Vem är du, och vad gör dig mera till den du är?

[IngOehman]

Rubriken kanske låter mera vidspännande än det är avsett i denna lilla
tråd. Här finns bara en fråga att svara på!

Men, den som vill utlägga sig utöver det får förstås gärna göra det.


Vh, iö

[JTarnstrom]

Intressant frågeställning. På ett sätt vill man ju inte medge att man indetifierar sig med musiken man lyssnar på, eller att en del av ens identitet utgörs av den, för på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv. Å andra sidan, vad tusan består ens identitet av? Och på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv ännu mer om man medger att själva anläggningen är det som man identifierar sig med.

Frågan är också vad man avser med att "identifiera sig med". Innebär det en avspegling av sin självbild i något yttre objekt, eller är det en del av ens identitet?

Röstade ändå på alternativ 3.

Tärnström

[Vee-Eight]

Jag identifierar mig med musiken, men min hifianläggning är en spegel av mig, inte tvärtom.

[Jocke]

Psykoakustik eller pseudomusik?

/Jocke

[paa]

Jag vill mena att det inte är musiken som jag lyssnar på som säger vem jag är, utan mera musiken som jag framför själv. Likaså är inte sakerna som jag köper någon större del av mig, utan sakerna som jag bygger och konstruerar själv, är det i långt högre utsträckning. Däremot kan ju musiken och sakerna inspirera.

[Svante]

Jag har blivit tillräckligt gammal för att inse att jag är den jag är. Om det står en hifianläggning i mitt vardagsrum eller om jag spelar musik så är inte det jag utan just burken och musiken. Möjligen skulle jag skämmas mer om någon kom på mig med att spela Christer Sjögren än om någon kom på mig med att lyssna i en mubiltelefon i högtalarläge.

Edit: Bara för att det nu inte ska bli några spekulationer så ska jag väl säga att jag inte gör någotdera.

[Bill50x]

Min musiksmak styr mycket mer vem jag är - eller vill vara. Hade jag varit ung och fräsch idag hade jag varit en Gothare och häcket på Söder(malm)...

/ B

[profbd]

själv spelar jag ogenarat vem som hälst på vad som hälst utan att bry mig det minsta om vad andra tycker
så jag spelar helt ogenat vikingarna över mina karlsson

[phloam]

Intressant frågeställning. På ett sätt vill man ju inte medge att man indetifierar sig med musiken man lyssnar på, eller att en del av ens identitet utgörs av den, för på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv. Å andra sidan, vad tusan består ens identitet av? Och på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv ännu mer om man medger att själva anläggningen är det som man identifierar sig med.

Frågan är också vad man avser med att "identifiera sig med". Innebär det en avspegling av sin självbild i något yttre objekt, eller är det en del av ens identitet?

Röstade ändå på alternativ 3.

Tärnström

Tycker musiken man lyssnar på formar ens identitet, i ganska hög grad. Det är ju i grund och botten andra människor som förmedlar ett budskap, så det går att jämföra med hur släktingar och vänner påverkar och formar ens identitet. Dessa budskap kan vara ett stöd, en inspiration, en förebild.

Jag själv skulle gärna medge att jag formats av viss musik, att jag identifierar mig med den. Kan peka på den och säga; detta är som jag är!

[Nicke]

Vem är jag som människa,söka sig själv/finna sig själv,tung fråga som stötts o blötts i sekel samt säkerligen mer därtill.

Gillar ljud,tunga sådana...jag går på tunga ljud ; )


Mvh Nicke

[johanu]

Svarade att jag inte förstår frågan eftersom det som skulle passa bäst inte finns med.

Både prylarna och musiken blir en del av min identitet. Men om de går förlorade skulle jag ju inte helt plötsligt ändra identitet.

Snarare är mitt konsumtionsmönster en del av mig. Spelar inte så stor roll inom vilket område jag konsumerar, mönstret är det samma.

[phloam]

Både prylarna och musiken blir en del av min identitet. Men om de går förlorade skulle jag ju inte helt plötsligt ändra identitet.

Snarare är mitt konsumtionsmönster en del av mig. Spelar inte så stor roll inom vilket område jag konsumerar, mönstret är det samma.

Medhåll!

[meanmachine]

underlig tråd. Förstår inte syftet och eller målet med det så jag svarade sista alternativet

[Svante]

underlig tråd. Förstår inte syftet och eller målet med det så jag svarade sista alternativet

Hehe, det där blev nästan Freudianskt. Det betyder alltså att du inte kan svara på en fråga om du inte vet vad svaret ska användas till?

Så är det förstås inte, men det speglar en misstänksamhet, på nåt sätt.

Lite som stereotypmannens svar på stereotypkvinnans fråga "älskling tycker du jag ser tjock ut i den här klänningen?".

[jannemannen]

Varför finns inte alternativet : Jag tycker att det är en idiotiskt fråga ?

Mvh/Janne

[petersteindl]

Jag förstår inte frågan blev mitt svar.

Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är trots detta en del av vem jag är. På detta sätt andra kanske kan identifiera mig genom de yttre företeelser som jag har påverkat.

Identifikation av mig själv har som jag ser det inte med några saker som är utifrån att göra och således begynner utanför min kropp. Det som kommer utifrån uppfattas via mina sinnen och katalogiseras med min hjärna på ett eller annat sätt.

Min identifikation är snarast med de egenskaper som finns och kommer inifrån och som går ut genom mitt sätt att vara och att tala och de ord jag säger. Identifikation börjar således med min invärtes människa. Musiksmak är i o f en invärtes företeelse så som jag ser det, men jag kan knappast säga att jag identifierar mig med min musiksmak. Det beror på att jag inte ser musiksmak som en egenskap.

Musik jag lyssnar på och musiksmak är för mig således helt separata ting. Den ena är en inre smak och den andra är en yttre företeelse.

Om jag däremot själv musicerar som t ex Morello d v s spelar trummor så skulle nog andra kunna identifiera min musiksmak genom mitt spelande. Jag själv skulle dock inte identifiera mig själv genom mitt spelande annat än att jag skulle kunna säga att jag spelar dåligt i jämförelse med låt oss säga Morello.

Så ser jag på det hela i korta drag och det är ju i väldigt korta drag.

Väl mött
PS

[phloam]

Samtidigt som jag väljer musik efter vem jag är, så påverkas jag också av musiken jag valt (eller musik man bara utsätts för).

Musik är nog också en viktig bekräftelse. Av vem man är, vart man vill komma osv.

[Floyd]

Det finns så många andra viktiga saker än min anläggning eller musiksamling som talar om vem jag är. Men om jag ska välja det mest signifikativa av musiken eller anläggningen så är det definitivt musiken.

[C4rlsson]

Musik är fantastiskt då man kan förstå hur folk tänkte flera hundra år tillbaka och man ökar sin förståelse för andra människor väldigt mycket. Detta betyder att även jag kan identifiera mig själv med musiken. Apparaterna vill jag helst slippa tack.

[Haakan_W]

vad snackar ni om? det är ett gäng apparater...

[phloam]

Men även apparaterna är ett "statement" genom deras design osv. De talar sitt speciella språk.

Visa mig din anläggning och din skivsamling så skall jag säga dig vem du är

[Bill50x]

vad snackar ni om? det är ett gäng apparater...

Nu har du inte fattat någe´.....

Musik är inte ett gäng apparater. Musik förmedlas möjligen genom apparater, dvs om man inte lyssnar lajv...

/ B

[Kaffekoppen]

[s]Jag röstade för förut, skrev ingen, men kunde skrivit samma som herr Steindl[/s]

Jag röstade förut, skrev inget, men kunde skrivit samma som herr Steindl

Edit: Gjorde det skrivna läsbart

[screen]

Jag vägrar svara, jag tycker allt är bra om jag gillar det. Oavsett vad det handlar om. Däremot tycker jag att något kan vara så bra det kan bli, om det kan verifieras.

Mvh Björn//

[Britt-Gunnar]

J jag tycker allt är bra om jag gillar det.
Mvh Björn//

medhåll

[meanmachine]

Musik är fantastiskt då man kan förstå hur folk tänkte flera hundra år tillbaka och man ökar sin förståelse för andra människor väldigt mycket. Detta betyder att även jag kan identifiera mig själv med musiken. Apparaterna vill jag helst slippa tack.

Antar att du valde identifierar med musiken?

Jag finner frågeställningen fortfarande mycket underlig. Om man är tonåring och har sin identitet fattar jag eftersom det brukar vara så att de är tätt förknippde med sin musik. Men i Äldre år? Tja metallheads fortsätter ju iofs ofta med svarta kläder och stripigt hår.

Tja jag tror att många av de som passerat 30-sträcket vuxit ur detta och liksom är sin egen person helt oberoende av identitetsefterapande. Men jag har säkert helt fel. (som vanligt)

[johanrohm]

qwerty

[profbd]

jag tycker frågorna har sitt berärttigande
dert är många som köper status och självförrtroende

[johanu]

Det är komplicerat det här med vem man är.
Jag ser mig själv som en person, medan en annan kanske ser mig på ett helt annat sätt.

Vad är det då definierar oss?
Vårt interagerande med andra har nog en stor betydelse för hur vi definierar varandra.
Men visst har vår smak och intresse för både musik, konst, prylar mm också betydelse. Kanske lika mycket som det föregående.

Hur vi identifierar oss själva är nog mer komplicerat. Vår historia betyder ju en stor del. Smak, intressen och prylpark ändras med tiden men vi upplever oss som samma person. Kanske bara lite mer erfaren med tiden.

Att man uppskattar prylar vilket jag gör betyder inte att dessa är min identitet, men de bidrar ju till den. Man blir ju en som äger/ägt ditten o datten.

//Johan

[lennartj]

Alternativ 3 var mitt svar.
Dels har jag bred musiksmak från tidig barock till (viss) electronica.
Mina apparater är ett eklektiskt hopplock som spelar bra tillsammans, med bara en sak gemensamt - de är inte svarta.

Edit: missuppfattat frågan i efterföljande kommentar som visade sig vara helt irrelevant, men ingen hann väl läsa den?

[sprudel]

Jag tror faktiskt jag ska visa denna fråga för min fru
Rekommenderar starkt övriga att göra samma sak.

[johanrohm]

qwerty

[johanu]

"Fru"

Precis. Håller med.

[profbd]

vad vore jag utan mina 208:or?

[petersteindl]

vad vore jag utan mina 208:or?

Du vore som en prunkande sjöjungfru på havets botten, som en metallbit utan kardemummakaka, såsom en finslipad sten som väntar på Godot, såsom en biograf utan besökare, såsom en Cd-skiva utan miniräknare. Vad vore livet utan momsredovisning? Snart kommer Horace med nobelpris i litteratur till onkel Steindl för litterärt junk.

Väl mött
PS

[Naqref]

Höll på att klicka i att jag identifierar mig varken eller men efter några sekunders betänkande så klickade jag i att jag identifierar mig mest med min anläggning.
Nu skulle jag inte säga att det är en signifikant del av hela min personlighet men väl en signifikant del av min personlighet som inbegriper denna hobby. Detta beror på att jag har konstruerat och/eller byggt större delen av apparaterna i min anläggning och gjort det på ett sådant sätt som jag själv vill ha dom (vore dumt annars kan det verka men vissa prylar designar man för att andra vill ha dom). Jag skulle vilja likna detta lite som om man bara lyssnade på musik som man själv hade gjort. I det fallet så vore identifikationen mer uppenbar. Vidare så finns det nog bara en handfull (och dessutom ständigt varierande) fonogram i min samling som jag identifierar mig med. Det finns däremot massvis som jag kan uppskatta ändå.

[Morgan]

Min naturalistiska livssyn och de positioner jag intar i diverse filosofiska spörsmål, liksom min människosyn, mitt yrke och mina relationer till mina medmänniskor betyder alla oerhört mycket mer för hur jag ser på mig själv, än min skivsamling eller min musikanläggning eller min mobiltelefon eller min cykel eller mitt armbandsur, spis eller kaffebryggare (med anledning av diverse prylfixerade trådar).

Jag presenterar mig hellre som Humanist, naturalist, värde-nihilist (med avseende på moraliska värdeomdömens ontologiska grund alltså), tillsvidare-ateist (dvs "hård agnosticism - en 6+ på gränsen till 7:a på Dawkins skala) och så vidare, än jag presenterar mig som "ljudbög" eller "hifi-intresserad" eller "musikalisk allätare".

[Jocke]

...

Jag presenterar mig hellre som Humanist, naturalist, värde-nihilist (med avseende på moraliska värdeomdömens ontologiska grund alltså), tillsvidare-ateist (dvs "hård agnosticism - en 6+ på gränsen till 7:a på Dawkins skala) och så vidare, än jag presenterar mig som "ljudbög" eller "hifi-intresserad" eller "musikalisk allätare".

Phuu - det var ju tur att det inte var detta frågan gällde!

Det är klart att vi formas av alla företeelser som vi upplever bekräftande.

/Jocke

[C4rlsson]

Musik är fantastiskt då man kan förstå hur folk tänkte flera hundra år tillbaka och man ökar sin förståelse för andra människor väldigt mycket. Detta betyder att även jag kan identifiera mig själv med musiken. Apparaterna vill jag helst slippa tack.

Antar att du valde identifierar med musiken?

Jag finner frågeställningen fortfarande mycket underlig. Om man är tonåring och har sin identitet fattar jag eftersom det brukar vara så att de är tätt förknippde med sin musik. Men i Äldre år? Tja metallheads fortsätter ju iofs ofta med svarta kläder och stripigt hår.

Tja jag tror att många av de som passerat 30-sträcket vuxit ur detta och liksom är sin egen person helt oberoende av identitetsefterapande. Men jag har säkert helt fel. (som vanligt)

Det beror förståss på hur man identifierar sig med musiken. Folk som klär ut sig till clowner och lyssnar på punkmusik identifierar sig inte med musiken utan är bara i behov av att känna tillhörighet i en grupp. Musiken blir ganska oviktig ur detta perspektiv.
Jag tänkte mer att man emotionellt kan identifiera sig med musiken.

[mapem]

Visst är jag musikintresserad och Hifi-intresserad, men det är helt andra saker som mycket mer betämmer vem jag är. Så en trea blev det.

[Bill50x]

Det beror förståss på hur man identifierar sig med musiken. Folk som klär ut sig till clowner och lyssnar på punkmusik identifierar sig inte med musiken utan är bara i behov av att känna tillhörighet i en grupp. Musiken blir ganska oviktig ur detta perspektiv.

Nä, håller inte med. Musiken är inte alls oviktig. Den ingår som en viktig del i ett helt paket med värderingar och livsstil. Ett paket man oftast får ge upp när det är dags att bilda familj med barn å så. Men ändå så ligger punken en varmt om hjärtat, i alla fall är det så för de punkare jag känner.

/ B

[PerStromgren]

Det är rätt långt mellan "en signifikant del av vem jag är" och "inte en del av vem jag är". Självklart identifieras jag till en liten del av mina stereoapparater och min musiksmak, men troligen till lika stor del (eller större) av vilka flingor jag äter till frukost, eller vilket politiskt parti jag röstar på.

Men jag svarade i alla fall (en trea), för att glädja iö!

[phloam]

Det beror förståss på hur man identifierar sig med musiken. Folk som klär ut sig till clowner och lyssnar på punkmusik identifierar sig inte med musiken utan är bara i behov av att känna tillhörighet i en grupp. Musiken blir ganska oviktig ur detta perspektiv.

Nä, håller inte med. Musiken är inte alls oviktig. Den ingår som en viktig del i ett helt paket med värderingar och livsstil. Ett paket man oftast får ge upp när det är dags att bilda familj med barn å så. Men ändå så ligger punken en varmt om hjärtat, i alla fall är det så för de punkare jag känner.

/ B

Håller med Bill, visst är det så att viss musik och deras klädstilar osv slår an nånting djupt inom en.

Som jag skrev i en annan tråd; det är nästan så att musiken finns inom en _innan_ man hör den, och att man "hittar hem" på nåt sätt. I takt med att nya musikstilar dyker upp så får man ännu bättre koll på vem man är

[PerStromgren]

Håller med Bill, visst är det så att viss musik och deras klädstilar osv slår an nånting djupt inom en.

Då har jag nog missat något, tyvärr. Har du förslag på vilken klädstil som hör ihop med Puccini, Steely Dan, Pat Methany, Bartok, EST och Beatles? Och hur f-n kombineras de i en person, undertecknad?

Kort sagt: jag tror inte på att en klädstil hör ihop med en genre tillräckligt mycket för att spilla över på lyssnaren, annat än för extrema fans i tonåren.

[phloam]

Håller med Bill, visst är det så att viss musik och deras klädstilar osv slår an nånting djupt inom en.

Då har jag nog missat något, tyvärr. Har du förslag på vilken klädstil som hör ihop med Puccini, Steely Dan, Pat Methany, Bartok, EST och Beatles? Och hur f-n kombineras de i en person, undertecknad?

Kort sagt: jag tror inte på att en klädstil hör ihop med en genre tillräckligt mycket för att spilla över på lyssnaren, annat än för extrema fans i tonåren.

Nänä, så enkelt är det inte Alla musikstilar har en tillhörande klädstil - Opera = finkläder, country = jeans och boots, Beatles = 60talskostym eller valfri psykedelisk outfit, Bartok = akademikermanchster, Steely Dan (gissar på lite shabby chic där )

Det är väl bara om en musikstil är inte har nåt som helst utmärkande drag (och därigenom knappast an kallas för "stil") som inga medföljande attribut som kläder, attityder, åsikter osv finns.

Kan hålla med om att det är som extremast / tydligast i tonåren, men annars handlar det bara om hur noga man tittar.

[Kaffekoppen]

Beatles = 60talskostym eller valfri psykedelisk outfit

Vadårå.... Yellow Submarine...är väl ingen flummig låt? Psykadelia hit och psykadelia hit

[Magnuz]

Har du förslag på vilken klädstil som hör ihop med Puccini, Steely Dan, Pat Methany, Bartok, EST och Beatles? Och hur f-n kombineras de i en person, undertecknad?

Mörk polotröja, kavaj och jeans eller manchesterbyxor.

[phloam]

Har du förslag på vilken klädstil som hör ihop med Puccini, Steely Dan, Pat Methany, Bartok, EST och Beatles? Och hur f-n kombineras de i en person, undertecknad?

Mörk polotröja, kavaj och jeans eller manchesterbyxor.

Eller lite så här då kanske?

Gärna då med musikaccessoar typ cello

(inget illa ment, skojar bara lite )

[phloam]

Beatles = 60talskostym eller valfri psykedelisk outfit

Vadårå.... Yellow Submarine...är väl ingen flummig låt? Psykadelia hit och psykadelia hit

Du menar väl inte att du lyssnar på den låten _utan_ att ta droger?? Jeez

Edit: Säg mig vilka droger du tar så skall jag säga dig vilken musik du lyssnar på

[Nattlorden]

Tror nog att det är enklare att analysera mig utifrån min anläggning än via min musiksmak, så jag valde alternativ ett.

[Falkis]

Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är inte en del av vem jag är.

Musiken kan väl vara en del av den man är, utan att man måste identifiera sig med den?

identifier/a verb -ade -at
· urskilja och entydigt bestämma såsom viss, väl specificerad företeelse
[<> Ex] det var svårt att identifiera huset i mörkret; bacillen identifierades 1882
 särsk. med avs. på person fastställa identiteten av
[<> Ex] polisen har nu identifierat den mördade
 äv. tillskriva samma identitet (som)
[<> Ex] man kan inte identifiera författaren med bokens huvudperson
 refl. äv. känna sig som samma person (som)
[<> Ex] många barn identifierar sig med Pippi Långstrump

Jag förstår frågan, men kan inte säga att jag identifierar mig med musiken eller anläggningarna. Sådant förekommer väl i mer tidig ålder i och med att man vill vara någon.

[IngOehman]

Ser man musiken som "en del av vem man är" så identifierar man sig nog också lite med den.

Jag identifierar mig med musiken, men min hifianläggning är en spegel
av mig, inte tvärtom.

Underfundigt och genomtänkt, och jag tvingas instämma, till viss del.

"Min musik" har jag förvisso valt, men ändå känns det mera som att jag
"fått ynnesten att höra den" så den har kunnat blivit en del av mitt liv.
Den är lite som många av de resor jag gjort. De är ovärderliga, inte bara
när de hände utan också att ha inom sig efteråt.

Hifi-apparaterna har jag "bara" valt/skapat, men egentligen bara för att
uppfylla sitt syfte - jag vill lyssna på "min musik".


Vh, iö

[IngOehman]

Intressant frågeställning. På ett sätt vill man ju inte medge att man indetifierar sig med musiken man lyssnar på, eller att en del av ens identitet utgörs av den, för på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv. Å andra sidan, vad tusan består ens identitet av? Och på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv ännu mer om man medger att själva anläggningen är det som man identifierar sig med.

Frågan är också vad man avser med att "identifiera sig med". Innebär det en avspegling av sin självbild i något yttre objekt, eller är det en del av ens identitet?

Röstade ändå på alternativ 3.

Tärnström

Tycker musiken man lyssnar på formar ens identitet, i ganska hög grad. Det är ju i grund och botten andra människor som förmedlar ett budskap, så det går att jämföra med hur släktingar och vänner påverkar och formar ens identitet. Dessa budskap kan vara ett stöd, en inspiration, en förebild.

Jag själv skulle gärna medge att jag formats av viss musik, att jag identifierar mig med den. Kan peka på den och säga; detta är som jag är!

Måste hålla med in i minsta detalj.


Vh, iö

[IngOehman]

underlig tråd. Förstår inte syftet och eller målet med det så jag svarade sista alternativet

Det fanns till för att du skulle ha något att välja på.


Vh, iö

[IngOehman]

Varför finns inte alternativet : Jag tycker att det är en idiotiskt fråga ?

Mvh/Janne

Därför att den ställdes för att jag var nyfiken på svaren på den.
Inte på vad du tyckte om själva frågan.

Jag nöjer mig med att veta att du inte förstod den.


Vh, iö

[IngOehman]

Samtidigt som jag väljer musik efter vem jag är, så påverkas jag också av musiken jag valt (eller musik man bara utsätts för).

Musik är nog också en viktig bekräftelse. Av vem man är, vart man vill komma osv.

Tror du har en poäng där igen.


Vh, iö

[IngOehman]

Jag förstår inte frågan blev mitt svar.

Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är trots detta en del av vem jag är.

Något motsägelsefullt kan jag tycka.

Så svartvita var ju inte alternativen att de inte kunde ha passats in i din
egen syn, att dina apparater och din musik är en del av vem du är.
Det enda du hade behövt göra var ju att bedöma vilken av de tu som är
den största delen.


Vh, iö

[IngOehman]

Men även apparaterna är ett "statement" genom deras design osv. De talar sitt speciella språk.

Visa mig din anläggning och din skivsamling så skall jag säga dig vem du är

Så kan det nog vara i vissa fall, men jag tror att skivsamlingen för det
mesta säger mycket mera om en person.

Tror det i många fall rent av är nästan omöjligt att säga någon om en
person, baserat på anläggningen. Inte på grund av att den inte säger
något, men på grund av att det är svårt att på blotta anblicken avgöra
om en anläggning säger något om personens relation till musiken, eller
om relationen till anläggningen själv.

Fast det finns förstås undentag i form av anläggningar som snarare är
ett statement avsett att inför andra reflektera på personen som äger
dem, än apparater avsedda att göra ett jobb som ägaren värderar högt
att det blir gjort.


Vh, iö

[optonica]

Alternativ 3 blir svaret vilket är det enda vettiga som känns rätt för mig.

Kan omöjligt identifiera mig med den breda musiksmak som jag har, isåfall hade jag ansett mig som multipel personlighet. Stereon är köpt för att öka musikupplevelsen. Musik och stereon fungerar som en del till ett bättre välbefinnande, precis som en god whiskey också kan göra (gärna tillsammans).

[subjektivisten]

Musiken, självklart. Hur man kan lyssna på musik utan att identifiera sig med den kan jag inte förstå. Varför lyssnar man på den för om den inte ger en något och passar ens smak?
Eller har jag missuppfattat frågan helt?

[IngOehman]

Subjektivisten: Du förstod nog snarare frågan prexis som den var menad. Märkvärdigt många har försökt missförstå den, men ändå varit noga med att i sitt svar få in att musiken (och/eller anläggningen) är en viktig del av dem! (Alltså just det jag frågade om.)

Mycket märkligt. Hade det inte varit lättare att bara svara på frågan då?

Alternativ 3 blir svaret vilket är det enda vettiga som känns rätt för mig.

Kan omöjligt identifiera mig med den breda musiksmak som jag har, isåfall hade jag ansett mig som multipel personlighet. Stereon är köpt för att öka musikupplevelsen. Musik och stereon fungerar som en del till ett bättre välbefinnande, precis som en god whiskey också kan göra (gärna tillsammans).

Aha, så du är alltså inte en oinskränkt, tolerant och nyfiken person, och som konsekvens av det en person med bred musiksmak?

Skojar förstås bara.

Har nog ungefär samma inställning som du med avseende på apparaterna, men är mycket förvånad över att du inte tycker att "din musik" är en del av vem du är.


Vh, iö

- - - - -

PS. Och självklart menar jag inte att smal smak betyder att man är inskränkt. Det kan ju finnas väldigt många skäl till att man gillar det man gillar och ogillar (eller struntar i) annat.

[Kaffekoppen]

Subjektivisten: Du förstod nog snarare frågan prexis som den var menad. Märkvärdigt många har försökt missförstå den, men ändå varit noga med att i sitt svar få in att musiken (och/eller anläggningen) är en viktig del av dem! (Alltså just det jag frågade om.)

Mycket märkligt. Hade det inte varit lättare att bara svara på frågan då?

Det här sättet att skriva på är ju inte så snällt

Varför ville dom missförstå den?

Kan det inte helt enkelt varit så svarsalternativen inte är tillräckligt bra?

[Birger]

Min musik är jag.

Prylarna kommer och går men min musiksmak består

[IngOehman]

Ja, jag tror att ens känsla för musik, och de val man därför gör är väldigt
mycket en del av vem man är. Så är det för mig också.

Men jag är nyfiken på vad du tror det beror på att prylarna kommer och
går?


Beror det på:

1. Att de inte har varit tillräckligt bra för att du skall bli nöjd och tillfreds
med dem? Så jakten behöver fortgå, för musikens skull!

2. Att du tvärtom inte funnit att det spelar någon större roll vilka prylar
du har, för hur nära musiken kommer? (Och att du därför byter mest
bara för att det är kul att ha nya saker hela tiden/en hobby för sig)

3. För att de går sönder och måste ersättas?

4. För att nya system tarvar nya apparater för att kunna åtnjutas?

5. En kombination av flera av de ovanstående, eller helt andra saker?
(Berätta gärna mer, gärna i stor detalj.)


Vh, iö

[optonica]

Människan är en njutningsvarelse som ständigt försöker och tillfredställa de olika sinnen man har. Hörseln är det viktigaste sinnet. Med musik tillfredställer man hörselsinnet och med en bra anläggning ökar man tillfredställelsen. Skillnaden mellan en bra och dålig anläggning är som en medioker whiskey eller en skotsk maltwhiskey.

[Piotr]

Människan är en njutningsvarelse som ständigt försöker och tillfredställa de olika sinnen man har. Hörseln är det viktigaste sinnet.

Viktigast för artens fortlevnad ur ett historiskt perspektiv eller viktigaste för ett njutningsfullt stimuli?

In get my kicks below the waistline sunshine!

Skillnaden mellan en bra och dålig anläggning är som en medioker whiskey eller en skotsk maltwhiskey.

Nä mycket mer än så, typ skillnaden mellan korpfotboll och brassarna i högform!!


/Peter

[optonica]

Skillnaden mellan en bra och dålig anläggning är som en medioker whiskey eller en skotsk maltwhiskey.

Nä mycket mer än så, typ skillnaden mellan korpfotboll och brassarna i högform!!


/Peter

Ok, Trabant och Ferrari istället!

[sprudel]

Några som var oförstående om att fråga hustrun borde verkligen göra det. Hon skulle alltså inte besvara frågan nota bene, hon skulle betrakta frågan som fenomen.
Hehe! Hur tror ni hon förhöll sig till denna omröstning/fråga?

[crion]

Jag tycker följande citat från en signatur på ett annat forum säger en del tänkvärt:

"Musiken är målet, hifi är medlet."

Själv sitter jag nu och lyssnar på en Panasonic kasettradio kopplad till en HTPC för att inom en månad sätta upp min drömanläggning. Jag tror inte ens min kassettradio är jämförbar med trabant. Jag hör låtarna, melodin är nästan densamma (basgångarna och rumsinformationen kommer bort förstås), men jag längtar så oerhört att få sätta på en konsert och KÄNNA musiken. Beroende? Javisst!

[Amit]

Tänkte först svara "inget dera". Det hänger samman med (som någon skrev?) att jag ser på "jaget" som den inre upplevaren, vittnet eller den person som märker att det finns upplevelser i mig. Det som är jag är alltså skiljt från mina upplevelser, som jag ser det. Men sen tänkte jag på frågan igen.

Identifikation är ju något lite annorlunda än identitet. Frågan gäller inte "vem jag är", utan snarare var "jag känner igen mig".

Och så tänkte jag på de musikupplevelser jag har haft, flera har faktiskt varit så omskakande att jag skulle säga att de har förändrat mitt liv. På djupet.
Ofta kan jag också uppleva det som att gränsen försvinner, som att jag upplöses i musiken. Musiken blir som en guide, som för mig på en känsloresa och erbjuder nya, fantastiska upplevelser.
En gång provade jag kokain. Det var inte så kul tyckte jag. Kom inte ens i närheten av flera av de upplevelser jag fått genom musiken...

Tja svaret är väl uppenbart

Amit

[hajen1]

För mig är det musiken som jag identifierar mig med! Finns tillfällen i livet när musiken fått mig att ändra inriktning, hjäpt mig vidare i livet efter en familjetragedi, fått mig intresserad av film, litteratur, konst osv.
Kan inte tänka mig en dag utan 2-3 timmars aktivt musiklyssnande. De dagar jag missar musiken ( resor, sociala sammankomster osv ) så blir jag irriterad.
Nu lyssnar jag via en DVD-inspelare kopplad till en TV. Vi har haft visning av lägenheten här i Visby och i samband med det plockade jag ned stärkare och högtalare i kartonger. Orkar inte plocka upp grejorna igen utan sitter mina timmar framför TV:n fånigt stirrande men ivrigt
lyssnande till t e x Clapton, Dylan och Beethoven.

Vänligen
Hasse

[phloam]

Jag har svårt att förstå hur de som röstar på alt 3 tänker.


En annan grej; jag tycker det är viss skillnad på att tänka på musik "in general", som företeelse, och att tänka på just den musik som man verkligen gillar, den som står en riktigt nära.

Man kan väl knappast identifiera sig med musik rent generellt (tja som musiker då möjligen), i allt väsentligt handlar det väl om att man identifierar sig med vissa speciella (grupper/känslor/förebilder/arketyper/karaktärer osv)?


T.ex. en hårdrockare identifierar sig just med hårdrock och allt det står för, inte med "all möjlig bra musik".

[IngOehman]

Jag tror att man i mindre eller större mån identifierar sig med
alla sina val som man blivit nöjd med.

Ju mera nöjd och glad man blivit, desto mera identifierar
man sig med dem - desto mera är de en del av ens identitet
och person.

Hur nöjd och glad man blivit är i sin tur förstås beroende på
både hur lyckat valet varit och hur mycket man bryr sig om det
man gjort ett val om.


Jag är nöjd med en massa saker som jag valt, men ändå är ju
olika saker olika viktiga för mig, och musiken hör till de allra som
viktigaste. Det gäller inte bara den musik jag älskar och den
jag äger - utan även den som jag inte har hört ännu, men vet
att jag kommer att ta till mig!

Det finns faktiskt en massa filmer som jag identifierar mig med
också, även om jag förstår hur det kan verka konstigare för
vissa. Men det är inte konstigare än med musiken. Det är ju
ens känsla för musiken eller filmerna som gör att de blivit en
del av vem man är.

De finns där, inte bara som ett minne av musiken själv och av
hur man känner för den, de finns som något som tillhör min
framtid också. Jag vet ju att jag kommer att få höra den många
gångar ytterligare, och ibland gör det mig så glad att det
spritter i mig när jag bläddrar bland fonogrammen.

Sist som jag (som helt delar Amits uppfattning om hur det blir
när man jämför musik med droger*) hade en hel kväll och natt
av riktigt supermusikkul (12 timmar i rad), var när jag satte
samman en musiktävling för ett Grannilsson-party. Det var
nästan lika kul när tävlingen drog igång, men inte lika länge.

Film är samma sak. Jag kan inte låta bli att se Sommernattens
leende (Bergman) VARJE vår (eller i varje fall före midsommar).
Annars blir det ingen riktig sommar.


Vh, iö

[Harryup]

Eftersom jag inte tillbringar 24 timmar om dygnet framför anläggningen så tycker jag det vore kris om jag identifierades med en av mina hobbies.
Musik är trevlig men inte allt.
Hifi är bara apparater.
Får jag välja på en vecka framför anläggningen med valfri musik eller en vecka fiske så skulle jag välja fisket alla gånger. Får jag välja på att ha ett abbonemang på konserthuset eller ett på Råsunda väljer jag Råsunda.
Men jag lyssnar säkert 2 timmar varje dag på musik ändå.

mvh/Harry

[celef]

jag identifierar mig inte med mina apparater (se nedan) men lite kanske med musiksmaken som delvis hänger kvar sen barndommen

men det är konstigt vad det apparatgrupperas numer, när jag var liten var det musikgrupperingar, så visst är det tydligt att dom allra flesta identifierar sig med sina apparater

[IngOehman]

Eftersom jag inte tillbringar 24 timmar om dygnet framför anläggningen så tycker jag det vore kris om jag identifierades med en av mina hobbies.
Musik är trevlig men inte allt.
Hifi är bara apparater.
Får jag välja på en vecka framför anläggningen med valfri musik eller en vecka fiske så skulle jag välja fisket alla gånger. Får jag välja på att ha ett abbonemang på konserthuset eller ett på Råsunda väljer jag Råsunda.
Men jag lyssnar säkert 2 timmar varje dag på musik ändå.

mvh/Harry

Hu var ju inte frågan om någon identifierar sig BARA med musiken eller apparaterna. Frågan var vad man identifierar sig mest med, musiken eller apparaterna.

Det kan betyda att musiken är 0,001 promiller av ens personlighet och apparaterna är 0,007 promille, vilket ger svaret apparaterna. Eller kanske att musiken är 2 procent och apparaterna 0,0001 promille, och då röstar man förstås musiken, även om fisket är 15%.


Vh, iö

[Harryup]

Aha, då är det ju musiksmaken förstås.

mvh/Harry

[Damocles]

Då jag inte är skapande musiker utan först och främst upplever musiken så anser jag inte att musiken i sig självt är en signifikant del av vem jag är. Däremot så anser jag att musiken stundom kan representera en/flera delmängder av mig.

Jag använder musik i olika syften. T.ex. för njutning, för förstärkning av sinnesstämmning, för nedtoning av sinnesstämmning, etc. Dessutom kan samma stycke verka i varje ovanstående enskild kapacitet beroende på hur den mappas mot respektive delmängd vilken för stunden är aktiv.

Musiken i sig är då inte en signifikant del av mig, men den kan användas för påverkan av respektive delmängd, som då är en signifikant del. Men definitionen av delmängd är ju även den dynamisk över tid och med diverse faktorer med inflytande av dessa delmängder.

Ej klargjort är dock frågan av begreppet signifikant i förhållande till vem jag är...

[n3mmr]

En följdfråga som omedelbart infinner sig är:

* Har du nåt liv?? Nähä, skaffa dig det då, psyko!

"Identifierar dig med din anläggning/musik/....." Jag känner mig lite som en vals i dag. En Tango var det i går, men i söndags! Då var det RHUMBA!!!!!

Knäppskallar!

[PerStromgren]

Hu var ju inte frågan om någon identifierar sig BARA med musiken eller apparaterna. Frågan var vad man identifierar sig mest med, musiken eller apparaterna.

Det kan betyda att musiken är 0,001 promiller av ens personlighet och apparaterna är 0,007 promille, vilket ger svaret apparaterna. Eller kanske att musiken är 2 procent och apparaterna 0,0001 promille, och då röstar man förstås musiken, även om fisket är 15%.

Det är kanske fler än jag som läst resten av texten också, som lyder "den är en signifikant del av vem jag är". För att något ska räknas som signifikant som förhållande av något annat, bör det nog upp i tiotals procent, eller så, även om nog detta förhållande svårligen kan uttryckas i procent.

I all ödmjukhet.

[n3mmr]

Eftersom jag inte tillbringar 24 timmar om dygnet framför anläggningen så tycker jag det vore kris om jag identifierades med en av mina hobbies.
Musik är trevlig men inte allt.
Hifi är bara apparater.
Får jag välja på en vecka framför anläggningen med valfri musik eller en vecka fiske så skulle jag välja fisket alla gånger. Får jag välja på att ha ett abbonemang på konserthuset eller ett på Råsunda väljer jag Råsunda.
Men jag lyssnar säkert 2 timmar varje dag på musik ändå.

mvh/Harry

Hu var ju inte frågan om någon identifierar sig BARA med musiken eller apparaterna. Frågan var vad man identifierar sig mest med, musiken eller apparaterna.

Det kan betyda att musiken är 0,001 promiller av ens personlighet och apparaterna är 0,007 promille, vilket ger svaret apparaterna. Eller kanske att musiken är 2 procent och apparaterna 0,0001 promille, och då röstar man förstås musiken, även om fisket är 15%.


Vh, iö

I så fall kan jag ju svara: Musiken. Apparater ska inte ens höras!

[IngOehman]

Hu var ju inte frågan om någon identifierar sig BARA med musiken eller apparaterna. Frågan var vad man identifierar sig mest med, musiken eller apparaterna.

Det kan betyda att musiken är 0,001 promiller av ens personlighet och apparaterna är 0,007 promille, vilket ger svaret apparaterna. Eller kanske att musiken är 2 procent och apparaterna 0,0001 promille, och då röstar man förstås musiken, även om fisket är 15%.

Det är kanske fler än jag som läst resten av texten också, som lyder "den är en signifikant del av vem jag är". För att något ska räknas som signifikant som förhållande av något annat, bör det nog upp i tiotals procent, eller så, även om nog detta förhållande svårligen kan uttryckas i procent.

I all ödmjukhet.

Tja... Allt det där får du ju bedöma själv. Om musiken och/eller apparaterna är en så liten del av dig själv att du inte tycker att den är signifikant så fine. Hur många promille du vill dra gränsen vid lägger jag mig inte heller i. Du bör väl dessutom kunna bedöma om musiken och/eller apparterna är en del av vem du är, även utan att gå omvägen runt att frsöka sätta en exakt siffra på det. Frågan var dock bara att bedöma vilket som var en större del av vem du är - musiken eller apparaterna.

Ordet signifikant betyder ungefär betecknande eller karaktäristisk*. Och nu är det alltså du som här alltså skall bedöma om "din musik" är karaktäristisk för dig som person. Om det hjälper så kan du ju försöka se det ur andras ögon. Om de tänker på dig, eller ännu hellre - om du tänker på dig, finns "din musik" med då?

Ta sedan din audioapparatur och tänk på samma sätt igen. Är den en del av vem du är?

Vilken är den större delen, musiken eller apparaterna - just för dig?


Svårare än så var det inte.


Vh, iö

- - - - -

*Ser inget som hindrar att det kan finnas hundratals saker som är karakteristiska för en person, och då blir det inte mer än en procent i snitt per grunka.

Men - för den som inte tycker att musiken (eller apparaterna) är någon sigifikant del (eller någon del alls) av sig själva har ju fått ett alternativ att rösta på de också, så jag ser inte vad problemet är. För de övriga är frågan vad du identifierar sig MEST med - den musik de valt, eller de apparater de valt.

[mapem]

Jag har svårt att förstå hur de som röstar på alt 3 tänker.

Det vore väl sorgligt om en person bestäms helt av vilken musik man lyssnar på eller ännu värre vilken stereoanläggning han/hon har. Farbror Barbro uppenbarar sig inför mitt inre.

För egen del är jag, som säkert alla andra här, mycket intresserad av både musik och HiFi, och det är otvivelaktigt en del av mig, men det är ingenting som på något signifikant sätt konstituerar mig som människa.

Min musiksmak spänner sig över hela fältet från klassiskt via jazz och rock till att till och med stå ut med melodifestivaler - vad säger detta om min personlighet? Ingenting alls!

Och min anläggning är en blandning av allt möjligt, den följer ingen speciell princip utom möjligen låprisvälljud. Jag har haft golvhögtalare och carlsson och stativare och apparater av flera märken. Säger inte mycket det heller.

Dessutom är ljudmöbleringen helt underordnad vardagsrummets övriga möblering och dominerar på intet sätt.

Det är helt andra saker som är viktigare för mig och som snarare konstituerar min personlighet. Min familj, mina vänner, mitt jobb (som tar slut om tre veckor i och för sig) och mina övriga intressen som spänner sig inom segling, fjälliv, litteratur, foto, politik, stadsplanering, arkitektur, design - flera av dessa intressen är viktigare för mig än det som oftast avhandlas på detta forum. Jag har lagt ner mycket mer pengar på båtar och på konst och säkert också på böcker än på Hifi och skivor, om det är ett mått. För att inte tala om resor.

Det som konstituerar mig finns inom hela spektrat kärlek - jobb - litteratur - musik - resor - segling - konst - politik - familj.

Så hur skulle jag kunna rösta något annat än 3?

[IngOehman]

Jag har svårt att förstå hur de som röstar på alt 3 tänker.

Det vore väl sorgligt om en person bestäms helt av vilken musik man lyssnar på eller ännu värre vilken stereoanläggning han/hon har. Farbror Barbro uppenbarar sig inför mitt inre.

Helt???

Vem har talat om helt?

För egen del är jag, som säkert alla andra här, mycket intresserad av både musik och HiFi, och det är otvivelaktigt en del av mig, men det är ingenting som på något signifikant sätt konstituerar mig som människa.

Min musiksmak spänner sig över hela fältet från klassiskt via jazz och rock till att till och med stå ut med melodifestivaler - vad säger detta om min personlighet? Ingenting alls!

Varför säger det ingenting alls?

Är det en del av dig säger det väl något. Frågan är om musiken är en större del av dig, än apparaterna. Vilket bryr du dig mest om? Vilket är det som tar upp den större delen av ditt medvetande?

Och min anläggning är en blandning av allt möjligt, den följer ingen speciell princip utom möjligen låprisvälljud. Jag har haft golvhögtalare och carlsson och stativare och apparater av flera märken. Säger inte mycket det heller.

Gör det inte?

Fast frågan var alltså inte hur mycket någonting säger om dig som person - bara om "din musik" är en större del av dig än "din anläggning". Ingen speciellt svår fråga.

Och för den vars musik och/eller apparater inte betyder någonting överhuvudtaget fanns även alternativ tre.


Vh, iö

[phloam]

I så fall kan jag ju svara: Musiken. Apparater ska inte ens höras!

Om vi bortser från musiken (som är viktigast för mig med):

Hade du kunnat gå in i valfri hifi-butik, gett dem en stor bunt pengar och sen sagt: "Ge mig en anläggning, vilken som helst, bara den inte hörs!" (i.e. transp)

Eller - om du hade två, tre anläggningar, alla lika ohörbara men med olika utseende, skulle du överlåta valet åt nån annan?

Jag skulle svara "aldrig i livet" på den frågan eftersom jag vill ha nåt som stämmer med mig. Så i förlängningen har jag svårt att se att anläggningen _inte_ skulle spegla vem man är, om än bara lite.

[mapem]

Fast frågan var alltså inte hur mycket någonting säger om dig som person - bara om "din musik" är en större del av dig än "din anläggning". Ingen speciellt svår fråga.

Och för den vars musik och/eller apparater inte betyder någonting överhuvudtaget fanns även alternativ tre.


Vh, iö

Musik är viktigare än apparater. Musik är en viktig del av mitt liv men inte dominerande. Om alt 3 innebär att varken musik eller apparater betyder något är det också fel, för det gör det, då återstår alternativ 4, eftersom jag tydligen inte förstod frågan

[mapem]

Eller - om du hade två, tre anläggningar, alla lika ohörbara men med olika utseende, skulle du överlåta valet åt nån annan?

Jag börjar luta åt det! Om det är någon jag obetingat litar på. Jag tycker nämligen det är svårt att frigöra sig från diverse bias när man ska välja vilka prylar man ska ha.

Jag vill lägg till ett kriterium: Den ska inte synas heller! Men ändå vara flyttbar.

[IngOehman]

Fast frågan var alltså inte hur mycket någonting säger om dig som person - bara om "din musik" är en större del av dig än "din anläggning". Ingen speciellt svår fråga.

Och för den vars musik och/eller apparater inte betyder någonting överhuvudtaget fanns även alternativ tre.


Vh, iö

Musik är viktigare än apparater. Musik är en viktig del av mitt liv men inte dominerande. Om alt 3 innebär att varken musik eller apparater betyder något är det också fel, för det gör det, då återstår alternativ 4, eftersom jag tydligen inte förstod frågan

Ja, det är nog det rätta svaret. Men om du hade låtit bli att försöka missförstå så skulle du, givet vad du berättat, ha röstar på 2.

Ångrar att jag tog med allternativ 4 alls.


Vh, iö

[subjektivisten]

Om vi bortser från musiken (som är viktigast för mig med):

Hade du kunnat gå in i valfri hifi-butik, gett dem en stor bunt pengar och sen sagt: "Ge mig en anläggning, vilken som helst, bara den inte hörs!" (i.e. transp)

Eller - om du hade två, tre anläggningar, alla lika ohörbara men med olika utseende, skulle du överlåta valet åt nån annan?

Jag skulle svara "aldrig i livet" på den frågan eftersom jag vill ha nåt som stämmer med mig. Så i förlängningen har jag svårt att se att anläggningen _inte_ skulle spegla vem man är, om än bara lite.

Fan va skönt det vore om man kunde göra så. För mig, som anser musiken är det som är viktigt, så är apparaterna bara medel för komma till musiken och rätt ointressanta. Visst, dom kan se fula eller fina ut men jag väljer hellre söt tjej som har något i huvudet än en vrålsnygg tjej som är korkad.

[phloam]

Det som konstituerar mig finns inom hela spektrat kärlek - jobb - litteratur - musik - resor - segling - konst - politik - familj.

Så hur skulle jag kunna rösta något annat än 3?

Därför att:

Om vi ska vara petiga så är alt 3 rätt hårt skrivet; "identifierar mig inte alls", "är inte en del" osv. Jag förstår inte hur man kan exkludera musik (vilket du ju inte heller gör!).

Sen så anser jag att, som IÖ skriver ovan, att musik är "signifikant" för just vem man är - då det täcker eller genomsyrar i princip allt, eller hela ens person, på ett visst plan. Medan en sådan sak som jobb är mer "vertikalt", en viktig del men mer avskilt från t.ex. det privata, innersta. Musiken har lite av en särställning när det gäller just vårt inre, vill jag påstå.

[phloam]

Fan va skönt det vore om man kunde göra så. För mig, som anser musiken är det som är viktigt, så är apparaterna bara medel för komma till musiken och rätt ointressanta. Visst, dom kan se fula eller fina ut men jag väljer hellre söt tjej som har något i huvudet än en vrålsnygg tjej som är korkad.

Jo men även dessa val säger ju en del om en själv, det är inte _helt_ ointressant. Ofta är det ju bara slumpen som gör att det blir som det blir. Och dessutom så vore det väl inte fel med apparater som både ser ut precis som man vill _och_ presterar bra? Alltså har det betydelse

[subjektivisten]

Nej, men jag väljer MYCKET hellre något som presterar bra istället fär ser bra ut. Men visst, kan den se bra ut också så är det en fördel. Dock så verkar många audiofiler mest vara intresserad av design.

[petersteindl]

Fast frågan var alltså inte hur mycket någonting säger om dig som person - bara om "din musik" är en större del av dig än "din anläggning". Ingen speciellt svår fråga.

Och för den vars musik och/eller apparater inte betyder någonting överhuvudtaget fanns även alternativ tre.


Vh, iö

Musik är viktigare än apparater. Musik är en viktig del av mitt liv men inte dominerande. Om alt 3 innebär att varken musik eller apparater betyder något är det också fel, för det gör det, då återstår alternativ 4, eftersom jag tydligen inte förstod frågan

Ja, det är nog det rätta svaret. Men om du hade låtit bli att försöka missförstå så skulle du, givet vad du berättat, ha röstar på 2.

Ångrar att jag tog med allternativ 4 alls.


Vh, iö

Ingvar, det är vad jag kan se ingen som försöker missförstå din frågeställning, i alla fall inte jag. Det är snarast så att jag lägger ned tid och möda just på att försöka förstå den djupa innebörden av din frågeställning.
Med ditt facit om vad du egentligen menar så är det enklare att fylla i dina frågor. Dock är det så att just tolkning av ord d v s hur vi personligen uppfattar ords betydelse verkar vara en betydligt mera dominant del av vår identifikationsprocess. Jag har helt enkelt en annan uppfattning om vad som menas med "att identifiera sig med" eller vad ”identifikation” innebär. Förutom detta så använder du ordet ”signifikant”. ”Signifikant” betyder för mig något som är betydelsefullt, väsentligt, som har en stor del, och i det här fallet så skulle det utgöra en signifikant del om vem jag är, ja så pass signifikant att en identifikation är möjlig.

Du ville, vad jag nu förstår, veta musikens signifikans i jämförelse med stereoapparaterna eftersom du nu tydliggjort att det enbart är musik kontra apparater du är ute efter och inget annat. Om du vill veta om stereoapparater antingen är mer eller mindre betydelsefulla än musiken i relation till varandra så är det väl bara att ställa en sådan fråga rakt upp och ner.

Nu har det ju visat sig att vi har en annan värdering av ord och dessutom en annan värdering av våra liv d v s vad vi gör med våra liv d v s hur vi prioriterar att spendera tiden innan vi dör. (En del har ju evigt liv och då är tiden mindre betydelsefull, men det är en parentes i frågan.)

Det är också så att forumskribenternas skilda värdering av själva ordens betydelse för mig är intressant att iaktta.

Identifikation är för mig först och främst en andlig process d v s en själ som jämförs med en ande eller en ande som jämförs med en annan ande.

Jag skriver detta just nu eftersom du har uttryckt ett intresse av ande. Jag har definitivt inte glömt frågeställningen i den andra tråden. Återkommer så småningom med svar där också, som sagt, tiden är för mig inte så betydelsefull. Just nu prioriterar jag att göra andra saker.

MvH
PS

[mapem]

Det fanns en tid då det var status att ha en fin musikanläggning i vardagsrummet. För länge sedan var det en radiogrammofon som skulle trona i vardagsrummet, lite senare en stereo med separata förstärkare. T ex Quad med ESL, det var status det! Det sa något om någons personlighet och exklusiva smak.

I dag ger en dyr hifi-anläggning töntstämpel eftersom alla vet att en hembio för 2995:- är bättre, den har ju fler kanaler! Och gillar man musik som inte är mainstream är man en snobb. Och dagens unga lyssnar bara i datorn.

[Morello]

Min naturalistiska livssyn och de positioner jag intar i diverse filosofiska spörsmål, liksom min människosyn, mitt yrke och mina relationer till mina medmänniskor betyder alla oerhört mycket mer för hur jag ser på mig själv, än min skivsamling eller min musikanläggning eller min mobiltelefon eller min cykel eller mitt armbandsur, spis eller kaffebryggare (med anledning av diverse prylfixerade trådar).

Jag presenterar mig hellre som Humanist, naturalist, värde-nihilist (med avseende på moraliska värdeomdömens ontologiska grund alltså), tillsvidare-ateist (dvs "hård agnosticism - en 6+ på gränsen till 7:a på Dawkins skala) och så vidare, än jag presenterar mig som "ljudbög" eller "hifi-intresserad" eller "musikalisk allätare".

Morgan, det är alltid ett sant nöje att läsa dina inlägg och i förekommande fall kontemplera en stund.

[phloam]

Nej, men jag väljer MYCKET hellre något som presterar bra istället fär ser bra ut. Men visst, kan den se bra ut också så är det en fördel. Dock så verkar många audiofiler mest vara intresserad av design.

Ok! Audiofili och design är kanske närbesläktat på nåt sätt. Som musik och hifi

Det lustiga är ändå (tycker jag) att design och användbarhet är väldigt mycket mer konkret och mätbart olika mellan elektroniska apparater som är nästan helt, eller praktiskt taget identiska vad gäller deras output. (t.ex. CD-spelare)

Stora undantaget är kanske högtalare, men även där spelar designen in väldigt mycket (WAF, någon?).

Men poängen är; sakerna finns där, oundvikligen, de inverkar och varför inte göra nåt bra av det. Typ så menar jag.

[subjektivisten]

Hur många har inte sagt att "spelar ingen roll hur bra pi60 är, kommer aldrig köpa den"? Finns hur mycket trådar som helst på forum där man märker att utseendet är väldigt viktigt på prylarna och att vissa prylar gallras ut endast på grund av sitt utseende.

[berma]

Identifiera sig med ... hum?

Jag kan inte hjälpa att jag fastnade i den här frågan, min första tanke
var att det frågades efter någon slags metafysisk upplevelse i förhållande
mellan materiella ting och mer intellektuella upplevelser som musik.

Madan jag funderade kom frågeställaren med följande förklaring

"- Jag tror att man i mindre eller större mån identifierar sig med
alla sina val som man blivit nöjd med.

Ju mera nöjd och glad man blivit, desto mera identifierar
man sig med dem - desto mera är de en del av ens identitet
och person."

Jaha?, jag köpte en ny häcksax förra sommaren, det var ett val som jag är
mycket nöjd med! Men? kan jag identifiera mig med det valet, eller med
häcksaxen? (OT: Jag vill inte identifiera mig med min förr häcksax som när
den belastades hårt överhettades så till den grad att den tog eld,
motorlindningarna smälte vilket resulterade i ett fundamentalt stopp...
den var definitivt inte en del av mig, ...eller kanske ändå? *hjälp*)

Genom att läsa petersteindl's tolkning av trådskaparens intentioner
förstår jag nu att det som efterfrågas endast är förhållandet mellan
stereoapparaterna och musiken, vilket man tycker är viktigast - typ? Utan
någon som helst viktning getemot annat som kan vara viktig i ens liv,
t.ex. häcksaxar?

mjahaja, vad är viktigast äpplen eller päron, det känns ju enklare.

(politiskt)"Rätt svar" är ju då naturligtvis musiken, apparaterna är ju
bara till för att förmedla musiken, eller ?

Men "Rätt svar" för mig (som i någon mening är, eller åtminstone har varit
fysiker) skulle ju också kunna vara processen att fånga ljudvågor i luften
i ett rum, lagra dessa på ett medium, för att sedan återemmittera
ljudvågorna i ett annat rum.

Men hur kommer apparaterna in då, som ett elektromekaniskt problem som är
intressant att lösa, ja varför inte, det kan väl vara ok, även om man inte
gillar musik.

Få se nu då, vilket är viktigast för min "identitet och person"

Ja musiken är ju viktig men jag avnjuter den helst "levande" eller
försöker utöva den själv, att spela den via apparater är ju mindre kul,
eller ... det kanske är något helt annat?

Att samla på musik är det ok? hyllmeter efter hyllmeter med konserverad
musik, är det ett slags musikintresse? Man kan ju äga musik massor av
musik utan att egentligen lyssna på den, lyssnar jag på mina gamla skivor?
Nja, men jag vill inte vara en samlare, det är inget jag vill identifiera
mig med! det går bort !

hum, får nog fundera en stund till...
svår fråga hum, hum, äpplen eller päron... hum, hum.

mvh

[matson]

Hur många har inte sagt att "spelar ingen roll hur bra pi60 är, kommer aldrig köpa den"? Finns hur mycket trådar som helst på forum där man märker att utseendet är väldigt viktigt på prylarna och att vissa prylar gallras ut endast på grund av sitt utseende.

Vad är det för konstigt med det?

Om man som person hellre omger sig med saker man upplever som fina/snygga än motsatsen, så är det väl inget konstigt att de som inte uppfyller ens krav väljs bort. I ett vardagsrum där kanske fler än bara en själv vistas och det dessutom pågår andra aktiviteter än musiklyssnande/filmtittande så kan jag mycket väl tänka mig att det finns en hel del högtalarmodeller som väljs bort.

Om jag skall köpa ny soffa till mitt vardagsrum och kommer fram till att komfort är det viktigaste, så innebär ju inte det att man kan anta att den får se ut "hur fan som helst".

Edit: Stavning

[Bill50x]

Hur många har inte sagt att "spelar ingen roll hur bra pi60 är, kommer aldrig köpa den"? Finns hur mycket trådar som helst på forum där man märker att utseendet är väldigt viktigt på prylarna och att vissa prylar gallras ut endast på grund av sitt utseende.

Inte så märkligt, hur många gallrar inte bort en bil beroende på utseende? Eller kläder?

Jag tror att man tittar på, eller ser åtminstone, sina hifi-grejor mer än man lyssnar på dem. Ofta är man dessutom inte ensam om beslutet utan någon med kanske större musik- än hifi-intresse vill ha ett ord med i laget.

Min egen åsikt är att (tex) högtalarna får synas, man behöver inte gömma dem bakom soffan. Men de måste vara någorlunda snygga och passa in i det övriga möblemanget. Vad som är snyggt finns det givetvis massor med åsikter om, men en svart fyrkantig låda utan elementskydd tillhör inte min definition på snyggt. Utom möjligen i väldigt speciella miljöer. Men en sådan miljö vill jag inte ha hemma.

/ B

[phloam]

Men hur kommer apparaterna in då, som ett elektromekaniskt problem som är
intressant att lösa, ja varför inte, det kan väl vara ok, även om man inte
gillar musik.

Få se nu då, vilket är viktigast för min "identitet och person"

Ja musiken är ju viktig men jag avnjuter den helst "levande" eller
försöker utöva den själv, att spela den via apparater är ju mindre kul,
eller ... det kanske är något helt annat?

Jag tänker på violinisten - som har en mycket kär ägodel i from av ett unikt instrument som denne känner väldigt väl. Ingen skulle höja på ögonbrynen om denne sade sig känna instrumentets "själ", eller om denne hade ett känslomässiga band till det, såg instrumentet som en del av dennes kropp så långt det nu går.

Men när det gäller hifi-prylar så ska man inte tänka så. Då är det bara "apparater". Trots att när VU-mätarna lyses upp och darrar till av första ljudimpulsen så anser åtminstone jag att lite av samma magi uppstår, som när violinisten lägger an stråken på sitt favoritinstrument.

Precis som en musiker kan jag naturligtvis spela bra musik på vilken välfungerande apparat som helst. Men för att det ska bli nåt speciellt så krävs ett personligt förhållningssätt, kalla det identifikation eller vad som helst, nånting är det och detta något är värdefullt.

[subjektivisten]

Vad är det för konstigt med det?

Ja, jag tycker det. Då behöver man ju inte ens fråga på ett forum om man endast är ute efter designen. Köp det som ser snyggt ut och låt det låta.

[subjektivisten]

Inte så märkligt, hur många gallrar inte bort en bil beroende på utseende? Eller kläder?

Det haltar lite. Det är osm att köpa en bil som är snygg men skakar och går inte snabbare än 50 km/h. Eller köpa kläder som är snygga men som passar uruselt.

[Bill50x]

Inte så märkligt, hur många gallrar inte bort en bil beroende på utseende? Eller kläder?

Det haltar lite. Det är osm att köpa en bil som är snygg men skakar och går inte snabbare än 50 km/h. Eller köpa kläder som är snygga men som passar uruselt.

Nä, varför det? Världen är inte svart/vit. Varför ska en snygg bil bete sig som du beskriver? Skillnaden kan lika gärna vara att a) tar sig runt en tävlingsbana på 2 minuter - 2 sittplatser inget bagageutrymme och b) 2 minuter 20 sekunder (plats för fem personer och bagageutrymme).

/ B

[Alexi]

Jag blev tvungen att svara ingen dera, men vist identifierar jag mig med den musik jag lyssnar på men det är långt ifrån en signifikant del.

[matson]

Vad är det för konstigt med det?

Ja, jag tycker det. Då behöver man ju inte ens fråga på ett forum om man endast är ute efter designen. Köp det som ser snyggt ut och låt det låta.

Att bry sig om designen på ett föremål betyder inte att allt förutom designen på samma föremål är skit samma.

Det blir ju väldigt märkligt att dela in världen i svart/vitt eller av/på.

Vh

[subjektivisten]

Nä, varför det? Världen är inte svart/vit. Varför ska en snygg bil bete sig som du beskriver? Skillnaden kan lika gärna vara att a) tar sig runt en tävlingsbana på 2 minuter - 2 sittplatser inget bagageutrymme och b) 2 minuter 20 sekunder (plats för fem personer och bagageutrymme).

/ B

Därför jag sa att folk har sagt "OAVSETT hur bra pi60 låter så köper jag den inte". Om något så säger det att oavsett hur bra bilen går så väljer man en som går klart sämre för den ser bättre ut.
Handlar inte om svart och vitt utan den gråa vardagen.

[IngOehman]

Fast frågan var alltså inte hur mycket någonting säger om dig som person - bara om "din musik" är en större del av dig än "din anläggning". Ingen speciellt svår fråga.

Och för den vars musik och/eller apparater inte betyder någonting överhuvudtaget fanns även alternativ tre.


Vh, iö

Musik är viktigare än apparater. Musik är en viktig del av mitt liv men inte dominerande. Om alt 3 innebär att varken musik eller apparater betyder något är det också fel, för det gör det, då återstår alternativ 4, eftersom jag tydligen inte förstod frågan

Ja, det är nog det rätta svaret. Men om du hade låtit bli att försöka missförstå så skulle du, givet vad du berättat, ha röstar på 2.

Ångrar att jag tog med allternativ 4 alls.


Vh, iö

Ingvar, det är vad jag kan se ingen som försöker missförstå din frågeställning, i alla fall inte jag. Det är snarast så att jag lägger ned tid och möda just på att försöka förstå den djupa innebörden av din frågeställning.
Med ditt facit om vad du egentligen menar så är det enklare att fylla i dina frågor. Dock är det så att just tolkning av ord d v s hur vi personligen uppfattar ords betydelse verkar vara en betydligt mera dominant del av vår identifikationsprocess. Jag har helt enkelt en annan uppfattning om vad som menas med "att identifiera sig med" eller vad ”identifikation” innebär. Förutom detta så använder du ordet ”signifikant”. ”Signifikant” betyder för mig något som är betydelsefullt, väsentligt, som har en stor del, och i det här fallet så skulle det utgöra en signifikant del om vem jag är, ja så pass signifikant att en identifikation är möjlig.

Du ville, vad jag nu förstår, veta musikens signifikans i jämförelse med stereoapparaterna eftersom du nu tydliggjort att det enbart är musik kontra apparater du är ute efter och inget annat.

Det står redan i den ursprungliga frågan. Jag har förtudligat det om och om igen inte för att informationen saknats, utan för att folk svara på frågan utan att först läsa det som står i den.

Om du vill veta om stereoapparater antingen är mer eller mindre betydelsefulla än musiken i relation till varandra så är det väl bara att ställa en sådan fråga rakt upp och ner.

Ja, om det varit det jag ville veta så hade jag kunnat fråga om det. Men nu var det det som jag frågade om som jag ville veta.

Tycker du att frågorna är synonyma?

Nu har det ju visat sig att vi har en annan värdering av ord och dessutom en annan värdering av våra liv d v s vad vi gör med våra liv d v s hur vi prioriterar att spendera tiden innan vi dör. (En del har ju evigt liv och då är tiden mindre betydelsefull, men det är en parentes i frågan.)

Det är också så att forumskribenternas skilda värdering av själva ordens betydelse för mig är intressant att iaktta.

Identifikation är för mig först och främst en andlig process d v s en själ som jämförs med en ande eller en ande som jämförs med en annan ande.

Ja, så kan det ju vara, även om jag inte skulle blanda det andliga med det själsliga på det sätt du gör.

Frågan är helt enkelt om den musik du äger (och älskar?) har en plats i din själ, om om hifi-apparterna du äger (och älskar) har det? Om så - vilket har störst plats?

Frågan går att formulera på hur många sätt som helst, men det finns ingen formulering som elminerar avsiktliga missförstånd. Det kommer alltid att finnas de som inte vill förstå den (som söker sätt att missförstå den). För många är det roligare att anmärka än att försöka ge det svar som de innerst inne förstår efterfrågas.

Jag skriver detta just nu eftersom du har uttryckt ett intresse av ande. Jag har definitivt inte glömt frågeställningen i den andra tråden. Återkommer så småningom med svar där också, som sagt, tiden är för mig inte så betydelsefull. Just nu prioriterar jag att göra andra saker.

MvH
PS

Det där låter mycket spännande!

Jag har ingen aning om vilken andra tråd du talar om, eller vad det är för frågeställning du nämner, men ja anar att det handlar om ande kontra själ?

För mig är uttrycken rätt självklara. Anden är det enskilda livet själv, själen bor i kroppen som har anden, och den kräver ett medvetande på någon nivå, men är inte medvetandet. Den kan vara vaken när man sover, och sova när man är vaken, eller aldrig, eller alltid. En själ kan lida och njuta, samt utvecklas.

Anden bara är.

Ungefär.


Vh, iö

[petersteindl]

Frågan är helt enkelt om den musik du äger (och älskar?) har en plats i din själ, om om hifi-apparterna du äger (och älskar) har det? Om så - vilket har störst plats?

Jag har ingen aning om vilken andra tråd du talar om, eller vad det är för frågeställning du nämner, men ja anar att det handlar om ande kontra själ?

Vh, iö

Bra, här är din fråga, precis som du själv har skrivit här ovan. Den frågan är betydligt klarare och enklare att besvara och den är för mig inte densamma som originalfrågorna.

Sök och du skall finna.

http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=23397&start=90

Väl mött
PS

[mapem]

Det var nog så satt jag inte förstod frågan därför att jag läste slarvigt, framför allt läste jag inte alternativ tre ordentligt. Det var ingen medveten missuppfattning, Ingvar!

Mitt musikintresse är starkt, och det är också grunden till det hela. Detta intresser gör också att jag inte bara lyssnar på skivor utan också regelbundet går på konserter, företrädesvis klassisk musik. Och ibland jazz. Nästan aldrig rockkonserter däremot. Lustigt när jag tänker efter: Det har blivit så att jag lyssnar på klassisk musik mest live och på rock mest på skiva. Rockkonserter gör sällan musiken rättvisa på grund av uselt ljud. Skivor gör sällan den klassiska musiken rättvisa på grund av konstiga inspelningar med mångmikrofonteknik som helt tar bort konsertkänslan.*

Vilket osökt leder in på ljudet. Ja, jag är ljudintresserad också och därmed av apparater. Jag vill ju ha något hemma som kan återskapa konsertkänslan, livekänslan. Min teori är att om en anläggning klarar det så klarar den också att återge studioproduktioner så bra som möjligt. Så under årens lopp har jag byggt och modifierat högtalare, bytt apparater, flyttat runt och tweakat och haft mig. Alltid med liveupplevelsen som mål. Dit är det fortfarande långt kvar. Men nu tycker jag ändå det låter rätt hyfsat och har i stor sett slutat med de övningarna.

Design då. Som arkitekt är jag självklart designintresserad, design är viktigt. Ska man ha en massa ljudprylar i vardagsrummet där man vill att det ser snyggt och prydligt ut får de inte se ut hur som helst. När det gäller design har jag minimalistiska ideal. Enkelt och stilrent. Rokoko i svensk, ljus bond-tappning är fint. Modern skandinavisk och italiensk design är också fint. Hifi-prylar ska inte dominera. Det som syns ska vara diskret och stilrent utan blinkande lampor, miljoner rattar och knappar och sånt. Jag är design- och ljudmässigt mycket nöjd med mina sparsmakade Naim-apparater helt utan bjäfs och mina små diskreta Neat-högtalare, i äkta träfaner visserligen, men fyrkantiga lådor rakt av bara. Så jag erkänner, detta spelar en viss roll för mig!


*) Jag var och hörde Alan Gilberts avskedsskonsert i torsdags. Mahlers nia. Inte så rolig musik, och svårspelad. Men trots det ett lysande framförande, sju inropningar, stående ovationer, touché. Konserten spelades in för BIS. Jag räknade till fyrtio mikrofoner! Hur ska man kunna få ihop det till något vettigt! De klassiska skivor jag mest gillar att lyssna på är inspelade med bara två mikrofoner, har jag upptäckt. Människan har två och inte fyrtio öron!

[meanmachine]

Spännande tråd där utfalletär 20% på de som inte förstår frågan. Kanske är det så att var 5:e läsare är dum.

[Bill50x]

Spännande tråd där utfalletär 20% på de som inte förstår frågan. Kanske är det så att var 5:e läsare är dum.

Ja, eller så är frågan fel ställd.

/ B

[PerStromgren]

Spännande tråd där utfalletär 20% på de som inte förstår frågan. Kanske är det så att var 5:e läsare är dum.

IÖ antyder att alla dessa missuppfattat frågan med flit!

[matså]

Min naturalistiska livssyn och de positioner jag intar i diverse filosofiska spörsmål, liksom min människosyn, mitt yrke och mina relationer till mina medmänniskor betyder alla oerhört mycket mer för hur jag ser på mig själv, än min skivsamling eller min musikanläggning eller min mobiltelefon eller min cykel eller mitt armbandsur, spis eller kaffebryggare (med anledning av diverse prylfixerade trådar).

Jag presenterar mig hellre som Humanist, naturalist, värde-nihilist (med avseende på moraliska värdeomdömens ontologiska grund alltså), tillsvidare-ateist (dvs "hård agnosticism - en 6+ på gränsen till 7:a på Dawkins skala) och så vidare, än jag presenterar mig som "ljudbög" eller "hifi-intresserad" eller "musikalisk allätare".

Morgan, det är alltid ett sant nöje att läsa dina inlägg och i förekommande fall kontemplera en stund.

Tack boys för de svåra orden, som jag nu har lagt till i min ordbok, för att lära in. Nu skall jag kontemplera min ordlista en stund.

[meanmachine]

Spännande tråd där utfalletär 20% på de som inte förstår frågan. Kanske är det så att var 5:e läsare är dum.

IÖ antyder att alla dessa missuppfattat frågan med flit!

En tolkning? alltså en subjektiv bedömning?

[matså]

Spännande tråd där utfalletär 20% på de som inte förstår frågan. Kanske är det så att var 5:e läsare är dum.

IÖ antyder att alla dessa missuppfattat frågan med flit!

En tolkning? alltså en subjektiv bedömning?

Du är för härlig herr Massa IÖ Tack för att du finns

[Morello]

Min naturalistiska livssyn och de positioner jag intar i diverse filosofiska spörsmål, liksom min människosyn, mitt yrke och mina relationer till mina medmänniskor betyder alla oerhört mycket mer för hur jag ser på mig själv, än min skivsamling eller min musikanläggning eller min mobiltelefon eller min cykel eller mitt armbandsur, spis eller kaffebryggare (med anledning av diverse prylfixerade trådar).

Jag presenterar mig hellre som Humanist, naturalist, värde-nihilist (med avseende på moraliska värdeomdömens ontologiska grund alltså), tillsvidare-ateist (dvs "hård agnosticism - en 6+ på gränsen till 7:a på Dawkins skala) och så vidare, än jag presenterar mig som "ljudbög" eller "hifi-intresserad" eller "musikalisk allätare".

Morgan, det är alltid ett sant nöje att läsa dina inlägg och i förekommande fall kontemplera en stund.

Tack boys för de svåra orden, som jag nu har lagt till i min ordbok, för att lära in. Nu skall jag kontemplera min ordlista en stund.

Kanske bör jag tillägga att jag inte syftade på det att Morgan svänger sig med ett avancerat vokabulär - jag syftade på innebörden av vad han skrev, som påminde mig om att det finns djupare värden än vad prylar kan erbjuda.

[phloam]

Kanske bör jag tillägga att jag inte syftade på det att Morgan svänger sig med ett avancerat vokabulär - jag syftade på innebörden av vad han skrev, som påminde mig om att det finns djupare värden än vad prylar kan erbjuda.

Men om man då ser till "djupare värden" borde det ju vara lätt för en sann humanist att se att det man lite föraktfullt kallar "prylar" kan symbolisera, kanalisera (osv) just dessa djupare värden.

[IngOehman]

IÖ antyder att alla dessa missuppfattat frågan med flit!

Alla?

Nja, jag kanske uttryckte mig lite slarvigt. Vad jag menade är att den som själv uppfattar att han eller hon inte förstår en fråga, faktiskt kan välja att nöja sig med det, eller att försöka förstå*.


Om man sedan kallar det förstnämnda att "missförstå med flit" eller inte kan man ju diskutera. Att inte försöka, trots att man ju kan vara rätt säker på att den som formulerat frågan försökt göra den begriplig, är ju också ett val. Men jag är rätt säker på att inte alla som missförstått gjort det avsiktligt. Tror inte heller att jag skrivit något sådant. "Vissa" är inte samma sak som "alla".

Vad jag ville ha sagt är bra att jag hade önskat att de som inte förstår gjorde ansträngningar för att försöka förstå. Allt som behövs finns ju där, och det känns då lite bortkastat att inte alla försöker.

Men å andra sidan är ju inte en lite enkät på faktiskt en fråga om liv och död. Den som inte orkar göra en extra ansträngning för att försöka förstå, eller som inte ens läser igenom det som står, är ursäktad. Tycker dock att det är trist att vissa (några få, mest en person) avsiktligt alltid försöker missförstå, för att de inte är intresserade alls av att hjälpa till, utan bara tycker om att utnyttja alla möjligheter att kritisera den som ställt frågan.

(Det handlar alltså inte alls om P. Steindl, Mapem och de flesta andra, som ju aldrig skulle bete sig på det viset.)

Det var nog så satt jag inte förstod frågan därför att jag läste slarvigt, framför allt läste jag inte alternativ tre ordentligt. Det var ingen medveten missuppfattning, Ingvar!

Det är lugnt!

Det är lätt hänt att läsa slarvigt. Jag har gjort det själv, någon gång.

Mitt musikintresse är starkt, och det är också grunden till det hela. Detta intresser gör också att jag inte bara lyssnar på skivor utan också regelbundet går på konserter, företrädesvis klassisk musik. Och ibland jazz. Nästan aldrig rockkonserter däremot.

Som jag då, även om det blivit några enstaka rockkkonserter också.

Lustigt när jag tänker efter: Det har blivit så att jag lyssnar på klassisk musik mest live och på rock mest på skiva. Rockkonserter gör sällan musiken rättvisa på grund av uselt ljud. Skivor gör sällan den klassiska musiken rättvisa på grund av konstiga inspelningar med mångmikrofonteknik som helt tar bort konsertkänslan.*

Själv lyssnar jag nästan aldrig på rock (i bemärkelsen hårdrock) på fonogram. Däremot ofta på rock i den amerikanska bemärkelsen, alltså progressiv pop.

Vilket osökt leder in på ljudet. Ja, jag är ljudintresserad också och därmed av apparater. Jag vill ju ha något hemma som kan återskapa konsertkänslan, livekänslan.

Det gör dig till ljudmedveten, men inte nödvändigtvis apparatintresserad... Man kan ju vara ljudmedveten för att man helt enkelt vill "höra hur det var".

Min teori är att om en anläggning klarar det så klarar den också att återge studioproduktioner så bra som möjligt. Så under årens lopp har jag byggt och modifierat högtalare, bytt apparater, flyttat runt och tweakat och haft mig. Alltid med liveupplevelsen som mål. Dit är det fortfarande långt kvar. Men nu tycker jag ändå det låter rätt hyfsat och har i stor sett slutat med de övningarna.

Intressant... Frågan är om det du skriver är samma sak som att eftersträva en ursprungstrogen återgivning? Jag kan tänka mig det, men är inte säker. Du skriver att du söker liveupplevelsen. Menar du att du gör det genom att treva subjektivt, eller att du tror att du når dit genom att rensa kedjan på färgningar, men någon bra objektiviserad metod?

Design då. Som arkitekt är jag självklart designintresserad, design är viktigt. Ska man ha en massa ljudprylar i vardagsrummet där man vill att det ser snyggt och prydligt ut får de inte se ut hur som helst. När det gäller design har jag minimalistiska ideal. Enkelt och stilrent. Rokoko i svensk, ljus bond-tappning är fint. Modern skandinavisk och italiensk design är också fint. Hifi-prylar ska inte dominera. Det som syns ska vara diskret och stilrent utan blinkande lampor, miljoner rattar och knappar och sånt. Jag är design- och ljudmässigt mycket nöjd med mina sparsmakade Naim-apparater helt utan bjäfs och mina små diskreta Neat-högtalare, i äkta träfaner visserligen, men fyrkantiga lådor rakt av bara. Så jag erkänner, detta spelar en viss roll för mig!

Tror ingen är okänslig för design. Tror bara att vissa som gillar att slippa bjäfs, uttrycker sig som om de inte bryr sig om design. Men att de i själva verket bara är funktionalister.

*) Jag var och hörde Alan Gilberts avskedsskonsert i torsdags. Mahlers nia. Inte så rolig musik, och svårspelad. Men trots det ett lysande framförande, sju inropningar, stående ovationer, touché. Konserten spelades in för BIS. Jag räknade till fyrtio mikrofoner! Hur ska man kunna få ihop det till något vettigt! De klassiska skivor jag mest gillar att lyssna på är inspelade med bara två mikrofoner, har jag upptäckt. Människan har två och inte fyrtio öron!

Håller med.

Men jag vill ändå reservera mig för iden att det finns en enkel sanning som säger att antalet mikrofoner måste överensstämma med antalet öron.


Vh, iö

- - - - -

*Det finns ju skäl att tro att den som ställt frågan avsett att den skall gå att förstå. I detta fall hade jag dessutom tagit höjd för "troliga missförstånd" och lagt in en massa redundant information för att ALLA som ville förstå skulle kunna göra det. Den finns faktiskt bara en person som jag inte hade något hopp alls om att han skulle förstå. Han har så vitt jag kan minnas ALLTID svarat att han inte förstått de frågor jag ställt.

Kort sagt: Den som vill missförstå kan alltid. Han kan alltid. (Nej, det är inte MM.)

[IngOehman]

Min naturalistiska livssyn och de positioner jag intar i diverse filosofiska spörsmål, liksom min människosyn, mitt yrke och mina relationer till mina medmänniskor betyder alla oerhört mycket mer för hur jag ser på mig själv, än min skivsamling eller min musikanläggning eller min mobiltelefon eller min cykel eller mitt armbandsur, spis eller kaffebryggare (med anledning av diverse prylfixerade trådar).

Jag presenterar mig hellre som Humanist, naturalist, värde-nihilist (med avseende på moraliska värdeomdömens ontologiska grund alltså), tillsvidare-ateist (dvs "hård agnosticism - en 6+ på gränsen till 7:a på Dawkins skala) och så vidare, än jag presenterar mig som "ljudbög" eller "hifi-intresserad" eller "musikalisk allätare".

Visst, men nu handlade ju frågan inte om det, utom om vilket du identfierar dig mest med/vilket som säger mest om vem du är - dina musikväl eller dina apparatval.

Det var de två alternativ som fanns*, och jag har inte frågat om hur de relaterar till andra delar av vem du är. (Men det var kul och intressant att läsa om det ändå.)

Vad jag inte vet är om jag skall tolka det du skriver som att du inte kunde välja mellan de tu (jag missade tyvärr att ta med "både är precis lika") eller om det du skriver helt enkelt bara är en kommentar vis sidan om, som inte säger någonting om hur du röstade?

Jag gillar ju inte att tolka, så då frågar jag istället - ville du säga något om hur du viktade musik kontra apparater med ditt svar, eller var det bara en vid-sidan-av-kommentar?


Vh, iö

- - - - -

*Rent semantiskt kan det faktiskt inte finnas fler alternativ än två, eftersom ordet betyder ett av två, eller "den andra". Möjligen kan man rent av argumentera att det bara kan finnas ett alternativ, som står bredvid det första förslaget. Jag menar dock att de är "det andra" till varandra.

[Kaffekoppen]

Verkar som om många haft svårt att tyda frågeställningen. Just ordet "mest" i kombinationen med två specifika val verkar ha missats.

[skrutten]

Mina apparater identifierar sig med mig, inte tvärtom. Musiken tja den bara finns tack och lov, inget att identifiera sig med sas.

[Morgan]

Du har faktiskt lyckats formulera dig så att det finns ett område som inte täcks in av svarsalternativen, Ingvar:

Mellan "signifikant del" och "är inte en del av" finns utrymme att klämma in "en mycket liten del, men knappast signifikant" Det är väl där jag hamnar nu för tiden...

Jag svarade dock alternativ 3: "Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är inte en del av vem jag är."

Men det där beror mycket på att jag just för tillfället helt saknar stereopryttlar i hemmet. Jag sålde av junket för ett par år sedan, och det har inte varit aktuellt att skaffa nya. Om jag skulle ha min drömanläggning stående i hemmet (i32s, Prof. Y-6, 3xRotel 1090, etc) så skulle jag med största säkerhet ha lite högre svansföring och mer identifiera mig med min stereoanläggning.

Min musik har jag gradvis slutat identifiera mig med allt eftersom samlingen har blivit bredare och bredare. Den saknar nästan helt röd tråd - jag spisar nästan vad som helst, så länge det inte är mixat för "tätt".

[subjektivisten]

Om jag skulle ha min drömanläggning stående i hemmet (i32s, Prof. Y-6, 3xRotel 1090, etc) så skulle jag med största säkerhet ha lite högre svansföring och mer identifiera mig med min stereoanläggning.

Oj, Y-6, någon har stort rum eller ett sämre rum?

[MacBruce]

Mina apparater identifierar sig med mig, inte tvärtom. Musiken tja den bara finns tack och lov, inget att identifiera sig med sas.

Om inte ordagrant, så hade jag också tänkt skriva något med den andemeningen.
--

[IngOehman]

MacBruce & skrutten:

Ajdå, är det så illa?

Ja, musik betyder nog olika mycker för olka männskor. Den kanske helt enkelt inte är en så varken viktig eller personlig sak för vissa, som för andra? För mig är den (viss av den) en obeskriviligt viktig del av mitt liv. Det finns förkomna/fördärvade fonogram från min barndom som jg skulle betala tusentals kronor för att få åter, eller rättare sagt HAR betalat tusentals kronor för att få åter (det vill säga ett nytt exempelar).

Du har faktiskt lyckats formulera dig så att det finns ett område som inte täcks in av svarsalternativen, Ingvar:

Mellan "signifikant del" och "är inte en del av" finns utrymme att klämma in "en mycket liten del, men knappast signifikant" Det är väl där jag hamnar nu för tiden...

Jag svarade dock alternativ 3: "Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är inte en del av vem jag är."

Men det där beror mycket på att jag just för tillfället helt saknar stereopryttlar i hemmet. Jag sålde av junket för ett par år sedan, och det har inte varit aktuellt att skaffa nya...

Tror, av det du skriver, att du helt enkelt förstod frågan helt rätt! Och svarade det alternativ som stämde för dig - trean.

Det var till för dem som är som du är, just nu. Tror de är rätt få dock, men jag kan ha fel. Tycker ju att det är så självklart att musik är en del av vem man är, i varje fall är det så om man känner i varje fall en hundradel av vad jag känner för den musik jag tycker mest om, och som det känns som om jag inte skulle kunna leva utan.

Är inte alla så?


En gång för många många är sedan så frågade en kompis vad man skulle vilja ha med sig till en isolerad ö, om man bara fick ha med sig en enda "grej" (som kunde vara något mångfacettert och komplicerat, t ex "en bil med oändligt mycket bensin", han var mycket generös således).

En eventuell kvinna behövde man inte tänka på för det ingick liksom, liksom att det fanns mat (grönsaker fisk och kött) så man överlevde.

Vi var fem personer i rummet, men till min stora förvåning var det bara jag och en snubbe till (Gunnar Forslöf) som svarare "min skivsamling och apparatur för att kunna spela den!".

Jag har än i dag svårt att förstå vad det beror på att inte alla känner så, men kanske är det helt enkelt det som vi ser här i tråden? (Jag hade väntat mig mycket färre röster på 3, och nästan inga (det vill säga en) på 4.)

Om så är fallet återstår ett stort frågetecken för mig: Vad är det då som genererar deras lust att uppehålla sig här på faktiskt.se? Om man inte känner den passionen för musik och hur man når fram till den - varför är det då kul att skriva här?

...Min musik har jag gradvis slutat identifiera mig med allt eftersom samlingen har blivit bredare och bredare. Den saknar nästan helt röd tråd - jag spisar nästan vad som helst, så länge det inte är mixat för "tätt".

Varför skulle det behövas en röd tråd för att man skulle kunna identifiera sig med den musik man ser som "sin"? Man kan väl vara en person som inte är genrekänslig? Det finns nog ingen annan gemensam nämnare hos den musik jag älskar, än vad jag tycker om den. Jo, den är förstås väldigt bra, och jag kan inte utesluta att några av de saker som gör att jag tycker att den är det, är kvantifierbara. Men jag tror inte att de är samma för allt det jag tycker om. Snarare tror jag att skillnaderna är mycket stora mellan de olika kvalitererna som jag upplever.

Ser inte varför det skulle betyda att musiken inte är en del av vem jag är.


Vh, iö

[phloam]

Skulle man inte kunna säga att "så fort du lyssnar på ett musikstycke så blir det en del av dig"?

Sen undrar jag om det finns någon, eller hur många, som inte "har varit nåt" (i.e. hårdrockare, syntare, dansbandsnisse, jazzgosse etc etc ) under någon del av sitt liv?

[IngOehman]

Jag har nog aldrig varit något av de där du tar upp, men jag håller med
i övrigt.

Är väldigt förvånad över att inte alla upplever verkligheten så. Mest av
allt är jag dock förvånad över att det är så fjärran från vissas verklighet,
att både musiken och apparaterna tangerar att vara en nolltedel av
deras liv. Och att det lett till att det till och med blivit svårt för många
att känna efter och komma med ett svar på vilken som är den större
delen av deras liv - musiken de lyssnar på, eller apparaterna de har
där hemma.


Men, jag inser såklart att det ju bara visar hur pass snurrig bild av vad
som betyder något för människor, som jag har.


Vh, iö

[Kaffekoppen]

Skulle man inte kunna säga att "så fort du lyssnar på ett musikstycke så blir det en del av dig"?

Sen undrar jag om det finns någon, eller hur många, som inte "har varit nåt" (i.e. hårdrockare, syntare, dansbandsnisse, jazzgosse etc etc ) under någon del av sitt liv?

[mapem]

Själv lyssnar jag nästan aldrig på rock (i bemärkelsen hårdrock) på fonogram. Däremot ofta på rock i den amerikanska bemärkelsen, alltså progressiv pop.

Jo det är precis så jag menar också. Hårdrock lyssnar jag aldrig på. Dvs metal. Det är en genre som gått helt i stå. Däremot gärna hård rock, t ex Nirvana. Och Low. Och Sonic Youth. Som alla kan låta nog så hårt ibland.

Det skulle vara intressant att reda ut begreppen nån gång. Rock - indie - pop - hårdrock ; vad står orden för egentligen. Men inte här kanske.

[mapem]

När jag växte upp i Blackeberg måste man välja mellan att vara dixie eller knutte och gilla dixieland/new orleans-jazz respektive rock n roll. På dagarna var jag dixie, på kvällarna knutte, helt enkelt för att slippa få stryk. Läroverkets medelklassslynglar som bodde i villor var dixie, medan hyreshusens arbetarungar var knuttar.

Det hade alltså mer med klasstillhörighet än musiksmak att göra.

[BB]

Jag har nog aldrig varit något av de där du tar upp, men jag håller med
i övrigt.

Är väldigt förvånad över att inte alla upplever verkligheten så. Mest av
allt är jag dock förvånad över att det är så fjärran från vissas verklighet,
att både musiken och apparaterna tangerar att vara en nolltedel av
deras liv. Och att det lett till att det till och med blivit svårt för många
att känna efter och komma med ett svar på vilken som är den större
delen av deras liv - musiken de lyssnar på, eller apparaterna de har
där hemma.


Men, jag inser såklart att det ju bara visar hur pass snurrig bild av vad
som betyder något för människor, som jag har.


Vh, iö

Ingvar,

Jag tycker att din frågeställning är klar och enkel och för mig blir det självklara svaret att den dagen anläggningen blir viktigare än musiken är det nog dags för mig att beställa läkartid...!

Det kommer å andra sidan aldrig att hända. Utrustningen är ju endast en avkodare av tonsättarens intentioner. Och jag känner ett rätt stort antal människor för vilken utrustningen helt enkelt inte spelare ett dugg roll!

Sixten Ehrling var en sådan person. Vid ett av våra möten berättade han att hans bästa sätt att koppla av var att ligga utsträckt på sängen med en gammal transistorradio under densamma som spelade kassettband i mono dessutom...

Han behövde inte någon högpresterande avkodare alls egentligen, snarast bara en katalysator som satte igång musiken inom honom!

//BB

[Morello]

Det skulle vara intressant att reda ut begreppen nån gång. Rock - indie - pop - hårdrock ; vad står orden för egentligen. Men inte här kanske.

Förstår inte riktigt vitsen med alla genres. Nirvana är populärmusik.

Gillar du Soundgarden också? Jämfört med Nirvana kan killarna lira.

[mapem]

Det skulle vara intressant att reda ut begreppen nån gång. Rock - indie - pop - hårdrock ; vad står orden för egentligen. Men inte här kanske.

Förstår inte riktigt vitsen med alla genres. Nirvana är populärmusik.

Gillar du Soundgarden också? Jämfört med Nirvana kan killarna lira.

Nä Soundgarden, Alice in Chains och andra i Grunge-genren är rätt så tråkiga. Nirvana-killarna spelade kanske inte så bra rent tekniskt men med vilket uttryck och intensitet! En del av låtarna var lysande. Populär musik, visst, och med hög konstnärlig nivå. Jag vet ingen musiker som kunde gestalta tonårsångest som Kurt Cobain.

[Morgan]

Om så är fallet återstår ett stort frågetecken för mig: Vad är det då som genererar deras lust att uppehålla sig här på faktiskt.se? Om man inte känner den passionen för musik och hur man når fram till den - varför är det då kul att skriva här?

Det är ju så många trevliga och intelligenta personer som skriver här, och dessutom så får man ibland lära sig något nytt. Nivån på "övrigt"-delen av detta forum är bitvis mycket hög. Bättre än Flashback...

[phloam]

Han behövde inte någon högpresterande avkodare alls egentligen, snarast bara en katalysator som satte igång musiken inom honom!

Precis! Så har jag också upplevt det (fast ofta ofrivilligt) under unga år då man inte hade så bra grejer.

Det är kanske därför jag pratar mig varm för saker som design och känsla hos apparater - just för att dessa kvalitéer, som ju egentligen inte har betydelse ljudmässigt, inte desto mindre har stor betydelse för denna "katalysatoreffekt"...!

Alltså - en apparat som du verkligen gillar kanske är bättre på att "sätta igång musiken inom" en själv, som du så väl uttrycker det!

Kanske rentav att man konditioneras eller tränas i detta - ju sämre apparater man levt med, desto bättre blir man på att se dem som katalysatorer. Har man istället vuxit upp med bra ljud hela tiden kanske man tenderar att se apparaterna som störande. Bara en hypotes

[Moment-23]

Jag röstade på alternativ 2.

Apparater i all ära, jag erkänner att jag gillar designaspekten i de få fall den finns, alldelses för sällan tyvärr, men för övrigt är apparaten bara medlet att nå målet för mig.

Musiken däremot är en del av mig och min person. Det är ju olika för olika personer vad man gillar men alla har nog förmågan att bli påverkade (glad, ledsen, upprymd, sorgsen etc) av någon sorts musik. Varför skulle man annars lyssna? Påverkas man inte av musik så kan man ju lika gärna lösa korsord

[phloam]

Det hade alltså mer med klasstillhörighet än musiksmak att göra.

Jag väljer att tolka detta som ett bevis för att musiken är oerhört viktig för ens identitet, nästan lika viktig som t.ex. klasstillhörigheten



Vad gäller begreppen (pop - rock - emo - grindcore - progressive handbag - yada yada) så tycker jag att de speglar hur vår musikaliska profil stämmer överens med vår personlighet. Idag finns väldigt många fler genrer, det är lättare att hitta termer som beskriver oss själva.

Det där med "bred musiksmak" köper jag inte alls; det är nog istället så att alla har ett musikmässigt fingeravtryck som går att definiera bara man tar sig tid och har expertis till förfogande.

Vissa är tydliga - hårdrockare, råsynthare - andra mer diffusa/komplexa, helt enkelt.