit häftigt om man gett ut en dubbelplatta med samma låtar, men med denna skillnaden... och sedan de facto låtit konsumenterna ha sin uppfattning om det... det kanske hade blivit en rejäl snackis på nätet och en "öronöppnare" för vissa, förhoppningsvis många.

Min hemliga dröm!

Får mej att tänka på en gammal snutt från TV när de besöker ABBA i studion (brukar finnas på nätet). När flickorna gör ett sångpålägg låter det fantastiskt! Sen lyssnar man på det färdiga resultatet på skiva när Benny och Michael kappats om att 'fixa' ljudet. Gud så hemskt! TV stack antagligen bara in en mic i studion (okej, det vet jag inte, jag gissar).

[Strmbrg]

...
Naturligtvis ska en bra anläggning klara all musik.

Eller så räcker det om den "klarar" den musik man vill lyssna på.
Fast det kanske är samma sak.

[RJohan]

För allan del, jag hör ju aldrig på Jularbo eller Trip Hop (det senare vet jag inte ens vad det är, men jag är ju en gammal gubbe).

[sportbilsentusiasten]

Olika former av musik ger olika krav. Brukade ha blandskivor när jag åkte runt och testa prylar och då var det allt från elektronisk musik, metal, pop, jazz, blues, etc. Alla var utvalda av olika anledningar att testa systemen med. Någon högtalare som kanske lät rätt okej med akustisk musik totalt fallerade med en tung metallåt.

+1
Med tillägget att detta gäller alla delar i en anläggning.
Alla musik blir givetvis mer njutningsfullt återgiven i en bättre anläggning. Annars är anläggning inte bättre, möjligtvis suboptimerad. Det kan vara ok det med såklart om man mest lyssnar på en typ av musik.

Jo, dålig anläggning har jag i bilen. Det som låter bra hemma låter (förhållandevis) bra i bilen. Det som låter skit hemma, låter absolut inte plötsligt bra i bilen. ALLT låter bättre hemma, men skillnaden blir större.

Naturligtvis ska en bra anläggning klara all musik.

Kan rekommendera Bumester HIFI i Merca E-klass. Valde bilen mycket tack vare den och akustikpaketet som genom tjocka rutor och 2cm extra isolering i dörrar/golv gör bilen tyst upp till 140 där det börjar susa svagt från sidorutorna.
Skitbra stereo, men du får testa flera och köpa den som låter bäst. De är lite olika bra.

[sportbilsentusiasten]

...
Naturligtvis ska en bra anläggning klara all musik.

Eller så räcker det om den "klarar" den musik man vill lyssna på.
Fast det kanske är samma sak.

Med en VERKLIGT BRA anläggning kommer du vilja lyssna på all möjlig musik, som du tidigare dissat !

[Strmbrg]

För allan del, jag hör ju aldrig på Jularbo eller Trip Hop (det senare vet jag inte ens vad det är, men jag är ju en gammal gubbe).

Jularbo har du alltså bara hört talas om? Jag kan trösta dig med att det räcker bra så.
Jag har inte heller hört att Calle Jularbos vax har använts som referensmusik. Men jag har så dålig koll.
Möjligen har de som specifikt vill trimma in anläggningens accordeonala prestanda nytta av gubbens trudeliteter.

Fast jag tror att de flesta med just den obskyra läggningen hellre anlitar den här killen.
Avsevärt mycket mer transient-utmanande attack i hans staccato-artade spelstil.

273977350_9def0710-2c89-4a95-80f4-4b193280f043.jpg (93.4 KiB) Visad 1027 gånger

[Harryup]

I Mexico är Mexico Sundown skriven av Eddie Meduza sjukt stor.

[goat76]

Angående rockmusik som referens. I min ungdom spenderade jag mycken tid när mina kompisars band repade, ibland satt jag själv in (dåligt) på elgitarr. Eftersom de inte hade så mycket PA (det var dyrt) hördes det mesta utan extra förstärkning, hade man 'tur' var inte ens trummorna utmickade, bara sången. Det var, kort sagt, ett otroligt tryck! En Marshall med fyrtolva känns i magen! Sitt nära en hårt anslagen virvel!

Jag har sen dess förgäves försökt hitta inspelningar som låter så. Men, nä, jag har aldrig hittat någon, speciellt elgitarr låter bara fattigt och utsmetat. Alltså, rockmusik är inte inspelad så det går att referera till någon verklighet, det är en ren studioprodukt. Men det visste ni ju redan. Men, om någon kan peka på något som låter enligt mitt hörsleminne så kommer du göra en gammal man glad. En enda inspelning och jag kan dö nöjd.

Nästan alla produktioner/inspelningar inom genren Noise Rock består av ”råa” inspelade gitarrer där i princip ingen bearbetning/behandling har gjorts i efterhand för att forma ljudet snällare. Men de tekniska begränsningarna som råder vid både inspelning och uppspelning så att man verkligen fångar det där trycket blir nog i de flesta fall väldigt svårt. Varje steg i kedjan begränsar onekligen det ursprungliga kraftfulla ljudet tills det inte längre låter lika övertygande.

Normal ”radio-rock” låter ju alltid totalt överbearbetad och ”försnällad” för att uppnå någon slags accepterad form för allmänhetens öron. Pudelrock.

Högtalarna som man sedan använder vid uppspelning måste ju även de ha vissa egenskaper för att kunna återge kraften och de starka och snabba transienterna på ett trovärdigt sätt.

Roligt att få lite 'inside information' om hur det fungerar i studion!

Nejdå, jag jobbar inte med musikproduktion, bara intresserad och gör egna inspelningar på amatörnivå där elgitarr utgör en väsentlig del av musiken.

Gitarren är i stora drag obehandlad med ytterst små justeringar för att passa in bättre i mixen med övriga instrument, men i det stora hela är det en väldigt rå inspelning. Signalen har dock gått igenom diverse flaskhalsar som mikrofoner, mikrofonförstärkare, A/D-omvandlare och bråka med andra instrument ihoppackat i ett stereospår, sedan ska den spelas upp genom ungefär lika många steg där ytterligare flaskhalsar finns och musiken spelas sedan knappast upp i full styrka i de flestas hem. Det blir därför svårt att förvänta sig att det ska bli något riktigt live-tryck.

[I-or]

Bl.a. detta har jag velat göra sedan vi startade vår verksamhet, men vi har faktiskt inte stött på något band som vill det. Alla verkar vilja att det låter som andra inspelade band.

Keep tryin'! Kanske kan du smålura på dem ett lite mer ursprungstroget sound i alla fall. Någonstans måste revolutionen börja.

[RJohan]

Nejdå, jag jobbar inte med musikproduktion, bara intresserad och gör egna inspelningar på amatörnivå där elgitarr utgör en väsentlig del av musiken.

Gitarren är i stora drag obehandlad med ytterst små justeringar för att passa in bättre i mixen med övriga instrument, men i det stora hela är det en väldigt rå inspelning. Signalen har dock gått igenom diverse flaskhalsar som mikrofoner, mikrofonförstärkare, A/D-omvandlare och bråka med andra instrument ihoppackat i ett stereospår, sedan ska den spelas upp genom ungefär lika många steg där ytterligare flaskhalsar finns och musiken spelas sedan knappast upp i full styrka i de flestas hem. Det blir därför svårt att förvänta sig att det ska bli något riktigt live-tryck.

Mer erfarenhet än vad jag har. Okej, jag har haft en porta, men där är det ju garanterad ljudkvalleförlust.

Intressant med din erfarenhet att varje led i inspelningen försämrar kvaliten.

[RJohan]

+1
Med tillägget att detta gäller alla delar i en anläggning.
Alla musik blir givetvis mer njutningsfullt återgiven i en bättre anläggning. Annars är anläggning inte bättre, möjligtvis suboptimerad. Det kan vara ok det med såklart om man mest lyssnar på en typ av musik.

Jo, dålig anläggning har jag i bilen. Det som låter bra hemma låter (förhållandevis) bra i bilen. Det som låter skit hemma, låter absolut inte plötsligt bra i bilen. ALLT låter bättre hemma, men skillnaden blir större.

Naturligtvis ska en bra anläggning klara all musik.

Kan rekommendera Bumester HIFI i Merca E-klass. Valde bilen mycket tack vare den och akustikpaketet som genom tjocka rutor och 2cm extra isolering i dörrar/golv gör bilen tyst upp till 140 där det börjar susa svagt från sidorutorna.
Skitbra stereo, men du får testa flera och köpa den som låter bäst. De är lite olika bra.

Betvivlar jag inte. Min favorit har alltid varit Dynaudio i Volvo C70 från sent 90-tal. Eftersom jag jobbat åt dem var jag på fabriken i U-valla och kollade. Jo, det var 'riktiga' hemmaelement på mellan och diskant, basar var 8" runt om. Byt ut elektroniken till modern med fördröjning, dämpa upp dörrarna ordentligt och lådor till basarna bak. Pro logicvarianten med en extra högtalare i instrumentbrädan lät fullständigt apa, dock, men det måste man ju inte använda.
Synd att bilen var så kass, tysta är de ju knappast heller. Men nu kanske de har slutat sjunka i pris och blivit en investering?

Fast som sportbilsentasiuast har jag hellre kass ljud i min mittmotorvagn. Bilar ska köras.

[sportbilsentusiasten]

Jo, dålig anläggning har jag i bilen. Det som låter bra hemma låter (förhållandevis) bra i bilen. Det som låter skit hemma, låter absolut inte plötsligt bra i bilen. ALLT låter bättre hemma, men skillnaden blir större.

Naturligtvis ska en bra anläggning klara all musik.

Kan rekommendera Bumester HIFI i Merca E-klass. Valde bilen mycket tack vare den och akustikpaketet som genom tjocka rutor och 2cm extra isolering i dörrar/golv gör bilen tyst upp till 140 där det börjar susa svagt från sidorutorna.
Skitbra stereo, men du får testa flera och köpa den som låter bäst. De är lite olika bra.

Betvivlar jag inte. Min favorit har alltid varit Dynaudio i Volvo C70 från sent 90-tal. Eftersom jag jobbat åt dem var jag på fabriken i U-valla och kollade. Jo, det var 'riktiga' hemmaelement på mellan och diskant, basar var 8" runt om. Byt ut elektroniken till modern med fördröjning, dämpa upp dörrarna ordentligt och lådor till basarna bak. Pro logicvarianten med en extra högtalare i instrumentbrädan lät fullständigt apa, dock, men det måste man ju inte använda.
Synd att bilen var så kass, tysta är de ju knappast heller. Men nu kanske de har slutat sjunka i pris och blivit en investering?

Fast som sportbilsentasiuast har jag hellre kass ljud i min mittmotorvagn. Bilar ska köras.

Ja Volvo runt 1998-2000 hade duktigt bra stereo! Hade en V70GLT

[hifikg]

Kan rekommendera Bumester HIFI i Merca E-klass. Valde bilen mycket tack vare den och akustikpaketet som genom tjocka rutor och 2cm extra isolering i dörrar/golv gör bilen tyst upp till 140 där det börjar susa svagt från sidorutorna.
Skitbra stereo, men du får testa flera och köpa den som låter bäst. De är lite olika bra.

Betvivlar jag inte. Min favorit har alltid varit Dynaudio i Volvo C70 från sent 90-tal. Eftersom jag jobbat åt dem var jag på fabriken i U-valla och kollade. Jo, det var 'riktiga' hemmaelement på mellan och diskant, basar var 8" runt om. Byt ut elektroniken till modern med fördröjning, dämpa upp dörrarna ordentligt och lådor till basarna bak. Pro logicvarianten med en extra högtalare i instrumentbrädan lät fullständigt apa, dock, men det måste man ju inte använda.
Synd att bilen var så kass, tysta är de ju knappast heller. Men nu kanske de har slutat sjunka i pris och blivit en investering?

Fast som sportbilsentasiuast har jag hellre kass ljud i min mittmotorvagn. Bilar ska köras.

Ja Volvo runt 1998-2000 hade duktigt bra stereo! Hade en V70GLT

Hade just en sån som skrotades 2018... stereon borde jag lyft ur o satt i nuvarande V70, men orka... den pressades väl ihop med resten av bilen (som gick som en klocka i både växellåda o motor, men AC´n hade lagt av o sommaren 2018... ja...)

[petersteindl]

I normala fall, och då gäller det c:a 80 % av mässbesökarna, så är musikvalet helt avgörande för hur många besökare som dels går in i rummet för att lyssna, dels stannar kvar i rummet en tid för att fortsätta lyssna.
Det är i princip 80/20-regeln och 90/10-regeln som gäller. Att spela gles låg stråkmusik innebär att man tappar med 80-90 % sannolikhet tappar 80-90 % av publiken. Likaså gäller för avant garde jazz.

Såklart handlar det om musikvalet om man ska gå in eller inte.
Vad är din erfarenhet avseende vad som ska spelas för att locka in besökare?
Skiljer det sig i olika länder?

Det skiljer sig i olika länder. Det är lite beroende på vilka högtalare man använder.

I Tyskland funkar en del Klassisk musik. Tysk pop funkar. ECM-skivor. Pop med sångerskor vars röst låter rent och snyggt.
Då besökarna väl är inne kan man spela ett och annat spår som Bertil Alving har spelat in.

I USA är det mer amerikansk pop om man vill attrahera publiken som står utanför rummet. Även Mäss-jazz med kvinnliga sångerskor.

I Japan så kan man gärna använda Japanska skivor med japanska trummor och diskantrika instrument med mycket energi i diskanten. De har andra öron än vi. Även pianomusik i fff går utmärkt. Jazztrios funkar alltid.

Sedan beror det på om det är en ren High-End mässa eller inte. Det fiffiga med popmusik, där det finns kvinnlig soloröst med, är att man då kan välja skivor där rösten går fram naturligt. Då finns det i alla fall något att känna igen. Ren elektronisk musik är ok efter ett tag om det är spännande klanger som spelas.

På franska mässor är det förvånansvärt lite fransk chanson som spelas. Det är lite synd för ofta är det bra ljud och bra artister. Däremot kan man lira Jazz och klassiskt, nästan hursomhelst, bara det är Miles Davis. Inte fullt så. De är allätare men tycks skämmas lite för deras egen chansonkultur, vilket jag tycker är konstigt. Harry Belafonte är helt ok. Även i USA. Leonard Cohen funkar överallt.

OBS! Nu svarar jag på om man vill få in publik i rummet.

Mvh
Peter

[MichaelG]

Jag tillhör dem som faktiskt gillar s.k. mässjazz. Lättlyssnad, trevlig musik med fint ljud. Och inte alls nödvändigtvis slätstruken, eller utan musikaliska kvaliteter. Dock är den ju inte särskilt utmanande och jag lyssnar i princip aldrig aktivt på sådan musik hemma. Däremot har jag ofta på det i bakgrunden när jag gör annat, exempelvis läser. Därför har jag ju aldrig problem på mässor där det ju faktiskt spelas ganska mycket mässjazz. Men jag tycker nog att några av er är litet orättvisa mot flera utställare. Jag tycker nog att typ 25-30% av utställarna (normalt) faktiskt är måna om att spela musik som innebär olika utmaningar för de produkter som demas. Visst, det kanske inte alltid är den musik som jag skulle valt, men det är ändå musik med såväl musikaliska som ljudtekniska kvaliteter och utmaningar. Och det räcker för att jag ska njuta och vara glad!

[RJohan]

Jag tillhör dem som faktiskt gillar s.k. mässjazz. Lättlyssnad, trevlig musik med fint ljud. Och inte alls nödvändigtvis slätstruken, eller utan musikaliska kvaliteter. Dock är den ju inte särskilt utmanande och jag lyssnar i princip aldrig aktivt på sådan musik hemma. Däremot har jag ofta på det i bakgrunden när jag gör annat, exempelvis läser. Därför har jag ju aldrig problem på mässor där det ju faktiskt spelas ganska mycket mässjazz. Men jag tycker nog att några av er är litet orättvisa mot flera utställare. Jag tycker nog att typ 25-30% av utställarna (normalt) faktiskt är måna om att spela musik som innebär olika utmaningar för de produkter som demas. Visst, det kanske inte alltid är den musik som jag skulle valt, men det är ändå musik med såväl musikaliska som ljudtekniska kvaliteter och utmaningar. Och det räcker för att jag ska njuta och vara glad!

Håller jag med, förutom att jag aktivt diggar jazz i mindre sättningar (tre, fyra snubbar som blundar när de spelar ), om det nu är det som avses med 'mässjazz''? Mässor går jag ju aldrig på, däremot.

[Morello]

Jag tycker folk kanalen skall upphöra med att tala om "mässjazz" - det är en skymf mot de musiker som avses.

[Nattlorden]

Jag tycker folk kanalen skall upphöra med att tala om "mässjazz" - det är en skymf mot de musiker som avses.

Det beror enbart på om man själv associerar det så. Varför anser du det är skymfande att folk väljer ens musik att demonstrera med på mässor? Varför anser du inte att det är en stor ära?

[MichaelG]

Jag tycker folk kanalen skall upphöra med att tala om "mässjazz" - det är en skymf mot de musiker som avses.

Jag kan hålla med, men menar egentligen bara den förhållandevis lättillgängliga och välproducerade jazzmusik som ofta spelas på mässor. Jag ser absolut inget fel, eller negativt i detta. Däremot förstår jag att det finns forumkamrater som använder detta begrepp som något negativt. Men det får stå för dem.

[sportbilsentusiasten]

I normala fall, och då gäller det c:a 80 % av mässbesökarna, så är musikvalet helt avgörande för hur många besökare som dels går in i rummet för att lyssna, dels stannar kvar i rummet en tid för att fortsätta lyssna.
Det är i princip 80/20-regeln och 90/10-regeln som gäller. Att spela gles låg stråkmusik innebär att man tappar med 80-90 % sannolikhet tappar 80-90 % av publiken. Likaså gäller för avant garde jazz.

Såklart handlar det om musikvalet om man ska gå in eller inte.
Vad är din erfarenhet avseende vad som ska spelas för att locka in besökare?
Skiljer det sig i olika länder?

Det skiljer sig i olika länder. Det är lite beroende på vilka högtalare man använder.

I Tyskland funkar en del Klassisk musik. Tysk pop funkar. ECM-skivor. Pop med sångerskor vars röst låter rent och snyggt.
Då besökarna väl är inne kan man spela ett och annat spår som Bertil Alving har spelat in.

I USA är det mer amerikansk pop om man vill attrahera publiken som står utanför rummet. Även Mäss-jazz med kvinnliga sångerskor.

I Japan så kan man gärna använda Japanska skivor med japanska trummor och diskantrika instrument med mycket energi i diskanten. De har andra öron än vi. Även pianomusik i fff går utmärkt. Jazztrios funkar alltid.

Sedan beror det på om det är en ren High-End mässa eller inte. Det fiffiga med popmusik, där det finns kvinnlig soloröst med, är att man då kan välja skivor där rösten går fram naturligt. Då finns det i alla fall något att känna igen. Ren elektronisk musik är ok efter ett tag om det är spännande klanger som spelas.

På franska mässor är det förvånansvärt lite fransk chanson som spelas. Det är lite synd för ofta är det bra ljud och bra artister. Däremot kan man lira Jazz och klassiskt, nästan hursomhelst, bara det är Miles Davis. Inte fullt så. De är allätare men tycks skämmas lite för deras egen chansonkultur, vilket jag tycker är konstigt. Harry Belafonte är helt ok. Även i USA. Leonard Cohen funkar överallt.

OBS! Nu svarar jag på om man vill få in publik i rummet.

Mvh
Peter

Tack Peter!
Du glömde sverige.

PS
Då man googlar JBL-anonser får man upp en HEL del japanska annonser med videos. Otroligt märkligt diskantrik musik med skumma trummor...så det var iof ingen nyhet. Men med tanke på deras papphus fattar man att basrik musik inte går hem direkt

[sportbilsentusiasten]

Jag tycker folk kanalen skall upphöra med att tala om "mässjazz" - det är en skymf mot de musiker som avses.

Jag kan hålla med, men menar egentligen bara den förhållandevis lättillgängliga och välproducerade jazzmusik som ofta spelas på mässor. Jag ser absolut inget fel, eller negativt i detta. Däremot förstår jag att det finns forumkamrater som använder detta begrepp som något negativt. Men det får stå för dem.

Skulle tro att begreppet "mässjazz" står för ALL musik som inte alls anstränger en anläggning. Behöver alltså inte vara jazz. Spelat jazz en hel del själv så gillar det mycket - men mycket som spelas på mässa ÄR utvalt för att inte visa en anläggnings begränsningar.
De som KAN dema, kör givetvis ALL musik och gärna det som utmanar anläggningen. Samt låter besökarna välja musik. Är SÅ man imponerar på de lyssnare med KOLL.

[PerStromgren]

Skulle tro att begreppet "mässjazz" står för ALL musik som inte alls anstränger en anläggning. Behöver alltså inte vara jazz.

Jag är av motsatt uppfattning; mässjazz menar jag är en typ av jazz som är relativt lättsmält och kan gillas av många. Diana Krall är ett bra exempel på vad jag menar.

Morello har rätt i princip att det är en skymf mot musikerna med etiketten, men när de inte lyssnar tycker jag att det är ett behändigt uttryck! Jag gillar genren väldigt mycket själv, ska tilläggas.

[I-or]

Jag tycker folk kanalen skall upphöra med att tala om "mässjazz" - det är en skymf mot de musiker som avses.

Äh, hästjazz eller mässjazz (eller varför inte jazztobak?) är bara roliga pejorativa epitet och ska inte tolkas alltför bokstavligt. Mässjazz har ofta en hel del gemensamt med riktig jazz, men kan också syfta på allmänt utslätad musik.

Ibland lyssnar jag med stor behållning på den typen av musik också.

[RJohan]

Kan man då kalla de som går på HiFi-mässor för mässjazzare?

Men visst, Diana Krell låter väl trevligt spelat genom ungefär vad som helst. Och om jag demade (eller för den delen om jag har HiFi-kompisar hemma) så spelar jag ju sånt som jag tycker låter bra på min anläggning/den apparat jag ska dema och i längden sälja. Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande? Jag har en gång haft ett trumsätt hemma, j****r vad det låter!

[MichaelG]

[...]Jag har en gång haft ett trumsätt hemma, j****r vad det låter!

En mindre jazzgrupp spelandes i en mindre lokal, som återges på ett naturtroget sätt kräver verkligen sin anläggning.

[Nattlorden]

Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande?

Det kan mycket väl vara dynamiskt krävande. Däremot kan det vara skillnad på hur bra just den musiken överlever i dina högtalare om du dessutom lägger på en distad elgitarr och en synt med sågtandsljud... Bibehåller de sin separation och klang, eller bli det en gröt?

[MichaelG]

Jazztrio med sågtand - det är grejor det!

[Nattlorden]

Jazztrio med sågtand - det är grejor det!

[RJohan]

Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande?

Det kan mycket väl vara dynamiskt krävande. Däremot kan det vara skillnad på hur bra just den musiken överlever i dina högtalare om du dessutom lägger på en distad elgitarr och en synt med sågtandsljud... Bibehåller de sin separation och klang, eller bli det en gröt?

Det vet jag inte. Har du något bra exempel, kunde ju vara kul att prova.Men då tar vi väl några 'elektrofoniska' verk med enligt min mening extra krävande karaktär. Jag brukar avsluta mina nutida lyssningssejourer med Michael Ruff i rockartagen:

https://www.youtube.com/watch?v=GUaCu0nqsS8

Sen vill mitt tinnitusöra inte vara med längre...

Den här kan jag inte spela längre, men den går i princip aldrig att spela för högt, alla anläggningar har kroknat, GRP live in session:

https://www.youtube.com/watch?v=LP1-4zC9FH0

Elgitarr har jag också 'spelat', och jodå, det är väl så krävande. Alla instrument är på något sätt krävande. All musik är på något sätt krävande, riktigt skränig punk är också krävande. Eller det kanske var det du menade? Kul att tjata lite, hur som helst.

[I-or]

Kul! Två, i termer av modern musik, huvudsakligen bra inspelningar som jag är väl bekant med.

[RJohan]

Kul! Två, i termer av modern musik, huvudsakligen bra inspelningar som jag är väl bekant med.

Och jag som tänkte jag skulle överraska... Men förgäves

[RJohan]

Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande?

Det kan mycket väl vara dynamiskt krävande. Däremot kan det vara skillnad på hur bra just den musiken överlever i dina högtalare om du dessutom lägger på en distad elgitarr och en synt med sågtandsljud... Bibehåller de sin separation och klang, eller bli det en gröt?

Eller kanske du menar nåt i stil med: En triangelvåg från en synt innehåller många övertoner som kan ge upphov till en hel del dist när det blandas med övrig musik, resultat att en hel del av musiken döljs i bland och övertonerna? Det köper jag. Ha! Då kan vi ju bli av med den gamla iden med 'det måste vara riktiga instrument' (underförstått från en symfoniorkester).

Okej, jag missförstod nog dej i första svaret, men som sagt, alltid kul att tjata.

[Bill50x]

Elgitarr har jag också 'spelat', och jodå, det är väl så krävande. Alla instrument är på något sätt krävande. All musik är på något sätt krävande, riktigt skränig punk är också krävande.

Skränig punk är mycket mer krävande en mässjazz!

/ B

[sportbilsentusiasten]

Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande?

Det kan mycket väl vara dynamiskt krävande. Däremot kan det vara skillnad på hur bra just den musiken överlever i dina högtalare om du dessutom lägger på en distad elgitarr och en synt med sågtandsljud... Bibehåller de sin separation och klang, eller bli det en gröt?

Exakt.
Distat ljud återgiven korrekt är svårt. Lyssna på Madonnas Music-album. Väldigt njutbart om anläggningen kan återge all dist. Metallicas Death Magnetic likaså.

[sportbilsentusiasten]

Kan man då kalla de som går på HiFi-mässor för mässjazzare?

Men visst, Diana Krell låter väl trevligt spelat genom ungefär vad som helst. Och om jag demade (eller för den delen om jag har HiFi-kompisar hemma) så spelar jag ju sånt som jag tycker låter bra på min anläggning/den apparat jag ska dema och i längden sälja. Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande? Jag har en gång haft ett trumsätt hemma, j****r vad det låter!

Diana Krell är bra grejer!

[jonasp]

Kan man då kalla de som går på HiFi-mässor för mässjazzare?

Men visst, Diana Krell låter väl trevligt spelat genom ungefär vad som helst. Och om jag demade (eller för den delen om jag har HiFi-kompisar hemma) så spelar jag ju sånt som jag tycker låter bra på min anläggning/den apparat jag ska dema och i längden sälja. Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande? Jag har en gång haft ett trumsätt hemma, j****r vad det låter!

Diana Krell är bra grejer!

Frågan är om det avses ett styck Sentec Diana plus ett styck kralligt Krell-steg, eller om det är någon som döpt sitt älskade Krell-steg till Diana, eller...

[Nattlorden]

Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande?

Det kan mycket väl vara dynamiskt krävande. Däremot kan det vara skillnad på hur bra just den musiken överlever i dina högtalare om du dessutom lägger på en distad elgitarr och en synt med sågtandsljud... Bibehåller de sin separation och klang, eller bli det en gröt?

Eller kanske du menar nåt i stil med: En triangelvåg från en synt innehåller många övertoner som kan ge upphov till en hel del dist när det blandas med övrig musik, resultat att en hel del av musiken döljs i bland och övertonerna? Det köper jag. Ha! Då kan vi ju bli av med den gamla iden med 'det måste vara riktiga instrument' (underförstått från en symfoniorkester).

Okej, jag missförstod nog dej i första svaret, men som sagt, alltid kul att tjata.

Ja, dessutom är den första sättningen en sådan som troligen inte mår jätteilla av jämntonsdist, tvärt om kan det upplevas positivt med lite grand. Blanda in lite udda övertoner dessutom... så kanske högtalarna "bekänner färg" som inte var lika uppenbar. På mer än ett sätt.

[Nattlorden]

Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande?

Det kan mycket väl vara dynamiskt krävande. Däremot kan det vara skillnad på hur bra just den musiken överlever i dina högtalare om du dessutom lägger på en distad elgitarr och en synt med sågtandsljud... Bibehåller de sin separation och klang, eller bli det en gröt?

Exakt.
Distat ljud återgiven korrekt är svårt. Lyssna på Madonnas Music-album. Väldigt njutbart om anläggningen kan återge all dist. Metallicas Death Magnetic likaså.

Hmm.... där får nog jag hissa vit flag med min anläggning också!

[hcl]

Bl.a. detta har jag velat göra sedan vi startade vår verksamhet, men vi har faktiskt inte stött på något band som vill det. Alla verkar vilja att det låter som andra inspelade band.

Keep tryin'! Kanske kan du smålura på dem ett lite mer ursprungstroget sound i alla fall. Någonstans måste revolutionen börja.

Yep. Ingen poäng att ge upp

Någon gång borde man träffa någon som vågar.

[hcl]

Kan man då kalla de som går på HiFi-mässor för mässjazzare?

Men visst, Diana Krell låter väl trevligt spelat genom ungefär vad som helst. Och om jag demade (eller för den delen om jag har HiFi-kompisar hemma) så spelar jag ju sånt som jag tycker låter bra på min anläggning/den apparat jag ska dema och i längden sälja. Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande? Jag har en gång haft ett trumsätt hemma, j****r vad det låter!

Diana Krell är bra grejer!

Frågan är om det avses ett styck Sentec Diana plus ett styck kralligt Krell-steg, eller om det är någon som döpt sitt älskade Krell-steg till Diana, eller...

Ja, men Diana Skräll har vi ännu inte hört. Säkerligen en svår nöt för en omogen hifi-anläggning.

[I-or]

"No one can withstand the power of the Krell." (Forbidden Planet 1956, eller möjligen Dan D'Agostinos marknadsföring)

(Fantastisk Sci-Fi-film (för sin tid) som fick min fantasi att spinna loss ordentligt när jag såg den i sjuårsåldern eller så.)

[jonasp]

”Krellulaturen” - slang för biffigt slutsteg.

[Goldfinger]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

[goat76]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

De utvecklare av högtalare som inte har tagit detta på allvar och kanske mest har testat sina konstruktioner med diverse frekvenssvep och inte med mer komplexa signaler med tvära täta kast vad gäller transienter, samt med ständigt varierande och slumpartad styrka för olika frekvensområden, dessa utvecklare verkar helt enkelt inte förstått att en musiksignal är mycket mer komplex och de verkar ha glömt bort att högtalarens slutgiltiga uppgift är att klara av just en sådan komplex signal som musiken kan bestå av.

En högtalare som inte klarar av all typ av musik är helt enkelt en dålig musikförmedlare, man märker det bara olika mycket beroende på vilket programmaterial som spelas.

[Baffel]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Aha. Intressant. Delningsfilter med många komponenter . Minskar sådana delningsfilter risken för att detta ska ske eller ökar risken pga av att det är fler komponenter som kan påverka negativt? Är detta något man som amatör kan räkna på när man konstruerar delningsfilter?

[I-or]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Vänligen utvidga resonemanget med en utläggning som går att följa rent fysikaliskt.

[Morello]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Det går tyvärr inte att bemöta det du skriver på ett meningsfullt sätt med förankring i fysiken.

[Goldfinger]

Baffel:

Det kommer an på hur filtret är konstruerat, men det är väl bra om man kan hålla nere antalet komponenter så gott det går, iaf i signalvägen.
När det gäller fasgång är det lättare att få till det bra med ett flackare filter än ett brantare, det ställer å andra sidan högre krav på högtalarelementen, ofta en prioriteringsfråga det här med filterdesign även om en del lyckas hitta en väg där samtliga parametrar håller en bra nivå, sen kommer naturligtvis den akustiska biten också.
Din fråga om huruvida man kan mäta sig till hur filtret uppför sig med flerdimensionell signal är intressant, har funderat på det själv, kanske någon annan har koll?

[Goldfinger]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

De utvecklare av högtalare som inte har tagit detta på allvar och kanske mest har testat sina konstruktioner med diverse frekvenssvep och inte med mer komplexa signaler med tvära täta kast vad gäller transienter, samt med ständigt varierande och slumpartad styrka för olika frekvensområden, dessa utvecklare verkar helt enkelt inte förstått att en musiksignal är mycket mer komplex och de verkar ha glömt bort att högtalarens slutgiltiga uppgift är att klara av just en sådan komplex signal som musiken kan bestå av.

En högtalare som inte klarar av all typ av musik är helt enkelt en dålig musikförmedlare, man märker det bara olika mycket beroende på vilket programmaterial som spelas.

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

[music4ever]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

[Baffel]

Din fråga om huruvida man kan mäta sig till hur filtret uppför sig med flerdimensionell signal är intressant, har funderat på det själv, kanske någon annan har koll?

Petersteindel om någon borde ju känna till om det går mäta detta. Vad det nu är du upplever.

[Goldfinger]

Ja alltså filtersimulering finns ju men sen vad som kan omfattas av den.

[goat76]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

Jag misstänker att det är en kombination av flera saker och säkert kan distorsion vara en av dessa orsaker, men kanske även det som Goldfinger tar upp med diverse fasfel.

Sen vill jag lägga till ytterligare en tänkbar faktor som jag tyvärr inte kan beskriva med de rätta tekniska termerna, vilket säkert flera av våra forumkamrater gärna klankar ner på.
"Långsamma element" som av någon orsak inte "hinner tillbaka" för nästa tätt följande transient, vilket kanske gör att de olika elementen i högtalaren inte riktigt är "samspelta" då det kommer till täta intensiva stycken i musiken och därmed grötar till ljudet?

[Morello]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

Ja, samt frekvensgång - överdriven energi i tex presensregistret ger en påfrestande klang, som blir ännu värre med intensiv/tät musik; i alla fall i mina öron. Adekvat klangbalans och låg distorsion är nyckeln till det "perfekta ljudet".

[Baffel]

Många faktorer samspelar. Hur kommer sig detta . Elementet:

https://www.muziker.se/monacor-sp-205-8

På pappret ganska så kass . Helt plötsligt förvandlas till något helt annat :

https://www.stereo.net.au/forums/topic/ ... the-world/

and it's one of the best speakers I have ever heard, regardless of price.

Appropå teori och praktik.

[Morello]

Det där har inget med dissonans mellan å ena sidan praktik, å andra sidan teori att göra - det är helt enkelt så att det finns en massa omdömeslösa lyssnare - i synnerhet bland hifi-skribenter.

[I-or]

Det är ännu värre än så. En självbyggande fårfarmare bedömer sin egen insats och tycker att han har skapat ett mästerverk, dessutom med en konstruktion som inte har någon som helst verklig möjlighet att prestera högklassigt...

[Baffel]

Det var en som byggt med dem själv och jämfört med det han byggt innan. Och visst jag tänker allt att den killen , där måste en propp gått eller så..the man had actually no ear at all..

Men säg så här då. Ni som har lång erfarenhet kan ni, enbart utifrån data, på tex en diskant avgöra hur det låter, inte på en höft ungefär (det fixar tom jag) utan det riktiga finliret , detaljerna hur elementet låter? Det borde väl finnas andra faktorer som påverkar ljudet än det som går att avläsa i databladen eller ? Om ni inte kan avgöra det så existerar det ju men man har bara inte i dagsläget lyckats finna ett sätt att mäta dessa skillnader. Finns ju mycket inom fysiken som är observerat men inte fullt ut teoretiskt förklarat.

P.s tack I-or för din input kring Dayton diskanten . Du kollade upp värdena på den och tyckte den såg ok ut. Du hade rätt. Så mätvärden spelar roll. Det i sig ifrågasätter jag inte

[music4ever]

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

Ja, samt frekvensgång - överdriven energi i tex presensregistret ger en påfrestande klang, som blir ännu värre med intensiv/tät musik; i alla fall i mina öron. Adekvat klangbalans och låg distorsion är nyckeln till det "perfekta ljudet".

+1

[goat76]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

Ja, samt frekvensgång - överdriven energi i tex presensregistret ger en påfrestande klang, som blir ännu värre med intensiv/tät musik; i alla fall i mina öron. Adekvat klangbalans och låg distorsion är nyckeln till det "perfekta ljudet".

En överdriven energi i något frekvensområde kan såklart ge ett påfrestande ljud, men det har knappast mycket att göra med den ”grötighet” vissa högtalare lider av vid tät och intensiv musik, det är något helt annat.

[I-or]

Ja, just grötigheten beror mest på distorsion. Resonanser i bas och lägre mellanregister kan också bidra en del.

Den totala "öronovänligheten" förstärks dock av toppar i frekvensgången/spridningen mellan ca 3 kHz och 7 kHz, delvis p.g.a. hörselns känslighet, men även för att inspelningar av modern musik ofta är tydligt lyfta i detta område för att låta "tydligare".

[jansch]

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

De utvecklare av högtalare som inte har tagit detta på allvar och kanske mest har testat sina konstruktioner med diverse frekvenssvep och inte med mer komplexa signaler med tvära täta kast vad gäller transienter, samt med ständigt varierande och slumpartad styrka för olika frekvensområden, dessa utvecklare verkar helt enkelt inte förstått att en musiksignal är mycket mer komplex och de verkar ha glömt bort att högtalarens slutgiltiga uppgift är att klara av just en sådan komplex signal som musiken kan bestå av.

En högtalare som inte klarar av all typ av musik är helt enkelt en dålig musikförmedlare, man märker det bara olika mycket beroende på vilket programmaterial som spelas.

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

Jag hänger inte alls med i detta resonemang.......
Citat: "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra" Citat: "......och inte med komplexa signaler..." Citat: "Utvecklare verkar helt enkelt inte förstått...osv" Citat: "tvära täta kast....osv".

Detta är för mej resonemang där komplexiteten ligger hörselsinnets tolkning av informationen.
Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Är vitt brus den mest komplexa signalen för en högtalare???
Jag antar utifrån resonemanget att det är den mest komplicerade signalen av alla - slumpartad fördelning av oändligt antal frekvenser presenterade under väldigt kort tid och extremt "tätt"?! Snacka om MÅNGA ljudslingor ovanpå varandra!

Jag TROR (vet, men kan egentligen inte bevisa) att vi lättare kan höra bristerna med viss musik, inte att det egentligen är "svårare" för högtalaren att producera ljudet.
OBS! Såklart att t.ex ett musikstycke kan vara frekvensmässigt eller effektmässigt begränsat och därmed lättare att återge eller sakna energi i vårt känsligaste område. Vidare kan "tät musik" lättare ge termisk kompression osv.... Men för en högtalare finns inte "komplex musik" i form av t.ex symfoniorkester contra "mässjazz" som då är "enkel".

[Nattlorden]

Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Självklart inte. Det krävs film i så fall.

[goat76]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

De utvecklare av högtalare som inte har tagit detta på allvar och kanske mest har testat sina konstruktioner med diverse frekvenssvep och inte med mer komplexa signaler med tvära täta kast vad gäller transienter, samt med ständigt varierande och slumpartad styrka för olika frekvensområden, dessa utvecklare verkar helt enkelt inte förstått att en musiksignal är mycket mer komplex och de verkar ha glömt bort att högtalarens slutgiltiga uppgift är att klara av just en sådan komplex signal som musiken kan bestå av.

En högtalare som inte klarar av all typ av musik är helt enkelt en dålig musikförmedlare, man märker det bara olika mycket beroende på vilket programmaterial som spelas.

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

Jag hänger inte alls med i detta resonemang.......
Citat: "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra" Citat: "......och inte med komplexa signaler..." Citat: "Utvecklare verkar helt enkelt inte förstått...osv" Citat: "tvära täta kast....osv".

Detta är för mej resonemang där komplexiteten ligger hörselsinnets tolkning av informationen.
Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Är vitt brus den mest komplexa signalen för en högtalare???
Jag antar utifrån resonemanget att det är den mest komplicerade signalen av alla - slumpartad fördelning av oändligt antal frekvenser presenterade under väldigt kort tid och extremt "tätt"?! Snacka om MÅNGA ljudslingor ovanpå varandra!

Jag TROR (vet, men kan egentligen inte bevisa) att vi lättare kan höra bristerna med viss musik, inte att det egentligen är "svårare" för högtalaren att producera ljudet.
OBS! Såklart att t.ex ett musikstycke kan vara frekvensmässigt eller effektmässigt begränsat och därmed lättare att återge eller sakna energi i vårt känsligaste område. Vidare kan "tät musik" lättare ge termisk kompression osv.... Men för en högtalare finns inte "komplex musik" i form av t.ex symfoniorkester contra "mässjazz" som då är "enkel".

"flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"
Det Goldfinger menar med det är nog mer en "målande" beskrivning av tät och intensiv musik med en produktion där många ljud-element överlappar varandra i mixen. Med en viss högtalare kan detta mest låta som en tjock och ganska illa låtande ljudmassa, medans det på en annan högtalare som hanterar detta bättre gör att alla dessa ljudinslag låter mer separerade och dynamiska trots att mixen har en hög intensitet och täthet, ett slags "lugn i kaoset" bibehålls.
Goldfinger menar nog alltså inte ordagrant att det ligger flera ljudslingor på varandra, själva stereospåret består som vi alla vet naturligtvis endast av två separata spår vilket är det enda högtalaren "ser".

"......och inte med komplexa signaler..."
Det jag menade med det var att varken ett frekvenssvep eller ett statiskt brusande ljud påminner speciellt mycket om en musiksignal, intensiv musik kan innehålla "tvära täta kast" mellan vilka ytterligheter i frekvenskurvan som helst, och vilka avvikelser som helst vad gäller ljudnivå från ena hundradelen till nästa.
Många "utvecklare verkar helt enkelt inte förstått" att ett frekvenssvep eller statiska signaler inte är speciellt representativt för en musiksignal, det dynamiska förloppet från musiken och de tvära snabba kasten mellan ytterligheter saknas ju helt.

[jansch]

Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Självklart inte. Det krävs film i så fall.

Jag nöjer mig med ett svep på 1 -10 ms beroende på undre gränsfrekvens och om det är signal till baselement,mellanregister eller diskant ( om det inte är bredbandselement)

[jansch]

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

Jag hänger inte alls med i detta resonemang.......
Citat: "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra" Citat: "......och inte med komplexa signaler..." Citat: "Utvecklare verkar helt enkelt inte förstått...osv" Citat: "tvära täta kast....osv".

Detta är för mej resonemang där komplexiteten ligger hörselsinnets tolkning av informationen.
Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Är vitt brus den mest komplexa signalen för en högtalare???
Jag antar utifrån resonemanget att det är den mest komplicerade signalen av alla - slumpartad fördelning av oändligt antal frekvenser presenterade under väldigt kort tid och extremt "tätt"?! Snacka om MÅNGA ljudslingor ovanpå varandra!

Jag TROR (vet, men kan egentligen inte bevisa) att vi lättare kan höra bristerna med viss musik, inte att det egentligen är "svårare" för högtalaren att producera ljudet.
OBS! Såklart att t.ex ett musikstycke kan vara frekvensmässigt eller effektmässigt begränsat och därmed lättare att återge eller sakna energi i vårt känsligaste område. Vidare kan "tät musik" lättare ge termisk kompression osv.... Men för en högtalare finns inte "komplex musik" i form av t.ex symfoniorkester contra "mässjazz" som då är "enkel".

"flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"
Det Goldfinger menar med det är nog mer en "målande" beskrivning av tät och intensiv musik med en produktion där många ljud-element överlappar varandra i mixen. Med en viss högtalare kan detta mest låta som en tjock och ganska illa låtande ljudmassa, medans det på en annan högtalare som hanterar detta bättre gör att alla dessa ljudinslag låter mer separerade och dynamiska trots att mixen har en hög intensitet och täthet, ett slags "lugn i kaoset" bibehålls.
Goldfinger menar nog alltså inte ordagrant att det ligger flera ljudslingor på varandra, själva stereospåret består som vi alla vet naturligtvis endast av två separata spår vilket är det enda högtalaren "ser".

"......och inte med komplexa signaler..."
Det jag menade med det var att varken ett frekvenssvep eller ett statiskt brusande ljud påminner speciellt mycket om en musiksignal, intensiv musik kan innehålla "tvära täta kast" mellan vilka ytterligheter i frekvenskurvan som helst, och vilka avvikelser som helst vad gäller ljudnivå från ena hundradelen till nästa.
Många "utvecklare verkar helt enkelt inte förstått" att ett frekvenssvep eller statiska signaler inte är speciellt representativt för en musiksignal, det dynamiska förloppet från musiken och de tvära snabba kasten mellan ytterligheter saknas ju helt.

Goat76 - Jag uppfattade det nog också så.....

[jansch]

Din fråga om huruvida man kan mäta sig till hur filtret uppför sig med flerdimensionell signal är intressant, har funderat på det själv, kanske någon annan har koll?

Petersteindel om någon borde ju känna till om det går mäta detta. Vad det nu är du upplever.

Filterkomponenter (kondensatorer och spolar) "uppför sig" enligt fysikens lagar. Man kan räkna ut vilken impedans respektive ton ger oavsett hur komplex signalen är. Spelar ingen roll om den består av 2 toner eller 2000 toner.
Det blir förvillande med begrepp såsom "flerdimensionell signal". Som jag nämnt i tidigare inlägg är vitt brus en oerhört "komplex" signal...... och som enkelt går att nyttja för att t.ex demonstrera en kondensators egenskaper.

Det är VI som tycker att en signal är "flerdimensionel" eller "komplex", INTE kondensatorn eller spolen.

[goat76]

Jag hänger inte alls med i detta resonemang.......
Citat: "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra" Citat: "......och inte med komplexa signaler..." Citat: "Utvecklare verkar helt enkelt inte förstått...osv" Citat: "tvära täta kast....osv".

Detta är för mej resonemang där komplexiteten ligger hörselsinnets tolkning av informationen.
Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Är vitt brus den mest komplexa signalen för en högtalare???
Jag antar utifrån resonemanget att det är den mest komplicerade signalen av alla - slumpartad fördelning av oändligt antal frekvenser presenterade under väldigt kort tid och extremt "tätt"?! Snacka om MÅNGA ljudslingor ovanpå varandra!

Jag TROR (vet, men kan egentligen inte bevisa) att vi lättare kan höra bristerna med viss musik, inte att det egentligen är "svårare" för högtalaren att producera ljudet.
OBS! Såklart att t.ex ett musikstycke kan vara frekvensmässigt eller effektmässigt begränsat och därmed lättare att återge eller sakna energi i vårt känsligaste område. Vidare kan "tät musik" lättare ge termisk kompression osv.... Men för en högtalare finns inte "komplex musik" i form av t.ex symfoniorkester contra "mässjazz" som då är "enkel".

"flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"
Det Goldfinger menar med det är nog mer en "målande" beskrivning av tät och intensiv musik med en produktion där många ljud-element överlappar varandra i mixen. Med en viss högtalare kan detta mest låta som en tjock och ganska illa låtande ljudmassa, medans det på en annan högtalare som hanterar detta bättre gör att alla dessa ljudinslag låter mer separerade och dynamiska trots att mixen har en hög intensitet och täthet, ett slags "lugn i kaoset" bibehålls.
Goldfinger menar nog alltså inte ordagrant att det ligger flera ljudslingor på varandra, själva stereospåret består som vi alla vet naturligtvis endast av två separata spår vilket är det enda högtalaren "ser".

"......och inte med komplexa signaler..."
Det jag menade med det var att varken ett frekvenssvep eller ett statiskt brusande ljud påminner speciellt mycket om en musiksignal, intensiv musik kan innehålla "tvära täta kast" mellan vilka ytterligheter i frekvenskurvan som helst, och vilka avvikelser som helst vad gäller ljudnivå från ena hundradelen till nästa.
Många "utvecklare verkar helt enkelt inte förstått" att ett frekvenssvep eller statiska signaler inte är speciellt representativt för en musiksignal, det dynamiska förloppet från musiken och de tvära snabba kasten mellan ytterligheter saknas ju helt.

Goat76 - Jag uppfattade det nog också så.....

Om komplexiteten endast låg i hörselsinnets tolkning så hade väl inte de två olika högtalarna i Goldfingers exempel presterat olika med de mer ”komplexa” ljudsignalerna/de tätare och mer intensiva musikstyckena?

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

[Goldfinger]

Din fråga om huruvida man kan mäta sig till hur filtret uppför sig med flerdimensionell signal är intressant, har funderat på det själv, kanske någon annan har koll?

Petersteindel om någon borde ju känna till om det går mäta detta. Vad det nu är du upplever.

Filterkomponenter (kondensatorer och spolar) "uppför sig" enligt fysikens lagar. Man kan räkna ut vilken impedans respektive ton ger oavsett hur komplex signalen är. Spelar ingen roll om den består av 2 toner eller 2000 toner.

Ja enskilda komponenter mätta isolerat ja, men i kombination i ett filter ihop med element blir resultatet beroende på designen.
Den distorsion jag tänker på är nog snarare av det olinjära slaget än det linjära, tror inte det är så enkelt som bara ogynnsamma tonkurveavvikelser i det fenomen jag beskriver, däremot skulle det kunna vara ett kompressionsfenomen som ger dynamikbegränsning, det är jag öppen för skulle kunna ge den typ av upplevelse jag beskriver.

Jag har plockat upp två högtalare som jag tycker är väldigt olika i hur de hanterar signalen beroende på musikval.

https://www.stereophile.com/content/bw- ... asurements

https://www.stereophile.com/content/aud ... asurements

Den övre, (B&W:n), upplever jag ha betydligt sämre signalhantering än den nedre (Audio Physic)

Jag drar inga slutsatser av det men kan konstatera att B&W:n svingar väldigt i impedans och fas över det frekvensband jag bedömer att problemet ligger i.

[I-or]

Då menar du egentligen att detta skulle vara ett problem för förstärkaren, även om du inte formulerar det så. Högtalarens impedansegenskaper påverkar inte ljudåtergivningen om förstärkaren uppträder som en ideal spänningsgenerator. Detta är fallet, undantaget rena gökkonstruktioner, så länge som man håller sig inom det linjära området.

Filterkomponenterna distorderar försumbart om man håller sig till luftlindade drosslar. I övrigt står ingen magi att finna här, hörbarheten av avvikelserna i tidsplanet är för normala filter noll med musiksignaler i rum, vilket visats otaliga gånger i diverse vetenskapliga undersökningar och även här på Faktiskt.

För övrigt är det intressant att du föredrar en konstruktion som uppvisar en mycket kraftig dal on-axis (vilken delvis kompenseras ljudeffektmässigt off-axis) i frekvensgången just i stora delar av det hörselkänsliga område (ca 3-7 kHz) som jag nämnde ovan.

[goat76]

Att han föredrar den mätmässigt sämre högtalaren tycker jag indikerar att det inte är frekvensgången som påverkar hur dessa hanterar den täta intensiva musiken vars produktion bestod av många överlappande signaler. Tonkurvan verkar alltså inte ha någon nämnvärd betydelse ur den aspekten.

[I-or]

Tvärtom, många lyssnare föredrar av olika skäl en högtalare med diverse avvikelser i frekvensgången eftersom det passar deras uppställning och uppfattning om hur det ska låta.

[Goldfinger]

Jag har iofs aldrig nämnt huruvida jag föredrar den ena före den andra tonalt sett, det är bara den specifika upplevelsen om vilka jag bedömer klara variationen i olika typer av material bäst.

[I-or]

Exakt, du kanske tycker att B&W CDM1 har bäst klangbalans tills musiken börjar bli komplex och då föredrar du Audio Physic Scorpio. Detta kan bero på frekvensgång/spridning och/eller distorsion. Man kan tolerera ett något framhävt frekvensområde mellan kanske 3-7 kHz vid lägre komplexitet, men när musiken blir mer stökig och innehåller mer effekt i området i fråga låter det inte bra längre. Det kan också vara så att dalen i Audio Physic Scorpios frekvensgång överensstämmer med en likaledes lägre nivå i distorsionsprodukterna här.

[music4ever]

Exakt, du kanske tycker att B&W CDM1 har bäst klangbalans tills musiken börjar bli komplex och då föredrar du Audio Physic Scorpio. Detta kan bero på frekvensgång/spridning och/eller distorsion. Man kan tolerera ett något framhävt frekvensområde mellan kanske 3-7 kHz vid lägre komplexitet, men när musiken blir mer stökig och innehåller mer effekt i området i fråga låter det inte bra längre. Det kan också vara så att dalen i Audio Physic Scorpios frekvensgång överensstämmer med en likaledes lägre nivå i distorsionsprodukterna här.

Vilket också är en bra anledning att ha med "stökiga" låtar när man testar högtalare. Det är ganska ofta som högtalare kollapsat när jag spelat musik som är stökig/dynamiskt komprimerad/har "jobbig" höjning kring 2-4 kHz.

[goat76]

Det problem jag beskriver har då inte att göra med några avvikelser i frekvensgången, sådana fel artar sig på helt andra vis, inte att det grötar ihop sig.

[PerStromgren]

Exakt, du kanske tycker att B&W CDM1 har bäst klangbalans tills musiken börjar bli komplex och då föredrar du Audio Physic Scorpio. Detta kan bero på frekvensgång/spridning och/eller distorsion. Man kan tolerera ett något framhävt frekvensområde mellan kanske 3-7 kHz vid lägre komplexitet, men när musiken blir mer stökig och innehåller mer effekt i området i fråga låter det inte bra längre. Det kan också vara så att dalen i Audio Physic Scorpios frekvensgång överensstämmer med en likaledes lägre nivå i distorsionsprodukterna här.

Vilket också är en bra anledning att ha med "stökiga" låtar när man testar högtalare. Det är ganska ofta som högtalare kollapsat när jag spelat musik som är stökig/dynamiskt komprimerad/har "jobbig" höjning kring 2-4 kHz.

Har du lust att ge ett exempel som jag kan prova på min anläggning, vilken normalt används för att avnjuta just enklare musik? Ge gärna också tips på vilka kollapseffekter jag ska lyssna efter.

[Baffel]

Några förslag , generellt för att testa högtalarna:
https://www.cambridgeaudio.com/usa/en/b ... o-engineer

https://www.whathifi.com/features/10-be ... r-speakers

[PerStromgren]

Några förslag , generellt för att testa högtalarna:
https://www.cambridgeaudio.com/usa/en/b ... o-engineer

https://www.whathifi.com/features/10-be ... r-speakers

Det var inte ett svar till mig, va?

[Baffel]

Nej. Allmänt bara.

Men pröva de trudelutterna om du känner för det.

[PerStromgren]

Nej. Allmänt bara.

Men pröva de trudelutterna om du känner för det.

Visst, men jag var på jakt efter det som kallas komplex musik, som är besvärligare än enkel musik.

[petersteindl]

Det problem jag beskriver har då inte att göra med några avvikelser i frekvensgången, sådana fel artar sig på helt andra vis, inte att det grötar ihop sig.

Jo, frekvensgångsavvikelser kan definitivt leda till att man subjektivt tycker att ljudet man hör grötar ihop sig.

Det man mäter i frekvensdomän syns även i tidsdomän. Det är 2 olika fysikaliska representationer av en och samma input.

Sedan kan det röra sig om ett system med linjär överföringsfunktion eller ett system med olinjär överföringsfunktion. Om olinjäriteten i ett system blir dominant så kan inte vanlig matematik för linjära system tillämpas i detta system.

Mvh
Peter

[Baffel]

Nej. Allmänt bara.

Men pröva de trudelutterna om du känner för det.

Visst, men jag var på jakt efter det som kallas komplex musik, som är besvärligare än enkel musik.

Okej . Så här står det :

And lastly, our favourite category, the ‘if you can listen to these tracks all the way through without switching them off you’re on to a winner’ test. These songs pack a lot in to each track and without capable audio equipment can sound, quite frankly, a mess. So when you get them right, that’s a whole heap of audio satisfaction (and a few smug engineers).

Sen vet inte jag om det är komplext så det räcker till.

[petersteindl]

Några förslag , generellt för att testa högtalarna:
https://www.cambridgeaudio.com/usa/en/b ... o-engineer

https://www.whathifi.com/features/10-be ... r-speakers

Wow, I What hifi rekommenderar de bl.a. Max Roach His Chorus And Orchestra ‎– It's Time.
Det har varit en av mina absoluta favoritskivor sedan 1970 då jag köpte den. Jag hade amerikanska originalutgåvan i stereo i tidig gravering och pressning.

Sedan den skivan har Max varit en av mina favvotrummisar alla kategorier. Den typen av jazz har därefter etsat sig in och representerar en form av jazz mood som är mitt ideal.



Mvh
Peter

[Baffel]

Nice. . Den ska spisas ikväll. Har aldrig hört den själv.

Vad tycker du annars Peter om de förslag för utvärdering som What hifi rekommenderar? För basic?

[music4ever]

Har du lust att ge ett exempel som jag kan prova på min anläggning, vilken normalt används för att avnjuta just enklare musik? Ge gärna också tips på vilka kollapseffekter jag ska lyssna efter.

Oj, det är över 10 år sedan, får försöka se om jag hittar CDR-skivan. Vet det var någon Queen låt från 70-talet som var jobbig för högtalare med problem i presensområdet, sen brukade jag köra Rage against the machine - Killing in the name of. Vill minnas jag även körde någon låt från Phrank. Jag återkommer.

[music4ever]

Det problem jag beskriver har då inte att göra med några avvikelser i frekvensgången, sådana fel artar sig på helt andra vis, inte att det grötar ihop sig.

Antagligen dist.

[RogerGustavsson]

Lyssnar på Max Roach nu. Lite bullrig bas, bred ljudbild. Kan nog reta gallfeber på hustrun med detta album. Lite antingen eller när det gäller musiken, jag tar in den men förmodligen inte alla.

[goat76]

Det problem jag beskriver har då inte att göra med några avvikelser i frekvensgången, sådana fel artar sig på helt andra vis, inte att det grötar ihop sig.

Antagligen dist.

Ja, och kanske kompression av något slag då ljudinslagen tappar separation.

PerStromgren, jag har gjort mig av med de högtalare som inte klarar av tät och intensiv musik, så jag kan inte verifiera om följande förslag är ett bra exempel på musik som vissa högtalare inte klarar av utan att gröta ihop de olika ljudinslagen?
Testa och återkoppla.

Made In Mexico - Zodiac Zoo
https://tidal.com/album/111445487

[petersteindl]

Nice. . Den ska spisas ikväll. Har aldrig hört den själv.

Vad tycker du annars Peter om de förslag för utvärdering som What hifi rekommenderar? För basic?

De hade många skivor som jag själv gärna lyssnar på. Dock är det så att jag lyssnar inte på musik för att höra vissa saker. Jag bedömer helheten och vilken entertainmentfaktor det har för mig.
Så, det är de skivor med musik i första rummet som är det gemensamma mellan mitt lyssnande på musik och deras musikval.
Exempel:
Sergei Prokofiev Romeo & Juliet med Previn. Jag spelade versionen med Lorin Maazel oftare. Båda var bra.
Arvo Pärt - Tabula Rasa
Pink Floyd - Money
Carl Orff - Carmina Burana: O Fortuna
Tom Waits - I Hope That I Don't Fall In Love With You
Nina Simone - I Put A Spell On You
Bruce Springsteen - Terry's Song
Igor Stravinsky - The Rite of Spring
Gershwin’s Rhapsody in Blue.

Jag kan i min profession variera från att lyssna på musik kontra att lyssna efter vissa saker i musiken. Dessa saker kan variera. Det kan antingen vara en melodislinga eller röstläge eller cymbaltillslag eller annat, såsom exempelvis inspelningslokalens storlek. Instrumentplacering i rummet. Det beror på vad jag för stunden är ute efter.
Då jag lyssnar under utvecklingsarbete så kan jag lyssna efter olika saker.
Då jag lyssnar som musikkonsument så blir det entertainmentfaktorn som sätter lyssningen och det är den grundläggande avgörande faktorn för mig. Music is entertainment. The more entertainment - the better. Detta gäller under förutsättning att man vill ha entertainment. Man skulle faktiskt kunna tänka sig motsatsen d v s att det musikaliska budskapet inklusive soundet skall vara så fult och uselt som möjligt och då blir braighetsfaktorn högre desot uslare och fulare det är. Ändamålet helgar medlen.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Lyssnar på Max Roach nu. Lite bullrig bas, bred ljudbild. Kan nog reta gallfeber på hustrun med detta album. Lite antingen eller när det gäller musiken, jag tar in den men förmodligen inte alla.

Spelar du via Magneplanar? 1970 hade jag OA6 typ1.

En annan skiva i samma gengre är Freddie Hubbard: The body and the soul. Båda är tidiga klassiska Impulse!





En favvolåt.


En senare spelning live.


Mvh
Peter

[Baffel]

Nice. . Den ska spisas ikväll. Har aldrig hört den själv.

Vad tycker du annars Peter om de förslag för utvärdering som What hifi rekommenderar? För basic?

De hade många skivor som jag själv gärna lyssnar på. Dock är det så att jag lyssnar inte på musik för att höra vissa saker. Jag bedömer helheten och vilken entertainmentfaktor det har för mig.
Så, det är de skivor med musik i första rummet som är det gemensamma mellan mitt lyssnande på musik och deras musikval.
Exempel:
Sergei Prokofiev Romeo & Juliet med Previn. Jag spelade versionen med Lorin Maazel oftare. Båda var bra.
Arvo Pärt - Tabula Rasa
Pink Floyd - Money
Carl Orff - Carmina Burana: O Fortuna
Tom Waits - I Hope That I Don't Fall In Love With You
Nina Simone - I Put A Spell On You
Bruce Springsteen - Terry's Song
Igor Stravinsky - The Rite of Spring
Gershwin’s Rhapsody in Blue.

Jag kan i min profession variera från att lyssna på musik kontra att lyssna efter vissa saker i musiken. Dessa saker kan variera. Det kan antingen vara en melodislinga eller röstläge eller cymbaltillslag eller annat, såsom exempelvis inspelningslokalens storlek. Instrumentplacering i rummet. Det beror på vad jag för stunden är ute efter.
Då jag lyssnar under utvecklingsarbete så kan jag lyssna efter olika saker.
Då jag lyssnar som musikkonsument så blir det entertainmentfaktorn som sätter lyssningen och det är den grundläggande avgörande faktorn för mig. Music is entertainment. The more entertainment - the better. Detta gäller under förutsättning att man vill ha entertainment. Man skulle faktiskt kunna tänka sig motsatsen d v s att det musikaliska budskapet inklusive soundet skall vara så fult och uselt som möjligt och då blir braighetsfaktorn högre desot uslare och fulare det är. Ändamålet helgar medlen.

Mvh
Peter

Låter vettigt.

Undras om studiotekniker som hela dagarna i ända lyssnar på , antar jag, den mest exakt återgivna musik strömmande ur högtalarna på jobbet om de har samma typ av system/högtalare hemma när de lyssnar för att njuta av musik. Hum . ..

Shysst lista by the way