Svante skrev:Att "folk" inte trodde på så snabbt införande har ju inte med saken att göra. Om du fick lugnande besked av dem, så har du bara lyssnat på fel källa.
Problemet var att viktigaste källorna var dom ställen dit jag är hänvisad att göra inköpen.
Svante skrev:Allvarligare är väl om det inte fanns någon myndighet som kunde ge dig information.
Ja. Så i praktiken. Vad skulle jag gjort. Reglerna var inte heller fasta utan det hattades friskt med undantag och liknande. Detta i sig skickade signalen att dom förhoppningsvis anpassar sig till verkligheten. Det hade varit en annan sak om reglerna varit färdigskrivan långt i förväg. Att dom hade varit färdiga när dom presenterades och inte Eubyråkratluddiga och utspridda på en massa bilagor som ändrades hela tiden.
Då hade jag i lugn insett att det var dags att ge upp, slutat utveckla kört på tills jag tömt lagret, sedan och avvecklat och lagt ner.
Men nu stod jag där med nysatsningar, komponentlager, nya konstruktioner och mycket nerlagd tid och pengar. Inte mycket inkomst hade jag heller, för pengarna som kom in satsade jag företaget, för framtiden. Det blev liksom rädda vad som räddas kan i panik.
Det jag har lärt mig är att man inte längre kan satsa långsiktigt utan att vara ständigt alert beredd på att trycka på stoppknappen. Nästa gång kommer jag nog inte att kämpa. Då blir det slut i rutan direkt.
Minst lika allvarligt som brist på information var att komponenter och godkända svarv/fräslegeringar saknades och att det hattades in i det sista om blygränsvärdena för de sistnämda.
Till slut höjdes gränsvärdet till 0,3% bly i aluminium, så här gjorde man i sista stund en liten justering mot verkligheten. Detta visar att man bara bestämt sig för ett snyggt gränsvärde, utan att kolla upp förutsättningarna först. Man bestämde sig för en snygg siffra, men man hade uppenbarligen inte kompetens nog att bedöma om det gick att få fram ett fungerande svarvämne som gick att använda.
De tillgängliga lågblylegeringar man lyckats få fram fanns klarade redan 0,3% bly, fast det varierade inom ett göt mellan 0,2-0,4%. De var på gränsen vad gällde ytbehandling som anodisering, vilket är den vanligaste och mest hållbara ytbehandlingen/infärgningen för aluminium. Men det funkade.
Allt man hade behövt göra var att anpassa gränsvärdet till låg-bly-legeringen som redan fanns, alltså 0,2-0,4%. Den totala medel blymängden i ett gjut uppfyllde kraven, men om man skar av en bit så kunde den bli lite lägre eller lite högre... Om det hade varit av miljöskäl så hade det inte spelat någon som helst roll. Så att man inte accepterade detta är helt sanslöst.
Detta utspelade sig ca ett halvår före lagen drevs igenom. Det tillåtna blyhalten hade varierat under halvåret före...
Senare på vårkanten dök det upp en legering där man pressat ner blynivån till precis 0,3%, men jag kunde då inte köpa den annat än om jag köpte flera ton på en gång. Storindustrin köpte upp rubbet, verkar det. Men grossisten (en av de största i europa) hoppades att den skulle gå att få tag i form av stänger före övergången var ett faktum. Det var extremt nervöst, ovisst och desperat här, det vill jag lova.
Sent på våren fick jag loss svarvämnen i form av stänger och fick gjort den första svarvningen. Svarvningen gick bra och såg fin ut, men anodiseringen sket sig fullständigt. 80% av mikrofonhylsorna var fulla med vita prickar och gropar, medan resten bara hade någon enstaka fläckar. Anodiseraren menade att det måste vara någon utfällning från någon tillsats och försökte minska på förbetningen, med det att hylsorna blev flammiga istället. Groparna och prickarna försvann inte heller så mycket.
Metallgrossisten försökte förhöra sig om en lösning, men lyckades inte få fram någon. Det enda svar jag kunde få från tillverkaren var att köra en annan legering. Problemet var att dom legeringarna inte går att svarva. Antingen gick det alltså att svarva eller så gick det att anodisera. Suck.
Nästa steg var att prova en annan mekanisk ytbearbetning, så de 70% som hade rimligt små gropar (10%, 100st fick skrotas) skickades på precisionsslipning som tog en tiondels mm på ytan. Jäklar vad blanka de var, även om en del gropar som varit för djupa fortfarande syntes!
I väg med dom till anodisering. Fick tillbaka dom. Fortfarande utfällningar, fast mindre, men nu blev de inte längre svarta utan gråflammiga eftersom ytan var för slät, gissade vi. Ökades förbetningen så blev de svarta men då kom utfällningarna igen. Så det var en balansgång och många, många hylsor fick kasseras för att dom helt enkelt såg sjuka ut. De som såg minst tråkiga utfick användas som de blev. Kunderna ville ju ha mikar. De såg väl rätt OK ut, men var lite misslyckat varierande grådaskiga.
Det tog mig långt in på vintern, efter reglerna trätt i kraft, innan jag själv fann en helt manuell slipmetod som nu funkar bra. Den gör jag själv för hand.
Hade lagstiftarna varit det minsta intresserade av hur det går för företagen (andra än storindustrin) så hade man temporärt kunnat justera blygränsvärdet för aluminiumlegeringar från 0,3% till intervallaet 0,2-0,4% och sedan på något sätt satt krav på aluminiumindistrin att få fram ett fungerande material. Man kanske kunde ställt kravet på att varje göt fick innehålla max 0,3%, men variationer mellan 0,2 och 0,4% var tillåtet i smådelar. Det hade varit så enkelt och smidigt. Ingen hade blivit drabbad i onödan och MILJÖN HADE INTE BLIVIT LIDANDE.
EUbyråkraterna ville visa att man kunde ta krafttag än en gång och då ska ingen reell verklighet komma här och visa att det de hittade på inte var väl anpassat till denna eller visat på deras inkompetens.
Ingen erkänner när det går fel och ingen tar ansvar heller. Att gå ut och kolla av vad reglerna i praktiken resulterar i, det är väl bara dumt att göra. Risken finns ju att någon upptäcker att man gjort något mindre bra. Det bästa är gå rakt på nästa förslag man hittat på och jobba på utan att ta lärdom av det som hänt. Att synliggöra misstag är väl knappast bra för karriären...
Lyssnar man inte så slipper man också ta hänsyn och kan obehindrat koncentrera sig på sin egen karriär. Storindustrin och lobbyisterna får dom förstås lyssna på, eftersom det är dom som egentligen styr skutan och är med och hittar på, men det genererar nog mest positiva fördelar...
-På självvald "semester".
En kul grej man kan göra med prylar som har ferriter på sladden är att byta sladden. Sedan har sladden ingen ferrit längre...
, så det är väl inte så farligt 
