Det som tidigare noterats om lägre Q och Fb med moff i lådan, stämmer förvisso till stora delar, men att det skulle bero på isotermisering, dvs kortvarig lagring av värme och sedan avgivande av samma värme som ett nollsummespel i takt med tryckvariationerna i lådan verkar inte stämma, Putland har genom att skapa matematiska funktioner där viskös dämpning och isotermisering separerats, kunnat visa att effekten av eventuell isotermisering är mycket liten, genom att helt enkelt plocka bort den ur ekvationen och visa att resultatet då ändras mycket lite. Slutsatsen han drar är att moff i lådan påverkar högtalarelementet nästan enbart genom viskös dämpning, dvs resistiv dämpning.
Alltså dämpmaterialet påverkar elementet genom friktionsförluster i lufrörelsen så, JA värme genereras, men endast försummbar energi frigörs tillbaka in i högtalarelementet. utan det rör sig i det stora hela om rena förluster.
Vad betyder då detta, Jo, i mitt exempel ovan med färglada kurvor så kan man mycket riktigt, få kurvor som är mycket lika dessa genom att starta med en låda med Q=1 och sedan moffa den full för att hamna på Q=kanske 0,6
Bra va!
Nja inte helt. Förutom höjningen vi låga frekvenser kan man göra exakt samma sak genom att införa ekvalisering resistivt med passiva komponenter för att bränna bort effekt vid de frekvenser där Q=1 kurvan har en peak. Dvs att man gör en elektrisk ekvivalent (nästan) till dämpmaterialet, mha resistorer, spolar och kondensatorer.
En intressant detalj som jag märkt när jag letar efter allmän konsensus kring ämnet är att nästan alla som mätt och provat moff i lådan (t.ex vår egen allram)har mätt Q och Fb men sällan verifierat med att mäta en SPL kurva, där hade man sannolikt kunnat märka en lite lägre totalnivå i subwooferområdet pga de resistiva förlusterna, vilket faktiskt ochså de mycket få som även mätt SPL har noterat.
Precis som nämts ovan är det då en mer effektiv lösning att helt enkelt bygga så smått man behöver och sedan införa ekvaliseringen aktivt.(inom rimliga gränser)
Men men, då har man ju en låda med jättehögt Q och katastrofal impulsrespons, Förvisso sant, men även detta kan ekvaliseras.
Om man gör sin ekvalisering så att totalresponsen liknar den större lådan med t.ex Q=0,6 så kommer ochså impulsresponsen bli mycket lik Q=0,6. En linkwitz transform är inte nödvändig utan bara ett annat sätt att göra detta på. Skönheten i LT ligger i att man på ett enkelt sätt kan räkna fram ett (lite speciellt) shelvingfilter och direkt komma ganska så nära önskvärt resultat.
I slutändan hamnar vi återigen i att de begränsande faktorerna är; slaglängd och effekttålighet.
Brasklapp, I delar av ovanstående har jag valt att bortse från rumsliga utmaningar som ochså kan tänkas tarva ekvalisering (impulsresponsen för Q=0,6 exemplet och LT).
Intressant ochså att notera att Putlands doktoravhandling kom redan 1996.
Är jag ungefär rätt på det I-or?
