DQ-20.
Du har självklart rätt till dina uppfattningar.
Och ja, det finns många skäl till att jag är mera påhoppad än andra.
Några av dessa orsaker tycker jag är rätt ointressanta, t ex sådant
som har med primitiva känslor att göra.
Det kan vara vissas drift att komma sig uppåt hierarkiskt genom att
utmana just de man innerst inne respekterar och upplever som stora
auktoriteter istället för att lägga fokus på sakförhållandena. Inte sällan
slår sådant slint och de ansluter sig även till mobbar och ställer sig
bakom andra som gör påhopp eller uppfattade påhopp och bidrar bara
med att demonstrera sitt hån, t ex med ett föraktfullt:
Sen finns förstås vanlig prestige - känslor som kokar hos den som i
sin egen värld gjort bort sig - och tror att det nog blir bättre om de
straffar någon som varit inblandad, för det.
Den typen av skäl är väldigt trista och man har sett dem alltför många
gånger redan.
- - -
Men - det finns andra skäl som är mera intressanta:
Mest intressant menar jag nog är mångas svårighet att hålla isär det
som är kontroversiellt från det som är "provocerande" med avsikten
att vara det.
(Inget är ju objektivt provocerande utan avsikten att vara det, men
däremot kan någon mottagare bli provocerad över något som ger sig
på något de själva känner som en del av sig själva, t ex sin världsbild.
Inte konstigt att t ex religion är ett känsligt ämne för vissa, trots att
det för alla som kan befria sig från behovet att ha starka trosuppfatt-
ningar ju inte är det minsta känsligt, bara intressant.)
Men att någon känner sig provocerad av något betyder ju inte nödvän-
digtvis varken att den som sa det kontroversiella hade den avsikten,
eller att det finns något egentligt bra skäl att bli provocerad, men det
är ju till föga hjälp för den som känner starkare än de tänker. (Och det
var verkligen inte menat som någon provokation, jag tror alla har upp-
levt det, att det rationella kommer på efterkälken.)
Men det är något som alla kan jobba på. Och jag tror de flesta faktiskt
vet att de har möjligheten att vänta lite med att reagera. Kanske ser
de lite senare att det var klokt att vänta och ser om det som kändes
provocerande verkligen var det - eller om det bara var öppningen till
en intressant diskussion där det fanns chans att lära sig en massa?
Och med det sagt kan man säkert skylla mig för att lägga en del av
skulden hos mottagarna (men för mig är det inte en del av skulden,
utan en del av möjligheterna till att delta i att göra diskussioner intres-
santa), vilket man enligt sportbilsentusiasten bör be om ursäkt för.
(Jag håller med om nästan allt annat som jag sett sportbilsentusiasten
skriva, men inte detta att den som skriver har ett ansvar för att alla
skall förstå och uppskatta ett inlägg - och att ett misslyckande därvid-
lag betyder att personen bör be om ursäkt.)
Men jag menar att det är viktigt att minnas hur kommunikationsstruk-
turerna ser ut här på faktiskt.se, och att kanske tagga ned lite med att
avkräva människor en massa ursäkter för att de blir missförstådda?
Det är som regel EN person som skriver något, som sedan läsas av
många. Och det finns inget sätt att formulera vissa saker på, som inte
antingen kostar kvalitet på inlägget eller som gör att någon KAN välja
att känna sig provocerad.
I skolan är det ett stort problem, för någon elev är alltid inkompatibel
med lärarnas sätt att vara. Det kan man se som lärarens fel och att
läraren borde be om ursäkt, men läraren kan ju samtidigt vara i allra
högsta grad kompatibel med andra elever, som drabbas om läraren
skulle börja ändra sig för att passa elev 1.
Kort sagt - pedagogisk är ingenting entydigt, med mindre än att man
förminskar det till att ses statistiskt.
Och det är ju detta som är så bra med t ex faktiskt.se - att det oftast
finns MÅNGA olika människor som kan berätta om saker.
Så varför väljer vissa ändå att klaga på någon av dem som skrivit en
text som kanske är till värde för andra? Varför inte bara omfamna att
det finns många som skriver inlägg och att man som läsare har en rik
bukett att välja ifrån?!
Jag talar ju om texter som skrivit av välmening. Inte om sådana som
skrivit med avsikt att provocera.
- - -
Som jag ser det så är alla inlägg som skriva med avsikt att göra någon
illa förkastliga. Det går helt enkelt inte att försvara sådana inlägg.
Men det som inte skrivs med den avsikten utan för att vara av värde
för några (kanske inte för alla men inte på någon annans bekostnad)
är det väldigt synd att de angrips och att avsändaren klankas ned på
och till och med avkrävs ursäkter av de mottagare som inte förstår
inläggen.
- - -
Men för att återgå till kontroversiella synpunkter resp. provokationer:
Att de kan vara svåra att hålla isär beror förstås på att det vedertagna
ger många en trygghet och då blir det kontroversiella ett hot. Men det
är både kulturellt och beror på förkunskaper. Den som vet minst kan
faktiskt bli mindre provocerad av något som strider mot det vedertagna
än den som vet lite mera (och tror en massa).
Liksom de som vet mest (och därför är öppna för nya infallsvinklar då
en försiktig men sund skepsis mot det vedertagna brukar komma med
kunskaper) inte heller blir särskilt provocerad av kontroversiella infalls-
vinklar, mera nyfiken på dem - och ser dem som något att undersöka
och ta ställning till.
Och visst är det så att jag sticker ut hakan för de sanningar som jag
ser blir omsprungna av myter ock lögner, de sanningar som jag tycker
tappas bort alldeles för ofta - och visst vet jag om att det KAN provocera
någon, men det är absolut INTE av det skälet jag skriver sådana saker.
Jag skriver dem för att rätt skall vara rätt, och för att kanske ingen annan
gör det.
Tassa på tå för att skydda en populär lögn passar mig inte.
- - -
Slutligen upplevde jag sportbilsentusiastens budskap som både rätt så
ovänligt och väldigt negativt om målet är att diskussioner skall vara
fria och givande.
Skall bli spännande att se om han ber om ursäkt för det.
Jag bara skojar. Dels tror jag honom om allt väl och det är mig därtill
oändligt främmande att avkräva någon en ursäkt för något. För mig så
luktar det dålig barnuppfostran att ge sig på något (en text) som inte var
avsedd att göra någon illa, med krav om ursäkter. Dessutom känns det
som om ärligt menade ursäkter kommer spontant, och inte på beställning.
Jag ville bara visa att det inte fungerar att den som är mottagare av en
gåva som en text skriven med all välmening är, går omkring och av-
kräver avsändaren ursäkter på grund av hur det blev mottaget, inte
hur det var menat.
Men jag anar att sportbilsentusiasten åsyftade Flints texter, som ju inte
alltid är välmenade.
- - -
Hursomhelst vill jag marknadsföra tre alternativa saker (som är riktade
till alla).
1. Skriv aldrig något med avsikt att göra någon illa.
2. Skilj mellan provocerande och provokation. Det är bara den sist-
nämnda som hör ihop med avsändaren. Att man själv upplever något
som provocerande betyder ju inte att det var en provokation.
2. Sluta fokusera på vem som har fel eller som är "ansvarig" för när ett
budskap tas fel. Det är lika okreativt att skylla på avsändaren som att
skylla på mottagaren.
Glöm ansvar - tänk möjligheter!
Kort sagt:
BÅDA har ju alla möjligheter att göra sitt bästa, och det tycker jag
duger bra det. Det kan i varje fall inte bli bättre än så, så det måste
duga.
Som mottagare har man dock en helt unik roll (unik i betydelsen EN
person) som ger en rätt fin möjlighet - nämligen att ta makten över
sin egen reaktion!
Visst kan man tycka att redan avsändaren borde ha behärskat den
(vetat exakt hur just du som mottagare fungerar och anpassat det
skrivna perfekt till detta) och skrivit någon annat eller på något annat
sätt - men det kommer aldrig att ske. Inte perfekt. Vill du ha texter
som är perfekt för dig så skriv dem själv.
Avsändaren skriver ju till många och vet bäst själv vilka han eller hon
riktar sig mot - och människor är ju faktiskt inte likadana, så att inte
budskapet går fram till alla behöver faktiskt inte betyda att det var fel-
aktigt formulerat.
Därför gör man klokt i att som mottagare alltid fråga sig om man skall
bli provocerad - även av saker som man inte vet att de var menade
som provokationer?
Känner man sig osäker så kanske man i varje fall kan fråga om det är
avsett att vara provocerande, innan man väljer att bli kränkt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
hm.
.
