bassman skrev:Ja som rubriken frågar.. Det här har jag grunnat på ett bra tag nu!
När jag ser på känslighet ligger dom flesta på runt 85-89 dB. Vilket anses vara normalt.
Kan man på ett enkelt sätt förklara för en idiot som jag vad det är som sätter käppar i hjulen med att konstruera högtalare som ligger runt 95-98 dB?
Blir det för dyrt?
Tappas det hifi-parametrar?
Blir dom för stora för en vanlig konsument?
Finns det för få element med hög verkningsgrad?
Isf varför det?
Om man inte vill offra bandbredden så blir de för stora för normalkonsumenten.
Men det finns även ljudkvalitetsaspekter på det hela (distorsion, tonkurvejämnhet och tidsrespons). Det är inte trivialt att göra element med superb ljudkvalitet och jättehög känslighet. Alla system där dämpningen gjort otillräcklig (om målet är en bra, kontrollerad leverans av den akustiska energin över tiden) får hög känslighet, men de låter nästan alla på många sätt tveksamt om fidelitet är målet.
Omvänt så kan utgå ifrån ett högkänsligt element, analysera det och sen angripa problemen ett efter ett, och när man är färdig så finner man att känsligheten blivit mera normal.
Men mest är det storleken på baskabinettet det handlar om.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).