Naqref™ skrev:Mjo Svante det blir ju en påverkan av Helmholtz-resonansen förluster om man gör så som det är gjort här så det är inte en ren påverkan på Qms. Kaviteten där elemetet sitter är ju inte oändligt styv (i o m att den är rätt stor). Så du har rätt där. Men om man jämför med en sammanslagen kavitet fullt fylld så blir denna konstruktion en mindre påverkan av Ql och mer påverkan på Qms. Ju mindre man gör kaviteten där elementet sitter destu högre blir kvoten mellan Qms och Ql.
Svante skrev:Mm, då är jag med. Samtidigt undrar jag hur stor skillnaden blir, jag menar vid riktigt låga frekvenser (fh) så blir ju trycket detsamma i hela lådan, och då borde det inte spela så stor roll kan man tycka.
Strömningsdämpnng har absolut ingenting med tryck att göra.
Det hör man om inte annat på ordet.
Svante skrev:Å andra sidan så är ju inte tryck och flöde samma sak, och flödet (med ursprung i porten) är förstås lägre i elementkaviteten.
Nä just det / ja just det.
Flödet vid Fh avtar sett från porten och är mycket nära noll nära den elementets membranbaksida. Vid den övre av de två impedanstopparna råder motsatt förhållande, och vi finner maximalt flöde alldeles bakom membranet och mycket lågt vid porten (och vinkelrätt mot alla väggar). Tvärsnitts*flödesmängden är dock homogen i hela lådan vid
extremt låga frekvenser, ett par oktaven under Fh, och lägre.
*Med snittet vinkelrätt mot rörelsegradienten på valfri plats i lådan.
Svante skrev:Hmm. Mja, jag undrar fortfarande om det är så stor skillnad mot att bara hålla dämpmaterialet borta från porten.
"Håll borta från porten" är ju en rätt diffus beskrivning onekligen.
Det enda sättet att åstadkomma en dämpning som påverkar Qm men i princip inte Qp är att åstadkomma en strömningsdämpare alldeles invid baselementets membranbaksida, alltså med minimerad volym däremellan.
Mycket riktigt var det på exakt det sättet som Stig gjorde sina strömningsdämpningar, framförallt under 50- och 60-talen (då han av tillgänglighetsskäl, och prisskäl använda element med kraftigt underdimensionerade motorsystem, sett ur modern synvinkel i varje fall).
Sedemera lämnade han dock strömningsdämpningsidén helt. Inte beroende på att dämpningen inte behövdes när motorstyrkor tillräckliga för att kunna slippa adderad dämpning tillgängliggjordes dock, för ur den aspekten gillade han fortfarande strömningsdämpningskonceptet eftersom det erbjöda en oerhört mycket linjärare (icke membranlägesberoede) dämning.
Orsaken till att han helt (fast det kan diskuteras) lämnade strömningsdämpning som koncept var han fann att konceptet gav upphov till en occeptabel distorsionsökning, av liknande karaktär som kompressionshorn är dabbade med.
Mekanismen är också likartad, nämligen att luft lokalt utsätts för för höga tryck och börjar fjädra för olinjärt. Skillnaden är att man i kompressionshornet i varje fall som bieffekt får en förhöjd verkningsgrad. Med dämpkorgen sker det motsatta, man förlorar verkningsgrad.
Tittar man på såväl 70-tals Sonabmodeller och på 50-serien så ser man att en hel del strömningsdämpning fortfarande förelåg, dock väldigt väsentligt "mindre extremt renlärigt" applicerat än på Kolbox, OA5, OA6 m fl. Därför är dämpningen även ett mycket mindre problem distorsionsmässigt, helt försumbart faktiskt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
så jag fick improvisera med uppstyvad 6mm plywood. Med ett rör tillfälligt instoppat för att visa lite så ser det ut såhär:
lyckades du såga bort bafflekanterna sådär snyggt?
när det är färdigt. 
